Denna sida använder kakor (cookies). Läs mer om kakor
Nedan ser du närmare vilka kakor vi använder och du kan välja vilka kakor du godkänner. Tryck till slut på Spara och stäng. Vid behov kan du när som helst ändra kakinställningarna. Läs mer om vår kakpolicy.
Söktjänsternas nödvändiga kakor möjliggör användningen av söktjänster och sökresultat. Dessa kakor kan du inte blockera.
Med hjälp av icke-nödvändiga kakor samlar vi besökarstatistik av sidan och analyserar information. Vårt mål är att utveckla sidans kvalitet och innehåll utifrån användarnas perspektiv.
Hoppa till huvudnavigeringen
Direkt till innehållet
RSv 225/2002 rd - RP 148/2002 rd
Regeringen har till riksdagen överlämnat sin proposition med förslag till lagar om ändring av sjukförsäkringslagen och lagen om rehabiliteringspenning (RP 148/2002 rd).
Social- och hälsovårdsutskottet har i ärendet lämnat sitt betänkande (ShUB 42/2002 rd).
Riksdagen har antagit följande lagar:
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i sjukförsäkringslagen av den 4 juli 1963 (364/1963) 9 § 1 och 5 mom., 18 a § 1 mom., 18 b § 1 och 2 mom., 22 § 1 mom., 23 e § 1 mom. och 28 a §,
dessa lagrum sådana de lyder, 9 § 1 och 5 mom., 22 § 1 mom. och 23 e § 1 mom. i lag 640/2001, 18 a § 1 mom. samt 18 b § 1 och 2 mom. i lag 1479/2001 och 28 a § i lag 1255/1989, som följer:
Grundersättningen för läkemedel är 50 procent av det belopp som överstiger 10 euro vid varje inköpstillfälle. Specialersättningen för läkemedel är 75 procent av det belopp som överstiger 5 euro vid varje inköpstillfälle, då det är fråga om nödvändiga läkemedel som används vid behandlingen av svåra och långvariga sjukdomar, och 100 procent av det belopp som vid varje inköpstillfälle överstiger 5 euro då det är fråga om ett nödvändigt läkemedel med ersättande eller korrigerande verkan som används vid behandlingen av svåra och långvariga sjukdomar.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Kliniska näringspreparat som behövs vid behandlingen av en svår sjukdom ersätts med 50 procent av det belopp som vid varje inköpstillfälle överstiger 10 euro eller med 75 procent av det belopp som vid varje inköpstillfälle överstiger 5 euro enligt vad som bestäms genom förordning av statsrådet. När ersättningsnivån bestäms skall det beaktas i vilken mån preparatet är nödvändigt och ekonomiskt fördelaktigt. Närmare bestämmelser om vad som skall anses vara svår sjukdom och ersättningsgillt preparat enligt detta moment utfärdas genom förordning av statsrådet. De i 5 § 1 mom. 3 a-punkten nämnda salvbaserna ersätts till 50 procent av det belopp som vid varje inköpstillfälle överstiger 10 euro. Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser också om den utredning som krävs för påvisande av behovet av ett kliniskt näringspreparat.
Har den försäkrade under de fyra månaderna innan arbetsoförmågan börjar fått arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa ( / ) eller utbildningsstöd enligt lagen om offentlig arbetskraftsservice ( / ) eller sysselsättningsstöd för arbetslivsträning, är den dagpenning som på grund av arbetsoförmåga skall betalas till honom eller henne minst 86 procent av beloppet av den förmån som har betalts till honom eller henne. När beloppet av arbetslöshetsförmånen och utbildningsstödet räknas ut beaktas inte
1) sådan inkomst enligt 4 kap. 4 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa som skall beaktas vid jämkning,
2) lön eller övriga arbetsinkomster enligt 9 kap. 5 § lagen om offentlig arbetskraftsservice,
3) förmån som avses i 4 kap. 7 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa och som enligt 27 § i denna lag skall dras av från dagpenningen,
4) av den förhöjda förtjänstdel som bestäms enligt 6 kap. 2 § 2 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa den del med vilken den överskrider den förtjänstdel som bestäms enligt 6 kap. 2 § 1 mom., eller
5) av förtjänstdelen i det förhöjda beloppet av den inkomstrelaterade dagpenning för tilläggsdagar som betalas enligt 6 kap. 10 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa den del med vilken den överskrider den förtjänstdel som bestäms enligt 6 kap. 2 § 1 mom.
Då av sjukdom föranledd arbetsoförmåga oavbrutet har varat minst 55 dagar betalas i dagpenning minst 11,45 euro.
En försäkrad som under de tre månader som omedelbart föregått arbetsoförmågan av någon orsak som beror på honom eller henne själv har varit utan eget eller annans arbete har utan hinder av 15 § 1 mom. rätt till dagpenning på 11,45 euro, när arbetsoförmågan oavbrutet har varat minst 55 dagar.
Moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningen per dag är lika stor som den dagpenning som nämns i 16, 17 och 18 a §. Moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningen är dock minst 11,45 euro per dag.
Specialvårdspenningen per dag är lika stor som den dagpenning som nämns i 16, 17 och 18 a §, dock minst 11,45 euro.
Har en försäkrad för den tid under vilken han eller hon varit arbetsoförmögen fått arbetslöshetsförmån som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller utbildningsstöd som avses i lagen om offentlig arbetskraftsservice, innehålls den dagpenning som enligt denna lag betalas för samma tid till ett belopp som motsvarar beloppet av den förmån som Folkpensionsanstalten betalat eller också betalas den till arbetslöshetskassan till den del som motsvarar den förmån som kassan betalat. Angående beloppet av dagpenning som innehållits eller utbetalts på detta sätt gäller på motsvarande sätt 28 § 3 mom.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
Lagens 18 a § 1 mom. tillämpas på sådan moderskaps-, särskild moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenning, partiell föräldrapenning samt specialvårdspenning om den försäkrades rätt till nämnda förmåner inträder när denna lag har trätt i kraft.
De belopp som anges i 18 b § 1 och 2 mom., 22 § 1 mom. och 23 e § 1 mom. tillämpas på en förmån som hänför sig till den tid då lagen är i kraft.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
ändras i lagen den 27 mars 1991 om rehabiliteringspenning (611/1991) 11 och 15 §, 18 § 4 mom. och 24 § 1 mom., dessa lagrum sådana de lyder, 11 §, 18 § 4 mom. och 24 § 1 mom. i lag 1065/1994 och 15 § i lag 1480/2001, som följer:
Betalning utan självrisktid
Självrisktid iakttas inte, om rehabiliteringsklienten omedelbart innan rehabiliteringen började fick dagpenning enligt sjukförsäkringslagen eller arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa ( / ) eller utbildningsstöd enligt lagen om offentlig arbetskraftsservice ( / ).
Rehabiliteringspenningens belopp för den som fått arbetslöshetsförmån, sysselsättningsstöd, utbildningsstöd eller studiepenning
Om en rehabiliteringsklient under de fyra månaderna innan rehabiliteringspenningen började löpa fick arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, utbildningsstöd enligt lagen om offentlig arbetskraftsservice eller sysselsättningsstöd för arbetslivsträning eller studiepenning eller vuxenstudiepenning enligt lagen om studiestöd (65/1994), skall när rehabiliteringen börjar i rehabiliteringspenning betalas minst det belopp i euro som avses i 18 a § sjukförsäkringslagen, ökat med 10 procent.
Samordning
Har rehabiliteringsklienten för samma tid fått arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, dagpenning, moderskaps- eller faderskapspenning enligt sjukförsäkringslagen, annan föräldrapenning än sådan som avses i 22 § 2 mom. sjukförsäkringslagen eller utbildningsstöd enligt lagen om offentlig arbetskraftsservice, innehålls rehabiliteringspenningen för samma tid till beloppet av den arbetslöshetsförmån, den dagpenning, moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenning enligt sjukförsäkringslagen eller det utbildningsstöd som har betalts, eller betalas rehabiliteringspenningen till arbetslöshetskassa till den del den motsvarar den förmån som kassan har betalt.
Rehabiliteringsunderstöd enligt prövning
Till en rehabiliteringsklient som fått rehabiliteringspenning för tiden efter rehabiliteringen kan betalas rehabiliteringsunderstöd enligt prövning, om detta är synnerligen behövligt med tanke på sysselsättandet av klienten. Rehabiliteringsunderstöd enligt prövning betalas dock inte för den tid för vilken klienten är berättigad till arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Helsingfors den 13 december 2002