7.1
Lag om förvaltning av den strategiska planen för den gemensamma jordbrukspolitiken
Med förvaltning av den strategiska planen avses skötsel av alla de uppgifter i anslutning till beviljande och utbetalning av stöd, medelsförvaltning, kontroll, återkrav, påföljder, övervakning, utvärdering, rapportering, styrning, information och systemadministration som hör till genomförandet av den strategiska planen och som förutsätts för att de åtgärder som ingår i den strategiska planen ska kunna genomföras effektivt och med iakttagande av principerna för oklanderlig medelsförvaltning enligt såväl EU:s som medlemsstaternas nationella bestämmelser. Lagen gäller delvis också andra stödsystem som finansieras ur jordbruksfonderna i fråga om det utbetalande organet, den behöriga myndigheten och det attesterande organet. För tydlighetens och korthetens skull används i lagens rubrik termen förvaltning, liksom i den gällande lagen, i stället för förvaltning av åtgärder.
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §. Tillämpningsområde. Enligt förslaget ska lagen tillämpas inom jord- och skogsbruksministeriets ansvarsområde på utarbetandet, genomförandet, utvärderingen, uppföljningen av och rapporteringen om den strategiska planen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Lagens bestämmelser om det utbetalande organet, den behöriga myndigheten och det attesterande organet avses också tillämpas på andra stödsystem som finansieras ur jordbruksfonderna.
Lagen ska alltså inte tillämpas på planer eller program som genomförs inom arbets- och näringsministeriets eller de övriga ministeriernas förvaltningsområden även om de inbegriper åtgärder för utveckling av landsbygden. När den riksomfattande planen, de regionala planerna och de lokala planerna som hör till lagens tillämpningsområde utarbetas och genomförs säkerställs det att de olika förvaltningsområdenas utvecklingsåtgärder kompletterar men inte överlappar varandra. I praktiken avgränsas lagens tillämpningsområde av den strategiska planens koppling till de allmänna och specifika målen i artiklarna 5 och 6 i förordningen om strategiska planer.
Den föreslagna lagen ska tillämpas på det nationella arbetet med den strategiska planen för den gemensamma jordbrukspolitiken och på organiseringen av uppgifterna och befogenheterna för de myndigheter och andra organ som ansvarar för att förvalta den. Med planarbete avses utarbetande, ändring och godkännande av den riksomfattande strategiska planen, de regionala utvecklingsplanerna och de lokala utvecklingsstrategierna och samarbete mellan de aktörer som deltar i planarbetet.
Lagens tillämpningsområde omfattar inte planer och program som finansieras ur Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden, Fonden för en rättvis omställning och Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden samt Asyl-, migrations- och integrationsfonden, Fonden för inre säkerhet eller instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik. Planer och program som finansieras ur EU:s olika fonder samordnas som en del av planarbetet.
Den föreslagna lagen tillämpas på de åtgärder som ingår i den strategiska planen och dessutom när det gäller de ovannämnda organen också på stöd som inte ingår i den strategiska planen. Detta är ändamålsenligt eftersom det handlar om organ som baseras på samma EU-rättsakter.
Åtgärder som med stöd av artikel 5 i den horisontella förordningen betalas ur EGFJ är marknadsordningsåtgärder som inte ingår i den strategiska planen.
Nationella jordbruksstöd som förvaltas genom det integrerade administrations- och kontrollsystemet (IACS-stöd) är jordbruksstöd som inte ingår i den strategiska planen.
Den gällande lagens 1 § möjliggör att lagen tillämpas också på utarbetande, genomförande, utvärdering och övervakning av nationella program. I praktiken har lagen inte tillämpats på dem, och därför ska det inte längre föreskrivas att lagen kan tillämpas på nationella program.
2 §.Tillämpning av lagen i landskapet Åland. I självstyrelselagen för Åland (1144/1991) föreskrivs det om fördelningen av lagstiftningsbehörigheten mellan riket och landskapet Åland samt om genomförande av EU-rätten i landskapet. Huruvida rikets lag blir tillämplig på den strategiska plan som genomförs i landskapet följer alltså direkt av självstyrelselagen för Åland.
Under innevarande programperiod genomförs på Åland ett särskilt utvecklingsprogram för landsbygden, som hör till landskapets behörighet att förvalta och genomföra. Under nästa finansieringsperiod ingår åtgärderna för Åland i den riksomfattande strategiska planen.
3 §.Förhållande till Europeiska unionens lagstiftning. Enligt förslaget tillämpas lagen på planarbetet och förvaltningen i samband med den strategiska planen för den gemensamma jordbrukspolitiken 2023—2027 som helt eller delvis finansieras av EU, om inte något annat följer av EU:s lagstiftning. Bestämmelser om planarbete, förvaltning, medelsförvaltning och kontroll i samband med åtgärderna i den strategiska plan som finansieras av medel i Ejflu och EGFJ finns i den förordning om strategiska planer, den horisontella förordning och den allmänna förordning som avses i 4 § 2, 3 och 5 punkten.
Termen intervention används i EU-rättsakterna under den nya finansieringsperioden, men den termen orsakar missförstånd i de nationella författningarna och genomförandet av stödsystemen. Därför används i den föreslagna lagen termen åtgärd, som också använts under den pågående programperioden.
På allmän nivå finns bestämmelser om förvaltningen, kontrollen och övervakningen av EU-medel också i Europaparlamentets och Rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002. Därtill har EU-kommissionen antagit delegerade akter och genomförandeakter om förvaltningen av de strategiska planerna för EU:s gemensamma jordbrukspolitik och medlen för dem.
Den nationella lagstiftningen om förvaltningen av den strategiska planen, som finansieras med EU-medel, ska närmast genomföra de bestämmelser om medlemsstatens organ som EU-lagstiftningen förutsätter.
4 §.Definitioner. I 4 § föreskrivs det om definitioner. Enligt 1 mom. 1 punkten avses med plan den strategiska planen för den gemensamma jordbrukspolitiken 2023—2027, som finansieras antingen med EU-medel och nationella medel eller uteslutande med nationella medel eller uteslutande med EU-medel. I artikel 104 i förordningen om strategiska planer föreskrivs det om innehållet i den strategiska planen och hur den ska utarbetas.
I 2 och 3 punkterna definieras den EU-lagstiftning som det senare hänvisas till i flera paragrafer som anger hur medlemsstaternas förvaltningsorgan utses och deras behörighet fördelas. Innehållet i förordningen om strategiska planer och den horisontella förordningen beskrivs närmare i avsnitt 2 om målen för och det huvudsakliga innehållet i EU-rättsakterna.
Enligt 2 punkten avses med förordningen om strategiska planer Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115 om fastställande av regler om stöd för de strategiska planer som medlemsstaterna ska upprätta inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (strategiska GJP-planer) och som finansieras av Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) samt om upphävande av förordningarna (EU) nr 1305/2013 och (EU) nr 1307/2013.
Enligt 3 punkten avses med den horisontella förordningen Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2116 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av förordning (EU) nr 1306/2013.
Med det förmedlande organet, som definieras i 4 punkten, avses ett offentligrättsligt eller privaträttsligt organ som en nationell eller regional förvaltande myndighet ansvarar för, eller som utför uppgifter för en sådan myndighets räkning, enligt definitionen i artikel 3.16 i förordningen om strategiska planer. Bestämmelser om förmedlande organ finns i 11 §.
Enligt 5 punkten avses med lokal aktionsgrupp en i artikel 33 i den allmänna förordningen avsedd grupp (Leadergrupp) som består av aktörer som deltar i den lokala landsbygdsutvecklingen och som godkänts av jord- och skogsbruksministeriet. Bestämmelser om godkännande av lokala aktionsgrupper, om gruppernas uppgifter samt om deras allmänna verksamhetsmässiga och administrativa förutsättningar finns i de föreslagna 7 och 15 §.
2 kap. Planarbete
I kapitlet om planarbete föreslås det bestämmelser om beredning, godkännande och samordning av den strategiska planen. I kapitlet föreskrivs det också om utarbetande och samordning av de regionala planer för landsbygdsutveckling och de lokala utvecklingsstrategier som utarbetas som underlag för beredningen av den strategiska planen och är avsedda att genomföras som en del av den. Under den innevarande programperioden beskrivs det i programmet för utveckling av landsbygden hur programmet främjar EU:s strategi för en smart och hållbar tillväxt för alla samt unionens prioriteringar för utveckling av landsbygden. Under nästa finansieringsperiod utarbetas i stället för ett landsbygdsutvecklingsprogram en strategisk plan för den gemensamma jordbrukspolitiken, som de regionala planerna och de lokala strategierna baseras på.
5 §.Godkännande och ändring av planen. I paragrafen föreskrivs det om det nationella godkännandet av förslaget till strategisk plan och om ändringar av planen. Bestämmelser om beredning av, innehållet i samt godkännande och ändring av den strategiska planen för den gemensamma jordbrukspolitiken finns i avdelning V, kapitel II och III i förordningen om strategiska planer. Dessutom har kommissionen antagit genomförandebestämmelser (kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/2289) om förfarandena för hur och när de strategiska planerna och ändringar i dem ska lämnas in och godkännas.
I fråga om den del av planen som gäller Åland fattar statsrådet endast beslut om att skicka planen till kommissionen.
Kommissionen bedömer förslaget till plan och lämnar vid behov sina synpunkter om det. Medlemsstaten ska förse kommissionen med alla ytterligare uppgifter som behövs och om nödvändigt revidera förslaget till plan. Kommissionen godkänner planen förutsatt att synpunkterna har beaktats i tillräcklig utsträckning.
I 1 mom. finns bestämmelser om det nationella godkännandet av planen. Förslaget till plan godkänns av statsrådet innan det sänds till kommissionen. I 2 mom. föreskrivs det om förfarandet vid ändring av planen och om godkännande av ändringarna. Ändringar av planen ska godkännas av övervakningskommittén för den strategiska planen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Övervakningskommitténs ställning och uppgifter beskrivs närmare i samband med 13 §.
6 §.Regionala planer för landsbygdsutveckling. I paragrafen finns bestämmelser om de regionala planerna för landsbygdsutveckling, som utarbetas för att fastställa de regionala målen i den strategiska planen och för att bereda de åtgärder som gäller dem. De interventionstyper enligt artikel 69.1 d, e, g och h i förordningen om strategiska planer som ingår i de regionala planerna är d) investeringar, inbegripet investeringar i bevattning, e) etablering av unga jordbrukare och nya jordbrukare samt nyetablering av landsbygdsföretag, g) samarbete och h) kunskapsutbyte och informationsspridning.
De regionala närings-, trafik- och miljöcentralerna svarar för utarbetandet av de regionala utvecklingsplanerna. Jord- och skogsbruksministeriet ger närings-, trafik- och miljöcentralerna anvisningar om utarbetandet av planerna med stöd av 9 § 1 mom. 4 punkten.
I 2 mom. föreskrivs om det innehåll som åtminstone ska ingå i de regionala utvecklingsplanerna. De regionala urvalskriterierna bereds nationellt och godkänns av övervakningskommittén.
Vid behov får statsrådet utfärda förordningar om de regionala planernas närmare innehåll och struktur samt förfarandet när planerna utarbetas eller ändras, och därför föreslås ett bemyndigande om detta i 2 mom. Avsikten är att bestämmelserna om de nämnda aspekterna huvudsakligen ska motsvara de gällande bestämmelserna i statsrådets förordning om förvaltning av utvecklingsprogrammen för landsbygden.
7 §.Lokala utvecklingsstrategier. I paragrafen föreskrivs det om utarbetande av lokala strategier för utveckling av landsbygden. Lokalsamhällenas utvecklingsprojekt i enlighet med de lokala utvecklingsstrategierna kallas lokalt ledd utveckling enligt Leaderkonceptet när det gäller Ejflu. De lokala utvecklingsstrategierna är inte fristående delar av planen, utan de utnyttjas i planarbetet för att fastställa lokala mål och planera åtgärder för dem. Syftet är att nationellt genomföra bestämmelserna i artikel 31—34 om lokalt ledd utveckling i den allmänna förordningen.
I artikel 32 i den allmänna förordningen finns bestämmelser om vad som åtminstone ska ingå i de lokala utvecklingsstrategierna. Avsikten är att närmare bestämmelser enligt nationella särbehov ska kunna utfärdas om strategins innehåll med stöd av det föreslagna bemyndigandet i 2 mom. Lokala grupper som uppfyller minimikraven på lokala aktionsgrupper enligt 15 § 2 mom. svarar för utarbetandet av de lokala strategierna. Dessa krav gäller gruppens verksamhetsmässiga, ekonomiska och administrativa förutsättningar samt en tillräckligt bred lokal representation bland medlemmarna och i styrelsen. Avsikten är att de som utarbetar en lokal utvecklingsstrategi ska kunna godkännas som lokal aktionsgrupp i fall att den utvecklingsstrategi som gruppen utarbetat väljs ut för att genomföras som en del av den strategiska planen för den gemensamma jordbrukspolitiken.
Enligt artikel 32 i den allmänna förordningen väljs de lokala utvecklingsstrategierna ut av en urvalskommitté som inrättats för ändamålet. Med stöd av samma artikel ansvarar den förvaltande myndigheten för att inrätta urvalskommittén och fatta beslut om godkännande av lokala utvecklingsstrategier. Enligt 9 § 1 mom. i den föreslagna lagen är jord- och skogsbruksministeriet den förvaltande myndighet som avses i artikel 32 i den allmänna förordningen.
I 2 mom. föreslås ett bemyndigande att vid behov genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om förfarandet vid utarbetande, ändring och godkännande av lokala utvecklingsstrategier samt om strategiernas innehåll och struktur. Avsikten är att i huvudsak samma förfaranden som under den innevarande programperioden ska iakttas. Bemyndigandet har en koppling till 15 § 2 mom. i lagförslaget, där det föreskrivs om de allmänna förutsättningarna för att en grupp ska kunna godkännas som lokal aktionsgrupp.
8 §.Samarbete. I paragrafen föreskrivs det om samarbete i planarbetet. Syftet med samarbetet är att säkerställa att inte överlappande finansiering från olika finansieringskällor beviljas för samma slags åtgärder och att utvecklingsåtgärderna kompletterar varandra även i praktiken. De parter som deltar i samarbetet varierar beroende på om planarbetet är riksomfattande, regionalt eller lokalt. Även samarbetsformerna kan variera beroende på fasen i planarbetet. På samarbetet med landskapet Åland tillämpas bestämmelserna i självstyrelselagen för Åland.
Representationen i samarbetet ska vara så bred som möjligt och täcka alla aktörer som är viktiga för utvecklingen av landsbygden. I utarbetandet av planer är de här aktörerna åtminstone övriga ministerier och centralförvaltningsmyndigheter med koppling till planen, representanter för regionalförvaltningen, lokala aktionsgrupper, intresseorganisationer såsom näringslivs-, producent-, arbetsmarknads- och miljöorganisationer samt sakkunniga inom jordbruk, landsbygd och regional utveckling.
I utarbetandet av regionala planer för landsbygdsutveckling deltar åtminstone regionalförvaltningsmyndigheterna, regionens samarbetsgrupper eller motsvarande organ, lokala aktionsgrupper, företag och intresseorganisationer samt sakkunniga inom utveckling av regionen eller en del av den. Också den kreativa branschens aktörer, såsom Centret för konstfrämjande i regionerna, beaktas vid behov i samarbetet. I sameområdet kan samarbetet till exempel involvera Sametinget. Ambitionen är att de regionala planerna ska utarbetas i så omfattande samarbete som möjligt med hänsyn till landskapsförbundens synpunkter och landskapsstrategierna.
I utarbetandet av lokala utvecklingsstrategier deltar åtminstone de lokala myndigheterna, sakkunniga inom utveckling av det område där strategin ska genomföras eller en del av det, samt företag, sammanslutningar och andra aktörer i området som har betydelse för genomförandet av den lokala strategin. I samarbetet kan också andra aktörer delta på inbjudan från fall till fall enligt målen och åtgärderna i utvecklingsarbetet. I samarbetet är det viktigt att utnyttja mångsidig sakkunskap och samordna riksomfattande, regionala och lokala mål.
I planen ingår ofta åtgärder som har en koppling till andra ministeriers än jord- och skogsbruksministeriets ansvarsområde. Då diskuteras planens tillämpningsområde och samordningen av åtgärderna med de berörda ministerierna. Till exempel stöden för företagsverksamhet på landsbygden och samordningen med strukturfonderna diskuteras med arbets- och näringsministeriet. Planens miljöåtgärder inom jordbruket och på landsbygden diskuteras i sin tur med miljöministeriet. Då kan också bestämmelser om andra planer och program än dem som ingår i den föreslagna lagen komma att tillämpas på samordningsförfarandet, till exempel lagstiftningen om Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden eller EU:s regional- och strukturpolitiska fonder. Liksom under den innevarande programperioden kommer bestämmelser om landskapets samarbetsgrupper att finnas i arbets- och näringsministeriets lagstiftning.
EU-rättsakterna under den nya finansieringsperioden förutsätter inte längre någon sådan särskild partnerskapsöverenskommelse med Ejflu och de övriga EU-fonderna som skulle ingås under den innevarande perioden.
Enligt 2 mom. svarar jord- och skogsbruksministeriet för samordningen av planen. Närings-, trafik- och miljöcentralerna ska inom sina områden svara för att de regionala planerna och genomförandet av planens regionala åtgärder bereds samordnat. Den lokala grupp som utarbetat den lokala strategin svarar i samarbete med närings-, trafik- och miljöcentralen för att den samordnas. Avsikten är att närings-, trafik- och miljöcentralerna och de som utarbetat de lokala strategierna ska se till att de regionala och de lokala utvecklingsåtgärderna kompletterar varandra. Om det behövs kan jord- och skogsbruksministeriet styra samordningen av regionala planer och lokala strategier med stöd av 9 § 1 mom. 4 och 5 punkten i den föreslagna lagen. Samordningen ska beaktas också när den riksomfattande planen, de regionala planerna eller den lokala strategin ändras.
I 3 mom. föreslås ett bemyndigande att vid behov genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om de aktörer som är viktiga med tanke på utvecklingen av landsbygden, samarbete vid skötseln av uppgifter enligt den föreslagna lagen samt samordning av planer och strategier. Till den här delen är avsikten att i huvudsak samma regler som under innevarande programperiod ska iakttas.
3 kap. Myndigheter och andra organ
I kapitlet föreslås det bestämmelser om de myndigheter som svarar för uppgifterna i samband med beredningen och genomförandet av den strategiska planen och om andra organ som deltar i planarbetet samt om fördelningen av behörighet mellan parterna. Det föreskrivs på allmän nivå om uppgifterna i samband med genomförandet av de stödsystem som ingår i planen. Närmare bestämmelser om fördelningen av uppgifter i samband med genomförandet och om åtskillnaden mellan de organ som genomför planen finns i lagstiftningen om stödsystemen, såsom i den föreslagna lagen om stödjande av landsbygdens utveckling under finansieringsperioden 2023— 2027.
Syftet med bestämmelserna i det föreslagna kapitlet är att genomföra de viktigaste kraven på förvaltningen av den strategiska planen för den gemensamma jordbrukspolitiken 2023—2027 som ställs i förordningen om strategiska planer, den horisontella förordningen och den allmänna förordningen. Bestämmelser om medlemsstaternas skyldigheter vid samordningen och förvaltningen av den strategiska planen finns i avdelning VI i förordningen om strategiska planer och i avdelning II, kapitel II i den horisontella förordningen. Medlemsstaterna ska sätta i kraft alla behövliga lagar, förordningar och administrativa föreskrifter för att säkerställa att unionens ekonomiska intressen skyddas effektivt. Medlemsstaterna ska utse en förvaltande myndighet, ett utbetalande organ och ett attesterande organ för planen. Medlemsstaterna ska inrätta förvaltnings- och kontrollsystem som garanterar en tydlig uppgiftsfördelning och åtskillnad mellan den förvaltande myndigheten och de övriga organen. Förvaltnings- och kontrollsystemet ska säkerställa att unionslagstiftningen om unionens åtgärder efterlevs. Medlemsstaten ska underrätta kommissionen om bestämmelser som utfärdats om det förvaltnings- och kontrollsystem som inrättats för att säkerställa ett effektivt skydd av unionens ekonomiska intressen.
9 §.Jord- och skogsbruksministeriets uppgifter. I paragrafen finns bestämmelser om de uppgifter som jord- och skogsbruksministeriet ansvarar för vid förvaltningen av den i lagförslaget avsedda strategiska planen och i planarbetet. Bestämmelser om ministeriets interna arbetsfördelning och åtskiljandet av uppgifter ska finnas i ministeriets arbetsordningar.
Den förvaltande myndigheten ansvarar för att den strategiska planen för den gemensamma jordbrukspolitiken förvaltas och genomförs på ett effektivt, ändamålsenligt och korrekt sätt i medlemsstaten. Enligt artikel 123 i förordningen om strategiska planer ska medlemsstaten utse en förvaltande myndighet. I 1 mom. 1 punkten utses jord- och skogsbruksministeriet till förvaltande myndighet. Jord- och skogsbruksministeriet är också under den pågående programperioden förvaltande myndighet för Ejflu-programmen.
Jord- och skogsbruksministeriet föreslås också vara den förvaltande myndighet som avses i artiklarna 32 och 33 i den allmänna förordningen, och svara för de uppgifter som anges i de artiklarna i anslutning till lokalt ledda utvecklingsstrategier och lokala aktionsgrupper.
Detaljerade bestämmelser om den förvaltande myndighetens uppgifter finns i artikel 123 i förordningen om strategiska planer. Den förvaltande myndigheten ansvarar bland annat för det elektroniska informationssystemet för övervakning och utvärdering och för att förhands- och efterhandsutvärderingar överlämnas till kommissionen, stödtagarna och de aktörer som genomför planen får tillräcklig information och planen ges offentlighet. Avsikten är att ministeriet ska ha det övergripande ansvaret för att ordna och samordna övervakningen och utvärderingen, men i praktiken kan dessa tjänster köpas in eller helt eller delvis delegeras till andra aktörer inom förvaltningsområdet. Dessutom ska den förvaltande myndigheten säkerställa att de årliga prestationsrapporter som är ett nytt krav för denna planperiod upprättas.
En del av uppgifterna som gäller övervakningen av planen sköts av den övervakningskommitté som det föreskrivs om i 13 §. Detaljerade bestämmelser om hur övervakningen och utvärderingen av den strategiska planen ska ordnas och om innehållet och förfarandena i övervakningen och utvärderingen finns i avdelning VII, kapitel I och II i förordningen om strategiska planer. Kommissionen har dessutom antagit genomförandeförordningar med närmare bestämmelser om årliga prestationsrapporter över de strategiska planernas output och resultat och om utvärderingen.
Den aktör som utsetts till förvaltande myndighet ansvarar fortfarande helt för skötseln av de uppgifter som i EU-lagstiftningen föreskrivs för den förvaltande myndigheten, även om ett förmedlande organ utför uppgifterna.
EU-lagstiftningen ger också medlemsstaterna andra uppgifter än de som uttryckligen angetts som den förvaltande myndighetens ansvar. I praktiken kan jord- och skogsbruksministeriet, som är förvaltande myndighet för planen, också ansvara för dessa uppgifter i enlighet med bestämmelserna om fördelningen av ministeriernas behörighet.
En ändring i den förvaltande myndighetens uppgifter är att det utbetalande organet under finansieringsperioden 2023—2027 sammanställer en årlig prestationsrapport för budgetåret, som innehåller output- och finansieringsindikatorer, och sänder rapporten till kommissionen senast den 15 februari. Tidigare har den förvaltande myndigheten ansvarat för att årligen senast den 31 januari och den 31 oktober förse kommissionen med kalenderårets indikatoruppgifter om utfall och finanser samt göra upp en årsrapport och efter övervakningskommitténs godkännande skicka den till kommissionen senast den 30 juni.
De uppgifter som anges i 1 mom. 2 och 3 punkten motsvarar jord- och skogsbruksministeriets uppgifter enligt gällande lag. Jord- och skogsbruksministeriet föreslås svara för beredningen av fördelningen av planens medel och för anvisandet av medel till de myndigheter som genomför planen. Här avses planeringen av hur planens medel ska riktas enligt åtgärd och region både årligen och för hela planeringsperioden samt besluten om anvisandet av medel till de aktörer som genomför planen. Beslutsförslag om anvisandet av planens medel behandlas i statsrådets finansutskott i enlighet med bestämmelserna om utskottets behörighet.
Enligt 1 mom. 4 och 5 punkten har jord- och skogsbruksministeriet i uppgift att styra utarbetandet av regionala planer för landsbygdsutveckling och lokala utvecklingsstrategier. Med stöd av bemyndigandena i 6 och 7 § i lagförslaget får bestämmelser om planerna och strategierna utfärdas genom förordning av statsrådet. Utöver dessa bestämmelser är avsikten att ministeriet ska utfärda närmare anvisningar om praktiska frågor som är så detaljerade att det inte är ändamålsenligt att utfärda bestämmelser om dem genom förordning av statsrådet. Det handlar till exempel om riktgivande innehållsförteckningar och längder för planer och strategier samt tidsfrister för utarbetandet. Ett syfte med bestämmelsen är att säkerställa att de regionala planerna och de lokala strategierna är enhetliga och jämförbara och att de utvecklingsåtgärder som ingår i dem kompletterar varandra och den strategiska planen.
I 1 mom. 5 punkten föreskrivs också om jord- och skogsbruksministeriets behörighet att godkänna lokala aktionsgrupper. Detta motsvarar förfarandet under innevarande programperiod.
I 1 mom. 6 punkten föreskrivs det att ministeriet ska vara behörig myndighet. Enligt artikel 8.1 i den horisontella förordningen ska medlemsstaten utse en myndighet på ministernivå som ansvarar för att utfärda, granska och återkalla ackrediteringen av utbetalande organ. Enligt den föreslagna 6 punkten ska jord- och skogsbruksministeriet vara den behöriga myndighet som avses i artikel 8 i den horisontella förordningen. Jord- och skogsbruksministeriet har under hela Finlands EU-medlemskap varit den behöriga myndighet som avses i punkten. Motsvarande bestämmelse har under innevarande programperiod funnits i 36 § i lagen om verkställighet av jordbruksstöd (192/2013).
Eftersom syftet är att samla alla bestämmelser om förvaltningen och organen i den föreslagna lagen ingår i 7 punkten en bestämmelse om att utse det attesterande organet. Jord- och skogsbruksministeriet utser i egenskap av behörig myndighet det attesterande organ som avses i artikel 12 i den horisontella förordningen.
I artikel 12 i den horisontella förordningen finns bestämmelser om det attesterande organet. Kommissionen har dessutom antagit genomförandeakter med regler för det attesterande organets verksamhet, till exempel om kontroller, certifikat och rapporter. Medlemsstaten ska utse en offentligrättslig eller privaträttslig sammanslutning till attesterande organ. Det attesterande organet ska i sin verksamhet vara oberoende av det utbetalande organet, den behöriga myndighet som har ackrediterat det utbetalande organet och de organ som ansvarar för genomförandet och övervakningen av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Det attesterande organet lämnar ett yttrande om att räkenskaperna ger en sann och rättvisande bild och att medlemsstatens styrningssystem fungerar tillfredsställande. Dessutom ska det i yttrandet anges att prestationsrapporteringen om outputindikatorer och resultatindikatorer för prestationsövervakningen är korrekt och att utgifterna för de åtgärder för vilka det begärts ersättning från kommissionen är lagliga och korrekta.
Under finansieringsperioden 2023—2027 ändras i synnerhet de skyldigheter som gäller kontroller på plats. Det attesterande organets uppgift är att säkerställa att informationssystemen är tillräckliga, att de fungerar, att de är uppdaterade och att den information som produceras är korrekt. En viktig uppgift blir att granska resultat och indikatoruppgifter. Vid kontrollerna framhävs principen om ”single audit”, som innebär att samma objekt endast kontrolleras en gång. Kvalitetskontrollen i samband med övervakningen fortsätter endast i fråga om marknadsordningarna.
Kommissionen har framhävt den behöriga myndighetens skyldighet att kontinuerligt övervaka det utbetalande organet bland annat med hjälp av det attesterande organets yttrande.
Den behöriga myndighetens uppgifter i samband med att utse det utbetalande organet och det attesterande organet gäller också i fråga om andra åtgärder än de som ingår i den strategiska planen.
I praktiken meddelas föreskrifter om åtskiljandet av uppgifter enligt 2 mom. i ministeriets arbetsordningar.
I 3 mom. finns ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om förutsättningarna för godkännande av de lokala aktionsgrupperna samt om förfarandet i samband med godkännandet. Liksom under den innevarande programperioden gäller dessa bestämmelser närmast säkerställande av öppenhet och jämlikhet i de lokala aktionsgruppernas verksamhet, deras ekonomiska och administrativa kompetens samt uppfyllandet av förutsättningarna för lokala strategier.
10 §.Livsmedelsverkets uppgifter. Enligt 2 § 1 mom. 1—2 punkten i lagen om Livsmedelsverket ska Livsmedelsverket bland annat sköta uppgifter som utbetalande organ för stöd som finansieras av EGFJ och Ejflu, uppgifter i anknytning till förvaltning och verkställighet samt uppgifter i anknytning till verkställigheten av nationella stöd som beviljas för jordbruks- och landsbygdsutvecklingsåtgärder, enligt vad som föreskrivs om dem i EU:s lagstiftning eller den nationella lagstiftningen. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det mer exakt än i den ovannämnda lagen om de uppgifter som Livsmedelsverket ska svara för vid genomförandet av den plan som lagförslaget gäller.
Enligt 1 mom. svarar Livsmedelsverket för verkställigheten och uppföljningen av och rapporteringen om planen samt för utbetalningen av medel och för en tillräcklig kontroll av medelsanvändningen. Med verkställighet avses bland annat utarbetande av det ansöknings- och beslutsmaterial som behövs, planering, genomförande och administrering av informationssystem samt anvisningar till stödtagarna i form av ansökningsinstruktioner. Utbetalning och kontroll av medel inbegriper också rapporteringen om dem till de nationella organ eller EU-organ som övervakar medelsanvändningen. Bestämmelser om fördelningen och åtskiljandet av uppgifter inom Livsmedelsverket föreslås finnas i ämbetsverkets arbetsordningar.
En ytterligare uppgift för Livsmedelsverket är att styra och övervaka de förmedlande organ som avses i 11 § och de lokala aktionsgrupperna när de sköter uppgifter som gäller verkställigheten av planen. Syftet med styrningen och övervakningen av de förmedlande organen och de lokala aktionsgrupperna är att säkerställa att planen genomförs enhetligt och effektivt i regionerna. För närings-, trafik- och miljöcentralerna innebär detta förvaltningsintern styrning med stöd av 8 § i lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna (897/2009). Bemyndiganden att meddela föreskrifter som behövs för styrningen av kommunernas landsbygdsnäringsmyndigheter och de lokala aktionsgrupperna föreslås ingå i lagarna om stödsystemen. Livsmedelsverket kan också ge förmedlande organ och aktionsgrupper allmän operativ eller administrativ styrning, till exempel utbildning, som är nödvändig för att planens mål ska kunna uppnås.
I 2 mom. föreskrivs det att Livsmedelsverket också kan sköta andra uppgifter som gäller verkställigheten av planen. Då avses uppgifter i samband med beredningen och avgörandet av förvaltningsbeslut som gäller stödtagarna. Vid behov föreskrivs det särskilt om dessa uppgifter i lagarna om stödsystemen.
Livsmedelsverket är utbetalande organ enligt artikel 9 i den horisontella förordningen. Det utbetalande organet är en myndighet eller ett organ i en medlemsstat som ansvarar för att korrekt förvalta och kontrollera de utgifter som finansieras ur Ejflu och genom EGJF genom delad förvaltning med unionen. Det utbetalande organet har en viktig roll när unionens andel av finansieringen söks och ansökningar korrigeras.
Bestämmelser om ackreditering av utbetalande organ finns i artikel 9 i den horisontella förordningen. Kommissionen har också antagit delegerade akter om minimivillkoren och förfarandena för ackreditering av utbetalande organ. En myndighet på ministernivå i medlemsstaten ska ackreditera det utbetalande organet. Ett ackrediteringsvillkor är att det utbetalande organet uppfyller de kriterier som fastställts i artikel 9 i den horisontella förordningen och i den delegerade förordningen (EU) 2022/127. Den myndighet som ackrediterar det utbetalande organet ska också övervaka det och vid behov återkalla ackrediteringen, om ackrediteringsvillkoren inte längre uppfylls och det utbetalande organet inte genomför nödvändiga anpassningar inom den angivna tidsfristen.
I egenskap av behörig myndighet enligt 9 § i lagförslaget svarar jord- och skogsbruksministeriet för den nationella ackrediteringen av det utbetalande organet. Under den innevarande programperioden har Livsmedelsverket ackrediterats som utbetalande organ för Ejflu-program. Ackrediteringen är fortfarande giltig, men ska ses över i fråga om de nya uppgifterna innan den nya strategiperioden börjar. Momentet gör det möjligt att utse ett utbetalande organ bland annat när en tidigare ackreditering måste återkallas.
Det utbetalande organ som ackrediterats svarar för de uppgifter som ålagts det i Europeiska unionens lagstiftning under iakttagande av principerna för oklanderlig medelsförvaltning. Bestämmelser om principerna för oklanderlig medelsförvaltning finns i Europaparlamentets och Rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och i den horisontella förordningen.
Detaljerade bestämmelser om de uppgifter som det utbetalande organet svarar för finns i artikel 9 i den horisontella förordningen och i de delegerade akter och genomförandeakter som antagits med stöd av artikel 11. När det utbetalande organets uppgifter inbegriper förvaltningsbeslut eller inspektioner som gäller stödtagare, eller annan utövning av offentlig makt, föreskrivs det särskilt om det utbetalande organets behörighet i lagarna om stödsystemen.
Enligt artikel 9 i den horisontella förordningen får de utbetalande organen med undantag för utbetalning av stöd delegera utförandet av sina uppgifter. Med utbetalning av stöd avses själva betalningarna. Det innebär att förvaltningsbeslut som gäller bedömningen av förutsättningarna för utbetalning av stöd till en stödtagare och huruvida de kostnader som anges i ansökan berättigar till stöd kan delegeras i lagstiftningen om stödsystemen. Under den innevarande programperioden har det utbetalande organets uppgifter delegerats till närings-, trafik- och miljöcentralerna, Ålands landskapsregering, Statens ämbetsverk på Åland samt kommunerna, regionförvaltningsverken, tullen och kommunernas landsbygdsnäringsmyndigheter.
Det utbetalande organet styr och övervakar övriga myndigheter när de sköter uppgifter som hör till det utbetalande organets ansvarsområde. Syftet med styrningen och övervakningen av de organ som sköter det utbetalande organets uppgifter är att säkerställa att planen genomförs enhetligt och effektivt i regionerna. I praktiken utförs styrningen och övervakningen med samma metoder som beskrivits ovan i samband med 1 mom.
En ny uppgift för det utbetalande organet under finansieringsperioden 2023—2027 är att utöver sina andra rapporteringsskyldigheter utarbeta, underteckna och skicka en prestationsrapport till kommissionen senast den 15 februari. Dessutom ska det utbetalande organet senast den 30 juni 2030 skicka en ytterligare prestationsrapport som innehåller utgifterna fram till utgången av 2029 för att räkenskaperna ska kunna avslutas.
11 §. Förmedlande organ. I paragrafen föreskrivs det på allmän nivå om de parter som sköter uppgifter som tillkommer planens förvaltande myndighet. Ett förmedlande organ är enligt artikel 3.16 i förordningen om strategiska planer ett organ som en nationell eller regional förvaltande myndighet ansvarar för, eller som utför uppgifter för en sådan myndighets räkning.
Till förmedlande organ utses Livsmedelsverket, Statens ämbetsverk på Åland, närings-, trafik- och miljöcentralerna och kommunernas landsbygdsnäringsmyndigheter. Under den innevarande perioden har Livsmedelsverket inte separat angetts som förmedlande organ även om verket också har skött delar av den förvaltande myndighetens uppgifter. Statens ämbetsverk på Åland är ett nytt förmedlande organ, och det beror på att den strategiska planen också föreslås omfatta uppgifter som hör till Ålands behörighet.
Det förmedlande organet svarar inom sitt verksamhetsområde för den förvaltande myndighetens uppgifter, till exempel uppgifter i samband med beviljande av stöd, i enlighet med vad som föreskrivs särskilt i lag. Vid behov meddelas föreskrifter om fördelningen och åtskiljandet av uppgifter inom det förmedlande organet i arbetsordningarna för de myndigheter som är förmedlande organ.
Bestämmelsen ger inte de förmedlande organen den behörighet de behöver för att sköta uppgifterna, utan behörigheten grundar sig på lagarna om stödsystemen. När det gäller företags- och projektverksamhet på landsbygden finns bestämmelser om närings-, trafik- och miljöcentralernas uppgifter och behörighet i den föreslagna lagen om stödjande av landsbygdens utveckling under finansieringsperioden 2023—2027. På motsvarande sätt finns bestämmelser om uppgifter som gäller strukturstöd till jordbruket, jordbrukarstöd och marknadsstöd som finansieras med planens medel i lagarna om dessa stödsystem.
Under den innevarande programperioden definierades de förmedlande organen nationellt i 5 § i lagen om stödjande av landsbygdens utveckling.
12 §. Det attesterande organets rätt att utföra inspektioner och få upplysningar. Det attesterande organet lämnar till kommissionen ett yttrande om att räkenskaperna ger en sann och rättvisande bild och att medlemsstatens styrningssystem fungerar tillfredsställande. Dessutom ska det i yttrandet anges att prestationsrapporteringen om outputindikatorer och resultatindikatorer för prestationsövervakningen är korrekt och att utgifterna för de åtgärder för vilka det begärts ersättning från kommissionen är lagliga och korrekta.
För att det attesterande organet ska kunna utföra de nödvändiga granskningar och kontroller som avses i artiklarna 5—7 i budgetförordningen (EU) 2022/128 ska det ha bestämda rättigheter att utföra inspektioner och få upplysningar.
Enligt det föreslagna 1 mom. får det attesterande organet utföra inspektioner som gäller den förvaltande myndigheten och hos de myndigheter eller sammanslutningar som sköter uppgifter som det utbetalande organet ska sköta, eller hos stödtagaren. Den som utför inspektionerna har rätt att i den omfattning som uppdraget kräver inspektera stödtagarens husdjursbyggnader, odlingar, lokaler och andra förhållanden som utgör förutsättningar för utbetalning av stödet. Det attesterande organet får dock inte utföra inspektioner i lokaler som används för permanent boende.
I 2 mom. föreskrivs det i sak enligt 40 § i den gällande lagen om verkställighet av jordbruksstöd (192/2013) om det attesterande organets rätt att trots sekretessbestämmelserna få uppgifter av myndigheterna. Nu föreslås bestämmelsen finnas i samma lag som bestämmelserna om de andra organen för förvaltning av den strategiska planen och deras uppgifter. Enligt förslaget ska det attesterande organet trots sekretessbestämmelserna ha rätt att av myndigheterna få de uppgifter som är nödvändiga för utförandet av de uppdrag som föreskrivs för organet i 1 mom. De uppgifter som begärs ska gälla stödtagaren.
Enligt det föreslagna 3 mom. tillämpas förvaltningslagen, språklagen, samiska språklagen och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet vid utförande av det attesterande organets inspektionsuppdrag. På den som utför inspektionsuppdrag tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar och på skada som orsakas vid inspektionen det som föreskrivs i skadeståndslagen.
13 §.Övervakningskommitté. I 13 § föreslås nationella bestämmelser om den övervakningskommitté som avses i artikel 124 i förordningen om strategiska planer. Övervakningskommittén övervakar genomförandet av den strategiska planen för den gemensamma jordbrukspolitiken. En övervakningskommitté ska inrättas senast inom tre månader från det att den strategiska planen har godkänts. Statsrådet tillsätter övervakningskommittén, vilket motsvarar förfarandet under innevarande programperiod. Enligt artikel 124 i förordningen om strategiska planer ska övervakningskommittén ha en balanserad representation av relevanta offentliga myndigheter och förmedlande organ och av företrädare för de partner som avses i artikel 106.3 i den förordningen. Företrädare för kommissionen deltar i övervakningskommitténs arbete i egenskap av rådgivare. Statsrådet beslutar närmare om övervakningskommitténs sammansättning och antalet ledamöter i samband med beslutet om tillsättande.
Övervakningskommittén är verksam under hela programperioden, och därför förekommer det sannolikt omsättning bland ledamöterna. I sådana fall beslutar jord- och skogsbruksministeriet om ändringar i övervakningskommitténs sammansättning. Här avses att en annan person utnämns till företrädare för en part som deltar i övervakningskommitténs verksamhet enligt statsrådets beslut om tillsättande. Statsrådet fattar beslut om ändringar av övervakningskommitténs struktur eller antalet ledamöter.
Enligt artikel 124 i förordningen om strategiska planer ska övervakningskommittén sammanträda minst en gång om året. Övervakningskommittén organiserar sitt arbete och iakttar en arbetsordning som den utarbetat och godkänt.
Bestämmelser om övervakningskommitténs uppgifter finns i artikel 124 i förordningen om strategiska planer. Övervakningskommittén granskar i synnerhet framstegen med att genomföra den strategiska planen och uppnå delmålen samt problem som påverkar framstegen med planen och de åtgärder som vidtagits för att lösa dem. Till övervakningskommitténs viktigaste uppgifter hör också att granska framstegen med att genomföra utvärderingar och sammanfattande utvärderingar av planen och övervaka genomförandet av eventuella rekommendationer. Övervakningskommittén granskar också genomförandet av kommunikations- och synlighetsåtgärder.
Övervakningskommittén yttrar sig om den metod och de kriterier som används för att välja ut insatser och om den årliga prestationsrapporten. Övervakningskommittén yttrar sig också om utvärderingsplanen och betydande ändringar av den. Ett yttrande av övervakningskommittén krävs också om alla förslag från den förvaltande myndigheten som gäller justeringar i den strategiska planen.
Övervakningskommitténs uppgifter ändras inte avsevärt inför den nya finansieringsperioden. Däremot ändras tidsschemat för övervakningskommitténs sammanträden, eftersom prestationsrapporten ska skickas till kommissionen redan före den 15 februari. Tidigare har årsrapporten skickats före den 30 juni. I fortsättningen ska rapporteringen gälla EU:s budgetår (16.10—15.10 N+1) i stället för kalenderåret som tidigare. En nyhet är att prestationsrapporten framöver omfattar och övervakningskommittén behandlar även ärenden i samband med stöd inom ramen för pelare I, då övervakningskommittén och årsrapporten tidigare endast tog upp ärenden inom ramen för pelare II.
Under den kommande perioden är den prestationsrapport som gäller budgetåret också mer teknisk än den tidigare årsrapporten, eftersom övervakningsuppgifterna för rapporten genereras direkt ur informationssystemen. Andra nyheter är att övervakningskommitténs arbetsordning och en förteckning över ledamöterna ska offentliggöras på internet och att kommittéer kan inrättas under övervakningskommittén.
En del av de uppgifter som föreskrivs för övervakningskommittén är sådana att kommitténs avgöranden styr myndigheternas genomförande av den strategiska planen för den gemensamma jordbrukspolitiken och allokeringen av planens medel. Därför innehåller det föreslagna 2 mom. de bestämmelser som behövs för att säkerställa god förvaltning och rättssäkerhet enligt 124 § i grundlagen. På skötseln av övervakningskommitténs uppgifter tillämpas förvaltningslagen (423/2003), offentlighetslagen (621/1999), språklagen (423/2003), samiska språklagen (1086/2003) och lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003). I samma moment föreskrivs det också om tillämpning av straffrättsligt tjänsteansvar på personer som deltar i övervakningskommitténs beslutsfattande. Med straffrättsligt tjänsteansvar avses tillämpning av bestämmelserna i 40 kap. i strafflagen. För att uppfylla den straffrättsliga legalitetsprincipen avgränsas det straffrättsliga tjänsteansvaret till personer som är med och fattar de beslut som föreskrivits för övervakningskommittén. I 2 mom. föreskrivs också om tillämpning av skadeståndslagen (412/1974) på ersättning av skada som orsakas i samband med utförandet av de uppgifter som föreskrivits för övervakningskommittén. 2 mom. motsvarar 14 § 3 mom. i programförvaltningslagen.
14 §. Landsbygdsnätverket. Varje medlemsstat ska inrätta ett nationellt nätverk för den gemensamma jordbrukspolitiken. Bestämmelser om nätverkets uppgifter finns i artikel 126 i förordningen om strategiska planer. Nätverket ska inrättas för nätverkssamarbete mellan organisationer och förvaltningar, rådgivare, forskare och andra innovationsaktörer samt andra aktörer inom jordbruk och landsbygdsutveckling på nationell nivå senast tolv månader efter det att kommissionen har godkänt den strategiska planen. Nätverket föreslås heta Landsbygdsnätverket, samma term som har använts under den innevarande programperioden. Även om uppgifterna blir fler är det ändamålsenligt att använda den etablerade termen Landsbygdsnätverket.
I artikel 126 i förordningen anges också landsbygdsnätverkets mål och uppgifterna för den enhet som ska uppfylla målen (landsbygdsnätverkstjänster).
Finlands landsbygdsnätverk har i uppgift att synliggöra möjligheterna med och resultaten av den strategiska planen för den gemensamma jordbrukspolitiken i Fastlandsfinland och på Åland Det gör nätverket genom information och utbildning, genom att sprida goda exempel och öka frukterna av samverkan genom nationellt och internationellt samarbete.
Det är fortfarande obligatoriskt att inrätta nationella nätverk för den gemensamma jordbrukspolitiken, och medlemsstaten ska med stöd av artikel 126 i förordningen om strategiska planer rikta en del av det tekniska biståndet för sin strategiska plan till att inrätta nätverket och till skötseln av dess uppgifter. GJP-nätverkets verksamhetsområde har utvidgats från landsbygdsutveckling (pelare II) till direkta stöd (pelare I). Också vissa nya uppgifter tillkommer.
Under finansieringsperioden 2023—2027 är ett nytt mål för det nationella GJP-nätverket att underlätta ömsesidigt lärande och samverkan mellan alla berörda parter inom jordbruket och på landsbygden och att bidra till spridningen av den strategiska planens resultat. Förutom att främja innovation är ett mål för landsbygdsnätverket under perioden 2023–2027 att alla berörda parter ska involveras i processen för kunskapsutbyte och kunskapsbyggande.
Det nationella GJP-nätverket behöver inte längre utarbeta någon kommunikationsplan. Nätverket ska dock fortfarande samla in, analysera och sprida information om åtgärder som stöds genom den strategiska planen och om resultaten av de åtgärder som fått stöd. En ny uppgift för det nationella GJP-nätverket är att analysera utvecklingen inom jordbruket och i landsbygdsområdena som är relevant för nio specifika mål. En ytterligare ny uppgift är att skapa plattformar, forum och evenemang för att främja ett utbyte av erfarenheter mellan berörda parter och ömsesidigt lärande, däribland i relevanta fall utbyte med nätverk i tredjeländer.
Utöver att främja nätverksbyggandet mellan lokala aktionsgrupper är en uppgift också att främja nätverksbyggandet mellan landsbygdens innovationsgrupper, inklusive internationellt samarbete. En annan ny uppgift är att skapa kopplingar till andra unionsfinansierade strategier eller nätverk och att bidra till den fortsatta utvecklingen av den gemensamma jordbrukspolitiken och utarbetande av eventuella efterföljande perioder för strategiska planer.
Under finansieringsperioden 2023—2027 föreskrivs det inte särskilt om inrättandet av ett nätverk för den gemensamma jordbrukspolitiken eller om nätverkets struktur.
Liksom för närvarande med stöd av 15 § i den gällande programförvaltningslagen utfärdas närmare bestämmelser om det organ som svarar för landsbygdsnätverkets verksamhet också med stöd av den föreslagna lagen genom förordning av statsrådet. Det organ som svarar för landsbygdsnätverkets verksamhet ges inga uppgifter som inbegriper utövande av offentlig makt. Därför behövs ingen bestämmelse på lagnivå enligt 119 § 2 mom. i grundlagen för att föreskriva om det organ som under nästa period ska svara för landsbygdsnätverkets verksamhet. Under den pågående programperioden har en enhet vid Livsmedelsverket svarat för landsbygdsnätverkets verksamhet. Avsikten är inte att utse något annat organ för uppgiften.
Närmare bestämmelser om det organ som svarar för landsbygdsnätverkets verksamhet, om styrningen av verksamheten samt om innehållet i och förfarandet för godkännande av verksamhetsplaner och verksamhetsberättelser utfärdas med stöd av ett bemyndigande i paragrafen genom förordning av statsrådet. Genom förordning föreskrivs i huvudsak på samma sätt som under innevarande programperiod bland annat om sammansättningen och uppgifterna för den styrgrupp som styr landsbygdsnätverkets verksamhet.
15 §. Lokala aktionsgrupper. I paragrafen föreslås bestämmelser om de lokala aktionsgruppernas uppgifter, allmänna krav på deras förvaltning, verksamhet och sammansättning samt den lagstiftning som ska tillämpas på aktionsgruppens förfarande.
Paragrafen tillämpas på lokala aktionsgrupper som genomför lokalt ledd utveckling. Bestämmelser om dem finns i artikel 33 i den allmänna förordningen.De lokala aktionsgrupperna utgörs av representanter för lokala privata och offentliga socioekonomiska intressegrupper. Ingen enskild intressegrupp får dominera beslutsfattandet i aktionsgrupperna. De lokala utvecklingsstrategier som aktionsgrupperna genomför och godkännandet av aktionsgrupperna behandlas i samband med 7 och 9 §.
Leaderkonceptet är obligatoriskt för medlemsstaterna när det gäller den Ejflu-finansierade strategiska planen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Enligt artikel 92 i förordningen om strategiska planer ska minst fem procent av det totala Ejflu-bidraget till den strategiska planen reserveras för Leader. Enligt artikel 34 i den allmänna förordningen får högst 25 procent av det totala offentliga bidraget till den lokala utvecklingsstrategin användas för aktionsgruppernas förvaltningskostnader och för ledning av den lokala utvecklingsstrategin. Bestämmelser om denna verksamhetspenning som beviljas aktionsgrupper finns i 58 § i förslaget till lag om stödjande av landsbygdens utveckling under finansieringsperioden 2023—2027 och i den förordning som statsrådet utfärdar med stöd av den.
De lokala aktionsgrupperna svarar för skötseln av uppgifterna enligt artikel 33 i den allmänna förordningen. Dessa uppgifter är förutom att genomföra den lokala utvecklingsstrategin bland annat att planera ett urvalsförfarande och urvalskriterier för insatser som stöds, ta emot och bedöma ansökningar om stöd, välja ut insatser och fastställa stödbeloppet för dem samt lägga fram förslagen för det organ som fattar stödbesluten. Aktionsgrupperna övervakar också framstegen med att uppnå utvecklingsstrategins mål. Bestämmelser om dessa uppgifter ska finnas i den nationella lagstiftningen om stödsystemen,
I 2 mom. föreskrivs det om allmänna förutsättningar för lokala aktionsgrupper. I förfarandet i samband med godkännandet av aktionsgrupperna kontrollerar jord- och skogsbruksministeriet att dessa förutsättningar uppfylls, samtidigt som ministeriet kontrollerar de förutsättningar som kommer att föreskrivas med stöd av bemyndigandet i 9 § 3 mom. Syftet med de allmänna förutsättningarna för aktionsgrupperna är att garantera Leaderkonceptets principer och utvecklingsarbetets kvalitet i alla regioner. En lokal aktionsgrupp ska vara en juridisk person som har tillräckliga verksamhetsmässiga, ekonomiska och administrativa förutsättningar för att sköta de uppgifter som aktionsgrupperna har föreskrivits. Medlemmarna i en lokal aktionsgrupp ska bestå av en bred representation av olika lokala aktörer, och verksamheten i aktionsgruppen ska vara öppen för alla. Åtminstone de myndigheter och föreningar som deltar i den lokala landsbygdsutvecklingen samt invånarna i verksamhetsområdet ska vara företrädda i aktionsgruppen. I samernas hembygdsområde kan även Sametinget vara representerat. I styrelsen för en lokal aktionsgrupp ska företrädare för verksamhetsområdets kommuner, privaträttsliga sammanslutningar och stiftelser samt företrädare för lokalbefolkningen vara jämlikt representerade. I praktiken ska den så kallade trepartsprincipen iakttas när aktionsgruppens styrelse sätts samman, så att var och en av de ovannämnda parterna företräds av en tredjedel av styrelseledamöterna. I övrigt grundar sig den behörighet som behövs för att sköta aktionsgruppens föreskrivna uppgifter på lagarna om de stödsystem som används för att genomföra planen.
I 3 mom. föreslås att förvaltningslagen, offentlighetslagen, språklagen, samiska språklagen och lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet ska tillämpas när den lokala aktionsgruppen sköter sina lagstadgade uppgifter. Avsikten med bestämmelsen är att på det sätt som förutsätts i 21 § 2 mom. och 124 § i grundlagen trygga garantierna för en god förvaltning när den lokala aktionsgruppen sköter sina lagstadgade uppgifter. Därtill föreslås det att strafflagens 40 kap. om straffrättsligt tjänsteansvar ska tillämpas på dem som deltar i en lokal aktionsgrupps beslutsfattande när de sköter uppgifter som föreskrivits för en lokal aktionsgrupp. I enlighet med den straffrättsliga legalitetsprincipen föreslås det att ansvaret avgränsas så att det gäller dem som deltar i aktionsgruppens beslutsfattande och dem som är anställda av aktionsgruppen när dessa sköter uppgifter som föreskrivits för en lokal aktionsgrupp. I 3 mom. föreskrivs också om tillämpning av skadeståndslagen på ersättning av skada som orsakas i samband med utförandet av de uppgifter som föreskrivits för aktionsgruppen. 3 mom. motsvarar 16 § 3 mom. i den gällande programförvaltningslagen.
4kap. Särskilda bestämmelser
16 §.Information om planen. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska omfattande information om planens möjligheter och effekter ges i den region där planen genomförs. Informationen om planen ges under beredningen och genomförandet samt efter att planen har genomförts. I informationen ligger fokus på planens mål, målgrupperna och finansieringsmöjligheterna för åtgärderna samt på resultaten av övervakningen och utvärderingarna av programmet. Den i paragrafen avsedda informationen inkluderar inte annonser och instruktioner om ansökan, beviljande och utbetalning av stöd enligt de stödsystem som finansieras genom planen, utan vid behov föreskrivs det om ansvaret och förfarandet för sådan information i lagarna om stödsystemen. I enlighet med uppgiftsfördelningen i den föreslagna lagen eller EU-lagstiftningen svarar jord- och skogsbruksministeriet, Livsmedelsverket eller landsbygdsnätverket för att informera på riksnivå. I övrigt svarar de förmedlande organen eller de lokala aktionsgrupperna för att informera inom sitt verksamhetsområde, i den mån de svarar för beredningen eller genomförandet av planen eller en del av den.
Paragrafen motsvarar 17 § i den gällande programförvaltningslagen.
17 §. Skyldighet att lämna uppgifter. I paragrafen föreskrivs det att det förmedlande organet och de lokala aktionsgrupperna är skyldiga att trots sekretessbestämmelserna ge jord- och skogsbruksministeriet och Livsmedelsverket alla upplysningar som är nödvändiga för skötseln av de uppgifter som avses i den föreslagna lagen. Syftet med bestämmelsen är att de krav som EU-lagstiftningen ställer på skötseln av den förvaltande myndighetens och det utbetalande organets uppgifter ska kunna uppfyllas. I samband med genomförandet av planen uppkommer information som är nödvändig för övervakningen av planens utfall och effektivitet, och den ska skickas till kommissionen till exempel vid utvärderingen av planens och de statliga stödens effekt. Information som uppkommit under genomförandet av planen behövs också för planeringen och utvecklingen av medelsanvändningen och genomförandet av planen. Enligt artikel 131 i förordningen om strategiska planer ska lokala aktionsgrupper och stödmottagare tillhandahålla den förvaltande myndigheten och dem som utvärderar planen all information som behövs för övervakning och utvärdering av den strategiska planen.
I sak motsvarar paragrafen 18 § i den gällande programförvaltningslagen.
18 §. Tekniskt bistånd. Enligt artikel 125 i förordningen om strategiska planer får medel ur Ejflu riktas till tekniskt bistånd för att stöd enligt den strategiska planen ska kunna förvaltas och genomföras ändamålsenligt. I motsats till vad som gällt tidigare kan tekniskt bistånd alltså användas även inom ramen för pelare I, det vill säga stödsystem som helt finansieras av unionen. En del av det tekniska biståndet ska användas för att inrätta och driva de nationella nätverken för den gemensamma jordbrukspolitiken. Tekniskt bistånd kan också användas för åtgärder som gäller tidigare programperioder och kommande planperioder inom den gemensamma jordbrukspolitiken.
Under den innevarande programperioden har tekniskt bistånd enligt 65 § i den gällande lagen om stödjande av landsbygdens utveckling kunnat användas för att sköta de uppgifter enligt programförvaltningslagen som avser uppgörande, genomförande, bedömning och övervakning av program samt information, sköta uppgifter som gäller verkställande av program, göra eller låta göra undersökningar och utredningar som stöder programplaneringen samt genomförandet och övervakningen av ett program samt ordna utbildning i samband med genomförandet av ett program. I den föreslagna paragrafens 1 mom. ingår inte längre någon detaljerad förteckning över användningsändamålen för det tekniska stödet, utan i stället en hänvisning till artikel 125 i förordningen om strategiska planer. Avsikten är ändå att det tekniska biståndet ska användas för att finansiera samma typ av åtgärder som under den innevarande programperioden.
Enligt 2 mom. bereder Livsmedelsverket en dispositionsplan för det tekniska biståndet, och planen fastställs av jord- och skogsbruksministeriet. I Livsmedelsverkets uppgifter ingår att övervaka den totala användningen av biståndet och sammanställa utredningar om det. Momentet motsvarar 65 § 2 mom. i den gällande lagen om stödjande av landsbygdens utveckling. Under den kommande finansieringsperioden föreskrivs det om tekniskt bistånd i lagen om förvaltning av den strategiska planen för den gemensamma jordbrukspolitiken, och inte i lagen om stödjande av landsbygdens utveckling under finansieringsperioden 2023—2027, eftersom det tekniska biståndet också gäller alla insatser som genomförs med hjälp av åtgärderna i den strategiska planen.
Livsmedelsverket betalar ut tekniskt bistånd på ansökan. Livsmedelsverket beslutar om återkrav av tekniskt bistånd. Närmare bestämmelser om återkrav finns i 10 kap. i lagen om stödjande av landsbygdens utveckling under finansieringsperioden 2023—2027, som det hänvisas till i 3 mom.
I 4 mom. föreslås ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om förfarandet när dispositionsplanen fastställs och vid utbetalning samt om de godtagbara kostnaderna för det tekniska biståndet.
19 §. Finansiering från Europeiska unionen. Paragrafen gäller den nationella intäktsföringen av EU:s bidrag till finansieringen av den strategiska planen. Enligt paragrafen är källan för den nationella medfinansiering som motsvarar EU:s bidrag avgörande vid intäktsföringen av EU:s finansiella bidrag. Om den nationella finansieringsandelen kommer från statsbudgeten intäktsförs EU:s bidrag i statsbudgeten. På motsvarande sätt intäktsförs EU:s finansiella bidrag till gårdsbrukets utvecklingsfond om den nationella finansieringen beviljas ur fondens medel.
Avsikten är att den nationella medfinansieringen för Ejflu och EGFJ ska intäktsföras i statsbudgeten. Den nationella finansieringen intäktsförs till gårdsbrukets utvecklingsfond om den nationella finansieringsandelen av stöd som medfinansieras av EU beviljas ur fondens medel. Motsvarande förfarande tillämpas under den innevarande programperioden. Alternativet med intäktsföring till fonden föreskrivs som en möjlighet som i praktiken närmast blir aktuell när understödsandelen av strukturstöd till jordbruket beviljas ur gårdsbrukets utvecklingsfond.
20 §.Sökande av ändring. Paragrafen innehåller bestämmelser om rätten att söka ändring i beslut om betalning och återkrav av tekniskt bistånd. Eftersom avsikten är att begäran om omprövning så heltäckande som möjligt ska vara det första skedet när ändring söks ska omprövningsförfarandet i fortsättningen vara det första steget också vid sökande av ändring i beslut om tekniskt bistånd. Detta är nytt i jämförelse med den gällande lagen. Ändring i beslut med anledning av begäran om omprövning får sökas genom besvär hos Tavastehus förvaltningsdomstol. I fråga om stöd för landsbygdsutveckling koncentrerades besvären till Tavastehus förvaltningsdomstol i samband med nedläggningen av Landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd (RP 121/2013 och lagändringarna 75/2014 och 81/2014). I övrigt tillämpas vad som föreskrivs om sökande av ändring i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). I jord- och skogsbruksministeriets beslut om godkännande av aktionsgrupper söks alltså ändring hos förvaltningsdomstolen.
21 §. Ikraftträdande. I paragrafen finns bestämmelser om lagens ikraftträdande, tillämpningen av lagen, upphävande av den gällande programförvaltningslagen samt övergångsbestämmelser i anslutning till detta. Lagen avses träda i kraft den 1 januari 2023. Lagen tillämpas på planer som börjar genomföras den 1 januari 2023 eller senare. De bestämmelser som gällde vid lagens ikraftträdande ska tillämpas på program vars genomförande pågår vid ikraftträdandet. I praktiken innebär detta en övergångsperiod för Programmet för utveckling av landsbygden i Fastlandsfinland 2014—2020, det vill säga åren 2021 och 2022, då den gällande programförvaltningslagen tillämpas på förvaltningen.
7.2
Lag om stödjande av landsbygdens utveckling under finansieringsperioden 2023—2027
Lagens rubrik innehåller fortfarande stödjande av landsbygdens utveckling, vilket tydligt anger den verksamhet som stöds med stöd av lagen. Till skillnad från den gällande lagen anges också den kommande finansieringsperioden med årtal i lagens rubrik. Detta är en tydlig lösning också för att det är fråga om ett tidsbegränsat stödprogram. Avsikten är att stödprogrammet ska vara kopplat till finansieringsperioden 2023—2027, och beviljandet och utbetalningen av stöd fortsätter därmed under en eventuell övergångsperiod också efter 2027.
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §. Lagens syften. I den föreslagna paragrafen anges lagens syften, som är att i enlighet med principerna för en hållbar utveckling modernisera och öka näringsverksamheten på landsbygden samt göra den mångsidigare, förbättra verksamhetsbetingelserna och konkurrenskraften för landsbygdsföretagen samt utveckla landsbygden som boende- och verksamhetsmiljö i syfte att förbättra välfärden och verksamhetsmöjligheterna för dem som bor och är verksamma på landsbygden. Syftena motsvarar de syften som anges i 1 § i den gällande lagen.
2 §. Tillämpningsområde. Enligt 1 mom. tillämpas lagen på de stöd för utveckling av landsbygden som i enlighet med en plan som avses i 4 § 1 mom. 1 punkten i den nya planförvaltningslagen finansieras med medel ur Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) eller Europeiska unionens övriga medel tillsammans med motsvarande nationella medel eller uteslutande med nationella medel eller uteslutande med Europeiska unionens medel. Ett tillägg jämfört med gällande lag är att lagen också kan tillämpas på landsbygdsutvecklingsstöd som inte omfattas av den strategiska planen. Detta tillägg gör det möjligt att bevilja nationellt finansierade stöd som inte omfattas av planen om ett sådant behov uppstår under finansieringsperioden. Exempelvis ett stöd enligt den föreslagna 20 § som beviljas under exceptionella förhållanden kan vara en sådan stödform.
I 2 mom. finns bestämmelser om åtgärder som den föreslagna lagen inte ska tillämpas på, nämligen stöd som beviljas för att bedriva jordbruk eller förbättra jordbrukets struktur. Sådana stöd är bland annat nationella stöd som beviljas för att bedriva jordbruk och som regleras i lagen om nationella stöd till jordbruket och trädgårdsodlingen (1559/2001), investeringsstöd för gårdsbruk och startstöd till unga jordbrukare, som det i nuläget föreskrivs om i lagen om strukturstöd till jordbruket. Renhushållningen räknas då också som jordbruk, och lagstiftningen om strukturstöd för renhushållning tillämpas på den.
Lagen om kompensationsbidrag, miljöstöd för jordbruket samt om vissa andra stöd som har samband med förbättrande av miljöns och landsbygdens tillstånd, eller motsvarande ersättande lag som stiftas när den nya finansieringsperioden kräver det, ska fortsättningsvis tillämpas i stället för den föreslagna lagen på stöd som beviljas för att främja hållbart utnyttjande av landsbygdens naturresurser, förbättra miljöns tillstånd och animalieproduktionsdjurens välbefinnande samt ersätta de olägenheter som mindre gynnade naturförhållanden medför för jordbruket.
Den föreslagna lagen tillämpas inte heller på stöd finansierade ur Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ), som huvudsakligen är så kallade direkta stöd utan koppling till produktionen. Till exempel stöd till producentorganisationer och branschorganisationer inom jordbruket faller därmed utanför lagens tillämpningsområde på grund av finansieringskällan.
Lagen tillämpas inte på stöd som finansieras ur Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden, och berör därför inte till exempel förädling av fiskeriprodukter.
I 2 mom. ingår dock en avvikelse från avgränsningen av tillämpningsområdet. Med stöd av den föreslagna lagen kan stöd fortsättningsvis beviljas för iordningställande av jordbruksprodukter för försäljning. Med iordningställande av jordbruksprodukter för försäljning avses att en jordbruksprodukt behandlas så att den kan levereras till återförsäljare eller förädlare och direkt till konsumenter. Typiska verksamheter är behandling av jordbruksprodukter, till exempel rengöring och skalning samt arbeten i samband med förpackning. I synnerhet på mindre gårdar kan inkomsterna härstamma från flera olika näringsverksamheter, även småskaligt jordbruk, och mervärde uppstår till exempel genom att en produkt ställs i ordning för försäljning direkt till konsumentkunder eller behandlas så att det redan handlar om förädling. Iordningställande för försäljning kan, även om det räknas som gårdsbruksverksamhet och därmed berättigar till investeringsstöd, utgöra en så liten del av sökandens inkomster att den i kombination med småskaligt jordbruk inte räcker till för att generera sådana jordbruksinkomster som förutsätts för att en investering ska kunna få stöd. När sådana verksamheter stöds enligt den föreslagna lagen blir det dock möjligt att stödja ändamålsenliga helheter inom ramen för ett och samma stödsystem då både småskaligt iordningställande och produktförädling kan stödjas som en samlad helhet. Sådan mer långtgående förädling och marknadsföring av jordbruksprodukter kan också skapa livskraftiga gårdsbrukshelheter av mindre gårdar där enbart jordbruket inte räcker till för försörjningen.
Stöd för försök med primär jordbruksproduktion som söks genom aktionsgrupperna riktas till etablering av nya slag av lantbruksföretagsverksamhet, testning och försök med nya affärsidéer. Försöksstödet gör det möjligt att till exempel börja odla specialväxter eller utvidga till kommersiell produktion, animalieproduktion eller iordningställande av produkter för försäljning.
På stöd som främjar hållbar användning av skogsbruksmark tillämpas även under den kommande finansieringsperioden i stället för den föreslagna lagen det som föreskrivs särskilt om finansiering av hållbart skogsbruk. För närvarande föreskrivs det om finansiering av hållbart skogsbruk i den temporära lagen om finansiering av hållbart skogsbruk (34/2015), som just nu revideras.
Jämfört med den gällande lagen har bestämmelserna om tillämpningsområdet förenklats. Paragrafen föreskriver inte längre omfattande om fall där lagen inte ska tillämpas. I sak införs endast en liten ändring i tillämpningsområdet i fråga om stödet för försök inom jordbruket.
3 §.Tillämpning i landskapet Åland. Den föreslagna lagen tillämpas inte på plan eller stöd som enligt 18 § i självstyrelselagen för Åland (1144/1991) hör till landskapets lagstiftningsbehörighet. Under den innevarande perioden har Åland haft ett eget landsbygdsutvecklingsprogram som förvaltats av Ålands landskapsregering. Lagen tillämpas inte heller på stöd som en åländsk myndighet eller annan offentlig enhet på Åland ansvarar för att bevilja. Bestämmelser om dessa utfärdas med stöd av 18 § och 22 § i självstyrelselagen genom landskapslagar. Däremot är det inget som hindrar åländska aktörer från att dra nytta av till exempel de riksomfattande utvecklingsprojektens resultat eller i vissa fall delta i projekt där den egentliga stödtagaren är en aktör som är verksam på landsbygden i Fastlandsfinland.
Under den kommande finansieringsperioden är Åland en del av Finlands strategiska plan för den gemensamma jordbrukspolitiken. Genomförandet av stödsystemen ändras dock inte i fråga om den förslagna lagen och de stöd som beviljas med stöd av den.
4 §.Förhållande till Europeiska unionens lagstiftning. Enligt den föreslagna paragrafen tillämpas lagen på beviljande, utbetalning, övervakning, inspektion och återkrav av stöd för landsbygdsutveckling som Europeiska unionen delvis eller helt finansierar, om inte något annat följer av Europeiska unionens lagstiftning.
I 2 mom. föreskrivs det om den primära uppgiften för lagen och de bestämmelser som utfärdas med stöd av den i förhållande till Europeiska unionens lagstiftning. Syftet är att lagen och de bestämmelser som utfärdas med stöd av den ska komplettera Europeiska unionens lagstiftning till de delar som sådana bestämmelser behövs ur nationell synpunkt och inte strider mot EU-bestämmelser som ska tillämpas som sådana och som det inte är tillåtet att avvika från. Det ska därmed vara möjligt att genom eller med stöd av lagen utfärda striktare bestämmelser än i EU-lagstiftningen, såvida det inte uttryckligen förbjuds i unionslagstiftningen eller ska betraktas som förbjudet. I lagen föreskrivs det också om vissa aspekter som ingår i unionslagstiftningen men som nationella tillämpningsbestämmelser inte kan utfärdas om utan att också EU-bestämmelserna om frågan införlivas i lagen. På det sättet undviks också talrika hänvisningar till unionens rättsakter. När stödsystemet tillämpas ska dock den samlade unionslagstiftningen iakttas, vilket i samband med den föreslagna lagen innebär i synnerhet de förordningar som anges i 4 § 2, 3 och 5 punkten i planförvaltningslagen och de förordningar, tillämpningsföreskrifter och vägledningar som kommissionen har utfärdat med stöd av dem. Delvis innehåller lagen också bestämmelser som ingår i de ovannämnda rättsakterna. Då kräver unionslagstiftningen detta eller också handlar det uteslutande om nationell finansiering, vilket också är möjligt med stöd av den föreslagna lagen, om medel anvisas för ändamålet.
5 §.Definitioner. I paragrafen definieras de begrepp som används i den föreslagna lagen. Ambitionen har varit att i så stor utsträckning som möjligt hålla fast vid de begrepp som använts under den innevarande programperioden. Antalet definitioner i lagen har minskats jämfört med innevarande programperiod och endast de viktigaste begrepp som behövs har definierats.
I 1 punkten definieras plan som en plan enligt 4 § 1 mom. 1 punkten i den föreslagna nya planförvaltningslagen.
I 2—7 punkten preciseras vad som avses med olika typer av finansiering från olika källor. Enligt 2 punkten avses med finansiering från Europeiska unionen medel som i Europeiska unionens budget beviljas ur Ejflu för finansiering i Finland samt andra medel från Europeiska unionen som reserverats för stöd som avses i den föreslagna lagen. Bestämmelsen motsvarar definitionen i 5 § 2 punkten i den gällande lagen. Med statlig finansiering avses enligt 3 punkten medel som inom jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde i statsbudgeten anvisats för utveckling av landsbygden samt medel som anvisats i dispositionsplanen för gårdsbrukets utvecklingsfond. Detta är av betydelse när det ska avgöras vilken del av finansieringen för den verksamhet eller åtgärd som ska stödjas som omfattas av de stödvillkor som anges i den föreslagna lagen. Enligt 4 punkten avses med annan offentlig finansiering annan finansiering än den som avses i 3 punkten och som staten, en kommun eller något annat offentligrättsligt samfund anvisar till den åtgärd som stöds samt en förmån eller prestation vars värde kan anges i pengar. Innehållet i definitionerna i 3 och 4 punkten motsvarar definitionerna i 5 § 3 och 4 punkten i den gällande lagen. Ordet nationell har strukits som onödigt ur definitionen av offentlig finansiering i 4 punkten. Enligt 5 punkten avses med offentlig finansiering finansiering enligt 2—4 punkten. Innehållet i definitionen motsvarar 5 punkten i den gällande lagen, men punkten har komprimerats. Med privat finansiering avses i sin tur fysiska personers eller privaträttsliga sammanslutningars finansiering eller andra prestationer vars värde kan anges i pengar, I 7 punkten avses med total finansiering offentlig och privat finansiering tillsammans. Definitionerna i 6—8 punkten motsvarar definitionerna i 5 § 6, 7 och 9 punkten i den gällande lagen.
Enligt 8 punkten avses med stöd finansiering av statens eller både statens och unionens medel, som beviljas i form av bidrag. Beviljande av stöd innebär alltså inte ett beslut om beviljande av annan offentlig finansiering. Annan offentlig finansiering eller privat finansiering har fortfarande betydelse närmast för stödbeloppet och när planen till exempel förutsätter att kommuner eller privata aktörer deltar för att deras finansieringsandelar ska kunna övervakas. Bestämmelsen motsvarar 5 § 9 punkten i den gällande lagen.
Definitionen av stöd av mindre betydelse i 9 punkten är närmast informativ. Med stöd av mindre betydelse avses stöd som beviljats eller beviljas enligt kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse och som omfattas av villkoren för stöd av mindre betydelse. Stöd av mindre betydelse definieras också i 5 § 11 punkten i den gällande lagen.
Definitionerna av mikroföretag samt små och medelstora företag i 10 punkten baseras på definitionerna i EU-kommissionens rekommendation 2003/361/EG om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag.
Med små och medelstora företag avses enligt kommissionens rekommendation 2003/361/EG företag som sysselsätter färre än 250 personer och vars årsomsättning inte överstiger 50 miljoner euro eller vars balansomslutning inte överstiger 43 miljoner euro, och som uppfyller kännetecknen för fristående företag och de övriga kännetecken för SMF-företag som ingår i definitionen. I kategorin små och medelstora företag avses med små företag företag som sysselsätter färre än 50 personer och vars årsomsättning och balansomslutning inte överstiger 10 miljoner euro, och som uppfyller kännetecknen för fristående företag och de övriga kännetecken som ingår i definitionen. Mikroföretag definieras som små företag som sysselsätter färre än 10 personer.
2 kap. Allmänna förutsättningar för beviljande av stöd
6 §.Stödjandets syften. I paragrafen föreslås bestämmelser om stödets allmänna syften. Varje åtgärd som stöds ska sedd som en helhet främja ett eller flera av de syften som anges i 1 §. Om stödet beviljas av medel som är avsedda för genomförande av en plan, ska stödet dessutom enligt 2 mom. främja de mål som ställts för det i planen, den åtgärd som stöds genomföras inom planens tillämpningsområde och nyttan av åtgärden riktas till detta område. Att nyttan i viss utsträckning också riktas utanför planområdet utgör dock inget hinder för beviljande av stöd. Med viss utsträckning avses enskilda personer eller företag utanför planområdet, vanligen i områdets omedelbara närhet, som deltar i projektet.
7 §.Finansiering av stödet. Enligt 1 mom. är en förutsättning för att stöd ska beviljas fortfarande att den finansiering som behövs för stödet har anvisats i statsbudgeten eller i dispositionsplanen för gårdsbrukets utvecklingsfond. Paragrafens 1 mom. motsvarar den gällande lagens 7 § 1 mom. Avsikten är att statsbudgeten ska vara den primära finansieringskällan både för de stöd som hör till den strategiska planen och eventuella stöd som inte hör till den strategiska planen.
I 2 mom. preciseras det att medlens tillräcklighet ska säkerställas innan stödet beviljas och betalas ut. Momentets innehåll motsvarar den gällande lagens 7 § 2 mom.
8 §.Verksamhet som stöds. I paragrafen föreslås bestämmelser om den verksamhet som i allmänhet kan beviljas stöd enligt den föreslagna lagen. Bestämmelsens syfte är att på en mer allmän nivå beskriva den verksamhet som kan stödjas med de stödsystem som den föreslagna lagen föreskriver om. Som sådan verksamhet räknas enligt paragrafen både verksamhet som direkt utvecklar landsbygdens företag och verksamhet som mer generellt förbättrar landsbygden som boende-, livs- och verksamhetsmiljö. Huvudsyftet med den verksamhet som stöds är att uppfylla de mål som sätts upp i Finlands nya strategiska plan för den gemensamma landsbygdspolitiken. Detta hindrar dock inte att stöd också beviljas för landsbygdsutveckling som inte omfattas av planen.
Stödet är behovsprövat, och sökanden har därför ingen subjektiv rätt att få stöd. Stöd kan endast beviljas inom landsbygdsområden. NTM-centralerna och de lokala aktionsgrupperna anger vilka landsbygder som är stödberättigade inom deras verksamhetsområden. I princip utgör det inre och det yttre stadsområdet enligt Finlands miljöcentrals regiontypologi kärnan av ett stadsområde. Av stadsområdena kan det inre stadsområdet inte höra till ett stödberättigat landsbygdsområde. Det yttre stadsområdet är enligt regionklassificeringen ett tätt, småhusdominerat område med intensiv markanvändning och hör därmed i princip inte till det stödberättigade landsbygdsområdet. Om man i regionen ändå anser att ett yttre stadsområde oundvikligen hör ihop med landsbygdsområdena kan det i regionen anges som ett stödberättigat område, om anledningen är väl grundad. Kommuner med färre än 30 000 invånare kan dock i sin helhet vara stödberättigade landsbygdsområden enligt NTM-centralens och aktionsgruppens prövning.
Stödet kan enligt 1 mom. 1 punkten beviljas i form av finansiering av landsbygdsföretag för investeringar, utveckling och inledande av företagsverksamhet.
Genom investeringarna eftersträvas ökad investeringsaktivitet i företagen och uppmuntras nya företag att inleda sin verksamhet. Samtidigt förebyggs arbetslöshet och risk för arbetslöshet samt fattigdom, som alla har både en social och en regional dimension. Ur den regionala jämlikhetens perspektiv är ambitionen att det ska finnas möjligheter att bedriva företagsverksamhet på landsbygden och söka finansiering för det. Det stöd som beviljas för investeringar i form av understöd hjälper företagen att samla ihop den övriga finansieringen för att kunna genomföra investeringen.
Företagen har olika behov av att göra såväl materiella som immateriella investeringar. Materiella investeringar är den vanligaste investeringsformen i de flesta branscher. Direkta materiella investeringar är enklast att begripa, eftersom de har ett visst värde och en fysisk form, som till exempel byggnader, produktionsanläggningar och olika lokallösningar inbegripet renovering och dessutom ny eller begagnad teknologi och teknik såsom produktionsmaskiner, utrustning och datorer.
Immateriella investeringar har ingen fysisk form. Immateriella investeringar är till exempel upphovsrätter, patent, varumärken, licenser, tillstånd, företagets varumärke och immateriella rättigheter samt den breda helhet av rättigheter och skyldigheter som är förknippad med företagsverksamhet.
Enligt den föreslagna lagen är också en studie av en investerings genomförbarhet en investering.
Med den företagsverksamhet som inleds vill den som ansöker om stöd inte enbart bedriva jord- och skogsbruk utan även växa genom att diversifiera inkomsterna. Stöd kan beviljas för ny företagsverksamhet som inleds från noll eller som ännu inte har hunnit etableras. Med stöd av artikel 75.2 c i förordningen om strategiska planer kan stöd för att inleda annan företagsverksamhet än jordbruksverksamhet i landsbygdsområden beviljas genom Leader.
De föreslagna bestämmelserna om verksamhet som stöds avviker inte väsentligt från motsvarande bestämmelser under den innevarande perioden, som finns i 9 § 1—4 punkten i den gällande lagen. En skillnad är att en del av åtgärderna under den nya finansieringsperioden endast kan genomföras med stöd som söks genom aktionsgrupperna.
Förutom investeringsstöd kan företag på landsbygden beviljas utvecklingsstöd till exempel för att utveckla produkter och tjänster. Med stödet uppmuntras företagen att aktivt bedriva utvecklingsarbete och inhämta utomstående expertis för att förnya företagsverksamheten. När företag stöds är det viktigt att stödet inte blir ett driftsstöd som finansierar företagets affärsverksamhet genom att helt eller delvis eliminera normala kostnader för företagsverksamheten. Till den verksamhet som stöds hör inte heller normalt upprätthållande av personalens yrkeskunskaper och anskaffning av kompetens som är nödvändig för att företagsverksamheten över huvud taget ska kunna bedrivas. Dit hör inte heller normala sakkunnigtjänster såsom bokföring eller skatterådgivning.
Närmare bestämmelser om verksamhet som stöds med företagsstöd finns i 16 § i den föreslagna lagen.
I 1 mom. 2 punkten föreskrivs det om verksamhet som är av sådan natur att den omfattas av projektstöd. Den verksamhet som stöds kan vara samarbetsprojekt, utbildnings- och informationsförmedlingsprojekt samt allmännyttiga investeringar och bredbandsinvesteringar.
Målet med landsbygdsutvecklingsprojekten är att generera nya lösningar, förnya landsbygdsnäringarna, höja kompetensen och samarbetet samt utveckla landsbygden som boendemiljö. Projekt kan genomföras lokalt, regionalt, interregionalt, nationellt eller delvis också internationellt. Landsbygdens livskraft stärks genom olika projekt som stärker samarbetet och gemenskapen och förbättrar infrastrukturen. Tjänsterna och tillgången till dem kräver hårt arbete, samarbete och innovationer på landsbygden. Bättre bredbandsanslutningar ökar verksamhetsmöjligheterna för företagarna och invånarna på landsbygden. Landsbygdsföretagarnas kompetens och samarbetet mellan dem stärks bland annat genom olika utbildnings- och näringsutvecklingsåtgärder. Avsikten är att öka det branschöverskridande samarbetet mellan aktörerna, riva skrankor, vara nyskapande och stärka bland annat tjänsterna och företagsverksamhetens konkurrenskraft på landsbygden. I projekt som reformerar landsbygdsnäringarna finns inga branschbegränsningar, men projekten ska alltid ha minst två aktiva aktörer.
Den verksamhet som stöds har huvudsakligen samma innehåll som anges i 9 § 5—9 punkten i den gällande lagen. Närmare bestämmelser om verksamhet som stöds med stöd för utvecklingsprojekt finns i 21 § i den föreslagna lagen.
I 3 mom. föreskrivs det att stöd beviljas för verksamhet som en lokal aktionsgrupp samt för beredning och genomförande av en lokal utvecklingsstrategi. Motsvarande verksamheter har också fått stöd under den nuvarande programperioden. I 58 och 59 § finns närmare bestämmelser om verksamhetspenning och stöd för förberedande åtgärder.
Även om den verksamhet som stöds får inbegripa samarbete mellan företag är det enligt 2 mom. förbjudet att stödja samarbete där målet med verksamheten är ett förfarande som strider mot konkurrenslagen (948/2011). Sådana förfaranden är till exempel marknadsdelning och prissamarbete, som primärt avser kartellverksamhet. Även missbruk av dominerande marknadsställning till följd av samarbete är förbjudet.
I 3 mom. finns en ny bestämmelse om beaktande av Europeiska unionens sektorsvisa begränsningar. Då avses i synnerhet begränsningar för beviljande av stöd till vissa branscher enligt reglerna om statligt stöd, som tillämpas i detta fall.
9 §.Godtagbara kostnader för en åtgärd som stöds. I 1 mom. föreslås en bestämmelse om att stöd kan beviljas för nödvändiga och skäliga kostnader för en åtgärd som stöds. I ansökan om stöd krävs att kostnaderna för åtgärden eller utvecklingsprojektet läggs fram. Den myndighet som beviljar stödet avgör kostnadernas godtagbarhet i samband med beslutet om ansökan.
I 10 § i den gällande lagen ingår motsvarande huvudregel om nödvändiga och skäliga kostnader för en åtgärd som stöds. I stället för ett kostnadsförslag föreskrivs det i paragrafen om godtagbara kostnader, vilket i sak har samma innebörd. Närmare bestämmelser om godtagbara kostnader enligt stödform finns i 19 och 22 § i den föreslagna lagen och i statsrådets förordningar som utfärdas med stöd av dem.
I gällande lag föreskrivs det också att, med undantag för kostnader för planering av byggnadsarbete, endast kostnader som uppstått efter att ansökan lämnats in berättigar till stöd. I 13 § i den föreslagna lagen finns närmare bestämmelser om inledande av åtgärder. Enligt detta bestäms också de stödberättigade kostnaderna, eftersom inga stödberättigade kostnader kan uppstå före åtgärden inleds. Närmare bestämmelser om godtagbara kostnader enligt stödform finns i 19 och 22 § i den föreslagna lagen och i statsrådets förordningar som utfärdas med stöd av dem.
Då bygginvesteringar understöds räknas fortsättningsvis också kostnader som orsakas av planeringen av bygginvesteringen och allmänna kostnader för investeringen som godtagbara kostnader. Dessa kostnader stöds också enligt den gällande lagen och statsrådets förordningar som utfärdats med stöd av den. I fråga om planeringskostnaderna görs en precisering om att det handlar om kostnader för planering av bygginvesteringar. Rätten till stöd för markförvärv endast när mark förvärvas i samband med en byggnad motsvarar också 25 § 2 mom. i gällande lag.
I 3 mom. finns ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet utfärda bestämmelser om bedömningen av kostnadernas skälighet. Även under innevarande programperiod har bedömningen av kostnadernas skälighet utgjort en viktig del av beviljandefasen och närmare bestämmelser om detta har utfärdats genom förordning av statsrådet. Beroende på projektets typ och skala är olika sätt att bedöma kostnadernas skälighet ändamålsenliga. Genom förordning av statsrådet föreskrivs om de metoder som kan användas för att bedöma kostnadernas skälighet.
10 §.Behovet av stöd och projektplan för den åtgärd som ska stödjas. En förutsättning för att stöd ska beviljas är fortfarande att stödet är nödvändigt för den verksamhet som stödet avser. Stödtagarens normala driftskostnader kan dock inte ersättas med stödet, utan stödet ska åstadkomma effekter som inte är möjliga att uppnå utan stöd. Ett preciserande tilläggsvillkor jämfört med 11 § 1 mom. i den gällande lagen är att stödbeloppet ska stå i lämplig proportion till omfattningen av den planerade verksamheten. Med detta avses att stödets betydelse för stödtagaren ska bedömas när stöd beviljas. Stödtagarens storlek och ekonomiska ställning påverkar vilken betydelse det stöd som beviljas har för stödtagaren.
Dessutom krävs det att sökanden lägger fram en plan för den åtgärd som ska stödjas. Planen ska innehålla mål, åtgärder för att uppnå dem samt kriterier för bedömning av utfallet, en uppskattning av tidsåtgången, de totala kostnaderna och den totala finansieringen samt en redogörelse för hur målet att nå en hållbar utveckling har beaktats vid genomförandet av åtgärden. När det gäller en plan för stöd till företagsverksamhet ska en utredning av verksamhetens lönsamhet inkluderas i enlighet med bestämmelserna i 17 §. I den gällande lagens 11 § 1 mom., 20 § 1 mom. och 28 § 1 mom. förutsätts det att en plan och utredning om motsvarande omständigheter läggs fram.
Det föreslås inga ändringar i innehållskraven för planen om byggande. Förutom det som nämns ovan ska det av den plan som avses i 2 mom. även framgå hur funktionell, lämplig och miljöanpassad bygginvesteringen är. Närmare bestämmelser om hur de nämnda omständigheterna ska framgå av planen får utfärdas genom förordning av statsrådet. Motsvarande villkor och bemyndigande att utfärda förordning ingår i den gällande lagens bestämmelser om planer. Med hjälp av bestämmelsen kan man bedöma om det är ändamålsenligt att stödja ett planerat byggprojekt med tanke på användningsändamålet, energilösningarna, läget och miljökonsekvenserna.
Bestämmelser om tekniska, ekonomiska och funktionella detaljer samt säkerhets- och miljörelaterade detaljer i fråga om planer för bygginvesteringar inom ramen för åtgärder som ska stödjas med stöd av den föreslagna lagen får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet. Motsvarande bestämmelser finns i 11 § 3 mom. i den gällande lagen.
11 §. Villkor som gäller stödets belopp. I paragrafen finns bestämmelser om stödets belopp. Det föreslås att stödet ska beviljas som en procentuell andel av de godtagna kostnaderna för den åtgärd som stöds. Detta ska dock inte gälla stöd som beviljas som engångsersättning och som helt kan täcka den åtgärd som stöds när Europeiska unionens lagstiftning möjliggör det. Då beviljas stödet i euro. Om ett stöd som beviljas som procentuell andel inte helt täcker de godtagbara kostnaderna för åtgärden, krävs av sökanden en utredning om hur kostnaderna kan täckas med annan offentlig finansiering eller med privat finansiering. Till exempel budgetfinansiering från en offentlig aktör som omfattas av statens budgetekonomi eller finansiering från kommunens budget, ett kommunalt organ eller någon annan offentlig sammanslutning kan betraktas som sådan offentlig finansiering. Enbart projektstöd kan stödjas till 100 procent.
Stöd får dock inte beviljas till den del som den offentliga finansieringens andel av de godtagbara kostnaderna för den åtgärd som stöds överstiger det i Europeiska unionens lagstiftning angivna maximibelopp för offentlig finansiering som kan beviljas för en åtgärd som stöds. När det är fråga om stöd som baserar sig på en plan får den i stödet ingående offentliga finansieringen inte överskrida det maximibelopp för offentlig finansiering som anges i planen. Därtill bör det beaktas att finansiering som beviljas som statligt stöd tillsammans med de offentliga medel eller förmåner som sökanden använder som egen finansiering inte får överskrida maximibeloppet av statligt stöd som kan beviljas för ändamålet. Då iakttas de regler om statligt stöd som tillämpas när stöd beviljas. Dessutom gäller det att beakta att en åtgärd för att stödja projektverksamhet till sin natur kan bli sådan att den enligt EU:s regler för statligt stöd betraktas som stöd till företag eller till en viss näringssektor. Om verksamheten blir sådan måste det stödsystem som beviljas för verksamheten på behörigt sätt anmälas till kommissionen eller stödet beviljas enligt villkoren för stöd av mindre betydelse.
Stöd kan inte beviljas för en åtgärd som redan har fått annan offentlig finansiering, om det leder till sådan dubbelfinansiering som avses i artikel 36 i den horisontella förordningen. Paragrafen grundar sig på den skyldighet som åläggs medlemsstaterna i den ovannämnda artikeln.
Bankens och Finnvera Abp:s finansiering kan också innefatta ett kalkylmässigt stödelement som ska beaktas när det statliga stödet beräknas. Även om banklån inte är offentlig finansiering kan statens, kommunens eller Finnvera Abp:s garanti för lånet inbegripa offentligt stöd.
Motsvarande bestämmelser finns i 12 § 1 och 2 mom. i den gällande lagen.
Avsikten är att närmare bestämmelser om stödets minimibelopp ska utfärdas genom förordning av statsrådet så att minimistödet i euro vid behov kan variera mellan stödformerna och stödändamålen. I statsrådets gällande förordning om stödjande av företagsverksamhet förutsätts för företagsstöden att investeringsstödets belopp är minst 2 000 euro. I statsrådets förordning om stödjande av projektverksamhet är motsvarande belopp vid beviljande av projektstöd tillsammans med övrig offentlig finansiering för närvarande 5 000 euro.
I 3 mom. föreslås ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om nivån och maximibeloppet för stöd som beviljas för olika åtgärder inom de gränser som anges i Europeiska unionens lagstiftning och av de medel som avses i 7 § samt om stödets minimibelopp. Avsikten är att förutom unionslagstiftningen om statligt stöd också beakta målet att behandla företagen jämlikt i maximibeloppen för företagsstöd, oavsett enligt vilket förvaltningsområdes stödsystem stödet beviljas, om det inte finns en grundad anledning att avvika från detta med hänsyn till stödets mål. Motsvarande bemyndigande finns i 12 § 3 mom. i den gällande lagen, och för företagsstödets del även i 19 § 2 mom.
Enligt förslaget får dessutom närmare bestämmelser om privat finansiering utfärdas genom förordning av statsrådet. I bestämmelserna definieras närmare sådant vederlagsfritt arbete som kan godkännas som privat finansiering samt överlåtelse av en produktionsinsats som privat finansiering och deras penningvärde.
Avsikten är att med stöd av bemyndigandet specificera maximibeloppen av stöd som beviljas för företagsverksamhet enligt stödändamål, region, företagsverksamhetens art samt olika stödformer. Närmare bestämmelser om projektstöd utfärdas på motsvarande sätt.
12 §.Kostnadsmodeller. De kostnader som fastställs när stödet beviljas utgör grunden för beviljandet. Kostnadsförslaget är oberoende av om stödet beviljas enligt godtagbara kostnader eller som engångsersättning. Kostnaderna kan fastställas med användning av de kostnadsmodeller som anges i 1 mom. Enligt Europeiska unionens lagstiftning måste förutsättningarna för betalning av stöd verifieras för att ett stöd eller en ersättning ska kunna betalas ut. Bestämmelser om bidragsformer för betalning av stöd finns i artikel 83 i förordningen om strategiska planer. Termen kostnadsmodeller används för dessa olika bidragsformer. Enligt artikel 83 kan bidragsformerna vara a) ersättning av faktiskt uppkomna stödberättigande kostnader för en stödmottagare, b) enhetskostnader, c) klumpsummor eller d) schablonfinansiering.
I artikel 37.1 i den horisontella förordningen föreskrivs det att unionsfinansiering endast får beviljas för utgifter som har betalats på ett sätt som är förenligt med unionsreglerna. Utgifter för åtgärder enligt förordningen om strategiska planer kan också godkännas om utgifterna kan kopplas till motsvarande rapporterad output. När det gäller klumpsummor, det vill säga fasta eurobelopp, föreskrivs 100 000 euro som maximibelopp för startstöd i artikel 75 i förordningen om strategiska planer.
Enligt Finlands strategiska plan för finansieringsperioden 2023—2027 är det möjligt att ta i bruk förenklade kostnadsförfaranden för landsbygdsutvecklingsåtgärder för att minska det administrativa arbetet för dem som tar emot och dem som beviljar stöd.
I artikel 83 i förordningen om strategiska planer föreskrivs det om förutsättningarna för användning av de så kallade förenklade betalningsförfaranden som avses i artikel 83.1 b, c och d. Enligt den bestämmelsen ska beloppen vid användning av dessa bidragsformer fastställas så att grunden är en rättvis, skälig och kontrollerbar beräkningsmetod baserad på statistiska uppgifter, annan objektiv information eller en expertbedömning, kontrollerade historiska uppgifter för enskilda stödmottagare eller normala rutiner för kostnadsredovisning för de aktuella stödmottagarna. Grunden kan också vara ett godkännande baserat på ett budgetförslag som fastställs från fall till fall. Grunden kan också vara metoder och motsvarande enhetskostnader, klumpsummor och schablonsatser som tillämpas inom unionens politik för en liknande insatstyp och liknande stödtagare. Likaså kan grunden vara metoder och motsvarande enhetskostnader, klumpsummor och schablonsatser som tillämpas inom bidragssystem som finansieras helt och hållet av medlemsstaten för en liknande insatstyp och liknande stödtagare.
Under den innevarande programperioden har man för Ejflu-stöden utnyttjat möjligheten att tillämpa kalkylerade kostnader som godkänts med stöd av faktiskt uppkomna kostnader inom vissa kostnadsslag (så kallad schablonfinansiering). Bestämmelser om detta finns i 13 § i den gällande lagen. Erfarenheten visar att en kalkylmässig stödandel väsentligt underlättar betalningen av stöd till organisationer där utbetalningen annars skulle baseras på stora mängder kvitton och kalkylerade andelar enligt en fördelning av sökandens allmänna kostnader till kostnader för det projekt som stöds. Då kan stödet beviljas så att bokföringsbaserade utredningar över personalkostnaderna för projektet måste läggas fram, medan stödet för projektets övriga kostnader beviljas som en procentuell andel av lönekostnaderna utan att det krävs någon utredning över uppkomsten av dessa kostnader när stödet betalas ut.
Även klumpsummor förenklar betalningsförfarandet, men samtidigt krävs särskild omsorg när stödet beviljas, eftersom stödet betalas ut endast om de åtgärder som fastställs i stödbeslutet har genomförts. Om det förekommer brister betalas inget stöd alls. Projektets innehåll kan inte ändras efter att stödet beviljats. Stödtagarens risk kan minskas genom att i stödbeslutet ange olika faser som ska slutföras för att en del av stödet ska kunna betalas ut. Inte heller då betalas stöd för en fas som genomförts bristfälligt, men stödet för övriga faser som genomförs i enlighet med stödbeslutet betalas. Då krävs en tillförlitlig utredning över att åtgärden har genomförts, men kvitton och en utredning över bokföring av kostnaderna behövs inte. Även klumpsummor har använts för Ejflu-stöd under den innevarande programperioden.
Enhetskostnader är i sin tur standardkostnader som baseras på statistik eller motsvarande uppgifter, och stöd kan beviljas i enlighet med dem. Även då är en förutsättning för beviljande av stöd att åtgärden genomförs på det sätt som enhetskostnaden är till för. Dessutom ska åtgärden genomföras på ett sätt där man i efterhand kan bevisa att de åtgärder som anges i stödbeslutet och som har beviljats stöd utifrån enhetskostnaderna har genomförts. Inom jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde har enhetskostnader hittills fastställts genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet för byggande som understöds inom lantbruket, men enhetskostnaderna används endast för att visa att stödet är skäligt, och inte som uteslutande betalningsgrund.
I 2 mom. föreskrivs det att den myndighet som beviljar stödet beslutar om kostnadsmodellen och betalningssättet. I princip är kostnadsmodellen densamma som sökanden föreslår. Stöd kan betalas ut på grundval av resultaten av de åtgärder som genomförts eller de faktiska kostnaderna.
För att de förenklade förfarandena för utbetalning av stöd ska underlätta förvaltningen bör de tillämpas relativt omfattande. Användningen kan främjas till exempel genom att man helt frångår möjligheten att betala ersättning enligt faktiska kostnader, endast tillåter sådana ersättningar för vissa ändamål eller i samband med rådgivningen instruerar de sökande att använda dem.
Vid beredningen av propositionen har skillnaderna mellan stödtagarnas samhällsstruktur, resurser och kompetens uppmärksammats. Därför har man utgått från att de förenklade stödformerna betraktas som primära, men att möjligheten att ansöka om stöd enligt faktiska kostnader ändå ska finnas kvar. Förenklade stödformer kan givetvis endast användas i situationer där lagstiftningen möjliggör det. Samtidigt förekommer situationer där den nämnda lagstiftningen förutsätter att en viss stödform används. Till exempel gäller det stöd som beviljas för etablering av företagsverksamhet.
I 3 mom. föreslås ett bemyndigande att utfärda närmare bestämmelser om kostnadsmodeller och deras användningsändamål genom förordning av statsrådet. KPMG Oy Ab utförde i slutet av 2021 på uppdrag av jord- och skogsbruksministeriet en utredning om beräkningsmetoder och beräkningsmodeller för förenklade kostnadsförfaranden. I utredningen fastställdes för den strategiska planen 1) procentuella andelar för schablonfinansiering (flat rate) i utvecklingsprojekt, 2) kalkylerad procent för bikostnader, semesterpenning och semesterlön i utvecklingsprojekt, 3) standardiserade enhetskostnader/standardenhetskostnader för experttjänster inom finansiering av företags- och utvecklingsprojekt, 4) standardiserade engångsersättningar inom finansieringen av företags- och utvecklingsprojekt, 6) procentuella andelar för schablonmässig finansiering (flat rate) av Leadergruppernas verksamhetspenning samt 7) engångsersättning för Leadergruppernas stöd för förberedande åtgärder. Denna utredning utgör underlaget för närmare bestämmelser om olika kostnadsmodeller.
Avsikten är att bestämmelser om hurdana åtgärder som kan stödjas med förenklade stödformer ska utfärdas genom förordning av statsrådet. Samtidigt ska det också föreskrivas om hur beräkningsgrunderna för dessa stödformer godkänns, det vill säga de tidigare uppkomna verkliga kostnader utifrån vilka man kan uppskatta till exempel att en viss mängd indirekta allmänna kostnader kommer att uppkomma i normala sökandes projektverksamhet. För dessa allmänna kostnader fastställs en schablonmässig stödandel av de sökandes faktiska lönekostnader. Samtidigt anges det vad som ska anses ingå i dessa indirekta kostnader. De föreslås bestå åtminstone av kostnaderna för lokaler, maskiner och utrustning som de som deltar i åtgärden eller projektet använder, dessa personers utbildnings- och företagshälsokostnader samt kostnaderna för styrgruppen. Som indirekta kostnader ersätts inte lönekostnader, köpta tjänster i projektet, anskaffning eller hyrning av maskiner, utrustning och byggnader som hör till själva projektet och inte heller andra motsvarande kostnader för att genomföra projektet.
13 §.Inledande av en åtgärd som stöds samt uppvisande av tillstånd. I 1 mom. föreslås bestämmelser om inledning av den åtgärd som stöds. Stöd ska inte kunna beviljas om den åtgärd som stödet gäller har inletts innan ansökan har blivit anhängig. Enligt förslaget ska de åtgärder som leder till de allmänna kostnaderna för investeringen dock ännu inte i detta skede betraktas som inledande av investeringen. Sådana är till exempel planeringskostnaderna för en bygginvestering, som det föreskrivs om i 9 § i lagen. Bestämmelsen motsvarar det som anges i 14 § 1 mom. i den gällande lagen.
I 2 mom. föreskrivs om de tillstånd som åtgärden kräver. Om den åtgärd som stöds förutsätter att tillstånd utverkas hos en myndighet, är det en förutsättning för beviljande av stöd att tillståndet visas upp. Typiska åtgärder som kräver tillstånd är åtgärder som kräver bygglov och miljötillstånd. Tillståndet bör i regel vara giltigt när stöd beviljas. Av grundad anledning kan stöd undantagsvis beviljas också med stöd av ett tillstånd som inte har vunnit laga kraft, om det i stödbeslutet tas in ett villkor om att ett lagakraftvunnet tillstånd ska läggas fram senast i samband med den första ansökan om utbetalning.
I 14 § 1 mom. i den gällande lagen förutsätts också att stödansökan har blivit anhängig innan åtgärden inleds. Det stödvillkor om uppvisande av tillstånd som anges i 14 § 2 mom. i den nu gällande lagen om tillstånd föreslås förbli oförändrat.
I 3 mom. föreslås ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om uppvisande av tillstånd och om när verksamheten anses ha inletts i fråga om olika stöd.
14 §.Tillämpning av Europeiska unionens bestämmelser om statligt stöd. Vid beviljande av företagsstöd tillämpas Europeiska unionens lagstiftning om statligt stöd. Reglerna för statligt stöd innehåller förutsättningar och begränsningar för beviljande av statligt stöd. Bestämmelser om statligt stöd ingår också i kommissionens beslut om en särskild stödordning för statligt stöd.
Enligt 2 mom. beviljas stödet i form av stöd enligt den allmänna gruppundantagsförordningen om statligt stöd eller enligt kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse (allmänt stöd av mindre betydelse). Stöd kan också beviljas enligt andra regler om statligt stöd som godkänts av Europeiska kommissionen.
Endast de regler om statligt stöd som huvudsakligen används tas upp i paragrafen. Det ska dock också vara möjligt att bevilja stöd på grundval av andra regler om statligt stöd. Grund för statligt stöd kan utgöras till exempel av kommissionens förordning (EU) nr 702/2014 om fastställande av att vissa kategorier av stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden är förenliga med den inre marknaden i enlighet med artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, det vill säga den så kallade gruppundantagsförordningen för jord- och skogsbruk och landsbygdsområden. Eftersom kommissionen för närvarande reformerar gruppundantagsförordningen är det inte lämpligt att uttryckligen hänvisa till den i paragrafen.
I 3 mom. föreslås ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet vid behov utfärda närmare bestämmelser om tillämpningen av Europeiska unionens lagstiftning om statligt stöd på stöd som avses i den föreslagna lagen och om förutsättningarna för beviljande av statligt stöd.
15 §. Begränsningar för beviljande av stöd. I 1 mom. 1 punkten i den föreslagna paragrafen föreskrivs det om effekten av att sökanden inte iakttagit stödvillkoren för stöd som beviljats tidigare när nytt stöd beviljas. Stöd kan inte beviljas, om den som ansöker om stöd under det innevarande kalenderåret eller under de tre kalenderår som föregår ansökan om stöd upprepade gånger i sin verksamhet har visat uppenbar likgiltighet vid iakttagandet av villkoren för stöd som tidigare beviljats med stöd av den föreslagna lagen. Granskningen omfattar även stöd som beviljats enligt den gällande lagen. På så sätt blir även sökandens tillförlitlighet föremål för bedömning när nytt stöd beviljas.
Enligt artikel 59.1 i den horisontella förordningen (Skydd av unionens ekonomiska intressen) ska medlemsstaterna, samtidigt som de tillämpliga styrningssystemen inom den gemensamma jordbrukspolitiken respekteras, anta alla de lagar, förordningar och administrativa föreskrifter samt vidta de andra åtgärder som behövs för att säkerställa ett effektivt skydd av unionens ekonomiska intressen. I artikel 59 d i förordningen anges att dessa lagar, bestämmelser och åtgärder särskilt ska vara förknippade med tillämpande av sanktioner som är effektiva, avskräckande och proportionella i enlighet med unionsrätten eller, om detta inte är möjligt, nationell rätt, och väcka talan, om så behövs. Enligt artikel 59.5 i den horisontella förordningen ska medlemsstaterna dessutom vidta lämpliga försiktighetsåtgärder som säkerställer att de tillämpade sanktioner som avses i punkt 1 d är proportionella och avpassas med hänsyn till den upptäckta bristande efterlevnadens allvar, omfattning, varaktighet eller upprepning. Den begränsning av stöd som föreslås i 1 mom. 1 punkten kan samtidigt anses vara en av de ovan angivna påföljderna enligt den horisontella förordningen, eftersom den situation som avses i 1 mom. 1 punkten innebär att en karens fastställs för erhållande av stöd. Karensen aktiveras, om den som ansöker om stöd under det innevarande kalenderåret eller under de tre kalenderår som föregår ansökan om stöd upprepade gånger i sin verksamhet har visat uppenbar likgiltighet vid iakttagandet av villkoren för stöd som tidigare beviljats med stöd av den föreslagna lagen eller lagstiftning som föregår denna. Påföljden kan anses stå i proportion till och vara avpassad till hur allvarlig den konstaterade överträdelsen är, med beaktande av dess upprepning.
Enligt 2 punkten kan stödtagaren inte vara en sökande som bevisligen på ett konstlat sätt har skapat de förutsättningar som krävs för att få stödet i fråga. Begränsningen gäller både företagsstöd och stöd för utvecklingsprojekt. I artikel 62 i den horisontella förordningen föreskrivs att medlemsstaterna ska vidta effektiva och proportionella åtgärder för att undvika att bestämmelser i unionsrätten kringgås och särskilt säkerställa att inga förmåner som föreskrivs i jordbrukslagstiftning beviljas en fysisk eller juridisk person för vilken det konstaterats att de förutsättningar som krävs för att få sådana förmåner har skapats på ett konstlat sätt, i strid med lagstiftningens syften. Med detta avses dock inte att rätten att tillämpa specialbestämmelser i EU-rätten begränsas. Syftet med paragrafen är att säkerställa ett effektivt genomförande av artikel 62 i den horisontella förordningen.
Bestämmelser om motsvarande begränsning finns i 8 § 4 mom. i den gällande lagen. Formuleringen av denna punkt har preciserats på grundval av artikel 62 i den nya horisontella förordningen.
Den föreslagna 3 punkten i paragrafen är ny. Den föreslagna lagen innehåller inte något krav på att den som ansöker om stöd har skött sina offentligrättsliga skyldigheter. I 17 § i den föreslagna lagen finns däremot ett villkor om att företagsstöd kan beviljas ett företag som bedöms ha förutsättningar att bedriva lönsam verksamhet. I fråga om stöd för utvecklingsprojekt förutsätts i 21 § att sökanden har tillräckliga ekonomiska förutsättningar att genomföra projektet. Problem med att fullgöra offentliga skyldigheter kan också återspegla risken för en grå ekonomi.
Enligt punkten beviljas stöd inte, om den som ansöker om stöd under året för ansökan eller under de tre föregående kalenderåren väsentligen har försummat sina registrerings-, anmälnings- eller betalningsskyldigheter i anslutning till skatter, lagstadgade pensions-, olycksfalls- eller arbetslöshetsförsäkringsavgifter eller avgifter som Tullen tar ut eller har väsentliga betalningsstörningar, eller har skulder som är föremål för utsökning och som med avseende på sökandens betalningsförmåga är större än ringa, eller skulder som har återsänts från utsökningen med ett intyg över medellöshetshinder, om inte beviljandet av stöd av särskilda skäl anses ändamålsenligt. Utgångspunkten för beviljande av stöd enligt prövning är att mottagaren har fullgjort sina förpliktelser på behörigt sätt. Ansökan om stöd ska dock inte avslås på grund av obetydlig försummelse. Bedömningen av om försummelsen är obetydlig bör göras från fall till fall, men den bör ta hänsyn till hur den myndighet som har konstaterat att försummelsen har skett bedömer försummelsens art. Då kan man bedöma om försummelsen är obetydlig, till exempel i euro, dock med beaktande av om försummelsen upprepats eller om det finns en uppenbar medvetenhet om försummelsen. Dessutom kan stödtagarens initiativ att avhjälpa sin försummelse vara av betydelse från fall till fall. Av särskilda skäl ska stöd kunna beviljas även i händelse av väsentlig försummelse om det till exempel har gjorts upp en bindande betalningsplan för fullgörandet av skyldigheterna, som redan har följts under en tid. Av särskilda skäl kan stöd beviljas också om försummelsen av förpliktelserna är väsentlig på grund av exceptionella omständigheter och sökanden har lagt fram en tillräcklig utredning om en anhängig betalningsplan. Med exceptionella omständigheter avses bland annat oförutsägbara och plötsliga förändringar i förhållandena som det inte har gått att förbereda sig på. Beviljande av stöd vid försummelse av väsentliga förpliktelser ska dock vara mycket exceptionellt och bör alltid grundas på en motiverad och dokumenterad bedömning från fall till fall. Även i denna punkt är det, liksom i 1 punkten, fråga om en bedömning av sökandens tillförlitlighet.
Enligt 4 punkten beviljas understöd inte om sökanden är ett företag i svårigheter i den mening som avses i EU:s regler om statligt stöd. Enligt artikel 1.4 c i den allmänna gruppundantagsförordningen får statligt stöd inte beviljas ett företag som befinner sig i svårigheter. Bestämmelser om definitionen av företag i svårigheter finns i artikel 2.18 i den allmänna gruppundantagsförordningen. Eftersom det i fråga om stöd av mindre betydelse inte uttryckligen krävs att stödmottagaren inte får vara ett företag i svårigheter, ska detta villkor inte utvidgas till att i den nationella lagstiftningen omfatta stöd av mindre betydelse. Villkoret om lönsam verksamhet enligt 17 § i den föreslagna lagen gäller också företagsstöd som beviljas som stöd av mindre betydelse. Dessutom gäller 15 § 3 punkten om försummelser och väsentliga betalningsstörningar även företagsstöd som beviljas i form av stöd av mindre betydelse.
I 5 punkten föreslås bestämmelser om att stöd inte beviljas om sökanden är föremål för ett betalningskrav från Europeiska kommissionen på grund av statligt stöd som strider mot reglerna. Detta stödvillkor kallas Deggendorf-villkoret. Enligt artikel 1.4 a i den allmänna gruppundantagsförordningen ska det i en godkänd stödordning för statligt stöd uttryckligen uteslutas att individuellt stöd betalas ut till ett företag som har fått ett betalningskrav på grundval av ett tidigare beslut av Europeiska kommissionen som förklarar stödet olagligt och oförenligt med den inre marknaden.
Den begränsning som avses i 1 mom. 1 och 3 punkten i den föreslagna paragrafen gäller enligt det föreslagna 2 mom. även när sökanden är en juridisk person. Granskningen i anslutning till begränsningen gäller verkställande direktören och dennes ställföreträdare, styrelseledamöter och ersättare, ledamöter och ersättare i förvaltningsrådet och därmed jämförbara organ, ansvariga bolagsmän samt andra som hör till den högsta ledningen. Begränsningen ska dessutom gälla en person som direkt eller indirekt innehar minst 25 procent av aktierna i ett aktiebolag eller av det röstetal som aktierna medför eller motsvarande ägande- eller bestämmanderätt, om det är fråga om en annan sammanslutning än ett aktiebolag.
3 kap. Förutsättningar för beviljande av företagsstöd för landsbygden
16 §.Mottagare av företagsstöd och verksamhet som stöds. I paragrafen föreslås att det ska preciseras vilka företag som kan beviljas företagsstöd på landsbygden i form av understöd. Stödberättigade företag är gårdsbruksenheter. Ett sådant företag är dock berättigat till stöd endast till den del det bedriver verksamhet utanför jord- och skogsbruket. Till den del det är fråga om primär jordbruksproduktion beviljas stöd fortfarande med stöd av lagen om strukturstöd till jordbruket. En jordbrukare eller en familjemedlem till honom eller henne ska kunna bedriva företagsverksamhet utanför jord- och skogsbruket som en del av verksamheten på gårdsbruksenheten, förutsatt att den åtgärd som stöds till sina kostnader är sådan att den klart kan särskiljas från kostnaderna för annan verksamhet på gårdsbruksenheten. Det ska dock inte vara nödvändigt att inrätta ett separat mikroföretag eller ett litet eller medelstort företag enbart för detta ändamål, om det inte av någon annan orsak är ändamålsenligt att skilja verksamheten från jordbruket.
Stöd till mikroföretag och små företag kan också beviljas för annan företagsverksamhet. Inte heller i detta fall kan den verksamhet som stöds vara något som betraktas som jordbruk.
Mikroföretag och små och medelstora företag (smf-företag) kan beviljas stöd för förädling och saluföring av jordbruksprodukter. Ett sådant mikroföretag eller ett litet eller medelstort företag ska naturligtvis kunna vara beläget på gårdsbruksenheten, men detta är inte nödvändigt. Förädling och saluföring ska kunna bedrivas även på andra platser.
Utgångspunkten är att stöd till små och medelstora företag hör till arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde. Arbets- och näringsministeriet har dock inte tillgång till EU-medel för att stödja förädling och saluföring av jordbruksprodukter. Stöd för sådan verksamhet finansieras från Ejflu och beviljas inte inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde.
Stödet till företagen ska också i övrigt samordnas så att uttryckligen mikroföretag och små företag på landsbygden stöds med tillgängliga medel inom jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde och i enlighet med lagstiftningen, i allmänhet då de befinner sig i begynnelsefasen av sin verksamhet. I fråga om stödsystemen inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde ska tyngdpunkten ligga på att stödja företag som är belägna i städer och i närheten av dem samt företag på landsbygden, närmast små och medelstora företag. Sådana företag på landsbygden som har grundats med stöd av jord- och skogsbruksministeriets stödsystem och som har blivit tillväxtföretag och på grund av sin storlek inte längre kan få stöd genom jord- och skogsbruksministeriets stödsystem ska därför kunna övergå till att utnyttja stödsystem inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde, förutsatt att de uppfyller stödvillkoren.
I 2 mom. finns en ny bestämmelse om stöd som endast kan sökas via en lokal aktionsgrupp. Denna åtskillnad från stöd som söks via NTM-centralen grundar sig på bestämmelserna i förordningen om strategiska planer (artikel 75.2 c), där vissa åtgärder endast kan stödjas som en del av den lokalt ledda utvecklingsstrategin. Nystartade mikroföretag i början av sin verksamhet kan endast stödjas som en del av den lokala utvecklingsstrategin. Den företagsverksamhet som stöds ska vara av annat slag än jord- och skogsbruk. Med annan företagsverksamhet som bedrivs på gårdsbruksenheten avses annan företagsverksamhet än jord- och skogsbruk. Ett småskaligt försök inom jordbruket avser i sin tur ett småskaligt test av jordbruksföretagande. Försöket ska göra det möjligt att bedriva jordbruk i mindre skala än i fråga om startstöd som beviljas unga jordbrukare. Testningen ska också möjliggöra en genuin bedömning av om det är möjligt att utveckla en mer permanent jordbruksverksamhet inom den planerade verksamheten.
Med sådana särskilda skäl enligt 3 mom., som gör det möjligt att bevilja stöd genom en aktionsgrupp till mikroföretag som sysselsätter mer än fem årsverken, avses till exempel arbetsfördelning som regionens NTM-central och den lokala aktionsgruppen särskilt kommit överens om. Ett annat särskilt skäl är bristen på medel för NTM-centralens finansieringskvot.
I 4 mom. preciseras även stödtagaren som subjekt för rättigheter och skyldigheter. De karakteriseringar av företag som ingår i 1 och 2 mom. beskriver närmast företagets storlek och verksamhet. I 4 mom. bör därför anges vilken typ av person som kan vara mottagare av företagsstöd. Sådana är både fysiska personer och sammanslutningar i bolags- och andelslagsform. Alla förutsätts bedriva näringsverksamhet.
På samma sätt som i den gällande lagen grundar sig begreppen mikroföretag, små företag och medelstora företag i den föreslagna lagen på Europeiska kommissionens definition, som ingår i 5 § 10 punkten i den föreslagna lagen.
17 §.Villkor som gäller mottagare av företagsstöd. I 1 mom. föreslås att företagsstöd kan beviljas för företagsverksamhet. Företaget ska ha ett verksamhetsställe i Finland. I paragrafen förutsätts inte att det företag som stöds har sitt huvudsakliga verksamhetsställe i Finland. Eftersom det vid beviljande av stöd som baserar sig på den strategiska planen för Finlands gemensamma jordbrukspolitik bör finnas ett verksamhetsställe inom planens stödberättigande område och stödet ska främja planens mål, i huvudsak utvecklingen av landsbygden i Finland, ska det företag som stöds, oberoende av dess huvudsakliga verksamhetsställe, ha förutsättningar att på ett väsentligt sätt påverka utvecklingen av näringsverksamheten inom planområdet och förbättringen av invånarnas livskvalitet. Ett företag som utgör en sammanslutning ska ha sin hemort inom Europeiska unionen. Inga begränsningar anges i fråga om medborgarskapet hos den som bedriver näringsverksamhet som fysisk person. De rättigheter som grundar sig på unionslagstiftningen och som garanterar fri rörlighet begränsar i vilket fall som helst möjligheterna att förutsätta finskt medborgarskap. Det skulle på sin höjd vara möjligt att kräva EU-medborgarskap, vilket också skulle kunna betraktas som en kränkning av EU-lagstiftningen om en person har ett legitimt uppehållstillstånd. Diskriminering utifrån medborgarskap är därmed inte tillåtet, och förbjuds också i bestämmelserna om jämlikhet i 6 § i grundlagen, om det inte finns godtagbart skäl till särbehandling. Bestämmelsen motsvarar det som i 18 § 1 mom. i den gällande lagen anges om förutsättningarna för beviljande av stöd.
I 2 mom. föreslås en bestämmelse om att företagsstöd kan beviljas företag som har förutsättningar att bedriva lönsam verksamhet. Bedömningen ska göras på grundval av de uppgifter som finns tillgängliga när företagsstöd beviljas. Bedömningen bör dock grunda sig på befintliga uppgifter om företagets tidigare verksamhet och på marknadsövervakning inom branschen. Om det är fråga om ett nytt företag bör bedömningen göras utifrån uppgifter om verksamhetsbetingelserna för företag som redan är verksamma inom branschen och uppgifter som beskriver marknadsbrister samt utifrån företagarens kunnande och tidigare verksamhet. Vid bedömningen bör man också förutse eventuella förändringar i verksamhetsmiljön och bedöma verksamhetens hållbarhet och flexibilitet i förhållande till dem. Ett villkor för att stöd ska beviljas är att företaget lägger fram utredningar om sin ekonomiska ställning. Bedömningen av företagets lönsamhet ska vara en helhetsbedömning som bland annat tar hänsyn till företagets ekonomiska nyckeltal. Dessutom kan bedömningen ta hänsyn till uppgifter från olika offentliga och privata register om företagets betalningsstörningar samt om betalning av skatter och lagstadgade avgifter.
I 4 § i lagen om allmänna förutsättningar för stöd för ekonomisk verksamhet (429/2016) förutsätts också att stöd beviljas endast för verksamhet som bedöms ha förutsättningar att vara lönsam.
Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 18 § 2 mom. i den gällande lagen. Kravet på yrkesskicklighet ska inte längre vara ett separat villkor, utan utgöra en del av de samlade förutsättningarna för en lönsam verksamhet.
Enligt 3 mom. bör verksamhet som stöds vara huvudsyssla, antingen ensam eller i kombination med primärproduktion och annan företagsverksamhet som sökanden bedriver. Detta innebär att företagsverksamheten bör ge den huvudsakliga försörjningen för minst en företagare eller arbetstagare som är verksam i företaget. Målet är att stödja företag som drivs av personer som är genuint engagerade i entreprenörskap på ett sådant sätt att verksamheten redan från början också har förutsättningar att uppfylla målet att främja sysselsättningen på landsbygden genom stöd för företagsverksamheten. Kravet på huvudsyssla ska inte förhindra att företagsverksamheten består av olika verksamheter, till exempel säsongsbetonat beroende på kundsektor, men verksamheten som helhet bör ge den huvudsakliga försörjningen för minst en person inklusive företagaren.
Som ny bestämmelse i 3 mom. föreslås en lindring av kravet på huvudsyssla i fråga om företagsstöd som finansieras genom aktionsgrupper. Entreprenörskap på deltid ska göra det möjligt att testa företagsverksamheten i praktiken, till exempel vid sidan av lönearbete eller jordbruk. Syftet är att sänka tröskeln för att starta företagsverksamhet, eftersom inte bara entreprenörskap som huvudsyssla är en förutsättning för att få stöd. Avsikten är att så många deltidsverksamheter som möjligt ska kunna bli huvudsyssla senare.
Eftersom kravet på yrkesskicklighet och ålderskravet inte längre är sådana som i 18 § 4 mom. i den gällande lagen, behövs motsvarande bestämmelse inte i den nya lagen.
I 4 mom. föreslås ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet vid behov utfärda närmare bestämmelser om de grunder som ska användas vid bedömningen av ett företags ekonomiska ställning och lönsamhet. Dessutom ska bestämmelser kunna utfärdas om den omfattning av företagsverksamheten som förutsätts för stödet. Detta avser särskilt kriterier som används vid bedömning av huruvida verksamheten bedrivs som huvudsyssla.
18 §.Allmänna förutsättningar för stödjande av företagsverksamhet. I paragrafen föreslås allmänna villkor för beviljande av företagsstöd. Företagsverksamhet som stöds bör främja de mål för vilka stöd beviljas med anvisade medel. I regel beviljas stödet med hjälp av EU-medel och nationella medel som reserverats för att genomföra den strategiska planen. Det är också möjligt att bevilja företagsstöd på annat sätt än som en del av den strategiska planen.
När stöd beviljas ska även dess inverkan på konkurrensen bedömas. Stödet får inte orsaka mer än ringa snedvridning av konkurrensen och verksamheten på marknaden i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller, om företaget endast är verksamt på lokal nivå, inom företagets verksamhetsområde.
Företaget ska presentera en genomförbar affärsplan. Planen bör omfatta godtagbara stödberättigande kostnader samt en redogörelse för verksamhetens art, omfattning och betydelse för den som bedriver närings- eller företagsverksamhet så att verksamhetens karaktär av huvudsyssla kan bedömas. En noggrant utarbetad affärsplan är av avgörande betydelse för alla företagsstöd. I artikel 75 i förordningen om strategiska planer föreskrivs särskilt att inlämnande av en plan med ett innehåll som följer kraven är en förutsättning för beviljande av startstöd. Omfattningen av affärsplanen ska anpassas till omfattningen av företagsverksamheten och de åtgärder som ska stödjas.
De åtgärder i affärsplanen som är nödvändiga för att den ska kunna genomföras godkänns genom ett beslut om beviljande av stöd. Affärsplanen beskriver den planerade nya affärsverksamheten eller den nuvarande affärsverksamheten. De nödvändiga åtgärderna ingår inte i den handling som beskriver affärsverksamheten, utan i utvecklingsplanen för företagsverksamheten (vad som görs) som beskriver vad man vill utveckla för att genomföra affärsplanen (utgångsläget). De faktiska åtgärder för vilka stöd söks beskrivs i projektplanen (hur). Projektplanen ska bland annat innehålla tidsplanen, kostnaderna och åtgärderna samt konsekvenserna för företagets verksamhet och finansieringen av projektet.
Bestämmelser om motsvarande frågor finns i 18 § i den gällande lagen.
I 4 mom. föreslås ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om bedömningskriterierna för hur stödet snedvrider konkurrensen samt affärsplanens innehåll och varaktighet, kraven för hur planen ska följas och bedömningen av genomförandet av den åtgärd som ska stödjas.
Bemyndigandet motsvarar det som anges i 18 § 4 mom. i den gällande lagen.
19 §.Åtgärder och kostnader som stöds. I paragrafen preciseras de åtgärder som kan komma i fråga för stöd och som bidrar till att främja företagsverksamheten på landsbygden.
Som en sådan åtgärd betraktas för det första att starta ett nytt företag eller en ny affärsverksamhet på gården. Det är då fråga om stöd enligt artikel 75 i förordningen om strategiska planer för inledande av verksamhet som inte hänför sig till jordbruk på landsbygden. Att ett företag registrerats är inte tillräckligt för att stöd ska beviljas. Sökanden bör genom en affärsplan i enlighet med artikel 75 visa hur företagsverksamheten kommer att bedrivas och vilka verksamheter som sökanden åtar sig att utföra för att den nya verksamheten ska kunna börja. Försöksstödet ingår i det inledande av företagsverksamhet som avses i punkt 1.
Åtgärder som stöds är också investeringar för att inleda, utvidga eller väsentligt förändra företagets verksamhet. Med dessa investeringar avses huvudsakligen sådana investeringar i maskiner, utrustning och byggnader som är nödvändiga för företagsverksamheten. Bestämmelser om investeringar enligt strategiplanen finns i artikel 73 i förordningen om strategiska planer. Till de investeringar som stöds hör inte bara materiella investeringar, utan också sådana immateriella investeringar enligt artikel 73 i förordningen som är nödvändiga för företagets utveckling.
I 3 punkten ingår stöd för utveckling av företaget i enlighet med artikel 78 i förordningen om strategiska planer. Stödet bör särskilt vara kopplat till utvecklingen av företaget. Utvecklingsstödet är till exempel lämpligt för att genomföra olika småskaliga utredningar och studier och för att inhämta sakkunskap för att främja innovation. Syftet är att med hjälp av företagsstöd stärka företagets konkurrenskraft, förbättra företagets tjänster eller produkter, produktions- eller verksamhetsmetoder eller främja företagets internationalisering eller nätverksbyggande i företagets verksamhetsmiljö.
Vidare preciseras de godtagbara kostnaderna för stödberättigande åtgärder i den föreslagna paragrafen. När företagsverksamhet inleds kan stöd beviljas för planering som är nödvändig för att grunda ett företag, för anskaffningar och andra kostnader som föranleds av inledande av företagsverksamhet samt för konsolidering av verksamheten. Planeringskostnaderna är kostnader som föranledas av anskaffning av olika experttjänster och av genomförbarhetsstudier. Övriga kostnader är anskaffningar av möbler och små apparater, kostnader av engångskaraktär som hänför sig till själva företaget och dess verksamhet och är direkt förknippade med inledandet av verksamheten. Ytterligare är det fråga om kostnader för informationssystem som behövs för förvärvande av företagets kundkrets, kostnader för anslutningar som behövs för kommunikation och kostnader för kommunikation i anslutning till etableringen av företaget.
Investeringskostnaderna är också stödberättigande, det vill säga kostnaderna för förvärv av anläggningstillgångar som är nödvändiga för att starta eller utvidga företagsverksamheten eller förbättra eller upprätthålla företagets konkurrenskraft i händelse av en betydande förändring av omständigheterna. Investeringar ska kunna få stöd under hela företagets livscykel. Stöd kan beviljas både för materiella investeringar, såsom byggnader, anläggningar, maskiner och utrustning, och för immateriella investeringar. Stöd beviljas dock inte för investeringar som endast är ersättande. Investeringsbehovet bör bero på annat än normalt slitage på en maskin eller anordning som används i företaget. Stöd för en sådan ersättningsinvestering kan närmast betraktas som driftsstöd. Däremot kan stöd beviljas om en maskin eller anordning förnyas på ett sådant sätt att prestandan förbättras avsevärt, verksamheten diversifieras eller produkter av högre kvalitet skapas, även om maskinen eller anordningen anskaffas i stället för den som tidigare använts.
Stödtagaren bör också visa att de kostnader som stöds i regel orsakas av åtgärder som främjar företagets utveckling. På stödberättigande kostnader tillämpas dessutom vad som i artikel 73 i förordningen om strategiska planer eller i tillämpliga regler om statligt stöd föreskrivs om stödberättigande kostnader.
I 2 mom. föreslås ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om de stödberättigande åtgärderna och om de godtagbara kostnaderna för dem och om tidpunkten för när kostnaderna uppkommit. Motsvarande bemyndigande att precisera kostnaderna ingår i 21 § i den gällande lagen.
20 §.Beviljande av stöd under exceptionella förhållanden. Paragrafen är ny. Den föreslås innehålla bestämmelser om beviljande av företagsstöd under exceptionella förhållanden. Bakgrunden till förslaget är det coronavirus som har spridit sig i världen och Finland under 2020 och den covid-19-pandemi som viruset orsakat. På grund av covid-19-pandemin konstaterade statsrådet i samarbete med republikens president den 16 mars 2020 att undantagsförhållanden råder i Finland. På grund av pandemin och undantagsförhållandena drabbades många företag i hela landet av en plötslig minskning av omsättningen, och många aktörer inom olika sektorer tvingades tillfälligt stänga sina dörrar på grund av en plötslig försämring av verksamhetsförutsättningarna, på grund av att kunderna försvann eller på grund av begränsningar i verksamheten (till exempel företag i restaurangbranschen). För att stödja företagen försökte man så snabbt som möjligt inleda stödprogram. Det var inte möjligt att bevilja vanligt företagsstöd på landsbygden. Dessutom täckte stödsystemen inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde inte alla verksamhetsområden, varför man inom jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde var tvungen att med stöd av statsunderstödslagen genom förordning av statsrådet föreskriva om stödsystem för viss tid.
Företagen behövde särskilt stöd för att trygga sin likviditet. På grund av den plötsliga förändringen av den sociala och ekonomiska situationen uppstod för många företag ett brådskande behov att anpassa sin verksamhet till de förändrade omständigheterna och vidta utvecklingsåtgärder som bland annat gjorde det möjligt att omorganisera affärsverksamheten, omstrukturera produktionen eller stärka kompetensen. Genom att föreskriva om en möjlighet att bevilja utvecklingsunderstöd under exceptionella förhållanden kan man förbereda sig på situationer där det på grund av sociala och ekonomiska förhållanden som motsvarar covid-19-pandemin behövs snabbt stöd för företagens verksamhet på något annat sätt än med normalt företagsstöd, till exempel genom direkt finansiering.
I 1 mom. föreslås, utöver vad som i 19 § föreskrivs om företagsstöd, bestämmelser om att företag kan beviljas stöd för verksamheten och för anpassning av verksamheten samt för tryggande av likviditeten under undantagsförhållanden enligt beredskapslagen (1552/2011) samt under normala förhållanden i samband med sådana mycket exceptionella omständigheter som på ett märkbart sätt plötsligt och oförutsägbart orsakar betydande förändringar i företagens verksamhetsmiljö och verksamhetsförutsättningar. Med märkbart exceptionella omständigheter avses att effekterna av de exceptionella omständigheterna och av förändringar i verksamhetsmiljön och verksamhetsförutsättningarna berör ett stort antal företag i flera branscher och att effekterna av de exceptionella omständigheterna är riksomfattande. Dessutom bör effekterna av de exceptionella omständigheterna vara oförutsägbara och plötsliga för företagen. En normal konjunktursvängning ska inte betraktas som en mycket exceptionell omständighet och inte heller en situation som endast påverkar ett fåtal företag eller till exempel endast företag som är verksamma inom ett avgränsat geografiskt område. Med mycket exceptionella omständigheter avses därför uttryckligen krissituationer av samma typ som covid-19-pandemin eller andra krissituationer. Sådana kan till exempel uppkomma till följd av naturkatastrofer, varvid det inte är möjligt att fastställa att sådana undantagsförhållanden som avses i beredskapslagen råder, samtidigt som till exempel omfattande begränsande åtgärder sätts in och får negativa konsekvenser för företagens verksamhetsförutsättningar.
När företagsstöd beviljas under exceptionella förhållanden förutsätter beviljandet av understöd att den som ansöker om understöd bedöms ha förutsättningar för lönsam verksamhet enligt 17 §. Enligt förslaget ska understöd inte heller under exceptionella förhållanden kunna beviljas, om den som ansöker om understöd, på det sätt som föreskrivs i 15 § 1 mom. 3 punkten väsentligen har försummat sina skyldigheter att betala skatter eller lagstadgade avgifter eller har väsentliga betalningsstörningar, om det inte av särskilda skäl anses ändamålsenligt att bevilja understödet. På så sätt strävar man efter att säkerställa att stöd även under exceptionella förhållanden beviljas endast företag som bedöms ha förutsättningar att fortsätta sin verksamhet trots störningar som orsakats av de exceptionella förhållandena, och att bidraget inte riktas till företag vars verksamhetsförutsättningar eventuellt har ha upphört redan innan de exceptionella förhållandena uppstod eller av andra orsaker än exceptionella förhållanden.
I 2 mom. föreslås att närmare bestämmelser om beviljande av stöd och stödets användningsändamål i samband med sådana omständigheter som anges i 1 mom. får utfärdas genom förordning av statsrådet. För tydlighetens skull konstateras att när det gäller stödbeloppet, de godtagbara kostnaderna, kostnadsmodellerna samt förfarandena för ansökan om stöd och behandlingen av stödärenden iakttas i fråga om företagsstöd som beviljas under exceptionella förhållanden vad som föreskrivs i den föreslagna lagen, inklusive bemyndigandet att utfärda förordning.
Kap.4 Förutsättningar för beviljande av stöd för utvecklingsprojekt
21 §. Mottagare av stöd för utvecklingsprojekt samt verksamhet som stöds. I paragrafen föreslås att stöd för utvecklingsprojekt kan beviljas i form av understöd till en offentligrättslig eller privaträttslig sammanslutning. Den rättsliga karaktären hos mottagaren av utvecklingsstödet utesluter knappast någon potentiell stödmottagare. Endast en fysisk person kan inte vara mottagare av stödet. Stiftelser nämns inte längre särskilt, men i övrigt motsvarar stödtagarna vad som i 23 § i den gällande lagen anges om mottagarna av stöd för utvecklingsprojekt.
Stöd för utvecklingsprojekt kan beviljas för verksamhet som syftar till att stärka den socioekonomiska strukturen i landsbygdsområdena, främja en smart, motståndskraftig och diversifierad jordbrukssektor samt främja miljövård och klimatåtgärder. Målet är hållbar tillväxt, utveckling av näringarna och förbättring av livskvaliteten på landsbygden. Nyttan av EU:s landsbygdsfond Ejflus utvecklingsprojekt är inriktad på landsbygdsföretag och landsbygdsinvånare samt på miljön som helhet. Den socioekonomiska rollen för olika landsbygdsområden och i samhället i allmänhet har förändrats under de senaste årtiondena. Dessutom har olika typer av landsbygdsområden utvecklats på olika sätt.
Eftersom många landsbygdsområden lider av strukturella problem, till exempel brist på attraktiva arbetstillfällen, kunskapsbrist, brist på investeringar i bredband och konnektivitet, digital och annan infrastruktur och bastjänster liksom av ungdomsflykt, är det viktigt att förstärka den socioekonomiska strukturen i dessa områden. Förutom att skapa arbetstillfällen är det viktigt att främja social delaktighet, stödja ungdomar och utveckla smarta byar på landsbygden. Det är också viktigt att försöka förhindra att befolkningen minskar på landsbygden.
Vid stöd till utvecklingsprojekt ska verksamhetens karaktär i huvudsak vara oförändrad och till många delar motsvara den verksamhet som redan stöds enligt 9 § 5—9 punkten i den gällande lagen.
Genomgående mål under den nya finansieringsperioden är kunskapshöjning, innovationer och digitalisering som ökar behovet av reformer i form av innovationer inom jordbrukssektorn och i landsbygdsområdena. Fokuseringen på miljön och klimatet innebär att målen för hållbar utveckling aktualiseras ännu mer i projekten. Samarbetsåtgärderna främjar starkt miljö- och klimatteman och även utvecklingen av smart jordbruk. Det finns också ett nytt verktyg för att utveckla smarta byar. Genom projekt för smarta byar är det möjligt att främja förnyelsen inom alla teman för hållbar utveckling, och digitaliseringen spelar en stark roll i dem. Större vikt än tidigare läggs också vid åtgärder som gagnar producentorganisationer och kvalitetssystem. Målet är att förbättra producenternas ställning i värdekedjan samt samarbetet mellan producenter och andra företagare.
I 2 mom. föreslås ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om förutsättningarna för stöd som beviljas för utvecklingsprojekt och om stödtagare. Motsvarande bemyndigande finns i 23 § 2 mom. i den gällande lagen.
22 §.Åtgärder och kostnader som stöds. I paragrafen preciseras de åtgärder som kan ingå i utvecklingsprojekt. Enligt förslaget kan stöd i enlighet med gällande lag beviljas som stöd för utvecklingsprojekt, i vilket kan ingå utveckling, utbildning och informationsförmedling samt investeringar. De åtgärder som stöds beskrivs närmare i den strategiska planen. Artikel 73 i förordningen om strategiska planer innehåller bestämmelser om investeringar, artikel 77 bestämmelser om samarbete och artikel 78 bestämmelser om kunskapsutbyte och informationsspridning.
Utveckling enligt 1 punkten omfattar även samarbete, uppbyggnad av samarbete och försök.
Samarbetsprojekt
Åtgärder som vidtas inom ramen för samarbetsprojekt inriktas enligt förslaget på att utveckla jordbruksföretagens konkurrenskraft och modernisera gårdsbruken samt på att vidta åtgärder som gagnar unga jordbrukare och företagsverksamhet. Samarbetsåtgärderna ska också bidra till bättre kvalitetssystem och gagna producentorganisationerna. Dessutom inriktas samarbetsåtgärderna på begränsning av och anpassning till klimatförändringar samt på en hållbar förvaltning av naturresurserna. Åtgärder som rör utvecklingen av den socioekonomiska strukturen och smarta byar kan också vara åtgärder inom ramen för samarbetsprojekt.
Utvecklingsprojekt som genomförs som samarbetsprojekt är gemensamma projekt som genomförs av två eller flera parter och som inte gynnar bara ett företag eller sker på entreprenad, utan i form av äkta samarbete. Samarbetsprojekt som finansieras genom aktionsgrupper kan genomföras av en enda aktör. Projekt som främjar samarbete syftar till praktiska reformer och lösningar, nya produkter och metoder och teknisk förnyelse tillsammans med företagare, producenter, skogsägare och sammanslutningar.
Företagsgruppsprojekt är åtgärder som omfattar minst tre och högst tio företag, och stöd kan beviljas så att det riktas till de deltagande företagen som stöd av mindre betydelse. I ett samarbetsprojekt utvecklar en grupp företag sin verksamhet både genom gemensamma utvecklingsåtgärder och företagsvis. Målet kan till exempel vara att utveckla produktionssamarbete, utveckla marknadsförings- och försäljningssamarbete eller planera en produktfamilj. Samarbetet kan i ett företagsgruppsprojekt byggas upp så att slutresultatet blir till exempel att ett andelslag som betjänar företagen bildas eller att en exportring för turistföretag startas.
Vid projekt som gäller grupper av jordbrukare kan utvecklingsgruppen för jordbrukare omfatta minst tre och högst tio jordbrukare. I ett samarbetsprojekt utvecklar en grupp företag sin verksamhet både genom gemensamma utvecklingsåtgärder och företagsvis. Målet kan till exempel vara att utveckla arbetet och det produktiva samarbetet. Det är viktigt att samarbeta, både när det gäller jordbrukarnas möjligheter att delta och påverka, och när det gäller meningsfulla sätt att genomföra miljöåtgärder.
Samarbetsprojekten för smarta byar är en åtgärd i den strategiska planen. EU:s åtgärder för smarta byar är ett initiativ som lanserades av Europeiska kommissionen i april 2017. Det är en satsning på framtidens byar som syftar till att stödja investeringar som främjar digitaliseringen samt tillgänglighet och kompetens. Initiativet uppmuntrar till att hitta helt nya stigar som korsar varandra och hänför sig till landsbygdsrelaterad utveckling, forskning, trafik, energi och digital utveckling. Enligt Europeiska kommissionens och parlamentets definition avser smarta byar sammanslutningar i landsbygdsområden som använder innovativa lösningar för att förbättra sin hållbarhet och resiliens utifrån lokala styrkor och möjligheter. De förlitar sig på en involverande ansats för att utveckla och genomföra sin strategi för att förbättra sina ekonomiska, sociala och/eller miljömässiga omständigheter i synnerhet genom att ta i bruk lösningar som den digitala tekniken erbjuder. Smarta byar drar nytta av samarbete med andra sammanslutningar och aktörer på landsbygden och i urbana områden. Digitala lösningar, utnyttjande av information, ny teknik och AI-lösningar är centrala verktyg i förändringsarbetet.
Projekten för smarta byar syftar till att främja en bys eller kommuns livskraft på ett mycket konkret sätt. En by eller kommun kan söka hjälp till exempel hos läroanstalter eller forskningsinrättningar eller hos andra expertorganisationer och tillsammans med dem söka lösningar för sina utmaningar och bygga upp motåtgärder. Också en annan by eller kommun kan fungera som partner. Inom ramen för projektet kan man lösa ett konkret problem eller hitta lösningar på flera utmaningar, en åt gången. Avsikten med projektet är att möjliggöra försök och dela information om dem med andra byar och kommuner. Att lära sig av andra och dela erfarenheter ökar insatsernas effekt.
I ett projekt för en innovationsgrupp för landsbygden (European Innovation Partnership, det vill säga EIP-projekt) deltar minst två aktörer. Projektet har som mål att utveckla, testa, ta i bruk och/eller släppa ut på marknaden en ny innovation i anslutning till primärproduktion med syftet att uppnå målen enligt artikel 6 och artikel 127 i förordningen om strategiska planer. Den innovation som utvecklas inom ramen för ett EIP-projekt kan i sin helhet eller inom området i fråga gälla nya produkter, system, metoder eller verksamhetssätt. Under den nuvarande programperioden har EIP-projekt finansierats som nationella projekt, men i fortsättning kan de också vara regionala.
Utveckling, informationsförmedling och samarbete
Genom kompetensutveckling och samarbetsprojekt främjas praktiska lösningar inom klimatforskning, produktutveckling, beredning och ibruktagning av innovationer, kvalitet, logistik och kostnadseffektivitet. Samtidigt effektiviseras produktionsprocesserna och funktionen på marknaderna samt införandet av nya lösningar bland annat genom ökad kunskap om klimatförändringen, bättre beredskap att identifiera risker, anpassningsbehov och metoder samt genom internationellt sektrosöverskridande samarbete. Projektet bidrar till minskning av klimatavtrycket. Klimatavtrycket minskas genom resurseffektivitet som bland annat består av energieffektivitet, hållbart producerade förnybara energiformer, materialeffektivitet inklusive förebyggande och minskning av matsvinn samt smart rörlighet och hållbar konsumtion. Genom utvecklingsprojekt kan man främja åtgärder inom alternativa matnätverk och andelsjordbruk samt planer i anslutning till cirkulär ekonomi och delningsekonomi, som bidrar till det här målet.
Utvecklingsprojekten ger ökad skötsel och bättre utnyttjande av naturresurserna samt fler nya lösningar. Projekten ökar också sakkunskapen och det sektorsöverskridande samarbetet. Stödet kan inriktas på innovationssamarbete inom naturresursområdet mellan olika aktörer. Målet är att effektivisera utnyttjandet av näringsämnesflöden och minska vattendragsbelastningen samt förbättra vattendragens tillstånd. Ett annat mål är att öka kunskapen om stressfaktorer i avrinningsområden och vattenskydd, om återvinning av näringsämnen och tillgängliga nya metoder samt att ge invånare, föreningar och företagare idéer och impulser om nya möjligheter till samarbete och affärsverksamhet.
Utbildningsinsatserna ska bidra till att ett eller flera specialmål uppnås och de är synnerligen viktiga med tanke på uppnående av det sektorsöverskridande målet för kompetens, innovation och digitala lösningar. Utbildningsprojekten har en viktig roll också i genomförandet av AKIS-helheten.
Inom ramen för åtgärden genomförs projekt som på olika sätt gör det lättare att ge jordbrukare, skogsägare, livsmedelsaktörer och andra landsbygdsföretagare och landsbygdssammanslutningar tillgång till vetenskaplig information, innovationer, digitala lösningar och annat kunnande samtidigt som förändringsresiliensen och ledningskompetensen ökar.
Allmännyttiga investeringar
Med allmännyttiga investeringar avses investeringar i utveckling av verksamhetsmiljön på landsbygden och investeringar i bekämpning av och anpassning till klimatförändringen. Till allmännyttiga investeringar hör också investeringar i hållbar skötsel av naturresurserna och i främjande av naturens mångfald.
Genom allmännyttiga investeringsprojekt skapas och förbättras den småskaliga infrastrukturen, verksamhetsmiljön samt energi- och resurseffektiviteten på landsbygden. Ytterligare ökas säkerheten och mängden förnybara energikällor samt användningen av sådana samtidigt som energieffektiviteten och energisparandet ökas. Målet är klimatneutralitet. En förutsättning för att målen ska nås är att den nyaste tekniken och lösningar inom cirkulär ekonomi tas i bruk bättre än tidigare. Målet är att öka klimatneutraliteten och finna lösningar för effektivare bindning av kol, för effektiv användning och återvinning av näringsämnen samt för riskhantering då extrema väderfenomen blir allt vanligare. Genom utvecklingsprojekt kan man främja gemensam användning av maskiner och anordningar som behövs i nya innovationer som anknyter till klimatlösningar, skaffa anordningar för gemensamt bruk samt stödja investeringar som främjar delningsekonomi och cirkulär ekonomi.
Med allmännyttiga investeringsprojekt kan man också förbättra landskapsvården på landsbygden, byalandskapens och naturens mångfald samt ekosystemtjänsterna. Utveckling av ekosystemtjänsterna ökar ett områdes attraktionskraft och möjligheterna till rekreationsanvändning. Med ekosystemtjänster avses tjänster och produkter som naturen erbjuder och som är viktiga för människors välbefinnande. Genom åtgärden är det möjligt att främja nya sätt att sköta, återställa och förbättra naturens mångfald (med avseende på fåglar, pollinerare, vattenorganismer, markorganismer, växter) samt genomföra nödvändiga investeringar och demonstrationer.
Med hjälp av åtgärderna genomförs i investeringsprojekt för att skapa och förbättra den småskaliga infrastrukturen och verksamhetsmiljön på landsbygden, bland annat genom multiservicecenter, gemensamma arbetsutrymmen och innovationslokaler av hub-typ, distansarbetslokaler samt konstruktioner som är avsedda för gemensamt bruk. Ytterligare stöds småskaliga investeringar som ökar digitaliseringen, energi- och resurseffektiviteten samt säkerheten inom vattenvården. I fråga om vattenvårdsinvesteringar har åtgärden en koppling till den nationella reformen av vattentjänsterna. Ett ytterligare mål är klimatneutralitet. En förutsättning för att målen ska nås är att den nyaste tekniken och lösningar inom cirkulär ekonomi tas i bruk bättre än tidigare. Investeringar som främjar multilokalitet hör till de redskap som används i åtgärden.
Enligt förslaget omfattar de åtgärder som stöds investeringar som ökar säkerheten, beredskapen, tillgängligheten och hanteringen av undantagssituationer på landsbygden.
Investeringar i rekreationsanvändning av naturen, aktiva naturhobbyer, infrastruktur för fritidsaktiviteter samt kulturtjänster är en del av de åtgärder som stöds.
Också bredbandsinvesteringar är fortfarande åtgärder som ska stödjas.
Det finns naturligtvis situationer där det inte är ändamålsenligt att vissa åtgärder ingår i samma projekt och enligt förslaget ska lagen inte hindra att olika åtgärder då hålls i sär. Exempelvis utbildning och utveckling av en näring kan ändå ingå i samma projekt och i samband med allmännyttig utveckling kan mindre investeringar genomföras.
Även om allmännyttiga utvecklingsprojekt inom näringsverksamhet och forskningsprojekt inom näringar kan vara rätt liknande till sin karaktär är avsikten ändå att stöd till utvecklingsprojekt inte beviljas för egentlig vetenskaplig forskning och i synnerhet inte för grundforskning. Det finns särskilda finansieringssystem för vetenskaplig forskning.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om inkomsternas inverkan på de stödberättigande kostnaderna för ett utvecklingsprojekt. Från de stödberättigande kostnaderna avdras de direkta inkomster som projektet genererar. Bestämmelsen motsvarar det som anges i 10 § 2 mom. i den gällande lagen. I lagstiftningen om EU:s landsbygdsfond Ejflu har hela tiden förutsatts att projektets inkomster dras av från utgifterna. De inkomster som dras av ska vara direkt riktade till projektet. Inkomster som den som genomför utvecklingsprojektet får över huvud taget, eller inkomstförvärv som stödtagaren bedriver för att finansiera sin normala verksamhet, är däremot inte sådan inkomst som ska dras av från de stödberättigande kostnaderna om inte stödtagarens verksamhet som helhet utgör ett utvecklingsprojekt och inkomsterna är en del av den här verksamheten.
I 3 mom. föreslås ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om de stödberättigande åtgärderna, om stödformerna och om de stödberättigande kostnaderna för åtgärderna.
23 §.Förutsättningar och begränsningar för beviljande av stöd för utvecklingsprojekt. I 1 mom. föreslås bestämmelser om att en förutsättning för beviljande av stöd är att sökanden har tillräckliga ekonomiska och funktionella resurser för att genomföra projektet. Det här innebär bland annat behövliga kunskaper och färdigheter inom den bransch som projektet hänför sig till, tillräcklig personal och resurser för att ordna ekonomin och den övriga verksamheten och administrationen så att projektet kan genomföras med beaktande av sammanslutningens eller stiftelsens övriga åtaganden och så att genomförandet av projektet kan följas upp och kostnaderna särskiljas från stödtagarens övriga verksamhet och kostnaderna för denna. Till förpliktelserna hör också att stödtagaren följer de bestämmelser om befogenheter och de beslut som gäller stödtagaren själv. Stöd för utvecklingsprojekt kan med andra ord inte beviljas en sammanslutning vars uppgifter eller bransch inte enligt författningarna om sammanslutningen eller stiftelseurkunden för den privata sammanslutningen eller stiftelsen omfattar sådan verksamhet som ingår i projektet. En offentlig myndighet ska också vara behörig att genomföra projekt. I 15 § ingår särskilda bestämmelser om hur beviljandet av stöd påverkas av försummad skyldighet att betala skatter eller offentliga avgifter eller av väsentliga betalningsstörningar.
I 2 mom. förutsätts att projektstöd kan beviljas endast för en åtgärd som har getts formen av ett separat projekt som är fristående från sökandens normala verksamhet. Det här innebär bland annat att en viss person eller ett visst antal personer utses för att genomföra projektet, att nödvändiga lokaliteter och andra redskap som behövs vid genomförandet av projektet anvisas liksom den arbetsinsats som behövs av assisterande personal. Då infrastrukturinvesteringar stöds ska investeringen tydligt kunna särskiljas till exempel från investeringar i samhälleliga primärfunktioner som staten och kommunen är skyldiga att genomföra direkt med stöd av lagstiftningen och med medel som anvisats för verksamheten i fråga. Avsikten är inte att med projektfinansiering finansiera sådant som hör till statens, välfärdsområdenas och kommunernas primära skyldigheter eller att på det sättet ersätta nationell finansiering med EU-finansiering.
I fråga om aktionsgrupper bör det noteras att projektstöd inte kan användas för uppgifter som ska finansieras med verksamhetspenning.
Det är också skäl att undvika att finansiera sådana utvecklingsprojekt där de allmänna kostnaderna för den som genomför projektet är väldigt höga på grund av ett betydande byggnads- eller maskinbestånd som inte har en tydlig koppling till genomförandet av projektet. Avsikten är att utvecklingsverksamheten grundar sig på tillförlitliga utredningar om såväl det rådande läget som de möjligheter som erbjuds. Man borde ändå komma vidare från att samma utredning eller flera utredningar om liknande ärenden görs av flera olika aktörer, så att utredningen följs av rådgivning och projekt som involverar innovation och dessa vid behov efterföljs av projekt som på olika sätt handlar om utbildning och rådgivning samt kompetensökning för företagarna. Alternativt kunde personer som siktar på att bli företagare hänvisas till andra företagstjänster. Efter detta kunde ett företag redan grundas och dess verksamhet stödjas eller ett existerande företags verksamhet omriktas eller utvidgas. I sådana fall bör det naturligtvis beaktas att ju närmare företagsverksamhet man befinner sig, desto mera egna insatser i projektet förutsätts av företaget och slutligen måste reglerna om statligt stöd och bestämmelserna om maximala stödbelopp beaktas. Utredningar om projekt som under den pågående perioden finansierats med projektstöd och genomförts av forskningsinrättningar och universitet samt andra projektverksamhetsorganisationer visar att det emellertid redan är möjligt att övergå till sådan projektverksamhet där det slutliga målet är att företagsverksamhet uppkommer eller att befintlig företagsverksamhet utvidgas samt att mervärde skapas inom verksamhetsområdet så att det ökar välbefinnandet bland invånarna i området genom att främja sysselsättningen och möjligheterna till försörjning.
I 3 mom. anges, liksom i den gällande lagen, att en förutsättning för beviljande av stöd är att sökanden presenterar en projektplan.
Innehållet i den föreslagna paragrafen motsvarar i huvudsak 27 § i den gällande lagen. Bestämmelser om stödets minimibelopp finns i fortsättningen 11 § 3 mom. Bestämmelser om projektets längd ingår för sin del i 26 § och i statsrådets förordning som utfärdas med stöd av den.
I 4 mom. föreslås ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om de grunder som ska användas vid bedömningen av förutsättningarna enligt 1— 3 mom. Motsvarande bemyndigande finns i 27 § 5 mom. i den gällande lagen.
24 §. Överföring av stöd till någon annan för att användas för en åtgärd som stöds. I 1 mom. föreslås bestämmelser om att ett stöd delvis kan överföras till någon annan för att användas för den åtgärd som stöds. En sådan överföring är ändamålsenlig till exempel i en situation där en yrkeshögskola är ansvarig för genomförandet av ett utbildningsprojekt, men den som genomför en viss specialiseringsandel är en rådgivningsorganisation eller en privat utbildningsorganisation eller en annan yrkeshögskola. Med överföring av stöd avses inte upphandling som sökanden har gjort.
En förutsättning för beviljande av stöd är då att det med hänsyn till den åtgärd som stöds är ändamålsenligt att stödet överförs och att de aktörer som genomför åtgärden i fråga uppfyller villkoren för mottagare av stödet i fråga. Dessutom krävs det att stödtagaren genom avtal som ingås med dem som deltar i genomförandet av åtgärden säkerställer att villkoren för beviljande och utbetalning av stöd uppfylls samt att stödvillkoren iakttas. Till dessa villkor hör även eventuell återbetalning av stöd och annan offentlig finansiering inklusive räntor och administrativa påföljdsavgifter. I 47 § i lagen finns bestämmelser om myndighetens inspektionsrätt. Stödtagaren ansvarar dock inför den myndighet som beviljar stödet för att förutsättningarna uppfylls och villkoren iakttas. Stödtagaren svarar likaså för återbetalning av stödet, om beslut fattas om återkrav.
Stödet får dock inte helt överföras till verksamhet som bedrivs av någon annan än sökanden, utan enligt 2 mom. ska den sökande ha en betydande del av stödet till sitt eget förfogande även efter överföringen. Syftet med bestämmelsen är att stärka och fördjupa sökandens åtagande att genomföra projektets innehåll i stället för att endast förmedla medel till andra organisationer.
I 3 mom. föreslås ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om villkoren för överföring av stöd och om förfarandet.
Paragrafen motsvarar det som anges i 15 § 1, 2, 4 och 5 mom. i den gällande lagen. Eftersom det rör sig om en överföring av stöd som gäller ett genomförandesätt som redan är känt då projektet beviljas, har 15 § 3 mom. i den gällande lagen strukits, eftersom den gäller förändringar i förhållandena efter det att stödet beviljades.
25 §.Styrgrupp. I 1 mom. föreslås bestämmelser om en styrgrupp som NTM-centralen kan tillsätta för att följa genomförandet av projektet, om det är motiverat med beaktande av projektets omfattning och konsekvenser. En motsvarande möjlighet att tillsätta en styrgrupp till stöd för projekt ingår i 29 § i den gällande lagen. Styrgruppens uppgifter föreslås i synnerhet gälla uppföljningen av projektets framskridande.
Till styrgruppens uppgifter hör aldrig att bedöma stödtagaren, det projekt som stöds, genomförandet av projektet eller finansieringen, vare sig när stöd beviljas eller senare. Ansvaret för genomförandet av projektet kvarstår hos stödtagaren.
I 2 mom. anges att statsrådet genom förordning får utfärda närmare bestämmelser om tillsättandet av styrgruppen och om förfarandet vid tillsättandet samt om styrgruppens uppgifter. Dessa uppgifter inriktas särskilt på att övervaka hur finansieringen används i förhållande till projektets framskridande. Benämningen styrgrupp beskriver inte exakt gruppens uppgifter, men benämningen är invand i projektverksamhet och det är inte ändamålsenligt att ändra den i detta sammanhang. Bestämmelser om styrgruppen och dess uppgifter utfärdas för närvarande med stöd av bemyndigandet i 29 § 6 mom. i den gällande lagen.
Kap. 5 Stödvillkor
26 §. Tiden för genomförande av åtgärder. I 1 mom. Finns bestämmelser om tiden för genomförande av åtgärden. Tidsfristen för genomförandet av den åtgärd som stöds bestäms i stödbeslutet. Inom tiden för genomförandet bör man beakta de relevanta EU-rättsakter och de genomförandetider som fastställs genom förordning av statsrådet. I slutet av finansieringsperioden påverkas genomförandetiderna också av att åtgärderna måste genomföras och betalas ut inom de genomförande- och betalningstider som krävs enligt EU-lagstiftningen. Därför är genomförandetiderna i slutet av finansieringsperioden i regel kortare än under finansieringsperioden i övrigt. I artikel 77.7 i förordningen om strategiska planer föreskrivs särskilt för samarbetsprojekt en maximal period på sju år, med undantag för Leaderprojekt.
I 2 mom. ingår en möjlighet för närings-, trafik- och miljöcentralen att förlänga den tid för genomförande som avses i 1 mom. på ansökan som gjorts före utgången av tidsfristen. En förutsättning för förlängning av tiden för genomförande är att sökanden lägger fram godtagbara skäl för förlängningen. Om orsaken i fråga dock var känd redan när stödet beviljades och den som beviljat stödet inte då ansåg att den var godtagbar som orsak för en längre genomförandetid, berättigar ett senare åberopande av samma omständighet inte till förlängning av genomförandetiden. Närings-, trafik- och miljöcentralen kan avstå från att förlänga tiden för genomförande, om de medel av vilka stödet beviljats inte är disponibla så att stödet kan betalas med de medel som använts för beviljandet eller med andra medel med beaktande av den förlängda genomförandetiden. Detta innebär att man i slutet av planeringsperioden särskilt noga bör övervaka hurdana projekt som får stöd, med beaktande av de medel som är disponibla för att genomföra planen. Om de medel som reserverats för planen tagit slut under tiden för användning av programmedlen eller redan under planeringstiden ska det vara möjligt att förlänga genomförandetiden för åtgärder eller projekt som får stöd med EU-medel endast om medlen för nästa planeringsperiod kan användas för oavslutade projekt eller om det finns nationella medel som kan användas för detta ändamål och det är möjligt med beaktande av den åtgärd som ska stödjas.
Som ändring jämfört med den gällande lagen anges i 2 mom. att närings-, trafik- och miljöcentralen kan behandla och godkänna även en försenad ansökan om förlängning om sökanden råkat ut för en allvarlig förändring i sina omständigheter. Denna möjlighet föreslås dock vara begränsad. Ansökan bör lämnas in inom skälig tid efter att den genomförandetid som anges ovan har löpt ut. En skälig försening innebär några veckors försening, inte månaders. En förutsättning för förlängning är att ansökan beror på en allvarlig förändring i sökandens hälsotillstånd eller på någon annan överraskande, oförutsedd händelse som inte beror på sökanden, eller på något annat oöverstigligt hinder. Till exempel normala väderförhållanden som i allmänhet är förutsägbara, såsom instabila väderförhållanden under hösten, är inte en överraskande, oförutsägbar orsak i detta sammanhang. Dröjsmål vid genomförandet av åtgärden och orsaker som anknyter till detta är inte i normala fall en överraskning för stödtagaren. I sådana fall är det därmed möjligt att ansöka om förlängning i god tid innan genomförandetiden löper ut.
I den gällande lagen fastställs tidsfrister för genomförandet av åtgärderna och möjligheter till förlängning av genomförandeperioderna för varje stödform. Bestämmelser om närmare genomförandetider utfärdas enligt den föreslagna lagen genom förordning av statsrådet.
I 3 mom. föreslås ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om den tidsfrist inom vilken åtgärden ska genomföras och om förutsättningarna för förlängning av genomförandetiden. Det föreslagna bemyndigandet att genom förordning utfärda bestämmelser om förutsättningarna för förlängning av genomförandetiden är en utvidgning i förhållande till 26 § 5 mom. i den gällande lagen.
27 §.Villkor för användning av stöd. Stödtagaren ska lägga fram en utredning om att ett köp har skett på det sätt som krävs i lagen om offentlig upphandling och koncession (1397/2016), när denna lagstiftning ska tillämpas. Kravet på konkurrensutsättning enligt upphandlingslagen gäller särskilt mottagare av stöd för utvecklingsprojekt där stödtagaren är en sådan offentlig aktör som avses i 5 § 1 mom. 1–4 punkten i upphandlingslagen eller under bestämmande inflytande av en sådan aktör eller varje sådan upphandlare som avses i 5 § 1 mom. 5 punkten, när stödtagaren för upphandlingen har fått stöd av en upphandlande enhet som avses i 1–4 punkten till ett belopp som överstiger hälften av upphandlingens värde.
Objektet för en investering som stöds får inte permanent eller i betydande utsträckning användas för annan verksamhet än den som stödet gäller eller för utvecklingsarbete före utgången av den tidsfrist som anges i paragrafen. För att säkerställa detta bestäms i stödbeslutet en särskild användningstid för de investeringar som får stöd. I 2 mom. ingår bestämmelser om användningstid för en investering som stöds. Med investeringarna avses inte små upphandlingar. I de tidsfrister som bestämts har hänsyn tagits till de varaktigheter som följer av Europeiska unionens regler om statligt stöd och dessutom till den föreskrivna varaktigheten för investeringar som är föremål för projektstöd. Tidigare fanns det bestämmelser om investeringens varaktighet i den allmänna förordningen. När det gäller investeringar som finansieras av Ejflu finns det nu bara bestämmelser om varaktighet i EU-lagstiftningen om statligt stöd. I fråga om stöd enligt denna lag är den viktigaste regeln om statligt stöd den så kallade allmänna gruppundantagsförordningen. Utöver reglerna om statligt stöd har det inte i EU-lagstiftningen föreskrivits någon särskild varaktighet för investeringar utanför statligt stöd för denna finansieringsperiod. De allmänna varaktigheter som föreslås i paragrafen motsvarar dem som gällt under den nuvarande programperioden. En ändring är att det i fråga om både företagsstöd och projektstöd av särskilda skäl ska vara möjligt att i stödbeslutet bestämma en varaktighet på högst tio år. En längre användningstid kan motiveras till exempel med karaktären hos den investering som är föremål för stöd. En förlängning av användningstiden ska anses vara särskilt motiverad till exempel när syftet med en längre användningstid är att förhindra en eventuell senare övergång från affärsverksamhet till privat användning av den egendom som är föremål för stödet eller att på annat sätt förhindra effekter som strider mot lagens syften. Som exempel kan nämnas turistföretags fritidshus och bredbandsinvesteringar.
I 2 mom. finns bestämmelser om situationer i samband med vilka det är möjligt att överlåta en stödberättigad investering i enlighet med villkoren för användningen av stödet. Ägande- eller besittningsrätten till föremålet för en investering som stöds kan dock överlåtas till någon annan före utgången av den tidsfrist som avses ovan, förutsatt att stödtagaren skaffar sådan motsvarande egendom i stället för den överlåtna eller genomför ett ägararrangemang genom vilket mottagaren uppfyller villkoren för beviljande av stöd och karaktären av den verksamhet som stöds inte förändras väsentligt. Med motsvarande egendom avses här inte anskaffning av ny egendom, utan anskaffning av sådan egendom som anses kunna användas på ett ändamålsenligt sätt för den verksamhet som stödet gäller. I ett ägararrangemang krävs att ägande- eller besittningsrätten till den understödda investeringen innehas av en aktör som uppfyller de lagstadgade villkoren för stödtagare. Denna bestämmelse möjliggör också överlåtelse av allmännyttiga investeringar. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att stödet inriktas på främjande av verksamhet som avses i lagen samt på aktörer som uppfyller förutsättningarna för beviljande av stöd.
Enligt mom. 3 får den verksamhet som stöds inte avslutas eller väsentligt inskränkas innan den tidsfrist som anges i 2 mom. har löpt ut. En väsentlig minskning av verksamheten innebär en väsentlig minskning av produktionen eller sysselsättningen inom den verksamhet som stöds. Nedläggning eller väsentlig nedskärning av verksamheten anses ha skett omedelbart när verksamheten minskades eller om verksamheten avbröts, om det inte anses vara fråga om en skadehändelse som kräver längre reparation, såsom till exempel avhjälpande av följderna av en omfattande eldsvåda. Om den egendom som stödet gäller har förstörts, skadats eller stulits och det inte i stället skaffas sådan egendom som motsvarar anskaffningspriset och kvaliteten, bör verksamheten anses ha upphört eller väsentligt minskats.
Detta liknas vid att företaget avförs ur registret eller försätts i likvidation. Att flytta den verksamhet som är föremål för stöd utanför det område där projektet har fått stöd eller att flytta verksamheten inom ett område till ett område som hör till en region på en lägre stödnivå jämställs med att stödet upphör till den del det inte hade varit möjligt att bevilja stödet.
Ägande- eller besittningsrätten till en företagsverksamhet som stöds kan dock överlåtas till någon annan före utgången av den tidsfrist som avses ovan, förutsatt att stödtagaren skaffar sådan motsvarande egendom i stället för den överlåtna eller genomför ett sådant ägararrangemang genom vilket mottagaren uppfyller villkoren för beviljande av stöd och karaktären av den företagsverksamhet som stöds inte förändras väsentligt. Även denna bestämmelse syftar till att säkerställa att stödet riktas till aktörer som uppfyller villkoren för beviljande av stöd. När det gäller allmännyttiga investeringar är det inte ett villkor att motsvarande egendom skaffas, men mottagaren ska uppfylla villkoren för beviljande av stöd.
Enbart ändring, delning eller fusion av en sammanslutning som är stödtagare eller försäljning av aktier eller verksamhetsöverlåtelse som avser aktierna i en sammanslutning betraktas inte som nedläggning av verksamheten, eftersom de förpliktelser som hänför sig till understödet, såsom användningstiden för egendomen, anses övergå till den aktör som fortsätter verksamheten. En förutsättning är dock att stödtagaren uppfyller villkoren för beviljande av stöd.
Det ska fortfarande vara möjligt att överföra obetalt stöd i enlighet med 4 mom., om förutsättningarna för beviljande av stöd uppfylls av mottagaren.
Som en överlåtelse som strider mot stödbeslutet betraktas enligt 5 mom. inte att objektet för den investering som stöds eller den företagsverksamhet som är föremål för stödet övergår genom arv eller generationsväxling.
I 6 mom. föreslås ett bemyndigande att vid behov genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om överföring av obetalt stöd. Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om den bestående karaktären hos den verksamhet och den investering som stöds. Om detta kan det vara nödvändigt att utfärda nationella bestämmelser om den verksamhet som stöds grundar sig på reglerna om statligt stöd, särskilt riktlinjerna för statligt stöd, eller om det inte föreskrivs någon tidsfrist i Europeiska unionens lagstiftning.
Bestämmelserna om närings-, trafik- och miljöcentralens tillståndsförfarande i samband med överlåtelser, som ingår i 31 § 4 mom. i den gällande lagen upphävs och motsvarande förutsättningar ändras till stödvillkor. Genom ändringen undanröjs situationer där villkoren för beviljande av stöd uppfylls, men ett misstag som avser villkoret om varaktighet och som hänför sig till ansökan om tillstånd för överlåtelse på förhand, har lett till återkrav av stödet. Stödtagaren ska dock fortfarande utan dröjsmål underrätta närings-, trafik- och miljöcentralen om förändringar i förhållandena. Anmälningsskyldigheten grundar sig på i 29 § 2 mom. i den föreslagna lagen.
28 §.Bokföringsskyldighet. I paragrafen föreslås bestämmelser om den bokföring som krävs av stödtagaren. Enligt 1 mom. ska utgångspunkten vara bokföring enligt bokföringslagen (1336/1997), om stödtagaren i sin verksamhet måste iaktta den. Om däremot 2 kap. i lagen om statsbudgeten (423/1988) tillämpas på stödtagaren, ska detta också tillämpas på bokföringen av den verksamhet som stöds. Bokföringen bör alltid följa god bokföringssed. Dessutom bör bokföringen över den åtgärd som stöds i stödtagarens bokföring utan svårighet kunna identifieras och särskiljas från den övriga bokföringen.
I 2 mom. föreslås närmare bestämmelser om bokföringen då jordbruk bedrivs. Om stödtagaren är en person som beskattas enligt inkomstskattelagen för gårdsbruk (543/1967), betraktas som tillräcklig bokföring över den åtgärd som stöds det som krävs i fråga om stödtagarens övriga bokföring för att beskattning ska kunna verkställas. Även då bör bokföringen ordnas så att kostnaderna för den åtgärd som stöds kan identifieras utan svårighet. Den verksamhet som stöds bör kunna särskiljas från de övriga räkenskaperna. Med detta avses dock inte separat bokföring över den åtgärd som stöds, liksom inte heller i fråga om bokföring enligt 1 mom. Det som avses är att verifikationer som gäller inkomster och utgifter som hänför sig till den åtgärd som stöds enkelt bör kunna läggas fram som en helhet, särskilt vid ansökan om utbetalning av stöd.
Om stödtagaren inte är bokföringsskyldig för sin verksamhet i övrigt, ska bokföringen över den åtgärd som stöds dock ordnas så att bestämmelserna i bokföringslagen iakttas i tillämpliga delar.
På förvaringen av bokföringsmaterial tillämpas vad som föreskrivs i lagen om statsbudgeten och i 2 kap. 9 och 10 § i bokföringslagen. Om det är fråga om stöd som ingår i en plan som delfinansieras av Europeiska unionen gäller för det material som hänför sig till bokföringen den förvaringstid som anges i artikel 34 i kommissionens genomförandeförordning 128/2022. Förvaringstiden för verifikationer som gäller utgifter som finansieras av Ejflu är enligt artikel 34.2 minst tre år från det att Livsmedelsverket i egenskap av utbetalande organ har betalat ut slutbetalningen av stödet till stödtagaren.
Den föreslagna paragrafen motsvarar i övrigt 32 § i den gällande lagen, men i paragrafen preciseras förvaringstiden för verifikationer för de stöd som ingår i de strategiska planerna.
29 §.Upplysnings- och biståndsskyldighet. Enligt förslaget innehåller paragrafen bestämmelser om stödtagarens skyldigheter vid lämnandet av uppgifter till myndigheterna samt om annat bistånd. Enligt 1 mom. är stödtagaren skyldig att lämna den myndighet som beviljar stöd riktiga och tillräckliga uppgifter om den åtgärd som stöds, om hur den framskrider och om hur stödet används. Detta är avgörande både för resursanvändningen och för övervakningen av genomförandet av den strategiska planen.
I 2 mom. anges att stödtagaren utan dröjsmål ska lämna den som beviljat stödet upplysningar om sådana förändringar som gäller stödtagarens ställning eller verksamhet eller den åtgärd som stöds och som kan inverka på förutsättningarna för betalning av stöd eller leda till återkrav av stöd. Anmälan ska göras till den närings-, trafik- och miljöcentral som har beviljat stödet och som i första hand bör behandla anmälan som en ansökan om ändring av villkoren i stödbeslutet. I så fall bör det utredas om villkoren enligt den föreslagna lagen för stödtagaren och den verksamhet som stöds uppfylls även om de har ändrats på det sätt som anges i anmälan. Om villkoren inte längre uppfylls och stödtagaren enligt lag borde ha fortsatt sin verksamhet i enlighet med stödbeslutet, bör anmälan behandlas som ett avbrott i utbetalningen av stödet eller som ett återkrav i enlighet med bestämmelserna i 10 kap. i den föreslagna lagen.
I 3 mom. förutsätts också att stödtagaren vid inspektion av den verksamhet som stöds biträder den som utför inspektionen genom att utan ersättning lämna de uppgifter som är nödvändiga för att inspektionen ska kunna genomföras och de upplysningar som gäller objektet för inspektionen samt vid behov genom att presentera föremålet för stödet.
I 4 mom. ingår bestämmelser om skydd mot självinkriminering för stödtagaren. Om stödtagaren är misstänkt vid en förundersökning eller står åtalad för ett brott och stödtagaren överlämnar till den som utför inspektionen de i 1—3 mom. avsedda uppgifterna om de omständigheter som misstanken eller åtalet grundar sig på, får den som utför inspektionen inte utan stödtagarens samtycke överlåta uppgifterna till polis- eller åklagarmyndigheterna.
Paragrafen motsvarar 33 § i den gällande lagen.
6 kap. Ansökan om och beviljande av stöd
30 §.Ansökningstid och information om ansökningsmöjligheten. I 1 mom. föreslås bestämmelser om ansökningstiden. Till ansökningstiden knyts också en prioritetsordning för ansökningarna. För att man ska kunna prioritera de olika projekten måste ansökningarna jämföras med varandra. Detta är inte möjligt utan att man känner till vilka ansökningar som ska jämföras. I praktiken kräver detta att ansökan eller handläggningen periodiseras, antingen genom att en viss ansökningstid, som kan vara flera per år, fastställs för ansökan eller genom att ansökningar tas emot kontinuerligt, men avgörs på ett sådant sätt att de ansökningar som inkommit under en viss period jämförs varefter de väljs ut som får finansiering. Vid behov kan det finnas en tidsfrist mellan ansökningstiderna, då ansökningar inte alls tas emot, till exempel för att man då avgör de ansökningar som kommit in under ansökningstiden. Sökande bör i så fall också vara medvetna om ansökningstiderna. Ansökningsperioden är i första hand ett administrativt förfarande som inte nödvändigtvis har någon inverkan på ansökningsförfarandet. I praktiken förutsätter båda metoderna att en viss mängd medel tilldelas för ansökningar som inkommit antingen under ansökningstiden eller under ansökningsperioden och att ansökningarna finansieras i prioritetsordning. Om de ansökningar som inkommit under ansökningstiden inte kan finansieras ur finansieringskvoten för ansökningstiden i fråga, är utgångspunkten att ansökan avslås. Då de administrativa handläggningsperioderna fastställs skulle det vara enklare att överföra ansökningar som inte har finansierats till handläggningen av ansökningar om medel från följande ansökningsperiod. Detta skulle emellertid innebära att de konkurrerar med de nya ansökningarna och eventuellt fortfarande blir utan finansiering. En sådan överföring är inte möjlig särskilt länge, eftersom en god förvaltning förutsätter att sökanden får ett avgörande om sin ansökan inom skälig tid. Enligt 23 § i förvaltningslagen (434/2003) ska ett ärende behandlas utan obefogat dröjsmål och myndigheten ska dessutom på begäran av en part ge en uppskattning om när beslut meddelas.
Av denna anledning föreslås i 1 mom. bestämmelser om möjligheten att fastställa en ansökningstid eller en ansökningsperiod när ansökningarna ställs i prioritetsordning. Om ingen ansökningstid fastställs, bör stödansökningarna avgöras för varje ansökningsperiod. Ett liknande förfarande har redan tillämpats under den innevarande programperioden. Bestämmelser om det här finns i 34 § 1 mom. i den gällande lagen.
Enligt 2 mom. ska närings-, trafik- och miljöcentralen i lämplig omfattning informera om möjligheten att ansöka om det stöd som hör till centralens behörighet, om ansökningsförfarandet och om de viktigaste förutsättningarna och villkoren för beviljande av stöd. Enligt 3 mom. ska en lokal aktionsgrupp informera om liknande frågor när det gäller åtgärder och projekt som finansieras ur gruppens finansieringskvot. De här momenten motsvarar det som anges i 34 § 3 och 4 mom. i den gällande lagen.
31 §.Ansökan om stöd. I paragrafen finns bestämmelser om ansökan om stöd. Enligt 1 mom. ska stöd sökas elektroniskt via en nättjänst som är avsedd för ändamålet. Nättjänsten i fråga är en del av den informationsresurs för livsmedelsförvaltningen som avses i lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs (560/2021). Inloggningen förutsätter stark autentisering. Sökanden identifieras med stark autentisering på det sätt som föreskrivs i lagen om stark autentisering och betrodda elektroniska tjänster (617/2009).
Elektronisk ansökan har varit i bruk också under tiden med den gällande lagen, men i fortsättningen kan ansökan endast lämnas in elektroniskt. Under den gällande lagens giltighetstid och EU:s innevarande programperiod har andelen elektroniska ansökningar om utvecklingsprojekt och företagsstöd hela tiden ökat och 2020 var den cirka 96 procent. År 2020 gjordes 98,54 procent av ansökningarna om företagsstöd och 93,48 procent av ansökningarna om stöd för utvecklingsprojekt elektroniskt. Av de 3 279 ansökningar som lämnades in hade endast 117 gjorts på en pappersblankett. De flesta ansökningarna på pappersblankett lämnades in i början av den pågående programperioden, då den elektroniska ansökan infördes som en ny möjlighet och inte till en början användes fullt ut.
Under den kommande planperioden kommer den elektroniska tjänsten att vara i bruk när ansökan om stöd inleds. När det gäller stöd för utvecklingsprojekt och projektstöd på landsbygden är sökanden i regel ett företag eller en annan sammanslutning, det vill säga i praktiken oftast en juridisk person. Företagsstöd kan också beviljas enskilda näringsidkare, det vill säga firmaföretagare. Skyldigheten att använda elektroniska tjänster gäller således i huvudsak juridiska personer, men också i liten utsträckning fysiska personer som utövar näringsverksamhet. Skyldigheten gäller ansvariga personer i föreningar, företag eller andra sammanslutningar samt fysiska personer som utövar näringsverksamhet och som med stöd av statistiken ovan kan anses ha tillräcklig teknisk beredskap och tillräckliga färdigheter för att använda elektroniska tjänster.
I 2 mom. finns bestämmelser om undantag från att ansöka om stöd elektroniskt. Även om elektronisk ansökan är den huvudsakliga formen för ansökan om stöd, ger momentet utrymme för att det i vissa situationer är motiverat att möjliggöra ansökan i pappersform. I momentet föreslås ett bemyndigande för Livsmedelsverket att meddela föreskrifter om att det är möjligt att ansöka på något annat sätt än på elektronisk väg. Ett brådskande verkställande av stödsystemet kan till exempel vara kopplat till situationer där ett stödsystem av krisstödstyp snabbt bör verkställas. Antalet stödansökningar kan vara litet i situationer där antalet stödtagare är begränsat på grund av stödsystemet och det därför inte med tanke på ekonomi och tidsplan skulle vara motiverat att anpassa det elektroniska systemet till det nya stödsystemet. Med andra jämförbara särskilda skäl avses bland annat situationer där en sådan stark elektronisk autentisering som lagen förutsätter i samband med ansökan inte skulle vara möjlig för en viss grupp sökande.
I 3 mom. föreslås ett bemyndigande för Livsmedelsverket att meddela föreskrifter i samband med ansökan om stöd. Paragrafen motsvarar det bemyndigande att meddela föreskrifter som finns i den gällande lagen.
32 §.Behörig närings-, trafik- och miljöcentral. I 1 mom. föreslås att den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen ska regleras på samma sätt som i 37 § i den gällande lagen, varvid den närings-, trafik- och miljöcentral inom vars verksamhetsområde den åtgärd som stöds ska genomföras fortfarande är behörig. Detta är en sekundär behörighetsbestämmelse. Med stöd av 5 § i lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna (897/2009) är det möjligt att föreskriva om närings-, trafik- och miljöcentralens behörighet även på annat sätt. Detta gör det möjligt att bland annat koncentrera stödansökningarna till vissa närings-, trafik- och miljöcentraler och att ge vissa närings-, trafik- och miljöcentraler bestämda specialiseringsuppgifter.
I 2 mom. ingår bestämmelser om projekt som överskrider områdesgränserna och om riksomfattande projekt. Om den åtgärd som stöds ska genomföras inom flera än en centrals verksamhetsområde är den närings-, trafik- och miljöcentral behörig inom vars verksamhetsområde åtgärden i huvudsak ska genomföras. Dessutom kan närings-, trafik- och miljöcentralerna överföra en ansökan från den på detta sätt behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen till en annan närings-, trafik- och miljöcentral för avgörande. Då ska dock i första hand iakttas vad som föreskrivs i lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna eller med stöd av den. Dessutom ska de berörda närings-, trafik- och miljöcentralerna ge sitt samtycke till överföringen. Om ett utvecklingsprojekt i huvudsak har nationella mål är den närings-, trafik- och miljöcentral behörig till vilken jord- och skogsbruksministeriet har anvisat medel för finansiering av nationella projekt. Under den innevarande perioden har medlen riktats till närings-, trafik- och miljöcentralen i Tavastland.
33 §.Ansökan om stöd ur finansieringskvoten för en lokal aktionsgrupp. I paragrafen finns bestämmelser om förfarandet vid ansökan om stöd ur en aktionsgrupps finansieringskvot. Förfarandet vid ansökan om stöd motsvarar i övrigt vad som i 31 § föreslås om ansökan, men i 1 mom. finns därtill bestämmelser om en behörig aktionsgrupp som bestäms enligt det område där den åtgärd som stöds ska genomföras. I allmänhet meddelar den som ansöker om stöd redan i ansökningsstadiet var projektet genomförs och har varit i kontakt med aktionsgruppen i fråga innan ansökan har inletts.
Enligt 2 mom. ska den behöriga lokala aktionsgruppen kontrollera att ansökan uppfyller formkraven. Aktionsgruppens viktigaste uppgift är ändå att ge sitt yttrande om huruvida det med tanke på målen i den lokala strategin är ändamålsenligt att bevilja stödet. Den lokala aktionsgruppen ger in stödansökan och sitt yttrande till den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen. Om det är den lokala aktionsgruppen själv som ansöker om stöd, tillämpas dock 31 § på ansökandet.
I 6 mom. föreslås ett bemyndigande för Livsmedelsverket att meddela närmare föreskrifter om hur ansökan ska ges in till närings-, trafik- och miljöcentralen samt om behandlingen.
34 §.Bedömning av en stödansökan. Enligt artikel 79 i förordningen om strategiska planer ska den förvaltande myndigheten efter samråd med övervakningskommittén fastställa urvalskriterier för de åtgärder som ska stödjas (interventioner). Syftet med tillämpning av urvalskriterier är att säkerställa likabehandling av sökande, bättre användning av medel och inriktning av stödet i enlighet med åtgärdernas syfte. Prioriteringen bör dokumenteras. Enligt tredje stycket i artikel 79 i förordningen om strategiska planer är det endast i vederbörligen motiverade fall möjligt att fastställa en annan urvalsmetod efter samråd med övervakningskommittén. Enligt artikel 124 i förordningen om strategiska planer ska övervakningskommittén för den strategiska planen avge ett yttrande om urvalskriterierna.
Ansökningar som uppfyller stödvillkoren avgörs i den ordning som anges i urvalskriterierna. I fråga om andra stöd än sådana som söks via aktionsgrupper fastställer jord- och skogsbruksministeriet, efter att ha hört övervakningskommittén, urvalskriterierna innan ansökningsförfarandet inleds. Avsikten är att ställa upp urvalskriterier för hela programperioden och inte separat för varje ansökningsomgång.
Under innevarande programperiod har man redan använt sig av metoden att bedöma projekt genom att poängsätta ansökningarna utifrån urvalskriterierna. Bestämmelser om det här finns i 34 § 1 mom. i den gällande lagen.
I 2 mom. föreslås att närings-, trafik- och miljöcentralen kan begära ett utlåtande av andra myndigheter innan stöd beviljas om sådana omständigheter som har samband med stödtagaren och den åtgärd som stöds, om detta är nödvändigt för bedömningen av förutsättningarna för beviljande av stöd.
I 3 mom. föreslås att närings-, trafik- och miljöcentralen innan företagsstöd beviljas kan göra ett företagsbesök för att bedöma förutsättningarna för att bevilja företagsstöd och den åtgärd som ska stödjas. De observationer som görs vid företagsbesöket ska antecknas samt delges sökanden. Företagsbesök får inte göras i utrymmen som är avsedda för boende av permanent natur.
I 40 § i den gällande lagen föreskrivs nu om de frågor som anges i 2 och 3 mom.
35 §.Avbrott i beviljande av stöd. Jord- och skogsbruksministeriet har fortsatt rätt att genom sitt beslut avbryta beviljandet av stöd nationellt eller regionalt, om det inte finns behövliga medel för finansieringen av stödet eller om marknadsläget eller Europeiska unionens lagstiftning kräver det. Beviljande av stöd kan avbrytas för viss tid eller tills vidare. Hittills har beviljandet av stöd inte avbrutits på grundval av den paragraf som möjliggör detta.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska beslutet om avbrytande av stöden publiceras i Finlands författningssamling. Information om att beviljandet av stöd har avbrutits ska på ett heltäckande sätt nå eventuella sökande, och därför bör information om avbrottet ges i lämplig omfattning.
Paragrafens innehåll motsvarar 41 § i den gällande lagen.
36 §.Beviljande av stöd. I 1 mom. föreslås att beslut om beviljande av både företagsstöd och projektstöd ska fattas av den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen. Om den verksamhet som stöds ska genomföras inom flera än en centrals verksamhetsområde, ska den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen skaffa ett utlåtande från de övriga centralerna innan stödet beviljas. Stöd kan då beviljas endast om den andra närings-, trafik- och miljöcentralen ger ett utlåtande där deltagande i finansieringen av projektet förordas. Det är då inte fråga om att helt överföra ansökan till en annan närings-, trafik- och miljöcentral för avgörande, om vilket det finns bestämmelser i 32 § 2 mom.
I 1 mom. finns bestämmelser om stöd som söks direkt hos närings-, trafik- och miljöcentralen. Om ansökan i stället gäller stöd ur den lokala aktionsgruppens finansieringskvot, är enligt 2 mom. en förutsättning för beviljande att aktionsgruppen har gett ett utlåtande där ansökan förordas. Närings-, trafik- och miljöcentralen kan avvika från den lokala aktionsgruppens utlåtande där ansökan förordas endast om beviljandet av stöd skulle strida mot Europeiska unionens lagstiftning eller den nationella lagstiftningen. För att den som ansöker om stöd ska ha möjlighet att använda administrativa rättsmedel bör aktionsgrupperna till närings-, trafik- och miljöcentralen lämna in också de ansökningar som de inte har förordat. Också på sådana ansökningar meddelar närings-, trafik- och miljöcentralen beslut, även om det alltid är negativt. För att handläggningstiderna ska hållas skäliga ska den lokala aktionsgruppen utan dröjsmål lämna ansökan med utlåtande till närings-, trafik- och miljöcentralen.
Paragrafen motsvarar det som anges i 42 § 1—2 mom. i den gällande lagen.
37 §.Stödbeslut. Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser om innehållet i stödbeslutet och om stödvillkoren. I ett stödbeslut anges beloppet av det beviljade stödet, de stödvillkor som föreskrivs i den föreslagna lagen samt förutsättningarna för utbetalning och återkrav av stöd. Beslutet ska också innehålla de villkor och förutsättningar som anges i Europeiska unionens lagstiftning och som väsentligen och direkt inverkar på användningen och utbetalningen av stödet. För att stödbeslutet ska vara skäligt till sin omfattning och innehållet begripligt för sökanden ska som stödvillkor tas in endast sådana bestämmelser i Europeiska unionens lagstiftning som med tanke på sökanden och stödobjektet samt användningen och utbetalningen av stödet har en väsentlig och direkt inverkan. Bestämmelsen i momentet om godkännande av en plan för den åtgärd som stöds genom stödbeslutet ingår i 43 § i den gällande lagen.
I 2 mom. anges att stödbesluten även får undertecknas maskinellt. Detta avser i synnerhet eventuella beslut av masskaraktär. Detta innebär dock inte att beslutet undertecknas elektroniskt, vilket i princip är det sätt på vilket besluten undertecknas.
Paragrafen motsvarar 43 § i den gällande lagen.
7 kap. Utbetalning av stöd
38 §.Betalningsansökan. Enligt förslaget anges i paragrafen hur betalningsansökan ska göras. Betalningsansökan ska göras elektroniskt via den nättjänst som avses i 31 § 1 mom. Ansökan om utbetalning av stöd handläggs på motsvarande sätt som anges i bestämmelserna om handläggning av ansökan om stöd. Betalningsansökan ska då undertecknas elektroniskt.
Enligt 2 mom. ska som bilaga till ansökan lämnas de utredningar och, om inte stödet beviljats som en engångsersättning, de bokföringshandlingar som är nödvändiga för bedömningen av förutsättningarna för utbetalning av stöd. Till sitt innehåll motsvarar bestämmelsen 44 § 2 mom. i den gällande lagen.
För Livsmedelsverket föreslås behörighet att meddela närmare föreskrifter om de utredningar och bokslutshandlingar som ska läggas fram vid betalningsansökan. I bestämmelsen beaktas de ändringar i presentationen av utredningar och handlingar som den elektroniska kommunikationen medför. Motsvarande bemyndigande att meddela föreskrifter finns i 45 § 2 mom. i den gällande lagen.
39 §.Tidsfrist för betalningsansökan. I 1 mom. föreslås att en skälig tidsfrist sätts ut för inlämnande av ansökan. Tidsfristen räknas från den tidpunkt när stödbeslutet fattades. När stöd betalas i flera poster än en, kan tidsfristen för den sista betalningsansökan räknas från det att tiden för genomförande av åtgärden löpt ut.
I 2 mom. föreslås ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om den tidsfrist som sätts ut för inlämnande av en betalningsansökan.
Med undantag av de blanketter som används vid ansökan om betalning och de fullmaktsbestämmelser som gäller elektronisk kommunikation, motsvarar paragrafen 45 § 2 mom. i den gällande lagen.
40 §.Förutsättningar för utbetalning av stöd. I paragrafen föreslås bestämmelser om förutsättningarna för utbetalning av stöd. Den viktigaste är enligt 1 mom. att stödtagaren har genomfört de åtgärder för vilka stödet har beviljats och iakttagit stödvillkoren. Utöver vad som i den föreslagna lagen bestäms om stödberättigande och om förutsättningarna för utbetalning samt vad som införs som villkor i stödbeslutet ska bidrag, tekniskt bistånd och verksamhetspenning också omfattas av den allmänna budgetförordningen (EU, Euratom) 2018/1046, i vilken artikel 125 innehåller bestämmelser om formerna för unionsfinansiering och avdelning VIII kapitel 1 bestämmelser om bidrag. Ytterligare tillämpas vad som föreskrivs om förutsättningarna för utbetalning av understöd med stöd av den horisontella förordning som avses i 4 § 3 punkten i den föreslagna planförvaltningslagen och med stöd av den samt den förordning om strategiska planer som avses i 4 § 2 punkten i planförvaltningslagen och med stöd av den.
Om utbetalningen av stöd är resultatbaserad är en förutsättning för utbetalning av stöd enligt 2 mom. att stödtagaren på ett tillförlitligt sätt visar att alla de åtgärder som stöds har genomförts. Genomförandet av åtgärderna ska visas genom handlingar eller på något annat sätt som den myndighet som beviljat stödet förutsätter.
Om stödet har beviljats så att det helt eller delvis betalas ut utifrån faktiska kostnader, är en förutsättning för utbetalning av stödet till denna del att den utgift som stödtagaren har haft är faktisk, slutlig och verifierbar samt att den hänför sig till den åtgärd som stöds. Med kalkylerade kostnader som kan betalas avses de kalkylerade kostnader (flat rate) som enligt 12 § 1 mom. 3 punkten i den föreslagna lagen är godtagbara kalkylerade kostnader enligt separat definierade kostnadsslag för faktiska kostnader. Stödtagaren ska lägga fram handlingar och utredningar som gäller dessa förutsättningar. Till den del det är fråga om ett krav på att man genom bokföringen visar huruvida en utgift är faktisk och hur den hänförs ska Europeiska gemenskapens lagstiftning till denna del iakttas.
I 4 mom. föreslås ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om de grunder som används vid bedömningen av huruvida en utgift är faktisk, slutlig, skälig och verifierbar. I momentet föreslås dessutom ett bemyndigande för Livsmedelsverket att meddela närmare föreskrifter om de utredningar och bokföringshandlingar som visar att en åtgärd har genomförts samt huruvida utgifterna är faktiska, slutliga, verifierbara och skäliga samt vilka åtgärder de avser.
Paragrafen motsvarar i sak 46 § i den gällande lagen, men den har preciserats särskilt när det gäller termer.
41 §.Stödbelopp som betalas ut. I paragrafen föreslås bestämmelser om det stödbelopp som ska betalas ut. I 1 mom. föreslås bestämmelser om hur resultatbaserat stöd ska betalas ut. Stödet betalas ut i poster som motsvarar de åtgärder som godkänts genom stödbeslutet. Genom stödbeslutet kan åtgärderna delas in i delar och genomförandet granskas för de olika delarna. De faktiska kostnaderna är inte relevanta vid resultatbaserad utbetalning.
Bestämmelser om det stöd som ska betalas ut på grundval av de faktiska kostnaderna ingår i 2 mom. Stödet betalas högst till beloppet av den andel av de godtagbara kostnader som ingår i betalningsansökan som motsvarar stödnivån och beloppet av det beviljade stödet.
I 3 mom. förutsätts att stödtagaren för myndigheten lägger fram en utredning om annan offentlig finansiering. I fråga om projektstöd krävs dessutom i samband med betalningsansökan en utredning om inkomsterna och om privat finansiering. Till denna del motsvarar förfarandet det som anges i 47 § 2 mom. i den gällande lagen. Den privata finansieringsandelen kan vara större än vad som krävs i stödbeslutet.
Den privata finansiering som anges i planen för utvecklingsprojekt betraktas inte som inkomster. Stödtagaren ska också i fortsättningen lägga fram en utredning om inkomsterna från projektet i samband med betalningsansökan. En inkomst som inte har beaktats när stödet beviljades eller en inkomst som överstiger inkomsten enligt finansieringsplanen minskar det stöd som betalas ut.
I 4 mom. föreslås ett bemyndigande att vid behov genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om inkomster och deras inverkan på stödbeloppet. I momentet föreslås också ett bemyndigande för Livsmedelsverket att meddela närmare föreskrifter om den utredning som gäller den övriga offentliga och privata finansieringen av projektet samt inkomsterna från projektet.
42 §.Stödposter. I paragrafen föreslås bestämmelser om i hurdana poster stödet betalas ut. Enligt 1 mom. betalas stödet i en eller flera poster. På lagnivå ska det inte längre finnas några bestämmelser om årliga maximibelopp för utbetalningar av stöd, och inte heller om stöd som måste betalas ut minst en gång per år. Det är inte ändamålsenligt att fastställa beloppen för de olika stödposterna eller meddela bestämmelser om årlig betalningsansökan på lagnivå. Vid behov kan närmare bestämmelser om betalningsposterna utfärdas genom förordning av statsrådet. Övervakningen av projektens framskridande kommer i framtiden att ske på ett annat sätt än genom en lagstadgad skyldighet för stödtagaren att varje år lämna in en betalningsansökan.
Stöd för utvecklingsprojekt kan betalas i förskott, om det är motiverat med hänsyn till stödtagarens ställning och genomförandet av den åtgärd som stöds. Det ska också vara möjligt att betala ut verksamhetspenning till aktionsgrupperna i förskott.
I 3 mom. föreslås ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om utbetalningsposterna, om det stödbelopp som ska betalas i förskott, om förutsättningarna och villkoren för betalning av förskott samt om förfarandet vid ansökan om och utbetalning av förskott. I sak motsvarar bestämmelsen 48 § 3 mom. i den gällande lagen.
Innehållet och dispositionen i 48 § i den gällande lagen har förtydligats genom att bestämmelserna om betalningsposter flyttats till en annan paragraf än bestämmelserna om godkännande och betalning av stöd. Efter ändringen motsvarar paragrafernas rubriker bättre deras innehåll.
43 §.Godkännande och utbetalning. I paragrafen anges att den närings-, trafik- och miljöcentral som beviljat stödet beslutar om utbetalningen av stödet. Närings-, trafik- och miljöcentralen sammanställer uppgifterna om avgifterna och lämnar dem till Livsmedelsverket. Livsmedelsverket är utbetalande organ och svarar för godkännandet av utgifterna och för utbetalningen till stödtagaren. Besluten om betalningar kan undertecknas maskinellt.
Paragrafen motsvarar 48 § 1 i den gällande lagen.
8 kap. Ärendehanteringssystem och övervakning av stöd
44 §.Lämnande av uppgifter för övervakning. Enligt förslaget innehåller paragrafen bestämmelser om vilken myndighet som har rätt att få övervakningsuppgifter om genomförandet av stödsystemet och om av vem dessa uppgifter kan fås. Trots sekretessbestämmelserna har jord- och skogsbruksministeriet och Livsmedelsverket rätt att av närings-, trafik- och miljöcentralen och av aktionsgruppen avgiftsfritt få för förvaltningen av understödssystemet behövliga uppgifter och utredningar om ansökan om understöd och beviljande och utbetalning av understöd samt om tillsynen över understöd. Jord- och skogsbruksministeriet har motsvarande rätt att få uppgifter av Livsmedelsverket.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om jord- och skogsbruksministeriets, Livsmedelsverkets samt närings-, trafik- och miljöcentralernas rätt att av stödtagarna få uppgifter om användningen av understöden. I 2 mom. föreslås också bestämmelser om stödtagarens skyldighet att till närings-, trafik- och miljöcentralen eller aktionsgruppen lämna utredningar och övervakningsuppgifter om hur den åtgärd som stöds avancerar samt vilka effekterna av den är. När understöd har sökts genom aktionsgrupper ska uppgifterna lämnas till aktionsgruppen.
I 3 mom. föreslås bestämmelser om sättet att lämna ut övervakningsuppgifter. Eftersom elektronisk kommunikation blir allt viktigare också när övervakningsuppgifter lämnas ut, ska det inte längre vara möjligt att lämna ut övervakningsuppgifter på annat sätt än med hjälp av teknisk anslutning eller på något annat elektroniskt sätt. Detta gör det enklare att granska övervakningsuppgifterna och vidarebefordra dem till kommissionen. Övervakningsuppgifternas tillförlitlighet får större tyngd under den nya finansieringsperioden, då utvärderingen av resultaten kommer att spela en central roll.
I 4 mom. föreslås ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om innehållet i utredningarna och övervakningsuppgifterna. Livsmedelsverket meddelar närmare föreskrifter om hur utredningarna och övervakningsuppgifterna ska presenteras samt om hur de ska lämnas till närings-, trafik- och miljöcentralerna.
Med undantag för sättet att lämna ut övervakningsuppgifter motsvarar paragrafen det som anges i 49 § i den gällande lagen.
45 §.Informationssystem för ärendehantering och övervakning. I paragrafen föreslås bestämmelser både om information som lagras elektroniskt från informationssystemet och information som lagras elektroniskt i systemet. De handlingar som uppkommer vid skötseln av uppgifter enligt den föreslagna lagen och de register som bildas av dem utgör en del av livsmedelsförvaltningens informationsresurs. Bestämmelser om förande och användning av de register som hör till informationsresursen samt om behandling av kunduppgifter finns i lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs (560/2021).
De uppgifter som ska föras in i informationssystemet är sökandens namn och kontaktinformation samt personbeteckning eller företags- och organisationsnummer, namn och kontaktinformation för sökandens kontaktperson samt motsvarande uppgifter om den som deltar i genomförandet av den åtgärd som stöds och till vilken stöd överförs i enlighet med 24 §. I registret kan också föras in uppgifter om innehållet i, målen för och resultaten av den åtgärd som stöds och uppskattningar av kostnaderna och den totala finansieringen för den åtgärd som stöds samt uppgifter om utfallet av dessa och uppgifter om det program som deltar i finansieringen av den åtgärd som stöds. På samma sätt kan uppgifter föras in om stöd- eller betalningsansökan och avgörandet av ansökan samt specificerande uppgifter om stödet. Även namn och kontaktinformation för medlemmarna i projektets styrgrupp samt uppgifter om stöd som beviljats och betalats till stödtagaren kan föras in. Dessutom är det möjligt att föra in storleken på den offentliga finansiering som används för den åtgärd som stöds, uppgift om huruvida det beviljade stödet är statligt stöd, uppgifter om inspektionen och de iakttagelser som gjorts vid den, om de stöd som återkrävs av stödtagaren och om verkställandet av återkravet och om andra administrativa påföljder samt de uppgifter som samlas in för övervakning. Ytterligare kan andra nödvändiga uppgifter som samlats in vid handläggningen av ansökan föras in.
På dessa uppgifter tillämpas lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Dessutom är den information offentlig som medlemsstaterna enligt EU:s lagstiftning är skyldiga att offentliggöra. Sådana skyldigheter kan ingå både i lagstiftningen om stöd från Ejflu och i lagstiftningen om statligt stöd. I praktiken omfattar uppgifterna namnet på stödtagaren, karakteriseringen av den åtgärd som stöds och stödbeloppet. De uppgifter som offentliggörs förväntas inte innehålla uppgifter som enligt nationell lagstiftning är sekretessbelagda. Offentliggörande innebär att sådan information ska offentliggöras på medlemsstatens separata webbplats.
Utöver att den nättjänst som ingår i informationssystemet kan användas för ansökan om stöd kan också finansiering, beviljande och utbetalning av stöd samt därtill hörande åtgärder, inspektioner och återkrav samt stödets effekter övervakas med hjälp av informationssystemet. Utöver övervakningen sker även den egentliga handläggningen av ärenden med hjälp av informationssystemet. En i registret elektroniskt lagrad handling arkiveras också elektroniskt.
Enligt 2 mom. förvaras de uppgifter som ingår i informationssystemet tio år från det att beslutet om beviljande av stöd fattats. Om stöd har beviljats förvaras uppgifterna dock tio år från utbetalningen av den sista stödposten. Om det är fråga om stöd som ingår i en plan som delfinansieras av Europeiska unionen förvaras uppgifterna minst fem år efter det att Europeiska kommissionen betalade ut den sista posten av unionens finansieringsandel i planen. Om det emellertid i Europeiska unionens lagstiftning om stöd som beviljats som statligt stöd krävs en längre tid för förvaring i fråga om sådant stöd på vilket nämnda lagstiftning ska tillämpas, ska dessutom lagstiftningen i fråga tillämpas på förvaringstiden.
I 3 mom. föreslås ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om sådana uppgifter i registret som inte är personuppgifter.
46 §.Aktionsgruppens och sökandens rätt att få registeruppgifter. I 1 mom. föreskrivs om den lokala aktionsgruppens rätt att trots sekretessbestämmelserna ur registret få uppgifter som är nödvändiga för skötseln av de uppdrag som åligger gruppen. Till aktionsgruppen ska då till exempel kunna ges information om återkrav som inverkar på utbetalningen av den kommunpenning som aktionsgruppen använder eller på avtal mellan aktionsgruppen och stödtagaren. För varje begäran bör det dock alltid finnas en särskild motivering till att sekretessbelagd information är nödvändig för att uppdraget ska kunna utföras. Den som ansöker om stöd ska i sin tur i nättjänsten ha rätt att följa hur ett ärende som gäller ansökan, utbetalning, inspektion och återkrav framskrider och avgörs. En aktionsgrupp har motsvarande rätt i fråga om stöd som har sökts och beviljats ur dess finansieringskvot. Avsikten är att aktionsgruppen själv ska använda nättjänsten för att se uppgifter om stöd som sökts, beviljats och betalats ut ur gruppens finansieringskvot. Aktionsgruppen ska dock inte kunna se uppgifter om övervakning, inspektion och återkrav eller sådana sekretessbelagda uppgifter som har införts i registret i samband med ansökan om och utbetalning av stöd.
I fråga om stöd som har sökts ur dess finansieringskvot har aktionsgruppen dessutom rätt att i den nättjänst som ingår i ärendehanteringssystemet se konsoliderade uppgifter om de stöd som beviljats ur dess finansieringskvot.
För att följa hur ärendet framskrider krävs elektronisk identifiering av både sökanden och aktionsgruppen samt för aktionsgruppen dessutom rätt att se konsoliderade uppgifter.
Paragrafen motsvarar 51 § i den gällande lagen.
9 kap. Inspektion
47 §.Inspektionsrätt. Den inspektionsrätt som föreslås i paragrafen motsvarar det som anges i 52 § i den gällande lagen. Därmed kan jord- och skogsbruksministeriet, Livsmedelsverket och det attesterande organet alltjämt förrätta inspektioner som gäller de myndigheter som ansvarar för genomförandet och stödtagaren i syfte att utöva tillsyn över att förutsättningarna och villkoren för beviljande, utbetalning och användning av stöd iakttas. Närings-, trafik- och miljöcentralerna samt det attesterande organ som avses i 12 § i planförvaltningslagen har motsvarande rätt i fråga om stödtagarna enligt vad som föreskrivs i eller med stöd av den horisontella förordning som avses i 4 § 2 punkten i planförvaltningslagen. Om ett stöd på det sätt som avses i 23 § i denna lag har överförts på någon annan aktör har de ovannämnda myndigheterna och det attesterande organet rätt att granska även denna aktörs ekonomi och verksamhet för att utöva tillsyn över att förutsättningarna och villkoren för beviljande, utbetalning och användning av stöd iakttas. Det är nödvändigt att särskilt nämna det attesterande organet, eftersom detta, åtminstone tills vidare, de facto är en privat revisionssammanslutning.
Också Europeiska unionens organ har inspektionsrätt enligt vad som bestäms i Europeiska unionens lagstiftning, i fråga om stöd som helt eller delvis har beviljats av Europeiska unionens medel eller som har beviljats som statligt stöd. I det föreslagna 2 mom. föreskrivs om inspektionsrätt för Europeiska unionens organ. Rätten gäller till exempel kommissionen, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), Europeiska revisionsrätten och Europeiska åklagarmyndigheten. Denna bestämmelse är i huvudsak informativ, eftersom organens behörighet att utföra sina uppgifter, inklusive inspektionsrätten, fastställs i nedanstående förordningar. Vid tillämpningen av stödsystemet enligt lagen om strukturstöd till jordbruket ska Europeiska unionens lagstiftning iakttas, såsom de förordningar som avses i 4 § 2 och 10 punkten i den föreslagna lagen, det vill säga förordningen om strategiska planer och den horisontella förordningen och kommissionens förordningar, tillämpningsföreskrifter och vägledningar som utfärdats med stöd av dem.
48 §.Inspektion. Den paragraf som gäller utförandet av inspektionen ska i huvudsak bestå i enlighet med 53 § i den gällande lagen. Eftersom kommissionen inte kommer att utfärda några mer precisa förordningar om de inspektioner som ska utföras under den nya finansieringsperioden, föreslås i paragrafen att de inspektioner som utförs ska baseras på den revisionsstrategi och den revisionsplan som Livsmedelsverket har utarbetat. Syftet med inspektionerna är att säkerställa att förvaltnings- och kontrollsystemet fungerar korrekt, att de finansierade åtgärderna verkligen genomförs och att detta sker på lämpligt sätt. Närmare bestämmelser kan utfärdas genom förordning av statsrådet.
För att kunna genomföra en inspektion har myndigheten och det attesterande organet rätt att få tillträde till byggnader, lokaler och platser som är betydelsefulla med hänsyn till den åtgärd som stöds och användningen av stödet. Inspektionen kan därför i den omfattning som tillsynsuppgiften kräver gälla byggnader, lokaler, förhållanden, informationssystem och handlingar som är betydelsefulla med hänsyn till den åtgärd som stöds och användningen av stödet. Inspektion får dock inte utföras i lokaler som används för boende av permanent natur. Bestämmelsens förhållande till den hemfrid som garanteras av grundlagen behandlas närmare i avsnitt 12.
För att inspektionsuppdraget ska kunna skötas på ett lämpligt sätt kan enligt 2 mom. en utomstående revisor befullmäktigas för inspektionen. Det är högst osannolikt att revisorn ensam skulle få rätt att utföra en normal revision. I situationer där det till exempel finns anledning att misstänka att stödtagarens ekonomiförvaltning och redovisning inte genomförs på ett korrekt sätt kan en revisor emellertid anlitas. Om en inspektion av en större organisation i detta avseende tar flera dagar, är det inte lämpligt att en företrädare för myndigheten är närvarande vid den faktiska kontrollen, även om myndighetens företrädare i vissa fall i början av inspektionen på plats skulle ange orsaken till och syftet med inspektionen.
Revisorn ska vara en revisor eller revisionssammanslutning enligt revisionslagen (459/2007) eller lagen om revisorer inom den offentliga förvaltningen och ekonomin (467/1999). Revisionssammanslutningen ska utse en för inspektionen huvudansvarig revisor. Vid utförandet av inspektionsuppdrag tillämpas förvaltningslagen, språklagen, samiska språklagen, lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet och lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet. På revisorn tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar vid utförande av inspektionsuppdrag. I informationssyfte konstateras också att bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen.
En inspektionsberättelse ska göras upp över en inspektion och utan dröjsmål ges in till den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen och Livsmedelsverket. Inspektionen ska utföras i enlighet med bestämmelserna i EU-lagstiftningen om förfarandet och de rättigheter och skyldigheter som gäller för den person som är föremål för inspektionen.
Den som utför inspektionen har rätt att omhänderta handlingarna och annat material som har samband med användningen av stödet, om detta krävs för att syftet med inspektionen ska uppnås. Handlingarna och annat material ska utan dröjsmål returneras när de inte längre behövs för inspektionen.
De myndigheter och attesterande organ som avses i 47 § har rätt att avgiftsfritt få handräckning av polisen för inspektionen. En sådan bestämmelse begränsar inte andra myndigheters rätt till insyn enligt lag eller andra författningar.
I 4 mom. föreskrivs om genomförandet av inspektioner som hänför sig till Livsmedelsverkets inspektionsrätt samt om strategin och planen för genomförandet av dem. Vid inspektionerna betonas det slumpmässiga urvalet och riskkriteriet. Närmare bestämmelser om hur inspektionerna ska genomföras utfärdas genom förordning av statsrådet. Under den nuvarande programperioden har kommissionen med hjälp av rättsakter på ett mycket detaljerat sätt fastställt hur inspektionerna ska genomföras och hur många inspektioner som ska göras. I framtiden kommer medlemsstaterna att ha mera nationell prövningsrätt, men inspektionerna måste ändå göra det möjligt att visa att förvaltnings- och kontrollsystemet fungerar på ett trovärdigt sätt.
10 kap. Återbetalning av stöd, upphörande med utbetalning av stöd samt återkrav
49 §.Återbetalning av stöd. I paragrafen föreslås motsvarande bestämmelser om återbetalning av stöd som i 54 § i den gällande lagen. Stödtagaren är då skyldig att på eget initiativ betala tillbaka stödet eller en del av det i en situation där stöd har betalats ut felaktigt, till ett för stort belopp eller uppenbart utan grund. Stödtagaren ska betala tillbaka stödet eller en del av det också när det inte kan användas på det sätt som förutsätts i stödbeslutet. Återbetalningen bör ske utan dröjsmål. Om det belopp som ska återbetalas är högst 100 euro, behöver det inte betalas tillbaka. Det här beloppet motsvarar det högsta belopp som man kan avstå från att återkräva. Skyldigheten att betala tillbaka stödet gäller inte skillnaden mellan stöd som beviljats enligt kalkylerade grunder och de faktiska kostnaderna. Det uppenbart ogrundade eller felaktiga stödet ska även i detta fall återbetalas.
50 §. Upphörande med utbetalning av stöd samt återkrav. Enligt förslaget ändras det inledande stycket i 1 mom. så att den nuvarande formuleringen om avbrytande av utbetalning av stöd ändras till en formulering om upphörande med utbetalning av stöd. Den föreslagna ändringen ger en tydligare bild av det praktiska resultatet än den nuvarande termen i bestämmelsen.
I det inledande stycket i 1 mom. konstateras närings-, trafik- och miljöcentralens skyldighet att upphöra med utbetalningen av stöd och att återkräva stödet. När det gäller de olika kriterierna för återkrav är det i praktiken också möjligt att hela stödet inte återkrävs utan bara en del av det. Detta kan till exempel bero på innehållet i 3 mom., enligt vilket återkrav ska ske om stödvillkoren inte har iakttagits. Om underlåtelsen att iaktta villkoren är lindrig skulle det vara oskäligt att återkräva hela stödet. Utöver det ovanstående föreslås också en ändring av rubriken för paragrafen för att återspegla de föreslagna ändringarna.
Återkravskriteriet i 3 mom., som grundar sig på underlåtelse att iaktta stödvillkoren, är ett nytt återkravskriterium. Detta kriterium klargör situationer där stödtagaren uppenbart har brutit mot villkoren i stödbeslutet, men andra grunder för återkrav inte är direkt tillämpliga i situationen.
Kriterierna för återkrav i 1, 2, 6 och 7 mom. motsvarar kriterierna för återkrav i 55 § 1 mom. 1, 2, 4 och 5 punkten i den gällande lagen.
Om den verksamhet eller egendom som stöds enligt 1 mom. 4 punkten eller en del av den överlåts till någon annan, leder detta till återkrav av stödet. Också nedläggning eller väsentlig minskning av den verksamhet som är föremål för stöd leder till återkrav. Med överlåtelse till någon annan avses åtgärder som leder till att den verksamhet eller egendom som är föremål för stödet övergår i någon annans ägo eller besittning eller för att utnyttjas på något annat sätt. Med överlåtelse av verksamheten avses till exempel överlåtelse av ägande- eller besittningsrätten till någon av de affärsverksamheter som stöds eller till stödtagarens hela affärsverksamhet. Också försäljning av företagets aktier granskas mot bakgrund av denna punkt. Med överlåtelse av egendom avses överlåtelse av ägande- eller besittningsrätten till den egendom som är föremål för stödet. Om stödtagaren exempelvis säljer en del av de maskiner och anordningar som är föremål för stödet och man inte till gården förvärvar egendom som kan anses vara likvärdig, ska NTM-centralen återkräva understöd som hänför sig till den sålda egendomen. Med överlåtelse jämställs att den egendom som stöds blir föremål för en utsökningsåtgärd. Närings-, trafik- och miljöcentralen är dock inte skyldig att upphöra med utbetalningen och att återkräva stödet, om stödtagaren har överlåtit den företagsverksamhet som är föremål för stödet eller föremålet för den investering som stöds före utgången av den tidsfrist som anges i 27 § och har förvärvat motsvarande egendom till gården eller genomfört ett ägar- eller företagsarrangemang i enlighet med den paragrafen. I motiveringen till bestämmelserna i 27 § utreds slopandet av ett tillstånd som närings-, trafik- och miljöcentralen för närvarande beviljar.
Med nedläggning avses inte avslutande av verksamheten genom konkurs.
I 1 mom. 5 punkten föreskrivs om återkrav av stöd i en situation där mottagaren av det understöd som hänför sig till investeringen har försatts i konkurs under den användningstid som avses i 27 §. Konkursen bör anses leda till återkrav om stödtagaren i sin verksamhet har begått ett sådant gäldenärsbrott som avses i 39 kap. i strafflagen (39/1889). Ett beslut om återkrav till följd av konkurs bör återkallas, om det förordnas att försättandet i konkurs ska återkallas eller upphävas med anledning av besvär. Bestämmelsen om åtgärdens varaktighet iakttas inte i fråga om åtgärder som innebär att produktionsverksamheten upphör till följd av en konkurs där det inte rör sig om bedrägeri. Att endast försättas i konkurs ska därför inte anses utgöra en grund för återkrav, och det finns inte anledning att vidta ytterligare åtgärder till följd av en konkurs som anses vara normal. Detta motsvarar de villkor som under den nuvarande programperioden grundar sig direkt på EU-lagstiftningen. Till den del gäldenärens brott ännu bara är föremål för utredning när personen försätts i konkurs, bör fordran bevakas i konkursen och vid behov bör ärendet avgöras genom beslut om återkrav sedan brottmålet har avgjorts. Om verksamheten har upphört eller väsentligt minskats före konkursen, ska återkravsärendet dock behandlas i enlighet med 1 mom. 4 punkten. Den föreslagna bestämmelsen kräver i praktiken att NTM-centralerna följer stödtagarnas konkurser. De bör också övervaka fordran i ett konkursförfarande om det uppstår misstankar om gäldenärsbrott. Ett slutligt beslut om återkrav kan fattas efter en lagakraftvunnen dom om gäldenärsbrott.
I 2 mom. föreskrivs om situationer där Livsmedelsverket fattar beslut om att utbetalningen ska upphöra och beslut om återkrav.
Ett belopp som uppgår till högst 100 euro behöver dock fortfarande inte återkrävas. Det belopp som inte återkrävs måste nu fastställas nationellt, eftersom det inte finns någon bestämmelse om detta i EU-lagstiftningen. Beloppet motsvarar det belopp som tidigare grundade sig på EU-lagstiftningen. Dessutom behövs bestämmelser om återbetalning av stöd som beviljats flera stödtagare gemensamt. Då svarar alla stödtagare solidariskt för återbetalningen av stödet.
51 §.Dröjsmålsränta på belopp som återkrävs. Enligt förslaget ska bestämmelserna om dröjsmålsränta på stöd eller del därav som återkrävs i huvudsak vara samma som i 57 § i den gällande lagen. På det belopp som återbetalas ska betalas en årlig dröjsmålsränta enligt 4 § 1 mom. i räntelagen (633/1982) som beräknas enligt den tid som börjar 60 dagar efter beslutet om återkrav och slutar när fordran betalas eller, om fordran dras av från en post som ska betalas ut senare, när avdraget görs.
52 §.Jämkning av återkrav. Om jämkning av återkrav föreslås samma bestämmelser som i 58 § i den gällande lagen. Närings-, trafik- och miljöcentralen kan helt eller delvis avstå från att återkräva det belopp som betalats ut felaktigt eller utan grund eller från att ta ut den ränta som ska betalas på beloppet, om det som en helhet betraktat med hänsyn till stödtagarens omständigheter och verksamhet är oskäligt att återkräva det fulla beloppet. En jämkning av återkravet begränsas av kraven i Europeiska unionens lagstiftning om återkrav av stöd till fullt belopp. Det är därför endast undantagsvis möjligt att jämka återkrav.
53 §. Minskat stöd, påföljder och vite. Paragrafen innehåller bestämmelser om minskat stöd och påföljder. Påföljderna grundar sig på medlemsstaternas skyldigheter enligt artikel 59 i den horisontella förordningen. Enligt artikel 59.1 i den horisontella förordningen (Skydd av unionens ekonomiska intressen) ska medlemsstaterna, samtidigt som de tillämpliga styrningssystemen i samband med den gemensamma jordbrukspolitiken respekteras, anta alla de lagar och andra författningar samt vidta de andra åtgärder som behövs för att säkerställa ett effektivt skydd av unionens ekonomiska intressen. I artikel 59 d i förordningen anges att dessa lagar, bestämmelser och åtgärder särskilt ska vara förknippade med tillämpande av sanktioner som är effektiva, avskräckande och proportionella i enlighet med unionsrätten eller, om detta inte är möjligt, nationell rätt, och väcka talan, om så behövs.
Vid administrativa kontroller eller andra kontroller som utförs i samband med behandlingen av en ansökan om utbetalning kan det uppdagas brister i genomförandet av den åtgärd som stödet gäller. Med administrativ kontroll avses myndighetsbehandling av en ansökan om utbetalning. Om en myndighet upptäcker att den åtgärd som stöds inte har genomförts i enlighet med en godkänd plan eller om den som ansöker om stöd har uppgett icke stödberättigande kostnader, betalas stödet inte ut eller minskas det stöd som betalas. Stödtagaren kan drabbas av en annan åtgärd på grund av allvarliga brister som myndigheten har upptäckt. I värsta fall utbetalas inget stöd alls. Denna påföljd kommer i fråga i en situation där stödtagaren till exempel har använt det beviljade stödet till något nästan helt annat än det som stödbeslutet förutsatte. Minskning av stöd kommer i sin tur i fråga i en situation där sökanden till vissa delar har deklarerat icke stödberättigande kostnader. Men även i den sistnämnda situationen kan graden av allvar variera. I de situationer som nämns ovan beaktas vid bestämmandet av påföljderna i enlighet med artikel 59.5 i den horisontella förordningen hur allvarlig, omfattande, bestående och återkommande försummelsen är.
Dessutom föreskrivs i 2 mom. också om undantag från påförande av påföljder. I momentet hänvisas i fråga om tillämpande av undantag vid påförande av påföljder till situationer som avses i artikel 59.5 andra stycket a, b och c i den horisontella förordningen. Påföljder påförs inte heller i andra situationer som är jämförbara med dem som avses i den ovannämnda horisontella förordningen. Artikel 59.5 andra stycket a i den horisontella förordningen gäller force majeure och exceptionella omständigheter. I dessa fall bevarar den som ansöker om stöd sin rätt till stöd. I de situationer som avses i artikel 59.5 andra stycket b och c i den horisontella förordningen tillämpas inte sanktionen, men stödet minskas dock till den del som sökanden inte har rätt till det. I situationer enligt punkt b beror den bristande efterlevnaden på fel från den behöriga myndighetens eller någon annan myndighets sida, och felet kunde inte rimligen ha upptäckts av den person som berörs av den administrativa sanktionen. I de situationer som avses i punkt c kan den berörda personen på ett för den behöriga myndigheten tillfredsställande sätt visa att denne inte bär skulden för bristande efterlevnad av de skyldigheter som avses i punkt 1 i denna artikel, eller den behöriga myndigheten kan på annat sätt övertygas om att den berörda personen inte bär skulden.
Enligt det föreslagna 3 mom. fastställs påföljderna i enlighet med artikel 61 i den horisontella förordningen om stödmottagaren har underlåtit att följa lagstiftningen om offentlig upphandling. Om den bristande efterlevnaden rör unionsregler eller nationella regler om offentlig upphandling ska medlemsstaterna, enligt artikel 61 första stycket i den horisontella förordningen, säkerställa att den del av stödet som inte ska betalas ut eller som ska dras in fastställs på grundval av hur allvarlig den bristande efterlevnaden är och i enlighet med proportionalitetsprincipen. Likaså ska medlemsstaterna enligt artikel 61 andra stycket säkerställa att transaktionens laglighet och korrekthet bara påverkas upp till den del av stödet som inte ska betalas ut eller som ska dras in.
Om vite föreskrivs i 4 mom. på motsvarande sätt som i 59 § 4 mom. i den gällande lagen.
Enligt det föreslagna 5 mom. får genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om beräkning av minskningar och påföljder.
54 §. Beslut om återkrav och upphörande med utbetalning. Enligt förslaget är bestämmelserna om beslut om återkrav och upphörande med utbetalning i huvudsak desamma som i 60 § i den gällande lagen. Beslutet ska fortfarande fattas av närings-, trafik- och miljöcentralen. I beslutet anges det belopp som återkrävs samt förfallodagen för betalningen, som är 60 dagar efter dagen för återkravsbeslutet. Enligt 2 mom. ska ett beslut om återkrav fattas utan ogrundat dröjsmål efter det att närings- trafik- och miljöcentralen fått del av den grund som anges i 50 § och senast inom tio år från det att den sista stödposten har betalats ut.
55 §.Verkställighet av återkravsbeslut. Enligt förslaget motsvarar den paragraf som gäller verkställighet av återkravsbeslut delvis i 61 § i den gällande lagen. Livsmedelsverket svarar för verkställandet av återkravsbeslut. Återkrav kan fortfarande genomföras så att det belopp som återkrävs inklusive ränta dras av från övriga stöd som betalas till stödtagaren. Bestämmelsen om verkställighet av återkravsbeslut ändras så att kvittning mot annat stöd som betalas till stödtagaren är möjlig utan ett lagakraftvunnet beslut. Detta klargör och påskyndar återkravet i situationer där samma stödtagare också har löpande stöd.
Enligt 2 mom. ska ett beslut om återkrav, på samma sätt som i dag, kunna verkställas genom utsökning efter det att beslutet har vunnit laga kraft. Med avvikelse från gällande lagstiftning föreslås det att i lagen införs en bestämmelse om att en återkravsfordran preskriberas fem år efter ingången av året efter det år då återkravsbeslutet har vunnit laga kraft. I detta avseende grundar sig förslaget på Europeiska unionens domstols dom av den 7 april 2022 (Förenade målen IFAP mot LM C-447/20 och BD mot Autoridade Tributária e Aduaneira tributa C-448/20 ECLI:EU:C:2022:265), enligt vilken artikel 3.2 första stycket i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell bestämmelse om att den frist som föreskrivs i rådets förordning börjar löpa från och med den dag då ett beslut fattas om återbetalning av ett felaktigt utbetalt belopp. Detta eftersom denna tidsfrist måste löpa från och med den dag då beslutet blir slutgiltigt. Enligt 20 § i lagen om verkställighet av skatter och avgifter som tillämpas på verkställighet av återkravsbeslut (706/2007) preskriberas en offentlig fordran dock fem år efter ingången av det år som följer på det år då den har påförts eller debiterats. Till följd av domen från Europeiska unionens domstol föreslås att i 3 mom. införs en bestämmelse om att en återkravsfordran preskriberas från och med ingången av året efter det år då återkravsbeslutet har vunnit laga kraft. I övrigt tillämpas på verkställande av beslutet det som föreskrivs i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007). Till denna del är förslaget förenligt med gällande lagstiftning.
11 kap. Särskilda bestämmelser
56 §.Avgiftsfrihet för beslut. Enligt 4 § 1 mom. 3 punkten i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) är myndighetsbeslut som har fattats på ansökan avgiftsbelagda, om det inte finns motiverade skäl till att prestationen är avgiftsfri. För beslut om offentlig finansiering till en sökande är det inte ändamålsenligt att ta ut någon avgift. Enligt förslaget anges därför i paragrafen att beslut om beviljande, utbetalning och återkrav av stöd enligt lagförslaget är avgiftsfria.
Bestämmelsen motsvarar 63 § i den gällande lagen.
57 §.Rätt att få upplysningar och utlämnande av information. Enligt förslaget föreskrivs det i paragrafen att jord- och skogsbruksministeriet, Livsmedelsverket samt närings-, trafik- och miljöcentralen har rätt att få uppgifter av andra myndigheter eller av aktörer som sköter offentliga uppdrag. I 1 mom. föreskrivs det att jord- och skogsbruksministeriet, Livsmedelsverket samt närings-, trafik- och miljöcentralen trots sekretessbestämmelserna har rätt att få uppgifter till den del det är nödvändigt för dem att få uppgifter av andra myndigheter eller av aktörer som sköter offentliga uppdrag. Uppgifter som är nödvändiga för förvaltningen av stödsystemet är uppgifter som gäller sökanden eller stödtagaren, dennes ekonomiska ställning och affärs- eller yrkesverksamhet eller finansiering med offentliga medel eller andra omständigheter av betydelse för stödet. Till denna del motsvarar bestämmelsen det som anges i 64 § 1 mom. i den gällande lagen. Jord- och skogsbruksministeriet, Livsmedelsverket samt närings-, trafik- och miljöcentralen har därtill rätt att få motsvarande uppgifter av sökanden och stödtagaren, eftersom uppgifterna är nödvändiga för att myndigheterna ska kunna utföra de uppgifter som anges i den föreslagna lagen.
I 2 mom. föreskrivs om jord- och skogsbruksministeriets, Livsmedelsverkets och NTM-centralens rätt att få nödvändiga uppgifter från Skatteförvaltningen. Uppgifter från andra myndigheter och andra aktörer som sköter offentliga uppdrag kan gälla skötseln av registrerings-, rapporterings- och betalningsåtaganden i anslutning till skatter, lagstadgade pensions-, olycksfalls- eller arbetslöshetsförsäkringsavgifter samt uppgifter om verksamheten, ekonomin och kopplingarna. En förutsättning är dock att uppgifterna är nödvändiga för beviljande eller utbetalning av stöd eller övervakning av stödets användning. Tillgången till uppgifter är nödvändig särskilt vid bedömning av begränsningarna för beviljande av stöd enligt den föreslagna 15 § i lagen om utvecklingsstöd. Eftersom det finns risk för missbruk i samband med ansökan om och användning av stöd, är det viktigt att vid beviljandet och övervakningen av stödet försäkra sig om att det stödtagande företaget och dess ansvariga personer agerar korrekt. Det kan inte anses vara ändamålsenligt att bevilja eller betala ut stöd i situationer där företaget väsentligt har försummat att betala skatter eller andra offentligrättsliga avgifter. Eftersom verksamheten, särskilt för små och medelstora företag, är starkt beroende av företagarens och företagets ansvariga personers arbetsinsats och tillförlitlighet, bör granskningen av hur skyldigheterna fullgörs inte begränsas till företaget, utan vid behov även omfatta annan och tidigare företagsverksamhet för företagets ansvariga. Med stöd av paragrafen kan man få information om både sökanden och stödtagaren och om de ansvariga personerna i organisationen och deras verksamhet. Sådana ansvariga personer är till exempel styrelsemedlemmar, verkställande direktörer och ansvariga och tysta bolagsmän. Uppgifter kan också fås om dessa personers övriga företagsverksamhet och om understöd, skatteskulder, lönegarantiskulder och andra förfaranden som hänför sig till företagsverksamhet. En liknande rätt att få uppgifter omfattar också andra sökande och mottagare av stöd, oberoende av deras rättsliga form. Rätten att få uppgifter är nödvändig för att jord- och skogsbruksministeriet, Livsmedelsverket och närings-, trafik- och miljöcentralerna ska kunna sköta sina uppgifter på behörigt sätt. Med stöd av paragrafen gäller rätten att få uppgifter Skatteförvaltningens register, socialförsäkrarnas register och andra myndigheters register.
Lagen föreslås också innehålla ett uttryckligt omnämnande av att informationen bör lämnas avgiftsfritt. Av skattemyndigheten kan man till exempel begära upplysningar om huruvida företaget vid ansökan om stöd eller vid utbetalningen har obetalda skatter eller andra offentligrättsliga avgifter som förfallit till betalning. Dessutom kan uppgifter begäras till exempel av utsöknings-, tull- och polismyndigheter. Olika myndighetsuppgifter kan också begäras med hjälp av de fullgöranderapporter som Skatteförvaltningens enhet för utredning av grå ekonomi har utarbetat. Det har inte med stöd av tidigare lagstiftning varit möjligt att få fullgöranderapporter, vilket har försvårat nödvändiga utredningar. En begäran om information bör alltid specificeras och uppgifternas användningsändamål anges. Information som erhålls på detta sätt bör inte användas för något annat ändamål än det som anges i begäran. Bestämmelser om den verksamhet som Skatteförvaltningens enhet för utredning av grå ekonomi utövar finns i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi (1207/2010).
I 3 mom. föreskrivs om utlämnande av uppgifter. Enligt momentet har de myndigheter som nämns i momentet trots sekretessbestämmelserna rätt att till andra myndigheter, aktörer som sköter offentliga uppdrag och organ inom Europeiska unionen lämna ut de uppgifter som avses i paragrafen och som är nödvändiga för att de ska kunna fullgöra sina lagstadgade uppgifter.
Paragrafen innehåller inte några bestämmelser om hur information ska lämnas ut. Enligt 22 § 1 mom. i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen ska myndigheterna regelbundet genomföra periodisk och standardiserad elektronisk överföring av uppgifter mellan datasystem med hjälp av tekniska gränssnitt, om den mottagande myndigheten enligt lag har rätt att få uppgifterna. Regelbundet återkommande och standardiserat elektroniskt utlämnande av uppgifter kan ske på något annat sätt, om det inte är tekniskt eller ekonomiskt ändamålsenligt att genomföra eller använda ett tekniskt gränssnitt. En myndighet kan även i andra situationer öppna ett tekniskt gränssnitt för en myndighet som har rätt att få information.
58 §.Verksamhetspenning för aktionsgrupper. Enligt artikel 34 i den allmänna förordningen kan verksamhetspenning användas för kostnader för den lokala aktionsgruppens strategi och för genomförande, uppföljning och utvärdering av strategin. Också kontakterna mellan samarbetspartner kan stödjas med verksamhetspenning. Den verksamhet som stöds med verksamhetspenning förblir oförändrad jämfört med den nuvarande programperioden.
I 1 mom. föreslås att en lokal aktionsgrupp kan beviljas verksamhetspenning för att sköta sina uppgifter enligt den föreslagna lagen och den föreslagna planförvaltningslagen. Till uppgifterna hör också uppgifter som rör samarbete, nätverk och internationalisering.
Enligt 66 § 3 mom. i den gällande lagen beslutar Livsmedelsverket om beviljande av verksamhetspenning. Beslut om verksamhetspenning föreslås i 2 mom. överföras till jord- och skogsbruksministeriet, eftersom beviljandet av verksamhetspenning i fortsättningen sker i samband med att jord- och skogsbruksministeriet anvisar aktionsgruppen det totala beloppet av den offentliga finansieringen i den lokala utvecklingsstrategin. Utbetalning och återkrav av verksamhetspenningen ska däremot fortsätta att vara Livsmedelsverkets uppgifter.
Eftersom verksamhetspenningen inte längre ska beviljas på kostnadsbasis, räknas de godtagbara kostnaderna inte upp i 2 mom. på det sätt som föreskrivs i 66 § 3 mom. i den gällande lagen. Utbetalningen av verksamhetspenningen ska grunda sig på framsteg i genomförandet av den lokala utvecklingsstrategin, som bedöms särskilt mot bakgrund av de framsteg som gjorts i fråga om utbetalning av stöd som sökts genom aktionsgruppen i fråga.
I 50 § i lagen föreskrivs om återkrav av verksamhetspenning, men i 3 mom. beaktas de situationer där verksamhetspenningen har betalats ut felaktigt eller till ett för stort belopp i förhållande till de faktiska betalningarna för åtgärder som genomförs inom ramen för utvecklingsstrategin. En sådan situation kan till exempel uppstå när återkravet gäller ett enskilt stöd som sökts genom en aktionsgrupp. Denna bestämmelse säkerställer att verksamhetspenningen ligger kvar på högst 25 procent av det totala offentliga bidraget till den lokala strategin, vilket är det högsta belopp av verksamhetspenning som anges i artikel 34.2 i förordningen om strategiska planer.
I 4 mom. föreslås ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om förfaranden i anslutning till verksamhetspenningen, om bedömningen av genomförandet samt om utbetalningen och om de uppgifter som utbetalningen förutsätter. I bemyndigandet har man beaktat det nya förfarandet för utbetalning av verksamhetspenningen, vilket gör att uppgifterna om verksamhetens framskridande och resultat betonas i bemyndigandet, och inte de ärenden som hänför sig till godtagbara kostnader såsom i bemyndigandet enligt 66 § 3 mom. i den gällande lagen. I 5 mom. föreslås därtill ett bemyndigande för Livsmedelsverket att meddela närmare föreskrifter om de utredningar som förutsätts vid utbetalning av verksamhetspenning. Syftet är att man vid behov ska kunna använda närmare utredningar för att bedöma hur utvecklingsstrategin framskrider.
59 §. Stöd för förberedande åtgärder för lokala strategier. Under den nuvarande programperioden har det förberedande stödet till den lokala strategin för planeringsperioden 2023—2027 finansierats på grundval av bestämmelser om verksamhetspenning. Eftersom stödtagaren också kan vara en annan lokal aktionsgrupp än den nuvarande, förtydligas stödsystemet genom att det förberedande stödet för den lokala strategin differentieras till en stödform som är separat från verksamhetspenningen. Det är dock troligt att det förberedande stödet även i fortsättningen huvudsakligen inriktas på de befintliga aktionsgrupperna. Det förberedande stödet är kopplat till förberedelserna för den eventuella finansieringsperioden efter 2027.
60 §.Besvärsförbud. I paragrafen föreslås att besvärsförbudet enligt 68 § i den gällande lagen ska bibehållas. Enligt det får närings-, trafik- och miljöcentralens beslut om förlängning av tidsfristen enligt 26 § 2 mom. inte överklagas särskilt genom besvär. Det rör sig om ett förbud mot att lämna in besvär i samband med stöd enligt prövning som inte gäller beviljande, utbetalning eller återkrav av stöd. Beslutet om förlängning av tiden för genomförande är inte ett slutligt avgörande om stödtagarens rätt och skyldighet, vars verkningar är omedelbara. Stödtagarens rättsskydd tryggas, eftersom det är möjligt att söka ändring med anledning av beslutet om upphörande med utbetalningen.
61 §.Ändringssökande. I paragrafen föreskrivs om sökande av ändring. Eftersom syftet är att begäran om omprövning så omfattande som möjligt ska vara den första etappen av ändringssökandet, är förfarandet för begäran om omprövning i fortsättningen den första etappen i ändringssökandet. Detta är nytt jämfört med 69 § i den gällande lagen. Besvär över ett beslut med anledning av en begäran om omprövning får anföras hos Tavastehus förvaltningsdomstol. När det gäller stöd för utveckling av landsbygden koncentrerades besvären i samband med nedläggningen av Landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd till Tavastehus förvaltningsdomstol (RP 121/2013, 75/2014 och 81/2014). I övrigt finns bestämmelser om ändringssökande i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). Förvaltningsdomstolens beslut får överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.
De beslut av Livsmedelsverket som omfattas av paragrafen om ändringssökande är beslut om utbetalning och återkrav av verksamhetspenning, stöd för förberedande åtgärder och tekniskt bistånd samt beslut om beviljande av stöd för förberedande åtgärder.