Allmänt

Regeringen föreslår att det stiftas en lag om tillsyn över ordnandet och produktionen av social- och hälsovården (nedan tillsynslagen), där det föreskrivs om verksamhetsförutsättningar, registrering, egenkontroll och myndighetstillsyn för privata och offentliga tjänsteproducenter. 

Syftet är att göra den nuvarande lagstiftningen enhetligare och stärka tjänsternas kvalitet samt klient- och patientsäkerheten med beaktande av förnyade sätt att producera tjänster. Ett mål är också att främja samarbetet mellan tjänsteproducenten och tillsynsmyndigheterna. Propositionen har ett nära samband med den social- och hälsovårdsreform som trädde i kraft vid ingången av 2023. 

Utskottet anser att syftet med propositionen är befogat och förordar att lagförslagen godkänns. Utskottet föreslår med anledning av grundlagsutskottets utlåtande (GrUU 96/2022 rd) och social- och hälsovårdsutskottets sakkunnigutfrågning vissa ändringar i lagförslag 1 och 3. 

Tillämpningsområde

I tillsynslagen föreslås bestämmelser om tillsynen över statens, välfärdsområdenas, Helsingfors stads och HUS-sammanslutningens ordnande av social- och hälsovården samt om tillsynen över social- och hälsovårdstjänster som tillhandahålls offentligt eller i privaträttslig form. 

Enligt 2 § i förslaget till tillsynslag gäller lagen inte avgiftsfria tjänster, med undantag för social- och hälsovårdstjänster som är avgiftsfria enligt lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992) eller beslut som meddelats med stöd av den eller sådana avgiftsfria social- och hälsovårdstjänster som staten ansvarar för att ordna. Den föreslagna lagen tillämpas inte heller på företag som förmedlar personal inom social- och hälsovården, det vill säga bemanningsföretag. 

När det gäller lagens tillämpningsområde lyfte sakkunniga fram frågan om tillsynen över familjevården och närståendevården, som båda genomförs med stöd av ett uppdragsavtal mellan kommunen och vårdaren. Enligt utredning till utskottet har närståendevård och familjevård som utförs genom uppdragsavtal lämnats utanför tillämpningsområdet, eftersom de ofta utförs av anhöriga eller närstående i klientens, en anhörigs eller en närståendes privata bostad. Enligt 22 § i familjevårdslagen (263/2015) ska välfärdsområdet övervaka närståendevård och familjevård som det avtalat om genom uppdragsavtal. Enligt bestämmelsen kan både det välfärdsområde som gjort placeringen och det välfärdsområde inom vars område placeringen gjorts inspektera de verksamhetsenheter och lokaler som används vid ordnandet av den verksamhet som avses i familjevårdslagen på platsen för familjevård när det finns grundad anledning att förrätta en inspektion. Enligt 11 § i lagen om stöd för närståendevård (937/2005) svarar det välfärdsområde som är skyldigt att ordna socialservice för den vårdbehövande för ordnandet av stödet och 9 § i lagen om närståendevård möjliggör uppsägning och hävning av avtalet om närståendevård. Laglighetsövervakarna övervakar genomförandet av den primära kontroll och egenkontroll som hör till välfärdsområdets organiseringsuppgift. 

Registreringsförfarande

Genom den föreslagna tillsynslagen införs ett nytt riksomfattande register som omfattar tjänsteproducenter, tjänsteenheter och tjänster inom social- och hälsovården inom både den offentliga och den privata sektorn. Enligt 5 § i förslaget till tillsynslag förutsätter inledandet av verksamheten att både tjänsteproducenten och tjänsteenheten är registrerade i registret över tjänsteproducenter och att det har fattats ett beslut om registreringen. Syftet med registret är att stärka och sammanställa det nationella kunskapsunderlaget samt att främja befolkningens tillgång till information. 

Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och regionförvaltningsverken fungerar enligt propositionen som tillsynsmyndigheter. Tjänsteproducenten lämnar registreringsuppgifterna elektroniskt till Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och därifrån överförs de automatiskt till det behöriga regionförvaltningsverket. Ärendet ska behandlas av det regionförvaltningsverk inom vars verksamhetsområde tjänsterna produceras. Om tjänster produceras inom flera regionförvaltningsverks områden behandlas ärendet av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården. 

Social- och hälsovårdsutskottet välkomnar att det i tillsynslagen föreslås enhetliga villkor som syftar till att trygga klient- och patientsäkerheten för alla tjänsteproducenter inom social- och hälsovården och att registreringsförfarandet gäller både privata och offentliga tjänsteproducenter oberoende av deras juridiska form. En förutsättning för registrering är att tjänsteproducenten och tjänsteenheten uppfyller de ekonomiska, funktionella och administrativa förutsättningar som föreskrivs för dem och om vilka det föreslås bestämmelser i 6—10 § i tillsynslagen. 

Sakkunniga lyfte fram flera detaljfrågor som gäller förutsättningarna för registrering och de uppgifter som lämnas för registrering. Utskottet konstaterar att även om de uppgifter som föreskrivs genom lag är gemensamma för alla producenter, måste de alltid anpassas till serviceverksamhetens faktiska karaktär. Utskottet anser det vara viktigt att man som en del av styrningen och övervakningen av verkställigheten av lagen fäster uppmärksamhet vid sättet att lämna uppgifter, nivån på uppgifterna och anpassningen av dem till den aktuella formen av serviceverksamhet. 

Grundlagsutskottet fäster i sitt utlåtande (styckena 6—8) uppmärksamhet vid ändringsbehoven i bestämmelserna om förutsättningarna för registrering och registreringsförfarandet. Enligt grundlagsutskottets utlåtande (stycke 6) är det av orsaker som beror på 18 § i grundlagen nödvändigt att komplettera lagförslaget med en bestämmelse om att det i registret införs tjänsteproducenter och tjänsteenheter som uppfyller de lagstadgade kraven. Det är ett villkor för att lagförslag 1 ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. 

Grundlagsutskottet konstaterar också i sitt utlåtande (stycke 7) att tillsynsmyndigheten enligt 21 § i tillsynslagen vid behov i registreringsbeslutet för de lokaler och den utrustning som används i tjänsteproduktionen, personalen, egenkontrollen, de uppgifter som ska lämnas tillsynsmyndigheten, registrering för viss tid eller tjänsternas innehåll och tillvägagångssätten får ställa sådana villkor som är nödvändiga för att garantera klient- och patientsäkerheten. Enligt grundlagsutskottets utlåtande bör behörigheten i fråga om sådana villkor begränsas på författningsgrund till exempel så att den endast kan gälla villkor som preciserar de skyldigheter som föreskrivs i lag. 

Social- och hälsovårdsutskottet föreslår med anledning av grundlagsutskottets utlåtande att 21 § i förslaget till tillsynslag kompletteras på det sätt som närmare beskrivs nedan i detaljmotiveringen så att det i registret antecknas tjänsteproducenter och tjänsteenheter som uppfyller de lagstadgade kraven och att det i registreringsbeslutet endast får uppställas villkor som preciserar skyldigheterna enligt tillsynslagen eller någon annan social- och hälsovårdslag. 

Enligt grundlagsutskottet utlåtande (stycke 8) bör det dessutom av lagen tydligare framgå att ett registreringsärende inleds på ansökan och att bestämmelserna om en gemensam tjänsteenhet i 22 § avser möjligheten att ansöka om registrering av en gemensam tjänsteenhet. Med anledning av utlåtandet föreslår social- och hälsovårdsutskottet preciseringar i 16 § 1, 2, 4 och 5 punkten. 

Avförande ur registret

Bestämmelser om avförande av en tjänsteproducent ur registret föreslås i 40 § i tillsynslagen och bestämmelser om avförande av en registrering av en tjänsteenhet i 41 §. Enligt den föreslagna regleringen ska tillsynsmyndigheten avföra en tjänsteproducent ur registret, om tjänsteproducenten inte längre uppfyller förutsättningarna enligt 6—10 § i detta lagförslag och bristen är väsentlig. Registreringen av en tjänsteenhet ska avföras, om registreringen av den tjänsteproducent som ansvarar för tjänsteenheten avförs eller om tjänsteproducenten meddelar att tjänsteenhetens verksamhet eller en del av den har upphört eller om tjänsteproduktionen har avslutats. Dessutom kan en registrering av en tjänsteenhet avföras, om registreringen har baserat sig på vilseledande eller oriktiga uppgifter som tjänsteproducenten har lämnat eller om tjänsten inte till väsentliga delar uppfyller de föreskrivna verksamhetsförutsättningarna. 

Enligt grundlagsutskottets utlåtande (stycke 9—10) är avregistreringen jämförbar med återkallande av näringstillstånd i det nu aktuella regleringssammanhanget, och grundlagsutskottet har inget att anmärka på propositionen i fråga om näringsfriheten. 

Grundlagsutskottet (stycke 11) fäster ändå uppmärksamhet vid att avförande ur registret också kan gälla exempelvis en tjänsteproducent inom välfärdsområdet, varvid det centrala är skyldigheten enligt 19 § 3 mom. i grundlagen för det allmänna att, i enlighet med vad som närmare bestäms genom lag, tillförsäkra var och en tillräckliga social- och hälsovårdstjänster och en allmän skyldighet enligt 22 § i grundlagen att trygga de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna. Enligt grundlagsutskottet (stycke 13) kan avförande ur registret och det anknytande förbudet mot produktion av social- och hälsovårdstjänster svårligen samordnas med det allmännas skyldigheter enligt 19 § i grundlagen, och social- och hälsovårdsutskottet bör ytterligare överväga hur regleringen kan ändras till denna del. 

Enligt utredning till social- och hälsovårdsutskottet är avförande ur registret en åtgärd i sista hand som kommer i fråga endast i sådana fall där serviceverksamheten har förlorat sin klient- och patientsäkerhet på ett så grundläggande sätt att det inte är möjligt att fortsätta verksamheten väsentligt utan att klienternas och patienternas rättigheter enligt grundlagen kränks. Tillsynsmyndigheten är skyldig att vid påföljdsprövningen använda ändamålsenlig bindnings- och proportionalitetsprövning på ett sätt som bedömer påföljdens konsekvenser för tillgodoseendet av klientens och patientens rättigheter. Lindrigare påföljder är alltid primära och påföljderna ska alltid riktas till den del av serviceverksamheten där problemen framträder. Det ska också alltid reserveras tillräckligt med tid för korrigerande åtgärder och korrigeringarna ska de facto vara möjliga i enlighet med proportionalitetsprincipen. Enligt utredningen är tröskeln hög för att upphöra med den organiseringsansvariga verksamheten, och myndigheten har möjlighet att genom övergångsarrangemang trygga klienternas och patienternas rätt till tjänster, exempelvis utifrån en tidsfrist då tjänsterna ordnas genom samarbete och upphandling. 

Social- och hälsovårdsutskottet anser att offentliga aktörer med lagstadgat ansvar för att ordna tjänster inte i fråga om avregistrering kan jämställas med privata tjänsteproducenter. De offentliga tjänsteanordnarna har lagstadgade skyldigheter att se till att befolkningen har tillgång till tjänster. Dessutom förutsätts det av välfärdsområdena i 12 § 1 mom. i lagen om ordnande av social- och hälsovård (612/2021) tillräcklig egen serviceproduktion för att välfärdsområdet i alla situationer ska kunna sköta sitt organiseringsansvar. Det är således fråga om en uppgift som det allmänna enligt lag ska trygga. Bedömningsförfarandet enligt 122 och 123 § i lagen om välfärdsområden (611/2021) kan leda till sammanslagning av välfärdsområden, om välfärdsområdets förmåga att ordna tjänster har äventyrats annat än tillfälligt. Genom sammanslagningen säkerställs i sista hand att det inte på något område uppstår en situation där ingen aktör har organiseringsansvar för tjänsterna. 

Utskottet anser att bestämmelserna om organiseringsansvar står i strid med den föreslagna regleringen. Med stöd av den kan tillsynsmyndigheten genom sitt beslut frånta den offentliga tjänsteanordnaren möjligheten att sköta sin lagstadgade uppgift. Social- och hälsovårdsutskottet instämmer således i grundlagsutskottets utlåtande och föreslår att 40 § i förslaget till tillsynslag ändras så att bestämmelserna om avförande ur registret inte tillämpas när tjänster produceras av statliga sinnessjukhus, Försvarsmakten, Gränsbevakningsväsendet, Enheten för hälso- och sjukvård för fångar, statliga affärsverk, välfärdsområden, Helsingfors stad, HUS-sammanslutningen eller självständiga offentligrättsliga inrättningar. 

Skydd för personuppgifter

Förslaget till tillsynslag innehåller flera bestämmelser om behandling av personuppgifter. Sådana är bland annat förslagets bestämmelser om rätten till information för tjänsteproducentens ansvarsperson (10 § 5 mom.), ett register över tjänsteproducenter (11 §), om uppgifter som behandlas i registret (12 och 16 §), gemensamt personuppgiftsansvariga (11 §) samt om behandlingen av uppgifter i straffregistret (28 §) och om tillsynsmyndighetens rätt till information (45 §) samt om utlämnande av uppgifter (46 och 47 §). De ovan nämnda bestämmelserna omfattar nödvändiga uppgifter eller uppgiftsutbyte för att tillsynsmyndigheterna på ett kvalitativt sätt i enlighet med sina uppdrag ska kunna säkerställa kvaliteten på och tryggheten av klienters och patienters tjänster. 

Enligt 11 § i förslaget till tillsynslag ska Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården föra ett rikstäckande register över tjänsteproducenter och tjänsteenheter inom social- och hälsovården. I 12 § föreskrivs det om uppgifter som ska föras in i registret. I registret införs också personuppgifter. Enligt 14 § i tillsynslagen får de uppgifter i registret över tjänsteproducenter som avser tjänsteproducenter inom social- och hälsovård som är verksamma i Finland samt om tjänsteenheter och deras tjänster, ansvarspersoner, målgrupperna för tjänsterna i fråga om klienter och patienter samt uppgifter om brott mot denna lag eller mot bestämmelser som har utfärdats eller föreskrifter, förelägganden och förbud som har meddelats med stöd av denna lag och om påföljder som tillsynsmyndigheten har påfört med undantag för personbeteckningar publiceras via ett allmänt datanät. 

Enligt grundlagsutskottets utlåtande (stycke 18) bör skyddet för personuppgifter i första hand tillgodoses utifrån den allmänna dataskyddsförordningen och den allmänna lagstiftningen på nationell nivå. Vi bör alltså förhålla oss restriktivt till att införa nationell speciallagstiftning. Sådan lagstiftning bör vara avgränsad till nödvändiga bestämmelser inom ramen för det nationella handlingsutrymme som dataskyddsförordningen medger (se GrUU 14/2018 rd, s. 5). Grundlagsutskottet (stycke 19) ser det dock som klart att behovet av speciallagstiftning i enlighet med det riskbaserade synsätt som också dataskyddsförordningen kräver måste bedömas utifrån de hot och risker som behandlingen av personuppgifter orsakar. Ju större risk fysiska personers rättigheter och friheter utsätts för på grund av behandlingen, desto mer motiverat är det med mer detaljerade bestämmelser. Denna omständighet är av särskild betydelse när det gäller behandling av känsliga uppgifter (se GrUU 14/2018 rd, s. 5). 

Enligt grundlagsutskottets utlåtande (stycke 20) bör social- och hälsovårdsutskottet omsorgsfullt försäkra sig om att regleringen är förenlig med EU:s dataskyddsförordning, särskilt i fråga om förhållandet mellan de bestämmelser om gemensamt personuppgiftsansvar som föreslås i tillsynslagen och bestämmelserna om åtkomsträtt till registret (13 §) och bestämmelserna om utlämnande av uppgifter (46 och 47 §). 

Enligt utredning till utskottet grundar sig det nationella handlingsutrymmet i förslaget till tillsynslag på artikel 6.1 c och e i dataskyddsförordningen, dvs. situationer där behandlingen av personuppgifter grundar sig på en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige (artikel 6.1 c) eller där behandlingen är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning (artikel 6.1 e). Tillsynsmyndigheten har lagstadgad skyldighet är att övervaka ordnandet och produktionen av social- och hälsovård samt tillgodoseendet av klienternas och patienternas grundläggande fri- och rättigheter. När behandlingen av personuppgifter baserar sig på artikel 6.1 c och e i den allmänna dataskyddsförordningen, får medlemsstaterna enligt artikel 6.2 behålla eller införa mer specifika bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i förordningen. Enligt artikel 6.3 i förordningen kan den nationella lagstiftningen innehålla särskilda bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i förordningen. Enligt utredning till utskottet ingår de föreslagna bestämmelserna i detta nationella handlingsutrymme. 

Utskottet konstaterar utifrån inkommen utredning att förslaget endast innehåller sådana specialbestämmelser som kompletterar dataskyddsförordningen och dataskyddslagen (1050/2018) och som bedöms vara nödvändiga. I lagförslaget har man fäst särskild uppmärksamhet vid särskilda kategorier av personuppgifter och bedömt om regleringen är tillräcklig till denna del. När det gäller känsliga uppgifter har det bedömts att skyddet av den registrerades personuppgifter förutsätter mer detaljerad reglering i fråga om myndighetens registerföringsuppgift och utlämnandet av personuppgifter. 

Grundlagsutskottet (stycke 21) fäster med avseende på skyddet för personuppgifter uppmärksamhet också vid de bestämmelser i 12 och 14 § i förslaget till tillsynslag som gäller registrering och publicering i en offentlig informationstjänst av uppgifter om brott mot lagen eller mot bestämmelser, föreskrifter och förbud som utfärdats med stöd av den. Enligt utlåtandet (stycke 22) ska bestämmelserna om utlämnande av sådana påföljdsuppgifter om straff beakta artikel 10 i den allmänna dataskyddsförordningen och den rättspraxis som gäller den (se C-439/19, Latvijas Republikas Saeima), enligt vilken behandling av personuppgifter som rör fällande domar i brottmål och överträdelser eller därmed sammanhängande säkerhetsåtgärder enligt artikel 6.1 endast får utföras under kontroll av en myndighet eller då behandling är tillåten enligt unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt, där lämpliga skyddsåtgärder för de registrerades rättigheter och friheter fastställs. Enligt grundlagsutskottet bör social- och hälsovårdsutskottet ytterligare försäkra sig om att det finns tillräckliga och ändamålsenliga skyddsåtgärder. 

Utifrån grundlagsutskottets utlåtande föreslår social- och hälsovårdsministeriet att uppgifterna om brott mot tillsynslagen och bestämmelser, föreskrifter och förbud som utfärdats med stöd av den samt om de påföljder som tillsynsmyndigheten påfört stryks ur 14 §, som reglerar den offentliga informationstjänsten, även om de påföljder som meddelas i den offentliga informationstjänsten gäller tjänsteproducenten eller tjänsteenheten och inte direkt en enskild yrkesutbildad person. Dessutom föreslår utskottet att 14 § ändras så att inte bara tjänsteproducenten utan också den ansvariga personen har möjlighet att förbjuda att adressuppgifter eller andra kontaktuppgifter om honom eller henne publiceras. Utskottet konstaterar dock att informationsinnehållet i den offentliga informationstjänsten måste följas upp och utvärderas och vid behov ändras inom de gränser som den allmänna dataskyddsförordningen tillåter, särskilt med tanke på tjänsternas öppenhet och tillförlitlighet. 

Rätt att få uppgifter och sekretess

I 45 § i förslaget till tillsynslag föreskrivs omfattande rätt för social- och hälsovårdsministeriet, Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och regionförvaltningsverken att få uppgifter av olika myndigheter och offentligrättsliga samfund. Rätten att få uppgifter gäller behandlingen av personuppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter och av personuppgifter som annars ska betraktas som känsliga. Med behandling av personuppgifter avses databaser som också kan bedömas vara förenade med särskilda risker med tanke på skyddet av de registrerades personuppgifter. 

Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande (stycke 16) att det att den föreslagna regleringen i princip utsträcker sig till alla myndigheter och andra offentligrättsliga samfund gör rätten att få information problematiskt omfattande, trots nödvändighetskriteriet för rätten att få information. Enligt utlåtandet måste omnämnandet av andra myndigheter och offentligrättsliga samfund strykas ur bestämmelsen, eller så måste bestämmelsen på annat sätt preciseras väsentligt. Det är ett villkor för att lagförslaget ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. 

Enligt utredning till utskottet motsvarar förslagen om rätt att få uppgifter i den föreslagna 45 § i sak bestämmelserna i 49 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Syftet med de uppgifter som är nödvändiga för tillsynen är att utreda om det har förfarits lagenligt vid ordnandet, produktionen eller tillhandahållandet av tjänsterna. Det kan vara fråga om tillsyn över en organisation eller dess personal, varvid man strävar efter att utreda ett eventuellt missbruk genom att korskontrollera de uppgifter om olika organisationer som lämnats till tillsynsmyndigheten med de faktiska uppgifterna om dem. Inom tillsynen fastställs de nödvändiga uppgifterna utifrån prövning från fall till fall på så sätt att de fastställs för tillsyn inom ett utvalt ärende antingen med avseende på en enskild patient eller klient eller med avseende på en organisation som har ett mer omfattande ansvar för verksamheten, dess verksamhetsenhet eller en tjänstehelhet som den ordnar. På basis av ett enskilt tillsynsärende bestäms hurdana uppgifter och vilka källor som är nödvändiga för att tillsynen ska kunna genomföras effektivt. 

Känsliga personuppgifter som inhämtats i samband med en tillsynsuppgift får behandlas endast till den del och i den omfattning som de är nödvändiga för tillsynsuppgiften i fråga. När tillsynsmyndigheten överväger om det är nödvändigt och proportionerligt att begära och använda uppgifter ska den begränsa behandlingen av uppgifterna i enlighet med det som tillsynsärendet i fråga förutsätter. Det väsentliga med tanke på tillsynsmyndighetens verksamhet är ändå att myndigheten får mycket information av olika slag så att den också proaktivt kan styra tjänsteproducenten till att handla rätt. Myndigheten behöver å andra sidan information av olika slag för att den ska kunna säkerställa klient- och patientsäkerheten samt inrikta tillsynen enligt riskerna på sådan verksamhet som till sin art och omfattning är viktigast med tanke på lagens syfte. Behandlingen av personuppgifterna och tröskeln för utlämnande av personuppgifter begränsas dessutom till vad som är nödvändigt. 

Med anledning av grundlagsutskottets utlåtande föreslår social- och hälsovårdsutskottet att omnämnandet av andra myndigheter och andra offentligrättsliga samfund stryks ur 45 § i förslaget till tillsynslag och att till bestämmelsen fogas namnen på de myndigheter och offentligrättsliga samfund vars uppgifter i tillsynsmyndighetens verksamhet är väsentliga och nödvändiga i det enskilda fallet. 

Egenkontroll

Syftet med propositionen är att stärka tjänsteanordnarnas och tjänsteproducenternas egenkontroll. Syftet med egenkontrollen är att förebygga missförhållanden i serviceverksamheten, smidigt rätta till bristerna och minska behovet för tillsynsmyndigheterna att gripa in genom tillsyn i efterhand. 

I lagförslaget föreslås preciseringar av bestämmelserna om egenkontroll för och tillsynen över tjänsteproducenter inom social- och hälsovården i förhållande till den gällande lagstiftningen. I 4 kap. i förslaget till tillsynslag finns bestämmelser om tjänsteanordnarnas egenkontroll (23 §), styrnings- och tillsynsskyldighet (24 §), förfarande till följd av missförhållanden och brister som framkommit i egenkontrollen (25 §), program för egenkontroll (26 §), tjänsteproducentens egenkontroll (27 §) samt tjänsteproducentens och personalens anmälningsskyldighet (29 §). Det föreslås separat bestämmelser om hur verksamheten ska ledas samt om krav på ansvarspersoner. 

Utskottet konstaterar att egenkontroll är på förhand, under verksamheten och i efterhand utförd kvalitetsledning och riskhantering som hör till ordnande och produktion av tjänster samt säkerställande av kontinuitet, genom vilken för sin del säkerställs att klient- och patientsäkerheten uppfylls. Utskottet betonar att förhandskontrollen och egenkontrollen av tjänsteanordnare och tjänsteproducenter samt laglighetskontrollen av myndighetstillsynen bildar en helhet. Egenkontrollen kan inte ersätta myndighetstillsynen, och myndigheternas laglighetskontroll kan inte fungera utan tjänsteanordnarens och tjänsteproducentens egenkontroll. Utskottet betonar att tillsynsmyndigheterna trots den ökande egenkontrollens roll måste tillförsäkras tillräckliga resurser för att genomföra tillsynsuppgifterna. 

Kontroller av straffregisterutdrag för personer som arbetar som personliga assistenter

Egenkontrollen omfattar också tjänsteanordnarens och tjänsteproducentens skyldighet enligt 28 § i förslaget till tillsynslag att kontrollera straffregisterutdrag för arbetstagare inom social- och hälsovårdstjänster för äldre och personer med funktionsnedsättning. Syftet med bestämmelsen är att skydda den personliga integriteten för äldre och personer med funktionsnedsättning. Sakkunniga framförde att rätten enligt 28 § i lagförslaget att kontrollera straffregisterutdraget också bör ges till en person som är arbetsgivare i arbetsgivarmodellen för personlig assistans, det vill säga till en person med funktionsnedsättning själv eller till exempel vårdnadshavaren till ett minderårigt barn med funktionsnedsättning, som är arbetsgivare. I åtgärdsmotionen AM 160/2022 rd föreslås det att regeringen vidtar åtgärder för att straffregisterutdraget ska kunna ses över också av den som arbetar som personlig assistent när arbetsgivarmodellen används. 

Utskottet konstaterar att tjänsteproducentens skyldighet att kontrollera straffregisterutdraget för arbetstagare som arbetar med äldre och personer med funktionsnedsättning är en förebyggande åtgärd med vars hjälp det kan säkerställas att de som arbetar med äldre och personer med funktionsnedsättning inte har begått sådana brott som kan äventyra integriteten eller säkerheten för de äldre eller personerna med funktionsnedsättning. 

Enligt 2 § i förslaget till tillsynslag är den person som är arbetsgivare för en personlig assistent inte en sådan tjänsteproducent inom social- och hälsovården som avses i den föreslagna lagen, så förslaget till tillsynslag ska således inte heller till någon del tillämpas på personer som är arbetsgivare för en personlig assistent. Utskottet konstaterar att det för att en personlig assistent ska kunna arbeta med en person med funktionsnedsättning som är arbetsgivare specifikt förutsätts förtroende, och utskottet anser det motiverat att straffregisterutdraget kan kontrolleras också för den som arbetar som personlig assistent när arbetsgivarmodellen används. Utskottet föreslår på det sätt som närmare beskrivs nedan i detaljmotiveringen att 2 § 3 mom., 28 § och 32 § 2 mom. i förslaget till tillsynslag ändras så att den som handlar enligt arbetsgivarmodellen för en personlig assistent ska ha rätt att kontrollera arbetstagarens straffregisterutdrag. 

Utskottet konstaterar att det i 28 § 6 mom. i förslaget till tillsynslag föreskrivs om skyddsåtgärder. I personuppgifterna om den som visat upp ett straffregisterutdrag får på grundval av bestämmelsen endast antecknas att utdraget har visats upp samt datum för utdraget. Tjänsteproducenten leverantör eller någon annan som enligt tillsynslagen har fått se straffregisterutdraget får inte kopiera det. Straffregisterutdraget ska utan dröjsmål återlämnas till den som visat upp det. Uppgifter i straffregisterutdraget får inte röjas för andra än de som nödvändigtvis behöver dem för att besluta om en person ska tilldelas arbetsuppgifter bland äldre personer eller personer med funktionsnedsättning. Inbegripet i tystnadsplikten är att uppgifter inte får röjas för utomstående ens efter det att personen inte längre sköter det uppdrag där han eller hon fick informationen. 

Bemyndigande att utfärda normer

På grundval av 31 § 1 mom. i förslaget till tillsynslag får det genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas bestämmelser om det allmänna innehållet i, utarbetandet och uppföljningen av programmet för egenkontroll. Enligt 2 mom. i samma paragraf kan Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården meddela föreskrifter om innehållet i, utarbetandet och uppföljningen av planen för egenkontroll. 

Grundlagsutskottet påpekar i sitt utlåtande (stycke 24) att bemyndigandena att utfärda förordning och föreskrifter bör begränsas till att gälla endast utfärdande av bestämmelser eller föreskrifter som är noggrannare än lagen. Social- och hälsovårdsutskottet föreslår med anledning av grundlagsutskottets utlåtande att 31 § 1 och 2 mom. i förslaget till tillsynslag ändras. 

Åtgärdsmotionerna

Utskottet föreslår att åtgärdsmotion AM 92/2021 rd om tillsyn över enheterna inom social- och hälsovården samt om inspektionsbesök förkastas. I åtgärdsmotionen föreslås att regeringen vidtar åtgärder för att ändra bestämmelserna om tillsynen över hälso- och sjukvården så att inspektionsbesök vid verksamhetsenheter aldrig anmäls på förhand. 

Bestämmelser om tillsynsmyndighetens inspektionsrätt föreslås i 36 § i förslaget till tillsynslag, enligt vilken tillsynsmyndigheten får inspektera verksamheten samt de lokaler och den utrustning som används i verksamheten hos tjänsteproducentens tjänsteenheter. Genom tillsynsmyndighetens inspektionsrätt säkerställs bland annat att klienternas och patienternas grundläggande fri- och rättigheter tillgodoses, att social- och hälsovårdstjänster produceras i tillräcklig utsträckning, att klient- och patientsäkerheten säkerställs och att tjänsterna är högklassiga. Enligt 39 § 1 mom. i förvaltningslagen ska en myndighet underrätta en part som direkt berörs av ärendet om tidpunkten då en inspektion som faller under myndighetens behörighet inleds, såvida syftet med inspektionen inte äventyras av en sådan underrättelse. Det föreslås att det i 36 § i lagförslaget tas in ett uttryckligt omnämnande av att en inspektion kan göras utan förvarning, eftersom inspektionerna inom social- och hälsovården ofta är av sådan natur att ett förhandsmeddelande kan äventyra syftet med inspektionen. 

Utskottet föreslår att åtgärdsmotion AM 160/2022 rd om att kontrollera straffregisterutdrag för personer som arbetar som personliga assistenter förkastas. I åtgärdsmotionen föreslås det att regeringen vidtar åtgärder för att straffregisterutdraget ska kunna ses över också av den som arbetar som personlig assistent när arbetsgivarmodellen används. Utskottet föreslår att förslaget till tillsynslag ändras så att en person som arbetar enligt arbetsgivarmodellen för en personlig assistent har rätt att kontrollera arbetstagarens straffregisterutdrag.