Allmän motivering

Propositionen innebär att det blir lättare att få arbetslöshetsförmåner och utbildningsdagpenning. Med hänvisning till inkommen utredning finner utskottet förslagen nödvändiga och lämpliga.

Enligt utskottet är det socialpolitiskt sett mycket befogat att en make inte får sin arbetslöshetsförmån reducerad av att den andra maken får stöd för hemvård av barn när han eller hon själv tar hand om barnet och inte samtidigt har rätt att få arbetslöshetsförmån på grund av moderskaps-, särskild moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning. Den föreslagna ändringen spelar en roll för ansträngningarna att motverka fattigdomen bland barnfamiljerna i och med att reformen garanterar familjen ekonomisk trygghet när familjen får fler barn när den ena föräldern är arbetslös.

Ändringarna i reglerna för utbildningsdagpenning ger de sökande bättre ekonomiska möjligheter och underlättar för arbetslösa att utbilda sig. Dessutom blir de sökande mer jämlika när tiden i arbete i fråga om utbildningsdagpenning börjar räknas enligt samma regler som för de övriga extra förmånerna vid arbetslöshet. Detta möjliggörs genom att tiden för familjeledighet, beväringstjänst och civiltjänstgöring räknas in i tiden i arbete enligt lika villkor.

I propositionen föreslås att arbetslöshetsvillkoret för utbildningsdagpenning sänks från 86 till 65 år. Inga arbetslöshetsdagar krävs om den sökande har inlett eller fortsätter med utbildning som främjar yrkeskompetensen och utbildningen finns inskriven i en sysselsättningsplan. I likhet med arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser social- och hälsovårdsutskottet det förkortade arbetslöshetskravet vara ett bra förslag. Extra positivt är det att arbetslöshetskravet framöver inte ska gälla personer som omfattas av omställningsskyddet, vilket redogörs ovan. I samband med behandlingen av omställningsskyddet (RP 48/2005 rd) antog riksdagen ett uttalande. I uttalandet förutsatte riksdagen att regeringen utreder möjligheterna att inkludera frivillig utbildning bland de åtgärder som berättigar till tillägg för sysselsättningslan och slopar kravet på arbetslöshet i minst 86 dagar för utbildningsdagpenning så att arbetslösa kan söka in till utbildning genast när arbetslösheten inträder. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser i sitt utlåtande det viktigt att regeringen fortsätter sina ansträngningar att ytterligare förkorta arbetslöshetskravet från 65 dagar eller att slopa kravet helt och hållet. Social- och hälsovårdsutskottet håller med arbetslivs- och jämställdhetsutskottet om detta.

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet påpekar att propositionen inte innefattar något förslag till utbetalning av ett tillägg för sysselsättningsplan under den tid som frivilliga studier bedrivs. Tillägget för sysselsättningsplan är en viktig ekonomisk förmån med avseende på de arbetslösas försörjning och riktar in de tilläggsberättigade personernas intresse på de åtgärder som tilllägget betalas ut för, påpekar arbetslivs- och jämställdhetsutskottet vidare. Många gånger vore det betydligt meningsfullare för både arbetskraftsförvaltningen och de arbetslösa att frivilligutbildning för arbetslösa jämställs med arbetskraftsutbildning i ekonomiskt hänseende. Då kunde de arbetslösa söka in till utbildning mer på grund av utbildningsområdet och mindre utifrån formella kriterier. Åtgärder bör i första hand alltid planeras utifrån kravet att de ska förkorta arbetslöshetstiden och ge de arbetslösa möjligheter att snabbare få arbete, framhåller social- och hälsovårdsutskottet. I likhet med arbetslivs- och jämställdhetsutskottet är det enligt social- och hälsovårdsutskottet viktigt att regeringen i samråd med arbetsmarknadsorganisationerna fortsätter att förhandla om möjligheterna att inkludera frivilligutbildning i de åtgärder som ger arbetslösa rätt att få tillägg för sysselsättningsplan.

Under behandlingens gång har utskottet uppmärksamgjorts på att de ändringar i arbetspensionslagstiftningen som trädde i kraft från och med i år har vissa konsekvenser för utkomstskyddet för arbetslösa. Enligt 3 kap. 4 § 2 mom. 1 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa kan den som får ålderspension enligt folkpensionslagen och arbetspensionslagarna från och med 2005 inte längre få utkomstskydd för arbetslösa. Detta innebär att personer inom branscher med särskild yrkesbetingad pensionsålder inte längre kan få utkomstskydd för arbetslösa vid sidan av pensionen, när den nya bestämmelsen utesluter alla ålderspensionstagare oavsett pensionsbeloppet. I samband med ändringarna av lagen om utkomstskydd för arbetslösa inom ramen för arbetspensionsreformen förutsatte utskottet att regeringen utreder hur samordningen av arbetspensionssystemet och utkomstskyddet för arbetslösa kan förbättras för att människor ska vara längre i förvärvslivet och pensionera sig senare (ShUB 43/2004 rd). Utskottet anser det nödvändigt att social- och hälsovårdsministeriet snabbt tar reda på vilka problem de nya bestämmelserna medfört och utreder möjligheterna att ändra lagstiftningen.