1.1
Elmarknadslagen
3 §.Definitioner. Det föreslås att till paragrafen fogas en definition på enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln. Med enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln avses i elmarknadslagen den systemansvariga stamnätsinnehavarens dotterbolag som sköter i 49 a § avsedda uppgifter som hör till de centraliserade informationsutbytestjänsterna för elhandeln.
8 §. Elnätstillstånd för en systemansvarig stamnätsinnehavare. I paragrafen finns bestämmelser om elnätstillstånd för systemansvarig stamnätsinnehavare och de speciella krav som ställs på den systemansvariga stamnätsinnehavarens organisation. Det föreslås att det till 2 mom. fogas en bestämmelse om vilken ställning som enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln har inom den systemansvariga stamnätsinnehavarens organisation. Det föreslås att till mom. fogas en ny 3 punkt där det föreskrivs att den systemansvariga stamnätsinnehavaren ska ordna de funktioner som hänför sig till de centraliserade informationsutbytestjänsterna för elhandeln så att de sköts av ett helägt dotterbolag.
Det föreslagna sättet att organisera funktionerna för enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln i ett dotterbolag som ägs helt av den systemansvariga stamnätsinnehavaren ska göra det möjligt att hålla regleringen av prissättningen av funktionerna och tjänsterna åtskild från den systemansvariga stamnätsinnehavarens övriga verksamheter. Detta ökar genomsynligheten av de avgifter som tas ut för de centraliserade informationsutbytestjänsterna för elhandeln. Genom den föreslagna bestämmelsen säkerställs också att den lagbaserade monopolfunktionen inklusive datalagret inte ska kunna säljas till någon annan verksamhetsutövare.
22 §.Nätinnehavarens uppgift vid mätningen av elleveranser. I paragrafen föreskrivs det om nätinnehavarens allmänna uppgifter vid mätningen av elleveranser. Bestämmelserna om mätning av elleveranser ska vid tillämpningen granskas tillsammans med andra bestämmelser om nättjänster, t.ex. bestämmelserna om tekniska krav och anslutning i 19 och 20 §, bestämmelserna om överföringsskyldighet i 21 § och bestämmelserna om prissättning av nättjänster i 24, 24 b, 25 och 26 § samt med de bestämmelser om informationshanteringen i anslutning till marknadsprocesserna för elhandeln som föreslås bli intagna i det nya 11 a kap.
Enligt 1 mom. är nätinnehavarens uppgift att ordna den mätning av elleveranser i sitt nät som ligger till grund för balansavräkningen och faktureringen samt registreringen av mätuppgifterna och deras anmälan till parterna på elmarknaden. När ordnandet av mätningen och anmälan av mätuppgifter har ålagts nätinnehavaren, har det skapats förutsättningar för enhetliga och tillförlitliga mätningssystem och anmälningsförfaranden. De mätuppgifter som behövs vid faktureringen ska lämnas till detaljförsäljaren per eldriftsställe eller per mätning. Nätinnehavarens ansvar för ordnandet av mätningen ska inte omfatta sådana situationer där elektricitet levereras via ett elnät inom en fastighet eller inom en motsvarande fastighetsgrupp. I propositionen föreslås att det decentraliserade anmälningsförfarandet med bilaterala anmälningar mellan distributionsnätsinnehavaren och detaljförsäljaren av el om mätuppgifter från olika eldriftsställen i distributionsnätet ska slopas. I fortsättningen ska mätuppgifterna i fråga förmedlas från distributionsnäten till detaljförsäljarna via enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln. Därför föreslås ordalydelsen i 1 mom. bli kompletterad så att anmälan inte längre ska göras direkt till parterna på elmarknaden.
Det föreslås att närmare bestämmelser om tillhandahållandet av mätuppgifter för parterna på elmarknaden så att dessa ska kunna utnyttja dem ska utfärdas genom förordning av statsrådet. Genom statsrådets förordning föreskrivs t.ex. om de fall där mätuppgifterna ska lämnas direkt till parterna på elmarknaden och de fall där uppgifterna ska lämnas via enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln. Ett bemyndigande att utfärda förordning om detta föreslås bli fogat till 4 mom. i paragrafen. Samtidigt föreslås det att det från momentet stryks behörighet att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om utnyttjandet av mätuppgifter. Det föreslås att bestämmelserna om utnyttjande av mätuppgifter i fortsättningen ska inkluderas i 11 a kap. om informationshanteringen i samband med marknadsprocesserna för elhandeln.
De mätuppgifter som nätinnehavarna behandlar är ofta personkunders personuppgifter eller uppgifter som utgör näringsidkarnas företagshemligheter.
I en bestämmelse i 1 mom. åläggs nätinnehavarna en i artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen avsedd lagstadgad skyldighet som utgör den rättsliga grunden för behandling av slutförbrukarnas mätuppgifter som är sådana personuppgifter som avses i den allmänna dataskyddsförordningen vid balansavräkningen och faktureringen. Den rättsliga grund som anges i paragrafen innehåller samtidigt en sådan grund enligt artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen som berättigar till att i den nationella lagstiftningen utfärda särskilda bestämmelser som gör det möjligt att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i den allmänna dataskyddsförordningen vid mätningen av elleveranser. De anpassningar som gäller mätuppgifter utgör en del av en mer omfattande helhet av anpassningar vilken behöver utfärdas i fråga om behandlingen av sådana personuppgifter som hanteras inom marknadsprocesserna för elhandeln och om vilken det föreskrivs i elmarknadslagen. Med hjälp av den mätning som genomförs av nätinnehavarna utreds elleveranserna och elanskaffningarna för olika elleverantörer som bedriver verksamhet i olika elnät samt elförbrukningen och elleveranserna för deras kunder. Eftersom elsystemet utgör en integrerad helhet inom vilken parternas leveranser och förbrukning utreds på basis av den mätning som nätinnehavarna ordnar, är det med tanke på marknadens effektiva funktion nödvändigt att ordna mätningen av elleveranser och behandlingen av de mätuppgifter som utgör grunden för balansavräkning och fakturering enligt enhetliga, formbundna förfaranderegler. Det är inte heller möjligt att avskilja behandlingen av sådana mätuppgifter som betraktas som personuppgifter från behandlingen av sådana mätuppgifter som inte är personuppgifter. Behandlingen av mätuppgifter kan därför inte basera sig enbart på bestämmelserna i den allmänna dataskyddsförordningen. Av denna anledning är det nödvändigt att ha nationell, från den allmänna dataskyddsförordningen avvikande, reglering om mätuppgifter. Det finns ett mål med anpassningar i fråga om mätningen av elleveranser som är förenligt med det allmänna intresset enligt ovan och anpassningarna har avgränsats så att de står i proportion till det mål som eftersträvas med dem.
5 kap. Bestämmelser som gäller stamnätet och stamnätsinnehavare
47 §.Riksomfattande balansavräkning. I paragrafen föreslås sådana ändringar som förutsätts av unionens harmoniserade elmarknadslagstiftning och som gäller övergången till en balansavräkningsperiod vars längd är 15 minuter. Till övriga delar föreslås bestämmelsen vara oförändrad.
I den riksomfattande balansavräkningen ska man för varje balansavräkningsperiod klarlägga balansavvikelserna mellan balanskraftsenheten och de balansansvariga samt balansavvikelserna mellan balanskraftsenheten och balanskraftsenheterna inom andra stamnätsinnehavares ansvarsområden. Den systemansvariga stamnätsinnehavaren ska inom sitt ansvarsområde sörja för att områdets elbalans och de balansansvarigas elbalanser inom ansvarsområdet klarläggs (riksomfattande balansavräkning).
I kommissionens förordning (EU) 22017/2195 om fastställande av riktlinjer för balanshållning avseende el föreskrivs om införande av en harmoniserad balansavräkningsperiod vars längd är 15 minuter och om undantagsförfarandet i samband med den. Kommissionens förordning har trätt i kraft i december 2017. Det föreslås att i 47 § upphävs sista meningen, som står i strid med artikel 62 och dess bestämmelser om undantagsförfarandet. I Finland tillämpas med stöd av övergångsbestämmelsen i 121 § i elmarknadslagen en balansavräkningsperiod vars längd är en timme fram till dess att femton minuters balansavräkningsperiod enligt kommissionens förordning träder i kraft i Finland.
Bestämmelser om ordnandet av den riksomfattande balansavräkningen finns i 8 §.
49 §. Utveckling av det informationsutbyte som krävs för elhandeln och balansavräkningen. I paragrafen föreskrivs om utveckling av det informationsutbyte som krävs för elhandeln och balansavräkningen. Det är den systemansvariga stamnätsinnehavarens uppgift att inom sitt ansvarsområde utveckla det informationsutbyte som krävs för elhandeln och balansavräkningen. Det föreslås att bestämmelsen ändras så att den bättre motsvarar den nya situationen med övergång till centraliserat informationsutbyte inom elhandeln.
Utvecklingsverksamhetens mål är att enligt de målsättningar som föreskrivs i 1 § i elmarknadslagen främja ett effektivt informationsutbyte som är jämlikt och icke-diskriminerande med avseende på elmarknadsparterna, nätinnehavarna och de balansansvariga samt en adekvat informationssäkerhetsnivå vid informationsutbytet. Utvecklingsuppgiften utsträcker sig till det informationsutbyte som förutsätts för elhandeln och balansavräkningen inom den systemansvariga stamnätsinnehavarens ansvarsområde samt till den elhandel som bedrivs från ansvarsområdet med andra distributionsnätsinnehavares ansvarsområden och det informationsutbyte som balansavräkningen i anslutning till den förutsätter. Utvecklingsuppgiften har således också en internationell dimension. Utvecklingsuppgiften omfattar informationsutbytet i samband med elhandeln på både partimarknaden och detaljmarknaden. Tyngdpunkten i utvecklingsarbetet bör först och främst ligga på marknadsprocesserna för elhandeln och informationsutbytet i samband med dem. Utöver detta ska utvecklingsarbetet dessutom främja utvecklingen av efterfrågeflexibilitet och andra mervärdestjänster samt förutsättningarna för den småskaliga elproduktionens tillträde till nät. Utvecklingsarbete behövs till denna del särskilt för att förutsättningar för utveckling av smartnätstjänster ska kunna skapas samt för att den varierande förnybara elproduktionen och stora produktionsenheter ska kunna integreras som en del i elsystemet.
Nätinnehavare och parter på elmarknaden behandlar i samband med informationsutbytet inom elhandeln också slutförbrukarnas personuppgifter och elmarknadsparternas affärs- och yrkeshemligheter. Av denna anledning föreskrivs det i paragrafen att ett ytterligare mål för utvecklingsarbetet är att främja en adekvat informationssäkerhetsnivå vid informationsutbytet. Med adekvat nivå på informationssäkerheten avses i detta sammanhang ändamålsenliga och proportionella tekniska och organisatoriska åtgärder som företagen inom elhandeln ska vidta för att kunna hantera sådana risker som är förenade med säkerheten i de nät- och datasystem som de använder för informationsutbytet inom elhandeln. Ansvaret för datasäkerheten ska för den egna verksamhetens del vila på varje nätinnehavare och part på elmarknaden som deltar i informationsutbytet och balansavräkningen. Målet för den allmänna utvecklingen av informationsutbytet inom elhandeln och balansavräkningen ska vara att för sin del att främja den riskanpassade nivån på säkerhet i de nät- och datasystem som används för informationsutbytet inom elhandeln och balansavräkningen och vid elföretagen med beaktande av den nyaste tekniken. Med säkerheten hos nät- och datasystem avses systemens förmåga att med viss säkerhet skydda sig mot åtgärder som äventyrar tillgången på, äktheten, integrationen eller konfidentialiteten av de uppgifter som lagrats, överförts eller behandlads i dem eller av de tjänster som tillhandahålls i nät- och datasystemen i fråga eller via dem.
Den systemansvariga stamnätsinnehavaren ska utföra det utvecklingsarbete som avses i paragrafen i samarbete med andra elföretag och med tanke på samarbetet vid behov inrätta arbetsgrupper och andra motsvarande samarbetsorgan.
Enligt 2 mom. omfattar utvecklingen av informationsutbytet åtminstone utvecklande av procedurer och standarder som hänför sig till informationsutbyte och deltagande i internationellt utvecklingsarbete i anknytning till dem, främjande av kompatibiliteten hos de datasystem som företag i elhandeln använder för informationsutbytet och ett korrekt informationsutbyte, såsom upprätthållande av en testtjänst för meddelandetrafiken, framläggande av förslag för ministeriet om ändring av standarderna för meddelandetrafiken och de procedurer som hänför sig till informationsutbyte samt informering, utbildning och rådgivning som hänför sig till informationsutbyte. Utvecklandet skulle utöver de åtgärder som nämns i momentet också kunna omfatta andra åtgärder för utveckling av informationsutbytet. Den systemansvariga stamnätsinnehavaren ska vid behov visa för Energimyndigheten att dylika åtgärder för utveckling av informationsutbytet behövs. På detta sätt skulle myndigheten i sitt tillsynsarbete kunna försäkra sig om att avgifterna för informationsutbytestjänster används för att täcka kostnader för motiverade och behövliga åtgärder för utveckling av informationsutbytet.
49 a §.Centraliserade informationsutbytestjänster för elhandeln. I paragrafen föreslås bestämmelser om de centraliserade informationsutbytestjänsterna för den elhandel som bedrivs i distributionsnäten, dvs. detaljmarknaden för el, samt om ansvaret för ordnande av dem, om utvecklingen av tjänsterna och om de centrala principer som ska följas vid tillhandahållandet av tjänster. Tillämpningsområdet för de centraliserade informationsutbytestjänsterna för elhandeln omfattar således distributionsnät och slutna distributionsnät med en nominell spänning som underskrider 110 kilovolt.
I 1 mom. finns definition på centraliserade informationsutbytestjänster för elhandeln, dvs. för elhandelns datahubb, vilka inbegriper centraliserat ordnande och centraliserad hantering av det informationsutbyte som förutsätts av marknadsprocesserna för den elhandel som bedrivs i distributionsnäten och för balansavräkningen för elhandeln i distributionsnät. De centraliserade informationsutbytestjänsterna för elhandeln bildar en lagbaserad helhet av monopoltjänster som de detaljförsäljare och distributionsnätsinnehavare som är verksamma i distributionsnäten ska anlita för sina funktioner. Därför föreslås det att produktionen av tjänsterna i fråga ska anförtros åt den systemansvariga stamnätsinnehavaren som också i övrigt producerar gemensamma tjänster för elsystemet. Produktionen av tjänster ska, på motsvarande sätt som i fråga om andra elnätstjänster av monopolkaraktär, bli föremål för motsvarande förhandsreglering.
I 1 mom. definieras de tjänster som omfattas av det centraliserade informationsutbytet inom elhandeln. Eftersom den systemansvariga stamnätsinnehavaren har inom elsystemet exklusiv rätt att producera tjänsterna i fråga för detaljförsäljare och distributionsnätsinnehavare, är förteckningen över tjänster avsedd att vara uttömmande. De föreslagna centraliserade informationsutbytestjänsterna för elhandeln omfattar 1) förvaltning av detaljförsäljarnas och distributionsnätsinnehavarnas kunduppgifter och uppgifter om eldriftsställen, 2) ordnande av det informationsutbyte som kundavtalsprocesserna för detaljhandeln och eldistributionen förutsätter, 3) ordnande av informationsutbytet i fråga om de mätuppgifter som utgör grunden för faktureringen och balansavräkningen, 4) ordande av informationsutbytet vid av- och påkopplingsprocesser inom elleveranser och eldistribution, 5) ordnande av förvaltningen av distributionsnätsinnehavarnas uppgifter om produkt- och fakturarader samt av möjlighet att förvalta detaljförsäljarnas uppgifter om produkt- och fakturarader, 6) förmedling av detaljförsäljarnas och distributionsnätsinnehavarnas partsuppgifter, 7) tillträde för detaljförsäljarnas och distributionsnätsinnehavarnas kunder till sina egna uppgifter som innehas av enheten för centraliserat informationsutbyte för elhandeln, 8) ordnande av balansavräkningen för elhandeln i distributionsnät och informationsutbytet i samband med balansavräkningen, samt 9) bevarande av de uppgifter som gäller tjänsterna enligt 1—8 punkten.
Förslaget ändrar distributionsnätsinnehavarnas uppgifter i samband med balansavräkningen. Ansvaret för den balansavräkning i distributionsnätet som är distributionsnätsinnehavarnas uppgift överförs till den systemansvariga stamnätsinnehavaren som producerar centraliserade informationsutbytestjänster för elhandeln och dess enhet för produktion av tjänsterna i fråga i det skede då de centraliserade informationsutbytestjänsterna för elhandeln införs. De centraliserade informationsutbytestjänsterna för elhandeln ska efter införandet av en balansavräkningsperiod på 15 minuter också som en del av balansavräkningen omfatta sammanställningen av de omvandlingskalkyler som avses i 74 § och som gäller de eldriftsställen som har timmätning.
Detaljförsäljare och distributionsnätsinnehavare ska vid produktionen av sina egna tjänster kunna anlita också utomstående tjänsteproducenter som detaljförsäljarna och distributionsnätsinnehavarna skulle kunna befullmäktiga att för deras räkning uträtta ärenden hos enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln.
Det föreslås att bestämmelser om tidpunkten för införandet av centraliserade informationsutbytestjänster för elhandeln utfärdas genom förordning av statsrådet. Också de ändringar i distributionsnätsinnehavarnas och detaljförsäljarnas uppgifter och skyldigheter som följer av tjänsterna föreslås träda i kraft vid samma tidpunkt.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om den utvecklingsskyldighet som hänför sig till de centraliserade informationsutbytestjänsterna för elhandeln. Enligt bestämmelsen ska den systemansvariga stamnätsinnehavaren upprätthålla och utveckla sina funktioner och tjänster i anslutning till de centraliserade informationsutbytestjänsterna för elhandeln samt de system som krävs för skötseln av dem och gränssnitten till systemen hos andra elföretag så att tjänsterna och systemen fungerar effektivt och är lätta att använda, att systemens informationssäkerhetsnivå är adekvat och att förutsättningarna för att detaljhandelsmarknaden för el fungerar effektivt kan tryggas. Bestämmelsen ska således tillämpas exempelvis på upprätthållandet, användningen och utvecklandet av sådana anordningar samt datasystem och programvaror som behövs för produktionen av de centraliserade informationsutbytestjänsterna för elhandeln. Utvecklingsskyldigheten ska fullgöras bl.a. så att tjänsterna i fråga fungerar effektivt och så att förutsättningarna för att detaljhandelsmarknaden för el fungerar effektivt kan tryggas. Syftet med utvecklingsskyldigheten enligt momentet är att i enlighet med målsättningsbestämmelsen i 1 § säkerställa förutsättningar för att elmarknaden fungerar effektivt. När utvecklingsskyldigheten fullgörs ska detaljmarknadens funktion bedömas som helhet och med tanke på hela elmarknadens bästa. I en verksamhet som regleras av denna bestämmelse ska den systemansvariga stamnätsinnehavaren därmed i enskilda fall träffa sina avgöranden med tanke på vad som är fördelaktigt för hela om elmarknaden. I en sådan situation kan någon enskild marknadsparts intresse inte åsidosätta ett intresse som omfattar elmarknadens funktionsduglighet i mera vidsträckt bemärkelse.
Utvecklingsskyldigheten omfattar dessutom som ett väsentligt element säkerställande av att informationssäkerhetsnivån för tjänsterna är adekvat. Med adekvat nivå på informationssäkerheten avses i detta sammanhang ändamålsenliga och proportionella tekniska och organisatoriska åtgärder som den systemansvariga stamnätsinnehavaren ska vidta för att kunna hantera sådana risker som är förenade med säkerheten i de nät- och datasystem som används för de centraliserade informationsutbytestjänsterna för elhandeln. Genom den utvecklingsskyldighet som föreskrivs i paragrafen bör man för sin del eftersträva säkerställande av sådan adekvat säkerhetsnivå för nät- och datasystemen som står i proportion till riskerna hos de centraliserade informationsutbytestjänsterna för elhandeln med beaktande av den nyaste tekniken. Med säkerheten i nät- och datasystem avses systemens förmåga att med viss säkerhet skydda sig mot åtgärder som äventyrar tillgången på, äktheten, integrationen eller konfidentialiteten av de uppgifter som lagrats, överförts eller behandlads i dem eller av de tjänster som tillhandahålls i nät- och datasystemen i fråga eller via dem.
I 3 mom. föreslås bestämmelser om de centrala principer som den systemansvariga stamnätsinnehavaren ska följa vid tillhandahållandet av centraliserade informationsutbytestjänster för elhandeln. Tillhandahållandet av tjänsterna i fråga för de detaljförsäljare och distributionsnätsinnehavare som använder dem ska ske på ett jämlikt och icke-diskriminerande sätt. Detta innebär att en viss tjänst ska tillhandahållas på samma enhetliga villkor för alla detaljförsäljare och distributionsnätsinnehavare som använder tjänsten. Villkoren för tjänsterna ska dock kunna variera allt efter i hur stor utsträckning tjänsterna används eller efter olika typer av användare. Enhetliga villkor och serviceprinciper ska dock tillämpas inom en viss användargrupp. Den enhet som producerar centraliserade informationsutbytestjänster för elhandeln ska också i egenskap av personregisteransvarig behandla en stor mängd personuppgifter om detaljförsäljarnas och distributionsnätsinnehavarnas kunder samt deras företagshemligheter. Enheten kommer dessutom att i sin besittning ha känslig information om elförbrukningen hos de aktörer som ansvarar för säkerheten i samhället. Detta ska också beaktas i principerna för de centraliserade informationsutbytestjänsterna för elhandeln. Den systemansvariga stamnätsinnehavaren ska enligt förslaget se till att dataskyddet för de personuppgifter och företagshemligheter som behandlas i dess datasystem samt skyddet för sådana uppgifter som är känsliga med hänsyn till försvaret, beredskapen för undantagsförhållanden och befolkningsskyddet samt skyddsarrangemangen för informations- och kommunikationssystemen har ordnats på tillbörligt sätt.
I 4 mom. föreslås bestämmelser om den systemansvariga stamnätsinnehavarens skyldighet att sörja för hanteringen av risker i samband med de datasystem som den använder för produktion av centraliserade informationsutbytestjänster för elhandeln. I datasystemen för enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln behandlas stora mängder personuppgifter och uppgifter som innehåller verksamhetsutövarnas företagshemligheter. I datasystemen behandlas dessutom känslig information om elförbrukningen hos de aktörer som ansvarar för säkerheten i samhället. Funktionen av den elhandel som sker i distributionsnäten och serviceanvändarnas affärsverksamhet är i hög grad beroende av det hur enhetens datasystem fungerar och av deras datasäkerhet. I momentet föreslås därför bestämmelser om hanteringen av de risker som är förenade med datasystemen för enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln. Den systemansvariga stamnätsinnehavaren ska sörja för hanteringen av risker i samband med de datasystem som den använder för produktion av centraliserade informationsutbytestjänster för elhandeln. Vid riskhanteringen ska hänsyn tas till 1) systemens och utrummenas säkerhet, 2) hanteringen av hot mot datasäkerheten och av störningar, 3) kontinuitetshantering av affärsverksamhet, 4) övervakning, revision och testning och 5) tilllämpning av eventuella internationella standarder. Bestämmelsen ålägger den systemansvariga stamnätsinnehavaren att sörja för exempelvis cybersäkerheten i fråga om enhetens datasystem. Innan datasystem skaffas bör det genomföras en tillräckligt täckande konsekvensanalys av de datasäkerhetsrisker som är förenade med enhetens datasystem. I det operativa skedet bör dessutom datasäkerheten i enhetens datasystem bedömas regelbundet av en oberoende part.
I 5 mom. åläggs den systemansvariga stamnätsinnehavaren skyldighet att utan dröjsmål underrätta Energimyndigheten om sådana betydande störningar som drabbar de datasystem som nätinnehavaren använder för produktion av centraliserade informationsutbytestjänster för elhandeln och om inträffade eller hotande betydande kränkningar av datasäkerheten i fråga om de centraliserade informationsutbytestjänsterna för elhandeln och om andra incidenter som hindrar tjänsterna från att fungera eller stör dem på ett väsentligt sätt. Förfarandet med underrättelser möjliggör datasäkerhetssamarbete mellan den systemansvariga stamnätsinnehavaren, Energimyndigheten och Kommunikationsverket. Bestämmelser om Energimyndighetens och Kommunikationsverkets befogenheter ska utfärdas separat i lagen om tillsyn över el- och naturgasmarknaden (590/2013) och i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation (917/2014). På behandlingen av underrättelser tillämpas förfarandet enligt 29 a § i elmarknadslagen. Med störning i datasäkerheten avses vilken händelse som helst som faktiskt har en negativ inverkan på säkerheten i systemen i fråga. Definitionen motsvarar definitionen på incident enligt europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1148 om åtgärder för en hög gemensam nivå på säkerhet i nätverks- och informationssystem i hela unionen, nedan nät- och informationssäkerhetsdirektivet. För att bedöma hur avsevärd verkan incidenten har bör hänsyn tas särskilt till det antal användare som anlitar enhetens tjänster och deras kunder som påverkas av störningen, hur länge störningen varar och hur stort geografiskt område som påverkas av den. I momentet föreslås det att Energimyndigheten åläggs att bedöma huruvida störningen har en avsevärd inverkan på kontinuiteten i viktiga tjänster hos en annan medlemsstat av Europeiska unionen och vid behov underrätta sådana andra medlemsstater som berörs av saken. Avsikten är att säkerställa att de medlemsstater som berörs av störningen blir informerade om den i de fall då störningen har gränsöverskridande inverkningar i Europeiska unionen och Energimyndigheten anser att andra medlemsstater bör informeras om störningen. Energimyndigheten kan be Kommunikationsverket förmedla meddelandet till en annan medlemsstats gemensamma kontaktpunkt som avses i artikel 8 i nät- och informationssäkerhetsdirektivet. I momentet föreslås dessutom Energimyndigheten bli bemyndigad att utfärda närmare bestämmelser om innehållet i, formen hos och sättet att lämna meddelandet.
Den rättsliga grund som anges i paragrafen innehåller samtidigt en sådan grund enligt artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen som berättigar till att i den nationella lagstiftningen utfärda särskilda bestämmelser som gör det möjligt att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i den allmänna dataskyddsförordningen vid produktionen av centrala informationsutbytestjänster för elhandeln. De anpassningar rörande personuppgifter som behandlas inom de centrala informationsutbytestjänsterna utgör en del av en mer omfattande helhet av anpassningar vilken behöver utfärdas om behandlingen av sådana personuppgifter som hanteras inom marknadsprocesserna för elhandeln och om vilken det föreskrivs i elmarknadslagen. Enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln ska ansvara för ordandet av det centraliserade informationsutbyte och den centraliserade informationshantering som marknadsprocesserna för den elhandel som bedrivs i distributionsnäten förutsätter och för balansavräkningen i distributionsnäten.
En elleverans till slutförbrukaren på detaljmarknaden för el förutsätter att det finns både en distributionsnätsinnehavare och en detaljförsäljare. För att en elleverans ska kunna inledas ska slutförbrukaren i regel ingå separata avtal med distributionsnätsinnehavaren och detaljförsäljaren. Enligt marknadsprocessen inom branschen beställer detaljförsäljaren efter att elförsäljningsavtal ingåtts också ett elnätsavtal från distributionsnätsinnehavaren för slutförbrukaren i fråga. Inom ett distributionsnät verkar ett flertal detaljförsäljare vars leveranser till de egna kunderna utreds balansavräkningsperiodvis. Distributionsnätsinnehavaren svarar för mätningen av elleveranser. Också detaljförsäljarens fakturering baserar sig på de mätuppgifter som distributionsnätsinnehavaren lämnar.
På grund av de särdrag hos detaljmarknaden för el som beskrivs ovan har distributionsnätsinnehavare och detaljförsäljare behov att utbyta uppgifter om slutförbrukarnas avtal och mätuppgifter. Detta behov av informationsutbyte omfattar hela avtalsperioden och den elförbrukning som skett under den. Informationsutbytet är en lagbaserad uppgift för parterna på elmarknaden och nätinnehavarna. I elmarknadslagen föreskrivs att mätningen av elleveranser (22 §) och balansavräkningen (74 §) är uppgifter som hör till nätinnehavare. I 75 § i elmarknadslagen för sin del föreskrivs om den informationsskyldighet som elhandeln förutsätter, dvs. att parterna på elmarknaden och nätinnehavarna ska göra de anmälningar som elhandeln, genomförandet av balansansvar och balansavräkningen förutsätter och som hör till deras ansvar.
Distributionsnätsinnehavare och detaljförsäljare behandlar personuppgifter såväl vid utförandet av uppgifter och fullgörandet av skyldigheter som ålagts dem i elmarknadslagen som vid behandlingen av sina egna kunders kunduppgifter på basis av en kundrelation. I sådana situationer är distributionsnätsinnehavare och detaljförsäljare självständiga personregisteransvariga.
Eftersom elsystemet bildar en integrerad helhet och utbytet av information mellan parterna i systemet utgör en viktig del av elleveranserna, är det med tanke på marknadens effektiva funktion nödvändigt att ordna informationsutbytet för elhandeln i distributionsnät enligt enhetliga, formbundna förfaranderegler. Det är inte möjligt att vid informationsutbytet avskilja behandlingen av sådana uppgifter som betraktas som personuppgifter från behandlingen av andra motsvarande uppgifter som inte är personuppgifter. Behandlingen av personuppgifter som sker som ett led i informationsutbytet för elhandeln i distributionsnät kan därför inte basera sig enbart på bestämmelserna i den allmänna dataskyddsförordningen. Av denna anledning är det nödvändigt att ha nationell reglering, som avviker från den allmänna dataskyddsförordningen, i fråga om sådan behandling av personuppgifter som informationsutbytet för elhandeln i distributionsnät förutsätter. Det finns ett mål med de anpassningar som gäller informationsutbytet vilket är förenligt med det allmänna intresset enligt ovan och anpassningarna har avgränsats så att de står i proportion till det mål som eftersträvas med dem.
49 b §.Avgifter för den systemansvariga stamnätsinnehavarens informationsutbytestjänster. I paragrafen finns bestämmelser om finansieringen av den systemansvariga stamnätsinnehavarens informationsutbytestjänster som avses i 49 och 49 a § genom separata avgifter som den systemansvariga stamnätsinnehavaren ska ha rätt att ta ut av dem som använder stamnätsservicen, balanstjänsten eller centraliserade informationsutbytestjänster för elhandeln. Med avgifterna ska kunna täckas sådana skäliga kostnader som uppdraget orsakat den systemansvariga stamnätsinnehavaren och en skälig vinst.
Grunderna för bestämmande av avgifterna ska vara objektiva och icke-diskriminerande. Uppgifter om avgifterna och grunderna för hur de bestäms ska publiceras.
När man fastställer den ersättning som ska betalas för de informationsutbytestjänster som tillhandahålls av den systemansvariga stamnätsinnehavaren ska man tillämpa vad som föreskrivs om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Enligt artikel 106.2 i EU-fördraget ska på företag som tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse tillämpas fördragets bestämmelser och konkurrensregler till den delen dessa inte rättsligt eller faktiskt hindrar företaget från att sköta de specialuppgifter som anförtrotts företaget. Utvecklingen av handeln får inte påverkas på ett sätt som strider mot gemenskapens intressen. Kommissionen har den 20 december 2011 utfärdat ett beslut om tillämpningen av artikel 106.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på statligt stöd i form av ersättning för allmännyttiga tjänster som beviljas vissa företag som fått i uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (2012/21/EU). Kommissionens beslut förutsätter att den som producerar tjänster specificerar ersättningen i sin interna redovisning. De ersättningar som betalas ska också uppfylla de kriterier som fastställts i EG-domstolens dom i målet Altmark Trans (mål C-280/00) för att Europeiska unionens regler om statsstöd inte ska tillämpas på ersättningarna för informationsutbytestjänsterna. Med ersättning avses sådana skäliga kostnader som medförts för stamnätsinnehavaren av skötseln av uppgiften och skälig vinst inklusive kostnaderna för investeringar och skälig avkastning från kapitalet som satts i proportion till verksamhetens risknivå.
Grunderna för fastställandet av avgifterna ska vara objektiva och icke-diskriminerande. Grunderna för hur de avgifter som ska tas ut fastställs ska behandla alla aktörer och aktörsgrupper jämlikt och utan diskriminering. I grunderna för fastställelse kan finnas skillnader mellan olika aktörsgrupper, men skillnaderna ska grunda sig på objektivt fastslagna kriterier.
I 2 mom. utfärdas en specialbestämmelse om de serviceavgifter som enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln får ta ut. Enligt bestämmelsen ska enhetens serviceavgifter basera sig på de tjänster som användarna anlitar, men inte på marknadsvärdet för de uppgifter som samlas med stöd av 49 §. En prissättning som baserar sig på exempelvis antalet eldriftsställen skulle vara möjlig.
I 3 mom. finns bestämmelser om genomsynligheten i avgifterna. Den systemansvariga stamnätsinnehavaren ska publicera uppgifter om avgifterna och grunderna för hur de bestäms.
Eftersom enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln ska ha en lagbaserad monopolställning vid produktionen av tjänsterna ifråga, föreslås Energimyndigheten få behörighet att fastställa villkoren för tjänsterna och metoderna för prissättningen av tjänsterna innan de införs. Denna behörighet föreslås bli införd i 10 § i lagen om tillsyn över el- och naturgasmarknaden.
74 §.Balansavräkning. I paragrafen föreslås sådana ändringar som förutsätts av unionens harmoniserade elmarknadslagstiftning och som gäller övergången till en balansavräkningsperiod vars längd är 15 minuter.
I paragrafen åläggs nätinnehavare och balansansvariga en skyldighet att ombesörja utredningen av genomförda elleveranser i efterhand, dvs. balansavräkningen. Med balansavräkning avses utredningen av de elleveranser som skett under varje balansavräkningsperiod. Som resultat av detta klarläggs elbalansen och balansavvikelsen för varje part på elmarknaden och varje nätinnehavare. På basis av balansavräkningen fastställs en leverantör för varje elparti som matats in i elsystemet och på motsvarande sätt en användare för varje parti som matats ut från systemet. Balansavräkningen i elsystemet utgör en organisation som sträcker sig från den enskilda elanvändaren till den systemansvariga som bedriver verksamhet på riksnivå.
Närmare bestämmelser om de metoder som ska användas vid balansavräkningen ska utfärdas genom förordning av statsrådet. Elsystemets organisation för balansavräkning ska i sig utgöra en del av den metod som används vid balansavräkningen. Den systemansvariga stamnätsinnehavaren ska enligt 47 § ombesörja den riksomfattande balansavräkningen och enligt 49 a § balansavräkningen i distributionsnät. Utöver nätinnehavare skulle balansavräkningsuppgifter och -ansvar genom förordning av statsrådet kunna åläggas också sådana balansansvariga som avses i 3 § 27 punkten i elmarknadslagen, dvs. de balansansvariga parter som bedriver balanskraftshandel med balanskraftsenheten.
I kommissionens förordning (EU) 2017/2195 om fastställande av riktlinjer för balanshållning avseende el föreskrivs om införande av en harmoniserad balansavräkningsperiod vars längd är 15 minuter och om undantagsförfarandet i samband med den. Kommissionens förordning har trätt i kraft i december 2017. I Finland tillämpas med stöd av övergångsbestämmelsen i 121 § i elmarknadslagen en balansavräkningsperiod vars längd är en timme fram till dess att femton minuters balansavräkningsperiod enligt kommissionens förordning träder i kraft i Finland. Genom de ändringar som föreslås i 1 mom. skapas beredskap inför de verkställighetsåtgärder som krävs för övergång till en balansavräkningsperiod vars längd är 15 minuter. Det föreslås att sista meningen i 47 §, som står i strid med artikel 62 och dess bestämmelser om undantagsförfarande, ska upphävas. Till momentet föreslås dessutom en bestämmelse som möjliggör användning av den timmätningsapparatur som installerats i distributionsnäten fram till dess att det eventuellt senare beslutas att den ska ersättas med mätningsapparatur som möjliggör mätning i femton minuters cykler. I Finland har man i distributionsnäten övergått till användning av timmätningsapparatur sedan 2009. Sådana mätningsapparater har installerats vid cirka 99,7 procent av eldriftsställena under det gångna årtiondet. Efter övergången till en 15 minuter lång balansavräkningsperiod ska enligt den föreslagna bestämmelsen den energimängd per timme som mätts av timmätningsapparatur vid ett eldriftsställe eller kraftverk som anslutits till distributionsnätet vid balansavräkningen fördelas enligt belastningskurva eller en annan föreskriven beräkningsregel på de balansavräkningsperioder som ingår i timmen i fråga. Bestämmelser om den belastningskurva eller annan beräkningsregel som ska tillämpas vid fördelningen ska utfärdas genom förordning av statsrådet. Tack vare bestämmelsen behöver de timmätningsapparater som installerats i distributionsnäten i Finland inte till alla delar ersättas i förtid med en mätningsapparatur som möjliggör mätning i femton minuters cykler. Särskilda bestämmelser om de nya kraven på mätningsapparatur och om införandet av noggrannare mätningsapparatur ska utfördas separat senare.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om skyldigheten att tillhandahålla parterna på elmarknaden balansavräkningstjänster på objektiva och icke diskriminerade villkor. På nätinnehavarens balansavräkning ska tillämpas bestämmelserna om allmänna skyldigheter i fråga om nätverksamet i 4 kap. i elmarknadslagen. Enligt dem ska försäljningspriserna och försäljningsvillkoren för nättjänsterna samt grunderna för hur de bestäms vara objektiva och icke-diskriminerande för alla nätanvändare. I prissättningen av nättjänsterna får inte heller finnas villkor som är ogrundade eller som uppenbarligen begränsar konkurrensen inom elhandeln. På basis av dessa bestämmelser är det möjligt att hindra nätinnehavarna från att i villkoren för och prissättningen av sina balansavräkningstjänster tillämpa sådana åtgärder som skyddar sin egen organisations elförsäljning mot konkurrensen. Således ska exempelvis de kostnader som orsakas av balansavräkningstjänsterna i huvudsak finansieras med överförings- och distributionsavgifter. Dessa regler om nättjänster kan dock inte tillämpas på sådana balansavräkningsuppgifter som andra parter på elmarknaden utför. Av denna orsak föreslås att motsvarande principer som tryggar konkurrensen inom elhandeln ska omfatta också den balansavräkningsverksamhet som andra parter på elmarknaden bedriver.
I paragrafens 1 mom. åläggs nätinnehavarna en lagstadgad skyldighet enligt artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen som utgör den rättsliga grunden för behandlingen av också slutförbrukarnas personuppgifter som avses i den allmänna dataskyddsförordningen vid balansavräkningen. Den rättsliga grund som anges i paragrafen innehåller samtidigt en sådan grund enligt artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen som berättigar till att i den nationella lagstiftningen utfärda särskilda bestämmelser som gör det möjligt att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i den allmänna dataskyddsförordningen vid balansavräkningen. De anpassningar rörande personuppgifter som behandlas vid balansavräkningen utgör en del av en mer omfattande helhet av anpassningar vilken behöver utfärdas om behandlingen av sådana personuppgifter som hanteras inom marknadsprocesserna för elhandeln och om vilken det föreskrivs i elmarknadslagen. Enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln ska på basis av 49 a § svara för balansavräkning i distributionsnäten som en del av de centraliserade informationsutbytestjänsterna för elhandeln.
En elleverans till slutförbrukaren på detaljmarknaden för el förutsätter att det finns både en distributionsnätsinnehavare och en detaljförsäljare. För att elleveransen ska kunna inledas ska slutförbrukaren i regel ingå separata avtal med en distributionsnätsinnehavare och en detaljförsäljare. Inom ett distributionsnät verkar ett flertal detaljförsäljare vars leveranser till de egna kunderna utreds balansavräkningsperiodvis. Distributionsnätsinnehavaren svarar för mätningen av elleveranser. Också detaljförsäljarens fakturering baserar sig på de mätuppgifter som distributionsnätsinnehavaren lämnar.
På grund av de särdrag hos detaljmarknaden för el som beskrivits ovan baserar sig balansavräkningen på utnyttjandet av mätuppgifter. I elmarknadslagen föreskrivs att mätningen av elleveranser (22 §) och balansavräkningen (74 §) är uppgifter som hör till nätinnehavarna. I 75 § i elmarknadslagen för sin del föreskrivs om den informationsskyldighet som elhandeln förutsätter, dvs. att parterna på elmarknaden och nätinnehavarna ska göra de anmälningar som elhandeln, genomförandet av balansansvar och balansavräkningen förutsätter och som hör till deras ansvar.
Vid sidan av enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln, som sköter balansavräkningen för elhandeln i distributionsnäten centraliserat, behandlar också distributionsnätsinnehavare och detaljförsäljare personuppgifter såväl vid utförandet av uppgifter och fullgörandet av skyldigheter som ålagts dem i elmarknadslagen som vid behandlingen av sina egna kunders kunduppgifter på basis av en kundrelation. I sådana situationer är distributionsnätsinnehavare och detaljförsäljare självständiga personregisteransvariga.
Eftersom elsystemet bildar en integrerad helhet och utredningen av elleveranser för parterna i systemet utgör en nödvändig del av marknadens funktion, är det med tanke på marknadens effektiva funktion nödvändigt att ordna balansavräkningen för elhandeln i distributionsnät och informationsutbytet i anslutning till den enligt enhetliga, formbundna förfaranderegler. Det är inte möjligt att vid balansavräkningen och informationsutbytet i anslutning till den avskilja behandlingen av sådana uppgifter som betraktas som personuppgifter från behandlingen av andra motsvarande uppgifter som inte är personuppgifter. Behandlingen av personuppgifter som sker som ett led i balansavräkningen för elhandeln i distributionsnät och informationsutbytet i anslutning till den kan därför inte basera sig enbart på bestämmelserna i den allmänna dataskyddsförordningen. Av denna anledning är det nödvändigt att ha nationell reglering, som avviker från den allmänna dataskyddsförordningen, om behandlingen av personuppgifter i samband med balansavräkningen för elhandeln i distributionsnät och informationsutbytet i anslutning till den. Det finns ett mål med anpassningar som gäller informationsutbytet vilket ligger i det allmänna intresset enligt ovan och anpassningarna har avgränsats så att de står i proportion till det mål som eftersträvas med dem.
75 a §.Skyldighet att anlita centraliserade informationsutbytestjänster för elhandeln. Det föreslås att till lagen fogas en nya 75 a § med bestämmelser om detaljförsäljarnas och distributionsnätsinnehavarnas skyldighet att anlita centrala informationsutbytestjänster för elhandeln. De verksamhetsutövare som definieras i paragrafen är således skyldiga att anlita tjänster enligt 49 a § när de är verksamma i de nämnda marknadsrollerna på detaljhandelsmarknaden för el och i distributionsnäten. Skyldigheten avser inte att hindra detaljförsäljare och distributionsnätsinnehavare från att också föra egna kundregister, register med mätningsuppgifter och andra motsvarande register, om de vill det.
Skyldigheten att anlita centraliserade informationsutbytestjänster för elhandeln gäller för det första de detaljförsäljare som avses i elmarknadslagen. Enligt 3 § 12 punkten i elmarknadslagen avses med detaljförsäljning leverans av el direkt till slutförbrukarna via distributionsnätsinnehavarens distributionsnät. Skyldigheten omfattar alltså således inte sådana elleverantörer vars leveranser sker via ett annat elnät än en distributionsnätsinnehavares distributionsnät. Skyldigheten omfattar således inte exempelvis sådana elleverantörer som levererar el till slutförbrukarna via ett högspänningsdistributionsnät. Skyldigheten gäller inte heller sådana leverantörer som levererar el till slutförbrukare via ett internt elnät inom en fastighet eller motsvarande grupp av fastigheter som inte omfattas av tillståndspliktig elnätsverksamhet.
Skyldigheten att anlita centraliserade informationsutbytestjänster för elhandeln omfattar också sådana distributionsnätsinnehavare som bedriver elnätsverksamhet i ett sådant distributionsnät som avses i elmarknadslagen. Enligt 3 § 10 punkten i elmarknadsalgen avses med distributionsnätsinnehavare en nätinnehavare som har ett distributionsnät eller ett högspänningsdistributionsnät i sin besittning och utövar tillståndspliktig elnätsverksamhet i det nätet. Enligt 3 § 2 punkten avses med distributionsnät ett elnät vars nominella spänning är lägre än 110 kilovolt. Skyldigheten omfattar alltså distributionsnätsinnehavare som har beviljats elnätstillstånd för elnätsverksamhet i ett distributionsnät eller ett slutet distributionsnät. Gemensamt för dessa nät är att de har eldriftsställen för distributionsnät vars elmarknadsprocesser bör organiseras enligt enhetliga förfaranden. Skyldigheten omfattar däremot inte sådana distributionsnätsinnehavare som opererar ett högspänningsdistributionsnät eller ett slutet högspänningsdistributionsnät.
Detaljförsäljare och distributionsnätsinnehavare som bedriver elnätsverksamhet i distributionsnätet och som omfattas av skyldigheten enligt paragrafen ska också se till att deras datasystem och system för informationsöverföring är kompatibla med de datasystem som används av enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln. I den föreslagna lagens övergångsbestämmelse föreslås bestämmelser om en tidtabell enligt vilken de verksamma detaljförsäljarna och distributionsnätsinnehavarna ska uppnå sådan kompatibilitet som avses här innan de centraliserade informationsutbytestjänsterna för elhandeln införs. Efter att de centraliserade informationsutbytestjänsterna för elhandeln har införts ska de nya detaljförsäljare och nya distributionsnätsinnehavare som inleder sin verksamhet uppfylla kraven på systemkompatibilitet innan de kan inleda sin verksamhet som detaljförsäljare eller distributionsnätsinnehavare.
I paragrafen föreskrivs vidare att detaljförsäljare och distributionsnätsinnehavare ska sörja för att de uppgifter som dessa ansvarar för och lämnar till enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln är felfria samt för att de felaktiga uppgifter som de lämnat korrigeras utan dröjsmål. Detaljförsäljare och distributionsnätsinnehavare ska således sörja för det första för att de uppgifter som de själva samlar in och sammanställer, och som de lämnar till enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln ska vara felfria. Dessutom ska de se till att de uppgifter som kunderna lämnat dem skickas vidare till enheten i felfri form. Detaljförsäljaren och distributionsnätsinnehavaren ansvarar dock inte för sådana felaktiga uppgifter som kunderna har lämnat till dem. Om det i ett senare skede framkommer att det förekommer fel i de uppgifter som detaljförsäljaren och distributionsnätsinnehavaren lämnat, ska de utan dröjsmål vidta åtgärder för att de felaktiga uppgifterna korrigeras. Skyldigheten att korrigera felaktiga uppgifter omfattar också rättelser av sådana felaktiga uppgifter som kunden lämnat, om detaljförsäljaren eller distributionsnätsinnehavaren har möjlighet att rätta till felen.
I paragrafens 1 mom. åläggs detaljförsäljare och distributionsnätsinnehavare en lagstadgad skyldighet enligt artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen som utgör den rättsliga grunden för behandling av slutförbrukarnas personuppgifter som avses i den allmänna dataskyddsförordningen och som omfattas av de centrala informationsutbytestjänsterna för elhandeln. Den rättsliga grund som anges i paragrafen innehåller samtidigt en sådan grund enligt artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen som berättigar till att i den nationella lagstiftningen utfärda särskilda bestämmelser som gör det möjligt att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i den allmänna dataskyddsförordningen vid sådant informationsutbyte som ingår i de centrala informationsutbytestjänsterna för elhandeln. De anpassningar rörande personuppgifter som behandlas inom de centrala informationsutbytestjänsterna för elhandeln utgör en del av en mer omfattande helhet av anpassningar vilken behöver utfärdas om behandlingen av sådana personuppgifter som hanteras inom marknadsprocesserna för elhandeln och om vilken det föreskrivs i elmarknadslagen. Enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln ska ansvara för ordandet av det centraliserade informationsutbyte och den centraliserade informationshantering som marknadsprocesserna för den elhandel som bedrivs i distributionsnäten förutsätter och för balansavräkningen i distributionsnäten.
En elleverans till slutförbrukaren på detaljmarknaden för el förutsätter att det finns både en distributionsnätsinnehavare och en detaljförsäljare. För att elleveransen ska kunna inledas ska slutförbrukaren i regel ingå separata avtal med en distributionsnätsinnehavare och en detaljförsäljare. Enligt marknadsprocessen inom branschen beställer detaljförsäljaren efter att elförsäljningsavtal ingåtts också ett elnätsavtal från distributionsnätsinnehavaren för slutförbrukaren i fråga. Inom ett distributionsnät verkar ett flertal detaljförsäljare vars leveranser till de egna kunderna utreds balansavräkningsperiodvis. Distributionsnätsinnehavaren svarar för mätningen av elleveranser. Också detaljförsäljarens fakturering baserar sig på de mätuppgifter som distributionsnätsinnehavaren lämnar.
På grund av de särdrag hos detaljmarknaden för el som beskrivits ovan har distributionsnätsinnehavare och detaljförsäljare behov att utbyta uppgifter om slutförbrukarnas avtal och mätuppgifter. Detta behov av informationsutbyte omfattar hela avtalsperioden och den elförbrukning som skett under den. Informationsutbytet är en uppgift för parterna på elmarknaden och nätinnehavarna som baserar sig på lag. I elmarknadslagen föreskrivs att mätningen av elleveranser (22 §) och balansavräkningen (74 §) är uppgifter som hör till nätinnehavare. I 75 § i elmarknadslagen för sin del föreskrivs om den informationsskyldighet som elhandeln förutsätter, dvs. att parterna på elmarknaden och nätinnehavarna ska göra de anmälningar som elhandeln, genomförandet av balansansvar och balansavräkningen förutsätter och som hör till deras ansvar.
Distributionsnätsinnehavare och detaljförsäljare behandlar personuppgifter såväl vid utförandet av uppgifter och fullgörandet av skyldigheter som ålagts dem i elmarknadslagen som vid behandlingen av sina egna kunders kunduppgifter på basis av en kundrelation. I sådana situationer är distributionsnätsinnehavare och detaljförsäljare självständiga personregisteransvariga.
Eftersom elsystemet bildar en integrerad helhet och utbytet av information mellan parterna i systemet utgör en viktig del av elleveranserna, är det med tanke på marknadens effektiva funktion nödvändigt att ordna informationsutbytet för elhandeln i distributionsnät enligt enhetliga, formbundna förfaranderegler. Det är inte möjligt att vid informationsutbytet avskilja behandlingen av sådana uppgifter som betraktas som personuppgifter från behandlingen av andra motsvarande uppgifter som inte är personuppgifter. Behandlingen av personuppgifter som sker som ett led i informationsutbytet för elhandeln i distributionsnät kan därför inte basera sig enbart på bestämmelserna i den allmänna dataskyddsförordningen. Av denna anledning är det nödvändigt att ha nationell reglering, som avviker från dataskyddsförordningen, i fråga om behandlingen av personuppgifter i samband med informationsutbytet för elhandeln i distributionsnät. Det finns ett mål med anpassningar som gäller informationsutbytet vilket är förenligt med det allmänna intresset enligt ovan och anpassningarna har avgränsats så att de står i proportion till det mål som eftersträvas med dem.
11 a kap. Informationshantering i samband med marknadsprocesserna för elhandeln
Det föreslås att det till lagen fogas ett nytt 11 a kap. om informationshanteringen i samband med marknadsprocesserna för elhandeln. I kapitlet föreslås också ingå en bestämmelse om sekretessplikt och förbud mot utnyttjande som ersätter den gällande 76 §.
75 b §.Informationshantering i samband med marknadsprocesserna för elhandeln. I paragrafen föreslås en ny bestämmelse om hantering av informationen i samband med marknadsprocesserna för elhandeln. Bestämmelsen berör med undantag av den enhet som producerar centrala informationsutbytestjänster för elhandeln alla sådana elföretag som deltar i marknadsprocesserna med hjälp elektroniska system och som upprätthåller sådana system. Bestämmelsen innehåller också en skyldighet att utveckla funktionerna och systemen. Med elföretag avses enligt elmarknadslagen en fysisk eller juridisk person, med undantag för slutförbrukare, som bedriver åtminstone en av följande verksamheter: produktion, överföring, distribution, leverans eller inköp av el och som ansvarar för kommersiella och tekniska arbetsuppgifter eller underhåll i samband med dessa verksamheter. Med bestämmelsen i paragrafen bereder man sig också på genomförandet av artikel 23 om hantering av uppgifter i det nya elmarknadsdirektivet som baserar sig på förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma regler för den inre marknaden för el [KOM(2016) 864 slutlig]. Behandlingen av förslaget t i Europeiska unionens institutioner har framskridit till slutskedet.
Enligt paragrafen ska elföretag upprätthålla och utveckla sina funktioner och tjänster i anslutning till marknadsprocesserna för elhandeln, fullgörandet av balansansvaret och balansavräkningen samt de system som behövs för skötseln av dem och funktionernas förbindelser till systemen hos andra elföretag, så att tjänsterna i fråga och de system som används för produktionen av dem fungerar effektivt och är lättanvändbara, att deras informationssäkerhetsnivå är adekvat och att förutsättningarna för ett effektivt fungerande elmarknad kan tryggas.
Bestämmelsen tillämpas således på exempelvis upprätthållande, användning och utveckling av sådan apparatur samt sådana datasystem och programvaror som används för att lämna uppgifter i samband med ovan nämnda processer till enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln samt till de balansansvariga som sköter balansavräkningsuppgifter och den enhet som ansvarar för den riksomfattande balansavräkningen. Utvecklingsskyldigheten ska fullgöras bl.a. så att tjänsterna i fråga fungerar effektivt och så att förutsättningarna för att elmarknaden fungerar effektivt kan säkerställas. Syftet med utvecklingsskyldigheten enligt momentet är att i enlighet med målsättningsbestämmelsen i 1 § säkerställa förutsättningarna för att elmarknaden fungerar effektivt. Med detta avses exempelvis att elföretag ska se till att de har adekvata IT-färdigheter och telekommunikationsfärdigheter för att kunna uppfylla de krav som ställs på operation enligt sin roll eller sitt ansvar på elmarknaden. De innehållsmässiga kraven i skyldigheten bestäms således alltid enligt varje verksamhetsutövares egen roll.
Utvecklingsskyldigheten omfattar dessutom som ett väsentligt element säkerställande av att informationssäkerhetsnivån för tjänsterna är adekvat. Med adekvat nivå på informationssäkerheten avses i detta sammanhang ändamålsenliga och proportionella tekniska och organisatoriska åtgärder som parterna på elmarknaden och nätinnehavarna ska vidta för att kunna hantera sådana risker som är förenade med säkerheten hos de nät- och datasystem som används för de centraliserade informationsutbytestjänsterna för elhandeln. Genom den utvecklingsskyldighet som föreskrivs i paragrafen bör man för sin del eftersträva säkerställande av sådan adekvat säkerhetsnivå för nät- och datasystemen som står i proportion till riskerna hos dessa med beaktande av den nyaste tekniken. Med säkerheten hos nät- och datasystem avses systemens förmåga att med viss säkerhet skydda sig mot åtgärder som äventyrar tillgången på, äktheten, integrationen eller konfidentialiteten av de uppgifter som lagrats, överförts eller behandlads i dem eller av de tjänster som tillhandahålls i nät- och datasystemen i fråga eller via dem.
I 2 mom. föreslås en informativ bestämmelse om att bestämmelser om ordandet av centraliserade informationsutbytestjänster för elhandeln finns i 5 kap. Paragrafen ska således inte tillämpas på den systemansvariga stamnätsinnehavaren när det gäller ordnande av centraliserade informationsutbytestjänster för elhandeln. För dess del utfärdas bestämmelserna i den föreslagna 49 a §.
I paragrafens 1 mom. åläggs elföretag en lagstadgad skyldighet enligt artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen som utgör den rättsliga grunden för behandlingen av också slutförbrukarnas personuppgifter som avses i den allmänna dataskyddsförordningen vid marknadsprocesserna för elhandeln, fullgörandet av balansansvar och vid balansavräkningen. Den rättsliga grund som anges i paragrafen innehåller samtidigt en sådan grund enligt artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen som berättigar till att i den nationella lagstiftningen utfärda särskilda bestämmelser som gör det möjligt att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i den allmänna dataskyddsförordningen vid marknadsprocesserna för elhandeln, fullgörandet av balansansvar och vid balansavräkningen. De anpassningar rörande personuppgifter som behandlas i samband med nämnda lagstadgade skyldigheter eller uppdrag utgör en del av en mer omfattande helhet av anpassningar vilken behöver utfärdas om behandlingen av sådana personuppgifter som hanteras inom marknadsprocesserna för elhandeln och om vilken det föreskrivs i elmarknadslagen. När det gäller behandlingen av personuppgifter berör bestämmelserna närmast detaljförsäljare och distributionsnätsinnehavare.
En elleverans till slutförbrukaren på detaljmarknaden för el förutsätter att det finns både en distributionsnätsinnehavare och en detaljförsäljare. För att elleveransen ska kunna inledas ska slutförbrukaren i regel ingå separata avtal med en distributionsnätsinnehavare och en detaljförsäljare. Inom ett distributionsnät verkar ett flertal detaljförsäljare vars leveranser till de egna kunderna utreds balansavräkningsperiodvis. Distributionsnätsinnehavaren svarar för mätningen av elleveranser. Också detaljförsäljarens fakturering baserar sig på de mätuppgifter som distributionsnätsinnehavaren lämnar.
På grund av de särdrag hos detaljmarknaden för el som beskrivits ovan har distributionsnätsinnehavare och detaljförsäljare behov att utbyta uppgifter om slutförbrukarnas avtal och mätuppgifter. Detta behov av informationsutbyte omfattar hela avtalsperioden och den elförbrukning som skett under den. Informationsutbytet är en lagbaserad uppgift för parterna på elmarknaden och nätinnehavarna. I elmarknadslagen föreskrivs att mätningen av elleveranser (22 §) och balansavräkningen (74 §) är uppgifter som ska skötas av nätinnehavare. I 75 § i elmarknadslagen för sin del föreskrivs om den informationsskyldighet som elhandeln förutsätter, dvs. att parterna på elmarknaden och nätinnehavarna ska göra de anmälningar som elhandeln, genomförandet av balansansvar och balansavräkningen förutsätter och som hör till deras ansvar.
Distributionsnätsinnehavare och detaljförsäljare behandlar personuppgifter såväl vid utförandet av uppgifter och fullgörandet av skyldigheter som ålagts dem i elmarknadslagen som vid behandlingen av sina egna kunders kunduppgifter på basis av en kundrelation. I sådana situationer är distributionsnätsinnehavare och detaljförsäljare självständiga personregisteransvariga.
Eftersom elsystemet bildar en integrerad helhet och utbytet av information mellan parterna i systemet utgör en viktig del av elleveranserna, är det med tanke på marknadens effektiva funktion nödvändigt att ordna informationsutbytet för elhandeln i distributionsnät och balansavräkningen för elhandeln i distributionsnät enligt enhetliga, formbundna förfaranderegler. Det är inte möjligt att vid informationsutbytet avskilja behandlingen av sådana uppgifter som betraktas som personuppgifter från behandlingen av andra motsvarande uppgifter som inte är personuppgifter. Behandlingen av personuppgifter som sker som ett led i informationsutbytet för elhandeln och balansavräkningen för elhandeln i distributionsnät kan därför inte basera sig enbart på bestämmelserna i den allmänna dataskyddsförordningen. Av denna anledning är det nödvändigt att ha nationell reglering, som avviker från den allmänna dataskyddsförordningen, i fråga om behandlingen av personuppgifter i samband med det informationsutbyte för elhandeln och den balansavräkning för elhandeln som elhandeln i distributionsnät förutsätter. Det finns ett mål med anpassningarna enligt paragrafen vilket är förenligt med det allmänna intresset enligt ovan och anpassningarna har avgränsats så att de står i proportion till det de mål som eftersträvas med dem.
75 c §.Bevarande av information i samband med marknadsprocesserna för elhandeln. I paragrafen föreslås bestämmelser om bevaringstiden för sådana uppgifter som har samband med marknadsprocesserna för elhandeln. Enligt bestämmelsen ska elföretagen bevara de uppgifter som hänför sig till de centraliserade informationsutbytestjänsterna för elhandeln, marknadsprocesserna för elhandeln, fullgörandet av balansansvar och balansavräkningen i sex års tid från den händelse som uppgiften hänför sig till eller, om det är fråga om uppgifter om ett avtal, i sex års tid från det att avtalet upphört gälla. Bestämmelsen ska tillämpas exempelvis på bevaringen av de uppgifter som hänförs sig till de centraliserade informationsutbytestjänsterna hos enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln. Detaljförsäljare och distributionsnätsinnehavare kan utpeka också enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln som bevaringsplats för de uppgifter som avses i 49 §.
Den fasta bevaringstiden för de uppgifter som hänför sig till de centraliserade informationsutbytestjänsterna för elhandeln, marknadsprocesserna för elhandeln, fullgörandet av balansansvar och balansavräkningen föreslås vara sex år. Den föreslagna bevaringstiden baserar sig på den bevaringstid för bokföringsmaterial som föreskrivs i bokföringslagen (1336/1997) samt den bevaringstid för timmätningsuppgifter som anges i 6 kap. 5 § i statsrådets förordning om utredning och mätning av elleveranser (66/2009). Den sistnämnda bestämmelsen ska upphävas från och med tidpunkten för lagens ikraftträdande. Den etablerade praxisen i elbranschen har varit att bevara arkiverade meddelanden eller versioner av dem i databasform, som är lättillgängliga och vid behov kan presenteras samt skrivas ut i läsbar form, i enlighet med vad som i bokföringslagen föreskrivs om bevaring av material. Bevaringstiden på sex år är motiverad också med tanke på de långa kundavtalsförhållanden som är typiska för elbranschen. Vid eventuella mätningsfel finns det också behov att rätta till kundfaktureringen flera år bakåt i tiden. Uppgifterna om kundens elförbrukningshistoria förbättrar kundens kunnande om sin egen elförbrukning och ger kunden en möjlighet att vidta energieffektivitetsåtgärder. En bevaringstid på sex år ger också elföretagen en möjlighet att utveckla nya tjänster. Också för de i paragrafen avsedda personuppgifters del finns det således ett faktiskt behov att bevara uppgifterna den period som föreskrivs i paragrafen.
Enligt artikel 5 i unionens dataskyddsförordning ska personuppgifterna avföras ur registret när de inte längre behövs. Om de uppgifter som avses i paragrafen har karaktären av personuppgifter upphör grunden för bevaring av uppgifterna för de ändamål som anges i paragrafen att gälla efter att fristen om sex år löpt ut. Personuppgifterna ska avföras ur elföretagets register efter att den nämnda tiden löpt ut. Det är dock möjligt att elföretagen har också andra grunder än sådana som avses i paragrafen att behandla personuppgifter. När sådana grunder finns hindrar bestämmelsen i paragrafen inte att personuppgifterna i fråga bevaras en längre tid än vad som anges i paragrafen, om det är behövligt att bevara personuppgifterna i fråga.
I paragrafens 1 mom. åläggs elföretag en lagstadgad skyldighet enligt artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen som utgör den rättsliga grunden för behandlingen av också slutförbrukarnas personuppgifter som avses i den allmänna dataskyddsförordningen vid de centraliserade informationsutbytestjänsterna för elhandeln, marknadsprocesserna för elhandeln, fullgörandet av balansansvar och vid balansavräkningen i enlighet med den enhetliga bevaringstid som anges i paragrafen. Den rättsliga grund som anges i paragrafen innehåller samtidigt en sådan grund enligt artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen som berättigar till att i den nationella lagstiftningen utfärda särskilda bestämmelser som gör det möjligt att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i den allmänna dataskyddsförordningen vid de centraliserade informationsutbytestjänsterna för elhandeln, marknadsprocesserna för elhandeln, fullgörandet av balansansvar och vid balansavräkningen. De anpassningar rörande personuppgifter som behandlas i samband med nämnda lagstadgade skyldigheter eller uppdrag utgör en del av en mer omfattande helhet av anpassningar vilken behöver utfärdas om behandlingen av personuppgifter i samband med genomförandet av elleveranser och om vilken det föreskrivs i elmarknadslagen. När det gäller behandlingen av personuppgifter berör bestämmelserna närmast enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln, detaljförsäljare och distributionsnätsinnehavare.
En elleverans till slutförbrukaren på detaljmarknaden för el förutsätter att det finns både en distributionsnätsinnehavare och en detaljförsäljare. För att elleveransen ska kunna inledas ska slutförbrukaren i regel ingå separata avtal med en distributionsnätsinnehavare och en detaljförsäljare. Inom ett distributionsnät verkar ett flertal detaljförsäljare vars leveranser till de egna kunderna utreds balansavräkningsperiodvis. Distributionsnätsinnehavaren svarar för mätningen av elleveranser. Också detaljförsäljarens fakturering baserar sig på de mätuppgifter som distributionsnätsinnehavaren lämnar.
På grund av de särdrag hos detaljmarknaden för el som beskrivits ovan har distributionsnätsinnehavare och detaljförsäljare behov att utbyta uppgifter om slutförbrukarnas avtal och mätuppgifter. Detta behov av informationsutbyte omfattar hela avtalsperioden och den elförbrukning som skett under den. Informationsutbytet är en lagbaserad uppgift för parterna på elmarknaden och nätinnehavarna. I elmarknadslagen föreskrivs att mätningen av elleveranser (22 §) och balansavräkningen (74 §) är uppgifter som ska skötas av nätinnehavare. I 75 § i elmarknadslagen för sin del föreskrivs om den informationsskyldighet som elhandeln förutsätter, dvs. att parterna på elmarknaden och nätinnehavarna ska göra de anmälningar som elhandeln, genomförandet av balansansvar och balansavräkningen förutsätter och som hör till deras ansvar.
Distributionsnätsinnehavare och detaljförsäljare behandlar personuppgifter såväl vid utförandet av uppgifter och fullgörandet av skyldigheter som ålagts dem i elmarknadslagen som vid behandlingen av sina egna kunders kunduppgifter på basis av en kundrelation. I sådana situationer är distributionsnätsinnehavare och detaljförsäljare självständiga personregisteransvariga.
Eftersom elsystemet bildar en integrerad helhet och utbytet av information mellan parterna i systemet utgör en viktig del av elleveranserna, är det med tanke på marknadens effektiva funktion nödvändigt att ordna informationsutbytet för elhandeln i distributionsnät och balansavräkningen för elhandeln i distributionsnät enligt enhetliga, formbundna förfaranderegler. Det är inte möjligt att vid informationsutbytet avskilja behandlingen av sådana uppgifter som betraktas som personuppgifter från behandlingen av andra motsvarande uppgifter som inte är personuppgifter. Behandlingen av personuppgifter som sker som ett led i informationsutbytet och balansavräkningen för elhandeln i distributionsnät kan därför inte basera sig enbart på bestämmelserna i den allmänna dataskyddsförordningen. Av denna anledning är det nödvändigt att ha nationell reglering, som avviker från den allmänna dataskyddsförordningen, i fråga om behandlingen av personuppgifter i samband med det informationsutbyte och den balansavräkning för elhandeln som elhandeln i distributionsnät förutsätter samt om den enhetliga bevaringstiden för uppgifterna. Det finns ett mål med anpassningarna enligt paragrafen som är förenligt med det allmänna intresset enligt ovan och anpassningarna har avgränsats så att de står i proportion till det mål som eftersträvas med dem.
75 d §Användning av personbeteckning för identifiering av personer. Enligt artikel 87 i den allmänna dataskyddsförordningen får medlemsstaterna närmare bestämma på vilka särskilda villkor ett nationellt identifikationsnummer eller något annat vedertaget sätt för identifiering får behandlas. Ett nationellt identifikationsnummer eller ett annat vedertaget sätt för identifiering ska i sådana fall endast användas med iakttagande av lämpliga skyddsåtgärder för de registrerades rättigheter och friheter enligt denna förordning. Enligt den föreslagna dataskyddslagen (RP 9/2018 rd) får personbeteckningen behandlas med den registrerades samtycke eller när behandlingen regleras i lag.
I paragrafen föreslås en specialbestämmelse om användning av personbeteckningen för identifiering av personer vid de centraliserade informationsutbytestjänsterna för elhandeln, när elföretag utför sina uppgifter enligt elmarknadslagen och då behandling av personbeteckningar behövs för att detaljförsäljarens eller distributionsnätsinnehavarens kundrelationer ska kunna skötas. Avsikten är att bestämmelsen kompletterar den övriga lagstiftningen om behandlingen av personbeteckning. Bestämmelsen utgör en rättslig grund för de avsedda företagens behandling av personbeteckningar för de syften som definieras i bestämmelsen.
Enligt 3 § 21 punkten i elmarknadslagen avses med elföretag en fysisk eller juridisk person, med undantag för slutförbrukare, som bedriver åtminstone en av följande verksamheter: produktion, överföring, distribution, leverans eller inköp av el och som ansvarar för kommersiella arbetsuppgifter, tekniska arbetsuppgifter eller underhåll i samband med dessa verksamheter, produktion, överföring, distribution, leverans eller inköp av el och som ansvarar för kommersiella arbetsuppgifter, tekniska arbetsuppgifter eller underhåll i samband med dessa verksamheter. Med distributionsnätsinnehavare avses i paragrafen distributionsnätsinnehavare enligt definitionen i 3 § 10 punkten i elmarknadslagen. En distributionsnätsinnehavare är en nätinnehavare som i sin besittning har distributionsnät eller högspänningsdistributionsnät och som utövar tillståndspliktig elnätsverksamhet i nätet i fråga. Med detaljförsäljare avses å sin sida en elleverantör som bedriver sådan detaljförsäljning som definieras i 3 § 12 punkten i elmarknadslagen. Med detaljförsäljare avses en elleverantör enligt elmarknadslagen som bedriver verksamhet i distributionsnät och som levererar el direkt till slutförbrukare via distributionsnätsinnehavarens distributionsnät.
En elleverans till slutförbrukaren på detaljmarknaden för el förutsätter att det finns både en distributionsnätsinnehavare och en detaljförsäljare. För att elleveransen ska kunna inledas ska slutförbrukaren i regel ingå separata avtal med en distributionsnätsinnehavare och en detaljförsäljare. Enligt marknadsprocessen inom branschen beställer detaljförsäljaren efter att elförsäljningsavtal ingåtts också ett elnätsavtal från distributionsnätsinnehavaren för slutförbrukaren i fråga. Inom ett distributionsnät verkar ett flertal detaljförsäljare vars leveranser till de egna kunderna utreds balansavräkningsperiodvis. Balansavräkningsperioden är för närvarande en timme. Inom de närmaste åren övergår man till en balansavräkningsperiod vars längd är 15 minuter. Distributionsnätsinnehavaren svarar för mätningen av elleveranser. Också detaljförsäljarens fakturering baserar sig på de mätuppgifter som distributionsnätsinnehavaren lämnar.
På grund av de särdrag hos detaljmarknaden för el som beskrivits ovan har distributionsnätsinnehavare och detaljförsäljare behov att utbyta uppgifter om slutförbrukarnas avtal och mätuppgifter. Detta behov av informationsutbyte omfattar hela avtalsperioden och den elförbrukning som skett under den. Informationsutbytet är en lagbaserad uppgift för parterna på elmarknaden och nätinnehavarna. I elmarknadslagen föreskrivs att mätningen av elleveranser (22 §) och balansavräkningen (74 §) är uppgifter som ska skötas av nätinnehavare. I 75 § i elmarknadslagen för sin del föreskrivs om den informationsskyldighet som elhandeln förutsätter, dvs. att parterna på elmarknaden och nätinnehavarna ska göra de anmälningar som elhandeln, genomförandet av balansansvar och balansavräkningen förutsätter och som hör till deras ansvar.
Det är viktigt att registrerade slutförbrukare entydigt kan identifieras inom eldistributionen och detaljförsäljningen samt för att uppgifterna i samband med de centraliserade informationsutbytestjänsterna för elhandeln ska kunna utföras ordentligt. För att de tjänster som föreskrivs i elmarknadslagen ska kunna tillhandahållas behöver enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln, distributionsnätsinnehavarna och detaljförsäljarna ett tillförlitligt sätt för individualisering och identifiering av personer.
Personbeteckningen är för närvarande den enda officiellt använda identifikation i Finland som gör det möjligt att entydigt identifiera varje fysisk person. Med hjälp av personbeteckningen skulle det vara möjligt att i datasystemet för enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln på ett tillförlitligt sätt identifiera de uppgifter som gäller en viss fysisk person, vilket skulle göra det möjligt för den registrerade fysiska personen att utöva sina rättigheter, såsom att vid behov eller på personens begäran radera bort alla uppgifter som har anknytning till personen i fråga. Det skulle vara möjligt för de personregisteransvariga att med hjälp av personbeteckningar fullgöra de skyldigheter som i den allmänna dataskyddsförordningen har ålagts de personregisteransvariga.
Med hjälp av personbeteckningen skulle det också vara möjligt för fysiska personer att få tillträde till kundportalen hos enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln och därigenom få tillgång till de uppgifter om dem själva som registrerats i systemet. Inloggningen i kundportalen skulle gå till så att personen först identifierar sig i portalen Suomi.fi, som upprätthålls av Befolkningsregistercentralen, och därefter förmedlas identifikationsuppgifterna via en tillförlitlig förbindelse till enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln utan att några extra identifieringsförfaranden som består av en kombination av användaridentifikation och lösenord behöver användas. Identifieringstjänsten Suomi.fi baserar sig på allmänt använda elektroniska identifieringstjänster som godkänts av Kommunikationsverket, t.ex. TUPAS och Mobiilivarmenne. Alla ovan nämnda identifieringstjänster återlämnar personbeteckningen och är mer pålitliga och säkra än de metoder som baserar sig på användaridentifikation och lösenord. I framtiden, när olika slags individualiserings- och identifieringsmetoder utvecklas, har enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln för avsikt att också stöda användningen av andra identifikationssätt än personbeteckning.
I 1 mom. föreskrivs för det första att inom de centraliserade informationsutbytestjänsterna för elhandeln och i registret för den enhet som producerar tjänsterna kan personbeteckningen användas för entydig identifiering av fysiska personer. I stället för personbeteckning skulle det vara möjligt att för entydig identifiering av fysiska personer också använda någon annan identifikationsuppgift som har samma egenskaper som personbeteckningen i fråga om identifieringen av personer. Någon sådan identifikationsuppgift finns dock för närvarande inte i bruk i Finland, men med bestämmelsen avser man förbereda sig på införandet av andra identifikationsuppgifter som ersätter personbeteckningen eller utgör alternativ till den. Avsikten är att uppgifter om samtliga cirka 3,5 eldriftsställen i distributionsnätverken i Finland ska lagras i ett register som förs av enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln. På grund av det stora antalet kunder ska de uppgifter som identifierar kunderna och som behövs vid förvaltningen av användarrättigheterna vara entydiga och tillförlitliga. Ett effektivt utnyttjande av centraliserade informationsutbytestjänster för elhandeln och säkerställande av dataskyddet för registrerade personer förutsätter att personbeteckning eller annan identifikationsuppgift som i fråga om sina egenskaper är jämförbar med personbeteckningen används som identifikation för fysiska personer. En stark autentisering av den registrerade och registrering i portalen för enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln förutsätter att personbeteckning lagras i enhetens register. Om en person dock saknar personbeteckning, ska hans eller hennes födelsetid undantagsvis kunna användas som identifikationsuppgift. I detta fall lämnas detaljförsäljarens eller distributionsnätsinnehavarens eget identifikationsnummer till enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln för att det ska vara möjligt att entydigt identifiera kunden i fråga.
I paragrafen föreskrivs dessutom att ett elföretag får behandla personbeteckningar för att kunna utföra sina uppgifter enligt denna lag samt i de fall då behandling av personbeteckningar behövs för att detaljförsäljares eller distributionsnätsinnehavares kundrelationer ska kunna skötas. Bestämmelsen avser att komplettera bestämmelserna om behandling av personbeteckning och avsikten är inte att begränsa användningen av personbeteckningar vid elföretagen i sådana situationer då detta är berättigat på basis av annan lagstiftning. Bestämmelsen om rätt att behandla personbeteckningar för att detaljförsäljarens och distributionsnätsinnehavarens kundrelationer ska kunna skötas är behövlig, eftersom de gällande kundavtalen inte nödvändigtvis innehåller kundens samtycke eller något motsvarande villkor som skulle ge detaljförsäljaren eller distributionsnätsinnehavaren rätt att behandla personbeteckningar som identifikationsuppgift på det sätt som förutsätts i den föreslagna lagen. Eldistribution och detaljförsäljning av el har karaktären av kreditköp, eftersom kunden faktureras för elförbrukningen i båda fallen först efter det att förbrukningen redan har skett. Distributionsnätsinnehavare och detaljförsäljare har av denna orsak redan före införandet av de centraliserade informationsutbytestjänsterna inom elhandeln haft rättslig grund för att behandla sina kunders personbeteckningar.
Enligt paragrafens 2 mom. ska personbeteckning eller annan identifikationsuppgift enligt 1 mom. i onödan inte antecknas i sådana handlingar som skrivits ut eller avfattats på basis av registret. Den personregisteransvarige ska således exempelvis se till att personbeteckningar inte antecknas i postförsändelser så att de är synliga.
Den personregisteransvarige ska vid behandlingen av personbeteckningar eller andra identifikationsuppgifter som avses i 1 mom. vidta tillbörliga skyddsåtgärder som gäller den registrerades rättigheter och friheter och som föreskrivs i den allmänna dataskyddsförordningen.
75 e §.Slutförbrukarens och elproducentens rätt att utnyttja uppgifter om sig själv. I paragrafen föreslås en bestämmelse om kundens rätt att utnyttja uppgifter som sig själv. Med bestämmelsen i paragrafen bereder man sig på genomförandet av artikel 23 om hantering av uppgifter i det nya elmarknadsdirektivet som baserar sig på förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma regler för den inre marknaden för el [KOM(2016) 864 slutlig]. Behandlingen av förslaget i Europeiska unionens institutioner har framskridit till slutskedet. Bestämmelsen i det föreslagna 1 mom. baserar sig på samma princip som bestämmelsen om kundens rätt att utnyttja uppgifterna om sin egen elförbrukning i 6 kap. 8 § i statsrådets förordning om utredning och mätning av elleveranser (66/2009). Den nämnda bestämmelsen ska upphävas från och med tidpunkten för lagens ikraftträdande.
Enligt 1 mom. ska nätinnehavaren ge slutförbrukaren och elproducenten eller en aktör som dessa har utsett en kopia av sådana mät- och förbrukningsuppgifter om sin elförbrukning eller elproduktion som nätinnehavare har samlat från mätapparaturen vid ett eldriftsställe. Slutförbrukare och elproducenter ska enligt bestämmelsen ha rätt att utnyttja sådana mät- och förbrukningsuppgifter om sin elförbrukning eller sin elproduktion som nätinnehavaren har samlat från mätapparaturen vid ett eldriftsställe. Uppgifterna ska lämnas per eldriftsställe eller per mätning i maskinläsbart standardformat som lätt kan bearbetas. De uppgifter som timmätningsapparaturen har samlat ska ställas till kundens förfogande senast när uppgifterna har överlämnats eller är färdiga att överlämnas till elleverantören. I den standardisering som gäller överlämnandet av uppgifter ska ett så öppet format som möjligt eftersträvas, vilket i vid omfattning skulle kunna samordnas med olika analys- och styrsystem. Slutförbrukaren och elproducenten ska dock ha ansvaret för att uppgifterna i standardformat bearbetas så att de ur deras synvinkel är har den mest användbara formen. Uppgifterna skulle kunna lämnas ut till kunden exempelvis genom nätinnehavarens mätningsdatasystem eller direkt från mätningsapparaturen, om kunden till sitt förfogande har en mätningsapparatur som lämpar sig för ändamålet, eller från enheten för centraliserat informationsutbyte för elhandeln. Bestämmelser om utlämnande av mätuppgifter till tredje parter finns i 75 § och 76 §. För att exempelvis mätuppgifter ska kunna lämnas ut till någon annan än slutförbrukarens elleverantör eller en part som hör till balansavräkningsorganisationen behövs i regel ett samtycke från slutförbrukaren eller elproducenten. Energimyndigheten skulle kunna ge närmare anvisningar om den form som uppgifterna ska lämnas i och om det förfarande som ska iakttas vid lämnandet av uppgifter.
Enligt 2 mom. ska elföretag lämna slutförbrukaren eller en aktör som denne utsett sådana uppgifter om slutförbrukarens eget elavtal som finns i elföretagets register och sådana andra uppgifter om slutförbrukaren som behövs för byte av elleverantör.
Enligt 3 mom. kan detaljförsäljaren och distributionsnätsinnehavaren utpeka enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln som utlämnare av uppgifterna enligt 1 och 2 mom. Uppgifterna ska lämnas till slutförbrukaren utan separat ersättning. På detta sätt säkerställs att slutförbrukaren faktiskt har möjlighet och rätt att utnyttja uppgifterna om sin egen elförbrukning. På de serviceavgifter som gäller sådana tjänsteleverantörer som handlar med stöd av ett befullmäktigande från slutförbrukaren och andra tredje parter tillämpas å sin sida bestämmelserna i 49 b §.
De mät- och förbrukningsuppgifter som avses i paragrafen består ofta av personkunders personuppgifter eller uppgifter som utgör näringsidkarnas företagshemligheter.
Affärsverksamhetsprocesserna på elmarknaden och utredningen av elleveranser förutsätter att elföretag har ett omfattande och formbundet informationsutbyte sinsemellan. I 22 § i elmarknadslagen finns bestämmelser om lämnandet av mät- och förbrukningsuppgifter för fakturering och balansavräkning. I 74 § i elmarknadslagen finns bestämmelser om balansavräkning. I 75 § i elmarknadslagen å sin sida finns bestämmelser om de anmälningar som elhandeln, fullgörandet av balansansvar och skötseln av balansavräkningen förutsätter. I 49 a § och 75 a § finns bestämmelser om det centraliserade informationsutbytet inom elhandeln.
I de ovan nämnda bestämmelserna åläggs nätinnehavarna och andra elföretag en lagstadgad skyldighet enligt artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen som utgör den rättsliga grunden för behandling av slutförbrukarnas mät- och förbrukningsuppgifter och uppgifter som behövs för byte av elleverantör som kan vara sådana personuppgifter som avses i den allmänna dataskyddsförordningen för utförande av uppgifter eller fullgörande av skyldigheter i samband med de centraliserade informationsutbytestjänsterna för elhandeln, marknadsprocesserna för elhandeln, fullgörandet av balansansvar eller för balansavräkning. Den rättsliga grund som anges i de ovan nämnda paragraferna innehåller samtidigt en sådan grund enligt artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen som berättigar till att i den nationella lagstiftningen utfärda särskilda bestämmelser som gör det möjligt att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i den allmänna dataskyddsförordningen i fråga om sådana mät- och förbrukningsuppgifter som baserar sig på mätningen av elleveranser samt i fråga om andra uppgifter som behövs för byte av elleverantör. Anpassningarna utgör en del av en mer omfattande helhet av anpassningar vilken behöver utfärdas om behandlingen av sådana personuppgifter som hanteras inom marknadsprocesserna för elhandeln och om vilken det föreskrivs i elmarknadslagen. Med hjälp av den mätning som genomförs av nätinnehavarna utreds elleveranserna och -anskaffningarna för olika elleverantörer som bedriver verksamhet i olika elnät samt elförbrukningen och elleveranserna för deras kunder. Eftersom elsystemet utgör en integrerad helhet inom vilken parternas leveranser och förbrukning utreds på basis av den mätning som nätinnehavarna ordnar, är det med tanke på marknadens effektiva funktion nödvändigt att ordna mätningen av elleveranser och hanteringen av de uppgifter som behövs för byte av elleverantör enligt enhetliga, formbundna förfaranderegler. Det är inte heller möjligt att avskilja behandlingen av sådana mät- och förbrukningsuppgifter samt andra uppgifter som behövs för byte av elleverantör som betraktas som personuppgifter från behandlingen av andra motsvarande uppgifter som inte är personuppgifter. Behandlingen av nämnda uppgifter kan därför inte basera sig enbart på bestämmelserna i den allmänna dataskyddsförordningen. Av denna anledning är det nödvändigt att ha nationell reglering, som avviker från dataskyddsförordningen, i fråga om ovan nämnda uppgifter. Det finns ett syfte med anpassningar som är förenligt med det allmänna intresset enligt ovan och anpassningarna har avgränsats så att de är proportionerliga i förhållande till det eftersträvade syftet.
Med den anpassning i fråga om mät- och förbrukningsuppgifter och andra uppgifter som behövs för byte av elleverantör och som föreslås ingå i 75 e § kompletteras den registrerades rättigheter enligt den allmänna dataskyddsförordningen i fråga om utnyttjandet av nämnda uppgifter. Genom bestämmelsen begränsas inte de rättigheter som den registrerade har på basis av den allmänna dataskyddsförordningen.
75 f §.Utlämnande av uppgifter som kan kopplas till slutförbrukaren. I paragrafen finns bestämmelser om utlämnande av sådana mät- och förbrukningsuppgifter som elföretag har i sin besittning och som kan kopplas till en viss slutförbrukare samt av sådana uppgifter som slutförbrukaren behöver för byte av elleverantör till tredje part när elföretaget har erhållit uppgifterna i sin besittning vid utförandet av uppgifter eller fullförandet av skyldigheter i samband med de centraliserade informationsutbytestjänsterna för elhandeln, marknadsprocesserna för elhandeln, fullgörandet av balansansvar eller balansavräkningen. Dessutom innehåller 76 § bestämmelser om utlämnande av uppgifter som skyddas av företagshemlighet.
Med företag i elbranschen avses enligt elmarknadslagen en fysisk eller juridisk person, med undantag för slutförbrukare, som bedriver åtminstone en av följande verksamheter: produktion, överföring, distribution, leverans eller inköp av el och som ansvarar för kommersiella arbetsuppgifter, tekniska arbetsuppgifter eller underhåll i samband med dessa verksamheter. Viktiga regleringsobjekt är den systemansvariga stamnätsinnehavaren och särskilt enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln, som i sin besittning har uppgifter som kan kopplas till slutförbrukaren och som huvudsakligen består av personuppgifter eller uppgifter som skyddas av företagshemlighet. Andra regleringsobjekt är exempelvis andra nätinnehavare, elleverantörer och balansansvariga. Med slutförbrukare avses i elmarknadslagen en kund som anskaffar el för sitt eget bruk.
Med bestämmelsen i paragrafen bereder man sig på genomförandet av artikel 23 om hantering av uppgifter i det nya elmarknadsdirektivet som baserar sig på förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma regler för den inre marknaden för el [KOM(2016) 864 slutlig]. Behandlingen av förslaget i Europeiska unionens institutioner har framskridit till slutskedet. Bestämmelsen i det föreslagna 1 mom. baserar sig på samma princip som bestämmelsen om kundens rätt att utnyttja uppgifterna om sin egen elförbrukning i 6 kap. 8 § i statsrådets förordning om utredning och mätning av elleveranser (66/2009). Den nämnda bestämmelsen ska upphävas från och med tidpunkten för lagens ikraftträdande.
Enligt 1 mom. ska ett elföretag ha slutförbrukarens uttryckliga samtycke till att till någon annan få utlämna sådana mät- och förbrukningsuppgifter som kan kopplas till slutförbrukaren och som gäller slutförbrukarens elförbrukning eller -produktion eller andra uppgifter som slutförbrukaren behöver för byte av elleverantör, om elföretaget erhållit uppgiften i fråga vid utförandet av uppgifter eller fullgörandet av skyldigheter i samband med de centraliserade informationsutbytestjänsterna för elhandeln, marknadsprocesserna för elhandeln, balansansvaret eller balansavräkningen. Med tanke på karaktären av uppgifterna i fråga bör utlämnaren kunna verifiera samtycket i efterhand. Förutsättningen omfattar också sådana situationer där uppgifterna i fråga kan kopplas till slutförbrukaren med hjälp av en indirekt identifikation såsom t.ex. eldriftsställets nummer. Å andra sidan krävs inte något samtycke för utlämnande av sådana i bestämmelsen avsedda uppgifter som inte är uppgifter som kan kopplas till slutförbrukaren. Något samtycke krävs således inte exempelvis för utlämnande av mätnings- och förbrukningsuppgifter som på behörigt sätt gjorts anonyma.
I 1 mom. föreskrivs också om de förutsättningar under vilka ett elföretag ska få lämna ut uppgifter som avses i momentet utan samtycke från slutanvändaren. Förteckningen i momentet är avsedd att omfatta alla sådana situationer där överlåtelse av uppgifter inte förutsätter samtycke från slutförbrukaren. Om inte någon av förutsättningarna i förteckningen inte uppfylls för uppgiften i fråga, ska i sådant fall slutförbrukarens samtycke inhämtas.
En uppgift som avses i momentet får lämnas ut utan slutförbrukarens samtycke för det första om uppgiften behöver lämnas ut för att utlämnaren ska kunna fullgöra sin skyldighet enligt elmarknadslagen eller någon annan lag. Affärsverksamhetsprocesserna på elmarknaden och utredningen av elleveranser förutsätter att elföretag har ett omfattande informationsutbyte sinsemellan. I 22 § i elmarknadslagen finns bestämmelser om exempelvis lämnandet av mät- och förbrukningsuppgifter för fakturering och balansavräkning. I 75 § i elmarknadslagen å sin sida finns bestämmelser om de anmälningar som elhandeln, fullgörandet av balansansvar och skötseln av balansavräkningen förutsätter. I 49 a och 75 a § i elmarknadslagen finns bestämmelser om det centraliserade informationsutbytet inom elhandeln. Bestämmelserna i fråga ger elföretagen en grund för att lämna ut sådana uppgifter till tredje part som har rätt att få uppgifterna. Skyldigheten att överlåta uppgifter kan grunda sig också på annan lagstiftning. Skyldigheten kan då grunda sig på antingen nationell eller unionens lagstiftning. Överlåtelsen av uppgifter skulle exempelvis kunna grunda sig på en i lag angiven skyldighet att lämna ut uppgiften i fråga till en myndighet som utför tillsynsuppgifter eller till en förundersökningsmyndighet. Uppgifter skulle kunna lämnas ut också för att en lagstadgad skyldighet ska kunna fullgöras. En nätinnehavare skulle exempelvis kunna lämna ut uppgifter om en slutförbrukare till en detaljförsäljare för sammanställning av en rapport om energianvändning enligt 25 § i energieffektivitetslagen (1429/2014).
För det andra ska en uppgift som avses i momentet kunna lämnas ut utan slutförbrukarens samtycke om uppgiften behöver lämnas ut för att mottagarens rätt till information enligt elmarknadslagen eller någon annan lag ska kunna tillgodoses. Rätten att få uppgiften skulle då kunna grunda sig på antingen nationell eller unionens lagstiftning.
Överlåtelsen av uppgiften skulle vidare kunna grunda sig också på en kundrelation mellan företaget och slutförbrukaren. I ett sådant fall är förutsättningen för överlåtelse att uppgiften behöver lämnas ut för fullföljande av ett avtal mellan den som lämnar ut uppgiften och slutförbrukaren, för skötseln av en avtalsbaserad kundrelation mellan elföretaget och slutförbrukaren eller för fullgörande av en i denna eller någon annan lag angiven skyldighet som har samband med en kundrelation mellan elföretaget och slutförbrukaren.
För det fjärde skulle grunden för överlåtelse av uppgiften också kunna utgöras av ett behov att lämna ut uppgiften för att en byggnad eller en del av den eller den egendom som finns i byggnaden ska kunna skyddas mot skador som orsakas av ett avbrott i elöverföringen, eldistributionen eller elleveransen eller för att en sådan skada ska kunna utredas. En förutsättning för överlåtelse av uppgifter i sådana fall är att mottagaren av den uppgift som lämnas ut är ägare till eller innehavare av byggnaden eller delen av byggnaden eller part i ett anslutningsavtal som gäller byggnaden. Nätinnehavaren eller elleverantören skulle i en sådan situation kunna lämna uppgift om avbrytande av leveransen och grunderna till den exempelvis till fastighetens ägare, vars hyresgäst har försummat att betala elräkningen eller innehavaren av en lägenhet, om den part i ett elavtal som gäller lägenheten i fråga om den part som ingått elavtalet har försummat att betala sin elräkning.
Avsikten är att uppgifter om samtliga cirka 3,5 eldriftsställen i distributionsnätverken i Finland ska lagras i ett register över mät- och förbrukningsuppgifter som förs av enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln. Registret ska av denna orsak innehålla sådant statistiskt material och forskningsmaterial som är av betydelse för statistikföringen över och forskningen kring energimarknaden och energiförbrukningen eller beredningen av energi- och klimatpolitiken. I paragrafen föreslås därför förfaranden som möjliggör utnyttjandet av informationen i fråga för utförandet av Statistikcentralens lagstadgade uppgifter samt för forskningsbehov och myndighetsutredningar som tjänar allmänt beslutsfattande. Det föreslagna förfarandet överensstämmer i huvudsak med det förfarande som föreskrivs i 13 och 15 § i statistiklagen (280/2004). Enligt förslaget ska sådana uppgifter som avses i momentet få lämnas ut av enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln utan slutförbrukarens samtycke då överlåtelsen sker till Statistikcentralen och uppgifterna behöver överlåtas för att Statistikcentralen ska kunna utföra sina lagstadgade uppgifter. Enligt förslaget får uppgifter som avses i momentet lämnas ut av enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln utan slutförbrukarens samtycke också, om de behövs för allmän vetenskaplig forskning kring energimarknaden eller energianvändningen eller för myndighetsutredning som tjänar allmänt beslutsfattande angående energimarknaden eller energianvändningen. Den vetenskapliga forskning som avses i bestämmelsen ska uppfylla de kriterier för vetenskaplig forskning som forskarsamhällena allmänt godkänner. Syftet med begränsningen att forskningen ska ha allmänt samband med energimarknaden eller energianvändningen är att betona att uppgifterna inte ska kunna lämnas ut enbart sådana undersökningar eller utredningar som tjänar enbart kommersiella syften. För att uppgifter ska kunna lämnas ut för myndighetsutredning förutsätter alltid av utredningen att den är av allmän karaktär och att utredningen tjänar sådant beslutsfattande som gäller energimarknaden eller energianvändningen. Med myndighetsutredning avses en utredning som antingen beställts eller gjorts av myndigheten själv och som inte som sådan uppfyller kriterierna för vetenskaplig forskning.
Enligt 2 mom. får enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln inte i en i 1 mom. 6 punkten avsedd situation lämna ut sådana uppgifter på basis av vilka slutförbrukaren och dennes avtalspart kan identifieras direkt. Enheten kan emellertid också i en sådan situation ge den som gör undersökningen eller myndighetsutredningen tillgång till sådana uppgifter på basis av vilka slutförbrukaren kan identifieras indirekt. En indirekt identifikation kan bestå exempelvis av eldriftsställets nummer. Uppgifter som lämnats ut eller som någon fått tillgång till ska inte få överlåtas vidare, om inte enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln ger sitt tillstånd till detta.
Elföretagen får i sin besittning personkunders personuppgifter när företagen utför sina i elmarknadslagen angivna uppgifter eller fullgör sina i elmarknadslagen angivna skyldigheter som har samband med de centraliserade informationsutbytestjänsterna för elhandeln, marknadsprocesserna för elhandeln, fullgörandet av balansansvar eller balansavräkningen. Exempelvis mät- och förbrukningsuppgifter utgör ofta personkunders personuppgifter.
Affärsverksamhetsprocesserna på elmarknaden och utredningen av elleveranser förutsätter att elföretag har ett omfattande och formbundet informationsutbyte sinsemellan. I 22 § i elmarknadslagen finns bestämmelser om lämnandet av mät- och förbrukningsuppgifter för fakturering och balansavräkning. I 74 § i elmarknadslagen finns bestämmelser om balansavräkning. I 75 § i elmarknadslagen å sin sida finns bestämmelser om de anmälningar som elhandeln, fullgörandet av balansansvar och skötseln av balansavräkningen förutsätter. I 49 a och 75 a § finns bestämmelser om det centraliserade informationsutbytet inom elhandeln. Bestämmelserna i fråga ger elföretag en grund för att lämna ut sådana uppgifter till tredje part som har rätt att få uppgifterna.
I de ovan nämnda bestämmelserna åläggs nätinnehavarna och andra elföretag en lagstadgad skyldighet enligt artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen som utgör den rättsliga grunden för behandling av slutförbrukarnas mät- och förbrukningsuppgifter och uppgifter som behövs för byte av elleverantör, som kan vara sådana personuppgifter som avses i den allmänna dataskyddsförordningen, för utförande av uppgifter eller fullgörande av skyldigheter i samband med de centraliserade informationsutbytestjänsterna för elhandeln, marknadsprocesserna för elhandeln, fullgörandet av balansansvar eller för balansavräkning. Den rättsliga grund som anges i de ovan nämnda paragraferna innehåller samtidigt en sådan grund enligt artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen som berättigar till att i den nationella lagstiftningen utfärda särskilda bestämmelser som gör det möjligt att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i den allmänna dataskyddsförordningen i fråga om sådana mät- och förbrukningsuppgifter som baserar sig på mätningen av elleveranser samt i fråga om andra uppgifter som behövs för byte av elleverantör. Anpassningarna utgör en del av en mer omfattande helhet av anpassning vilken behöver utfärdas om behandlingen av sådana personuppgifter som hanteras inom marknadsprocesserna för elhandeln och om vilken det föreskrivs i elmarknadslagen Med hjälp av den mätning som genomförs av nätinnehavarna utreds elleveranserna och -anskaffningarna för olika elleverantörer som bedriver verksamhet i olika elnät samt elförbrukningen och elleveranserna för deras kunder. Eftersom elsystemet utgör en integrerad helhet inom vilken parternas leveranser och förbrukning utreds på basis av den mätning som nätinnehavarna ordnar, är det med tanke på marknadens effektiva funktion nödvändigt att ordna mätningen av elleveranser och hanteringen av de uppgifter som behövs för byte av elleverantör enligt enhetliga, formbundna förfaranderegler. Det är inte heller möjligt att avskilja behandlingen av sådana mät- och förbrukningsuppgifter samt andra uppgifter som behövs för byte av elleverantör som betraktas som personuppgifter från behandlingen av andra motsvarande uppgifter som inte är personuppgifter. Behandlingen av sådana uppgifter kan därför inte basera sig enbart på bestämmelserna i den allmänna dataskyddsförordningen. Av denna anledning är det nödvändigt att ha nationell reglering, som avviker från dataskyddsförordningen, i fråga om ovan nämnda uppgifter. Det finns ett syfte med anpassningar som är förenligt med det allmänna intresset enligt ovan och anpassningarna har avgränsats så att de är proportionerliga i förhållande till det eftersträvade syftet.
76 §.Sekretess och förbud mot utnyttjande. I paragrafen föreskrivs om sekretessplikt och ett förbud mot utnyttjande som gäller elföretag och som omfattar det egna företagets eller andra företags företagshemligheter vilka nätinnehavare och parter i elmarknaden har fått kännedom om när dessa utför sina uppgifter enligt elmarknadslagen eller Europeiska unionens lagstiftning om den inre marknaden för el. Bestämmelser om sekretess, förbud mot utnyttjande och den rätt att lämna ut uppgifter som elhandeln förutsätter behöver utfärdas eftersom funktionen av den elmarknad som sker i elnäten och i integrerade elsystem förutsätter att elleveranserna utreds och att andra parters verksamhet beaktas så att dessa av andra parter till sitt förfogande ska få uppgifter som påverkar deras egen affärsverksamhet. Sådana uppgifter är exempelvis leverans- och mätningsuppgifter som påverkar parternas elbalans och fullgörandet av skyldigheter i anslutning till balansavräkningen. Innehållet i sekretessplikten ska tolkas som en del av det informationsutbyte kring elmarknaden om vilket det föreskrivs någon annanstans i elmarknadslagstiftningen. Elföretags överlåtelse av information, vilket hör till elföretags lagstadgade uppgifter, till sådana parter som är berättigade att få informationen i fråga betyder således inte ett brott mot sekretessplikten, trots att det är fråga om det egna företagets eller ett annat företags företagshemlighet eller annan information som omfattas av sekretessplikten. Det är dock fråga om brott mot sekretessplikten om sådan information har lämnats till en part som inte har någon rätt att få informationen i fråga. Sekretessplikten och förbudet mot utnyttjande begränsar i vertikalt integrerade företag, som utöver elnätsverksamhet dessutom också bedriver andra elaffärsverksamheter, rätten att överlåta andra företags sekretessbelagda information också inom det egna företaget till enheter som bedriver elaffärsverksamhet av annat slag och deras personal samt utnyttjandet av nämnda uppgifter till förmån för det egna företaget. Med elföretag avses i bestämmelsen en fysisk eller juridisk person enligt definitionen i 3 § 21 punkten i elmarknadslagen.
Enligt 1 mom. är elföretagen skyldiga att hemlighålla information om en kunds eller annan nätanvändares företagshemlighet som de fått kännedom om vid skötseln av uppgifter enligt denna lag, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003 eller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1227/2011 om integritet och öppenhet på grossistmarknaderna för energi, om inte röjandet av informationen för någon annan grundar sig på en rättighet enligt denna lag eller ovan nämnda förordningar eller såvida inte den till vars förmån sekretessen gäller ger sitt samtycke till att informationen röjs.
I momentet avsedd unionslagstiftning om den inre marknaden för el reglerar för sin del elföretags uppgifter och bedrivande av verksamhet. Därför ska sekretessplikten också utsträckas till sådan verksamhet som regleras av de ovan nämnda bestämmelserna.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om sekretess som omfattar sådana uppgifter som elföretag har i sin besittning och som är känsliga med hänsyn till försvaret, beredskapen för undantagsförhållanden och befolkningsskyddet samt säkerhetsarrangemangen för data- och kommunikationssystemen. Enligt momentet är elföretag skyldiga att hemlighålla sådan information som det fått kännedom om vid utförandet av sådana uppgifter som avses i elhandelsförordningen och som gäller 1) konstruktioner, anordningar eller system som tjänar försvaret eller objekt som annars är av betydelse för försvaret eller som gäller försvarsberedskapen, om det inte är uppenbart att ett röjande av informationen inte skadar eller äventyrar försvarets intressen, 2) beredskap för undantagsförhållanden och befolkningsskydd, om ett röjande av informationen skulle skada eller äventyra säkerheten eller utvecklingen av den, befolkningsskyddet eller beredskapen inför undantagsförhållanden, 3) konstruktioner, anordningar eller objekt som hör till data- och kommunikationssystem eller skyddsarrangemang för data- och kommunikationssystemen, om det inte är uppenbart att ett röjande av informationen inte äventyrar genomförandet av skyddsarrangemangen för data- och kommunikationssystemen.
Enligt 3 mom. får sekretessbelagd information inte heller lämnas till en bolagsstämma, andelsstämma eller till fullmäktige och inte heller till aktieägare eller medlemmar som deltar i stämman eller mötet. Sekretessen ska omfatta också medlemmar och ersättare i ett organ hos elföretagen och personer som är anställda av eller som agerar på uppdrag av dem och som vid skötseln av uppgifter enligt denna paragraf har fått kännedom om den ovan nämnda leverantörens eller kundens eller annan nätanvändares företagshemlighet.
Enligt 4 mom. är elföretag skyldiga att lämna ut information enligt 1 mom. till myndigheter som har lagstadgad rätt att få sådan information. Sådana myndigheter som avses i paragrafen är exempelvis åklagar- och förundersökningsmyndigheter, Energimyndigheten och Konkurrens- och konsumentverket som utövar tillsyn över elmarknaden samt Finansinspektionen som övervakar handeln med elderivat.
I 5 mom. finns bestämmelser om ett förbud mot utnyttjande av uppgifter som omfattas av sekretess. Enligt bestämmelsen får elföretag och personer som avses i paragrafen inte utnyttja sekretessbelagd information för att skaffa sig själv eller någon annan fördel eller för att skada någon annan. Sekretessen hindrar inte att sådana uppgifter som omfattas av den används för fullgörande av elföretagens lagstadgade skyldigheter. Bestämmelsen hindrar således exempelvis att uppgifter som omfattas av sekretess på otillbörligt sätt utnyttjas till nätinnehavarens eller elföretagets egen fördel.
Bestämmelsen om sekretess effektiveras av straffbestämmelsen i 109 § i elmarknadslagen samt bestämmelsen om påföljdsavgift i 16 § i lagen om tillsyn över el- och naturgasmarknaden.
86 a §.Uppgifter som begärs av slutförbrukaren innan avtal ingås. I paragrafen föreslås en ny bestämmelse om de uppgifter som distributionsnätsinnehavaren och detaljförsäljaren ska begära av slutförbrukaren innan något avtal ingås. Avsikten är att förenhetliga de grundläggande uppgifter om kunderna som finns i elavtalen med tanke på övergången till centraliserat informationsutbyte inom elhandeln. Bestämmelsen ger distributionsnätsinnehavaren och detaljförsäljaren rätt att av sina kunder kräva de uppgifter som avses i paragrafen för att elavtal ska kunna ingås. Paragrafen tillämpas på ett elnätsavtal och elförsäljningsavtal som slutförbrukaren ingår.
Enligt 1 punkten ska av slutförbrukaren för det första begäras namn- och kontaktuppgifter med tanke på ingåendet av avtal. Med kontaktuppgifter avses i detta sammanhang adress, e-postadress och telefonnummer. Avsikten är att man av kunden i princip begär alla ovan nämnda kontaktuppgifter vid ingåendet av avtal. Eftersom alla abonnenter och slutförbrukare inte nödvändigtvis har exempelvis e-postadress eller telefon, kan kravet på alla tre kontaktuppgifter uppställas som villkor för ingåendet av avtal. Som minimikrav på kontaktuppgifter räcker det med kundens adress.
I 2 punkten föreskrivs att man vid ingåendet av avtal av slutförbrukaren ska begära uppgift om dennes personbeteckning eller annan identifikationsuppgift som har motsvarande egenskaper som personbeteckningen med avseende på identifiering av personer eller, om personen inte har personbeteckning, födelsedatum eller en juridisk persons företags- och organisationsnummer, föreningsnummer eller annan identifikationsuppgift som individualiserar den juridiska personen och godkänns av enheten för centraliserat informationsutbyte inom elhandeln. Identifikationen i fråga behövs för att en part i elavtalet ska kunna identifieras entydigt inom de centraliserade informationstjänsterna för elhandeln. Enligt artikel 87 i den allmänna dataskyddsförordningen får medlemsstaterna närmare bestämma på vilka särskilda villkor ett nationellt identifikationsnummer eller något annat vedertaget sätt för identifiering får behandlas. Ett nationellt identifikationsnummer eller ett annat vedertaget sätt för identifiering ska i sådana fall endast användas med iakttagande av lämpliga skyddsåtgärder för de registrerades rättigheter och friheter enligt denna förordning. Enligt den föreslagna dataskyddslagen (RP 9/2018 rd) får personbeteckningen behandlas med den registrerades samtycke eller när behandlingen regleras i lag. I detaljmotiveringen till den föreslagna 75 d § framförs motiveringar till användning av personbeteckningen eller annan identifikation, som har motsvarande egenskaper som personbeteckningen i fråga om identifiering av personer, för identifiering av personer inom de centraliserade informationsutbytestjänsterna för elhandeln.
Enligt 3 punkten ska man vid ingåendet av avtal av slutförbrukaren också begära adressen till det eldriftsställe som är föremål för avtalet.
87 §. Ingående av avtal. Det föreslås att bestämmelsen om ingående av elnätsavtal och elförsäljningsavtal i 2 mom. ska ändras. Enligt bestämmelsen i momentet ska ett elnätsavtal och ett elförsäljningsavtal som gäller ett visst eldriftsställe ingås med samma slutförbrukare, som kan vara en eller flera.. Ändringens målsättning är att i samband med införandet av centraliserade informationsutbytestjänster för elhandeln övergå till ny avtalspraxis enligt vilken elnäts- och elförsäljningsavtal som gäller samma eldriftsställe alltid ska ingås med samma slutförbrukare. Efter detta ska olika slutförbrukare inte längre kunna ingå elnätsavtal och elförsäljningsavtal för samma eldriftsställe. Enligt övergångsbestämmelsen ska distributionsnätsinnehavaren och detaljförsäljaren kunna göra undantag från tillämpningen av bestämmelsen tills de centraliserade informationsutbytestjänsterna för elhandeln införs.
Elnätsavtal eller elförsäljningsavtal kan enligt 2 mom. vara fritt formulerat, exempelvis muntligt. Enligt momentet skulle elnätsavtalet och elförsäljningsavtalet enligt tidigare bestämmelser ingås skriftligen, om en avtalspart kräver detta. I 181 § i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation (917/2014) förskrivs att om avtal enligt lag ska ingås skriftligen, uppfylls kravet även genom ett elektroniskt avtal vars innehåll inte kan ändras ensidigt och som finns tillgängligt för parterna. Således betraktas ett elektroniskt elnäts- eller elförsäljningsavtal som avtal som ingåtts skriftligen.
Ikraftträdelsebestämmelse. Lagen om ändring av elmarknadslagen föreslås träda i kraft så snart som möjligt, för att den systemansvariga stamnätsinnehavaren och de detaljförsäljare och distributionsnätsinnehavare som är förpliktade att anlita tjänsterna ska ha tillräcklig rättslig grund för att kunna fortsätta förberedelserna inför införandet av centraliserade informationsutbytestjänster för elhandeln samt för att inleda sådana grundinvesteringar som tjänsterna förutsätter. Således ska exempelvis den i 75 f § föreskrivna rätten att lämna ut personuppgifter som kan kopplas till slutförbrukaren vara i kraft redan i skedet för datakonversion och införande som har samband med beredningen av ändringen. I och med att lagen sätts i kraft snabbt åläggs också alla detaljförsäljare och distributionsnätsinnehavare som är förpliktade att anlita tjänsterna en skyldighet att för sin egen del inleda de verkställighetsåtgärder som ändringen kräver.
Enligt 2 mom. i ikraftträdelsebestämmelsen ska bestämmelser om tidpunkten för införandet av centraliserade informationsutbytestjänster för elhandeln utfärdas separat genom förordning av statsrådet. Ibruktagandet bedöms kunna ske våren 2021. Införandet av tjänsterna ska enligt planerna ske i form av en gemensam övergång när de investeringar och förberedande åtgärder som ändringen kräver har genomförts. Bytet av informationsutbytessystem och införandet av tjänsterna ska ske vid en tidpunkt som bestäms separat i form av en helhet i fråga om både alla viktiga funktioner och alla verksamhetsutövare som omfattas av tjänsterna. På grund av förändringarnas omfattning och omfattningen av de datasystem som ligger bakom dem är det inte möjligt att bestämma tidpunkten för införandet av tjänsterna innan de förberedande åtgärderna och testningen av systemen har genomförts så att tillräcklig beredskap för införandet uppnåtts.
Enligt 3 mom. i övergångsbestämmelsen får detaljförsäljare och distributionsnätsinnehavare fram till införandet av de centraliserade informationsutbytestjänsterna för elhandeln avvika från kravet i 87 § 2 mom. att ingå ett elförsäljningsavtal och ett elnätsavtal med samma slutförbrukare. På distributionsnätsinnehavarens beslut tillämpas också kravet på jämlikhet och icke-diskriminering i 18 §. Beslutet om avvikelse fattas av varje detaljförsäljare och distributionsnätsinnehavare för sin egen verksamhetsdel. Möjligheten att göra avvikelse behövs för att en del av detaljförsäljarna och distributionsnätsinnehavarna för närvarande använder sig av ett kunddatasystem som inte möjliggör ibruktagande av denna egenskap vid iakttagandet av gällande avtalsförfaranden.
I ikraftträdelsebestämmelsens 4 mom. åläggs detaljförsäljarna och distributionsnätsinnehavarna som är förpliktade att anlita de centraliserade informationsutbytestjänsterna för elhandeln en skyldighet att vidta sådana förberedande åtgärder som införandet av tjänsterna kräver. De förberedande åtgärderna ska vidtas i enlighet med den datakonversionsplan och plan för införande av centraliserade informationsutbytestjänster för elhandeln som den systemansvariga stamnätsinnehavaren utarbetat i samarbete med elföretagen. En förutsättning för att centraliserade informationsutbytestjänster för elhandeln kan införas är att samtliga detaljförsäljare och distributionsnätsinnehavare som ska anlita tjänsterna genomför de förberedande åtgärderna enligt datakonversionsplanen och planen för införande av tjänsterna. Den skyldighet om vilken det föreskrivs i punkten i fråga är således av central betydelse med tanke på genomförandet av reformen. Därför ska den systemansvariga stamnätsinnehavaren och Energimyndigheten övervaka genomförandet av de förberedande åtgärderna. Energimyndigheten ska också enligt punkten få extra befogenheter att ingripa i upptäckta försummelser när det gäller förberedande åtgärder. Detaljförsäljare och distributionsnätsinnehavare ska inom tre månader från ikraftträdandet av lagen för sig själv utarbeta en plan som ska innehålla de förberedande åtgärder som krävs med tanke på införandet av centraliserade informationsutbytestjänster för elhandeln i enlighet med datakonversionsplanen och planen för införande. Planen ska dessutom kompletteras vid behov. Planen och de ändringar som görs i den ska lämnas till Energimyndigheten och den systemansvariga stamnätsinnehavaren. Detaljförsäljare och distributionsnätsinnehavare ska dessutom på begäran ge Energimyndigheten och den systemansvarige stamnätsinnehavaren behövliga uppgifter om genomförandet av de förberedande åtgärderna. Det är närmast den systemansvariga stamnätsinnehavaren som ska övervaka att förberedande åtgärder vidtas i enlighet med datakonversionsplanen och planen för införande av tjänsterna och rapportera om framstegen i förberedelserna och eventuella brister till Energimyndigheten. Energimyndigheten ska också ha självständig behörighet att begära ytterligare utredning direkt av detaljförsäljare och distributionsnätsinnehavare. Bestämmelser om Energimyndighetens rätt att få uppgifter finns i 7 kap. i lagen om tillsyn över el- och naturgasmarknaden.
Energimyndigheten har tillsynsbehörighet i fråga om försummelser av de förberedande åtgärderna. Enligt punkten i fråga har Energimyndigheten rätt att genom sitt beslut kräva att detaljförsäljare och distributionsnätsinnehavare gör ändringar i sina planer eller sina förberedande åtgärder, om det finns anledning att misstänka att planerna eller de förberedande åtgärderna inte uppfyller kraven på införandet av centraliserade informationsutbytestjänster för elhandeln eller om det finns anledning att misstänka att införandet av de centraliserade informationsutbytestjänsterna för elhandeln skulle fördröjas på grund av bristfälliga förberedande åtgärder. På Energimyndighetens övervakningsåtgärder tillämpas också den allmänna behörigheten enligt 9 § i lagen om tillsyn över el- och naturgasmarknaden. På verkställigheten av myndighetens tillsynsbeslut tillämpas på motsvarande sätt 38 § i den lagen. Utgångspunkten för tillsynsåtgärderna ska vara målet att säkerställa att enskilda verksamhetsutövares eventuella försummelser av förberedande åtgärder inte utan grund fördröjer införandet av centraliserade informationsutbytestjänster för elhandeln i Finland.