Motivering

Vi anser att statsrådets redogörelse om justerade ramar för statsfinanserna och åtgärderna inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde är ohållbara, men samtidigt också otillräckliga för att garantera alla finländare välfärd i hela landet.

Höjningen av grundtrygghetsförmånerna är ett steg i rätt riktning, men beloppen är för små, särskilt för barnfamiljer. I ramen ingår till exempel inte alls barnfamiljer som får hemvårdsstöd och som i många fall måste ansöka om utkomststöd. Fattigdomen bland barnfamiljer är ett växande problem och vi anser att de planerade åtgärderna inte räcker till för att vända trenden.

Bostadsbidraget bör överlag bygga på en stabilare grund, och det gör det inte i redogörelsen.

Det sänkta bidraget vid alterneringsledighet gör att allt färre kan välja att satsa på välbefinnande i arbetet och stanna kvar i arbetslivet så länge som möjligt. Som förslaget ser ut nu är det bara den högavlönade delen av befolkningen som kan utnyttja möjligheten. Däremot utestängs låginkomsttagare från möjligheten till alterneringsledighet. Det är känt att människor har betydligt större problem med att orka arbeta kvar än tidigare. Därför hade det varit av största vikt att inte ändra reglerna för alterneringsledighet.

Den planerade kommunreformen med målet att bygga servicen på starka primärkommuner blir dödsstöten för många kommuner i ekonomiskt trångmål och därmed får vi ännu fler kriskommuner. Om reformen blir av tvingas kommunerna att gå samman, och då går många kommuner miste om sin närservice. En sådan utveckling kan inte anses acceptabel. Det finns inget anslag specifikt för skol- och studerandehälsovård eller psykisk vård av barn och unga — tvärtom. Dessutom planerar regeringen nya skyldigheter för kommunerna, bland annat i en lag om äldre. Ändå avsätts det inte adekvata och hållbara resurser för ändamålet.

Motivering

Vi i centern anser att redogörelsen om justerade ramar för statsfinanserna 2012—2015 innehåller flera osäkerhetsmoment och konflikter. De offentliga finanserna är hotade av de dystra utsikterna i ekonomin internationellt, de skuldsatta statsfinanserna, den osäkra tillväxten och den åldrande befolkningen.

Sett i ett social- och hälsovårdspolitiskt perspektiv är motsättningen mellan målen i regeringsprogrammet och den ekonomiska ramen det största problemet. Det är uppenbart att regeringen inte kan uppfylla målen i programmet med anslagen i ramen. Vi anser att ramen inte i tillräckligt hög grad stöder social rättvisa och människors jämlika rätt att få social- och hälsovård i hela landet i samklang med de grundläggande fri- och rättigheterna.

Möjligheterna att satsa ekonomiska resurser är begränsade på grund av den pågående ekonomiska utvecklingen och den negativa försörjningskvoten. Därför är det extra viktigt att ha en strategi för den kommande utvecklingen i social- och hälsovården. Det krävs stora omvärderingar. Med befintliga resurser måste vi få ut mer utan att riskera servicen eller de sociala trygghetsförmånerna. Under ramperioden måste samordningen av social trygghet, beskattning och arbete ses över. Dessutom måste finansieringen och sättet att ordna social- och hälsovård revideras. Vidare behövs det en genomgripande översyn av rehabiliteringen och större hänsyn till läkemedelsförsörjningen som ett led i hälso- och sjukvården.

Garanterade resurser till kommunerna

Social- och hälsovården utgör drygt hälften av kommunernas utgifter. De närmaste åren ökar efterfrågan inte minst på äldreomsorg. Kommunerna får svårt att tillhandahålla basservice när regeringen skär så enormt i statsandelarna och på grund av andra statliga åtgärder. Läget förvärras av att anslagsnedskärningarna görs på en gång och genast. Kommunerna får helt enkelt inte tid på sig att planera och omorganisera servicen ordentligt. Den kommunala ekonomin minskar med 445 miljoner euro 2012 på grund av de statliga åtgärderna.

Hur social- och hälsovården finansieras och ordnas

Regeringen måste snabbt göra något för att se över finansieringen och organisationen av social- och hälsovården. En brett sammansatt berdning ska utgå från att adekvat basservice av god kvalitet garanteras i hela landet och att hälsoskillnaderna inte får öka. En reform måste ta fasta på att förhållandena och behoven varierar i landet. Vi i centern anser att regeringens vägval att tvinga ihop kommunerna inte löser problemen med att finansiera och organisera social- och hälsovården.

Bättre basservice

Bara en del av förbättringarna i basservicen gäller människor med den lägsta inkomsten. Därför anser vi att behovsprövningen av makens inkomster måste slopas vid arbetsmarknadsstöd och de lägsta sjuk- och föräldradagpenningarna höjas till samma nivå som arbetsmarknadsstödet. Dessutom bör både vårdpenningen och stödet för hemvård förbättras under ramperioden.

Hemhjälp till barnfamiljer

Den statsfinansiella ramen tar inte tillräckligt stor hänsyn till pressade familjer. Följaktligen bör den kommunala hemhjälpen till familjer öka. Större statsandel bör alltså avsättas för ändamålet. Vidare krävs det adekvata resurser, mer utbildning och anvisningar till kommunerna för att familjevård enligt den nya lagstiftningen ska vara primär åtgärd vid omhändertaganden.

Samhällsgarantin för unga

Regeringen inför en samhällsgaranti för unga och satsar 60 miljoner euro årligen på åtgärderna. Det är ett ytterst angeläget mål att motverka marginalisering av unga, men vi anser att beloppen är för små för att samhällsgarantin ska lyckas. Vidare är det viktigt att samhällsgarantin ser till den samlade situationen i familjen.

Lag om äldreomsorg

Regeringen utfäster sig att lämna ett förslag till lag om äldreomsorg och att sätta i kraft lagen 2013. Ändå avsätter inte regeringen tillräckligt med medel för lagen. Anslaget för att utveckla social- och hälsovården är inte mer än totalt 145 miljoner euro om året (lag om äldreomsorg, service till funktionshindrade, familjevård, barnskydd, översyn av servicestrukturen, satsning på primärvården, elevomsorg och hemhjälp till barnfamiljer) enligt regeringsprogrammet. Vår linje är att staten måste skjuta till tillräckligt med pengar för hälsofrämjande åtgärder och bättre omsorg, om kommunerna påförs nya förpliktelser.

Bättre närståendevård

Stödet till de som vårdar sina närstående måste bli skattefritt 2012. Dessutom bör stödet övertas av Folkpensionsanstalten under ramperioden. I dagsläget varierar reglerna och beloppen i kommunerna och alla finländare behandlas därför inte lika. Närståendevård är en mänsklig och ekonomiskt fördelaktig vårdform. Allt som sporrar vårdarna att orka med sitt värdefulla arbete är värt att satsa på.

Total översyn av rehabiliteringen

Regeringen måste genast starta en total översyn av rehabiliteringen för att människors arbetsförmåga ska bli bättre. Arbetsoförmåga kan förebyggas bland annat genom bätter företagshälsovård och reviderade rehabiliteringssystem, anser vi i centern. Dessutom bör man bättre ta till vara den resurs som personer med nedsatt arbetsförmåga utgör.

Fukt- och mögelproblem

Fukt- och mögelproblemen är en stor hälsorisk på daghem, andra social- och hälsovårdslokaler och överlag i offentliga miljöer. Det är beklagligt att regeringen inte avsätter tillräckligt stora statsbidrag till anläggningsprojekt inom social- och hälsovården. Nu finns det bara 17,5 miljoner euro under momentet, men uppskattningsvis 600 000—800 000 människor sätter dagligen sin hälsa på spel på grund av fukt- och mögelskador. Centern förutsätter att regeringen snabbt söker lösningar på fukt- och mögelproblemen. Det kräver dels att anslagen höjs, dels att ansvarsfrågorna förtydligas.