Motivering

Social- och hälsovårdsutskottet har i två tidigare utlåtanden behandlat förslaget till tjänstedirektiv (ShUU 6/2004 rd och ShUU 11/2004 rd). Det är, anser utskottet, i princip vanskligt att de handels- och näringspolitiskt färgade reglerna för den inre marknaden också föreslås gälla social- och hälsovårdstjänster. Primärt bör dessa tjänster regleras på social- och hälsovårdspolitiska grunder. Därför är det speciellt viktigt att man i den fortsatta behandlingen ser till att villkoren för universella och skattefinansierade välfärdstjänster blir tillräckligt väl beaktade. Social- och hälsovårdstjänsterna får enligt utskottet inte omfattas av principen om ursprungsland. Stora utskottet omfattade ståndpunkten i sitt utlåtande (StoUU 2/2004 rd).

Många av de sektorer som tidigare väckte oro har strukits ur kommissionens nya direktivförslag, till exempel hälsovårdstjänster, penningspel och en del sociala tjänster. Utskottet påpekar att när det avgav sitt utlåtande fanns inte direktivförslaget på finska. Därför baserar sig utlåtandet uteslutande på statsrådets utredning.

Utskottet konstaterar att lagstiftningen i Finland redan nu tillåter att utländska tjänsteleverantörer tämligen fritt och utan diskriminering kan etablera sig i Finland. För finländska tjänsteleverantörer är läget inte nödvändigtvis det samma i de andra EU-länderna. Ifall hälsovårdstjänsterna helt och hållet lämnas utanför direktivets tillämpningsområde kan det i vissa fall betyda att möjligheterna att exportera tjänsterna försämras. I fråga om de tjänster som inte omfattas av direktivet tillämpas, precis som nu, bestämmelserna i grundfördragen och EG-domstolens tolkningar av bestämmelserna.

Principen om ursprungsland har ersatts med principen om fri rörlighet för tjänster. Den medlemsstat där tjänsten tillhandahålls kan enligt artikel 16 emellertid ställa krav för utövande av en tjänsteverksamhet, till exempel med skäl som motiveras med allmän hälsa, och övervaka att villkoren uppfylls. Övervakningen är således inte beroende av åtgärder i ursprungslandet. Utskottet finner i princip direktivet godtagbart men omfattar regeringens ståndpunkt om att artikeln bör preciseras.

I sitt utlåtande om Europeiska unionens konstitutionella fördrag (ShUU 5/2006 rd) konstaterade social- och hälsovårdsutskottet att unionens starka roll inom konkurrens- och inremarknadsfrågor återspeglas också i domstolens rättspraxis och har gradvis resulterat i att befogenheterna också inbegriper hälso- och sjukvård. I sin praxis har domstolen ansett att ansvaret för att ordna hälso- och sjukvård visserligen ingår i den nationella behörigheten, men att befogenheten måste utövas med respekt för de friheter som finns inskrivna i fördraget. Domstolen har då hänvisat till artiklarna om den inre marknaden. Tillägget till artikeln om folkhälsa är ett positivt framsteg, påpekar utskottet i sitt utlåtande, men uttrycker samtidigt sin oro över att oklarheterna kring hälso- och sjukvård fortfarande är lika stora. Visavi regleringen av hälsovårdstjänster bör man för tydlighetens skull i direktivet skilt för sig nämna de branscher som inte principen om ursprungsland tillämpas på. Utskottet påpekar att praxis i domstolen har lett till att det har uppkommit ett behov av politiska beslut på EU-nivå vad gäller hälsovårdstjänster. En möjlighet är att dessa beslut fattas i samband med direktivet om hälsovårdstjänster, som kommissionen har gett löfte om.

Det är också viktigt att det i den fortsatta beredningen säkerställs att direktivet inte omfattar icke-behovsprövade tjänster som ingår i vårt universala system för sociala tjänster, menar utskottet. Utskottet understryker att syftet med social- och hälsovårdstjänster är att alla ska få sina grundläggande rättigheter tillgodosedda. Utskottet omfattar regeringens ståndpunkt att direktivets tillämpningsområde bör preciseras i fråga om sociala tjänster som omfattas av direktivet.

Enligt förslaget omfattas tjänster av allmänt intresse inte av direktivets tillämpningsområde och inte heller friheten att erbjuda tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Social- och hälsovårdsutskottet finner det motiverat att medlemsstaterna själva fastställer vilka tjänster som är av allmänt intresse och vilka som är av allmänt ekonomiskt intresse. Enligt utskottet är det viktigt att man i Finland nationellt fastställer vilka tjänster som är av allmänt intresse och vilka som är av allmänt ekonomiskt intresse och att man utarbetar en nationell strategi för dessa tjänster.