1.1  Bakgrund

Bestämmelser om bedrivande av taxitrafik i Finland finns i lagen om transportservice (320/2017). Lagen om transportservice innehåller inga bestämmelser om tillämpningen av lagen på taxitrafik som bedrivs någon annanstans än i Finland. Därför har det ansetts behövligt att utarbeta en överenskommelse om internationell taxitrafik mellan Finland och Norge. Finland har redan tidigare ingått motsvarande överenskommelse med Sverige om internationell taxitrafik (FördrS 10/2014, 11/2014 och 99/2024). 

Det bedrivs redan nu internationell taxitrafik mellan Finland och Norge, men det har inte tidigare funnits någon överenskommelse om internationell taxitrafik mellan länderna. Utan en överenskommelse om internationell taxitrafik är det i själva verket förbjudet att bedriva taxitrafik över gränsen, och ländernas myndigheter kan påföra taxiaktörer påföljder för detta med stöd av lagstiftningen i det egna landet. Sedan sommaren 2023 har tillsynsmyndigheterna på den norska sidan fäst större uppmärksamhet vid internationell taxitrafik, och tillsynen har riktats mot finländska taxibilar som har kunnat få böter för transporter på den norska sidan. 

Den taxitrafik som bedrivs mellan Finland och Norge har i huvudsak varit turisminriktad trafik i gränsområdena i norr och i olika turistmål. Trafik har bedrivits t.ex. mellan populära friluftsområden i norr, hotell och flygplatser på den norska sidan. Emellertid har en del av körningarna varit lokala invånares resor för att uträtta ärenden på andra sidan gränsen, t.ex. restaurang- eller sjukhusbesök samt skolutflykter. Enligt uppgifter från lokala företagare har den trafik som bedrivs i gränsområdet under den senaste tiden varit något lugnare än tidigare på grund av det oklara avtalsläget. Trafiken i gränsområdet är av betydelse för den lokala befolkningen och företagsamheten samt turistnäringen i området. 

Taxitransporter omfattas av Världshandelsorganisationens allmänna tjänstehandelsavtal (GATS). GATS-avtalet trädde i kraft den 1 januari 1995 och det ingår som bilaga 1 B i fördraget om upprättandet av WTO (FördrS 5/1995). Överenskommelsens centrala princip är "mest-gynnad-nations-principen", enligt vilken varje medlemsland ska behandla ett annat medlemslands tjänsteleverantör lika bra som andra motsvarande tjänsteleverantörer från andra länder. När det gäller skyldigheterna i "mest-gynnad-nations-systemet" finns dock några undantag som gör det möjligt att ingå den typ av bilaterala avtal som det är fråga om här. Dessa undantag gäller t.ex. samarbete över gränserna och de undantag från "mest-gynnad-nations-principen" som anges i en separat lista. I denna separata lista över undantag har det i artikel II.2 i fråga om Finland skrivits in ett undantag som gäller vägtrafik (GATS artikel II.2). 

1.2  Beredning

Beredningen av överenskommelsen

Intressentgrupper i Finland och Norge har önskat att länderna ska ingå en överenskommelse om internationell taxitrafik. Tillgången till kollektivtrafik i gränsområdet mellan länderna är begränsad, och därför spelar taxitrafiken en stor roll när det gäller att säkerställa tillgången till transporttjänster. Exempelvis de flygplatser som finns på den norska sidan betjänar också personer som reser till Finlands nordliga kommuner. Den internationella taxitrafiken är livsviktig också för sådana företag som är verksamma inom turistnäringen vid gränsen mellan Finland och Norge. 

Diskussionerna på tjänstemannanivå om en eventuell överenskommelse om taxitrafik mellan Finland och Norge inleddes våren 2023 mellan kommunikationsministeriet och det norska transportdepartementet. I olika skeden av beredningen har intressentgrupper hörts. Samrådet med intressentgrupperna beskrivs närmare i följande avsnitt ”Beredningen på nationell nivå”. 

Kommunikationsministeriet tillsatte den 27 maj 2024 med stöd av 12 § i lagen om statsrådet (175/2003) och 3 § 7 punkten och 9 § i reglementet för statsrådet (262/2003) en delegation för förhandlingarna med Norge om en bilateral överenskommelse om internationell taxitrafik på väg. De officiella förhandlingarna om överenskommelsen ordnades som ett virtuellt möte mellan det finska kommunikationsministeriet och det norska transportdepartementet den 21 augusti 2024. Efter förhandlingarna fortsatte beredningen av utkastet till överenskommelse via en e-postförbindelse mellan ministeriet och departementet. Kommunikationsministeriet har också konsulterat utrikesministeriet under förhandlingarna om överenskommelsen. Överenskommelsen mellan Republiken Finlands regering och Konungariket Norges regering om internationell taxitrafik på väg undertecknades i Oslo den 13 mars 2025. Överenskommelsen undertecknades för Finlands del av kommunikationsminister Lulu Ranne och för Norges del av transportminister Jon-Ivar Nygård. 

Beredningen på nationell nivå

Kommunikationsministeriet begärde den 16 mars 2023 synpunkter av de centrala intressentgrupperna för den fortsatta beredningen av överenskommelsen. Ministeriets frågor gällde icke-tidtabellsbunden taxitrafik, tillåtna taxiresor, förbjudna taxiresor samt företag som tillhandahåller turisttjänster. 

Utkastet till överenskommelse var på egentlig remiss i Finland mellan den 13 december 2024 och den 24 januari 2025, då kommunikationsministeriet bad 22 aktörer yttra sig om utkastet. Utlåtanden om utkastet till överenskommelse lämnades då av utrikesministeriet, Polisstyrelsen, Gränsbevakningsväsendet, Ålands landskapsregering, Transport- och kommunikationsverket, Suomen taksiliitto ry, Lapplands handelskammare, Enontekis kommun samt Enare och Utsjoki kommuner gemensamt. I utlåtandena ansågs det att överenskommelsen var värd att understöda och att den behövs, och ingen remissinstans ansåg att det finns hinder för att underteckna överenskommelsen. Enare och Utsjoki kommuner samt Lapplands handelskammare önskade i sina utlåtanden att överenskommelsen om taxitrafik ska göra det möjligt för finländska programtjänstföretag att transportera sina kunder även inom Norges territorium utan taxitrafiktillstånd, när avgångsplatsen för transporten är i Finland. Finlands och Norges nationella lagstiftning skiljer sig från varandra bl.a. genom att det i norsk lagstiftning inte finns något sådant undantag för företag som tillhandahåller turisttjänster som skulle berättiga till ovannämnda transporter. Det skulle vara svårt att inkludera ett sådant undantag i överenskommelsen om internationell taxitrafik mellan länderna och försätta de aktörer som bedriver trafik mellan länderna i en orättvis ställning, och något sådant undantag inkluderades därför inte i överenskommelsen. 

I utlåtandena framfördes också tekniska preciseringar och anmärkningar i fråga om tillämpningen av överenskommelsen. 

För att sätta i kraft ett fördrag i Finland krävs det ett förfarande enligt 93–95 § i grundlagen. Vid föredragningen den 28 februari 2025 beviljade republikens president minister Lulu Ranne och statssekreterare Marjo Lindgren fullmakt att underteckna överenskommelsen. 

Kommunikationsministeriet fattade den 9 april 2025 ett beslut om ett författningsprojekt för sättande i kraft av överenskommelsen. Regeringens proposition har beretts som tjänsteuppdrag vid kommunikationsministeriet. 

Utlåtanden om utkastet till proposition begärdes av bl.a. ministerierna och andra myndigheter och organisationer, sammanlagt 24 instanser, mellan den 30 april och den 21 maj 2025 i tjänsten utlåtande.fi. Begäran om utlåtande, andra utlåtanden än sådana som lämnats av privatpersoner och ett sammandrag av utlåtandena finns på statsrådets projektsida under projektnummer VN/8479/2025. För innehållet i utlåtandena redogörs det i avsnitt 5. 

4.1  Ekonomiska konsekvenser

Tryggandet av den taxitrafik som bedrivs i området har positiva ekonomiska verkningar för finländska aktörer som bedriver taxitrafik i gränsområdet i norra Lappland. Propositionen främjar också förutsättningarna för näringslivet i regionen överlag. I synnerhet främjar den förutsättningarna för turismen, flygtrafiken och restaurangbranschen. 

4.2  Miljökonsekvenser

I och med att överenskommelsen sätts i kraft kan den taxitrafik som bedrivs i området komma att öka. En ökning av den taxitrafik som bedrivs över gränsen kan leda till en liten ökning av utsläppen från trafiken. 

4.3  Konsekvenser för myndigheterna

Propositionen har konsekvenser för tull-, gränsbevaknings- och polismyndigheternas arbete i gränsområdena till följd av de tillsynsuppgifter som föreslås för dessa myndigheter. Förslaget skapar klarhet i tillsynsmyndigheternas arbete när det gäller att övervaka taxibilar i den internationella taxitrafiken och stärker ländernas samarbete inom transportsektorn. 

Propositionen bedöms medföra en aning mer arbete för åklagaren, domstolsväsendet och polisen, som ska underrätta om beslut som gäller överträdelser av överenskommelsen. Propositionen bedöms medföra en aning mer arbete också för Transport- och kommunikationsverket, som ska underrätta den behöriga norska myndigheten om överträdelser av överenskommelsen som begåtts på finskt territorium. Propositionen har små konsekvenser också för Rättsregistercentralen, som svarar för verkställigheten av den föreslagna avgiften för trafikförseelse, och genom vars system åklagaren och domstolarna anmäler uppgifter om brott och förseelser. 

4.4  Andra konsekvenser för människor och samhälle

Propositionen främjar tillgången till taxitjänster i gränsområdena och underlätta befolkningens olika former av resande i båda riktningarna över gränsen, så som. t.ex. för turism, friluftsliv eller uträttande av ärenden. Den underlättar också resandet för skolelever, äldre och funktionshindrade personer samt för personer i behov av hälso- eller sjukvård. Tillgången till kollektivtrafik i området är dålig, vilket innebär att taxitrafiken i området också bidrar till att förbättra tillgången till transporttjänster. 

7.1  Lagen om överenskommelsen med Norge om internationell taxitrafik på väg

1 §.Bestämmelser som hör till området för lagstiftningen. Enligt bestämmelsen gäller de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i den i Oslo den 13 mars 2025 mellan Republiken Finlands regering och Konungariket Norges regering ingångna överenskommelsen om internationell taxitrafik på väg, nedan överenskommelsen mellan Finland och Norge om taxitrafik, som lag sådana som Finland har förbundit sig till dem. För de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen redogörs nedan i det avsnitt som gäller behovet av riksdagens samtycke.  

2 §.Skyldigheter för taxiföretag. I paragrafen föreslås bestämmelser om de skyldigheter som ett finländskt taxiföretag, dvs. en innehavare av ett tillstånd som berättigar till att bedriva taxitrafik eller en trafikansvarig, och i praktiken också en taxiförare, ska iaktta vid sidan av överenskommelsen.  

I 1 mom. 1 punkten anges att ett taxiföretag enligt den nationella lagstiftningen är skyldig att iaktta de bestämmelser om konsumentpriser i lagen om transportservice (320/2017) och de föreskrifter som utfärdats med stöd av dessa, som taxiföretagen ska iaktta i inrikes trafik. För sådan trafik som avses i överenskommelsen kan således taxiföretag inte ta ut avgifter som är högre än de som tas ut för sådan trafik som bedrivs i hemstaten. Bestämmelser om prissättning av taxitrafiktjänster finns i 152 § i lagen om transportservice, där det föreskrivs om grunderna för hur priset bestäms och det sätt på vilket informationen ska läggas fram. En tillståndshavare som tillhandahåller persontrafik och den som tillhandahåller förmedlingstjänster ska informera konsumenten om resans totalpris eller grunderna för prissättningen innan en taxiresa inleds eller beställningen bekräftas. Om priset inte är fast, ska tillståndshavaren informera passageraren om priset på en exempelresa innan resan börjar. Prisuppgifterna ska läggas fram på ett sådant sätt att de är lättillgängliga för konsumenten innan resan börjar. 

I 1 mom. 2 punkten föreskrivs det om ett taxiföretags skyldighet att iaktta bestämmelserna om uppgifter som ska samlas in om taxiresor i 15 a § i lagen om transportservice. Skyldigheten baserar sig på artikel 5 a i överenskommelsen, enligt vilken transporten ska registreras i taxameter eller i något annat instrument eller system om detta krävs enligt den lagstiftning som gäller i taxiföretagets hemstat. I 15 a § i lagen om transportservice förutsätts att de uppgifter som krävs i lagen samlas in i elektronisk form för varje taxiresa. 

I 2 mom. föreskrivs det om skyldighet för taxiföretag och förare som är anställda av sådana företag att vid utförandet av taxitrafik enligt överenskommelsen om taxitrafik välja den väg som är mest förmånlig och ändamålsenlig för kunden eller köra den väg som kunden föreslår. Skyldigheten motsvarar de skyldigheter som gäller inrikes taxitrafik i 151 § i lagen om transportservice. 

3 §.Återkallande av tillstånd. I paragrafen föreslås det bestämmelser om återkallande av tillstånd som berättigar till att bedriva taxitrafik, omhändertagande av tillståndshandling, varning, anmärkning och möjlighet att rätta till en brist eller försummelse enligt samma principer som i lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen med Sverige om internationell taxitrafik på väg och om tillämpning av överenskommelsen. Bestämmelser om återkallande och omhändertagande av tillstånd samt anmärkning och varning i nationell trafik finns i 242 och 245 § i lagen om transportservice.  

I 1 mom. i den föreslagna paragrafen föreslås en bestämmelse om Transport- och kommunikationsverkets behörighet att för viss tid återkalla ett finländskt taxiföretags tillstånd som berättigar till att bedriva taxitrafik, om verket har anledning att misstänka att trafik har bedrivits i strid med bestämmelserna i artikel 3 eller 4 i överenskommelsen om taxitrafik. Transport- och kommunikationsverket ska kunna återkalla tillståndet permanent om trafik har bedrivits väsentligt i strid med bestämmelserna i artikel 3 eller 4 i överenskommelsen om taxitrafik. Ett tillstånd ska enligt denna bestämmelse kunna återkallas, om ett finländskt taxiföretag har gjort sig skyldigt till en gärning som strider mot överenskommelsen mellan Finland och Norge om taxitrafik. Att exempelvis ta upp nya passagerare i Norge under en genomresa från Finland till Sverige strider mot artikel 3 i överenskommelsen. Exempelvis trafik som bedrivs mellan två eller flera orter i Norge (cabotage) strider mot artikel 4 i överenskommelsen om det inte har avtalats om dessa stopp på förhand. Åtgärder ska kunna vidtas när Transport- och kommunikationsverket har fått kännedom om en överträdelse av den norska behöriga myndigheten. 

I 2 mom. föreslås en bestämmelser om Transport- och kommunikationsverkets behörighet att återkalla ett tillstånd som berättigar till att bedriva taxitrafik också om det har skett en väsentlig försummelse av eller ett väsentligt brott mot bestämmelserna i 2 § i lagförslaget. Tillståndet ska också kunna återkallas om ett finländskt taxiföretag gör sig skyldigt till en allvarlig eller väsentlig försummelse av eller ett allvarligt eller väsentligt brott mot bestämmelserna i 2 § i lagförslaget om skyldigheten för ett taxiföretag att vid utförandet av trafik enligt överenskommelsen om taxitrafik iaktta bestämmelserna om konsumentpriser i lagen om transportservice och föreskrifter som utfärdats med stöd av dem och bestämmelserna i 15 a § i den lagen om uppgifter som ska samlas in om taxiresor samt bestämmelserna om taxiföretagets och förarens skyldighet att välja den väg som är mest förmånlig och ändamålsenlig för kunden eller att köra den väg som kunden föreslår. I sådana fall krävs det ingen underrättelse av Norge för att få återkalla tillståndet. 

I 3 mom. föreslås en bestämmelse om Transport- och kommunikationsverkets behörighet att i de situationer som avses i 1 och 2 mom. omedelbart omhänderta en tillståndshandling för den tid ärendet utreds, när verket överväger att återkalla tillståndet. Om tillståndet inte återkallas, ska tillståndshandlingen returneras utan dröjsmål. I 242 § 5 mom. i lagen om transportservice finns bestämmelser om rätt att omhänderta en tillståndshandling. 

I 4 mom. föreslås en bestämmelse om Transport- och kommunikationsverkets behörighet att ge taxiföretaget en anmärkning eller varning i stället för att återkalla det tillstånd som berättigar till att bedriva taxitrafik. Taxiföretaget ska ges en anmärkning eller varning i stället för att få tillståndet återkallat, om ett återkallande av tillståndet skulle vara oskäligt och de brister, förseelser eller försummelser som har framkommit kan rättas till. Transport- och kommunikationsverket kan ge en varning om en anmärkning inte kan anses tillräcklig med beaktande av omständigheterna i ärendet som helhet. I 245 § i lagen om transportservice finns bestämmelser om behörighet att ge anmärkningar eller varningar. 

I 5 mom. föreslås att Trafik- och kommunikationsverket innan tillståndet återkallas eller varningen meddelas ska ge taxiföretaget möjlighet att rätta till bristen eller försummelsen, om grunden för återkallandet av tillståndet eller för varningen är sådan att den kan rättas till. Bristen eller försummelsen ska rättas till inom en av Transport- och kommunikationsverket utsatt tid. 

4 §.Avgift för trafikförseelse som påförs för dokumentförseelse. Paragrafen motsvarar bestämmelserna om förseelser som gäller handlingar för ett motordrivet fordon i 268 § i lagen om transportservice.  

I 1 mom. föreslås att föraren ska kunna påföras en avgift för trafikförseelse på 40 euro, om han eller hon uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot vad som i artikel 5 i överenskommelsen anges om medförande av dokument som krävs vid framförande av fordon. 

I 2 mom. föreskrivs det att bestämmelser om påförande och delgivning av avgift för trafikförseelse och ändringssökande i fråga om sådan avgift finns i vägtrafiklagen (729/2018). I momentet anges också att bestämmelser om verkställighet av avgift för trafikförseelse finns i lagen om verkställighet av böter (672/2002). Påföljden måste därför också fogas till tillämpningsområdet för lagen om verkställighet av böter. 

5 §.Olovligt utförande av taxitrafik mellan Finland och Norge. I paragrafen föreslås bestämmelser om straff.  

I 1 mom. 1 punkten föreslås det att den som bedriver yrkesmässig transport av personer på väg med sådan personbil, paketbil, lastbil, trehjuling, lätt fyrhjuling eller tung fyrhjuling som avses i fordonslagen (82/2021) utan ett sådant tillstånd som berättigar till att bedriva taxitrafik som krävs enligt artikel 6 i överenskommelsen om taxitrafik, ska för olovligt utförande av taxitrafik mellan Finland och Norge dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Enligt artikel 2 b i överenskommelsen avses med taxiföretag en fysisk eller juridisk person som är etablerad inom partens territorium och som där har tillstånd att utföra taxitrafik enligt tillämplig nationell lagstiftning. 

I Finland anges i 4 § 1 mom. i lagen om transportservice att för yrkesmässig transport av personer på väg och tillhandahållande av sådana tjänster för allmänheten med sådan personbil, paketbil, lastbil, trehjuling, lätt fyrhjuling eller tung fyrhjuling som avses i fordonslagen behövs taxitrafiktillstånd eller person- eller godstrafiktillstånd. Den som innehar person- eller godstrafiktillstånd ska göra anmälan till Transport- och kommunikationsverket om bedrivande av taxitrafik. Undantagen från kravet på taxitrafiktillstånd i 4 § 2 mom. i lagen om transportservice omfattar inte internationell taxitrafik på väg mellan Finland och Norge. Yrkesmässig transport av personer på väg definieras på samma sätt som i nationell trafik, dvs. transport av personer på väg i förtjänstsyfte mot ersättning. Trafik som bedrivs utan tillstånd som berättigar till att bedriva taxitrafik utgör enligt 262 § i lagen om transportservice straffbart olovligt bedrivande av yrkesmässig trafik. Också i Norge krävs det taxitrafiktillstånd för att bedriva taxitrafik. 

Enligt 1 kap. 1 § i strafflagen tillämpas finsk lag på brott som har begåtts i Finland. Enligt 6 § i strafflagen ska finsk lag tillämpas även på brott som en finsk medborgare har begått utanför Finland. Enligt lagens 11 § kan finsk lag tillämpas på en finsk medborgare för brott som begåtts inom en främmande stats område endast om gärningen är straffbar också enligt lagen på gärningsorten och om även en domstol i den främmande staten kunde ha dömt ut straff för gärningen. För brottet får härvid inte i Finland dömas ut en påföljd som är strängare än den som stadgas för brottet enligt lagen på gärningsorten. 

Således ska 1 mom. 1 punkten tillämpas främst i sådana fall när en norsk person idkar olovlig taxitrafik i internationell trafik. Punkten tillämpas främst på norska företagare, men den kan också tillämpas på finländska aktörer som utför trafik över gränsen eller i Norge, förutsatt att det för gärningen kunde ha dömts ut ett straff även i Norge, även om något straff inte har dömts ut. För gärningen döms till böter eller fängelse i högst sex månader för olovligt utförande av taxitrafik mellan Finland och Norge, vilket motsvarar straffet för olovligt bedrivande av taxitrafik enligt 262 § i lagen om transportservice. 

I 1 mom. 2 punkten anges att den som bedriver taxitrafik i strid med bestämmelserna i artikel 3 eller 4 i överenskommelsen om taxitrafik, ska för olovligt utförande av taxitrafik mellan Finland och Norge dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Med stöd av 1 mom. 2 punkten kan en innehavare av ett tillstånd som berättigar till att bedriva taxitrafik som har gjort sig skyldig till gärningar som inte är tillåtna enligt artikel 3 i överenskommelsen eller som är förbjudna enligt artikel 4 dömas för olovligt utförande av taxitrafik mellan Finland och Norge. Sådana gärningar är transport av passagerare med norsk taxi från Finland till Norge utan förbeställning. Med stöd av denna bestämmelse kan även ett norskt taxiföretag dömas för utförande av cabotagetrafik, dvs. transport mellan två platser inom Finland. En sådan transport som ett norskt taxiföretag utför och som följer bestämmelserna i artiklarna 3 och 4 i överenskommelsen om taxitrafik och omfattar många stopp i Finland betraktas inte som cabotagetrafik. Även denna bestämmelse tillämpas i praktiken främst på norska taxiföretag. 

6 §.Myndigheternas rätt att avbryta en transport. I paragrafen föreskrivs det om tillsynsmyndighetens, dvs. polis-, tull- eller gränsbevakningsmyndighetens, behörighet att avbryta en transport, om föraren inte kan visa upp de dokument som anges i artikel 6 i överenskommelsen. Denna möjlighet ska tillsynsmyndigheten ha oberoende av om taxiföretaget är finskt eller norskt. Finland och Norge underrättar varandra om de behöriga tillsynsmyndigheterna på diplomatisk väg. Bestämmelsen motsvarar bestämmelsen i 200 § i lagen om transportservice om polisens, Tullens och Gränsbevakningsväsendets rätt att granska de dokument som krävs för transport enligt den lagen och möjlighet att avbryta transporten om de saknas.  

7 §.Ändringssökande . I paragrafen föreskrivs om rätten att begära omprövning av beslut som meddelats med stöd av denna lag på det sätt som anges i förvaltningslagen (434/2003). Beslut som meddelats med anledning av en begäran om omprövning får överklagas genom besvär. I paragrafen anges att bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). Ett beslut ska iakttas trots att ändring söks, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat.  

8 §.Bestämmelser som inte hör till området för lagstiftningen. I paragrafen föreskrivs det att bestämmelser om sättande i kraft av de bestämmelser i överenskommelsen som inte hör till området för lagstiftningen utfärdas genom förordning av statsrådet.  

9 §.Ikraftträdande . Lagen om överenskommelsen med Norge om internationell taxitrafik på väg avses träda i kraft samtidigt som överenskommelsen träder i kraft vid en tidpunkt som föreskrivs genom förordning av statsrådet.  

7.2  Lagen om upphävande av 4 och 6 § i lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen med Sverige om internationell taxitrafik på väg och om tillämpning av överenskommelsen

1 §. Genom lagen om ändring av lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen med Sverige om internationell taxitrafik på väg och om tillämpning av överenskommelsen (344/2023) föreskrevs om de ändringar i den nationella lagstiftningen som behövdes på grund av den ändring av överenskommelsen som undertecknades 2022 (FördrS 97–99/2024). Genom den nu föreslagna lagen föreslås det att lagens 4 och 6 §, sådana de lyder i lag 344/2023 efter ändringen av överenskommelsen, ska upphävas.  

De föreslagna ändringarna är inte en del av ikraftsättandet av överenskommelsen med Norge om taxitrafik. Eftersom det i samband med båda överenskommelserna har varit nödvändigt att precisera bestämmelserna om bedrivande av internationell taxitrafik, innehåller lagen dock bestämmelser med samma innehåll som den föreslagna lagen om överenskommelsen med Norge om internationell taxitrafik på väg. De korrigeringsbehov som framkommit under beredningen gäller således också lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen med Sverige om internationell taxitrafik på väg och om tillämpning av överenskommelsen. 

Bestämmelserna i 4 § som gäller beskattning upphävs som onödiga. Enligt 41 § 1 mom. 9 punkten i bilskattelagen är användningen av ett fordon skattefri, om det har avtalats om frihet från bilskatt eller bil- och motorcykelskatt i ett sådant avtal med en annan stat som är förpliktande för Finland. I trafik enligt överenskommelsen om taxitrafik är det fråga om sådan skattefri användning. Det har avtalats om frihet från skatt i artikel 7 i överenskommelsen med Sverige om internationell taxitrafik på väg (FördrS 11/2014). 

Det föreslås att även 6 § i lagen upphävs som obehövlig. Bestämmelser om anmälan av beslut om olovlig internationell taxitrafik föreslås i den nya 185 a § i vägtrafiklagen, och Transport- och kommunikationsverket behöver i fortsättningen inte få uppgifterna ur bötes- oh straffregistret. 

2 §. I paragrafen föreslås att lagen ska träda i kraft den 1 januari 2026.  

7.3  Lagen om ändring av vägtrafiklagen

185 §.Anmälan om beslut som gäller trafikförseelse eller trafikbrott. I paragrafen föreslås det att åklagaren ska fogas till de myndigheter som omfattas av anmälningsskyldigheten. I stället för straff ska påföljder anmälas. En påföljd omfattar både administrativa beslut och straff för brott. I paragrafen korrigeras dessutom en föråldrad författningshänvisning. Det föreslås att hänvisningen till lagen om justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem (372/2010) ersätts med en hänvisning till lagen om justitieförvaltningens nationella informationsresurs (955/2020). Den föreslagna ändringen hänför sig inte till ikraftsättandet av överenskommelsen med Norge om taxitrafik.  

185 a §.Anmälan om beslut som gäller olovlig internationell taxitrafik. Paragrafen är ny. I paragrafen föreskrivs om polisens, åklagarens och domstolens skyldighet att till trafik- och transportregistret anmäla uppgift om förseelser eller brott som har inträffat i internationell taxitrafik och om vilkas påföljder det föreskrivs i lagarna om sättande i kraft av eller tillämpning av överenskommelsen mellan Finland och Norge och överenskommelsen mellan Finland och Sverige. Paragrafen kompletterar artikel 9 i överenskommelsen som förpliktar de behöriga myndigheterna till utbyte av information om överträdelser av överenskommelsen som skett inom deras territorier. Genom paragrafen säkerställs det att Transport- och kommunikationsverket får tillgång till beslut om olovlig internationell taxitrafik för att anmäla dem vidare till den norska myndigheten i enlighet med bestämmelserna i artikel 9 i överenskommelsen.  

Paragrafen föreslås gälla påföljder som dömts ut för överträdelser av överenskommelserna om taxitrafik mellan både Finland och Sverige och Finland och Norge. Det föreslås att ändringarna ska göras i vägtrafiklagen, eftersom domstolarna och åklagaren ska anmäla uppgifterna till justitieförvaltningens nationella informationsresurs. I justitieministeriets förordning om antecknande av uppgifter i justitieförvaltningens nationella informationsresurs (1177/2020) och i dess 3 § anges de lagar i fråga om vilka de justitieförvaltningsmyndigheter som anslutit sig till justitieförvaltningens nationella informationsresurs ska föra in sina beslut för fullgörande av anmälningsskyldigheten enligt dessa lagar. Enligt 3 § 5 punkten i den förordningen är vägtrafiklagen en av dessa lagar. 

I 1 mom. föreslås att trots sekretessbestämmelserna ska polisen, åklagaren och domstolen till trafik- och transportregistret anmäla uppgift om dokumentförseelse enligt 3 a § i lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen med Sverige om internationell taxitrafik på väg och om tillämpning av överenskommelsen (559/2012), olovligt utförande av taxitrafik mellan Finland och Sverige enligt 5 § i samma lag samt dokumentförseelse enligt 4 § i lagen om överenskommelsen med Norge om internationell taxitrafik på väg (X/X) och olovligt utförande av taxitrafik mellan Finland och Norge enligt 5 § i samma lag. 

I 2 mom. föreslås att polisen, åklagaren och domstolen till trafik- och transportregistret ska anmäla uppgift om att ett i 1 mom. avsett beslut om en dokumentförseelse har upphävts eller att åtalet för ett brott har förkastats, om domstolen i samband med överklagande har upphävt eller undanröjt ett beslut som meddelats eller straff som påförts tidigare och som det finns en anteckning om i trafik- och transportregistret. Detta gäller till exempel situationer där domstolen genom ett förfarande för överklagande upphäver en avgift för trafikförseelse som påförts för dokumentförseelse. 

I 3 mom. föreslås det att domstolen och åklagaren ska registrera uppgifterna i det register över avgöranden och meddelanden om avgöranden som avses i lagen om justitieförvaltningens nationella informationsresurs (955/2020). Via registret över avgöranden och meddelanden om avgörandet förmedlas uppgifterna till trafik- och transportregistret. Enligt 6 § i informationsresurslagen ska domstolarna trots sekretessbestämmelserna föra in sina avgöranden eller uppgifter om slutresultatet av dem i registret över avgöranden och meddelanden om avgöranden samt göra sådana anteckningar om avgjorda ärenden som krävs för uppfyllande av den lagstadgade anmälningsskyldigheten. Även åklagarmyndigheten och rättshjälpsbyråerna ska trots sekretessbestämmelserna föra in sina avgöranden eller uppgifter om dem i registret över avgöranden och meddelanden om avgöranden. I 6 § i den lagen anges också att uppgifterna kan överföras till Rättsregistercentralen på något annat sätt för att föras in i informationsresursen eller för förmedling till någon annan myndighet, om det tekniskt eller ekonomiskt inte är ändamålsenligt att föra in avgörandet eller uppgifterna direkt i informationsresursen. Det bedöms att beslut om olovlig internationell taxitrafik fattas endast sällan. Veterligen har överträdelser av den gällande överenskommelsen om taxitrafik mellan Finland och Sverige aldrig anmälts. Beredarna känner inte till att lämnandet av uppgifter direkt till informationsresursen skulle kräva betydande ändringar i informationssystemen. Uppgifterna kan dock vid behov också lämnas på andra sätt. 

7.4  Lagen om ändring av 1 § i lagen om verkställighet av böter

Det föreslås att avgiften för trafikförseelse enligt 4 § i lagförslag 1 fogas till tillämpningsområdet för 1 § 2 mom. i lagen om verkställighet av böter, eftersom Rättsregistercentralen ska sörja för verkställigheten av avgiften för trafikförseelse. 

13.1  Behovet av riksdagens samtycke

Enligt 94 § 1 mom. i grundlagen krävs riksdagens godkännande för fördrag och andra internationella förpliktelser som innehåller sådana bestämmelser som hör till området för lagstiftningen. Enligt grundlagsutskottets tolkningspraxis ska en bestämmelse anses höra till området för lagstiftningen, om den gäller utövande eller begränsning av någon grundläggande fri- eller rättighet som är skyddad i grundlagen, om den i övrigt gäller grunderna för individens rättigheter och skyldigheter, om den sak som bestämmelsen gäller enligt grundlagen ska föreskrivas i lag, eller om det finns lagbestämmelser om den sak som bestämmelsen gäller eller om det enligt rådande uppfattning i Finland ska lagstiftas om saken. Enligt grundlagsutskottet hör en bestämmelse om en internationell förpliktelse enligt dessa kriterier till området för lagstiftningen oavsett om den strider mot eller överensstämmer med en lagbestämmelse i Finland. 

Tillämpningsområdet för överenskommelsen, dvs. internationell taxitrafik mellan Finlands och Norges territorier, anges i artikel 1 i överenskommelsen. Definitioner av taxitrafik, taxiföretag och hemstat finns i artikel 2 i överenskommelsen. Artiklarna utvidgar det geografiska tillämpningsområdet för Finlands lagstiftning och inverkar indirekt på innehållet i och tillämpningen av de bestämmelser i överenskommelsen som hör till området för lagstiftningen, och därför hör också artiklarna till området för lagstiftningen. 

De centrala bestämmelser som gäller näringsidkare finns i artikel 3 och 4 i överenskommelsen. Dessa artiklar innehåller bestämmelser om vilken typ av trafik som det är tillåtet att bedriva mellan länderna och vilken typ av trafik som är förbjuden. I Finland föreskrivs det om bedrivande av taxitrafik i lagen om transportservice, och artikeln hör därför till området för lagstiftningen.  

Bestämmelserna i artikel 5 i överenskommelsen förpliktar att följa den gällande nationella lagstiftningen om användning av taxameter, prissättning, uppgifter som ska samlas in om taxiresor, användning av taxilykta och märkning av taxifordon och att i fordonet medföra vissa dokument och visa upp dem för de tillsynsmyndigheter som avses i artikeln samt att välja den väg som är mest förmånlig och ändamålsenlig för kunden eller att köra den väg som kunden väljer. Bestämmelser om dessa frågor finns i Finland i fordonslagen (1090/2002) och i lagen om transportservice och de gäller grunderna för individens skyldigheter. Således hör artikeln till området för lagstiftningen. Till området för lagstiftningen hör också artikel 6, där de dokument som det hänvisas till i artikel 5 anges.  

I artikel 7 i överenskommelsen bestäms det om de skatter och avgifter som ett taxiföretag är befriat från vid bedrivande av sådan trafik som avses i överenskommelsen. Bestämmelser om skatter och avgifter som tas ut för vägtrafik och fordonsinnehav finns i Finland huvudsakligen i bilskattelagen (777/2020) och i fordonsskattelagen (1281/2003), och således hör artikeln till området för lagstiftningen. Enligt 3 § i bilskattelagen uppkommer skyldighet att betala skatt när fordonet registreras eller tas i skattepliktigt bruk i Finland eller om en skattedeklaration för fordonet lämnas in före registrering och skattepliktigt ibruktagande. Med ibruktagande av ett fordon avses enligt 2 § i den lagen att ett fordon används i trafik inom finskt territorium även om det inte är registrerat i Finland. 

Bilskattelagen innehåller dock vissa undantag. Enligt 41 § 1 mom. 9 punkten i den lagen är användningen av ett fordon skattefri, om det har avtalats om frihet från bilskatt eller bil- och motorcykelskatt i ett sådant avtal med en annan stat som är förpliktande för Finland. I trafik enligt överenskommelsen om taxitrafik är det fråga om sådan skattefri användning. 

I lagen ingår också andra undantag. Enligt 36 § i bilskattelagen är användning av ett fordon som är registrerat utomlands skattefri om en person som är stadigvarande bosatt utomlands för in fordonet till landet för att användas i företagsverksamhet som bedrivs av ett företag som inte finns i Finland eller i verksamhet som bedrivs av en internationell organisation eller ett annat samfund som finns någon annanstans än i Finland. Maximitiden för skattefri användning i Finland är dock i sådana situationer sju månader. Lagens 38 § gör det möjligt för en person som är stadigvarande bosatt i Finland, t.ex. en förare vars arbetsplats finns i Norge, att temporärt i Finland utan att betala skatt använda ett i Norge permanent registrerat fordon som arbetsgivaren äger eller innehar. Med temporär användning avses att fordonet återförs till registreringsstaten efter varje arbetsuppgift. Fordonet får dock användas i Finland under en sammanhängande tid av högst tre dygn. Användningen av fordonet för resor mellan bostaden och arbetsplatsen betraktas inte som skötsel av arbetsuppgifter. 

Exempelvis en taxiförare, vars arbetsplats är i Norge, kan temporärt i Finland utan att betala skatt använda ett i Norge permanent registrerat fordon som arbetsgivaren äger eller innehar. Med temporär användning avses att fordonet återförs till registreringsstaten efter varje arbetsuppgift. Fordonet får dock användas i Finland under en sammanhängande tid av högst tre dygn. Användningen av fordonet för resor mellan bostaden och arbetsplatsen betraktas inte som skötsel av arbetsuppgifter. Enligt 57 § 1 mom. i bilskattelagen ska om skattefri användning av ett fordon göras en anmälan till Skatteförvaltningen innan fordonet börjar användas skattefritt i Finland. Enligt 3 mom. i paragrafen ska den av Skatteförvaltningen bestyrkta anmälan medföras när fordonet används och visas för tillsynsmyndigheten på dennes begäran. 

Eftersom artikel 7 i överenskommelsen förutsätter att norska taxiförare ska vara befriade från alla skatter, och den av Skatteförvaltningen bestyrkta anmälan som nämns i bilskattelagen inte hör till de dokument som enligt artikel 6 i överenskommelsen ska medföras i bilen, anses artikeln höra till området för lagstiftningen. 

Artikel 8 hör till området för lagstiftningen eftersom den innehåller en bestämmelse om att taxiföretag och taxiförare, när de utför transporter inom den andra partens territorium, ska följa den nationella lagstiftning som är tillämplig inom det territoriet. 

Artikel 9 innehåller bestämmelser om underrättelse om påföljder, och förpliktar de behöriga myndigheterna att till den andra avtalsslutande partens myndighet lämna ut sådana uppgifter som gäller enskilda individer. Enligt 10 § 1 mom. i grundlagen utfärdas närmare bestämmelser om skydd för personuppgifter genom lag. Bestämmelser om behandling av personuppgifter finns i EU:s dataskyddsförordning och dataskyddslagen (1050/2018). Överenskommelsens bestämmelser om utlämnade av uppgifter om enskilda individer hör således till området för lagstiftningen. Artikeln ålägger myndigheten att underrätta den behöriga myndigheten i Norge om sådana överträdelser av överenskommelsen som den andra avtalsslutande statens taxiföretag gjort sig skyldig till. I den nationella lagstiftningen finns bestämmelser om straffregister- och bötesregisteruppgifter som gäller tillsynen över taxitrafiken i straffregisterlagen (4 a § 2 punkten) och i lagen om transportservice (197 §). Artikeln kompletteras av en ny 185 a § i vägtrafiklagen, där det föreskrivs om polisens, åklagarens och domstolens skyldighet att till trafik- och transportregistret anmäla uppgift om förseelser eller brott som har inträffat i internationell taxitrafik och om vilkas påföljder det föreskrivs i lagarna om sättande i kraft av eller tillämpning av överenskommelsen mellan Finland och Norge och överenskommelsen mellan Finland och Sverige. 

Artikel 9 i överenskommelsen förpliktar inte direkt till att ändra påföljderna i den nationella lagstiftningen på så sätt att den andra avtalsslutande statens taxiföretag kan påföras sanktioner för överträdelser av överenskommelsen. Bestämmelsen om olovligt bedrivande av yrkesmässig trafik (262 §) i lagen om transportservice reglerar dock inte tydligt en sådan situation där det är fråga taxitjänster som tillhandahålls i ett annat land eller taxitrafik som inleds där. Därför är det skäl att komplettera straffbestämmelserna i syfte att genomföra målen med och övervakningen enligt överenskommelsen. När det gäller detta gör artikel 9 indirekt intrång i individens rättigheter och skyldigheter, vilket gör att artikeln även till den delen kräver riksdagens samtycke. Påföljderna för överträdelser av överenskommelsen enligt 5 § i lagen om överenskommelsen med Norge om internationell taxitrafik på väg kan jämföras vid de sanktioner som anges i 262 § i lagen om transportservice, vilka i Finland tillämpas på finländska företagare som gjort sig skyldiga till olovligt bedrivande av yrkesmässig trafik. 

Dessutom kompletteras skyldigheterna enligt artikel 9 i lagförslagets 6 §, som ger tillsynsmyndigheten möjlighet att avbryta en transport om föraren inte innehar de dokument som anges i överenskommelsen.  

Artikel 11 innehåller en bestämmelse om en blandad kommitté som ska upprättas för att behandla frågor som rör genomförandet av överenskommelsen och som består av representanter för parternas behöriga myndigheter. Eftersom överenskommelsen innehåller bestämmelser som hör till området för lagstiftningen, kan eventuell tvistlösning i den blandade kommittén inverka på tillämpningen av lagstiftningen. Bestämmelsen hör således till området för lagstiftningen och kräver riksdagens godkännande. 

De övriga bestämmelserna i överenskommelsen hör inte till området för lagstiftningen.  

13.2  Behandlingsordning

Enligt 18 § 1 mom. i grundlagen har var och en i enlighet med lag rätt att skaffa sig sin försörjning genom arbete, yrke eller näring som han eller hon valt fritt. Grundlagsutskottet har i sin tolkningspraxis betraktat näringsfriheten som en huvudregel, som det dock under vissa förutsättningar är möjligt att avvika från. Utöver att det ska finnas tillräckligt vägande skäl som grund för begränsningen, ska begränsningarna också framgå av lagen tillräckligt exakt och noga avgränsade och uttrycka det väsentliga innehållet i begränsningarna. (Se t.ex. GrUU 31/2006 rd.)  

I taxitrafiken är det redan i princip fråga om tillståndspliktig verksamhet, om vilken det föreskrivs i lagen om transportservice. Även internationell taxitrafik förutsätter tillstånd som berättigar till att bedriva taxitrafik (artikel 2 b i överenskommelsen). I samband med förarbetena till de ändringar av lagen om transportservice som behandlade bestämmelserna om taxitrafik har man bedömt de nationella taxibestämmelsernas grundlagsenlighet med tanke på näringsfriheten (RP 161/2016 rd, RP 176/2020 rd). Eftersom det vid bedrivande av internationell taxitrafik är fråga om utövande av en grundläggande fri- och rättighet som tryggas i grundlagen, dvs. näringsfriheten, bör artiklarna 3 och 4 som begränsar bedrivandet av trafik således bedömas med avseende på 18 § 1 mom. i grundlagen. Också 2–6 § i det lagförslag som ingår i propositionen bör bedömas med tanke på 18 § 1 mom. i grundlagen. 

Artikel 3 i överenskommelsen innehåller bestämmelser om tillåten taxitrafik. Enligt artikel 3 a i överenskommelsen får ett taxiföretag ta upp passagerare i hemstaten och transportera dem till den andra partens territorium. Denna punkt innehåller ingen begränsning av utövandet av näring. Enligt artikel 3 b är det också tillåtet att ta upp passagerare inom den andra partens territorium och transportera dem tillbaka till hemstaten, om transporten är förbeställd. Denna punkt innebär att transporter från den andra partens territorium till hemstaten är avgränsade till sådana transporter som har beställts på förhand. Enligt artikel 3 c får ett taxiföretag som är etablerat inom en parts territorium utföra taxitrafik genom den andra partens territorium till ett tredjeland, om inga nya passagerare tas upp under resan. Artikel 4 i överenskommelsen innehåller i sin tur bestämmelser om förbjuden trafik. Enligt den får ett taxiföretag som är etablerat inom den ena partens territorium inte utföra taxitrafik mellan två eller flera platser inom den andra partens territorium (cabotage) eller från den andra partens territorium till ett tredje land eller omvänt. Den trafik som avses i överenskommelsen är alltså begränsad till gränsöverskridande transporter, och avsikten är inte att tillåta ett norskt taxiföretag att utföra vilket slag av taxitrafik som helst i Finland eller tvärtom.  

Grundlagsutskottets begränsningar av näringsfriheten kan vara godtagbara, om de tjänar tillgodoseendet av den allmänna säkerheten, konsumentskyddet eller något annat motsvarande allmänt intresse (se t.ex. GrUU 13/2014 rd). Grundlagsutskottet har vidare konstaterat att taxitrafiken som en del av det finländska kollektivtrafiksystemet är föremål för mycket höga krav på trafik- och kundsäkerhet. Dessutom har utskottet i fråga om tillståndsplikten för taxiverksamhet konstaterat att dess primära syfte är att garantera kundens säkerhet och möjliggöra en effektiv myndighetskontroll av detta. (GrUU 31/2006 rd.) Bestämmelserna i artiklarna 3 och 4 tryggar att dessa krav uppfylls också i internationell taxitrafik. Exempelvis kan man genom kravet på förhandsbeställning förbättra bland annat transporternas spårbarhet och säkerhet. Ett förbud mot cabotage tryggar förutsättningarna för att ordna lokal trafik och förebygger grå ekonomi, vilket är av betydelse med tanke på det allmänna intresset. Bestämmelserna i artiklarna möjliggör också en effektiv myndighetstillsyn.  

Som ovan konstateras ska de föreskrivna begränsningarna av näringsfriheten ska vara exakta och noga avgränsade, och dessutom ska deras omfattning och villkor framgå av lagen. De begränsningar i näringsfriheten som ingår i artiklarna 3 och 4 gäller exakt och noggrant avgränsat endast internationell taxitrafik mellan Finland och Norge. Bestämmelser om begränsningarna utfärdas på lagnivå. Grundlagsutskottet har till exempel i anslutning till ordningsstadgor för skjutbanor ansett att stadgorna är motiverade då tillämpningen av ordningsstadgan är begränsad till skjutbanan och gäller verksamhet som bedrivs där (GrUU 13/2014 rd).  

I 2 § i lagförslaget föreskrivs det att ett finländskt taxiföretag ska iaktta skyldigheterna enligt lagen om transportservice (320/2017) i inrikes trafik. Företaget ska iaktta bestämmelserna om konsumentpriser och de föreskrifter som utfärdats med stöd av dessa. Dessutom ska uppgifter om taxiresor samlas in i enlighet med 15 a § i den lagen. Vid bedrivande av taxitrafik ska man välja den väg som är mest förmånlig och ändamålsenlig för kunden eller alternativt köra den väg som kunden föreslår. Dessa skyldigheter motsvarar de regler som redan gäller i den nationella trafiken, och de är tillräckligt noggrant avgränsade, exakta och fastställda på lagnivå. 

I 3 § föreslås det bestämmelser om återkallande av tillstånd som berättigar till att bedriva taxitrafik, omhändertagande av tillståndshandling, varning, anmärkning och möjlighet att rätta till en brist eller försummelse enligt samma principer som i lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen med Sverige om internationell taxitrafik på väg och om tillämpning av överenskommelsen. När det gäller bestämmelser om näringsverksamhet har grundlagsutskottet brukat anse att återkallande av tillstånd är en myndighetsåtgärd som ingriper i individens rättsliga ställning och då har kraftigare effekter än om en ansökan om tillstånd avslås. Därför har utskottet ansett att det för att lagstiftningen ska vara proportionerlig är nödvändigt att möjligheten att återkalla tillstånd kopplas till allvarliga eller väsentliga förseelser eller försummelser och till att eventuella anmärkningar och varningar till tillståndshavaren inte har lett till att bristerna i verksamheten har korrigerats (se t.ex. GrUU 48/2005 rd , s. 2, GrUU 31/2006 rd, s. 2 och  GrUU 8/2006 rd ). Ett tillstånd som berättigar till att bedriva taxitrafik kan med stöd av 1 eller 2 mom. i den föreslagna paragrafen återkallas endast om trafik har bedrivits väsentligt i strid med bestämmelserna i artikel 3 eller 4 i överenskommelsen eller om det har skett en väsentlig försummelse av eller ett väsentligt brott mot bestämmelserna i 2 §, vilket motsvarar grundlagsutskottets ståndpunkt. Enligt 3 § 4 mom. ska Transport- och kommunikationsverket i stället för att återkalla tillståndet ge taxiföretaget en anmärkning eller varning, om ett återkallande av tillståndet skulle vara oskäligt och de brister, förseelser eller försummelser som har framkommit kan rättas till. Enligt 5 mom. ska Transport- och kommunikationsverket, om grunden för återkallande av tillståndet eller för varningen är sådan att den kan rättas till, innan tillståndet återkallas eller varningen meddelas ge taxiföretaget möjlighet att rätta till bristen eller försummelsen inom en av verket utsatt tid.  

I den föreslagna 4 § föreskrivs det om en avgift för trafikförseelse som föraren kan påföras, om han eller hon uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot vad som i artikel 5 i överenskommelsen anges om medförande av dokument som krävs vid framförande av fordon. Paragrafen motsvarar bestämmelserna om förseelser som gäller handlingar för ett motordrivet fordon i 268 § i lagen om transportservice och är således lika noggrant avgränsad och exakt. 

I den föreslagna 5 § föreskrivs det om straff för olovligt utförande av taxitrafik mellan Finland och Norge. Påföljderna för överträdelser av överenskommelsen enligt den föreslagna 5 § kan jämföras vid de sanktioner som anges i 262 § i lagen om transportservice, vilka i Finland tillämpas på finländska företagare som gjort sig skyldiga till olovligt bedrivande av yrkesmässig trafik. Till sin ordalydelse är den således lika noggrant avgränsad, exakt och proportionell som bestämmelsen i lagen om transportservice.  

I 6 § i lagförslaget föreskrivs det om myndighetens rätt att avbryta transporten, om föraren inte kan visa upp de handlingar som anges i artikel 6 i överenskommelsen. Bestämmelsen om avbrytande av en transport motsvarar till sin ordalydelse i huvudsak bestämmelsen i 200 § i lagen om transportservice, enligt vilken en polis-, tull- och gränsbevakningsman har rätt att granska de dokument som enligt den lagen krävs för transport. Enligt 200 § i lagen om transportservice får en polis-, tull- och gränsbevakningsman avbryta transporten om de dokument eller den information som avses ovan inte kan fås, om det inte finns särskilda skäl för att tillåta att transporten fortsätter. Det är således en tillräckligt noggrant avgränsad, exakt och proportionell bestämmelse.  

Utöver kraven på exakthet, noggrann avgränsning och proportionalitet säkerställer lagförslagets 2–6 § också att de krav på trafik- och kundsäkerhet som hänför sig till taxiverksamhet och som grundlagsutskottet beskriver som relevanta i sitt utlåtande uppfylls och att myndighetskontrollen är effektiv samt att den allmänna säkerheten, konsumentskyddet och andra motsvarande intressen tillgodoses. (GrUU 31/2006 rd, GrUU 13/2014 rd.) Avsikten är att bestämmelserna i överenskommelsen och de bestämmelser som föreslås i ikraftträdandelagen ska bilda en helhet som är förenlig med den nationella taxilagstiftningen och möjliggör bedrivandet av internationell taxitrafik. De begränsningar i de grundläggande fri- och rättigheterna som görs i och med överenskommelsen skiljer sig inte väsentligt från de begränsningar som den nationella lagstiftningen redan i nuläget ställer upp för taxiverksamheten. De motsvarar också lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen med Sverige om internationell taxitrafik på väg och om tillämpning av överenskommelsen. 

Eftersom överenskommelsen inte innehåller bestämmelser som gäller grundlagen på det sätt som avses i 94 § 2 mom. eller 95 § 2 mom. i grundlagen, kan överenskommelsen enligt regeringens uppfattning godkännas med enkel majoritet och förslaget till lag om sättande i kraft av överenskommelsen godkännas i vanlig lagstiftningsordning. De förslag som gäller upphävande av 4 och 6 § i lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen med Sverige om internationell taxitrafik på väg och om tillämpning av överenskommelsen, ändring av vägtrafiklagen och ändring av 1 § i lagen om verkställighet av böter innehåller inga sådana bestämmelser som skulle kräva en lagstiftningsordning enligt 73 § i grundlagen. Lagarna kan godkännas i vanlig lagstiftningsordning.