1.1  Bakgrund

Den föreslagna lagstiftningen hänför sig till Kompetensstigen, en ny tjänst som tas fram som ett led i projektet för en digital servicehelhet för kontinuerligt lärande. Servicehelheten genomförs 2021–2025 som ett gemensamt projekt mellan undervisnings- och kulturministeriet och arbets- och näringsministeriet. Mer information om projektet finns på projektets webbsida https://okm.fi/sv/projekt?tunnus=OKM069:00/2021 .  

Projektet är en del av Finlands program för hållbar tillväxt (RRP) och av det däri ingående programmet för digitalisering av det kontinuerliga lärandet. Det programmet består i sin tur av två delar som stöder varandra, varav den ena är den digitala servicehelheten för kontinuerligt lärande. Projektet omfattar hela utbildningssystemet och överskrider förvaltningsgränserna. Den andra delen av digitaliseringsprogrammet är programmet för att främja digitalisering och flexibelt lärande inom högskoleutbildningen, som omfattar alla högskolor. Projektet bygger på de parlamentariskt beredda riktlinjerna för kontinuerligt lärande, som blev klara i slutet av 2020, samt på målen inom den parlamentariska reformen av det kontinuerliga lärandet, i synnerhet följande: att alla har de kunskaper och färdigheter och den kompetens som behövs för ett meningsfullt liv, att alla i arbetsför ålder utvecklar sin kompetens under tiden i arbetslivet och att kompetensen förnyar arbetslivet och arbetslivet kompetensen. 

Den digitala servicehelheten för kontinuerligt lärande bidrar till flera av målen i regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering, såsom att alla ska ha möjlighet att öka sin kompetens och sysselsätta sig (s. 6) och att bygga sig en framtid genom utbildning, arbete och företagande (s. 11). Enligt regeringsprogrammet ska den ekonomiska tillväxten påskyndas bland annat med hjälp av åtgärder som höjer kompetensnivån (s. 12). Målet är att förbättra möjligheterna till kompetensutveckling (s. 27), möjliggöra kompetensutveckling (s. 27) och uppmuntra till individuella utbildnings- och karriärval (s. 85). Dessutom är målet att minska överlappande utbildning (s. 26) och prioritera utbildning som höjer utbildningsnivån eller förbättrar ställningen på arbetsmarknaden (s. 97). Som mål för regeringsperioden har det skrivits in i regeringsprogrammet att utbildningen ska svara bättre mot arbetslivets behov och minska matchningsproblemet (s. 83). Vidare är ett mål att bättre utnyttja den outnyttjade kompetenspotential som redan finns i samhället (s. 97). Den avsedda digitala servicehelheten för kontinuerligt lärande är ämnad att bidra till alla dessa mål. 

Propositionen och den digitala servicehelheten ligger dessutom i linje med regeringsprogrammets föresatser om utnyttjande av digitalisering, teknik och data. Enligt regeringsprogrammet genomför regeringen de ändringar i den nationella lagstiftningen som behövs för att ny teknik och digitalisering ska kunna utnyttjas fullt ut i den offentliga förvaltningens verksamhet (s. 112). Också de möjligheter som artificiell intelligens erbjuder ska enligt regeringsprogrammet utnyttjas till fullo, och alla göras delaktiga i denna utveckling (s. 6). De möjligheter som artificiell intelligens och digitalisering erbjuder ska beaktas bland annat när utbildningssystemet utvecklas (s. 85). Enligt regeringsprogrammet ska regeringen dessutom främja informationsflödet mellan olika informationssystem inom den offentliga förvaltningen samt förbättra digitaliseringens kostnadseffektivitet genom att befintliga nationella informationsresurser och informationssystem utnyttjas i större utsträckning. Under regeringsperioden genomförs projekt för digitalisering av offentliga och privata tjänster som hänför sig till människors livshändelser så att de fungerar smidigt ihop (s. 121). Utöver dessa mål har propositionen syftet att de data som ingår i servicehelheten också ska kunna användas i elevhandledning, vilket bidrar till regeringsprogrammets föresats om att stärka elevhandledningen på alla utbildningsstadier, med särskild fokus på fortsatta studier och sysselsättning (s. 85). I regeringsprogrammet ingår också målet att utvidga arbetskraftsmyndighetens och tjänsteproducenternas möjligheter att utnyttja information i syfte att effektivisera verksamhetens genomslag och servicehandledningen för arbetssökande (s. 68). 

1.2  Beredning

Propositionen har beretts i gruppen lagstiftning och etik inom projektet för en digital servicehelhet för kontinuerligt lärande. Gruppen har bestått av företrädare för undervisnings- och kulturministeriet, arbets- och näringsministeriet, Utbildningsstyrelsen, högskolornas projekt Digivisio 2030 och Närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland. Undervisnings- och kulturministeriet har tillsammans med arbets- och näringsministeriet haft huvudansvaret för lagberedningen. 

Propositionen har behandlats i styrgruppen för projektet för en digital servicehelhet för kontinuerligt lärande. Styrgruppen har bestått av företrädare för undervisnings- och kulturministeriet, arbets- och näringsministeriet, finansministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, projektet Digivisio 2030, Utbildningsstyrelsen och närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklings- och förvaltningscenter ( utvecklings- och förvaltningscentret , tidigare närings-, trafik- och miljöcentralernas samt arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter). Utbildningsstyrelsen och utvecklings- och förvaltningscentret deltar med sakkunnigledamöter utan rätt att rösta eller fatta beslut. Styrgruppens underlag finns på finska på projektsidan https://okm.fi/sv/projekt?tunnus=OKM069:00/2021 .  

Beredningen av propositionen har omfattat samråd med de andra grupper som lyder under styrgruppen. Dessa är projektgruppen, gruppen med ansvar för den övergripande arkitekturen och den operativa utvecklingsgruppen. Projektgruppen och gruppen med ansvar för den övergripande arkitekturen har bestått av företrädare för undervisnings- och kulturministeriet, arbets- och näringsministeriet, Utbildningsstyrelsen, utvecklings- och förvaltningscentret, Digivisio 2030 och Servicecentret för kontinuerligt lärande och sysselsättning. I den operativa utvecklingsgruppen har undervisnings- och kulturministeriet, arbets- och näringsministeriet, Utbildningsstyrelsen, utvecklings- och förvaltningscentret varit representerade. Dessutom har projektet Digivisio 2030 deltagit med en sakkunnigmedlem i gruppen. 

Styrgruppen och dess underlydande grupper lagstiftnings- och etikgruppen, projektgruppen och gruppen med ansvar för den övergripande arkitekturen tillsattes den 9 november 2021 och deras mandatperiod har förlängts genom beslut den 11 oktober 2023. En operativ utvecklingsgrupp tillsattes den 11 oktober 2023. 

Beredningen av propositionen har även innefattat samråd med projektets referensgruppsforum, som tillsattes den 16 mars 2022. Referensgruppsforumet har bestått av företrädare för undervisnings- och kulturministeriet, arbets- och näringsministeriet, finansministeriet, inrikesministeriet, Utbildningsstyrelsen, Servicecentret för kontinuerligt lärande och sysselsättning, utvecklings- och förvaltningscentret, närings-, trafik- och miljöcentralen i Södra Österbotten, närings-, trafik- och miljöcentralen i Sydöstra Finland, arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter, Finlands Kommunförbund rf, Bildningsarbetsgivarna rf, Akava ry, Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf, Finlands näringsliv rf, Maa- ja metsätaloustuottajain Keskusliitto MTK ry, Keskuskauppakamari ry, Företagarna i Finland rf, Jubileumsfonden för Finlands självständighet Sitra, Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT, Ungdomssektorns takorganisation i Finland Allians rf, Finlands studentkårers förbund (FSF) rf, Finlands Gymnasistförbund rf, Handikappforum rf, Undervisningssektorns Fackorganisation rf, Rådet för yrkeshögskolornas rektorer Arene rf, Finlands universitetsrektorers råd UNIFI rf, Työttömien Keskusjärjestö ry, STTK rf, Suomen Opiskelija-Allianssi - OSKU ry, stiftelsen Vates-säätiö sr, Finlands Yrkesstuderandes Förbund - SAKKI rf, Studiehandledarna i Finland rf, Erilaisten oppijoiden liitto ry, Pro Lukio ry, Ammattiosaamisen kehittämisyhdistys AMKE ry, Finlands Svenska Skolungdomsförbund FSS rf, Fritt Bildningsarbete rf, projektet DigiOne, projektet Digivisio 2030, Helsingfors stad och BusinessOulu. 

De centrala förslagen i propositionen har också behandlats i styrgruppen för programmet för digitalisering av det kontinuerliga lärandet, som tillsattes den 11 april 2022 och vars mandatperiod förlängdes den 12 februari 2024. Undervisnings- och kulturministeriet, arbets- och näringsministeriet, finansministeriet och projektet Digivisio 2030 har varit representerade i styrgruppen. Information om styrgruppen finns i projektportalen på adressen https://okm.fi/sv/projekt?tunnus=OKM012:00/2023 .  

Under beredningsprocessen har yttrande begärts av finansministeriet om de ändringar i informationshanteringen som hänför sig till Kompetensstigen. Beredningen av propositionen har också omfattat samråd med jord- och skogsbruksministeriet, försvarsministeriet, inrikesministeriet och social- och hälsovårdsministeriet i fråga om att ta in utbildningsutbudet inom deras förvaltningsområden i tjänsten. 

Propositionsutkastet var på remiss mellan den 20 november 2024 och den 8 januari 2025. Utlåtanden om propositionen begärdes av följande instanser: finansministeriet, försvarsministeriet, inrikesministeriet, jord- och skogsbruksministeriet, justitieministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, justitiekanslern i statsrådet, riksdagens justitieombudsman, arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter, dataombudsmannen, enheten för juridiska tjänster vid närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland, närings-, trafik- och miljöcentralerna, Nationella centret för utbildningsutvärdering, Riksarkivet, Servicecentret för kontinuerligt lärande och sysselsättning, Statistikcentralen, Utbildningsstyrelsen, utvecklings- och förvaltningscentret, Aalto-universitetet, Aikuislukioliitto ry, Akava ry, Ammattiosaamisen kehittämisyhdistys AMKE ry, Bildningsalliansen rf, Bildningsbranschen rf, Brottspåföljdsområdets utbildningscentral, BusinessOulu, Centralhandelskammaren, Delegationen för rättigheter för personer med funktionsnedsättning (VANE), projektet DigiOne, projektet Digivisio 2030, Elinkeinoelämän Oppilaitokset EOL ry, Erilaisten oppijoiden liitto ry, Europeiska skolan i Helsingfors, Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf, Finlands Gymnasistförbund rf, Finlands Kommunförbund rf, Finlands näringsliv rf, Finlands rektorer r.f., Finlands universitetsrektorers råd UNIFI rf, Finlands Sommaruniversitet rf, Finlands studentkårers förbund (FSF) rf, Finlands studerandekårers förbund - SAMOK rf, Finlands svenska skolungdomsförbund FSS rf, Finlands Yrkesstuderandes Förbund - SAKKI rf, Fritt Bildningsarbete rf, Förbundet för grundläggande konstundervisning i Finland rf, Företagarna i Finland rf, Försvarshögskolan, Gräns- och sjöbevakningsskolan, Handikappforum rf, Helsingfors stad, Helsingfors universitet, Jubileumsfonden för Finlands självständighet Sitra, Jyväskylä universitet, Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT, Konstuniversitetet, Lapplands universitet, Ledare för Yrkesutbildningen i Finland rf, Läroavtalssakkunniga i Finland rf, Maa- ja metsätaloustuottajain Keskusliitto MTK ry, Medborgarinstitutens förbund Mif rf, Polisyrkeshögskolan, Privatskolornas Förbund rf, Pro Lukio ry, Rådet för yrkeshögskolornas rektorer Arene rf, Räddningsinstitutet, Sameområdets utbildningscentral, sametinget, Specialyrkesläroanstalternas nätverk Ameo, Svenska handelshögskolan, Studiehandledarna i Finland rf, Suomen Kansanopistoyhdistys - Finlands Folkhögskolförening ry, Suomen konservatorioliitto - Finlands konservatorieförbund r.y., Suomen Lähilukioyhdistys ry, Suomen Opiskelija-Allianssi - OSKU ry, Studiecentralerna rf, Uleåborgs universitet, Tammerfors universitet, Tjänstemannacentralorganisationen STTK rf, Työttömien Keskusjärjestö ry, Undervisningssektorns Fackorganisation rf, Ungdomssektorns takorganisation i Finland Allians rf, Urheiluopistot ry, Vasa universitet, Vates-stiftelsen sr, Villmanstrand-Lahtis tekniska universitet LUT, Åbo Akademi, Åbo universitet och Östra Finlands universitet. Dessutom har andra haft möjlighet att lämna utlåtande via utlåtandetjänsten eller undervisnings- och kulturministeriets registratorskontor. 

Totalt lämnades 61 remissyttranden om propositionen. Remissinstanserna som yttrade sig var finansministeriet, försvarsministeriet, justitieministeriet, justitiekanslersämbetet, dataombudsmannen, nationella centret för utbildningsutvärdering, Närings-, trafik- och miljöcentralen i Norra Österbotten, Riksarkivet, Servicecentret för kontinuerligt lärande och sysselsättning, Utbildningsstyrelsen, utvecklings- och förvaltningscentret, Statistikcentralen, nätverket AAPA för yrkeshögskolornas IT-chefer, Akava ry, Ammattiosaamisen kehittämisyhdistys AMKE ry, Arbetarnas Bildningsförbund ABF rf, Bildningsalliansen rf, Bildningsbranschen rf, Centralhandelskammaren, Elinkeinoelämän Oppilaitokset EOL ry, Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf, Finlands Kommunförbund, Finlands näringsliv rf, Finlands studentkårers förbund (FSF) rf, Finlands studerandekårers förbund - SAMOK rf, Finlands Svenska Skolungdomsförbund FSS rf, Finlands universitetsrektorers råd UNIFI rf, Fritt Bildningsarbete rf, Företagarna i Finland rf, HAAGA-HELIA Oy Ab, Handikappforum rf, Hanken Svenska handelshögskolan, fostrans- och bildningssektorn vid Helsingfors stad, Helsingfors universitet, Jyväskylä universitet, Karelia Ammattikorkeakoulu Oy, Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT, Konstuniversitetet, Medborgarinstitutens förbund Mif rf, Lapin ammattikorkeakoulu, Lapplands universitet, Pro Lukio ry, Rådet för yrkeshögskolornas rektorer Arene rf, sametinget, stiftelsen för Aalto-högskolan, STTK rf, Studiehandledarna i Finland rf, Suomen Kansanopistoyhdistys - Finlands Folkhögskolförening ry, Synskadades förbund rf, Tampereen ammattikorkeakoulu, Tammerfors universitet, Tehy rf, Turun ammattikorkeakoulu – Åbo yrkeshögskola, Uleåborgs stad, Uleåborgs universitet, Vasa universitet, Vates-stiftelsen sr, Åbo Akademi, Åbo universitet och Östra Finlands universitet. Också en enskild yttrade sig om utkastet. Dessutom meddelade jord- och skogsbruksministeriet, staben för Gränsbevakningsväsendet och inrikesministeriet att de inte har något att yttra om propositionsutkastet. Remissvaren och ett sammandrag av dem finns på projektsidan för propositionen avseende den föreslagna lagstiftningen på adressen https://okm.fi/sv/projekt?tunnus=OKM003:00/2024 .  

Som ett led i beredningen av propositionen och till stöd för tjänsteutformningen i Kompetensstigen har dessutom särskilda samråd med barn och unga ordnats i form av diskussionsmöten i skolor samt med hjälp av en enkät. 

Förhandlingar med sametinget har förts om propositionen i april-maj 2025, i enlighet med sametingslagen. Propositionen behandlades i delegationen för kommunal ekonomi och kommunal förvaltning i juni 2025. Rådet för bedömning av lagstiftningen har behandlat utkastet till proposition i juni 2025. Propositionen har dessutom varit på remiss hos dataombudsmannens byrå som yttrat sig om den sommaren 2025. 

2.1  Myndighetsuppgifter

2.2  Artificiell intelligens

2.3  Allmän lagstiftning om behandling av personuppgifter och deras livscykel

2.4  Behandling av personuppgifter i befintliga tjänster

2.5  Användning av tjänsteautomation

I 2 kap. i lagen om tillhandahållande av digitala tjänster (306/2019), nedan digitjänstlagen , finns allmänna bestämmelser om digitala tjänster som myndigheterna ordnar för allmänheten. I 6 a § i digitjänstlagen anges under vilka förutsättningar en myndighet får tillhandahålla rådgivning i en digital tjänst med hjälp av tjänsteautomation. Enligt regeringens proposition (RP 145/2022 rd, s. 43 och 133) gäller paragrafen automatiserade rådgivnings- och handledningstjänster såsom s.k. chatbots eller liknande tjänster där användaren kommunicerar i realtid på naturligt språk med den digitala tjänsteautomatiseringen. Paragrafen avser tjänsteautomation avseende rådgivning eller vägledning som omfattas av rådgivningsskyldigheten enligt förvaltningslagen (434/2003). Enligt 1 mom. i paragrafen kan en myndighet under vissa förutsättningar ge förvaltningskunder råd genom att i digitala tjänster använda tjänsteautomation som grundar sig på utväxling av meddelanden i realtid mellan en användare och tjänsteautomationen. Förutsättningen är att rådgivningen inte resulterar i ett myndighetsavgörande; myndigheten har på förhand säkerställt att datainnehållet i den rådgivning som tillhandahålls genom tjänsteautomation är korrekt; myndigheten har på förhand säkerställt att tjänsteautomationen uppfyller kravet på gott språkbruk; användarna informeras om att de utväxlar meddelanden med en tjänsteautomation; användarna bereds möjlighet att kontakta en fysisk person vid myndigheten för att fortsätta uträtta ärendet och användarna bereds möjlighet att spara de meddelanden som har utväxlats med tjänsteautomationen.  

Kravet i 6 a § i digitjänstlagen enligt vilken myndigheten på förhand ska säkerställa att datainnehållet är korrekt, innebär enligt motiveringen i paragrafen (RP 145/2022 rd, s. 133) att myndigheten själv ska skapa datainnehållet för tjänsteautomation eller åtminstone styra och övervaka dess datainnehåll. Regleringen tillåter således inte sådan tjänsteautomation som skulle fungera utan kontroll och övervakning av en fysisk person. I motiveringen nämns att den tjänsteautomation som används av offentliga myndigheter fungerar på ett sådant sätt att dess informationsinnehåll berikas av mänskligt genererade svar. Enligt motiveringen finns det fortfarande olösta frågor med användningen av autonom tjänsteautomation, såsom genomförandet av tjänsteansvar, så det ansågs inte möjligt att reglera det på ett adekvat sätt när propositionen bereddes. Enligt mom. 2 i paragrafen ska myndigheten också övervaka kvaliteten och annan lämplighet hos den rådgivning som tillhandahålls av tjänsteautomation. Myndigheten måste utse en person som ansvarar för övervakningen och som också ansvarar för att utföra kvalitetsövervakning. 

Om tjänsteautomationssystemet automatiskt genererar lösningar under rådgivningen är det inte fråga om rådgivning i förvaltningslagens mening och därmed inte heller en situation som regleras i 6 a § i lagen om digitala tjänster. Däremot regleras användningen av tjänsteautomation för avgörande av ärenden i 8 b kap. i förvaltningslagen och kapitel 6a i informationshanteringslagen, utöver dataskyddsförordningen. (RP 145/2022 rd, s, 133.) Enligt 2 § 15 punkten i informationshanteringslagen, avses med automatiserat beslutsförfarande en verksamhetsprocess där ett ärende avgörs automatiserat på det sätt som avses i 53 e § i förvaltningslagen. I 53e § i förvaltningslagen föreskrivs i 1 mom. om de förutsättningar som ska vara uppfyllda för att en myndighet genom automatisk databehandling ska kunna träffa ett avgörande som avslutar behandlingen av ett ärende utan att avgörandet granskas och godkänns av en fysisk person. Enligt motiveringen i paragrafen (RP 145/2022 rd, s. 96–97) avses med avgörande av ett ärende i 7 kap. i förvaltningslagen ("Avgörande av ärenden") och beslut om att avsluta ett förvaltningsärende genom vilket en persons intressen, rättigheter eller skyldigheter avgörs. Sådana avgöranden fattas exempelvis i ärenden som gäller ansökan om förmån (t.ex. sociala förmåner), skyldighet (t.ex. beskattning) eller tillstånd (t.ex. körkort). I mom. 1 i paragrafen regleras syftet för kapitel 8 b och definitionen av automatiserat avgörande. I momentet definieras vad som avses med automatiserat avgörande av ärenden. Samtidigt begränsar definitionen, enligt motiveringen, de lösningar som omfattas av kapitel 8b. Enligt motiveringen tillämpas kapitlet i ärenden där en myndighet genom automatisk databehandling träffar ett avgörande som avslutar behandlingen av ett ärende utan att avgörandet granskas och godkänns av en fysisk person. Enligt motiveringen tillämpas inte kap. 8 b i vilken som helst databehandling där automatiserad databehandling används. I motiveringen hänvisas till förbudet i artikel 22 i den allmänna dataskyddsförordningen som gäller automatiserat individuellt beslutsfattande inbegripet profilering. Syftet med 53 e § i förvaltningslagen är att utnyttja det utrymme som den allmänna dataskyddsförordningen ger och att möjliggöra automatiserat individuellt beslutsfattande genom nationell lagstiftning. 

Kompetensstigen ger inte upphov till lösningar för myndigheten i den mening som avses i kap. 7 i förvaltningslagen. Tillämpningsområdet för artikel 22 i dataskyddsförordningen är dock vidare än de avgörande beslut som avses i förvaltningslagen. Artikel 22 och dess förhållande till Kompetensstigen behandlas separat i avsnitt 2.3.1.3 Den registrerades rättigheter och i den bestämmelsespecifika motiveringen i 5 § i propositionen för informationsresursen för kompetenser. 

Den allmänna bestämmelsen i 6 a § i digitjänstlagen kommer att gälla för Kompetensstigens chatbot, som man inte har ansett behöver kompletteras med särskild lagstiftning under beredningen av propositionen. Andra frågor som regleras i digitjänstlagen, såsom elektronisk identifiering av användare av digitala tjänster och tillgänglighetskrav för digitala tjänster, skulle också fortsätta att omfattas av den allmänna regleringen i digitjänstlagen. 

4.1  De viktigaste förslagen

För ibruktagandet av tjänsten Kompetensstigen, föreslås i propositionen reglering av två informationsresurser: informationsresursen för kompetenser och informationsresursen för utbildningsutbudet. Informationsresursen för kompetenser skulle innehålla information som lagras av individen om dennes kompetens, utbildnings- och arbetshistorik, samt om dennes kompetens, utbildning och arbetsrelaterade mål. Utifrån denna information skulle en person kunna skapa sin egen kompetensprofil i Kompetensstigen. Informationsresursen för utbildningsutbudet skulle innehålla information om de utbildningar som erbjuds. 

När det gäller informationsresursen för kompetenser består propositionen huvudsakligen av reglering gällande behandlingen av personuppgifter, vilket skulle användas för att komplettera den nuvarande allmänna lagstiftningen med beaktande av syftet med tjänsten Kompetensstigen. Den föreslagna lagen om en nationell informationsresurs för kompetenser skulle innehålla bestämmelser om behandling av personuppgifter som skulle komplettera den allmänna dataskyddsförordningen, om utlämnande av personuppgifter med delvis avvikelse från offentlighetslagen, om myndigheternas uppgifter i anslutning till upprätthållandet av informationsresursen för kompetenser och om den personuppgiftsansvariges roll. 

Det primära syftet med Kompetensstigen skulle vara att stödja individer när de söker sig till utbildning och arbetslivet och i deras övergångar, underhållet av den egna kompetensen och användningen av de egna utbildnings- och karriäruppgifterna. I detta syfte skulle informationsresursen för kompetenser göra det möjligt för enskilda personer att lagra och underhålla information om den egna kompetensen och de egna planerna och intressena avseende karriär och utbildning. Enligt propositionen ska en person som använder tjänsten Kompetensstigen själv kunna bestämma vilken information hen vill lämna till tjänsten. Propositionen skulle dock innehålla begränsningar i fråga om informationens innehåll och art, och Utbildningsstyrelsen skulle genom att informera behöva begränsa överlämnandet av överflödig information. 

Propositionen skulle också ge enskilda personer en bred möjlighet att påverka vad uppgifterna används till. Enskilda personer kan använda sina uppgifter för sina egna personliga syften. Utlämnande av personuppgifter för andra ändamål kräver normalt samtycke från den enskilde, till skillnad från vad som gäller enligt offentlighetslagen, eftersom det vanligtvis rör sig om personliga uppgifter. Syftet med att begränsa utlämnandet av uppgifter är att uppmuntra enskilda personer att använda tjänsten i så stor utsträckning som möjligt för att utveckla sina färdigheter. Utan samtycke har Utbildningsstyrelsen dock rätt att anonymisera uppgifterna för att använda dem till exempel i en statistisk datamassa i en datatjänst som ingår i en servicehelhet. 

Propositionen skulle också tillåta rent automatiserad behandling av personuppgifter, under vissa förutsättningar, för att göra det möjligt för en person att till exempel få förslag på utbildnings- och jobbmöjligheter, skräddarsydda med AI. Dessutom skulle propositionen tillåta användning av personuppgifter för att utveckla funktioner i Kompetensstigen vilka utnyttjar AI, men på ett sådant sätt att uppgifterna skulle bevaras inom Kompetensstigen. Som gemensamt personuppgiftsansvariga för informationsresursen för kompetenser föreslås Utbildningsstyrelsen och UF-centret, och deras ansvarsfördelning skulle regleras i lagen. 

Dessutom föreslås det i propositionen att det till den nuvarande studie- och examensregisterlagen ska tillföras ett nytt kapitel om informationsresursen för utbildningsutbud som ingår i servicehelheten. Informationsresursen för utbildningsutbud som presenterats i kapitlet skulle anknyta till matchningsfunktionen, det vill säga tjänstens skräddarsydda förslag på utbildningsmöjligheter, som individer kan överväga. Det nya kapitlet skulle reglera lagring av information om utbildningsmöjligheter i informationsresursen, vilka tjänsten skulle kunna visa som förslag, med förbehåll för villkoren i EU:s regler om statligt stöd. Reglering skulle vara motiverad för att säkerställa det kunskapsunderlag som används av AI. Informationsresursen skulle också ge en heltäckande bild av framförallt offentligt finansierad utbildning, för utvecklingsuppgifter för utbildning och arbetsförvaltningen. Kapitlet skulle också innehålla bestämmelser om underhåll av informationsresursen för utbildningsutbud. 

Informationsresursen för utbildningsutbudet skulle utvidgas från det nuvarande antagningsregistret för studerande, så att regleringen av den nya informationsresursen skulle ingå i regleringen av antagningsregistret för studerande i studie- och examensregisterlagen. Eftersom lagens tillämpningsområde blir bredare föreslås lagens rubrik bli utökad så att den bättre motsvarar det nya tillämpningsområdet. I propositionen ingår förslag på uppdatering av sju andra lagar enligt den nya rubriken. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

För närvarande finns det ingen offentlig digital tjänst på nationell nivå som tillhandahåller enskilda heltäckande verktyg och information om utbildnings- och arbetsmöjligheter till stöd för utbildnings- och karriärval eller kompetensutveckling. Möjligheterna för enskilda att hitta den information och det stöd de behöver för att kartlägga sina utbildnings- och karriärmöjligheter och fatta beslut är således mycket varierande. Skulle tjänsten och de föreslagna registren inte bli genomförda, skulle inte de individuella och samhälleliga fördelar som beskrivs i avsnitt 4.2 Huvudsakliga konsekvenser uppnås. De föreslagna informationsresurserna – informationsresursen för kompetenser och informationsresursen för utbildningsutbud – är dessutom centrala delar av en servicehelhet som genomförs med finansiering från Europeiska unionens facilitet för återhämtning och resiliens (RRF). Att inte genomföra dem skulle därför äventyra servicehelheten och Finlands tillgång till RRF-finansieringen från Europeiska unionen. 

Vid beredningen av propositionen har man bedömt alternativet att Kompetensstigen skulle vara ett AI-system med hög risk enligt vad som avses i AI-förordningen. I den version av propositionen som var på remiss framfördes det att Kompetensstigen kan vara förenad med motsvarande konsekvenser och risker som de AI-system med hög risk som definieras i punkt 3 i bilaga III till AI-förordningen. Efter remissbehandlingen har en mer ingående utvärdering gjorts av artificiell intelligens som en del av Kompetensstigen. I utvärderingen har man bland annat beaktat påpekandena från justitiekanslersämbetet om huruvida ett system kan anses vara förenat med hög risk i den mening som avses i AI-förordningen enbart på basis av konsekvenser och risker av motsvarande art, om inte systemet exakt stämmer överens med kategorin hög risk så som den definieras i AI-förordningen. I yttrandet fäste justitiekanslersämbetet dessutom uppmärksamhet vid att AI-förordningen syftar till fullständig harmonisering, vilket innebär att skyldigheterna i fråga om system med hög risk gäller endast och enbart sådana system som i förordningen definieras som system med hög risk. Vid den fortsatta beredningen av propositionen har man så som beskrivs i avsnitt 2.2 bedömt att Kompetensstigen inte är ett sådant AI-system med hög risk som avses i AI-förordningen. Bedömningen bör ses över efter behov, om tolkningen av AI-förordningen framöver preciseras till exempel i vägledande dokument av kommissionen eller i rättspraxis. Slutsatserna från bedömningen inverkar inte materiellt på lagförslagen, endast på vilka skyldigheter i AI-förordningen som tjänsten omfattas av. 

I det propositionsutkast som var på remiss föreslogs det att behandlingen av personuppgifter ska grunda sig på både artikel 6.1 e i den allmänna dataskyddsförordningen, det vill säga en uppgift av allmänt intresse, och artikel 6.1 c. Enligt artikel 6.1 c är behandling av personuppgifter laglig i den mån behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. Underpunkt c föreslogs som grund för behandling i den mån de föreslagna gemensamt personuppgiftsansvariga behandlar personuppgifter om de personer som använder tjänsten i syfte att tillhandahålla tjänsten till dem på det sätt som föreslås i lagen. Det lagförslag som var på remiss innehåll också en mer uttrycklig bestämmelse om tillhandahållandet av tjänsten än lagförslaget i denna proposition. Utifrån remissvaren omvärderades frågan om behandlingsgrund, med slutsatsen att det tydligaste är att tillämpa endast en behandlingsgrund i sin helhet och att den lämpligaste grunden i fråga om Kompetensstigen är en uppgift av allmänt intresse enligt artikel 6.1 e. 

Ett alternativ som också dryftats under projektet är att behandlingen av personuppgifter i Kompetensstigen ska grunda sig på varken artikel 6.1 c eller artikel 6.1 e i den allmänna dataskyddsförordningen, det vill säga fullgörande av en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige eller utförande av en uppgift av allmänt intresse. Syftet med projektet har varit att bygga upp en tjänst som det är frivilligt att använda och där införda personuppgifter utnyttjas för olika ändamål endast med den berörda personens samtycke. Därför har man studerat huruvida behandlingen av personuppgifter kan grunda sig på artikel 6.1 a i den allmänna dataskyddsförordningen, det vill säga den registrerades samtycke till att dennes personuppgifter behandlas för ett eller flera specifika ändamål. Vid beredningen av bland annat dataskyddslagen (RP 9/2018 rd, s. 35) har man ansett att behandlingen av personuppgifter inom offentliga sektorn ska i regel grunda sig på artikel 6.1 c eller 6.1 e. Till övriga delar kan det inte utfärdas närmare bestämmelser i den nationella lagstiftningen och inte heller annan nationell reglering om den rättsliga grunden för behandling av personuppgifter, utan när personuppgifter behandlas på grundval av till exempel samtycke enligt artikel 6.1 a, följer den rättsliga grunden för behandling av personuppgifter direkt av den allmänna dataskyddsförordningen. Vid beredningen har man ansett det vara tydligast att föreslå sådan lagstiftning om behandling av personuppgifter i Kompetensstigen där den rättsliga grunden för behandling kan preciseras och anpassas inom ramen för det nationella handlingsutrymme som den allmänna dataskyddsförordningen medger och på ett sätt som är i samklang med tjänstens art. Eftersom det dessutom är fråga om en tjänst som myndigheter är huvudmän för, omfattas i regel de uppgifter som lämnas till tjänsten av den allmänna lagstiftning som gäller myndigheterna, såsom offentlighetslagen. Om behandlingen grundar sig på led e, kan skyddet för personuppgifter preciseras i övergripande omfattning med bestämmelser om bland annat användningsändamålen för uppgifterna och vissa undantag från den allmänna lagstiftningen. 

Vid beredningen har man också diskuterat alternativet att det inte ska krävas samtycke av den berörda personen för att de personuppgifter som personen lämnat till tjänsten ska få användas för andra ändamål än personens egna. En sådan lösning skulle göra uppgifterna tillgängliga i större utsträckning och på ett mer heltäckande sätt för utvärdering, utveckling, övrig uppföljning, styrning och planering inom områdena undervisning, utbildning och kompetens. Eftersom behandlingen av personuppgifter för dessa ändamål i så fall skulle grunda sig på en uppgift av allmänt intresse enligt artikel 6.1 e i den allmänna dataskyddsförordningen, skulle en person kunna motsätta sig behandlingen av sina personuppgifter för dessa ändamål genom att utöva sin rätt att göra invändningar enligt artikel 21. Utövandet av rätten skulle emellertid förutsätta aktiva åtgärder från personens sida och innan rätten att göra invändningar utövas skulle uppgifterna kunna behandlas. Enligt lagförslaget får uppgifter däremot inte behandlas för dessa ändamål förrän personen uttryckligen har gett sitt samtycke till det. Vid beredningen av propositionen har man gått in för samtycke som skyddsåtgärd för att enskilda ska uppmuntras att i så stor utsträckning som möjligt använda tjänsten i sin karriärplanering. Fördelarna med tjänsten för enskilda kan bli mindre om användningen av tjänsten begränsas av en rädsla avseende vilka tjänster som kan få automatisk tillgång till uppgifterna. I vilket fall som helst avses det enligt propositionen vara möjligt att anonymisera uppgifter utan förhandssamtycke för vissa ändamål av allmänt intresse. Med det alternativ som föreslås i propositionen har man strävat efter att sammanjämka behoven hos de enskilda som använder tjänsten med behoven avseende vidare användning, och det anonymiserade informationsmaterialet kan enligt propositionen utnyttjas för många behov. Flera remissinstanser understödde en omfattande rätt för enskilda att administrera sina uppgifter och ansåg att begränsningar av offentlighet är motiverade. 

Ett alternativ som varit aktuellt vid beredningen av propositionen är att samtycke också ska krävas för utlämnande av uppgifter för ändamål av allmänt intresse inom arkivering, vetenskaplig och historisk forskning och statistik. Enligt propositionen kräver dock dessa ändamål inte samtycke, eftersom de enligt artikel 5.1 b i den allmänna dataskyddsförordningen inte är oförenliga med de ursprungliga ändamål för vilka uppgifterna samlas in. Det är också osäkert i vilken utsträckning den allmänna dataskyddsförordningen ger nationellt handlingsutrymme att begränsa dessa ändamål. I remissvaren framfördes också synpunkten att samtycke som villkor för utnyttjande av icke-anonymiserad information kan medföra utmaningar för statistikföring, forskning och arkivering. Ur till exempel arkiveringens synvinkel ställs forskningens behov och värdet som kulturarv mot integritetsskyddet under en tidsperiod som betydligt överskrider tidsspannet för registrerades rättigheter. 

Vid beredningen av propositionen har man övervägt att informationsresurserna kopplade till Kompetensstigen – informationsresursen för kompetenser och informationsresursen för utbildningsutbud – ska båda regleras i en enda, ny lag. I detta alternativ upplevdes det särskilt ur utbildningsanordnarnas synvinkel vara oklart om de ska lämna samma information om sitt utbildningsutbud till två olika ställen, nuvarande Studieinfo och nya Kompetensstigen. Eftersom föreslagna Kompetensstigen är en utvidgad version av Studieinfo, avses informationsresursen för utbildningsutbud för tydlighetens skull regleras i studie- och examensregisterlagen, som för närvarande innehåller bestämmelser om Studieinfo. Principen är att man vid uppbyggandet av informationsresursen för utbildningsutbud i möjligast stor utsträckning ska utnyttja de befintliga informationsresurser som Utbildningsstyrelsens och utvecklings- och förvaltningscentret administrerar. Antalet nya skyldigheter att föra in information ska vara så litet som möjligt. 

Vid beredningen har man också diskuterat alternativet att föreskriva en skyldighet för läroanstalter inom andra förvaltningsområden att föra in information om sitt utbildningsutbud i Kompetensstigen. I detta alternativ kan skyldigheten att föra in information utsträckas till bland annat Försvarshögskolan (försvarsministeriets förvaltningsområde) samt Polisyrkeshögskolan, Räddningsinstitutet och Gräns- och sjöbevakningsskolan (inrikesministeriets förvaltningsområde). Inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde ordnas dessutom specialistläkar- och specialisttandläkarutbildning och inom jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde specialveterinärutbildning. Dessa ministerier har hörts vid beredningen. Responsen ger vid handen att ministerierna och läroanstalterna anser det motiverat att dessa utbildningsanordnare ska ha möjlighet, men inte skyldighet, att föra in sitt utbildningsutbud i tjänsten. Att informationen förs in motiveras av att läroanstalterna via tjänsten kan få mer synlighet och fler sökande till branscher som är operativt centrala för samhället. Det kan också motiveras av att utbildningen kopplas till den allmänna referensramen för kvalifikationer. Däremot ansåg ministerierna och läroanstalterna att en skyldighet att föra in information inte är önskvärd, på grund av det administrativa arbete det medför. 

Vid beredningen av propositionen har man dessutom övervägt ett alternativ där Utbildningsstyrelsen inte är ensamt personuppgiftsansvarig för informationsresursen för utbildningsutbud. I gällande lagen om studie- och examensregister föreskrivs i fråga om nuvarande informationsresurser och register ett gemensamt personuppgiftsansvar för Utbildningsstyrelsen och de utbildningsanordnare som för in uppgifter. Ett motsvarande gemensamt personuppgiftsansvar har utretts i fråga om den informationsresurs för utbildningsutbud som föreslås i propositionen. Enligt propositionen kan ett mycket stort antal utbildningsanordnare föras in information i informationsresursen för utbildningsutbud. Till exempel grundlagsutskottet (GrUU 7/2019 rd) har ansett att ett gemensamt personuppgiftsansvar är en mindre tydlig lösning jämfört med att regleringen skulle utgå från erhållande och utlämnande av uppgifter. I propositionen föreslås därför att de som för in informationen ska ha rollen som utlämnare av uppgifter om utbildningsutbud till den nya informationsresursen, inte rollen som gemensamt personuppgiftsansvariga. 

5.2  Lagstiftning och andra handlingsmodeller i utlandet

I bland annat de övriga nordiska länderna och Baltikum tillhandahåller offentliga sektorn digitala tjänster till stöd för karriär- och utbildningsval. Vad som betonas varierar från land till land. I vissa länder, såsom Danmark, ligger tonvikten på stöd och vägledning för slutanvändarens val. I Sverige har man tillsammans med de offentliga vägledningstjänsterna lagt särskild tonvikt på tillgång till data som gäller lediga arbetsplatser och till behövlig programvara med öppen källkod för behandling av sådana data. (Tuomi, Ilkka; Hautamäki, Antti; Ketamo, Harri: Arbetsmarknadsinformation i ett digitaliserande Finland. Publikationsserie för statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet 2021:24, s. 19, presentationsblad på svenska). På basis av de uppgifter som fåtts vid beredningen av propositionen utnyttjar åtminstone en del av dessa tjänster maskininlärning och språkmodeller, till exempel genom att skola dem med anonymiserad information. Informationen på den ena webbplatsen omfattar tills vidare endast offentligt finansierad utbildning, om andra utbildningar inte omfattas av kvalitetssäkring. Den andra tjänsten kan dessutom omfatta privata sektorns utbildningar, till exempel om dessa är godkänts av kvalitetssäkringsorganisationen som lyder under undervisningsförvaltningen. 

6.1  Remissvar

Förslaget var på remiss mellan den 20 november 2024 och den 8 januari 2025. Allmänt taget ansåg remissinstanserna att det är nödvändigt att utveckla servicehelheten, och olika aktörer lyfte fram fördelarna med tjänsten. Bland annat ansåg remissinstanserna att tjänsten främjar synliggörandet av kompetens, karriärutveckling och sysselsättning, underlättar karriärplanering, ger svar på matchningsproblemen och förbättrar tillgången på aktuell information. 

I synnerhet justitiekanslersämbetet, justitieministeriet och dataombudsmannen lyfte fram aspekter som gäller dataskydd och artificiell intelligens för precisering vid den fortsatta beredningen. Utifrån deras synpunkter samt andra remissvar har grunderna och ändamålen för behandling av personuppgifter samt skyddsåtgärderna vid sådan behandling förtydligats och preciserats. Dessutom har Kompetensstigens funktioner bedömts mer ingående med avseende på automatiserat beslutsfattande som avses i den allmänna dataskyddsförordningen, inbegripet profilering, och en bestämmelse om detta har fogats till den föreslagna lagen om informationsresursen för kompetenser. I beskrivningen av nuläget har samtidigt preciseringar gjorts i bedömningen av Kompetensstigen mot bakgrund av bestämmelserna om automatiserade beslut i förvaltningslagen och informationshanteringslagen. Beskrivningen av nuläget har dessutom kompletterats med en bedömning av Kompetensstigen mot bakgrund av AI-förordningen. I bedömningen har Kompetensstigen granskats särskilt i förhållande till bestämmelserna om AI-system med hög risk och AI-modeller för allmänna ändamål i AI-förordningen. 

Också andra aspekter som väckt frågor hos remissinstanserna har förtydligats i propositionen. I propositionen regleras till exempel behandling av uppgifter om handledare inte separat från behandling av uppgifter om andra personer som använder tjänsten. I propositionen har även preciseringar gjorts i bestämmelserna om personuppgiftsansvarigas skyldigheter, möjligheten att använda personuppgifter för utbildning av artificiell intelligens, förhållandet mellan de informationsresurser som nämns i lagförslagen samt förhållandet mellan bestämmelserna om utlämnande av kompetensinformation och den allmänna lagstiftningen. Även synpunkter i remissvaren som gäller sekretessbelagda uppgifter i informationsresursen för kompetenser har beaktats i beredningen efter remissen. I detta syfte har bland annat det materiella innehållet i sekretessbelagda uppgifter preciserats. I remissvaren påpekades att man inte kan förutsätta att de personer som använder tjänsten har förmåga att bedöma hur känsliga uppgifter är. Vid den fortsatta beredningen efter remissen har ytterligare tonvikt lagts på betydelsen av att information om denna fråga ges när tjänsten används. Utmaningen är emellertid densamma i andra digitala tjänster som i likhet med Kompetensstigen innehåller till exempel fritextfält som en person kan fylla i. 

Omnämnandet av kontinuerligt lärande i rubriken för lagen om informationsresursen för kompetenser och i rubriken för kapitlet om informationsresursen för utbildningsutbud har strukits, eftersom det i några remissvar upplevdes som otydligt. Vid den fortsatta beredningen har även användningsändamålen för informationsresursen för utbildningsutbud preciserats. Bestämmelserna om vilka utbildningar som ska föras in i informationsresursen för utbildningsutbud har preciserats i fråga om andra stadiet och högskolor, och en övergångsperiod har definierats med avseende på införande av information om utbildningsutbud. 

Förslaget om en omfattande möjlighet för en person att själv administrera de uppgifter som personen har lämnat till tjänsten och deras användningsändamål understöddes till största del i remissvaren. Remissinstanserna fäste vikt vid att anonymiserade kompetensuppgifter hos Utbildningsstyrelsen är tillgängliga för utvecklingssyften inom utbildning och arbete. Vissa remissinstanser ansåg att uppgifter inte nödvändigtvis alls behöver vara tillgängliga i annan än anonymiserad form. Samtidigt påtalades i vissa remissvar de svårigheter som uppkommer inom arkivering, forskning och statistikföring om icke-anonymiserade uppgifter får användas endast med samtycke av den berörda personen eller laglig företrädare. Utifrån remissvaren har den föreslagna regleringen bedömts noggrannare med avseende på tillgång till uppgifter. Man har valt att behålla den föreslagna lösningen i stort sett oförändrad, i enlighet med det förslag som var på remiss. De föreslagna bestämmelserna har dock ändrats så användning av uppgifter för med allmänintresset förenliga arkiveringsändamål, vetenskapliga och historiska forskningsändamål och statistikföring inte förutsätter den berörda personens samtycke. Personen kan i stället åberopa sin ordinarie rätt att göra invändningar enligt den allmänna dataskyddsförordningen. I propositionen föreslås dessutom att personuppgifter under vissa förutsättningar ska få användas utan samtycke när syftet är att utveckla Kompetensstigens funktioner baserade på artificiell intelligens, om inte personen förbjuder det. 

Utifrån remissvaren har också bevaringstiderna för informationen i informationsresursen för kompetenser utvärderats mer ingående, men den föreslagna regleringen har lämnats oförändrad för att göra det möjligt att bevara sådan information för de varierande ändamål som berörda personer har och i enlighet med deras behov. I remissvaren påtalades också andra behov av information. Dessa har studerats vid den fortsatta beredningen men kan vid behov studeras närmare senare, när det finns mer information om bland annat hur tjänsten fungerar och vad de behoven gäller. En del av kommentarerna i remissvaren har tagits under bedömning i utvecklingen av Kompetensstigen, även om de inte syns i propositionens lagförslag. Det är bland annat fråga om att i tjänstens funktioner betona kompetensinformation mer än till exempel känsliga uppgifter, om transparens när det gäller artificiell intelligens och om att beakta målgrupper och språkval i tjänsten. 

I remissvaren påpekades också att det nuvarande tillämpningsområdet för studie- och examensregisterlagen behöver ses över, särskilt i fråga om Försvarshögskolan. Saken beaktas vid beredningen av en annan proposition. 

Remissvaren och ett sammandrag av dem finns på projektsidan för propositionen avseende den föreslagna lagstiftningen på adressen https://okm.fi/sv/projekt?tunnus=OKM003:00/2024 .  

6.2  Samråd med barn

Våren 2025 ordnades samråd med barn och unga som underlag för bedömning av propositionens konsekvenser för barn och för tjänsteutformning. Samrådet genomfördes i form av en enkät som besvarades av sammanlagt 554 elever från cirka 20 olika läroanstalter runt om i Finland. Av respondenterna var 73 elever i årskurs 7–8 i grundskolan, 158 elever i årskurs 9 i grundskolan, 285 gymnasieelever och 37 yrkesskoleelever. Enkäten kompletterades av besök via distansförbindelse vid fyra skolor på olika håll i Finland, under en elevhandledningslektion. Vid besöken hördes en klass i årskurs 9 i grundskolan (17 elever och en elevhandledare), en klass i årskurs 1 i gymnasiet (15 elever och en elevhandledare) samt två yrkesskolor (16 elever och 4 elevhandledare; 9 elever och 3 elevhandledare). 

Samråden gav vid handen att utmaningen för barn och unga när det gäller beslut som gäller kommande studier eller arbete är brist på information och osäkerhet om vad olika utbildningar leder till och hurdana arbetsuppgifter det finns i olika yrken. En annan utmaning är att det är svårt att fatta beslut, särskilt när det finns många alternativ eller när de inte verkar tillräckligt attraktiva eller tydliga. Också den stress och ångest som beror på en press att måsta fatta beslut och på osäkerhet inför framtiden lyftes fram som utmaningar. När barn och unga fick veta om Kompetensstigen tog de upp bekymmer och frågor som gällde bland annat användningen av artificiell intelligens. De synpunkter som hämtades fram gällde till exempel huruvida artificiell intelligens är etiskt och tillförlitligt samt dess miljökonsekvenser. En del barn och unga var skeptiska till behovet av artificiell intelligens överlag. Dessutom lyfte barn och unga fram dataskyddsfrågor, såsom huruvida användarens uppgifter kommer att säljas vidare eller om man får oönskad ”skräppost” från webbplatsen. Respondenternas egna värderingar samt deras fysiska och mentala resurser och hälsa var också teman som kom fram. Barn och unga upplever det vara viktigt att inte behöva känna press i beslut som gäller framtiden, och att känna sig sedd. Vid samråden konstaterades det att Kompetensstigen kunde användas i skolan, i synnerhet under elevhandledningstimmarna i årskurs 9 och i slutet av gymnasiet, och även som inloggad så att eleven kan fortsätta använda tjänsten självständigt senare. Viljan att använda tjänsten kan dock påverkas av realiteterna i vardagen och av förhandsuppfattningar om begränsade valmöjligheter till exempel på små orter. 

Kompetensstigen avses ge svar på många av de utmaningar som lyftes fram vid samrådet med barn och unga. Deras synpunkter har beaktats vid den fortsatta beredningen av propositionen, till exempel att genom att göra det beroende av personens eget val huruvida artificiell intelligens används för att visa förslag på utbildnings- och karriärmöjligheter. De synpunkter som lyftes fram vid samrådet kommer att beaktas också mer konkret när tjänsten utvecklas och genomförs tjänsten. 

6.3  Utlåtande från rådet för bedömning av lagstiftningen

Rådet för bedömning av lagstiftningen har yttrat sig om propositionen i ett utlåtande som publicerats på finska den 19 juni 2025 på adressen https://valtioneuvosto.fi/arviointineuvosto/lausunnot .  

Enligt rådet framgår propositionens mål och viktigaste förslag i huvudsak av propositionsutkastet. Rådet anser att utländska modeller på digitala utbildnings- och kompetenstjänster behandlas i tillräcklig omfattning i utkastet. I sitt utlåtande konstaterar rådet att responsen från remissen har behandlats och att propositionen har setts över utifrån den. Rådet för bedömning av lagstiftningen ansåg det vara positivt att barn och unga har hörts under beredningen av propositionen. Rådet ansåg det dessutom positivt att man i propositionsutkastet har behandlat riskerna förenade med användning av digitala tjänster och hur de ska övervakas. 

Rådet ansåg att det utkast till proposition som var på remiss var svårtolkat och att det var svårt att bilda sig en uppfattning om fördelarna med propositionen, dess betydelse och de väsentliga konsekvenserna. Rådet ansåg att man i propositionen har redogjort för många konsekvenser och relevanta aspekter, men att konsekvenserna och fördelarna för bland annat barn och unga inte framgick i tillräcklig grad av propositionen, i synnerhet huruvida införandet av informationsresursen för kompetenser gör det lättare för barn och unga att söka till fortsatta studier. Rådet för bedömning av lagstiftningen ansåg att centrala termer, såsom informationsresursen för kompetenser, bör förklaras i propositionen och innehållet i informationsresursen beskrivas noggrannare. Enligt rådet skulle propositionen kunna illustreras av ett fiktivt exempel på innehåll i informationsresursen och på därpå baserade förslag som visas för en ung person som går ut grundskolan. Rådet för bedömning av lagstiftningen ansåg att tjänstens betydelse för även andra än unga användare kunde preciseras i propositionen. Rådet ansåg också att utkastet var i behov av precisering i fråga om konsekvenserna avseende dataskydd samt den administrativa bördan och kostnaden av de skyldigheter att föra in information som föreslås för utbildningsanordnare. Dessutom ansåg rådet att propositionen bör förtydligas när det gäller kompetensutveckling och digitala tjänster i övergripande mening, samt hur den föreslagna informationsresursen för kompetenser hänger samman med de nuvarande tjänsterna. 

Utifrån utlåtandet från rådet för bedömning av lagstiftningen har delarna av servicehelheten och servicens samband med de nuvarande tjänster förtydligats i avsnittet Målsättning. I början av avsnittet De viktigaste förslagen beskrivs de två föreslagna informationsresurserna i lagförslagen och deras innehåll. Avsnittet om propositionens huvudsakliga konsekvenser har förtydligats för att det ska ge en tydligare bild av fördelarna med och de väsentliga konsekvenserna av propositionen. Avsnittet har bland annat utökats med ett exempel på hur tjänsten kan användas och tjänstens roll i övergångsskeden mellan utbildning och arbetsliv, såsom vid ansökan till fortsatta studier, har preciserats. Texten i avsnittet har grupperats om med nya rubriker för att klarlägga att tjänsten riktar sig i lika grad till människor i alla åldrar. Dessutom har dataskyddskonsekvenserna av propositionen samt konsekvenserna för utbildningsanordnare av skyldigheten att föra in utbildningsutbud kompletterats. 

7.1  Lag om den nationella informationsresursen för kompetenser

1 §.Syftet med informationsresursen. Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser om syftet med den nationella informationsresursen för kompetenser. Enligt artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen ska syftet med behandlingen fastställas i den rättsliga grunden eller, i fråga om behandling enligt punkt 1 e, vara nödvändigt för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning.  

Informationsresurs definieras under benämningen informationslager i 2 § 6 punkten i informationshanteringslagen som en uppsättning informationsmaterial som används för en myndighets uppgifter eller övriga verksamhet och som hanteras med hjälp av informationssystem eller manuellt. Enligt motiveringen till informationshanteringslagen (RP 284/2018 rd, s. 68) är ett informationslager en logisk helhet bestående av informationsmaterial som uppkommer som ett resultat av att myndigheterna sköter sina uppgifter. Begreppet informationslager, som i senare lagars svenska språkdräkt har ersatts med informationsresurs, har samband med genomförande av informationshantering men också med genomförande av interoperabilitet. Vidare enligt motiveringen är avsikten att i ett senare skede samordna informationshanteringslagens begreppsapparat med speciallagstiftningen, till de delar som det är behövligt. I den föreslagna nya lagen används i huvudsak begreppet informationsresurs. Den föreslagna informationsresursen för kompetenser utgör dock också ett sådant register som avses i lagstiftningen om dataskydd. 

Enligt föreslagna 1 mom. är syftet med den nationella informationsresursen för kompetenser att göra det möjligt för en person att registrera samt administrera information om sin kompetens och om sina intressen och planer med avseende på karriär och utbildning. Med person avses i momentet fysiska personer, eftersom syftet med Kompetensstigen är att vara ett stöd i enskildas utbildnings- och karriärplanering samt kompetensutveckling. Detta utgör det ursprungliga syftet för insamling av uppgifter i informationsresursen för kompetenser enligt propositionen. 

Enligt föreslagna 1 mom. ingår Kompetensstigen i en digital tjänst vars syfte är att vara till stöd för personer som söker utbildning eller arbete eller befinner sig i därtill anknytande övergångsskeden samt när syftet är att upprätthålla den egna kompetensen eller använda de uppgifter som ingår i den egna utbildnings- och karriärinformationen. I lagförslaget används därefter beteckningen tjänsten för tjänsten i fråga, det vill säga Kompetensstigen. En person som så önskar kan utnyttja de uppgifter som personen har fört in i tjänsten till exempel vid jobbsökning eller i handlednings- och rådgivningssituationer.  

Enligt föreslagna 2 mom. är syftet med informationsresursen dessutom att tillhandahålla ett underlag på basis av vilket en lägesbild kan upprätthållas i fråga om undervisning, utbildning, handledning och kompetens, och som är till stöd för utveckling och framsyn på dessa områden. Dessa är ytterligare ändamål för behandling av personuppgifter, det vill säga andra ändamål än de för vilka personuppgifterna ursprungligen insamlades i informationsresursen för kompetenser. Den föreslagna bestämmelsen om dessa andra ändamål med informationsresursen för kompetenser i momentet utnyttjar det nationella handlingsutrymme som ges i artikel 6.4 i den allmänna dataskyddsförordningen. Enligt artikeln ska medlemsstatens nationella bestämmelser om ytterligare behandling utgöra en nödvändig och proportionell åtgärd för att skydda bland annat rättigheterna för andra än den registrerade eller medlemsstatens viktiga mål av generellt allmänt intresse, däribland ekonomiska intressen, penningfrågor och social trygghet. Ändamålet för ytterligare behandling avses vara att bidra till framsyn och utveckling i fråga om bland annat kompetens och utbildning. Det främjar bland annat en ändamålsenlig fördelning av de offentligt finansierade utbildningsresurserna och förutseendet av samhällets kompetensbehov. I artikel 6.4 nämns också den registrerades samtycke som alternativ grund för ytterligare behandling. Även om ett sådant samtycke som avses i den allmänna dataskyddsförordningen inte används som grund för behandling i informationsresursen för kompetenser förutsätter ytterligare behandling av personuppgifter i allmänhet den registrerades samtycke som skyddsåtgärd, så som föreskrivs senare i lagförslaget. 

2 §.Gemensamt personuppgiftsansvariga och ansvarsfördelning. I paragrafen föreslås bestämmelser om de gemensamt personuppgiftsansvariga för informationsresursen och om ansvarsfördelningen mellan dem. Bestämmelserna föreslås med stöd av det handlingsutrymme som artikel 4.7 och artikel 26 i den allmänna dataskyddsförordningen medger. Om ändamålen och medlen för behandlingen bestäms av en medlemsstats nationella rätt kan den personuppgiftsansvarige enligt artikel 4.7 föreskrivas i unionsrätten eller i medlemsstaternas nationella rätt. Enligt riktlinjer givna av Europeiska dataskyddsstyrelsen (Europeiska dataskyddsstyrelsen: Riktlinjer 07/2020 angående begreppen personuppgiftsansvarig och personuppgiftsbiträde i GDPR, version 2.0, antaget den 7 juli 2021) innebär bestämmande av ändamålen och medlen att man bestämmer ”varför” respektive ”hur” behandlingen sker. Den personuppgiftsansvarige ansvarar särskilt för att fastställa de väsentliga medlen, vilket avser medel som är nära kopplade till behandlingens ändamål och omfattning, till exempel vilken typ av personuppgifter som behandlas (vilka uppgifter ska behandlas?), behandlingens varaktighet (hur länge ska de behandlas?), mottagarkategorierna (vem ska ha åtkomst till dem?) och kategorierna av registrerade personer (vems personuppgifter behandlas?). Tillsammans med ändamålet med behandlingen är de väsentliga medlen också nära kopplade till frågan om huruvida behandlingen är laglig, nödvändig och proportionell. Det övergripande kriteriet för att gemensamt personuppgiftsansvar ska föreligga är gemensamt deltagande av två eller flera enheter i fastställandet av behandlingsändamål och behandlingssätt.  

De övriga paragraferna i den föreslagna lagen innehåller bestämmelser om behandlingsändamål och behandlingssätt med avseende på personuppgifter i informationsresursen för kompetenser. Eftersom en del av uppgifterna i de övriga paragraferna föreslås för Utbildningsstyrelsen och en del också för Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret, föreslås Utbildningsstyrelsen och Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret vara gemensamt personuppgiftsansvariga för den informationsresurs som avses i paragrafens 1 mom. Ett sådant förslag beror särskilt på att användningssyftena för informationsresursen för kompetenser har anknytning till både undervisnings- och kulturministeriets och arbets- och näringsministeriets förvaltningsområden. Av det följer att båda förvaltningsområdenas synpunkter är viktiga när ändamålen och medlen för behandlingen av uppgifter fastställs. Det är inte möjligt att i lag bestämma ändamålen och medlen för behandling på ett uttömmande sätt, utan det är de gemensamt personuppgiftsansvariga som avses precisera dem när de tillämpar lagen. Undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde avses bidra med sin synvinkel genom Utbildningsstyrelsen; arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde med sin genom Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret. Det i paragrafen nämnda Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret är det namn som utvecklings- och förvaltningscentret får vid ingången av 2026 då namnet ändras. Namnändringen behandlas närmare i beskrivningen av nuläget i avsnitt 2.1.2 ”Närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklings- och förvaltningscenter (utvecklings- och förvaltningscentret)”. 

Enligt artikel 26.1 i den allmänna dataskyddsförordningen kan de personuppgiftsansvarigas respektive skyldigheter fastställas bland annat genom en medlemsstats nationella rätt. Bestämmelser om dessa skyldigheter, det vill säga ansvarsområden, behövs även med hänsyn till grundlagens 2 § 3 mom., enligt vilket all utövning av offentlig makt ska bygga på lag. Det betyder att myndigheternas uppgifter ska regleras i lag. Enligt artikel 26.2 i den allmänna dataskyddsförordningen ska det arrangemang som avser ansvarsfördelning återspegla de gemensamt personuppgiftsansvarigas respektive roller och förhållanden gentemot registrerade, och det väsentliga innehållet i arrangemanget ska göras tillgängligt för den registrerade. I artikel 26 i förordningen nämns utövandet av den registrerades rättigheter som en väsentlig uppgift för den personuppgiftsansvarige, samt skyldigheterna att tillhandahålla den information som avses bland annat i artikel 13. I artikeln betonas dessutom att de gemensamt personuppgiftsansvarigas respektive roller och förhållanden gentemot registrerade ska framgå på ett sätt som återspeglar verkligheten, och det väsentliga innehållet i arrangemanget ska göras tillgängligt för den registrerade. För att i synnerhet tillgodoseendet av de registrerades rättigheter tydligt ska framgå av den föreslagna paragrafen, föreslås ett uttryckligt omnämnande av detta i 2 mom. Enligt det momentet svarar Utbildningsstyrelsen för tillgodoseendet av registrerades rättigheter enligt kapitel III i den allmänna dataskyddsförordningen och för den personuppgiftsansvariges övriga ansvar enligt förordningen och dataskyddslagen, om inte de gemensamt personuppgiftsansvariga åläggs att svara för dem tillsammans i den föreslagna paragrafen. Dock får den registrerade oberoende av detta utöva sina rättigheter enligt den allmänna dataskyddsförordningen med avseende på och emot var och en av de personuppgiftsansvariga så som föreskrivs i artikel 26.3 i den förordningen. Därför åläggs också Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret till exempel att reagera när registrerade tar kontakt och vid behov vidarebefordra ärendet till Utbildningsstyrelsen för behandling i enlighet med den föreslagna ansvarsfördelningen. 

Enligt föreslagna 3 mom. ska de gemensamt personuppgiftsansvariga tillsammans bestämma ändamålen och medlen för behandling av personuppgifter så som avses i artiklarna 4.7 och 26 i den allmänna dataskyddsförordningen. Enligt Europeiska dataskyddsstyrelsens riktlinjer kan gemensamt deltagande i fastställandet av ändamål och medel till exempel anta formen av ett gemensamt beslut som fattas av två eller flera enheter eller härrör från konvergerande beslut från två eller flera enheter angående ändamål och väsentliga medel. Vid beredningen av propositionen har den mest ändamålsenliga principen bedömts vara att Utbildningsstyrelsen och Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret i första hand ska fatta gemensamma beslut. 

Enligt föreslagna 3 mom. ska de gemensamt personuppgiftsansvariga dessutom svara tillsammans för ansvarsskyldigheten enligt artikel 5.2 i den allmänna dataskyddsförordningen, laglig behandling av personuppgifter enligt artikel 6, bedömning enligt artikel 11 och enligt annan lagstiftning av huruvida den registrerade behöver identifieras, de allmänna skyldigheterna för personuppgiftsansvariga och personuppgiftsbiträden enligt kapitel IV avsnitt 1, skyldigheterna avseende anmälan av personuppgiftsincidenter och avseende information om sådana incidenter enligt artiklarna 33 och 34, och konsekvensbedömning avseende dataskydd samt föregående samråd enligt kapitel IV avsnitt 3 i den allmänna dataskyddsförordningen. Enligt föreslagna 4 mom. svarar de gemensamt personuppgiftsansvariga dessutom tillsammans för i 6 § 2 mom. 9 punkten i dataskyddslagen avsedda åtgärder som gäller iakttagande av särskilda förfaranderegler, i 10 punkten avsett utförande av en konsekvensbedömning avseende dataskydd och i 11 punkten avsedda andra förfarandemässiga och organisatoriska åtgärder. Tekniska åtgärder, som nämns i 11 punkten, föreslås bli utelämnade från 4 mom., eftersom Utbildningsstyrelsen avses ansvara för sådana åtgärder. Skyldigheterna enligt dataskyddslagen motsvarar i huvudsak de ovannämnda skyldigheterna enligt den allmänna dataskyddsförordningen. 

Enligt den föreslagna ansvarsfördelningen svarar Utbildningsstyrelsen för de uppgifter som personuppgiftsansvarig som har mer teknisk karaktär. Vid beredningen av propositionen har man bedömt att endast Utbildningsstyrelsen behöver åtkomst till personuppgifter för att sköta de uppgifter som föreslås för de gemensamt personuppgiftsansvariga. Enligt Europeiska dataskyddsstyrelsens riktlinjer är det inte nödvändigt att den personuppgiftsansvarige har åtkomst till uppgifterna som behandlas för att vara kvalificerad som personuppgiftsansvarig. Således kan Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret vara gemensamt personuppgiftsansvarig och ansvara för de mer allmänna skyldigheterna även om centret inte har åtkomst till de personuppgifter som behandlas. Därför omfattar lagförslaget inte heller någon bestämmelse med stöd av vilken de gemensamt personuppgiftsansvariga till exempel skulle kunna få uppgifter ur informationsresursen av varandra trots sekretessbestämmelserna i syfte att sköta uppgifter som personuppgiftsansvarig. 

I de ansvar som föreskrivs i det föreslagna momentet ingår inget särskilt omnämnande av dataskyddsombud enligt kapitel IV avnitt 4 i den allmänna dataskyddsförordningen eller av utnämning av ett dataskyddsombud enligt 6 § 2 mom. 3 punkten i dataskyddslagen. De skyldigheter som gäller utnämnande av ett dataskyddsombud avser den personuppgiftsansvarige, inte en enskild behandlingsåtgärd eller samlade behandlingsåtgärder, så det är inte nödvändigt att ta in dem i bestämmelserna om ansvarsfördelning. Bägge gemensamt personuppgiftsansvariga ska i sina respektive organisationer fullgöra sina skyldigheter med avseende på dataskyddsombud. 

Nedan föreslås det att en person som använder Kompetensstigen ska kunna begära att uppgifter om personen i de register och informationsresurser som avses i lagen om nationella studie- och examensregister och uppgifter om personen i den jobbsökarprofil som finns på Jobbmarknaden hämtas in i informationsresursen för kompetenser. När uppgifter lämnas ut i dessa syften och i andra eventuella syften är den personuppgiftsansvarige som lämnar ut uppgifterna ansvarig med stöd av bestämmelserna i den allmänna dataskyddsförordningen för att principen om korrekthet enligt artikel 5.1 d har iakttagits i den behandling som denna personuppgiftsansvarige har utfört fram till utlämnandet av uppgifterna. Dessutom avses den ursprunglige personuppgiftsansvarige svara för den registrerades rätt enligt artikel 16 att få uppgifter rättade i det register från vilket uppgifterna lämnas ut. 

3 §. Uppgifter som får föras in i informationsresursen. Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser om de uppgifter som finns i informationsresursen för kompetenser. I bestämmelserna utnyttjas det handlingsutrymme som medges i artiklarna 6.2 och 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen, som omfattar en anpassningsmöjlighet avseende bland annat vilka typer av uppgifter som ska behandlas, förutsatt att lagstiftningen uppfyller ett mål av allmänt intresse och är proportionell mot det legitima mål som eftersträvas.  

Enligt 1 mom. får en person föra in sådana uppgifter om sig själv i informationsresursen för kompetenser som den personen själv frivilligt bestämmer att föra in. Enligt lagförslaget är det frivilligt att använda informationsresursen för kompetenser och Kompetensstigen, ingen kan åläggas eller förpliktas att använda den. Att använda Kompetensstigen är inte heller någon förutsättning för att man ska få någon viss tjänst, förmån eller annan prestation som det allmänna ansvarar för. 

I föreslagna 1 mom. preciseras det att uppgifterna ska gälla personens utbildningsbakgrund, tidigare sysselsättning och kompetenser samt de planer och mål som personen har med avseende på sin utbildning, karriär och kompetens. Syftet är begränsa de uppgifter som lämnas till tjänsten så att endast sådana uppgifter lämnas som är väsentliga med avseende på den information som nämns i momentet och så att uppgifter som inte på något sätt hänför sig till informationen i momentet inte lämnas till tjänsten. Kompetens (äv. kunnande) är upptaget i ordlistan för kontinuerligt lärande ( undervisnings- och kulturministeriet, arbets- och näringsministeriet samt Terminologicentralen rf: ordlistan för kontinuerligt lärande, undervisnings- och kulturministeriets publikationer 2025:12 ) enligt vilken termen i synnerhet i internationella sammanhang avser den samlade kunskap och de samlade färdigheter som en individ besitter samt beredskapen att använda dem för ett visst ändamål, såsom en arbetsuppgift eller för yrkesmässig eller personlig utveckling. En persons kompetens eller kunnande ökar genom till exempel utbildning, arbetserfarenhet, frivilligverksamhet, hobbyverksamhet och informellt lärande. Enligt ordlistan kan man också tala om kompetenser, det vill säga typer av kompetens, som beroende på sammahang avgränsas på olika sätt och med olika exakthet. Ett exempel är de praktiska kompetenser som behövs på arbetsmarknaden, såsom social kompetens. Man kan också tala allmänt om till exempel kompetens inom musik eller inom hälso- och sjukvård. Enligt ordlistan bygger den beredskap som en individ har att använda sina kunskaper och färdigheter bland annat på individens attityder, värderingar och beteende. Det är dock inte meningen att allmän information om till exempel en individs värderingar ska samlas i informationsresursen för kompetenser, utan snarare information om sådana faktorer som har betydelse för hur individen kan utnyttja sina kunskaper och färdigheter i praktiken. Kompetensutveckling kan omfatta till exempel att identifiera mål och intressen. Det avses inte vara obligatoriskt att lämna någon information som hänför sig till kompetens eller kompetensutveckling till tjänsten. En person får själv välja vilka uppgifter personen lämnar till tjänsten.  

Enligt föreslagna 2 mom. är det förbjudet att lämna sekretessbelagda uppgifter och uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter till informationsresursen. Enligt momentet får en person, om personen så önskar, till informationsresursen lämna uppgifter om sina lärdomsprov och sin vetenskapliga forskning, om psykologiska test och lämplighetsprov som personen har genomgått, intyg som personen har fått av läroanstalter, föreningsverksamhet som personen har deltagit i samt fritidsintressen och andra motsvarande uppgifter, om dessa är nödvändiga i fråga om personens utbildningsbakgrund, tidigare sysselsättning och kompetenser samt de planer och mål som personen har med avseende på sin utbildning, karriär och kompetens. De uppgifter som räknas upp i momentet är sekretessbelagda enligt 24 § 1 mom. 21, 29, 30 och 32 i offentlighetslagen. Punkt 21 omfattar uppgifter som gäller planering eller utvecklingsarbete med avseende på lärdomsprov eller vetenskaplig forskning eller uppgifter som gäller bedömning av dessa. Enligt 29 punkten är uppgifter om psykologiska test eller lämplighetsprov som gäller en person eller resultatet av dem sekretessbelagda. Punkt 30 omfattar bland annat sådana av en läroanstalt utfärdade betyg och andra handlingar som innehåller uppgifter om verbala bedömningar av en elevs personliga egenskaper. Punkt 32 omfattar bland annat uppgifter om deltagande i föreningsverksamhet eller fritidssysselsättningar. Det avses vara möjligt för en person som så önskar att lämna sådana uppgifter om sig själv till Kompetensstigen i de fall då de föreskrivna grunderna för sekretess är menade att skydda personen själv. Uppgifter av detta slag kan vara väsentliga i fråga om personens kompetenser samt de planer och mål som personen har med avseende på sin karriär och utbildning. Det är däremot inte meningen att uppgifter som är sekretessbelagda på andra grunder ska föras in i informationsresursen. Utbildningsstyrelsen ska upplysa dem som använder tjänsten om att de inte ska lämna sådan information till informationsresursen för kompetenser som är sekretessbelagda av andra orsaker. 

Ibland kan till exempel uppgifter som gäller föreningsverksamhet eller fritidsintressen höra till de särskilda kategorier av personuppgifter som avses i artikel 9 i den allmänna dataskyddsförordningen. Därför preciseras i den föreslagna paragrafen den möjlighet att behandla också särskilda kategorier av personuppgifter som föreskrivs i artikel 9.2 g i förordningen och i 6 § 1 mom. 2 punkten i dataskyddslagen, som kompletterar den artikeln. I artikel 9.2 g i den allmänna dataskyddsförordningen möjliggörs avvikelse från förbudet mot behandling av särskilda kategorier av personuppgifter, om behandlingen är nödvändig av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse på grundval av en medlemsstats nationella rätt, vilken ska stå i proportion till det eftersträvade syftet, vara förenligt med det väsentliga innehållet i rätten till dataskydd och innehålla bestämmelser om lämpliga och särskilda åtgärder för att säkerställa den registrerades grundläggande rättigheter och intressen. Enligt dataskyddslagens 6 § 1 mom. 2 punkt, som grundar sig på den artikeln, får särskilda kategorier av personuppgifter behandlas om sådan behandling regleras i lag eller föranleds av en uppgift som direkt har ålagts den personuppgiftsansvarige i lag. När det gäller Kompetensstigen har behandlingen av eventuella särskilda kategorier av personuppgifter som direkt orsak att Utbildningsstyrelsen behandlar sådana i paragrafen avsedda uppgifter som en person lämnar eller lagrar i syfte att använda Kompetensstigen. Dataskyddslagens 6 § 2 mom. innehåller bestämmelser om skyddsåtgärder som ska vidtas när personuppgifter behandlas i en situation som avses i lagens 6 § 1 mom. Momentet om skyddsåtgärder är tillämpligt på behandlingen av särskilda kategorier av personuppgifter i den föreslagna nationella informationsresursen för kompetenser. 

Enligt föreslagna 3 mom. får Utbildningsstyrelsen i informationsresursen för kompetenser dessutom föra in val som gäller tjänsternas funktioner. Med sådana avses till exempel val i handledarens del och uppgift om huruvida personen använder tjänsten i egenskap av handledare. I praktiken handlar det om information om verksamheten och intresseområden som handledare. Uppgifterna i fråga är sådana som personen frivilligt för in i tjänsten till exempel för att få rekommendationer om material till stöd för handledningsarbetet och utveckling av yrkeskompetensen. Det blir i regel studiehandledare och karriärvägledare som ger sådana uppgifter som avses i momentet, eftersom materialen är avsedda särskilt till stöd för deras handledningsarbete och yrkesmässiga utveckling. I momentet föreslås dock ingen begränsning avseende vem som får använda dessa för handledare framtagna funktioner, utan den information som avses i momentet kan ges av vem som helst som identifierar sig som handledare för att få rekommendationer om material som är avsedda för handledare. 

Enligt föreslagna 3 mom. får Utbildningsstyrelsen dessutom föra in uppgifter om en persons geografiska område, ålder och språk i informationsresursen. Sådana uppgifter behövs i synnerhet för att producera statistisk information i den informationstjänst som ingår i servicehelheten, för utvecklingssyften inom utbildning och arbetsförvaltning. Det ska dock vara frivilligt att föra in också bakgrundsinformation, eftersom en förpliktande karaktär för sådan information kan inverka på människors vilja att använda tjänsten till stöd för sin kompetensutveckling. 

Det är meningen att man ska kunna använda tjänsten också utan att identifiera sig i den. För att kunna återvända till sin profil krävs det dock i praktiken att profilen sparas och att man identifierar sig på något sätt. Behovet av identifiering och identifieringsmetoden ska bedömas i enlighet med den allmänna bestämmelsen i 6 § i lagen om digitala tjänster samt med beaktande av kravet på uppgiftsminimering i artikel 5.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen, som det hänvisas till i motiveringen till lagen om digitala tjänster (RP 60/2018 rd, s. 70). Enligt motiveringen kan en myndighet inte kräva att någon identifierar sig till exempel för att komma åt tomma blanketter eller information som tillhandahålls allmänt i de digitala tjänsterna. Om handledare vill använda tjänsten till exempel under skolornas elevhandledningstimmar, måste studerande kunna använda tjänsten också anonymt, till exempel genom att enbart göra val och på basis därpå få utbildnings- och karriärförslag. 

Enligt föreslagna 4 mom. ska Utbildningsstyrelsen innan uppgifterna lämnas informera personen om vilka begränsningar som de uppgifter som personen lämnar omfattas av, hur skyddet av personens personuppgifter påverkas och vilka möjligheter personen har att administrera sina uppgifter i tjänsten. ”Begränsningar som de uppgifter som personen lämnar omfattas” av avser i synnerhet de begränsningar som anges i 1 och 2 mom. i den föreslagna paragrafen och som beskrivs ovan. En motsvarande informationsskyldighet föreskrivs i 128 § 2 mom. i lagen om ordnande av arbetskraftsservice för administratören för plattformen i fråga om jobbsökarprofiler på Jobbmarknaden. Den föreslagna bestämmelsen är avsedd att begränsa utlämnandet av särskilt sekretessbelagda och särskilda kategorier av personuppgifter till tjänsten. Den kompletterar de skyddsåtgärder som avses i den allmänna dataskyddsförordningen och i 6 § 2 mom. i dataskyddslagen. Dessutom avses syftet med informationen vara att även mer allmänt begränsa vilka uppgifter som lämnas till tjänsten till uppgifter som är väsentliga med tanke på personens utbildningsbakgrund, tidigare sysselsättning och kompetenser samt de planer och mål som personen har med avseende på sin utbildning, karriär och kompetens. Sådana begränsningar av vilka uppgifter som lämnas är nödvändiga särskilt i anslutning till fritextfälten i tjänsten, med beaktande av principen om uppgiftsminimering i artikel 5.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen. Enligt den principen ska personuppgifter vara adekvata, relevanta och inte för omfattande i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas. Information om de i momentet avsedda möjligheter en person har att administrera sina uppgifter i tjänsten är till exempel information om hur personen kan administrera bevarandet av sina uppgifter i tjänsten på det sätt som föreslås i 4 §. Ett väsentligt element i möjligheten att administrera uppgifter är också hur personen kan påverka sättet på vilket personens uppgifter utnyttjas genom de samtycken, val och förbud som avses i lagförslaget. 

I sin allmänna kommentar nr 25 (2021) om barnets rättigheter i relation till den digitala miljön konstaterar Förenta nationernas kommitté för barnets rättigheter i punkt 72 att konventionsstaterna bör förse barn, föräldrar och omvårdare med information i dataskyddsfrågor, på barnvänligt språk och i tillgängliga format. De som använder tjänsten bör även informeras om de frågor som anges i föreslagna 4 mom. på ett sätt som är lämpligt för till exempel för barn och andra som behöver ett tillgängligt språk och ett tillgänglighetsanpassat tekniskt genomförande. Den information som avses i 4 mom. ska ges på ett sätt som är klart och tillgängligt för användarna, och den ska finnas på ett sådant ställe i tjänsten där användaren lätt kan se den. Syftet med den informationsskyldighet som föreslås i momentet är att användaren på kortfattat sätt ska få den viktigaste informationen till exempel på samma webbplats där användaren lämnar sina uppgifter, även om mer ingående information finns att läsa i en separat dataskyddsbeskrivning i enlighet med de allmänna bestämmelserna om dataskydd. 

4 §.Bevaringstid för uppgifter. Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser om bevaringstid för de uppgifter som förts in i informationsresursen för kompetenser. I bestämmelserna utnyttjas det handlingsutrymme som medges i artiklarna 6.2 och 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen, som omfattar en anpassningsmöjlighet avseende lagringstiden för de uppgifter som ska behandlas, förutsatt att lagstiftningen uppfyller ett mål av allmänt intresse och är proportionell mot det legitima mål som eftersträvas. I 1 mom. föreslås huvudregeln vara att uppgifter om en person bevaras tills personen själv raderar dem. En person kan radera sina uppgifter helt och hållet eller endast en del av dem. I artikel 5.1 e i den allmänna dataskyddsförordningen fastställs principen om lagringsminimering, enligt vilken personuppgifter ska förvaras i en form som möjliggör identifiering av den registrerade endast den tid det är nödvändigt för de ändamål för vilka personuppgifterna behandlas. Informationsresursen avses finnas till främst för den karriärplanering som personen själv gör. Det vore dock svårt att föreskriva en enda objektiv bevaringstid som tillgodoser alla användares behov. Medan någon endast behöver de uppgifter som den fört in i tjänsten i exempelvis ett år under ett övergångsskede i karriären, behöver någon annan ny tillgång till sin kompetensinformation ett par år senare. De planer som till exempel unga gör avseende sin utbildningsstig kan omfatta ett tidsspann på upp till tio år framåt, och där sådana planer tar slut kan planer avseende arbete ta vid. Skulle uppgifterna försvinna automatiskt ur tjänsten så att man inte har nytta av tjänsten när man har behov av den, kan användningen av tjänsten och nyttan av den bli mindre. Även om uppgifterna finns kvar i tjänsten oanvända, kan en person på det sätt som föreslås nedan administrera sina uppgifter så att personuppgifter som förs in i informationsresursen för kompetenser bevaras främst för personernas egna syften.  

Enligt föreslagna 1 mom. ska emellertid Utbildningsstyrelsen radera uppgifter som gäller avlidna personer ur informationsresursen. Grundlagsutskottet (GrUU 31/2017 rd, s. 5–6 och de utlåtanden som det hänvisas till där) har yttrat sig om bevarande av uppgifter efter den registrerades död. Även om en avliden person i princip inte är subjekt i Finlands system med grundläggande fri- och rättigheter anser utskottet att bestämmelsen i 1 § 2 mom. i grundlagen om människovärdets okränkbarhet har större räckvidd än bara behandlingen av levande människovarelser och lagringstiderna bör bedömas med beaktande av den bestämmelsen. Varaktig lagring av uppgifter är enligt utskottet inte förenlig med skyddet för personuppgifter om den inte är befogad av skäl som är kopplade till informationssystemets art eller syfte. Utskottet har betonat vikten av att begränsa förvaringstiden särskilt för känsliga uppgifter till det som är nödvändigt för att uppnå det syfte för vilket uppgifterna har registrerats i systemet. En person för in uppgifter i informationsresursen för kompetenser i syfte att kunna föra in och administrera uppgifterna om sin kompetens och om sina intressen och planer med avseende på karriär och utbildning och därigenom få stöd av Kompetensstigen när personen söker utbildning eller arbete eller befinner sig i därtill anknytande övergångsskeden samt när syftet är att upprätthålla den egna kompetensen eller använda de uppgifter som ingår i den egna utbildnings- och karriärinformationen. Behovet av att bevara uppgifter för dessa ändamål upphör senast vid personens död. Utbildningsstyrelsen ska alltså se till att personuppgifter inte blir permanent kvar i tjänsten enbart därför att den person som skapat profilen inte har raderat uppgifterna före sin död. Enligt skäl 27 till den allmänna dataskyddsförordningen gäller förordningen inte behandling av personuppgifter rörande avlidna personer, utan medlemsstaterna får fastställa bestämmelser för sådan behandling. 

Även om regeln avseende radering av uppgifter enligt föreslagna 1 mom. är bunden till den tidpunkt när personen själv raderar sina uppgifter ur tjänsten, föreslås en bestämmelse i 2 mom. enligt vilken Utbildningsstyrelsen och Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret vid behov och på de grunder som avses i 21 § 1 mom. i informationshanteringslagen kan fastställa andra bevaringstider. Sådana grunder är 1) i vilken utsträckning informationsmaterialet behövs i myndighetens verksamhet för det ursprungliga användningsändamålet, 2) genomförandet och verifieringen av fysiska eller juridiska personers förmåner, rättigheter, förpliktelser och rättssäkerhet, 3) rättsverkningarna av avtal eller andra privaträttsliga rättshandlingar, 4) de skadeståndsrättsliga preskriptionstiderna, och 5) de straffrättsliga preskriptionstiderna. Det ursprungliga användningsändamålet för informationsmaterialet hänför sig inte primärt till myndighetens utan till individens verksamhet, men myndigheten behöver bevara informationen för att tillhandahålla individen tjänsten på det sätt som föreskrivs i den föreslagna lagen. Under vissa förutsättningar kan uppgifterna också utnyttjas för de ändamål som nämns i andra paragrafer i lagen. Dessa är bland annat produktion av den öppna informationstjänst som hör till tjänsten samt för annan med allmänintresset förenlig bedömning, forskning, utveckling, statistikföring, övrig uppföljning, styrning och planering samt arkivering inom undervisning, utbildning och kompetens. Även enligt den princip om lagringsminimering som avses i den allmänna dataskyddsförordningen får personuppgifter bevaras längre än vad som är nödvändigt för de ändamål för vilka de behandlas, om personuppgifterna behandlas endast för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål i enlighet med artikel 89.1 i den allmänna dataskyddsförordningen. Enligt den allmänna dataskyddsförordningen ska i samband därmed tekniska och organisatoriska åtgärder genomföras för att säkerställa den registrerades rättigheter och friheter. Exempelvis ska uppgifterna anonymiseras. 

En väsentlig sak att beakta när bevaringstider bestäms i enlighet med 21 § 1 mom. i informationshanteringslagen är att tjänsten Kompetensstigen inte fattar beslut som gäller personer och i vilka omprövning kan begäras eller ändring sökas. Syftet med tjänsten är inte heller att bevara uppgifter för att fatta sådana beslut. Den personuppgiftsansvarige och administratören behöver däremot ges möjligheten att bestämma en tillräckligt lång bevaringstid för att de vid behov ska kunna påvisa ändamålsenligheten i tillhandahållandet av tjänsten. Enligt den föreslagna lagstiftningen är bevaringstiderna, förutom av de skadeståndsrättsliga och straffrättsliga preskriptionstider som avses i 21 § 1 mom. 4 och 5 punkten i informationshanteringslagen, beroende av vilka uppgifter administratören behöver bevara som bevis på efterlevnad av skyldigheterna enligt bland annat den allmänna dataskyddsförordningen och AI-förordningen. Syftet är att personuppgiftsansvariga vid behov ska kunna bestämma olika bevaringstider för olika datamaterial, såsom logguppgifter, dock med beaktande av de principer i den allmänna dataskyddsförordningen som begränsar bevaringstiden för personuppgifter. Eftersom det ännu inte har hunnit uppstå rättspraxis avseende till exempel efterlevnaden av AI-förordningen, är det ändamålsenliga för personuppgiftsansvariga att flexibelt kunna bestämma bevaringstiderna för datamaterial med stöd av den allmänna bestämmelsen i 21 § i informationshanteringslagen i sina planer för informationsstyrning. 

Att fastställa hur länge personuppgifter behandlas är att fastställa ett väsentligt medel för behandling av personuppgifter så som anförs i motiveringen till 2 §. På grundval av den ansvarsfördelning som föreslås i 2 § är det därför de gemensamt personuppgiftsansvariga tillsammans som ska fastställa de bevaringstider som avses i 4 § 2 mom. 

5 §.Automatiserad behandling av uppgifter. Såsom anges i avsnitt 2.3.1.3 ovan förbjuder artikel 22.1 i den allmänna dataskyddsförordningen sådan behandling av personuppgifter som grundar sig enbart på automatisering och som resulterar i ett beslut som i betydande grad påverkar den berörda personen. Även om det i artikeln talas om beslut, har Europeiska unionens domstol gjort en extensiv tolkning av vilka slags åtgärder som omfattas av artikeln. Enligt domstolens praxis omfattar artikeln inte bara beslut i egentlig mening, utan ett i artikeln avsett beslut kan också vara en annan typ av åtgärd som i betydande grad påverkar den registrerade. Enligt domstolen kan artikeln omfatta till exempel automatiserat fastställande av uppgifter som underlag för senare beslut. Enligt riktlinjerna antagna av EU:s arbetsgrupp för uppgiftsskydd (Riktlinjer om automatiserat individuellt beslutsfattande och profilering enligt förordning (EU) 2016/679; antagna den 3 oktober 2017, senast granskade och antagna den 6 februari 2018; WP251rev.01) omfattar artikeln bland annat beslut som påverkar personers beteende, valmöjligheter, omständigheter, tillgång till utbildning, anställningsmöjligheter eller ekonomiska situation. I riktlinjerna nämns också beslut med långvariga eller permanenta konsekvenser för den registrerade eller som i värsta fall leda till att individer utestängs eller diskrimineras. Enligt riktlinjerna kan dessutom beslut som enbart grundas på automatiserad behandling som påverkar ett barns valmöjligheter potentiellt få rättsliga eller på liknande sätt betydande följder för dem, beroende på valmöjligheternas och det aktuella beteendets natur.  

I artikel 22.2 b i den allmänna dataskyddsförordningen ges ett nationellt handlingsutrymme för att tillåta sådan automatiserad behandling som avses i artikeln. Med stöd av detta handlingsutrymme föreslås i 5 § ett undantag från den registrerades rätt enligt artikel 22.1. 

Kompetensstigen har som syfte att med hjälp av artificiell intelligens och annan automatiserad behandling erbjuda individer stöd för kompetensutveckling samt för karriärplanering och utbildningsplanering. Funktioner som avses bygga enbart på automatiserad behandling är till exempel kartläggning av personens kompetens och intressen samt visning av utbildningsalternativ och karriäralternativ i tjänsten. Den automatiserade behandlingen avses bygga på uppgifter som personen själv lämnar till tjänsten om sina kompetenser, planer och mål samt om sina intressen. Genom att exempelvis jämföra de uppgifter som personen lämnat med utbudet av arbets- och utbildningsmöjligheter räknar Kompetensstigen ut lämpliga arbets- eller utbildningsmöjligheter för personen i fråga. Den avsedda automatiserade behandlingen av personuppgifter i Kompetensstigen har delvis gemensamma drag med åtgärder som på ovan förklarat sätt anses utgöra sådan automatiserad behandling som avses i artikel 22 i den allmänna dataskyddsförordningen. Till exempel kan förslag på utbildnings- och karriäralternativ ha också betydande konsekvenser för de registrerade. Även om Kompetensstigen inte fattar beslut med rättsverkningar om enskilda personer, ges Kompetensstigens förslag till stöd för beslut om karriär- och utbildningsval och utifrån dem kan en person fatta beslut som på lång sikt inverkar på personens utbildning och karriär, och därigenom på personens ekonomiska situation. Vid beredningen av propositionen har det konstaterats inte vara entydigt huruvida sådana förslag omfattas av sådan automatiserad behandling som avses i artikel 22 i den allmänna dataskyddsförordningen, eftersom det inte råder klarhet om artikelns räckvidd. Det mest ändamålsenliga och tydliga alternativet i detta fall har dock ansetts vara att den föreslagna lagen innehåller en bestämmelse som tillåter automatiserad behandling. Den föreslagna paragrafen möjliggör också sådan behandling som omfattas av artikel 22, även om all behandling av personuppgifter i Kompetensstigen inte omfattas av artikeln; frågan bör bedömas för varje funktion fall för fall. 

Enligt den föreslagna paragrafen får uppgifter som en person lämnat eller fört in och avgränsningsval som personen gjort behandlas helt och hållet automatiskt enligt vad som avses i artikel 22.1 i den allmänna dataskyddsförordningen i syfte att kartlägga och visa utbildnings- och arbetsmöjligheter. Bestämmelsen möjliggör behandling av även barns personuppgifter för detta ändamål. Enligt ovannämnda riktlinjer från arbetsgruppen för uppgiftsskydd (s. 29) görs det ingen skillnad i artikel 22 mellan om behandlingen avser barn eller vuxna. Enligt skäl 71 till förordningen bör sådan behandling som avses i artikeln inte gälla barn. Eftersom denna formulering inte används i själva artikeln anser arbetsgruppen att det inte är fråga om ett absolut förbud. Med stöd av arbetsgruppens riktlinjer bör man förhålla sig restriktivt till sådan automatiserad behandling av barns personuppgifter som avses i artikeln. Det kan dock finnas situationer där det är nödvändigt, till exempel för att skydda deras välbefinnande. Enligt riktlinjerna får i så fall behandlingen i förekommande fall utföras med stöd av undantagen i artikel 22.2. Kompetensstigen är avsedd att filtrera fram information till stöd för beslut om karriärval och utbildningsval, vilket sannolikt gör det lättare för särskilt barn att i massan av information hitta sådan information som är relevant för en själv. Därför är det varken motiverat eller jämlikhetsfrämjande att begränsa barns tillgång till förslag från Kompetensstigen till stöd för deras val, om de frivilligt utnyttjar tjänsten i syfte att planera sin yrkesbana och utbildning. 

När grunden för behandling av särskilda kategorier av personuppgifter är artikel 9.2 g i den allmänna dataskyddsförordningen, såsom i fallet Kompetensstigen, kan automatiserad behandling som tillåts i nationell lag också utgå från särskilda kategorier av personuppgifter. Vid beredningen av propositionen har bedömningen dock varit att särskilda kategorier av personuppgifter inte behövs i de funktioner i Kompetensstigen som bygger på automatiserad behandling. Med stöd av grundregeln i 3 § ovan ska inte heller uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter lämnas till Kompetensstigen. Sådana uppgifter kan dock ibland ingå till exempel i de uppgifter som en person lämnar om fritidsintressen eller föreningsverksamhet. I dylika fall skulle särskilda kategorier av personuppgifter vara tillgängliga för automatiserad behandling och det är möjligt att till exempel AI skulle lära sig att utnyttja dem självständigt. Med hjälp av de tekniska lösningarna i tjänsten bör man dock sträva efter att den automatiserade behandlingen inte har tillgång till särskilda kategorier av personuppgifter, om inte det är nödvändigt att behandla sådana uppgifter. 

I artikel 22 i den allmänna dataskyddsförordningen ställs kravet att lämpliga åtgärder fastställs och vidtas till skydd för den registrerades rättigheter, friheter och berättigade intressen när man tillåter beslut som enbart grundas på automatiserad behandling. Enligt skäl 71 till förordningen inkluderar lämpliga skyddsåtgärder specifik information till den registrerade och rätt till mänskligt ingripande, att framföra sina synpunkter, att erhålla en förklaring till det beslut som fattas efter sådan bedömning och att överklaga beslutet. 

Föreslagna 5 § innehåller även bestämmelser om sådana skyddsåtgärder som är tillbörliga i Kompetensstigens fall. Automatiserad behandling enligt paragrafen förutsätter att personen i tjänsten väljer automatiserad behandling för det ändamål som nämns i paragrafen. Det avses vara frivilligt att använda Kompetensstigen, så man ska kunna välja om man vill söka till exempel lämpliga karriär- och utbildningsmöjligheter i tjänsten. I paragrafen förutsätts det dock att personen i fråga uttryckligen väljer att använda en viss funktion i tjänsten, som utifrån de uppgifter personen lämnat till exempel föreslår lämpliga karriär- och utbildningsmöjligheter. Det ska alltid vara möjligt att välja bort en sådan funktion där tjänsten producerar automatiserade förslag. I stället kan en person som så önskar använda Kompetensstigen för att söka information om aktörer som erbjuder handledning eller bläddra i en förteckning över utbildnings- och karriärmöjligheter, utan att förslagen sätts i viss ordning på basis av personens uppgifter. 

Enligt den föreslagna paragrafen ska Utbildningsstyrelsen innan valet görs informera personen tydligt i tjänsten om den automatiserade behandlingen. När en möjlighet visas för en person ska personen dessutom informeras i tjänsten om hur dennas uppgifter och avgränsningsval har beaktats för att ta fram möjligheten. Genom att trycka på informationen om en viss möjlighet kunde personen till exempel få se en vy som visar vilka kompetenser som är relevanta för möjligheten i fråga. Enligt ovannämnda riktlinjer från arbetsgruppen för uppgiftsskydd (s. 26–27) bör den personuppgiftsansvarige försöka att på ett enkelt sätt förklara logiken bakom, eller kriterierna för att komma fram till, beslutet för den registrerade. I dataskyddsförordningen åläggs den personuppgiftsansvarige att lämna meningsfull information om logiken bakom behandlingen, inte nödvändigtvis en komplex förklaring av de algoritmer som används eller att lämna ut den fullständiga algoritmen. Den information som tillhandahålls bör emellertid vara tillräckligt heltäckande för att den registrerade ska förstå skälen till beslutet. Om det automatiserade beslutsfattandet och profileringen inte omfattas av definitionen i artikel 22.1 är det enligt arbetsgruppen ändå god praxis att tillhandahålla ovannämnda information. Därför bör informationsskyldigheten enligt den föreslagna paragrafen gärna iakttas också i gränsfall där det inte är säkert huruvida det är fråga om sådan automatiserad behandling som avses i artikel 22 och som kan ha betydande konsekvenser för personen. 

Syftet med Kompetensstigens förslag är att erbjuda människor olika alternativ; förslagen förpliktar inte användaren till något. Det är alltid personen själv som gör sina karriär- och utbildningsval, och som väljer att utnyttja eller inte utnyttja den information som Kompetensstigen visar. 

6 §.Anonymisering av uppgifter. Den allmänna dataskyddsförordningen omfattar inte helt anonymiserade personuppgifter, det vill säga sådana personuppgifter av vilka den registrerade inte kan identifieras, vare sig direkt eller indirekt. Anonymisering av personuppgifter är dock en sådan behandlingsåtgärd som avses i förordningen. Enligt artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen kan en i nationell lag fastställd grund för behandling innehålla anpassningar avseende bland annat ändamålsbegränsningar och typer av behandling. Med stöd av handlingsutrymmet i förordningen föreslås det i paragrafen att Utbildningsstyrelsen ska få ändra informationen i informationsresursen för kompetenser så att en person inte längre kan identifieras. Enligt förslaget får Utbildningsstyrelsen anonymisera uppgifter för produktion av den öppna informationstjänst som hör till tjänsten samt för annan med allmänintresset förenlig bedömning, forskning, utveckling, statistikföring, övrig uppföljning, styrning och planering samt arkivering inom undervisning, utbildning och kompetens (1 punkten). Dessutom får Utbildningsstyrelsen anonymisera uppgifter för utveckling av funktionerna i tjänsten (2 punkten). Föreslagna 2 punkten omfattar anonymisering av uppgifter för utveckling av funktionerna i en tjänst som utnyttjar artificiell intelligens. Vid anonymisering ska identifierbarheten avlägsnas så att uppgifterna varken direkt eller indirekt kan kopplas till personen.  

Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser om grunderna för anonymiserande behandling, inte om rätten till information. Rätten till anonymiserad information avses grunda sig på den allmänna lagstiftningen. Inte heller den öppna informationstjänst som nämns i paragrafen regleras närmare i den föreslagna lagen utan avses bygga på allmän lagstiftning på samma sätt som nuvarande informationstjänster, till exempel utbildningsförvaltningens statistiktjänst Vipunen och utvecklings- och förvaltningscentrets dataplattform Mylly.  

Enligt den föreslagna paragrafen är det Utbildningsstyrelsen som ska sköta anonymiseringen av uppgifter, eftersom Utbildningsstyrelsen ansvarar för de tekniska behandlingsåtgärderna enligt den ansvarsfördelning mellan de gemensamt personuppgiftsansvariga som föreslås i 2 §. Utvecklings- och förvaltningscentret kan få uppgifter för ändamål av allmänt intresse via utlämnande av uppgifter. Enligt riktlinjerna från Europeiska dataskyddsstyrelsen bör exempelvis utbyte av samma data eller uppsättning data mellan två enheter utan gemensamt bestämda ändamål eller gemensamt bestämda behandlingsmedel betraktas som en överföring av data mellan separata personuppgiftsansvariga, inte gemensamt personuppgiftsansvariga. Varje gemensamt personuppgiftsansvarig är skyldig att säkerställa att den har en rättslig grund för behandlingen och att uppgifterna inte senare behandlas på ett sätt som är oförenligt med de ändamål för vilka de ursprungligen samlades in av den personuppgiftsansvarige. 

Anonymisering möjliggör tillgång till anonymiserade datamaterial med kompetensinformation för utveckling av tjänsten och för många ändamål av allmänt intresse. Anonymiserade uppgifter kan till exempel användas för att följa hur algoritmen fungerar och ta fram statistik. Hur användbara anonymiserade material är till exempel för vetenskaplig forskning beror på vilka forskningsfrågor som kan besvaras med hjälp av sådana material. 

7 §.Behandling av uppgifter i syfte att utveckla funktioner baserade på artificiell intelligens. I den föreslagna paragrafen används motsvarande nationella handlingsutrymme som i 6 §. Enligt paragrafen ska det vara möjligt att använda de personuppgifter som finns i informationsresursen för kompetenser för att utveckla de funktioner i Kompetensstigen som är baserade på artificiell intelligens när dessa funktioner inte kan utvecklas tillräckligt med sådana anonymiserade uppgifter som avses i 6 §. Vid beredningen av propositionen har man bedömt att det åtminstone i en början är möjligt att utveckla Kompetensstigens funktioner baserade på artificiell intelligens med i huvudsak anonyma uppgifter. Bestämmelsen är dock avsedd att skapa en beredskap för eventuella framtida utvecklingsbehov så att också personuppgifter som i det inledande skedet förs in i informationsresursen för kompetenser vid behov kan användas för att utveckla de funktioner i Kompetensstigen som är baserade på artificiell intelligens.  

I den föreslagna paragrafen avses med artificiell intelligens sådana egenskaper som artificiell intelligens har enligt definitionerna av artificiell intelligens i AI-förordningen och Europarådets ramkonvention om artificiell intelligens. I artikel 3.1 i AI-förordningen definieras ”AI-system” som ett system som är utformat för att fungera med varierande grad av autonomi, som kan uppvisa anpassningsförmåga efter införande och som, för uttryckliga eller underförstådda mål, drar slutsatser härledda från den indata det tar emot, om hur utdata såsom förutsägelser, innehåll, rekommendationer eller beslut som kan påverka fysiska eller virtuella miljöer ska genereras. Även i ramkonventionen avses med AI-system ett system som, för uttryckliga eller underförstådda mål, drar slutsatser härledda från den indata det tar emot om hur utdata såsom förutsägelser, innehåll, rekommendationer eller beslut som kan påverka fysiska eller virtuella miljöer ska genereras. Enligt ramkonventionen varierar olika AI-system i fråga om autonomi och anpassningsförmåga efter införandet. 

Enligt föreslagna 1 mom. ska utvecklandet ske så att personuppgifter inte lämnas ut till tredje part. Med detta avses att personuppgifter ska hållas inom Kompetensstigen, också när man utvecklar funktioner baserade på artificiell intelligens, och inte får lämnas ut till exempel till ursprungliga leverantörer av de modeller för artificiell intelligens som används. 

Enligt föreslagna 2 mom. har en person rätt att förbjuda att uppgifter om personen används för att utveckla de funktioner i tjänsten som är baserade på artificiell intelligens. Eftersom behandlingen i Kompetensstigen avses vara grundad på allmänintresset enligt vad som avses i artikel 6.1 e i den allmänna dataskyddsförordningen, har en person med stöd av artikel 21 i förordningen dessutom rätt att göra invändningar mot behandling av personuppgifter avseende personen. 

8 §.Rätt att få egna uppgifter inhämtade och att överföra dem mellan register. I den föreslagna paragrafen föreskrivs en rätt för personer att trots sekretessbestämmelserna få sina egna uppgifter inhämtade från eller överförda till i paragrafen avsedda register, informationsresurser eller tjänster. Enligt föreslagna 1 mom. har en person rätt att få sina uppgifter inhämtade till informationsresursen för kompetenser ur de register och informationsresurser som avses i studie- och examensregisterlagen. I momentet görs en hänvisning till studie- och examensregisterlagen under det ändrade namn som lagen föreslås få nedan i denna proposition. Enligt 2 mom. ska en person ha rätt att få sina uppgifter inhämtade ur sin jobbsökarprofil till informationsresursen för kompetenser. Dessutom ska en person ha rätt att få sina uppgifter överförda från informationsresursen för kompetenser till jobbsökarprofilen. Enligt paragrafen är Utbildningsstyrelsen skyldig att lämna ut uppgifter från en i paragrafen nämnd informationsresurs till en annan, om personen uttrycker ett sådant önskemål till exempel i Kompetensstigen. I paragrafen utnyttjas det nationella handlingsutrymme som medges i artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen och ändamål för vilka personuppgifter får lämnas ut anges på grundval av den paragrafen.  

9 §.Utlämnande av uppgifter. I paragrafen utnyttjas det nationella handlingsutrymme som artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen medger för att utfärda bestämmelser om förutsättningarna för behandling av uppgifter och de ändamål för vilka personuppgifter får lämnas ut. Paragrafens 1 mom. innehåller en bestämmelse som begränsar den rätt eller skyldighet att lämna ut uppgifter som härrör direkt från offentlighetslagen eller någon annan lag. Enligt bestämmelsen får inte Utbildningsstyrelsen, med avvikelse från vad som i offentlighetslagen och annanstans i lag föreskrivs om utlämnande av uppgifter, lämna ut personuppgifter som förts in i informationsresursen för kompetenser, om inte personen eller dennes vårdnadshavare eller annan laglig företrädare har gett sitt samtycke till det innan uppgifterna lämnas ut.  

Grundlagsutskottet (GrUU 14/2022 rd, s. 3) har ansett att uppgifterna i Jobbmarknadens jobbsökarprofiler är sådana myndighetshandlingar som avses i offentlighetslagen, eftersom serviceplattformen drivs av en myndighet. I offentlighetslagen avses med myndighetshandling till exempel en handling som innehas av en myndighet och som har inkommit till en myndighet för behandling av ett visst ärende eller i övrigt inkommit i samband med ett ärende som hör till myndighetens verksamhetsområde eller uppgifter. Detsamma gäller uppgifterna i informationsresursen för kompetenser. Föreslagna 3 mom. innehåller en specialbestämmelse i förhållande till de allmänna lagarna, såsom offentlighetslagen, och avses gälla i stället för till exempel offentlighetslagens bestämmelser om rätten att få uppgifter ur en myndighetshandling. Meningen är att man i regel endast med personens samtycke eller i anonymiserad form ska få utnyttja uppgifterna i informationsresursen för kompetenser. Vid beredningen av propositionen har detta ansetts vara proportionellt i förhållande till tjänstens primära syfte – att tjäna som stöd till personer vid karriärplanering, kompetensutveckling och upprätthållande av kompetensen. För att de personer som använder tjänsten ska kunna dra nytta av den så som avses, ges de i propositionen en omfattande rätt att administrera de uppgifter som de lämnar till tjänsten. En möjlighet att på de grunder som anges i offentlighetslagen och utan samtycke lämna uppgifter vidare utan anonymisering skulle sannolikt påverka människors vilja att använda den frivilliga tjänsten. 

Föreslagna 2 och 3 mom. innehåller bestämmelser om de ändamål för vilka uppgifter får lämnas ut på grundval av samtycke. Föreslagna 2 mom. avser det ursprungliga syfte i vilket en person lämnar sina uppgifter till informationsresursen för kompetenser, nämligen att via resursen kunna utnyttja sin kompetensinformation för sina egna ändamål. Enligt momentet kan samtycke ges till att uppgifter i informationsresursen lämnas ut till en myndighet eller till någon annan aktör för personens egna ändamål, även trots sekretessbestämmelserna. En person kan alltså välja att använda sina uppgifter för sina egna ändamål, såsom jobbsökning. Till exempel kan personen i tjänsten skapa en länk till Kompetensstigen som skickas till en arbetsgivare. Dessutom kan en person välja att lämna ut sina uppgifter, till exempel för egen handledning och rådgivning. En person kan också välja att dela sina data med andra digitala tjänster inom ramen för vad den allmänna lagstiftningen och tekniken tillåter. Om den som använder tjänsten inte vill lämna ut sina uppgifter någonstans, ska i regel endast personen själv och Utbildningsstyrelsen, som är den av de gemensamt personuppgiftsansvariga som administrerar informationsresursen, ha tillgång till uppgifterna i en sådan form som kan kopplas till personen. Avsikten är att det alltid ska vara frivilligt för en person att låta sina uppgifter röra sig mellan informationsresursen för kompetenser och andra informationsresurser, eftersom det är personen själv som administrerar sina uppgifter i informationsresursen för kompetenser. 

Enligt föreslagna 3 mom. kan samtycke dessutom ges till att uppgifter lämnas ut för bedömning, utveckling, övrig uppföljning, styrning och planering inom undervisning, utbildning och kompetens. Av sådana uppgifter som är sekretessbelagda får Utbildningsstyrelsen i dessa fall lämna ut endast de uppgifter som är nödvändiga. Att lämna ut uppgifter för de ändamål som nämns i momentet utgör ytterligare användning för andra ändamål än de för vilka personen ursprungligen lämnat sina uppgifter till informationsresursen för kompetenser. Artikel 6.4 i den allmänna dataskyddsförordningen ger nationellt handlingsutrymme att utfärda bestämmelser om ytterligare användning, förutsatt att bestämmelserna är nödvändiga för att skydda bland annat rättigheterna för andra än den registrerade eller medlemsstatens viktiga mål av generellt allmänt intresse, däribland ekonomiska intressen. I det föreslagna momentet begränsas ändamålen för ytterligare användning till sådana ändamål som bland annat bidrar till att en ändamålsenlig fördelning av de offentligt finansierade utbildningsresurserna och framsyn med avseende på kompetensbehoven i samhället. För att personuppgifter i informationsresursen för kompetenser ska kunna utnyttjas för dessa ändamål utan att vara fullständigt anonymiserade krävs emellertid enligt den föreslagna paragrafen alltid samtycke av personen eller dennes vårdnadshavare eller annan laglig företrädare. 

Samtycket i paragrafen är avsett att vara en skyddsåtgärd. Också i 9 § avses behandlingsgrunden enligt den allmänna dataskyddsförordningen vara allmänintresset, så samtycke avser inte det slags samtycke som i den allmänna dataskyddsförordningen utgör en grund för behandling. Därför innehåller föreslagna 4 mom. bestämmelser om villkoren för samtycke samt om hur samtycke ska ges och återtas. Grundlagsutskottet (se till exempel GrUU 20/2020 rd, s. 8) har ansett att när det inte är fråga om sådan behandling som grundar sig på samtycke enligt den allmänna dataskyddsförordningen och artikel 7 inte ska tillämpas ska bestämmelserna om samtycke vara exakta. I bestämmelserna ska det föreskrivas om sättet att ge och återkalla samtycket samt om säkerställande av att samtycket är äkta och baserar sig på fri vilja. I bestämmelserna ska det också säkerställas att samtycket grundar sig på tillräcklig information också i fråga om olika användningsändamål och till exempel utlämnande av uppgifter. I punkt 71 i allmän kommentar nr 25 (2021) om barnets rättigheter i relation till den digitala miljön konstaterar Förenta nationernas kommitté för barnets rättigheter att om samtycke efterfrågas för att bearbeta ett barns personuppgifter bör konventionsstaterna se till att det rör sig om informerat samtycke som ges fritt. Samtycke ska erhållas innan uppgifterna bearbetas. Om föräldrasamtycke krävs bör det verifieras att samtycket är informerat, meningsfullt och verkligen ges av barnets förälder eller omvårdare. 

I 4 mom. föreslås en bestämmelse enligt vilken det samtycke som avses i paragrafen kan ges och när som helst återtas via tjänsten. Samtycket ska vara frivilligt, uttryckligt och informerat med avseende på vilket ändamål uppgifterna kan komma att användas eller lämnas ut för. Grundlagsutskottet (GrUU 20/2020 rd, s. 8 och GrUU 1/2018 rd, s. 10) har ansett att kundtjänsten inom hälso- och sjukvården är en sådan obalanserad situation att ett samtycke som kunden ger där inte nödvändigtvis är genuint frivilligt. Inte heller har kunden nödvändigtvis faktiska möjligheter att tänka igenom vad samtycket innebär. Ett samtycke som givits i en sådan situation får enligt utskottet inte användas som grund för att lämna ut exempelvis personuppgifter inom social- och hälsovården för utvecklings- och innovationsverksamhet. Däremot anser utskottet (GrUU 42/2016 rd, s. 4 och GrUU 20/2020 rd, s. 5) att det uppsökande ungdomsarbetet präglas av ett sådant frivillighetsbaserat samarbete mellan serviceanordnaren och den unga som behöver stöd att den aktuella regleringskontexten kan stödja sig på behandling av personuppgifter baserad på samtycke, även om det var fråga om myndighetsverksamhet. Avsikten är att de uppgifter som personen fört in i informationsresursen för kompetenser ska kunna utnyttjas till exempel i handledningssituationer för att ge personen handledning. I sådana fall avses det typiska vara att samtycket till att uppgifterna ska få användas inhämtas i styrningssituationen. Handledaren ska dock inhämta samtycket på ett sådant sätt att personen förstår att det är frivilligt att ge samtycke och handledaren försäkrar sig om att samtycket ges genuint frivilligt. 

I 4 mom. föreslås också en bestämmelse om bevaringstiden för uppgifterna. Samtycket och ett eventuellt meddelande om återtaget samtycke ska enligt bestämmelsen bevaras lika länge som de uppgifter som kan kopplas till personen. 

Vad som i 1 mom. föreskrivs om avvikelse från lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet och annan lag gäller enligt föreslagna 5 mom. inte utlämnande av uppgifter för sådana ändamål inom arkivering, vetenskaplig och historisk forskning eller statistik som är förenliga med allmänintresset. Enligt principen om ändamålsbegränsning i artikel 5.1 i den allmänna dataskyddsförordningen ska ytterligare behandling för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål inte anses vara oförenlig i enlighet med artikel 89.1 med de ursprungliga ändamålen. Artikel 89 ger nationellt handlingsutrymme att begränsa de registrerades rättigheter, men däremot ingen möjlighet, åtminstone ingen uttrycklig sådan, att föreskriva mer omfattande rättigheter för registrerade i fråga om de ändamål som nämns i artikeln. Vid sådan behandling ska det enligt artikeln dock säkerställas att särskilt principen om uppgiftsminimering iakttas. Enligt artikeln kan uppgifter minimeras till exempel genom pseudonymisering eller anonymisering, om ändamålen med behandlingen kan uppnås på detta sätt. Också när uppgifter lämnas ut för de ändamål som nämns i 5 mom. ska uppgifterna alltså i regel anonymiseras, om det räcker till för de ändamål som nämns i momentet. Eftersom grunden för behandling här avses vara allmänintresset, har den berörda personen också en i artikel 21 avsedd rätt att göra invändningar mot behandling av sina uppgifter för dessa ändamål. 

Genom föreslagna 5 mom. skapas ingen ny rätt till information och den nuvarande regleringen i fråga om utlämnande av uppgifter för de ändamål som nämns i momentet ändras inte heller på något annat sätt. Till exempel i 15 § 1 mom. i statistiklagen (280/2004) föreskrivs en rätt för Statistikcentralen att av statliga myndigheter trots sekretessbestämmelserna få de personuppgifter som är nödvändiga för statistikframställningen. Sådana uppgifter är enligt 5 punkten bland annat personuppgifter som beskriver en persons utbildning samt sysselsättning och arbetsförhållanden. Frågan om utlämnande av uppgifter om en persons studier för till exempel statistikföring har behandlats i en proposition där det föreslogs att uppgifter om prestationer i utbildning med fri inriktning inom fritt bildningsarbete förs in i den informationsresurs som avses i lagen om nationella studie- och examensregister (RP 19/2021 rd). Då bedömdes det att de uppgifter som förs in frivilligt inte kommer att bilda någon heltäckande databas som det vore ändamålsenligt att utnyttja för statistikföring. Å andra sidan var det i den propositionen fråga om uppgifter som på ett mer heltäckande sätt fanns tillgängliga hos huvudmännen för läroanstalterna för fritt bildningsarbete på samma sätt som dittills. Trots att uppgifter enligt den propositonen inte fick lämnas ut på någon annan grund än samtycke givet i tjänsten av den studerande själv, konstaterades det att till exempel Statistikcentralen med stöd av sin egen lagstiftning har möjlighet att inhämta samma uppgifter ur informationsresursen som centralen hade rätt att få av huvudmän för läroanstalter. I sitt betänkande om RP 19/2021 rd konstaterade Kulturutskottet (KuUB 2/2021 rd) att eftersom det enligt propositionen är frivilligt att föra in uppgifter, kommer uppgifterna inte att vara heltäckande, vilket försvårar användningen av uppgifterna för forskning, statistik och samhälleligt beslutsfattande. Sådana uppgifter om prestationer kan enligt utskottet jämställas med egna data, eftersom de i regel endast är tillgängliga för personen själv, huvudmannen för den läroanstalt som fört in uppgifterna och Utbildningsstyrelsen. Eftersom det avses vara helt frivilligt att föra in uppgifter i informationsresursen för kompetenser omfattas resursen av samma slags iakttagelser om uppgifternas representativitet och möjligheterna att utnyttja dem. 

10 §.Ikraftträdande. Paragrafen innehåller en bestämmelse om lagens ikraftträdande. Enligt propositionen avses lagen träda i kraft den 1 januari 2026.  

7.2  Lag om ändring av lagen om nationella studie- och examensregister

Lagens rubrik. Den nuvarande studie- och examensregisterlagen innehåller bestämmelser om studier, utbildning, examina och kompetensmärken inom undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde. Eftersom lagens tillämpningsområde enligt propositionen utvidgas till att omfatta utbildning inom även andra förvaltningsområden så som beskrivs nedan, föreslås lagens rubrik bli utökad med förledet utbildnings- . Lagens föreslagna nya rubrik är lagen om nationella studie-, utbildnings- och examensregister . Det föreslagna förledet utbildnings- preciserar dessutom lagens nuvarande tillämpningsområde, eftersom tillämpningsområdet sedan ikraftträdandet av den ursprungliga lagen har utvidgats till att omfatta bland annat utbildning inom fritt bildningsarbete och utbildning enligt lagen om Servicecentret för kontinuerligt lärande och sysselsättning.  

2 §.Tillämpningsområde. Lagens 2 § 1 mom. är en informativ bestämmelse om i vilka lagar avsedda utbildningar och examina som ska omfattas av lagens tillämpningsområde (RP 72/2017 rd, s. 36). Enligt paragrafen ska lagen tillämpas på utbildning, examina och kompetensmärken om vilka det föreskrivs i lagen om grundläggande utbildning (628/1998), gymnasielagen (714/2018), lagen om studentexamen (502/2019), lagen om yrkesutbildning (531/2017), yrkeshögskolelagen (932/2014), universitetslagen (558/2009), lagen om fritt bildningsarbete (632/1998), lagen om utbildning som handleder för examensutbildning (1215/2020), lagen om Europeiska skolan i Helsingfors (1463/2007), lagen om grundläggande konstundervisning (633/1998) och lagen om Servicecentret för kontinuerligt lärande och sysselsättning (682/2021). Längre ner i lagen preciseras vilka uppgifter om de utbildningar som regleras i dessa lagar som ska föras in i de nuvarande studie- och examensregister som avses i lagen. På motsvarande sätt föreslås nya 4 a kap. innehålla bestämmelser om i vilken omfattning utbildning som regleras i dessa lagar ska föras in i den informationsresurs som avses i 4 a kap.  

I 2 § föreslås dessutom ett nytt 2 mom. enligt vilket bestämmelserna i 4 a kap. utöver på de utbildningar, examina och kompetensmärken som avses i 1 mom. ska tillämpas på utbildning och träning som det föreskrivs om i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Eftersom endast 4 a kap. i studie- och examensregisterlagen avses gälla utbildning och träning enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice föreslås det av tydlighetsskäl att den lagen tas med i tillämpningsområdet för lagen om studie- och examensregister i ett separat moment. 

I nya 2 mom. föreslås dessutom ett informativt omnämnande av att 4 a kap. dessutom ska tillämpas på annan utbildning enligt vad som anges i det kapitlet. På basis av detta ska föreslagna 4 a kap. tillämpas bland annat på offentligt finansierad utbildning inom andra förvaltningsområden än utbildningsförvaltningen och arbetsförvaltningen. Till exempel Försvarshögskolan som hör till försvarsministeriets förvaltningsområde samt Polisyrkeshögskolan och Räddningsinstitutet som hör till inrikesministeriets förvaltningsområde har sådana utbildningar. 

Enligt propositionen blir paragrafens nuvarande 2 mom. nya 3 mom. I momentet uppräknas de informationsresurser som lagen innehåller bestämmelser om. Momentet föreslås bli utökat med ett omnämnande av att lagen också innehåller bestämmelser om informationsresursen för utbildningsutbud. I lagens finska språkdräkt föreslås samtidigt en teknisk korrigering genom att ordet tässä fogas till början av den sista meningen, så att hänvisningen till lagen lyder på samma sätt som i den första meningen i momentet.  

4 a kap. Informationsresursen för utbildningsutbud. Lagen föreslås bli utökad med ett nytt 4 a kap. med bestämmelser om informationsresursen för utbildningsutbud. Den nya informationsresursen för utbildningsutbud skiljer sig från de nuvarande informationsresurser som avses i studie- och examensregisterlagen genom att de uppgifter som förs in i dessa i regel gäller enskilda personer, till exempel enskildas studieprestationer, fullgörande av läroplikten eller sökande av studieplatser. I den nya informationsresursen är det däremot inte fråga om studier som enskilda personer genomfört, utan om framtida utbildningsmöjligheter som står till buds. Informationen kan länkas till uppgifterna om enskilda personer i den informationsresurs för kompetenser som avses i den föreslagna lagen om den nationella informationsresursen för kompetenser, men avsikten är att sammanlänkningen ska göras i den informationsresursen. Uppgifterna i den föreslagna informationsresursen för utbildningsutbud är i huvudsak inte personuppgifter. Vid behov kan det dock finnas till exempel namn och kontaktuppgifter för utbildningars kontaktpersoner eller lärares namn och bakgrundsinformation.  

22 a §.Ändamålet med informationsresursen för utbildningsutbud. I paragrafen föreslås bestämmelser om användningsändamålet med informationsresursen för utbildningsutbud. Enligt föreslagna 1 mom. utgör informationsresursen för utbildningsutbud det informationsunderlag på basis av vilket utbildningsmöjligheter visas som en del av den tjänst som avses i 1 § 1 mom. i lagen om den nationella informationsresursen för kompetenser. De utbildningsmöjligheter som förs in i informationsresursen kan visas för en person som förslag på lämpliga utbildningar utgående från vilka uppgifter personen har gett om sig själv och vilka val personen har gjort i tjänsten. Allt utbildningsutbud i informationsresursen avses dock inte tjäna som underlag för den information som visas i tjänsten om en enskild persons möjligheter att utveckla sin kompetens. Till exempel arbetskraftsutbildning med en viss målgrupp eller för ett visst företag föreslås inte i tjänsten.  

Vid beredningen av propositionen har man bedömt att den synlighet som utbildning får i tjänsten uppfyller definitionen för statligt stöd i artikel 107 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, om stödet kanaliseras vidare till sådan näringsverksamhet som avses i artikeln. Stöd som ges i form av synlighet för i artikel 107 avsedd näringsverksamhet är förbjudet i enlighet med artikeln, om det inte finns godtagbara grunder för det enligt Europeiska unionens regler om statligt stöd. Villkoren i bestämmelserna om statligt stöd bör alltid beaktas i fråga om vilka utbildningsmöjligheter som lyfts fram via tjänsten. 

I artikel 107 fastställs att stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, är oförenligt med den inre marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna. I kommissionens tillkännagivande om begreppet statligt stöd som avses i artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (publicerat den 19 juli 2016 i Europeiska unionens officiella tidning, 2016/C 262/01) preciseras termen ”företag” i artikeln genom att hänvisa till domstolens rättspraxis, där den har definierats som enheter som bedriver ekonomisk verksamhet, oberoende av deras rättsliga ställning och hur de finansieras. Därmed omfattar termen bland annat föreningar som bedriver ekonomisk verksamhet och enheter som formellt utgör en del av den offentliga förvaltningen. Reglerna om statligt stöd gäller dessutom oberoende av om verksamheten drivs i vinstsyfte. En enhet som bedriver både ekonomisk och icke-ekonomisk verksamhet betraktas som ett företag endast i fråga om den ekonomiska verksamheten. Ekonomisk verksamhet är all verksamhet där exempelvis tjänster erbjuds på en marknad. I tillkännagivandet konstaterar kommissionen att en offentlig myndighets beslut att inte tillåta tredje man att tillhandahålla en viss tjänst inte utesluter förekomsten av en ekonomisk verksamhet. Trots en sådan avskärmning av marknaden kan det vara fråga om en ekonomisk verksamhet om andra aktörer skulle ha vilja och kapacitet att tillhandahålla tjänsten på den berörda marknaden. 

I tillkännagivandet bedöms utbildning i förhållande till reglerna om statligt stöd enligt följande: Allmän utbildning som anordnas inom ett nationellt utbildningssystem som finansieras och står under tillsyn av staten kan betraktas som en icke-ekonomisk verksamhet. Domstolen har slagit fast att staten, ”genom att upprätta och upprätthålla ett sådant system för offentlig undervisning som i regel finansieras med medel ur den offentliga budgeten och inte av eleverna eller deras föräldrar, inte avser att bedriva verksamhet i vinstsyfte utan endast att uppfylla sina sociala, kulturella och utbildningspolitiska uppgifter gentemot sina medborgare”. Den offentliga utbildningens icke-ekonomiska art påverkas i princip inte av att elever eller deras föräldrar ibland måste betala undervisnings- eller inskrivningsavgifter som bidrar till att finansiera kostnaderna för att driva systemet. Sådana avgifter täcker ofta endast en bråkdel av de verkliga kostnaderna för tjänsten och kan således inte betraktas som betalning för den tjänst som tillhandahålls. Därför ändrar de inte det faktum att en offentlig utbildningstjänst som främst finansieras med offentliga medel är av icke-ekonomisk art. Dessa principer kan gälla för offentliga undervisningstjänster såsom yrkesutbildning, privata och offentliga grundskolor och förskolor, sekundär undervisning vid universitet samt universitetsutbildning. Sådana offentliga utbildningstjänster måste särskiljas från tjänster som finansieras främst av föräldrar och elever eller genom kommersiella intäkter. Till exempel omfattas högre utbildning som finansieras helt och hållet av studenter helt klart av den senare kategorin. I vissa medlemsstater kan offentliga institutioner även erbjuda utbildningstjänster som, på grund av sin art, finansieringsstruktur och förekomsten av konkurrerande privata organisationer, ska betraktas som ekonomiska. Längre ner i tillkännagivandet konstaterar kommissionen att bland annat konstskolor som huvudsakligen finansieras genom terminsavgifter bör anses vara av ekonomisk art. 

När det gäller urvalet i informationsresursen för utbildningsutbud är det meningen att Kompetensstigen i det inledande skedet ska föreslå utbildning som är offentlig så som avses i kommissionens tillkännagivande och som anordnas inom ramen för ett nationellt utbildningssystem som finansieras och övervakas av staten. Avsikten är dock att det utbildningsutbud som visas i Kompetensstigen senare ska kunna utvidgas i takt med att frågor som gäller vad som utgör stöd och de tillämpliga förfarandena i unionens regler om statligt stöd utreds för varje utbildning. Europeiska unionens lagstiftning omfattar betydande undantag med stöd av vilka också ekonomisk verksamhet kan stödjas på vissa villkor och enligt vissa förfaranden. Sådana bestämmelser finns till exempel i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget, kallad den allmänna gruppundantagsförordningen. I kommissionens förordning (EU) 2023/2831 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse, kallad de minimis-förordningen, föreskrivs dessutom en gräns i euro för stöd som anses vara av mindre betydelse. Gränsen är företagsspecifik och ska bestämmas med beaktande av alla stöd som olika myndigheter beviljar företaget. När utbildningsförslag visas i Kompetensstigen är det inte fråga om stöd i form av ett konkret penningbelopp, utan stöd i form av synlighet vars värde är kalkylerat. Det kalkylerade värdet av stödet kan beräknas med större precision efter att Kompetensstigen har införts, när mer ingående uppgifter om tjänstens funktion och genomslag fås. Vidare har kommissionens konkurrensavdelning publicerat vägledande mallar för statligt stöd med avseende på RRF-projekt . Innan sådana i informationsresursen införda utbildningsmöjligheter som tillhandahålls som ekonomisk verksamhet kan visas som möjligheter till kompetensutveckling, bör det utredas om stödet är godtagbart enligt unionens regler om statligt stöd, stödet vid behov anmälas till kommissionen och utlåtande begäras av företagsstödsdelegationen, som finns i anslutning till arbets- och näringsministeriet. Ur statsstödssynvinkel är det eventuellt problematiskt om delar av till exempel det utbildningsutbud som högskolorna tillhandahåller på affärsmässiga grunder får synlighet i Kompetensstigen, medan utbildning som andra aktörer anordnar inte godtas till informationsresursen. Att visa andra aktörers utbildningar i tjänsten vore emellertid vanskligt, med tanke på att visning av utbildningar i tjänsten kan av tjänstens användare tolkas som tecken på kvalitet och tillförlitlighet, när myndigheterna i själva verket inte kan övervaka utbildningens kvalitet. Först bör det finnas en process genom vilken andra utbildningsanordnare utbildningar godkänns i informationsresursen.  

Enligt föreslagna 22 a § 2 mom. är informationsresursen dessutom avsedd att vara till stöd för bedömning, forskning, utveckling, statistikföring, övrig uppföljning, styrning och planering inom undervisning och utbildning. I sin helhet avses informationen i utbildningsutbudet bli använd för att producera sammanställningar av olika slag, till exempel statistik. Avsikten är också att den offentligt finansierade utbildningen ska föras i en enda informationsresurs, för att få ett nationellt bedömningsunderlag för sådan utbildning. 

Föreslagna 3 mom. innehåller en bestämmelse om att Utbildningsstyrelsen får använda uppgifterna i informationsresursen för de ändamål som antagningsregistret används för enligt 17 §. I antagningsregistret finns redan i nuläget information om utbudet av utbildning. Utbudet förs in i registret på grundval av ändamålen med delregistren enligt 17 § 3 mom. Av antagningsregistrets delregister används enligt 17 § 3 mom. 1 punkten registret för ansökan till högskolorna vid antagning av studerande till studier som leder till sådana lägre och högre högskoleexamina som avses i universitetslagen och sådan yrkeshögskoleexamen och högre yrkeshögskoleexamen som avses i yrkeshögskolelagen samt, enligt universitetens och yrkeshögskolornas bedömning, även vid antagning av studerande till annan utbildning som erbjuds av högskolan i fråga, samt för övervakning av begränsningarna vid mottagandet av studieplats. För närvarande måste i praktiken högskolors examensutbildning föras in i registret för ansökan till högskolorna, eftersom upplysningar om mottagna examensplatser behövs i tillsynen avseende regeln om en plats per studerande. Som i punkten avsedd annan utbildning som erbjuds av högskolan är det för närvarande möjligt att i föra in till exempel examensdelar, och sådana har de facto förts in i detta delregister till antagningsregistret. 

Det andra av antagningsregistrets delregister, registret för ansökan till yrkesutbildning, gymnasieutbildning och övrig utbildning efter den grundläggande utbildningen, används enligt 2 punkten vid antagning av studerande till sådana utbildningar och examina som avses i lagen om yrkesutbildning och gymnasielagen samt till utbildning som avses i lagen om utbildning som handleder för examensutbildning och sådan utbildning för läropliktiga som avses i lagen om fritt bildningsarbete. I detta register måste i praktiken sådan utbildning föras in som ingår i en gemensam ansökan på det sätt som avses i statsrådets förordning om det riksomfattande ansökningsförfarandet till utbildning efter den grundläggande utbildningen (834/2021), kallad förordningen om gemensam ansökan. Läroanstalter har för närvarande även möjlighet att föra in utbildning som inte ingår i en gemensam ansökan i registret. 

Avsikten är att utbildningsanordnare inte ska behöva föra in uppgifterna om sitt utbildningsutbud två gånger, i den föreslagna informationsresursen för utbildningsutbud och i antagningsregistret. I stället ska de uppgifter om utbildningsutbudet som förts in en gång kunna utnyttjas för bådas syften, och i bådas fall med beaktande av villkoren i artikel 107 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Eftersom bestämmelserna om antagningsregistret inte omfattar någon direkt reglering om vilket utbildningsutbud som ska föras in i registret, föreslås tydligare bestämmelser om detta i kapitlet om informationsresursen för utbildningsutbud. 

Det kan hända att det blir möjligt eller obligatoriskt att föra in någon utbildning i informationsresursen med stöd av flera föreslagna bestämmelser. I en sådan situation är det viktigt att administören av informationsresursen, det vill säga Utbildningsstyrelsen, och den som överför uppgifterna, det vill säga utvecklings- och förvaltningscentret, ser till att överlappande utbildningsutbud inte förekommer i informationsresursen, åtminstone inte i så stor omfattning att det till exempel snedvrider algoritmens funktion eller statistiken. 

22 b §. Utbildningsutbud som ska föras in i informationsresursen. I paragrafen föreslås bestämmelser om vilket utbildningsutbud som ska ingå i informationsresursen i heltäckande syfte. Föreslagna 1 mom. innehåller en förteckning över utbildningsutbud som utbildningsanordnare ska föra in information om i informationsresursen. En stor del av informationen om det utbildningsutbud som anges i momentet ingår i praktiken i det nuvarande antagningsregistret.  

Eftersom Kompetensstigen är avsedd till stöd för karriärplanering särskilt från och med steget till andra stadiet, föreslås det inte att tjänsten ska omfatta information om utbudet av småbarnspedagogik, förskoleundervisning eller grundläggande utbildning för barn. Enligt föreslagna 1 mom. ska dock information om utbudet av grundläggande utbildning för vuxna enligt lagen om grundläggande utbildning (1 punkten) föras in i informationsresursen. Vid beredningen av propositionen har man konstaterat att den grundläggande utbildningen för vuxna inte är införd i det nuvarande antagningsregistret i sin helhet, vilket innebär att de som ordnar grundläggande utbildning för vuxna till denna del åläggs en ny skyldighet att föra in information om utbildningsutbud. 

Enligt föreslagna 1 mom. ska även information om utbudet av utbildning enligt gymnasielagen och av studentexamina enligt lagen om studentexamen (2 punkten) föras in i informationsresursen. Däremot avses inte registreringsskyldigheten omfatta bland annat möjligheten att avlägga en i 36 § 2 mom. i gymnasielagen avsedd särskild examen, eftersom det är fråga om självständiga studier enligt överenskommelse mellan studerande och utbildningsanordnare. Föreslagna 22 c § avses däremot omfatta vissa examina som till nivån motsvarar studentexamen enligt 25 § i lagen om studentexamen, det vill säga det avses vara frivilligt för utbildningsanordnare att föra in dem i informationsresursen. 

Vidare ska information om utbudet av examina, examensdelar, kompetensområden och övrig utbildning enligt lagen om yrkesutbildning (3 punkten) föras in i informationsresursen. Enligt 13 § i lagen om yrkesutbildning består yrkesinriktade examina av yrkesinriktade examensdelar och gemensamma examensdelar. Det vore motiverat att tjänsten i kompetensutvecklingssyfte också kan föreslå examensdelar för användaren. Förslag som skräddarsys utifrån utbudet av examensdelar kan vara ett stöd i planeringen av studier för till exempel personer som blivit utan studieplats. Dessutom kan sådana skräddarsydda förslag vara till hjälp för personer som vill utveckla sin kompetens men som redan har avlagt en examen. Fenomenet med överlappande examensutbildning kunde avhjälpas av att användare också får information om möjligheterna att komplettera sitt kompetens med enbart examensdelar. Yrkesinriktade examina omfattar olika kompetensområden inom vilka examen kan avläggas, men alla dessa består av examensdelar. I den föreslagna punkten nämns dock kompetensområden separat, eftersom det är fråga om väsentlig information för den som överväger utbildningsalternativ. Det utbildningsutbud inom yrkesinriktad utbildning som det i paragrafen föreslås vara obligatoriskt att föra in följer examensstrukturen. Personlig tillämpning inom yrkesinriktade examina möjliggör ett bredare innehåll än så, som omfattar till exempel mindre delar än en examensdel vilka plockas ur olika examina. Vid personlig tillämpning går utbildningsanordnare och studerande tillsammans igenom det kunnande som den studerande redan har och avtalar om kunnande som den studerande ska förvärva. Även om möjligheterna med personlig tillämpning svårligen kan inkluderas i informationsresursen för utbildningsutbud, kan upplysningar om möjligheten till personlig tillämpning ges i tjänsten i samband med den information som följer examensstrukturen. Till den utbildning som avses i punkten hör också till exempel i 8 § i lagen om yrkesutbildning avsedd utbildning som förbereder för yrkesuppgifter samt mindre delar än en examensdel. Mindre delar än en examensdel ordnas med statsandelsfinansiering, finansiering från Servicecentret för kontinuerligt lärande och sysselsättning samt privat finansiering. När de visas som möjligheter för kompetensutveckling bör därför villkoren för unionens regler om statligt stöd beaktas vid behov. 

Enligt föreslagna 1 mom. ska information om utbudet av examensutbildning, utbildning ordnad som öppen yrkeshögskoleundervisning, yrkespedagogisk lärarutbildning, förstavårdarutbildning, hälsovårdarutbildning, barnmorskeutbildning och utbildning som handleder för högskolestudier enligt yrkeshögskolelagen (4 punkten) föras in i informationsresursen för utbildningsutbud. I fråga om examensdelar begränsas den föreslagna punkten till utbildning ordnad som öppen yrkeshögskoleundervisning därför att avsikten inte är att högskolor ska vara tvungna att föra in information om alla sina kurser i informationsresursen. Examensdelar ordnade som öppen yrkeshögskoleundervisning finansieras delvis offentligt, även om det också betalas elevavgifter för dem. Enligt en proposition om förstavårdarutbildning, hälsovårdarutbildning och barnmorskeutbildning som är under beredning avses det bli möjligt att inleda sådan utbildning från och med 2027 eller 2028. Dessa utbildningar ska föras in i informationsresursen i det skede när de planeras och anordnas. Propositionen avses bli lämnad till riksdagen hösten 2025. Närmare information om projektet finns i avsnitt 11 Samband med andra propositioner. Enligt 8 § 2 mom. i yrkeshögskolelagen kan yrkeshögskolans tillstånd ge rätt att ordna yrkesinriktad lärarutbildning. Enligt föreslagna 4 punkten ska yrkeshögskolor också föra in information om utbudet av sådan handledande utbildning för invandrare som avses i 10 § 3 mom. i yrkeshögskolelagen, vars syfte är att ge färdigheter för yrkeshögskolestudier. Enligt paragrafförslaget ska också information om utbudet av examensutbildning, utbildning som ordnas som öppen universitetsundervisning och lärarutbildning som avläggs som fristående studier enligt universitetslagen (5 punkten) föras in i informationsresursen.  

Enligt förslaget ska även information om utbudet av utbildning som riktar sig till läropliktiga enligt 7 a kap. i lagen om fritt bildningsarbete (6 punkten) samt om utbudet av utbildning enligt lagen om utbildning som handleder för examensutbildning (7 punkten) föras in i informationsresursen, eftersom skräddarsydda förslag om sådan utbildning kan vara ett stöd för personer som är på väg att slutföra eller har slutfört den grundläggande utbildningen som hjälper dem stanna kvar på studievägen och söka till andra stadiet. Utbildning som handleder för examensutbildning utgör orienterande och förberedande utbildning för examensinriktad utbildning efter den grundläggande utbildningen, som ger den studerande färdigheter att söka till gymnasieutbildning eller yrkesinriktad examensutbildning, orienterar den studerande i utarbetandet av en plan för fortsatta studier och arbetsliv och stärker den studerandes förutsättningar att slutföra gymnasieutbildningens lärokurs och avlägga studentexamen efter den eller att avlägga yrkesinriktad examen. 

Enligt föreslagna 2 mom. ska sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret från den nationella informationsresurs för arbetskraftsservice som avses i 121 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice överföra information om utbudet av i den lagen avsedd utbildning och träning till informationsresursen för utbildningsutbud. De utbildningar som avses i den lagen är arbetskraftsutbildning och utbildning inom omställningsskyddet. Liksom i lagförslag 1 används i lagförslag 2 namnet Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret, vilket är det nya namn som utvecklings- och förvaltningscentret namn får vid ingången av 2026. Namnändringen behandlas närmare i beskrivningen av nuläget i avsnitt 2.1.2 ”Närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklings- och förvaltningscenter (utvecklings- och förvaltningscentret)”. 

Den arbetskraftsutbildning som avses i föreslagna 2 mom. ska också omfatta sådan gemensamt anskaffad utbildning som avses i 62 § 1 mom. i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Enligt det momentet kan en arbetskraftsmyndighet ordna arbetskraftsutbildning tillsammans med en arbetsgivare, en uppdragsgivare till en person som ämnar bli företagare eller ett företag som överlåter företagarrättigheter så att den aktören deltar i finansieringen av utbildningen. Gemensamt anskaffad utbildning kan ordnas 1) för personer som anställs av eller redan arbetar som anställda eller hyrda arbetstagare hos den arbetsgivare som deltar i finansieringen av utbildningen, eller 2) för personer som ämnar bli företagare och som skulle ha få uppdragsgivare eller som är i färd att skaffa sig företagarrättigheter från ett annat företag. 

Enligt föreslagna 2 mom. ska också information om sådan integrationsutbildningar som avses i lagen om främjande av integration (681/2023) och som ordnas som arbetskraftsutbildning föras in i informationsresursen. Enligt 27 § 2 mom. i den lagen ordnas integrationsutbildningen för en integrationskund som är registrerad som arbetssökande i regel som arbetskraftsutbildning i enlighet med lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Enligt momentet kan integrationsutbildning också ordnas i form av frivilliga studier, men sådan utbildning ingår inte i den utbildning enligt föreslagna 2 mom. som utvecklings- och förvaltningscentret ska överföra information om till informationsresursen. Frivillig integrationsutbildning kan dock ordnas i form av utbildning som förs in i informationsresursen för utbildningsutbud på grundval av andra föreslagna bestämmelser. Enligt 26 § 5 mom. i lagen om främjande av integration kan utbildning i läs- och skrivkunnighet som ges i enlighet med Utbildningsstyrelsens rekommendation för läroplan för utbildning i grundläggande litteracitet inom fritt bildningsarbete genomföras som integrationsutbildning. Utbildning i läs- och skrivkunnighet genomförs av läroanstalter inom fritt bildningsarbete. Även grundläggande utbildning för vuxna som ges i enlighet med Utbildningsstyrelsens grunder för läroplanen för den grundläggande utbildningen för vuxna kan genomföras som integrationsutbildning. För närvarande genomförs dessa två integrationsutbildningar endast i form av frivillig utbildning. Utbudet av grundläggande utbildning för vuxna enligt lagen om grundläggande utbildning ska föras in i informationsresursen för utbildningsutbud med stöd av föreslagna 22 b § 1 mom. 1 punkten. Bestämmelser om införande av utbildning inom fritt bildningsarbete finns i föreslagna 22 b § 1 mom. 6 punkten och 22 c § 1 mom. 2 punkten. 

Enligt föreslagna 2 mom. ska dessutom information om träning som avses i lagen om ordnande av arbetskraftsservice överföras till informationsresursen. Den nationella informationsresursen för arbetskraftsservicens innehåller information om olika slag av träning, bland vilka det även finns ett utbildningsutbud som är relevant för Kompetensstigens målgrupper. Utbildningar och träning ligger dessutom innehållsmässigt nära varandra. 

Bestämmelser om uppgifter som ska föras in i den nationella informationsresursen för arbetskraftsservice finns i 121 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Enligt 1 mom. 1 punkten är arbetskraftsmyndigheter och Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret skyldiga att i den nationella informationsresursen föra in bland annat de uppgifter som behövs för att ordna och producera arbetskraftsservice. I 2 mom. preciseras det att de uppgifter som avses i 1 mom. omfattar åtminstone de uppgifter som avses i 114 § och att närmare bestämmelser om uppgifter som inte är personuppgifter och som ska föras in i den nationella informationsresursenfår utfärdas genom förordning av statsrådet. I lagens 114 § anges vilka uppgifter om enskilda kunder, arbetsgivare som ansöker om eller får arbetskraftsservice samt producenter av arbetskraftsservice som får behandlas. Avsikten med bestämmelserna om den nationella informationsresursen för arbetskraftsservice har varit att också privata aktörer ska kunna föra in sina tjänster i informationsresursen. 

I lagen om ordnande av arbetskraftsservice har det ansetts att en del av utbildningen eller träningen omfattas av definitionen av statligt stöd i artikel 107 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Enligt till exempel 53 § 2 mom. kan arbetskraftsmyndigheter för företag ordna träning i anställning av arbetstagare och i arbetsgivarfärdigheter. Priset på servicen betraktas som de minimis-stöd till företaget. Enligt föreslagna 22 b § 2 mom. i studie- och examensregisterlagen ska utvecklings- och förvaltningscentret till informationsresursen för utbildningsutbud överföra också sådan utbildning som omfattas av artikel 107, i de syften som anges i föreslagna 22 a § 2 mom. När uppgifter om utbildningsutbud utnyttjas, i synnerhet för att visa utbildningsmöjligheter enligt föreslagna 22 a § 1 mom., bör dock villkoren i artikel 107 avseende stöd som är oförenligt med den inre marknaden beaktas.  

22 c §.Utbildningsutbud som det är frivilligt att föra in. Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser om vilket utbildningsutbud som får föras in i informationsresursen utöver den information som avses i 22 b §. I föreslagna 22 c § är det fråga om utbildningsutbud som utbildningsanordnare och Servicecentret för kontinuerligt lärande och sysselsättning får föra in i informationsresursen om de så önskar. Det avses alltså inte vara förpliktande att föra in utbildningsutbudet i paragrafen.  

Enligt 1 mom. får utbildningsanordnare i informationsresursen föra in information om utbudet av specialiseringsutbildning, utbildning som innehåller examensdelar och som ordnas i form av fortbildning eller i form av andra fristående studier samt annan fortbildning enligt yrkeshögskolelagen och universitetslagen (1 punkten). En examensdel kan vara till exempel en enskild kurs eller en större helhet som består av flera kurser. Till exempel examensdelar som avses i yrkeshögskolelagen och universitetslagen kan ordnas som öppen utbildning (enligt avgiftsförordning) eller fortbildning. Fortbildning kan dock också bestå av annat än examensdelar. Viss fortbildning består av skräddarsydd utbildning på marknadsvillkor, det vill säga utbildning som täcker kostnaderna, och studiepoäng har inte definierats för all fortbildning. Dessutom ordnar sådana högskoleägda aktiebolag som avses i yrkeshögskolelagen och universitetslagen fortbildning på affärsmässiga grunder. Den föreslagna punkten omfattar utbildningsutbud som tillhandahålls av både högskolor och högskoleägda aktiebolag. Med tanke på att fortbildning anordnad av högskoleägda aktiebolag jämställs med i 1 punkten avsedd fortbildning som anordnas av högskolor är det motiverat att högskoleägda aktiebolags fortbildning kan föras in i informationsresursen så att tjänsten får tillgång till den. När dessa visas som möjligheter för kompetensutveckling bör man dock beakta villkoren för unionens regler om statligt stöd. 

Enligt förslaget får även information om utbudet av utbildning och kompetensmärken enligt lagen om fritt bildningsarbete, med undantag av i 22 b § 1 mom. 6 punkten avsedd utbildning, föras in i informationsresursen (2 punkten). Fritt bildningsarbete är i enlighet med sin benämning fritt och kan omfatta utbildning av många olika slag, från kortkurser till utbildning som pågår ett helt läsår. Allt fritt bildningsarbete förs inte in i den nuvarande tjänsten Studieinfo, utan utbudet där omfattar främst längre studier. Det kan ligga i läroanstalternas intresse att föra in sitt utbildningsutbud i Kompetensstigen men utan tillskottsfinansiering är det inte motiverat att ålägga dem att göra det, eftersom läroanstalter har mycket varierande resurser att fullgöra en sådan skyldighet. Studieinnehållet inom det fria bildningsarbetet leds i allmänhet inte enligt de riksomfattande läroplansgrunderna eller motsvarande föreskrifter av utbildningsförvaltningen. Det vore därför sannolikt arbetsdrygt att föra in hela utbildningsutbudet inom fritt bildningsarbete. Eftersom det dessutom vore svårt att övervaka efterlevnaden av en sådan skyldighet att föra in informationen, föreslås det inte att huvudmännen för läroanstalterna för fritt bildningsarbete ska ha någon skyldighet utan endast en möjlighet att föra in information om utbildningsmöjligheterna vid deras anstalter. Detta gäller annan utbildning än sådan som ordnas av folkhögskolor och som riktar sig till läropliktiga. Enligt föreslagna 22 b § 1 mom. ska det vara obligatoriskt att föra in utbudet av sådan utbildning i informationsresursen. Huvudmän för läroanstalter för fritt bildningsarbete ska enligt förslaget ha möjlighet att föra in information om utbildningsmöjligheter i informationsresursen för utbildningsutbud också i det fall att de inte utnyttjar möjligheten i den nuvarande lagen om studie- och examensregister att föra in uppgifter om studieprestationer i nuvarande datalager och informationsresurser. 

Vidare får enligt förslaget information om utbudet av utbildning enligt lagen om grundläggande konstundervisning föras in i informationsresursen (3 punkten). Grundläggande konstundervisning erbjuds i Finland i över 85 procent av kommunerna, vid sammanlagt cirka 400 läroanstalter. Fältet av aktörer som erbjuder grundläggande konstundervisning är brett och omfattar kommunala och privata läroanstalter, undervisning inom nio olika konstområden och två lärokurser av olika omfattning. År 2024 erbjöd 138 läroanstalter grundläggande konstundervisning finansierad med statsandel per undervisningstimme för grundläggande konstundervisning. Dessutom erbjuder läroanstalter för fritt bildningsarbete undervisning enligt lagen om grundläggande konstundervisning finansierad med statsandel för fritt bildningsarbete. Omkring 120 medborgarinstitut har grundläggande konstundervisning i form av fritt bildningsarbete i en omfattning som motsvarar cirka en tiondel av antalet undervisningstimmar vid läroanstalterna för grundläggande konstundervisning. Grundläggande konstundervisning ges dessutom vid läroanstalter som inte omfattas av systemet med statsandel per undervisningstimme. I dessa fall är utbildningsanordnaren en kommun, i enlighet med lagen om grundläggande konstundervisning. För att till exempel kommunala läroanstalter för fritt bildningsarbete ska kunna följa samma tillvägagångssätt oberoende av om det är fråga om grundläggande konstundervisning eller fritt bildningsarbete är det motiverat att i föreslagna 4 a kap. utfärda en bestämmelse avseende grundläggande konstundervisning som motsvarar bestämmelsen avseende fritt bildningsarbete. Information i Kompetensstigen om möjligheten att avlägga studier inom grundläggande konstundervisning kan vara genuint värdefull för elever som är intresserade av fortsatta studier inom olika konstområden. Till exempel en ung person som studerat bildkonst inom den grundläggande konstundervisningen kan i tjänsten bli visad alternativet att söka till bildkonstgymnasium eller Konstuniversitetet. Via tjänsten kan eleven få neutral information om sina studie- och karriärmöjligheter oberoende av hur elevens omgivning förhåller sig till olika karriäralternativ. 

I 1 mom. föreslås också att information om utbudet av gymnasieundervisning och europeisk studentexamen enligt lagen om Europeiska skolan i Helsingfors ska få föras in i informationsresursen (4 punkten). Enligt 5 § 1 mom. i lagen om Europeiska skolan i Helsingfors är undervisningen indelad i en tvåårig förskola, en femårig primärnivå med inledande grundskoleundervisning och en sjuårig sekundärnivå med fortsatt grundskoleundervisning och gymnasieundervisning enligt vad som närmare anges i undervisnings- och kulturministeriets beslut. Eftersom 22 b § föreslås innehålla en bestämmelse om att information om utbildning enligt gymnasielagen ska föras in i informationsresursen, är det motiverat att Europeiska skolan i Helsingfors, som omfattas av lagen om studie- och examensregister, får föra in information om sin gymnasieutbildning i informationsresursen. 

Enligt det föreslagna momentet får också information om utbudet av examina enligt 25 § i lagen om studentexamen och av utbildning som leder till dessa examina föras in i informationsresursen (5 punkten). Förutom europeisk studentexamen som avläggs vid Europaskolorna avser paragrafen International Baccalaureate-examen, Reifeprüfung-examen eller Deutsche Internationale Abitur-examen som avläggs efter sådan utbildning som avses i gymnasielagen. 

I momentet föreslås också att information om utbudet av undervisning i samiska och samisk kultur enligt lagen om Sameområdets utbildningscentral (252/2010) får föras in i informationsresursen för utbildningsutbud (6 punkten). Sameområdets utbildningscentral ordnar också yrkesutbildning och examina enligt lagen om yrkesutbildning. Information om dem förs in i tjänsten på grundval av de bestämmelser i föreslagna 22 b § som gäller införande av utbudet av examina, examensdelar, kompetensområden och övrig utbildning enligt den lagen. 

Enligt föreslagna 2 mom. får det servicecenter som avses i lagen om Servicecentret för kontinuerligt lärande och sysselsättning föra in i informationsresursen information om utbudet av utbildning och andra kompetenstjänster enligt 2 kap. i den lagen som centret finansierar eller anskaffar. Information om utbudet av sådan utbildning och sådana kompetenstjänster får också föras in av den som anordnar utbildningen eller kompetenstjänsten i fråga. Enligt 8 § kan Servicecentret bevilja statsunderstöd för 1) anordnande av sådana examina och examensdelar som avses i 5 § i lagen om yrkesutbildning, 2) utbildning som ordnas av huvudmannen för en läroanstalt som avses i lagen om fritt bildningsarbete, 3) anordnande av i 7 § i universitetslagen avsedda examina, specialiseringsutbildning och utbildning som innehåller examensdelar, 4) anordnande av i 10 § i yrkeshögskolelagen avsedda examina, yrkespedagogisk lärarutbildning, specialiseringsutbildning och utbildning som innehåller delar av examina samt utbildning som är avsedd för invandrare, 5) anordnande av sådan undervisning i samiska och samisk kultur som avses i lagen om Sameområdets utbildningscentral, 6) verksamhet som stöder ansökan till utbildning och deltagande i utbildning samt 7) utveckling av och försök med verksamhet som hör till ansvarsområdet. En stor del av den utbildning som avses i momentet ska eller får alltså föras in i informationsresursen för utbildningsutbud, med stöd av både detta moment och andra ovannämnda laghänvisningar. Lagen omfattar offentligt reglerad och finansierad utbildning samt utbildning som ordnas som sådan ekonomisk verksamhet som avses i artikel 107 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (se RP 76/2021 rd, s. 50–52). Således ska villkoren för unionens regler om statligt stöd beaktas i valet av vilken utbildning som föreslås i tjänsten som en möjlighet till kompetensutveckling. 

Enligt föreslagna 3 mom. får utöver de utbildningsanordnare som nämns i 22 b och c § även anordnare av annan offentligt finansierad utbildning föra in information om utbudet av sådan utbildning i informationsresursen, med undantag för småbarnspedagogik, förskoleundervisning och sådan undervisning i årskurserna 1–9 som avses i 26 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning. Med stöd av momentet kan till exempel Försvarshögskolan, som hör till försvarsministeriets förvaltningsområde, föra in information om sitt utbud av offentligt finansierad utbildning i informationsresursen. Försvarshögskolan tillhandahåller bland annat kandidatexamen i militärvetenskaper enligt 6 § 1 mom. 1 punkten i lagen om Försvarshögskolan (1121/2008) och magisterexamen i militärvetenskaper enligt 6 § 1 mom. 2 punkten i den lagen. Också till exempel Polisyrkeshögskolan, Räddningsinstitutet och Gräns- och sjöbevakningsskolan, vilka hör till inrikesministeriets ansvarsområde, får föra in information om sitt utbud av offentligt finansierad utbildning så att tjänsten får tillgång till den. Vid Polisyrkeshögskolan ges enligt 13 § i lagen om Polisyrkeshögskolan (1164/2013) sådan undervisning inom området för inre säkerhet som leder till högskoleexamen och ordnas yrkesinriktade specialiseringsstudier och annan utbildning. Enligt 14 § kan yrkeshögskoleexamina och högre yrkeshögskoleexamina inom området för inre säkerhet avläggas vid högskolan. Enligt 2 § i lagen om Räddningsinstitutet (607/2006) ordnar institutet yrkesinriktad grundutbildning inom räddningsväsendet och nödcentralsverksamheten, utbildning som leder till yrkeshögskoleexamen för räddningsväsendets befäl samt utbildning som ger beredskap för störningar under normala förhållanden och för undantagsförhållanden. Enligt 25 § i lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning (577/2005) kan Gräns- och sjöbevakningsskolan ge utbildning som är behörighetsvillkor för gränsbevakningsväsendets tjänster samt kompletterande utbildning och specialutbildning för gränsbevakningsväsendets personal och andra personer. Inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde ordnas specialistläkar- och specialisttandläkarutbildning, inom jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde specialveterinärutbildning. 

22 d §.Ansvar för att uppgifter är korrekta. I paragrafen föreskrivs en skyldighet för dem som för in sådan i 22 b § 1 mom. och 22 c § avsedd information som inte omfattas av tillämpningsområdet för den allmänna dataskyddsförordningen att se till att uppgifterna är korrekta innan de förs in i informationsresursen. Största delen av informationen i informationsresursen för utbildningsutbud är av denna typ, det vill säga uppgifter som inte är personuppgifter. Det är motiverat att de som för in information svarar för uppgifternas exakthet och till exempel för att felaktiga uppgifter rättas, eftersom de har bättre förutsättningar att utreda vad som är korrekt i fråga om utbildningar som de anordnar jämfört med Utbildningsstyrelsen som föreslås administrera informationsresursen. Om någon tar kontakt med Utbildningsstyrelsen om felaktiga uppgifter, kan den kontakta den aktör som fört in uppgifterna. Att personuppgifter är korrekta är en av de principer för behandling av personuppgifter som anges i artikel 5 i den allmänna dataskyddsförordningen och som varje personuppgiftsansvarig ansvarar för i fråga om det register som den personuppgiftsansvarige för.  

Paragrafen innehåller dessutom en informativ hänvisning om att bestämmelser om ansvaret för att i 22 b § 2 mom. avsedda uppgifter som överförs från den nationella informationsresursen för arbetskraftsservicens är korrekta finns i 123 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Enligt 1 mom. i den paragrafen är utvecklings- och förvaltningscentret och arbetskraftsmyndigheterna gemensamt personuppgiftsansvariga för den nationella informationsresursen för arbetskraftsservice. Ansvaret för att uppgifterna är korrekta ingår i den personuppgiftsansvariges övriga skyldigheter enligt 2 mom., vilka arbetskraftsmyndigheterna ansvarar för. 

22 e §. Administratörens och den personuppgiftsansvariges uppgifter. Enligt den föreslagna paragrafen är Utbildningsstyrelsen administratör och personuppgiftsansvarig för informationsresursen för utbildningsutbud. Vad Utbildningsstyrelsens avsedda uppgifter som bland annat personuppgiftsansvarig och informationshanteringsenhet ska bestå av bestäms i allmän lagstiftning, såsom den allmänna dataskyddsförordningen, dataskyddslagen och informationshanteringslagen.  

Enligt föreslagna 2 mom. meddelar Utbildningsstyrelsen närmare föreskrifter om datastrukturen i fråga om de uppgifter som avses i 22 b och 22 c § och om hur de som för in uppgifter ska hålla uppgifterna uppdaterade. Motsvarande bestämmelser ingår i den gällande lagen om studie- och examensregister. 

I föreslagna nya 4 a kap. ingår ingen bestämmelse om hur länge informationen i informationsresursen för utbildningsutbud ska bevaras, utan Utbildningsstyrelsen som administratör och personuppgiftsansvarig avses vara den som bestämmer det med stöd av den allmänna bestämmelsen i 21 § i informationshanteringslagen. Till exempel 22 § i studie- och examensregisterlagen innehåller bestämmelser om bevaringstiden för uppgifterna i det nuvarande antagningsregistret. Enligt den paragrafen ska uppgifterna i antagningsregistret bevaras i fem år från det att ett beslut om antagning har fattats; dock ska de uppgifter om mottagandet av en studieplats som finns i registret för ansökan till högskolorna bevaras permanent. Enligt motiveringen till bestämmelsen (RP 72/2017 rd, s. 49–50) är skälet till permanent bevaring det att en del av studieplatserna enligt universitetslagen och yrkeshögskolelagen i den gemensamma ansökan ska reserveras för dem som inte tidigare har avlagt högskoleexamen inom utbildningssystemet i Finland eller mottagit en studieplats i en utbildning som leder till högskoleexamen, eller som har tagit emot en studieplats i en utbildning som börjat vårterminen 2014 eller tidigare, men inte har avlagt högskoleexamen. Enligt 122 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice ska å sin sida utvecklings- och förvaltningscentret radera alla uppgifter om en kund eller serviceproducent ur den nationella informationsresursen när fyra år har förflutit från den dag då kundrelationen eller avtalsförhållandet upphörde. En uppgift behöver dock inte raderas om den behövs för att sköta ett uppdrag som baserar sig på bestämmelser eller ett ärende som fortfarande är anhängigt. 

Eftersom Kompetensstigen inte avses bli använd exempelvis för att söka till studier eller anta studerande, behövs informationen i informationsresursen för utbildningsdata enligt det ursprungliga användningsändamål som avses i 21 § 1 mom. 1 punkten i informationshanteringslagen så länge utbildningen i fråga står till buds. Denna tid kan variera beroende på utbildning. Vissa utbildningar anordnas eventuellt endast några gånger, medan till exempel vissa examina erbjuds i tiotals år. Därför är det ändamålsenligt att Utbildningsstyrelsen kan fastställa bevaringstiderna med stöd av den allmänna bestämmelsen i 21 § i informationshanteringslagen, enligt de behov och särdrag som informationen om utbudet av utbildning har i varje fall. 

Till exempel ur forskningens synvinkel kan uppgifterna i utbildningsdatalagret vara värdefullt informationsmaterial också efter flera år. Arkivverket kan med stöd av 8 § 3 mom. i arkivlagen (831/1994) bestämma om varaktig förvaring av uppgifter för sådana ändamål. 

Ikraftträdandebestämmelse. Bestämmelsen innehåller en ikraftträdande- och övergångsbestämmelse. Enligt propositionen avses lagen träda i kraft den 1 januari 2026. Enligt övergångsbestämmelsen ska det utbildningsutbud som avses i 22 b § föras in i informationsresursen för utbildningsutbud senast inom sju månader från ikraftträdandet av lagen. Enligt propositionen avses övergångsperioden upphöra den 31 juli 2026.  

7.3  Lag om ändring av 11 § i läropliktslagen

11 §.Handlednings- och tillsynsansvar i fråga om skyldigheten att söka till utbildning. I 3 mom. ändras rubriken för studie- och examensregisterlagen i enlighet med lagens föreslagna nya rubrik, genom att ordet utbildning fogas till momentet. Det är fråga om en teknisk ändring.  

7.4  Lag om ändring av lagen om småbarnspedagogik

68 §.Införande av uppgifter i informationsresursen. I 4 mom. ändras rubriken för studie- och examensregisterlagen i enlighet med lagens föreslagna nya rubrik, genom att ordet utbildning fogas till momentet. I paragrafens svenska språkdräkt rättas också det felaktigt skrivna examensregistret i slutet av rubriken till examensregister i enlighet med rubriken för lagen om studie- och examensregister. Det är fråga om tekniska och språkliga ändringar.  

71 §.Kontroll av uppgifter i andra informationskällor. I paragrafen ändras rubriken för studie- och examensregisterlagen i enlighet med lagens föreslagna nya rubrik, genom att ordet utbildning fogas till momentet. I paragrafens svenska språkdräkt rättas också det felaktigt skrivna studerande- i lagrubriken till studie- i enlighet med rubriken för lagen om studie- och examensregister. Det är fråga om tekniska och språkliga ändringar.  

72 §.Tid för förvarande av uppgifter i informationsresursen. I 5 mom. ändras rubriken för studie- och examensregisterlagen i enlighet med lagens föreslagna nya rubrik, genom att ordet utbildning fogas till momentet. Det är fråga om en teknisk ändring.  

7.5  Lag om ändring av 109 a § i lagen om yrkesutbildning

109 a §.Rätt att få uppgifter om en studerandes personliga utvecklingsplan för kunnandet. I 1 mom. ändras rubriken för studie- och examensregisterlagen i enlighet med lagens föreslagna nya rubrik, genom att ordet utbildning fogas till momentet. Det är fråga om en teknisk ändring.  

7.6  Lag om ändring av 28 a och 28 c § i yrkeshögskolelagen

28 a §.Gemensam ansökan och separata antagningar. I 1 mom. ändras rubriken för studie- och examensregisterlagen i enlighet med lagens föreslagna nya rubrik, genom att ordet utbildning fogas till momentet. Det är fråga om en teknisk ändring.  

28 c §.Mottagande av studieplats. Enligt paragrafens gällande 2 mom. ska yrkeshögskolan i det register för ansökan till högskolorna som avses i 1 § i lagen om antagningsregistret, högskolornas riksomfattande datalager och studentexamensregistret utan dröjsmål göra en anteckning om att studieplatsen har tagits emot. Den lag som det hänvisas till i momentet har upphävts genom den gällande studie- och examensregisterlagen, och enligt 17 § i den lagen är registret för ansökan till högskolorna ett delregister till antagningsregistret. Hänvisningen uppdateras så att yrkeshögskolan i det register för ansökan till högskolorna som avses i 17 § i lagen om nationella studie-, utbildnings- och examensregister utan dröjsmål ska göra en anteckning om att studieplatsen har tagits emot. Det är fråga om en enbart teknisk uppdatering.  

7.7  Lag om ändring av 36 a och 38 § i universitetslagen

36 a §.Gemensam ansökan och separata antagningar. I 1 mom. ändras rubriken för studie- och examensregisterlagen i enlighet med lagens föreslagna nya rubrik, genom att ordet utbildning fogas till momentet. Det är fråga om en teknisk ändring.  

38 §.Mottagande av studieplats. Enligt paragrafens gällande 2 mom. ska universitetet i det register för ansökan till högskolorna som avses i 1 § i lagen om antagningsregistret, högskolornas riksomfattande datalager och studentexamensregistret utan dröjsmål göra en anteckning om att studieplatsen har tagits emot. Den lag som det hänvisas till i momentet har upphävts genom den gällande studie- och examensregisterlagen, och enligt 17 § i den lagen är registret för ansökan till högskolorna ett delregister till antagningsregistret. Hänvisningen uppdateras så att universitetet i det register för ansökan till högskolorna som avses i 17 § i lagen om nationella studie-, utbildnings- och examensregister utan dröjsmål ska göra en anteckning om att studieplatsen har tagits emot. Det är fråga om en enbart teknisk uppdatering.  

7.8  Lag om ändring av 6 b och 6 c § i lagen om fritt bildningsarbete

6 b §.Omfattning och bedömning av utbildning som förs in i nationella informationsresursen inom undervisning och utbildning. I paragrafen ändras rubriken för studie- och examensregisterlagen i enlighet med lagens föreslagna nya rubrik, genom att ordet utbildning fogas till momentet. Det är fråga om en teknisk ändring.  

6 c §.Kompetensmärken inom fritt bildningsarbete. I 4 mom. ändras rubriken för studie- och examensregisterlagen i enlighet med lagens föreslagna nya rubrik, genom att ordet utbildning fogas till momentet. Det är fråga om en teknisk ändring.  

7.9  Lag om ändring av 7 a § i lagen om grundläggande konstundervisning

7 a §.Omfattning av utbildning som förs in i nationella informationsresursen inom undervisning och utbildning. I paragrafen ändras rubriken för studie- och examensregisterlagen i enlighet med lagens föreslagna nya rubrik, genom att ordet utbildning fogas till momentet. Det är fråga om en teknisk ändring.  

Ikraftträdandebestämmelser. Lagförslagen i punkterna 7.3–7.9 innehåller en ikraftträdandebestämmelse. Enligt propositionen avses de tekniska och språkliga ändringarna i de lagarna träda i kraft samtidigt som den ändrade rubriken för studie- och examensregisterlagen, det vill säga den 1 januari 2026.  

11.1  Propositionen med förslag till lagstiftning om utveckling av serviceprocessen för arbetssökande och arbetsförmedlingsservice

Vid arbets- och näringsministeriet bereds en proposition med förslag till lagstiftning om utveckling av serviceprocessen och arbetsförmedlingstjänsterna för arbetssökande (TEM025:00/2024) . Enligt propositionen ska i regel alla personer som registrerat sig som arbetssökande skapa och publicera en jobbsökarprofil på serviceplattformen, såvida inget undantag från skyldigheten att skapa och publicera en jobbsökarprofil är tillämpligt. Om en arbetssökande inte själv skapar och publicerar sin jobbsökarprofil inom utsatt tid, skapar och publicerar arbetskraftsmyndigheten en jobbsökarprofil för den arbetssökande på serviceplattformen. Jobbsökarprofilen kan innehålla sådana uppgifter om den arbetssökandes utbildning, arbetserfarenhet, övriga kompetenser och arbetsönskemål som är väsentliga för att söka jobb och få arbete. Dessutom kan profilen innehålla en fritt formulerad presentation av den arbetssökande och länkar till tjänster utanför serviceplattformen. Den arbetssökande kan till exempel – frivilligt – lägga till kontaktinformation i form av ett telefonnummer eller en e-postadress till sin jobbsökarprofil. Jobbsökarprofiler ska i regel vara anonyma, anonymitet kan emellertid inte garanteras. Profilen får inte innehålla uppgifter som enligt lag är sekretessbelagda. Inte bara arbetssökande utan vilken person som helst kan enligt förslaget publicera en jobbsökarprofil, också personer som inte har registrerat sig som arbetssökande. De ändringar som gäller serviceplattformen och jobbsökarprofiler avses träda i kraft den 1 september 2026. Propositionen avses bli överlämnad hösten 2025 som lag som har samband med budgetpropositionen.  

Den föreslagna skyldigheten att publicera jobbsökarprofiler kan i betydande grad påverka hur information rör sig mellan jobbsökarprofiler och den informationsresurs för kompetenser som föreslås i denna proposition. Enligt uppgift från arbetsförvaltningens kundinformationssystem URA publicerade cirka 9 procent av alla arbetssökande en jobbsökarprofil under perioden mellan den 1 april 2023 och den 31 mars 2024. Sammanlagt cirka 33 300 jobbsökarprofiler publicerades under perioden i fråga. Sett till åldersgrupp publicerade yngre arbetssökande fler jobbsökarprofiler än äldre arbetssökande. Enligt arbetsförmedlingsstatistiken var 508 654 personer arbetssökande i februari 2024. Uppskattningsvis över 450 000 arbetssökande är alltså sådana som kan publicera en jobbsökarprofil, om alla arbetssökande har möjlighet eller skyldighet att göra det. Om så här många fler jobbsökarprofiler publiceras, gör det sannolikt både Jobbmarknaden och tjänsten Kompetensstigen mer kända. Informationsresursen för jobbsökarprofiler avses också innehålla mer information än för närvarande som frivilligt kan hämtas till informationsresursen för kompetenser. För en kompetensprofil avses det inte vara avgörande huruvida en jobbsökarprofil har publicerats på Jobbmarknaden, utan huruvida det över huvud taget finns information lagrad i Jobbmarknaden som via jobbsökarprofilen kan överföras till kompetensprofilen. 

11.2  Proposition om förstavårdarutbildning, hälsovårdarutbildning och barnmorskeutbildning

Vid undervisnings- och kulturministeriet bereds ett lagstiftningsprojekt OKM011:00/2025 som handlar om en reformer av utbildningen för förstavårdare, barnmorskor och hälsovårdare. Avsikten är att propositionen överlämnas hösten 2025. Den nämnda propositionen medför att sådan förstavårdarutbildning, hälsovårdarutbildning och barnmorskeutbildning som avses i föreslagna 22 b § 1 mom. 4 punkten i denna proposition, där de beaktas i förväg, kan inledas.  

11.3  Revidering av lagstiftningen om grundläggande konstundervisning

En revidering av lagstiftningen om grundläggande konstundervisning pågår hos undervisnings- och kulturministeriet i projekt OKM034:00/2025 . Reformen kan påverka den hänvisning till lagen om grundläggande konstundervisning som görs i föreslagna nya 4 a kap. 22 c § 1 mom. 3 punkten i studie- och examensregisterlagen.  

12.1  Lagbundenhet i tjänster som myndigheter är huvudmän för

Det är frivilligt för enskilda att använda Kompetensstigen, även om det är fråga om en tjänst som myndigheter är huvudmän för. Vid beredningen har man därför övervägt att inte utfärda bestämmelser i lag om tillhandahållandet av tjänsten, utan att behandlingen av personuppgifter ska grunda sig på samtycke enligt den allmänna dataskyddsförordningen. Om behandling av uppgifter grundas på samtycke enligt den allmänna dataskyddsförordningen, finns det inget nationellt handlingsutrymme eller någon skyldighet att utfärda bestämmelser i lag om ett sådant samtycke, till skillnad från om behandlingen grundas på en uppgift av allmänt intresse så som i denna proposition, där det utgör grunden för behandling av personuppgifter när enskilda tillhandahålls den avsedda tjänsten. 

Grundlagsutskottet (GrUU 20/2020 rd, s. 7–8) har ansett att samtycke enligt den allmänna dataskyddsförordningen i vissa exceptionella situationer kan anses utgöra en tillräcklig grund för behandling av personuppgifter också ur konstitutionell synvinkel. Ett exempel på detta är informationssystemet Coronablinkern, som det var frivilligt för enskilda att använda. Utskottet ansåg att samtycke utgjorde en tillräcklig grund för behandling eftersom det i fallet Coronablinkern inte förelåg någon sådan ojämlikhet mellan den registrerade och den personuppgiftsansvarige som skulle leda till att anse att samtycket inte har lämnats frivilligt i alla förhållanden. Utskottet har i sammanhang som dessa hänvisat till skäl 43 i dataskyddsförordningen, enligt vilket samtycke inte bör utgöra giltig rättslig grund för behandling av personuppgifter i ett särskilt fall där det råder betydande ojämlikhet mellan den registrerade och den personuppgiftsansvarige. Utskottet har dessutom hänvisat till det faktum att samtycke enligt skäl 42 inte bör betraktas som frivilligt om den registrerade inte har någon genuin eller fri valmöjlighet eller inte utan problem kan vägra eller ta tillbaka sitt samtycke. 

Grundlagsutskottet (GrUU 1/2018 rd och GrUU 20/2020 rd, s. 8) har ansett att ett samtycke inte nödvändigtvis är genuint frivilligt om det till exempel har givits i ett administrativt förfarande eller i en kundtjänst. I en sådan situation har inte kunden nödvändigtvis faktiska möjligheter att tänka igenom vad samtycket innebär. Därför anser utskottet att samtycke som givits i en obalanserad situation inte får användas som grund för lämnande av till exempel hälsouppgifter för utvecklings- och innovationsverksamhet. Däremot präglas till exempel uppsökande ungdomsarbete av ett sådant frivillighetsbaserat samarbete mellan serviceanordnaren och den unga i behov av stöd att man i den regleringskontexten kan stödja sig på behandling av personuppgifter baserad på samtycke, även om det är fråga om myndighetsverksamhet (GrUU 42/2016 rd, s 4 och GrUU 20/2020 rd, s. 5). 

Avsikten är att ge enskilda möjlighet att använda Kompetensstigen, men det ska vara frivilligt att använda tjänsten. Enligt lagförslaget får en person föra in sådana uppgifter om sig själv i informationsresursen för kompetenser som den personen själv frivilligt bestämmer att föra in. Det avses också i regel vara personen själv som beslutar för vilka ändamål de lämnade uppgifterna får användas när de används i en sådan form att personen kan identifieras med hjälp av dem. Enligt förslaget är det dock möjligt att använda Kompetensstigen i många olika situationer. Under till exempel skolans elevhandledningstimmar kan elever få handledning i hur man använder tjänsten. I sådana situationer kan inte nödvändigtvis ett genuint frivilligt samtycke inhämtas till tjänsten av elever eller deras vårdnadshavare. 

Grundlagsutskottet har poängterat hur viktigt det är att vara mycket återhållsam med att godkänna samtycke som rättslig grund för att ingripa i de grundläggande fri- och rättigheterna, eftersom ett sådant förfarande inte är förenligt med rättsstatsprincipen enligt 2 § 3 mom. i grundlagen, där det sägs att all utövning av offentlig makt ska bygga på lag (GrUU 20/2020 rd, s. 6–7). Kompetensstigen avses vara en tjänst för vilken Utbildningsstyrelsen och utvecklings- och förvaltningscentret är huvudmän, men uppgifterna som huvudman och personuppgiftsansvarig för tjänsten ingår inte i den gällande lagstiftningen om Utbildningsstyrelsen eller utvecklings- och förvaltningscentret. För närvarande finns motsvarande bestämmelser om digitala tjänster som dessa myndigheter driver, såsom registren och informationsresurserna enligt studie- och examensregisterlagen samt jobbsökarprofilerna på Jobbmarknaden, i speciallagar. Grundlagsutskottet (GrUU 14/2022 rd, s. 3) har poängterat lagbundenhet bland annat när utskottet har behandlat lagförslaget om jobbsökarprofiler. Enligt utskottet ska man när förvaltningens verksamhet och till exempel serviceplattformens funktioner utvecklas se till att utövningen av offentlig makt grundar sig på lag och att bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter utfärdas genom lag. 

Enligt utskottet är regleringen av befogenheter vanligen relevant också i förhållande till de i grundlagen inskrivna grundläggande fri- och rättigheterna, såsom skyddet för personuppgifter (GrUU 14/2018 rd, s. 6 och GrUU 51/2006 rd, s. 2/I). I synnerhet med hänsyn till lagbundenhet anses det i propositionen vara motiverat att utfärda bestämmelser om Kompetensstigen i lag, och grunden för behandling föreslås inte vara samtycke utan en uppgift av allmänt intresse. För användning av icke-anonymiserade personuppgifter för ändamål av allmänt intresse ska det dock i regel dessutom krävas samtycke, som konstitutionell skyddsåtgärd. Bestämmelser om villkoren för samtycke finns i den föreslagna lagen om informationsresursen för kompetenser. I de föreslagna bestämmelserna beaktas grundlagsutskottets praxis, som behandlas i avsnitt 12.3 i anslutning till utlämnande av uppgifter. 

12.2  Behandling av känsliga personuppgifter

Enligt grundlagsutskottet är uppgifter om hälsotillstånd personuppgifter som i konstitutionellt hänseende bedöms vara känsliga (GrUU 20/2020 rd, s. 3 och de utlåtanden som det hänvisas till där). Enligt utskottet berör tillåtelse av behandling av känsliga uppgifter själva kärnan i det skydd för personuppgifter som hör till privatlivet. Därför anser utskottet att inrättande av register som innehåller sådana uppgifter ska bedömas med avseende på villkoren för inskränkningar i de grundläggande fri- och rättigheterna, särskilt inskränkningarnas acceptabilitet och proportionalitet. Vidare har grundlagsutskottet särskilt påpekat att det bör finnas exakta och noga avgränsade bestämmelser om att det är tillåtet att behandla känsliga uppgifter bara om det är absolut nödvändigt, för att motverka de hot och risker för de grundläggande fri- och rättigheterna som behandling av känsliga uppgifter medför. En sådan avgränsning har i utskottets nyare praxis ansetts vara en fråga som har betydelse för lagstiftningsordningen. (Se GrUU 7/2019 rd, s. 3 och de utlåtanden som nämns där.) För att lagförslag som gäller informationsresurser ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning har grundlagsutskottet förutsatt att bestämmelserna om behandling av uppgifter om hälsotillstånd och andra känsliga personuppgifter i informationsresursen är heltäckande. Ett annat alternativ är att bestämmelserna om informationsresursen ändras till att inga uppgifter om hälsotillstånd eller andra känsliga uppgifter får behandlas där (GrUU 17/2018 rd, s. 7). 

Enligt grundlagsutskottet är det inte helt problemfritt om lagförslag inte har utarbetats med tanke på kravet på att behandlingen av känsliga uppgifter ska vara nödvändig och föreslagna bestämmelser inte anses nödvändiga med tanke på deras syfte. Utskottet anser att förslag om att en digital tjänst ska vara frivillig understryker att behandlingen av personuppgifter inte är nödvändig. Samtidigt är det av betydelse om behandlingen av personuppgifter i informationssystemet grundar sig på genuin frivillighet. Utskottet har dessutom sett ändamålet med behandlingen som relevant, eftersom behandlingen möjliggör utövning av offentlig makt gällande individer. Utskottet har bland annat dragit uppmärksamhet till att användning av en avsedd digital tjänst inte ens indirekt föreskrivits som en förutsättning för att få någon tjänst, förmån eller annan prestation som det allmänna ansvarar för. En annan viktig fråga som utskottet har betonat är huruvida var och en kan om han eller hon så önskar låta bli att använda applikationen utan att det medför olägenhet för honom eller henne. Med avseende på Coronablinkern har det enligt utskottet också varit relevant att patientlagen på normalt sätt tillämpas på behandlingen av uppgifter inom hälso- och sjukvården. I en sådan situation har utskottet ansett att till exempel lagförslaget om Coronablinkern till sin grundläggande lösning kan anses vara förenligt med grundlagen, trots att det har varit fråga om en tjänst som det är frivilligt att använda. Utskottet har ansett att rätten att bestämma över information om sig själv bör anses vara central med tanke på skyddet av personuppgifter. Av betydelse med avseende på den självbestämmanderätten är bland annat bestämmelser om en i lag förankrad rätt att behandla känsliga personuppgifter efter återkallat samtycke. Grundlagsutskottet har i sin praxis ansett att självbestämmanderätten är kopplad till ett flertal grundläggande fri- och rättigheter, i synnerhet till grundlagens 7 § om personlig frihet och integritet och 10 § om skydd för privatlivet. (GrUU 20/2020 rd s. 5–6 och de utlåtanden som nämns där.) 

Lagförslaget utgår från ett förbud mot att lämna sekretessbelagda uppgifter och särskilda kategorier av personuppgifter till informationsresursen för kompetenser. Samtidigt är Kompetensstigen primärt avsedd att vara ett stöd för enskilda som vill utveckla sin kompetens och planera sin utbildning och karriär enligt sina egna syften. För att det ska vara möjligt för en person att utnyttja Kompetensstigen kan det för att tjäna personens egna syften vara nödvändigt att behandla vissa sekretessbelagda uppgifter. Därför innehåller det lagförslag som gäller informationsresursen för kompetenser en bestämmelse enligt vilken en person som så önskar får till informationsresursen lämna uppgifter om egna lärdomsprov, egen vetenskaplig forskning, psykologiska test och lämplighetsprov som personen har genomgått, intyg som personen har fått av läroanstalter, föreningsverksamhet som personen har deltagit i samt fritidsintressen och motsvarande uppgifter, om dessa är nödvändiga i fråga om personens utbildningsbakgrund, tidigare sysselsättning och kompetenser samt de planer och mål som personen har med avseende på sin utbildning, karriär och kompetens. Sådan information kan omfatta i offentlighetslagen avsedda sekretessbelagda uppgifter, och i vissa fall kan det av informationen också indirekt framgå särskilda kategorier av personuppgifter. Lämnandet av sådana uppgifter binds av ett nödvändighetsvillkor, men det avses vara personen själv som gör bedömningen av huruvida uppgifterna är nödvändiga när personen använder Kompetensstigen. Det ska vara frivilligt för enskilda att använda tjänsten, och det är inte i sig nödvändigt att behandla någon uppgift. En person har enligt förslaget en omfattande självbestämmanderätt i fråga om vilka uppgifter personen lämnar till tjänsten och vilka ändamål uppgifterna används för. Att använda Kompetensstigen är inte någon förutsättning, inte ens indirekt, för att få någon tjänst, förmån eller annan prestation som det allmänna ansvarar för. En person orsakas ingen olägenhet av att inte använda Kompetensstigen. Det kan dock vara problematiskt om person i tjänstens fritextfält lämnar sådan känslig information som inte är nödvändig för att använda tjänsten. För att förhindra detta har huvudmannen ålagts en informationsskyldighet, men risken kan inte helt uteslutas. Risken för att icke-nödvändiga känsliga uppgifter lämnas är inte större än i andra myndigheters digitala tjänster där användaren kan fylla i fritextfält. 

När grundlagsutskottet har bedömt situationen för personer med funktionsnedsättning i utbildningssystemet har utskottet betonat jämlikhetsbestämmelsen i 6 § i grundlagen (GrUU 60/2010 rd, s. 2/II och GrUU 17/2018 rd, s. 3). Utskottet har dessutom betonat 16 § 2 mom. i grundlagen, som föreskriver att det allmänna ska säkerställa lika möjligheter för var och en att enligt sin förmåga och sina särskilda behov också få annan utbildning än grundläggande utbildning. Utskottet menar att "enligt sina särskilda behov" avser bland annat att det allmänna ska försöka undanröja de eventuella hinder för studier som hälsotillstånd eller funktionsnedsättning medför. Utskottet pekar här också på Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. I artikel 24 understryks bland annat att personer med funktionsnedsättning inte får utestängas från utbildningssystemet. Vid beredningen av propositionen har man utifrån remissvaren bedömt att de uppgifter som i Kompetensstigens fall är väsentliga för dessa mål är i första hand personens egna önskemål, intressen och kompetenser. Däremot får till exempel en sjukdom eller skada inte styra eller begränsa tjänstens operativa logik. Vid beredningen har man därför ansett att det inte är nödvändigt att lämna eller föra in personuppgifter inom social- och hälsovård, utan att eventuella begränsningar och förbehåll kan beaktas på något annat sätt. Exempelvis kan de förslag på utbildningsmöjligheter som tjänsten visar innehålla en allmän upplysning, om de är förenade med krav eller särdrag med avseende på hälsotillstånd. 

12.3  Förhållandet mellan skyddet för personuppgifter och offentlighetsprincipen

Grundlagsutskottet (GrUU 14/2018 rd, s. 7–8 och de utlåtanden som det hänvisas till där) har betonat att skyddet för personuppgifter enligt den allmänna dataskyddsförordningen bör förenas med vissa andra rättigheter och intressen såsom offentlighetsprincipen när nationellt handlingsutrymme används. Det relevanta i en konstitutionell analys är dels de innehållsliga krav som ställs av skyddet för privatlivet och personuppgifter, dels relationen mellan skyddet för övriga informationsrelaterade grundläggande fri- och rättigheter och skyddet för privatlivet och personuppgifter. Grundlagsutskottet betonar att skyddet för privatlivet och personuppgifter bör stå i proportion till andra grundläggande och mänskliga rättigheter samt till andra vägande samhälleliga intressen. Lagstiftaren ska garantera skyddet för privatlivet och personuppgifter på ett sätt som är godtagbart med avseende på de samlade grundläggande fri- och rättigheterna. 

Enligt offentlighetsprincipen i 12 § 2 mom. i grundlagen är handlingar och upptagningar som innehas av myndigheterna offentliga om inte offentligheten av tvingande skäl särskilt har begränsats genom lag. Var och en har rätt att ta del av offentliga handlingar och upptagningar. Uppgifter som förs in i en myndighets personregister är sådana i 12 § 2 mom. i grundlagen avsedda handlingar och upptagningar som myndigheterna innehar (GrUU 3/2009 rd, s. 2/I och GrUU 7/2019 rd, sv. 6). Grundlagsutskottet har ansett att till exempel de uppgifter som ingår i jobbsökarprofilerna på Jobbmarknaden, som en myndighet är huvudman för, är myndighetshandlingar och därför omfattas av offentlighetsprincipen (GrUU 14/2022 rd, s. 3). 

Begränsningar som avses i grundlagens 12 § 2 mom. och som det föreskrivs särskilt om i lag kan betyda att handlingar och andra upptagningar ska hållas hemliga eller att de är offentliga enligt tillstånd (GrUB 25/1994 rd, s. 9/II och GrUU 43/1998 rd, s. 2/II). Lagstiftaren får endast dra upp sådana gränser för offentligheten som kan anses nödvändiga enligt grundlagen (GrUU 43/1998 rd, s. 3/I). Nödvändighetskravet gäller inte enbart sekretessbestämmelser. Utskottet har ansett att om till exempel utlämnandet av personuppgifter i stor utsträckning knyts till ett användningsändamål innebär det att offentlighetsprincipen begränsas. Ett tvingande skäl att särskilt begränsa myndighetshandlingars offentlighet i lag kan enligt utskottet vara att begränsningen främjar någon annan grundläggande fri- eller rättighet, såsom skyddet för privatlivet i 10 § 1 mom. i grundlagen. Begränsningar av offentlighetsprincipen kan således anses ha godtagbara grunder enligt exempelvis 10 § i grundlagen. Skyddet för privatlivet och personuppgifter har emellertid inte företräde framför andra grundläggande fri- och rättigheter, utan analysen går ut på att samordna och avväga två eller flera bestämmelser om de grundläggande fri- och rättigheterna. Utskottet har särskilt lyft fram balansen mellan handlingars offentlighet och skyddet för personuppgifter. (GrUU 14/2018 rd, s. 8 och 15–16 samt de utlåtanden som nämns där.) 

I fråga om till exempel regleringen av det centraliserade och till informationsinnehållet omfattande befolkningsdatasystemet ansåg grundlagsutskottet att de aspekter som gäller skydd av privatlivet och personuppgifter väger så pass tungt att det inte utgör något problem med avseende på grundlagens 12 § 2 mom. att utlämning av andra uppgifter än sedvanliga namn- och adressuppgifter och andra kontaktuppgifter knyts till ett visst användningsändamål (GrUU 3/2009 rd, s. 2/II). Utskottet har också ansett att de intressen som enligt 24 § i förslaget till offentlighetslag ska skyddas genom sekretessbestämmelser är sådana "nödvändiga orsaker" som tillåter att handlingars och upptagningars offentlighet begränsas (GrUU 43/1998 rd, s. 4/II). 

I propositionen begränsas offentligheten för uppgifterna i informationsresursen för kompetenser genom att utlämnande av uppgifter som inte är anonymiserade i regel underkastas personens samtycke och knyts till de användningsändamål som anges i lagförslaget. Detta innebär att icke-anonymiserad kompetensinformation i regel inte får lämnas ut med stöd av offentlighetslagen utan samtycke av den berörda personen eller laglig företrädare. Syftet med de föreslagna begränsningarna är att främja inte bara skyddet för privatlivet enligt 10 § 1 mom. i grundlagen utan också vars och ens rätt att utveckla sig själv enligt 16 § 2 mom. i grundlagen. Det primära syftet med tjänsten Kompetensstigen är att stödja enskilda i deras kompetensutveckling, och det ska vara frivilligt för dem att använda tjänsten. Vid beredningen har man bedömt att ju mer omfattande rätten för enskilda att själv reglera användningen och utlämnandet av sina uppgifter via tjänsten är, desto mer omfattande kommer användningen av tjänsten att vara. I propositionen har man strävat efter att förena skyddet för personuppgifter och integritetsskyddet med offentlighetsprincipen så att Utbildningsstyrelsen får dock anonymisera uppgifter i informationsresursen för kompetenser för sådana med allmänintresset förenliga ändamål som specifikt anges i lagförslaget. Sådana anonymiserade uppgifter utgör sannolikt ett material som räcker till för många med allmänintresset förenliga ändamål. Vid beredningen av propositionen har bedömningen varit att det i första hand är en del av tjänstens vuxna användare som kan ge sådana uppgifter som kräver samtycke. Om inte samtycke krävdes för utlämnande av uppgifter, med den följden att färre personer använde tjänsten, skulle även då det till buds stående informationsunderlaget krympa och det skulle inte heller finnas ett lika brett anonymiserat informationsunderlag. 

I 26 § i offentlighetslagen anges samtycke som en grund för utlämnande av uppgifter ur en sekretessbelagd myndighetshandling. Enligt grundlagsutskottet (GrUU 20/2020 rd, s. 7–8 och de utlåtanden nämns där) kan en sådan handling också innehålla känsliga personuppgifter. Enligt utskottet kan skyddet för de grundläggande fri- och rättigheterna som rättslig fråga kan inte alltid förlora i betydelse bara för att det föreskrivs i lag att någon åtgärd kräver att den som saken gäller ger sitt samtycke. Skyddet kan inte i vilket som helst ärende vara beroende av den behöriga personens samtycke. I detta sammanhang har utskottet ansett att det väsentliga är vad som i en viss situation ska anses som relevant samtycke. När behandlingen av personuppgifter inte är sådan behandling som grundar sig på samtycke enligt den allmänna dataskyddsförordningen och artikel 7 inte ska tillämpas har grundlagsutskottet förutsatt att lagförslaget ska kompletteras med exakta bestämmelser om samtycke inom ramen för de skyddsåtgärder som dataskyddsförordningen tillåter till denna del. För att lagförslag i en sådan situation ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning har utskottet förutsatt följande: I bestämmelserna ska det föreskrivas om sättet att ge och återkalla samtycket samt om säkerställande av att samtycket är äkta och baserar sig på fri vilja. I bestämmelserna ska det också säkerställas att samtycket grundar sig på tillräcklig information, också i fråga om olika användningsändamål och till exempel utlämnande av uppgifter. Till exempel i fråga om Coronablinkern förutsatte utskottet att det av samtycket framgår att det inte har givits i kundtjänsten inom social- och hälsovården eller något annat myndighetsförfarande. Dessutom har utskottet med samtycke förutsatt att en lag som ingriper i skyddet för de grundläggande fri- och rättigheterna bland annat är noggrann och exakt samt att regleringen är nödvändig. 

Grundlagsutskottet har bedömt bestämmelser om myndigheternas rätt att få och skyldighet att lämna ut information trots sekretessbestämmelserna med avseende på skyddet för privatliv och personuppgifter i 10 § 1 mom. i grundlagen (GrUU 31/2017 rd, s. 2, och GrUU 15/2018 rd, s. 39) och då noterat bland annat vad och vem rätten att få information gäller och hur rätten är kopplad till nödvändighetskriteriet. Myndigheternas rätt att få och möjlighet att lämna ut information kan gälla ”behövliga uppgifter” för ett visst syfte, om lagen ger en uttömmande förteckning över innehållet i uppgifterna. Om innehållet däremot inte anges i form av en förteckning, ska det i lagstiftningen ingå ett krav på att ”uppgifterna är nödvändiga” för ett visst syfte. I sina analyser av regleringens exakthet och innehåll har utskottet lagt vikt vid att de uppgifter som lämnas ut är av känslig art (GrUU 14/2018 rd, s. 5, GrUU 15/2018 rd, s. 39 och GrUU 7/2019 rd, s. 7). Vid en särskiljning mellan behövlighet respektive nödvändighet att få eller lämna ut uppgifter är det enligt grundlagsutskottet (GrUU 15/2018 rd, s. 39, GrUU 7/2019 rd, s. 7 och de utlåtanden som nämns där) inte bara fråga om omfattningen av innehållet i uppgifterna utan också om att rätten till information, som går före sekretessbestämmelserna, i sista hand går ut på att den myndighet som är berättigad till informationen i och med sina egna behov åsidosätter de intressen som är skyddade med hjälp av sekretessen. Ju mer generella bestämmelserna om rätt till information är, desto större är risken att sådana intressen kan åsidosättas per automatik. Ju fullständigare bestämmelserna kopplar rätten till information till villkor i sak, desto mer sannolikt är det att en enskild begäran om information måste motiveras. Då kan också den som lämnar ut informationen bedöma begäran med avseende på de lagliga villkoren för utlämnandet. Genom att de facto vägra att lämna ut informationen kan den som innehar den få till stånd en situation där en utomstående myndighet måste undersöka skyldigheten att lämna ut information, det vill säga tolka bestämmelserna. Denna möjlighet är viktig då det gäller att anpassa tillgången till information och sekretessintressena till varandra. Utskottet (GrUU 7/2019 rd, s. 7 och de utlåtanden som nämns där) anser att de omständigheter som talar för särskiljande får särskild vikt när det föreskrivs om en myndighets rätt att trots sekretessbestämmelserna få eller lämna ut uppgifter i en elektronisk verksamhetsmiljö. Om avsikten med bestämmelser är att ge rätt till sekretessbelagda och känsliga uppgifter om personers hälsotillstånd, måste den föreslagna regleringen enligt utskottet (GrUU 17/2018 rd, s. 7 och GrUU 15/2018 rd, s. 39–41) preciseras så att den följer utskottets praxis för bestämmelser som rör rätten att få och att lämna ut myndighetsuppgifter trots sekretess. Utskottet (GrUU 15/2018 rd, s. 39–41) har ansett att också detta är en förutsättning för att lagförslag ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Grundlagsutskottet påpekar att bestämmelsers ordalydelse inte tillåter att konfidentiella uppgifter lämnas ut, om det i ordalydelsen inte ingår någon skyldighet eller rätt att trots sekretessen lämna ut de avsedda uppgifterna. 

I lagförslaget om informationsresursen för kompetenser innehåller 8 och 9 § bestämmelser om utlämnande av uppgifter, också trots sekretessbestämmelserna, och om villkoren för samtycke till att uppgifter lämnas ut. Enligt bestämmelserna krävs samtycke för att lämna ut sekretessbelagda uppgifter på samma sätt som för andra uppgifter i informationsresursen. I lagförslagets 8 § och 9 § 2 mom. är det fråga om utlämnande av uppgifter för en persons egna ändamål, så det är i praktiken personen själv som bestämmer om uppgifterna är behövliga. När en person vill att uppgifter lämnas ut för personens egna ändamål, såsom handledning eller jobbsökning, kan däremot den som ska lämna ut uppgifterna – Utbildningsstyrelsen – ha svårt att bedöma om uppgifterna är behövliga eller nödvändiga. Föreslagna 9 § 3 mom. gäller samtycke till utlämnande av uppgifter för andra ändamål. I sådana fall får enligt förslaget endast sådana sekretessbelagda uppgifter lämnas ut som är nödvändiga för de ändamål som anges i paragrafen. Bestämmelser om villkoren för samtycke föreslås i 9 § 4 mom. i enlighet med grundlagsutskottets ovan beskrivna praxis. Kompetensinformation är dock en annan typ av information än uppgifterna i Coronablinkern, och det avses vara möjligt för en person att använda sin kompetensinformation till exempel i en handledningssituation, som har karaktär av kundservice. Därför föreslås det inget absolut förbud mot att samtycke ges i en kundtjänst eller motsvarande situation. 

12.4  Jämlikhet

Enligt 6 § 1 mom. i grundlagen är alla lika inför lagen. Denna allmänna jämlikhetsklausul innehåller ett förbud mot godtycke och ett krav på samma behandling i likadana fall. Enligt förbudet mot diskriminering i 2 mom. i paragrafen får ingen utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. Enligt 3 mom. i den paragrafen ska barn bemötas som jämlika individer och de ska ha rätt till medinflytande enligt sin utvecklingsnivå i frågor som gäller dem själva. Paragrafens 3 mom. har haft relevans för det att möjligheten att få förslag på till exempel karriär- och utbildningsval inte har begränsats till att gälla enbart vuxna i propositionen. 

I fråga om förslag på karriär- och utbildningsval föreslås en möjlighet att behandla personuppgifter automatiserat enligt vad som avses i artikel 22 i den allmänna dataskyddsförordningen. Så som beskrivs i avsnitt 2.3.1.3 ”Den registrerades rättigheter” bör man förhålla sig restriktivt till att barn blir föremål för sådan automatiserad behandling av personuppgifter som avses i artikeln. I vissa fall är det dock motiverat att barns personuppgifter behandlas på det sätt som avses i artikeln, till exempel när syftet är att främja barnets välbefinnande. Att använda Kompetensstigen kan främja till exempel den i 16 § i grundlagen tryggade rätten för var och en att oavsett medellöshet enligt sin förmåga och sina särskilda behov få även annan än grundläggande utbildning samt utveckla sig själv. Därför föreslås det i propositionen att den behandling som avses i artikeln ska möjliggöras i Kompetensstigen också i fråga om barn. Kompetensstigen gör det sannolikt lättare särskilt för barn att i den stora massan av information hitta det som är relevant och hjälper dem göra utbildnings- och karriärval. Kompetensstigen kan också främja barnets rättigheter som tryggas i Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter (FördrS 60/1991). Förhållandet mellan Kompetensstigen och dessa internationella människorättsförpliktelser beskrivs i anslutning till propositionens konsekvenser i avsnitt 4.2.2.2. 

Enligt 17 § 3 mom. i grundlagen har bland annat samer rätt att som urfolk bevara och utveckla sitt språk och sin kultur. Enligt momentet utfärdas bestämmelser om samernas rätt att använda samiska hos myndigheter i lag. I motiveringen till bestämmelsen (RP 309/1993 rd, s. 69/II–70/I) anförs det att samernas ställning som landets enda ursprungsfolk jämte de rättigheter som ansluter sig till internationella avtal konstateras särskilt i momentet. Bestämmelsen förpliktar det allmänna att tillåta och stöda utvecklingen av språket och kulturen i de grupper som avses i bestämmelsen. Enligt motiveringen innehåller momentet också en hänvisningsbestämmelse till samernas rätt att använda sitt eget språk hos myndigheter. Bestämmelsen förutsätter att man genom lag tryggar samernas individuella rättighet att hos myndigheter använda sitt modersmål, samiskan. Bestämmelser om rätten att använda samiska vid kontakt med myndigheter finns i samiska språklagen (1086/2003). 

Justitiekanslerns avgörande (OKV/1161/1/2018), som gäller Folkpensionsanstaltens e-tjänster på samiska, har varit framme under beredningen av Kompetensstigen. Enligt avgörandet hade det vid digitaliseringen av förvaltningen varit viktigt med hänsyn till likabehandling att Folkpensionsanstaltens e-tjänst också hade varit tillgänglig för samiskspråkiga. Vid beredningen av Kompetensstigen har man utgått från att de myndigheter som bygger upp Kompetensstigen inte omfattas av samiska språklagen när det gäller Kompetensstigen. Samiska språklagen gäller de myndigheter som uppräknas i lagens 2 §, inbegripet deras digitala tjänster. Enligt paragrafen omfattar samiska språklagen bland annat Folkpensionsanstalten, som är föremål för justitiekanslersämbetets ovannämnda avgörande. 

Myndigheterna har en i 5 § i diskrimineringslagen föreskriven skyldighet att främja likabehandling, som var och en tryggas i grundlagen. Enligt den proposition som gällde stiftandet av diskrimineringslagen (RP 19/2014 rd, s. 64/II–65/I) innebär främjandet ofta åtgärder för att ordna offentliga tjänster på ett sätt som bättre beaktar behoven hos de grupper som riskerar att bli diskriminerade. I propositionen nämns e-tjänster som exempel – när sådana planeras och tas i bruk gäller det att säkerställa att de lämpar sig för äldre personer. Enligt 5 § i diskrimineringslagen ska de främjande åtgärderna vara effektiva, ändamålsenliga och proportionerliga med beaktande av myndighetens verksamhetsmiljö, resurser och övriga omständigheter. Enligt propositionen bör de främjande åtgärderna således dimensioneras så att de är tillräckliga och lämpliga med hänsyn till myndighetens personella och övriga resurser. Tills vidare har Kompetensstigen byggts upp på båda nationalspråken enligt 17 § 1 mom. i grundlagen, finska och svenska. Vid beredningen av propositionen har bedömningen varit att med till buds stående tekniska lösningar avseende artificiell intelligens och språkmodeller är det än så länge svårt att tillhandahålla Kompetensstigen på till exempel samiska. I framtiden kan det vara möjligt och behövlig att utvidga språkutbudet i Kompetensstigen, till exempel till de samiska språken eller andra språk. 

På de grunder som anges ovan kan lagförslagen behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Regeringen anser det dock önskvärt att grundlagsutskottet ger ett utlåtande i frågan i vilket det för första gången föreslås sektorspecifik användning av artificiell intelligens, och eftersom det typiskt för ett sådant ärende är fråga om tolkningsfrågor om samtycke, behandling av känsliga uppgifter och offentlighetsprincipen samt jämlikhet.