Allmän motivering
Utskottet välkomnar att lagstiftningen om olycksfall
i arbetet och yrkessjukdomar revideras efter långvarig
beredning. Reformen förtydligar och moderniserar bestämmelserna,
som i dag finns spridda över flera lagar. Upplägget är tydligare
när tre lagar sammanförs till en enda lag. Kraven
i grundlagen beaktas bättre, vilket konkret innebär
att parternas rättigheter och skyldigheter framgår
tydligare av lagen än fallet är med den gällande
lagstiftningen. Reformen ändrar inte grundstrukturen, exempelvis
finansieringen eller genomförandet, i försäkringen
för olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar. Ersättningsnivåerna ändras
inte heller i någon större utsträckning.
Det är positivt att reformen tar hänsyn till
förändringarna i arbetslivet, bland annat distansarbete
och det ökade resandet i arbetet. En viktig nyhet är
också att ersättningsärenden ska handläggas
snabbare. Följaktligen får försäkringsanstalterna
sju vardagar på sig att senast börja utreda ett
ersättningsärende. Fristen för att fatta besluten
förkortas från tre till en månad från
att försäkringsanstalten har fått nödvändig
information för att avgöra ärendet. Dessutom är
både den skadade och arbetsgivaren skyldiga att medverka
till att ett ersättningsärende handläggs
snabbt.
Många av de tolkningar som utformats utifrån
rätts- och ersättningspraxis för den
gällande lagstiftningen skrivs in i den nya lagen. Den nya
lagen avses vara mer detaljerad bland annat om de förhållanden
som berättigar till ersättning för ett
olycksfall i arbetet eller en yrkessjukdom. Dessutom kräver
lagen att det medicinska orsakssambandet bedöms, vilket är
viktigt i ersättningsrättsligt hänseende.
I och med att ersättningsprinciperna framgår tydligare
av lagen blir systemet mer öppet samtidigt som beslutskriterierna
blir begripligare.
Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med kommentarerna
och de främst lagtekniska ändringsförslagen
nedan.
Tillämpningsområde
Lagförslaget avser arbete som utförs i förvärvssyfte.
Beträffande arbetstagare gäller tillämpningsområdet
bara anställnings- och tjänsteförhållande.
För företagare ska det fortfarande vara frivilligt
att teckna olycksfallsförsäkring. Företagare är
personer som är skyldiga att teckna försäkring
för sig själva enligt lagen om pension för företagare.
I det hänseendet förtydligar lagförslaget
företagarnas sociala trygghet.
Tillämpningsområdet inbegriper inte vissa grupper
med särskilda behov i lagen om olycksfallsförsäkring.
Det gäller bland annat närståendevårdare
och familjevårdare, men också personal inom arbetsverksamhet
i rehabiliteringssyfte och arbetsverksamhet för personer
med funktionsnedsättning, när arbetet inte utförs
i anställningsförhållande. Det planeras
en särskild lag om dessa grupper som ska inbegripa dem
i den obligatoriska försäkringen enligt lagen
om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Samtidigt utreds
det om bestämmelserna om olycksfallsförsäkring
behöver ses över i deras fall och om det vore
lämpligast att de försäkras i samma försäkringsanstalt.
Utskottet påpekar att ändringarna måste
träda i kraft samtidigt med lagarna i denna proposition.
Yrkesmilitärer är statliga tjänstemän
och de ingår därför i tillämpningsområdet.
Däremot bereds för närvarande en särskild
lag om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar som ska gälla
personer som deltar i civila och militära krishanteringsinsatser.
Också lagen om olycksfall i militärtjänst
kommer att ses över samtidigt.
Yrkesinriktad rehabilitering
Det är extra välkommet att regeringen vill
effektivisera den yrkesinriktade rehabiliteringen. Om en skadad är
arbetsoförmågan och arbetsoförmågan
drar ut på tiden, ska försäkringsanstalten inom
tre månader bedöma behovet av rehabilitering.
Därefter ska den göra en ny bedömning
var tredje månad. Dessutom förpliktar lagen försäkringsanstalten
att följa upp hur utredningen av rehabiliteringsärendet
fortskrider. Utskottet understryker vikten av att rehabiliteringsbehovet upptäcks
så tidigt som möjligt, att man kommer fram till
en lämplig rehabiliteringsmetod för den skadade
och att det aktivt följs upp hur rehabiliteringen fortskrider.
Bestämmelserna om vad rehabiliteringen ska innefatta motsvarar
i stora drag de gällande bestämmelserna, och det
görs inga större ändringar i nuvarande
tillämpningspraxis.
Menersättning
Enligt den nya lagen ska menersättning ges ut som engångsersättning
i invaliditetsklasserna 1—5. I fortsättningen
ska menersättningen beräknas enligt samma kriterier
för både kvinnor och män. Också den
gällande lagen om olycksfallsförsäkring
kommer att ändras på den punkten redan
från och med april, eftersom de gällande bestämmelserna
ger män lägre menersättning på grund
av kortare förväntad livstid och detta inte är
förenligt med EU:s jämställdhetsdirektiv.
Efter dom C-318/13 från Europeiska unionens domstol är
det klart att engångsersättningen inom menersättningen
inte kan vara könsrelaterad. Ändringen innebär
också att extra ersättningar måste betalas
ut retroaktivt i de fall när engångsersättning
har getts ut efter domen från EU-domstolen. Utskottet behandlade olikheterna
i beräkningskriterierna för menersättning
till kvinnor och män i betänkande ShUB 55/2009
rd och framhöll då att vi bör
frångå olika beräkningskriterier för
kvinnor och män och att könsneutrala beräkningskriterier
i vilket fall som helst är mer förenliga med vår
lagstadgade socialförsäkring.
Överklagande
Den som är missnöjd med beslutet från
försäkringsanstalten kan överklaga beslutet
till besvärsnämnden för olycksfallsärenden.
Beslut från besvärsnämnden kan överklagas
hos försäkringsdomstolen. I båda fallen
tillämpas förvaltningsprocesslagen på överklagandet.
I vissa fall kan ett beslut från försäkringsdomstolen överklagas
till högsta domstolen. Men det krävs alltid besvärstillstånd.
I högsta domstolen betraktas målet som tvistemål
och följaktligen tillämpas rättegångsbalken
i dessa fall.
Ärenden som gäller socialförsäkringen
ska överklagas enligt förvaltningsprocesslagen
och högsta förvaltningsdomstolen är då den
högsta instansen. Efter försäkringsdomstolen ändras processbestämmelserna
i mål som gäller olycksfall i arbetet vid överklagande
från förvaltningsprocess till civil process. Det
betyder att principerna för bevisning och kostnadsersättning ändras
under överklagandeprocessen. Utskottet menar att man bör
utreda om bestämmelserna om överklagande är
rationella.
Sjukdomar relaterade till fuktskador
I samband med propositionen utredde en trepartsgrupp möjligheterna
att införa en förmån liknande dagpenning,
när en arbetstagare blir tvungen att byta arbete eftersom
han eller hon inte kan arbeta kvar på grund av ohälsa
som beror på fuktskador på arbetsplatsen, trots
att personen inte har diagnostiserats med någon yrkessjukdom
enligt den nya lagen.
Enligt uppgift till utskottet förbereddes ett utkast
till en temporär försökslag. På vissa
villkor hade arbetstagare kunnat få förmånen
i högst sex månader, om de deltar i arbetsprövning
eller arbetsträning någon annanstans än
hos sin arbetsgivare. Parterna kunde dock inte nå så stor
samsyn att beredningen hade kunnat fortsätta.
De som inte kan arbeta kvar på grund av mikrobiell
exponering vid fuktskador på arbetsplatsen står
i de flesta fall helt utanför alla system för
försörjningstrygghet, framhåller utskottet. De
betraktas inte som arbetsoförmögna och sjukdagpenning
ges bara ut för en viss tid. Dessutom har de begränsade
möjligheter att söka andra jobb på grund
av exponeringen. Som arbetslivs- och jämställdhetsutskottet
framhåller är förlust av arbetsförmågan
då inte relaterad till själva arbetet utan har
exempelvis samband med byggnaden där arbetet finns.
Ohälsa relaterad till exponering förekommer mycket
ofta, men kunskaperna om de exakta sjukdomsalstrarna är
fortfarande bristfälliga. I merparten av fallen går
det inte att entydigt mäta eller klarlägga sjukdomsalstraren.
Situationen är inte tillfredsställande för
dem som insjuknar, anser utskottet. Det finns all anledning att
fortsätta med arbetet att förbättra situationen
för personer som utsatts för mikrobiell exponering
vid fuktskador för att de ska ges chansen att få anställning
inom sitt yrke.
Åtgärder för att förebygga
olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar
Årligen råkar ungefär 125 000 arbetstagare
och cirka 7 000 företagare ut för olycksfall i
arbetet i vårt land. De viktigaste bestämmelserna
för att förebygga olycksfall i arbetet finns i
arbetarskyddslagen och bestämmelser om tillsyn i lagen
om tillsynen över arbetarskyddet och om arbetarskyddssamarbete
på arbetsplatsen. Årligen upptäcks cirka
4 000 fall av yrkessjukdomar eller misstanke om yrkessjukdom. Det är
enligt utskottet viktigt att sätta in effektiva åtgärder
för att förebygga arbetsoförmåga
till följd av olycksfall i arbetet eller yrkessjukdomar.
Dessutom vill utskottet framhålla att andra sjukdomar med
anknytning till arbetet har ännu större inverkan
på arbetsförmågan och folkhälsan än yrkessjukdomar.
Därför är det av största vikt med
avseende på bibehållen arbetsförmåga
att faktorer som orsakar sjukdomar i rörelseorganen och
psykiska problem åtgärdas också i arbetslivet.
Information
De försäkringsanstalter som ska verkställa
den nya lagstiftningen blir tvungna att göra stora omställningar
i sina informationssystem och kommer att ha mycket administrativt
arbete. Verkställigheten kommer också att kräva
stora satsningar på utbildning. Dessutom kommer två lagar ännu
länge att tillämpas parallellt eftersom den gamla
lagen ska tillämpas på olycksfall i arbetet som
inträffat och yrkessjukdomar som debuterat före
2016. Det är följaktligen mycket viktigt att både
försäkringstagare och försäkringsgivare
blir väl informerade om reformen.
Detaljmotivering
Propositionen innehåller ett flertal lagförslag som ändras
på samma sätt som i propositionen med förslag
till lag om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och
om yrkessjukdomar och till vissa lagar som har samband med den (RP 278/2014
rd). Den propositionen tar hänsyn till formuleringarna
i den nu aktuella propositionen, men innehåller också en
del andra ändringar. Därför föreslår
utskottet här att lagförslag 3—6 och
9—13 avvisas.
Lagförslag 1
8 §. Arbete som utförs i egenskap av arbetstagare.
I 2 punkten nämns lagen om hushållsarbetstagares
arbetsförhållande ().
Lagen har upphävs genom lagen om upphävande av
lagen om hushållsarbetstagares arbetsförhållande ()
och den måste strykas i 2 punkten.
62 §. Avdrag för löntagarpremier
som görs på dagpenningen.
Paragrafen nämner inte rehabiliteringspenning som ges
ut till samma belopp som dagpenning och betalas ut under dagpenningsperioden,
dvs. i ett år räknat från skadefallet.
Tanken med paragrafen har inte varit att ändra avdraget.
Utskottet föreslår därför att
paragrafen ändras till att avdraget också får
göras på rehabiliteringspenning som ges ut till
samma belopp som dagpenning. Paragrafen får därför
ett nytt 3 mom. som föreskriver att bestämmelserna om
dagpenning i 1 och 2 mom. tillämpas på rehabiliteringspenning
som betalas ut till samma belopp som dagpenning. Samma formulering
ingår i 135 § 2 mom.
89 §. Yrkesinriktad rehabilitering.
Utskottet föreslår att "på arbetsklinik
eller någon annan liknande inrättning" stryks
i 3 mom. 3 punkten om arbetsträning. Begreppet arbetsklinik är
föråldrat och arbetsträning genomförs
inte längre inom ramen för rehabilitering bekostad
av olycksfallsförsäkringsanstalterna. Formuleringen
arbetsträning i det tidigare eller det nya arbetet täcker
in de till buds stående insatserna.
221 §. Namnteckningsrätt, bokföring
och bok-slut samt revisorer.
I 3 mom. om Olycksfallsförsäkringscentralen
måste den felaktiga formuleringen "Styrelsen ska
välja" ändras till "Det allmänna
mötet ska välja". I 215 § 2 mom. 5 punkten
om det allmänna mötet nämns denna uppgift.
225 §. Skadeståndsskyldighet för
en styrelseledamot.
Utskottet föreslår att paragrafen ändras eftersom
verkställande direktören för Olycksfallsförsäkringscentralen
av misstag har utelämnats. Verkställande direktören
står inte i anställningsförhållande
till Olycksfallsförsäkringscentralen utan han
eller hon är ett organ med lagstadgade uppgifter. Därför är
det lämpligt att föreskriva om verkställande
direktörens skadeståndsskyldighet på samma
sätt som om styrelsens skadeståndsskyldighet.
Paragrafen gäller annan skadeståndsskyldighet än
den som beror på tjänsteansvar.
Lagförslag 7
Utskottet föreslår att lagförslaget ändras
eftersom de ändrade paragraferna har sin slutliga utformning
i proposition RP 278/2014 rd, utom 26 § som
bara finns i denna proposition.
Lagförslag 23
Sedan propositionen lämnades har 84 § 1 mom. ändrats
genom lag , som trädde
i kraft den 1 januari 2015. Följaktligen måste
lagförslaget ändras.
Lagförslag 36
Riksdagen har godkänt en ny 15 punkt i 6 § 1 mom.
på grundval av proposition RP 166/2014 rd.
Därför blir 15 punkten i propositionen 16 punkten.