Motivering

Regeringen föreslår en temporär lag om utvecklande av ordnandet av social- och hälsovården. På grundval av lagen kommer det att genomföras ett regionalt försök som ska ge större erfarenheter av bättre organisation av social- och hälsovården. Det är i och för sig bra. Efter behandlingen i utskottet återstår emellertid problemet med att namnet på lagen inte motsvarar innehållet i den. Lagen ger nämligen inte mer än bara lite riktlinjer för en utveckling av servicesystemet. De regionala försöken är det huvudsakliga innehållet i lagen.

Också förvaltningsutskottet påpekar i sitt utlåtande (FvUU 45/2010 rd) att lagen de facto handlar om ett regionalt och tidsbegränsat försök utan nya befogenheter. Institutet för hälsa och välfärd har ifrågasatt om lagen alls behövs och anser att lagen i den här formen eventuellt inte alls är till nytta för utvecklingen av social- och hälsovården 2011—2014. Namnet på lagen strider mot innehållet.

Motivering

I höstas godkände riksdagen hälso- och sjukvårdslagen. Då framhöll social- och hälsovårdsutskottet bland annat följande:

"Rent allmänt har det ansetts vara en brist med propositionen att regeringen inte samtidigt har lämnat en proposition med förslag till ändrad struktur och finansiering för organisationen av hälso- och sjukvården. Lagstiftningen blir inte tydligare av att de två lagarna inte slås ihop helt och hållet. I stället stiftas det en ny lag medan en del av gamla bestämmelserna fortfarande ska gälla. Ändringarna behöver beredas ytterligare, anser utskottet och påpekar att det samtidigt bör undersökas om de preventiva insatserna och primärvården kan förstärkas."

I vår reservation till hälso- och sjukvårdslagen framhöll vi bland annat följande:

"Målen med propositionen är viktiga, men genomförandet haltar. Lagreformen blir en halvmesyr eftersom man inte gör något åt servicestrukturen, ansvarsfördelningen eller finansieringen av hälso- och sjukvården. Det var meningen att hälso- och sjukvårdslagen skulle sammanföra lagen om primärvården och lagen om specialiserad sjukvård och därmed förtydliga lagstiftningen om hälso- och sjukvården. Men ingen enighet nåddes om själva strukturerna och nu kommer lagen om specialiserad sjukvård och folkhälsolagen med sina bestämmelser om organisationen av vården att finnas kvar vid sidan av den nya lagen.

För att möta de utmaningar som vår finländska hälso- och sjukvård kommer att ställas inför räcker det inte med att införa en del materiella preciseringar. Effekterna kommer att vara obetydliga om servicen kommer att produceras och metoderna överlag vara desamma som förr. Vi kan inte lösa penningproblemen inom vården bara genom att ställa om verksamheterna. Dessutom behöver vi snabbt en tydlig bestämmelse om vem som har det övergripande ansvaret för vården och behandlingen av patienterna. Därför är lagreformen inte mycket mer än en text på papperet.

I själva verket borde hälso- och sjukvårdslagen ha fått sällskap av en lag om organisation och finansiering av social- och hälsovården som båda hade behandlats samtidigt i riksdagen."

På grund av interna stridigheter lyckades regeringen inte åstadkomma det som alla tycker är viktigast, nämligen en lag om finansiering och organisation av hälso- och sjukvården, för att komplettera hälso- och sjukvårdslagen. I stället skyler den över sitt misslyckande med ett fikonlöv, det vill säga det här lagförslaget. Lagförslaget innehåller praktiskt ingenting som inte kan tillämpas genom den gällande lagstiftningen. Det enda lite mer konkreta i lagförslaget är ikraftträdandebestämmelsen och där saknades det datum. I sitt yttrande till utskottet kramade Institutet för hälsa och välfärd sönder lagförslaget bland annat så här:

"Propositionen är problematisk i flera hänseenden och man kan rentav fråga sig om det är nödvändigt att stifta lagen, eftersom den egentligen inte innehåller några riktlinjer för utvecklingen inom social- och hälsovården 2011—2014.

Man kan säga att servicestrukturreformen och styrningen på nationell nivå rentav blir ännu otydligare om lagen godkänns i den här formen. Namnet på lagen strider mot innehållet. Lagen beskriver åtgärderna för att utveckla servicesystemet mycket ytligt och den koncentrerar sig mestadels på några regionala försök. Lagen kunde heta lag om regionala försök inom social- och hälsovården för att ge en riktigare bild av innehållet.

Institutet anser det tvivelaktigt om lagen över huvud taget medverkar till en övergripande reform eller ens till att uppfylla målen i 2 §. Det är till exempel oklart hur lagen ska bidra till bättre och hållbara strukturer för att producera tjänster. I detaljmotiven framhåller regeringen att kriterierna för hållbara strukturer bör läggas upp med hänsyn till de krav som ramlagen nu ställer på sättet att organisera social- och hälsovård. För en hållbar servicestruktur behövs det ett betydligt större befolkningsunderlag för att ordna och finansiera tjänster än ramlagen erbjuder.

Vidare måste det påpekas att lagen utöver 8 § inte ger bättre möjligheter att ordna regionala försök än den gällande lagstiftningen. I stället för den här lagen behöver de regionala och nationella aktörerna snabbt nationella och samordnade riktlinjer för hur servicesystemet ska förbättras.

Det är viktigt med regionala försök, men först när det finns grundvalar för systemet och man kan testa dem inom den ramen. Annars kan den utspridda försöksverksamheten tvärtom motverka en samordnad reform. Vi behöver snabbt tydliga, långsiktiga och nationella mål för en reform av social- och hälsovården som vilar på en ekonomiskt och funktionellt hållbar grund. Målet bör vara en nationellt sammanhållen ny service- och finansstruktur, men det kräver betydligt större befolkningsunderlag än nu för att servicesystemet ska vara funktionellt och ekonomiskt hållbart i hela landet.

Sammanfattningsvis kan det sägas att det behövs större gemensamma strukturer inom social- och hälsovården för att vi ska få kunna producera kundorienterade och sammanhållna tjänster. Den föreslagna lagen medverkar inte direkt till att uppfylla sådana mål."

I sitt betänkande tar utskottet praktiskt tagen ingen hänsyn till kritiken ovan. I omröstningen föll rösterna lika och efter att lotten avgjorde bemödade sig utskottet inte ens om att ändra lagrubriken i överensstämmelse med innehållet i lagen.