Motivering

Med hänvisning till propositionen och övrig utredning anser utskottet att propositionen är behövlig och motiverad. De föreslagna ändringarna i lagen om utkomststöd förbättrar klienternas rättsskydd och lyfter fram socialarbetets betydelse när det gäller att bevilja utkomststöd och bedöma klientens situation. Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar.

Enligt grundlagen och förvaltningslagen är myndigheterna skyldiga att försöka behandla alla ärenden så snabbt som möjligt. En brådskande behandling av utkomststödsärenden betonades särskilt genom en ändring i 14 § i lagen om utkomststöd 2001. Enligt den ska ärendena behandlas utan dröjsmål i kommunerna. I den gällande lagen finns det inte inskrivet någon tidsgräns för behandling utan dröjsmål. Men social- och hälsovårdsutskottet har sett det som viktigt att fullfölja den rikstäckande rekommendationen att utkomststödsärenden ska tas till behandling inom en vecka efter att stödbehovet meddelats (ShUB 23/2000 rd).

Riksdagens justitieombudsman har i sina klagomålsavgöranden ansett att ansökan bör tas till behandling och också i princip avgöras inom en vecka i de fall där det inte behövs tilläggsutredningar. Om beslutet kräver tilläggsutredningar bör de begäras eller skaffas inom en vecka och beslutet bör fattas genast när de behövliga utredningarna inkommit (t.ex. JO:s avgörande den 27 augusti 2007, dnr 868/4/06).

Lagförslaget utgår från att utkomststödsärenden ska handläggas så att klientens rätt till nödvändig försörjning och omsorg inte riskeras. Utskottet välkomnar bestämmelsen i 14 a § att brådskande utkomststödsärenden ska handläggas samma eller nästa vardag. I andra än brådskande fall ska beslutet fattas utan dröjsmål, dock senast den sjunde vardagen efter att ansökan inkommit. Behandlingstiden kan alltså vara längre än en kalendervecka. Myndigheten ska bedöma hur brådskande ansökan är med beaktande av hur länge det kommer att ta att betala ut stödet efter att beslutet fattats.

Utskottet ser det som viktigt att utkomststödsärendena behandlas i rask takt även om stödbehovet inte är så omedelbart att ärendet måste behandlas som brådskande. Lagen utgår fortfarande från att alla utkomststödsärenden ska behandlas utan dröjsmål, framhåller utskottet. Vi måste bevaka hur de nya tidsfristerna utfaller och påverkar behandlingstiderna. De får inte i praktiken bli minimitider.

Lagförslaget beräknas föra med sig ett behov av att öka personalen med 50 personer i hela landet. Men utskottets åsikt är att tillskottet inte kommer att räcka till, åtminstone inte under övergångsperioden. Enligt utredning når 87 procent av kommunerna upp till en genomsnittlig väntetid på sju vardagar i fråga om nya klienter. Hälften av de tjugo kommuner där klientantalet är störst uppfyller kravet på att väntetiden ska vara högst sju vardagar. I de största kommunerna kommer reformen alltså i början att förorsaka extra arbete för att nå de föreslagna tidsfristerna. Om kommunen inte fullgör sin lagfästa skyldighet och det bevisligen beror på försummelser från tjänstemännens eller de förtroendevaldas sida eller något annat förfarande kan det leda till åtal för tjänstebrott. Utskottet framhåller att kommunerna bör avdela tillräckliga resurser för att genomföra ändringen.

Enligt 14 a § i lagförslaget är tidsfristen sju vardagar också i fråga om personliga samtal med socialarbetare eller socialhandledare. Socialarbetet är särskilt viktigt om stödbehovet inte är kortvarigt eller tillfälligt. De viktigaste leden i processen när det gäller socialtjänster för vuxna går ut på att bedöma servicebehovet, lägga upp en serviceplan i förekommande fall, fatta beslut, genomföra åtgärderna och utvärdera effekterna. De föreslagna tidsfristerna får inte leda till att socialarbetet bland vuxna blir innehållsligt inskränkt. Utskottet anser att praxisen och arbetsfördelningen inom socialvården bör förbättras på så sätt att socialarbetet, socialhandledningen och förmånshandläggningen bildar en ändamålsenlig och fungerande helhet. Med hjälp av en förbättrad arbetsuppläggning och utbildning på arbetsplatsen kan sådant som kommit fram under processens lopp komma till nytta i det förebyggande arbetet. Samtidigt förbättras arbetsresultaten och effekterna.

Reformen av den sociala tryggheten bör genomföras med hänsyn till de faktorer som gör att handläggningen av utkomststödsärenden blir överbelastad. Utskottet har upprepade gånger framhållit att de primära förmånerna bör hålla en tillräckligt hög nivå för att behovet av utkomststöd ska minska. Dessutom bör den sociala tryggheten bli mer flexibelt samordnad med möjligheterna att arbeta så att stödtagaren får mer inkomster genom att ta emot arbete.