Allmän motivering

I propositionen föreslås att mål- och verksamhetsprogrammet för social- och hälsovården ersätts med ett nationellt utvecklingsprogram. Enligt vissa bedömningar har mål- och verksamhetsprogrammet haft liten direkteffekt på de kommunala social- och hälsovårdstjänsterna. Dessutom har det kalkylerade statsandelssystemet inte i tillräckligt hög grad styrt kommunerna att satsa på verksamhet som ingår i de rikstäckande målen. Sedan statsandelsreformen på 1990-talet har staten fått en starkare styrande roll i vissa fall. Staten har tillfört klienterna inom social- och hälsovården en starkare ställning och ändrat speciallagstiftningen. I samband med kommun- och servicestrukturreformen är det tänkt att statsandelarna till förvaltningarna slås ihop. Det i sin tur ställer nya krav på förbättringar i styr- och utvärderingssystemet. Förslaget att ersätta mål- och verksamhetsprogrammet med ett nationellt utvecklingsprogram är det första steget i en reform av styrningen inom social- och hälsovården. I det andra steget kommer statsandelssystemet för utvecklingsverksamheten att ses över och finansieringen av utvecklingsprojekt kopplas ihop med målen för den permanenta utvecklingsverksamheten.

I utvecklingsprogrammet preciseras de social- och hälsovårdspolitiska målen i regeringsprogrammet. Samtidigt samordnas utvecklingsprogrammet med basserviceprogrammet. Med hjälp av utvecklingsprogrammet kan en simultan utveckling av social- och hälsovården komprimeras och utvecklingsarbetet bli mer långsiktigt, målinriktat och effektivt. Utvecklingsprogrammet tillåter att verksamheten styrs mer metodiskt och resultaten av utvecklingsarbetet utnyttjas dels när mål och prioriteringar läggs upp, dels i arbetet ute på fältet. Syftet är att styrmekanismen ska vara tydligare och tillåta mer insyn för de som behöver den. Det är angeläget, understryker utskottet, att styrmekanismen anpassas till genomförandet och verkställigheten av kommun- och servicestrukturreformen, det vill säga kan införas i början av 2008. Den föreslagna programstyrningen ger bättre möjligheter att utvärdera utvecklingsbehoven. Information om insatser för att främja välbefinnande och hälsa och utveckla servicesystemet bör utnyttjas fullt ut så långt det är möjligt, påpekar utskottet. I forsknings- och utvecklingsarbetet kan framöver mer aktuell information som genereras med hjälp av elektroniska klientdatasystem utnyttjas. Statsunderstöden kan användas till att finansiera utvecklingsarbete med särskild nationell relevans.

Det behövs en nationell delegation för social- och hälsovården som sammanställer och genomför målen inom social- och hälsovården. För delegationens arbete och också för en framgångsrik programstyrning är det viktigt att arbetet är ordnat så att delegationen kan arbeta med att engagera aktörer både inom centralförvaltningen och inom social- och hälsovården för målen i utvecklingsprogrammet. Regeringen föreslår att den nationella delegationen ska kunna få regionala ledningsgrupper till sin hjälp. Utskottet menar att ledningsgrupperna bör vara mycket brett sammansatta och inte ha uppdrag som sammanfaller med andra regionala samarbetsorgan.

Utvecklingsprogrammet anger de viktigaste målen för social- och hälsovårdspolitiken, prioriterade områden inom utveckling och övervakning för programperioden, likaså de viktigaste reform- och lagstiftningsprojekten, anvisningar och riktlinjer. Delegationen ska kunna lägga fram förslag för social- och hälsovårdsministeriet till rekommendationer och anvisningar som kan främja och stödja måluppfyllelsen. Varken utvecklingsprogrammet eller förslagen från delegationen är direkt förpliktande för aktörerna inom social- och hälsovården, påpekar utskottet. Förpliktande bestämmelser måste i förekommande fall utfärdas med stöd av behörig lagstiftning.