1.1  Bakgrund

Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik (GFP) gäller bevarande av marina biologiska resurser samt förvaltning och kontroll av fisket i och utanför unionens vatten. Den gemensamma fiskeripolitikens mål att säkerställa att fiske och vattenbruk bidrar till långsiktig ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet.  

I Finland övervakas efterlevnaden av bestämmelserna om fiske inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken av Närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland och Gränsbevakningsväsendet. Livsmedelsverket påför administrativa påföljder för verksamhet som strider mot bestämmelserna och för även ett överträdelseregister. När det gäller tillämpliga bestämmelser om övervakningen är den huvudsakliga EU-rättsakten rådets kontrollförordning med rådets kontrollförordning avses rådets förordning (EG) nr 1224/2009 om införande av ett kontrollsystem i unionen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, om ändring av förordningarna (EG) nr 847/96, (EG) nr 2371/2002, (EG) nr 811/2004, (EG) nr 768/2005, (EG) nr 2115/2005, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007, (EG) nr 676/2007, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 1300/2008, (EG) nr 1342/2008 och upphävande av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1627/94 och (EG) nr 1966/2006 och på nationell nivå lagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken.  

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2842 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1224/2009, och om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1067/2006 och (EG) nr 1005/2008 och Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2016/1139, (EU) 2017/2403 och (EU) 2019/473 vad gäller fiskerikontroll (nedan förordningen om ändringar gällande fiskerikontroll ) trädde i kraft den 9 januari 2024. Genom förordningen ändras rådets kontrollförordning NOTEREF _Ref162427711 \f \h 1 , rådets IUU-förordning med rådets IUU-förordning avses rådets förordning (EG) nr 1005/2008 om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1936/2001 och (EG) nr 601/2004 samt om upphävande av förordningarna (EG) nr 1093/94 och (EG) nr 1447/1999 , Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/473 om Europeiska fiskerikontrollbyrån, rådets förordning (EG) nr 1967/2006 om förvaltningsåtgärder för hållbart utnyttjande av fiskeresurserna i Medelhavet, om ändring av förordning (EEG) nr 2847/93 och om upphävande av förordning (EG) nr 1626/94, förordningen om en flerårig plan för Östersjön med förordningen om en flerårig plan för Östersjön avses Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1139 om upprättande av en flerårig plan för bestånden av torsk, sill/strömming och skarpsill i Östersjön och det fiske som nyttjar dessa bestånd, om ändring av rådets förordning (EG) nr 2187/2005 och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1098/2007 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2403 om hållbar förvaltning av externa fiskeflottor och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1006/2008. Bestämmelserna i förordningen om ändring av vissa förordningar gällande fiskerikontroll börjar tillämpas stegvis, och en del av dem började tillämpas den 9 januari 2024, det vill säga genast när förordningen trädde i kraft, en del sex månader efter ikraftträdandet, det vill säga den 10 juli 2024, den största delen 24 månader efter ikraftträdandet, den 10 januari 2026, och den sista delen först fyra år efter ikraftträdandet, den 10 januari 2028.  

Europeiska kommissionen lade fram sitt förslag till förordning den 30 maj 2018. Förslaget till förordning grundade sig på kommissionens bedömning att unionens system för fiskerikontroll hade brister och inte längre var helt ändamålsenligt. Kommissionen konstaterade att det nuvarande unionssystemet för fiskerikontroll utformades före den reformerade gemensamma fiskeripolitiken, och därför inte som sådant var helt samstämmigt med denna. Dessutom återspeglade systemet enligt kommissionen kontrollstrategier, metoder och utmaningar som gällde för mer än tio år sen och var inte utrustat för att på ett ändamålsenligt sätt uppfylla nuvarande och framtida behov vad gäller fiskeridata och flottkontroll, som kräver att systemet är i takt med den konstanta utvecklingen vad gäller fiskemetoder och fisketeknik och kan dra nytta av kontrollteknik och datautbytessystem av modernt och mer kostnadseffektivt slag. 

1.2  Beredning

Beredningen av EU-rättsakten

Europeiska kommissionen lade den 30 maj 2018 fram ett förslag till ändring av unionens system för fiskerikontroll ( COM(2018) 368 final ). Enligt skälen till förslaget är den gemensamma fiskeripolitikens mål (GFP) att säkerställa att fiske- och vattenbruksverksamheterna är miljömässigt hållbara på lång sikt och förvaltas på ett sätt som är förenligt med målen om att uppnå nytta i såväl ekonomiskt och socialt hänseende som i sysselsättningshänseende. En framgångsrik gemensam fiskeripolitik är ytterst beroende av genomförandet av ett ändamålsenligt kontroll- och tillsynssystem.  

Enligt kommissionen är förslagets huvudsyften framför allt att 1) överbrygga klyftorna till den gemensamma fiskeripolitiken och annan EU-politik, 2) förenkla regelverket och minska onödiga administrativa bördor, 3) förbättra tillgången, tillförlitligheten och fullständigheten när det gäller fiskeridata och fiskeriinformation, i synnerhet när det gäller fångstdata, och medge informationsdelning och informationsutbyte, och 4) undanröja de hinder som står i vägen för en efterlevnadskultur och likabehandling av aktörer inom och mellan medlemsstater. 

Den slutliga förordningen antogs av Europeiska unionens råd den 13 november 2023 och av Europaparlamentet den 17 oktober 2023. 

Länk till Europaparlamentets webbplats med information om ärendet: 

Länk till webbplatsen EUR-Lex med information om behandlingen av förslaget till förordning: 

Konsekvensbedömning: 

Statsrådet har informerat riksdagen om kommissionens förslag till förordning genom en U-skrivelse U 66/2018 rd den 13 juni och genom en kompletterande skrivelse den 17 mars 2020. Jord- och skogsbruksutskottet gav sitt utlåtande om båda två. De centrala förhandlingsmålen för Finlands vidkommande var, att övervakningen av fisket bör anpassas till de speciella särdragen i varje område och de olika formerna av fiske. Krav och metoder som är överdimensionerade i förhållande till målen för den gemensamma fiskeripolitiken, ökar kostnaderna och är obligatoriska för alla bör inte tas i bruk. Finland röstade emot ett godkännande av förordningen i rådet, eftersom slutresultat i många avseenden stod i strid med Finlands förhandlingsmål. Finland ville att till exempel de bestämmelser som gällde skyldigheten för mindre fiskebåtar att använda övervakningsutrustning, fångstrapporter för pelagiska arter som förekommer tillsammans med fångst av andra arter och som försvårar landningen av fångsten och ger upphov till extrakostnader samt fiskeriövervakning på regional nivå skulle utelämnas.  

Beredningen av propositionen

Regeringspropositionen har beretts som tjänsteuppdrag vid jord- och skogsbruksministeriet.  

2.1  Bestämmelser i förordningen om ändringar gällande fiskerikontroll som tillämpas från och med den 9 januari 2024

Samtidigt som förordningen om ändring av vissa förordningar som gäller fiskerikontroll trädde i kraft den 9 januari 2024 inleddes tillämpningen av artikel 1.7, 1.8, 1.9, 1.49 och 1.63, som alla gäller rådets kontrollförordning. Det är fråga om den nya artikel 9a om centrum för fiskerikontroll och de ändringar som gäller artikel 10 om inspektionsförfarande, artikel 12 om dataöverföring i övervakningssyfte och artikel 50 om kontroll av områden med fiskebegränsning i rådets kontrollförordning. Bestämmelserna i avdelning V kapitel III, som gäller producentorganisationer samt prisregleringar och interventionsåtgärder, upphävs. Det behövs inte längre några bestämmelser om kontroll av producentorganisationerna eller uppföljning av prisregleringar och interventionsåtgärder, eftersom dessa regleras i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1379/2013 om den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1184/2006 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 104/2000. Finland har inte några producentorganisationer och det sker inte någon uppföljning av prisregleringar eller interventionsåtgärder på det sätt som avses i förordningen. 

De ändringar som gäller Europaparlamentets och rådet förordning (EU) 2019/473 om Europeiska fiskerikontrollbyrån tillämpas också de från och med den 9 januari 2024. Enligt artikel 7.11 i förordningen om ändringar gällande fiskerikontroll ska också ändringarna i artikel 4.13, 4.19 och 4.20, som gäller rådets IUU-förordning, tillämpas från och med den 9 januari 2024, men resten av de ändringar som gäller den förordningen först från och med den 10 januari 2026. 

Centrum för fiskerikontroll

I ingressen till förordningen om ändringar gällande fiskerikontroll anges det i skälen till bestämmelserna om centrumen för fiskerikontroll att dessa bestämmelser bör flyttas förtydliga centrumens roll. För att säkerställa en effektiv fiskerikontroll och fiskeriövervakning i unionen bör det krävas att centrumen för fiskerikontroll har tillräckligt med personal och utrustning och att de har åtminstone ett automatiskt varningssystem och/eller jourtjänstgöring under annan tid än arbetstid. Definitionen av centrum för fiskerikontroll i artikel 4 i rådets kontrollförordning har ändrats så att den datorutrustning och de program som centrumen är utrustade med också får användas för dataanalys och datakontroll. I praktiken ändras inte centrumets uppgifter, även om förteckningen över uppgifter samlas i en enda artikel. I den nya artikel 9a ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter för att komplettera rådets kontrollförordning genom att anta närmare bestämmelser om den övervakning av fiskeverksamhet och fiskeansträngning som centrumen för fiskerikontroll får utöva, särskilt när det gäller fyra separat nämnda frågekomplex. 

I Finland är Gränsbevakningsväsendet den behöriga myndighet som svarar för centrumet för fiskerikontroll. Detta framgår av bestämmelsen i 6 § 1 mom. i lagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken. Det föreslås att det nuvarande momentet ändras så att hänvisningen till artikel 9 i rådets kontrollförordning ändras till en hänvisning till artikel 9a. 

Automatiska identifieringssystem

I ingressen till förordningen om ändringar gällande fiskerikontroll konstateras det att bestämmelserna om automatiska identifieringssystem för unionsfiskefartyg bör preciseras för att sådana exceptionella omständigheter som rör säkerheten för ett fiskefartygs besättning ska kunna beaktas. I den ändrade artikel 10 i rådets kontrollförordning föreskrivs det att alla fiskefartyg med en total längd över 15 meter ska vara utrustade med och ha i kontinuerlig drift ett automatiskt identifieringssystem som uppfyller de prestandanormer som avses i direktiv 2002/59/EG. Befälhavaren på ett unionsfiskefartyg får i undantagsfall stänga av det automatiska identifieringssystemet när befälhavaren anser att det föreligger en omedelbar risk för besättningens säkerhet eller trygghet. Befälhavaren ska rapportera åtgärden och skälet till denna till de behöriga myndigheterna i sin flaggmedlemsstat och, i förekommande fall, även till de behöriga myndigheterna i kuststaten. Befälhavaren ska starta det automatiska identifieringssystemet på nytt så snart källan till faran har försvunnit De behöriga myndigheterna med ansvar för fiskerikontroll ska få tillgång till data från de automatiska identifieringssystemen för kontrolländamål. Uppgifterna används tillsammans med andra kontrolluppgifter för korskontroller av data. Nya skyldigheter som anges i artikel 10 är skyldigheten att anmäla att identifieringssystemet stängs av och en tydligare skyldighet för tillsynsmyndigheterna att använda data från systemen vid korskontroller. 

I den ändrade artikel 12 föreskrivs det om skyldigheten att för sjösäkerhet och sjöfartsskydd, gränskontroll, skydd av den marina miljön och allmän brottsbekämpning göra data som samlats in i enlighet med rådets kontrollförordning tillgängliga för kommissionen, unions byråer och behöriga myndigheter i medlemsstaterna som ägnar sig åt övervakning. I artikeln angavs det i dess tidigare lydelse att medlemsstaterna ”får använda” uppgifter från systemet. 

Områden med fiskebegränsningar

Artikel 50 om kontroll av områden med fiskebegränsningar omfattar både ändringar och preciseringar jämfört med tidigare. I den tidigare artikeln förutsattes det att rådet har inrättat områden med fiskebegränsningar, men i den ändrade artikeln föreskrivs det allmänt om områden med fiskebegränsning. Kustmedlemsstaten ska kontrollera fiskeriverksamhet i områden med fiskebegränsning i unionens vatten. Kustmedlemsstaten ska ha ett system för att upptäcka och registrera att fartyg inträder i, transiterar och utträder ur områden med fiskebegränsning under dess överhöghet eller jurisdiktion. Fiskeverksamhet som bedrivs av unionsfiskefartyg i områden med fiskebegränsning i tredjelands vatten eller på det fria havet ska kontrolleras av flaggmedlemsstaterna. Definitionen av område med fiskebegränsning i artikel 4 i rådets kontrollförordning ändrades, och det anges att det är en specifik, geografiskt definierad yta inom ett eller flera havsområden där all eller viss fiskeverksamhet är tillfälligt eller permanent begränsad eller förbjuden i syfte att förbättra bevarandet av marina biologiska resurser eller skyddet av marina ekosystem enligt bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken. 

IUU-förordningen

De ändringar i rådets IUU-förordning som ingår i artikel 4.13, 4.19 och 4.20 i förordningen om ändringar gällande fiskerikontroll tillämpas också från och med den dag då den förordningen trädde i kraft. Till artikel 38 i rådets IUU-förordning fogas nya punkter, 10 och 11. Enligt artikel 38.10 ska unionsoperatörers ägande, drift eller förvaltning av fiskefartyg som för icke-samarbetande tredjeländers flagg vara förbjudet. Ägare av fiskefartyg som för sådana länders flagg ska begära att dessa fartyg stryks från sådana tredjeländers register. Enligt artikel 38.11 ska tillgång till hamntjänster och genomförande av landning eller omlastning i unionens hamnar för fiskefartyg som för icke-samarbetande tredjeländers flagg vara förbjudet. Övriga ändringar gäller kommittéförfarandet, delegerade akter för att ändra bilagorna till förordningen och utövandet av delegerade befogenheter. 

Europeiska fiskerikontrollbyrån

Genom artikel 2 i förordningen om ändringar gällande fiskerikontroll ändras Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/473 om Europeiska fiskerikontrollbyrån. Samtliga ändringar som gäller förordningen om fiskerikontrollbyrån tillämpas från och med den 9 januari 2024. Genom förordningen om ändringar gällande fiskerikontroll ändrades sammanlagt 13 olika artiklar i förordningen om Europeiska fiskerikontrollbyrån. Fiskerikontrollbyrån fick större flexibilitet att genomföra egna pilotprojekt och få inkomster för att finansiera sin verksamhet. En central ändring är att fiskerikontrollbyråns tjänstemän får utses till unionsinspektörer, och får då de befogenheter som anges i artikel 79 i rådets kontrollförordning. Hittills har byråns tjänstemän endast kunnat fungera som unionsinspektörer på internationellt vatten. Europaparlamentet fick också rätt att utse en företrädare i byråns styrelse, men en sådan företrädare har ingen rösträtt vid mötena och får inte vara parlamentsledamot. 

Konsekvenser för den nationella lagstiftningen

De förordningsändringar som blir tillämpliga omedelbart efter det att förordningen om ändringar gällande fiskerikontroll trätt i kraft förutsätter inte några ändringar i den nationella lagstiftningen annat än till den del den hänvisning till artikel 9 i förordningen som ingår i 6 § 1 mom. i lagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken ändras till en hänvisning till artikel 9a i förordningen. 

2.2  Bestämmelser i förordningen om ändringar gällande fiskerikontroll som tillämpas från och med den 10 juli 2024

I artikel 7.5 i förordningen om ändringar gällande fiskerikontroll föreskrivs det att de delar av artikel 1.11 och 1.20 i förordningen som avser toleransmarginalen i de registrerade uppskattningar som registrerats i fiskeloggboken och omlastningsdeklarationen ska tillämpas från och med den 10 juli 2024. Enligt artikel 7.12 i förordningen ska artikel 5.1, som gäller den fleråriga planen för Östersjön, tillämpas från och med den 10 januari 2028 och artikel 5.2 från och med den 10 juli 2024. 

Toleransmarginal (MOT Margin of tolerance)

Med toleransmarginal avses den skillnad mellan de uppskattningar av fångsten som antecknats i fiskeloggboken och de vägda eller kontrollerade fångsterna vid landning som godkänns enligt unionens rättsakter.  

Sex månader efter det att förordningen om ändringar gällande fiskerikontroll har trätt i kraft börjar i enlighet med artikel 7.5 i förordningen de delar av artikel 1.11 och 1.20 som avser toleransmarginalen i de registrerade uppskattningar som antecknats i loggboken i enlighet med den ändrade artikel 14.3 och 14.4 i rådets kontrollförordning och i omlastningsdeklarationen i enlighet med den ändrade artikel 21.3 i den förordningen tillämpas. Också artikel 5.2 i förordningen om ändringar gällande fiskerikontroll, det vill säga den ändrade artikel 13 i förordningen om en flerårig plan för Östersjön, ska börja tillämpas sex månader efter det att förordningen om ändringar gällande fiskerikontroll har trätt i kraft. Den ändrade artikel 13.1 tillämpas mellan den 10 juli 2024 och den 10 januari 2028 och artikel 13.2 från och med den 10 juli 2024 tills vidare. 

I den ändrade artikel 13.1 i förordningen om en flerårig plan för Östersjön föreskrivs det om ett temporärt undantag som gäller noggrannheten i rapporteringen av uppskattningar i fiskeloggboken av fångster som landats osorterade vid fiske efter strömming och vassbuk jämfört med det som föreskrivs i den ändrade artikel 14.3 och 14.4 i rådets kontrollförordning. Detta undantag, som innebär lindrigare regler, är temporärt. För sorterade fångster finns inget undantag, utan de omfattas av en toleransmarginal på 10 procent per art i enlighet med artikel 14.3. 

Under perioden mellan den 10 juli 2024 och den 10 januari 2028, då de lindrigare reglerna tillämpas, är toleransmarginalen vid osorterad landning 20 procent per art i stället för 10 procent. I den ändrade artikel 13.2 föreskrivs det dock att i fråga om landning av fångster i förtecknade hamnar (listed ports), ska den ändrade artikel 14.4 a i rådets kontrollförordning tillämpas. Den toleransmarginal per art som tillåts i artikel 14.4 a varierar mellan 0,5 procent och 10 procent av det totala antalet registrerade arter. Toleransmarginalen för den totala fångstmängden av alla arter är alltid 10 procent av den totala mängden av alla arter som är upptagna i loggboken. Med förtecknade hamnar avses landningsplatser för vilka kriterierna fastställs genom genomförandebestämmelser senast den 10 juli 2024. På grundval av de uppgifter som medlemsstaterna lämnat ska kommissionen godkänna hamnförteckningarna. Bemyndigandet att utfärda genomförandebestämmelser finns i den ändrade artikel 14.6. 

Allvarliga överträdelser

Ett av huvudsyftena med förordningen om ändringar gällande fiskerikontroll var att så långt som möjligt harmonisera medlemsstaternas påföljdssystem och att samla alla straffbestämmelser, särskilt de som gäller allvarliga överträdelser, i en och samma förordning. Därför omarbetades bestämmelserna om allvarliga överträdelser och gärningsbeskrivningar av allvarliga överträdelser lades till. Också bestämmelserna om straffets storlek ändrades. De ändrade bestämmelserna blir tillämpliga fullt ut den 10 januari 2026, men bestämmelsen om överskridning av toleransmarginalen tillämpas redan från och med den 10 juli 2024. 

Till de bestämmelser om toleransmarginalen i uppskattningar av fångsten som beskrivs ovan i avsnittet om toleransmarginal hänför sig bestämmelsen i artikel 8.4 i förordningen om ändringar gällande fiskerikontroll, som tillämpas den 10 juli 2024–10 januari 2026. Genom bestämmelsen skapas en situation där artikel 90 i rådets kontrollförordning tillämpas med delvis olika innehåll. 

I artikel 90 i rådets kontrollförordning, sådan den tillämpas till och med den 10 januari 2026, föreskrivs det om sanktioner för allvarliga överträdelser. Av artikeln framgår det vilka gärningar eller försummelser som betraktas som allvarliga överträdelser, och medlemsstaterna åläggs att inrätta ett system som garanterar effektiva avskräckande påföljder för allvarliga överträdelser med beaktande av värdet av den skada som fiskeresurserna och den marina miljön har lidit. Bestämmelserna i 51 och 52 § i vår nationella lag om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken baserar sig på bestämmelserna i artikel 90.  

I artikel 8.4 i förordningen om ändringar gällande fiskerikontroll föreskrivs det att från och med den 10 juli 2024 till och med den 10 januari 2026 och genom undantag från artiklarna 3.1 b, 3.2 och 42 i rådets IUU-förordning ska den ändrade artikel 90.3 c i rådets kontrollförordning tillämpas på underlåtenhet att korrekt registrera uppskattningar av kvantiteter inom toleransmarginalen. I den ändrade artikel 90.3 c föreskrivs det underlåtelse att fullgöra skyldigheterna att korrekt registrera de uppskattade mängderna inom den tillåtna toleransmarginalen är en allvarlig överträdelse, om den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten fastställer att åtminstone ett av de kriterier som definieras i bilaga IV är uppfyllt. Bilaga IV finns i bilaga I till förordningen om ändringar gällande fiskerikontroll. I den förtecknas de kriterier enligt vilka de gärningar som avses i den ändrade artikel 90.3 a–n utgör allvarliga överträdelser. I artikel 90.4 ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter för att ändra kriterierna i bilaga IV, om det finns tydliga indikationer på att detta är nödvändigt.  

I bilaga IV finns fyra kriterier med stöd av artikel 90.3 c, varav tre kan tillämpas på det finländska fisket. Enligt det första kriteriet ska mängden fiskeriprodukter överstiga toleransmarginalen med minst 100 procent, beräknad i procent eller kilogram. I förtecknade hamnar ska den mängd fiskeriprodukter som överstiger den tillåtna toleransmarginalen av osorterade landningar vara minst 50 procent. Enligt det andra kriteriet förutsätts det den 10 juli 2024–10 januari 2028 att skillnaden mellan de uppskattningar som av osorterade fångster som fiskas i Östersjön (vassbuk, strömming) registrerats i fiskeloggboken och de mängder som landats eller inspekterats ska vara minst 25 procent per art innan överträdelsen kan anses vara allvarlig. Enligt det tredje kriteriet betraktas det alltid som en allvarlig överträdelse att den berörda fysiska eller juridiska personen har begått eller hållits ansvarig för en allvarlig överträdelse enligt artikel 90.3 c i en slutlig dom eller ett slutligt beslut som utfärdats under de senaste tolv månaderna före den dag då den aktuella överträdelsen begicks.  

Konsekvenser för den nationella lagstiftningen

Det föreslås att 51 § i lagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken kompletteras med en hänvisning till artikeln om en ny allvarlig överträdelse. Samtidigt förtydligas paragrafen och 49 §, som gäller överträdelser, på grund av nationella behov. 

3.1  Allmänt om en medlemsstats behörighet att utfärda egna bestämmelser

Det nationella handlingsutrymmet att utfärda bestämmelser som hör till området för den gemensamma fiskeripolitiken begränsas av artiklarna 2 och 3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. I artikel 3 föreskrivs det att unionen har exklusiv befogenhet att bevara havets biologiska resurser som en del av den gemensamma fiskeripolitiken. I artikel 2 föreskrivs det att i sådana fall där fördragen tilldelar unionen exklusiv befogenhet på ett visst område, får endast unionen lagstifta och anta rättsligt bindande akter medan medlemsstaterna får göra detta själva endast efter bemyndigande från unionen eller för att genomföra unionens akter. Utom när det gäller bevarande av havets biologiska resurser hör alltså fisket i enlighet med artikel 3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt till de områden där unionen och medlemsstaterna har delade befogenheter. 

I artikel 19 och 20 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 2954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG föreskrivs det om möjligheterna för en enskild medlemsstat att genomföra egna åtgärder för bevarande av fiskbestånden. Allmänt taget ska åtgärderna vara minst lika stränga som åtgärderna enligt unionsrätten och de ska vara förenliga med målen för den gemensamma fiskeripolitiken. De får endast gälla fiskefartyg som för den medlemsstatens flagg eller personer som är etablerade på den del av medlemsstatens territorium där fördraget gäller. Medlemsstaterna ska göra lämplig information om de åtgärder som antagits allmänt tillgänglig. 

3.2  De viktigaste förslagen

Genom de föreslagna bestämmelserna genomförs de bestämmelser i förordningen om ändringar gällande fiskerikontroll som tillämpas från och med den 9 januari 2024 och från och med den 10 juli 2024. Samtidigt preciseras paragraferna om överträdelser och allvarliga överträdelser.  

Ny definition

Till 3 § i lagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken fogas enligt förslaget en ny 10 punkt med en definition av förordningen om ändringar gällande fiskerikontroll. 

Centrum för fiskerikontroll

Den nuvarande hänvisningen, som gäller centrum för fiskerikontroll, i 6 § ändras enligt förslaget till en hänvisning till artikel 9a i rådets kontrollförordning.  

Överträdelser och allvarliga överträdelser

I 49 § om överträdelser föreslås det att 1 mom. ska förtydligas så att en överträdelseavgift påförs separat för varje gärning eller underlåtelse. Vid kommissionens revision av medlemsstaternas påföljdssystem framgick det att det av Finlands material över överträdelser inte i regel framgick storleken på den administrativa påföljd som påförts den enskilda gärningen, det vill säga överträdelseavgiften. Motsvarande förtydligande ska enligt förslaget också tas in i 51 § 1 mom., som gäller allvarliga överträdelser, dock så att det där föreskrivs om påföljdsavgift och inte om överträdelseavgift. 

Syftet med förtydligandet är att uppfylla kraven i EU-lagstiftningen, men samtidigt garanterar det att såväl enskilda enstaka som allvarliga överträdelser som en aktör gör sig skyldig till i princip behandlas på samma sätt och att det för varje överträdelse påförs en påföljd enligt samma kriterier för alla aktörer. 

I det skede då 51 § i lagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken bereddes föreskrevs det om allvarliga överträdelser i två olika EU-förordningar och i flera artiklar. Ordalydelsen i artiklarna var inte till alla delar helt tydlig. För att göra det lättare för medborgarna och dem som tillämpar lagen beslöt man vid beredningen att samla alla allvarliga överträdelser av unionslagstiftningen som gäller den gemensamma fiskeripolitiken i en paragraf. I artikel 90 i rådets kontrollförordning, som ändras genom artikel 1.75 i förordningen om ändringar gällande fiskerikontroll, finns en uttömmande förteckning över allvarliga överträdelser, så den nationella samlingsparagrafen torde kunna slopas när den ändrade artikel 90 börjar tillämpas i sin helhet den 10 januari 2026. 

I artikel 8.4 i förordningen om ändringar gällande fiskerikontroll föreskrivs det att den ändrade artikel 90.3 c i rådets kontrollförordning ska tillämpas mellan den 10 juli 2024 och den 10 januari 2026. Tillämpningen av artikel 90.3 c är nära kopplad till de ytterligare kriterier som förtydligar artikel 90.3 c i bilaga IV. Underlåtelse att fullgöra de skyldigheter som gäller korrekt registrering av uppskattade mängder inom den tillåtna toleransmarginalen utgör en allvarlig överträdelse om minst ett av de relevanta kriterierna i bilaga IV är uppfyllt. I avsnittet om allvarliga överträdelser redogörs för bestämmelserna om toleransmarginaler och överskridande av dem. 

Med anledning av det som anförts ovan föreslås det att det till 51 § fogas en ny 5 punkt där det hänvisas till artikel 8.4 i förordningen om ändringar gällande fiskerikontroll. Utan en sådan hänvisning är det sannolikt att inte ens de som ska tillämpa lagen hittar de nya bestämmelserna om allvarlig överträdelse i förordningen om ändringar gällande fiskerikontroll.  

Bestämmelser om påföljder (sanktioner) vid allvarliga överträdelser finns i den ändrade artikel 91a i rådets kontrollförordning. Artikeln tillämpas dock först från och med den 10 januari 2026. Därför behöver 52 § inte ändras i detta sammanhang, utan på en ny allvarlig överträdelse tillämpas den gällande paragrafen om påföljdsavgiftens storlek. 

3.3  De huvudsakliga konsekvenserna

Propositionen bedöms inte ha några ekonomiska konsekvenser. 

Det preciserande tillägg om separat påförande av avgift för varje gärning eller underlåtelse som föreslås bli fogat till 49 och 51 § bedöms förbättra verksamhetsutövarnas rättsskydd och likabehandling. Samtidigt kan Finland i fortsättningen bättre iaktta Europeiska unionens bestämmelser om registrering av överträdelser och anteckningarna i överträdelseregistret. Europeiska unionens bestämmelser förutsätter att varje överträdelse har antecknats i överträdelseregistret så att behandlingen av överträdelsen kan följas upp från det att den upptäcks till verkställigheten av ett eventuellt straff. 

Antalet misstänkta överträdelser som kommit till Livsmedelsverket för behandling har varierat mellan cirka 150 och 250 åren 2019–2023. Antalet misstänkta allvarliga överträdelser har varit 1–3 om året. De föreslagna ändringarna kommer sannolikt inte att ha någon betydande inverkan på Livsmedelsverkets arbetsmängd, om de på förväntat sätt ökar påföljdssystemets effektivitet. Ett effektivt påföljdssystem har traditionellt ansetts minska antalet misstänkta överträdelser. 

Europeiska unionens nya bestämmelser om toleransmarginaler och allvarliga överträdelser kommer sannolikt att sänka tröskeln för att påföra påföljder för allvarliga överträdelser, även om det tidsbegränsade undantaget för osorterad landning av fångster som fiskas i Östersjön tillämpas. Bestämmelserna har trots det en avskräckande effekt och förväntas därför förbättra efterlevnadskulturen. Det leder i sin tur till noggrannare anteckningar i fiskeloggboken och vägning av fångsten, vilket leder till bättre och noggrannare fångstdata, vilket i sin tur förbättrar till exempel det kunskapsunderlag som behövs för fastställande av regionala fångstkvoter.