Motivering
I höstas godkände riksdagen hälso-
och sjukvårdslagen. Då framhöll social-
och hälsovårdsutskottet bland annat följande:
"Rent allmänt har det ansetts vara en brist med propositionen
att regeringen inte samtidigt har lämnat en proposition
med förslag till ändrad struktur och finansiering
för organisationen av hälso- och sjukvården.
Lagstiftningen blir inte tydligare av att de två lagarna
inte slås ihop helt och hållet. I stället
stiftas det en ny lag medan en del av gamla bestämmelserna
fortfarande ska gälla. Ändringarna behöver
beredas ytterligare, anser utskottet och påpekar att det
samtidigt bör undersökas om de preventiva insatserna och
primärvården kan förstärkas."
I vår reservation till hälso- och sjukvårdslagen
framhöll vi bland annat följande:
"Målen med propositionen är viktiga, men genomförandet
haltar. Lagreformen blir en halvmesyr eftersom man inte gör
något åt servicestrukturen, ansvarsfördelningen
eller finansieringen av hälso- och sjukvården.
Det var meningen att hälso- och sjukvårdslagen
skulle sammanföra lagen om primärvården
och lagen om specialiserad sjukvård och därmed
förtydliga lagstiftningen om hälso- och sjukvården.
Men ingen enighet nåddes om själva strukturerna
och nu kommer lagen om specialiserad sjukvård och folkhälsolagen
med sina bestämmelser om organisationen av vården
att finnas kvar vid sidan av den nya lagen.
För att möta de utmaningar som vår
finländska hälso- och sjukvård kommer
att ställas inför räcker det inte med
att införa en del materiella preciseringar. Effekterna
kommer att vara obetydliga om servicen kommer att produceras och metoderna överlag
vara desamma som förr. Vi kan inte lösa penningproblemen
inom vården bara genom att ställa om verksamheterna.
Dessutom behöver vi snabbt en tydlig bestämmelse om
vem som har det övergripande ansvaret för vården
och behandlingen av patienterna. Därför är
lagreformen inte mycket mer än en text på papperet.
I själva verket borde hälso- och sjukvårdslagen
ha fått sällskap av en lag om organisation och
finansiering av social- och hälsovården som båda
hade behandlats samtidigt i riksdagen."
På grund av interna stridigheter lyckades regeringen
inte åstadkomma det som alla tycker är viktigast,
nämligen en lag om finansiering och organisation av hälso-
och sjukvården, för att komplettera hälso-
och sjukvårdslagen. I stället skyler den över
sitt misslyckande med ett fikonlöv, det vill säga
det här lagförslaget. Lagförslaget innehåller
praktiskt ingenting som inte kan tillämpas genom den gällande
lagstiftningen. Det enda lite mer konkreta i lagförslaget är ikraftträdandebestämmelsen
och där saknades det datum. I sitt yttrande till utskottet
kramade Institutet för hälsa och välfärd
sönder lagförslaget bland annat så här:
"Propositionen är problematisk i flera hänseenden
och man kan rentav fråga sig om det är nödvändigt
att stifta lagen, eftersom den egentligen inte innehåller
några riktlinjer för utvecklingen inom social-
och hälsovården 2011—2014.
Man kan säga att servicestrukturreformen och styrningen
på nationell nivå rentav blir ännu otydligare
om lagen godkänns i den här formen. Namnet på lagen
strider mot innehållet. Lagen beskriver åtgärderna
för att utveckla servicesystemet mycket ytligt och den
koncentrerar sig mestadels på några regionala
försök. Lagen kunde heta lag om regionala försök
inom social- och hälsovården för att
ge en riktigare bild av innehållet.
Institutet anser det tvivelaktigt om lagen över huvud
taget medverkar till en övergripande reform eller ens till
att uppfylla målen i 2 §. Det är till
exempel oklart hur lagen ska bidra till bättre och hållbara
strukturer för att producera tjänster. I detaljmotiven
framhåller regeringen att kriterierna för hållbara
strukturer bör läggas upp med hänsyn
till de krav som ramlagen nu ställer på sättet
att organisera social- och hälsovård. För en
hållbar servicestruktur behövs det ett betydligt
större befolkningsunderlag för att ordna och finansiera
tjänster än ramlagen erbjuder.
Vidare måste det påpekas att lagen utöver
8 § inte ger bättre möjligheter att ordna
regionala försök än den gällande
lagstiftningen. I stället för den här
lagen behöver de regionala och nationella aktörerna
snabbt nationella och samordnade riktlinjer för hur servicesystemet
ska förbättras.
Det är viktigt med regionala försök,
men först när det finns grundvalar för
systemet och man kan testa dem inom den ramen. Annars kan den utspridda
försöksverksamheten tvärtom motverka
en samordnad reform. Vi behöver snabbt tydliga, långsiktiga
och nationella mål för en reform av social- och
hälsovården som vilar på en ekonomiskt
och funktionellt hållbar grund. Målet bör
vara en nationellt sammanhållen ny service- och finansstruktur,
men det kräver betydligt större befolkningsunderlag än
nu för att servicesystemet ska vara funktionellt och ekonomiskt hållbart
i hela landet.
Sammanfattningsvis kan det sägas att det behövs
större gemensamma strukturer inom social- och hälsovården
för att vi ska få kunna producera kundorienterade
och sammanhållna tjänster. Den föreslagna
lagen medverkar inte direkt till att uppfylla sådana mål."
I sitt betänkande tar utskottet praktiskt tagen ingen
hänsyn till kritiken ovan. I omröstningen föll
rösterna lika och efter att lotten avgjorde bemödade
sig utskottet inte ens om att ändra lagrubriken i överensstämmelse
med innehållet i lagen.