Motivering
Regeringen föreslår bestämmelser
om de statsandelsprocenter som fastställer kostnadsfördelningen
mellan staten och kommunerna på riksnivå inom
social- och hälsovård, undervisningsverksamhet
och bibliotek 2008—2011. I sitt utlåtande till
förvaltningsutskottet tar social- och hälsovårdsutskottet
ställning till statsandelen för social- och hälsovård.
Enligt förslaget är statsandelen, beräknad
på riksnivå, 31,77 procent av de kalkylerade kostnaderna
för social- och hälsovården. För
närvarande är procenten 33,88 så det betyder
att den föreslås sjunka med 2,11 procentenheter.
Det kan inte anses befogat med tanke på det aktuella ekonomiska
läget i kommunerna. Därför föreslog
vi i utskottet att statsandelsprocenten skulle föreslås
förbli densamma.
Enligt förslaget ska kostnadsfördelningen mellan
staten och kommunerna förbli densamma. Men så är
det inte. Kommunernas andel kommer att stiga från 66,12
procent till 68,23 procent. Relationen mellan 31,77 och 68,23 procent är
inte densamma som mellan 33,88 och 66,12 procent, utan den är
mer ofördelaktig för kommunerna.
Statsandelsprocenterna är fastställda med
beaktande av att förändringen i kostnadsnivån,
alltså indexjusteringen, inte har gjorts till fullt belopp
i statsandelarna före 2008. Detta har en sänkande
effekt på statsandelsprocenten för social- och
hälsovården samt undervisningsverksamheten och
biblioteken. Genom förslaget permanentas alltså de
tidigare årens nedskärningar i indexjusteringarna
fastän det står i regeringsprogrammet att justeringarna
kommer att göras till fullt belopp i framtiden. Så gör
regeringen nog nu men med en lägre procent. På så sätt
går kommunerna miste om nyttan med att kostnadsjusteringarna
görs till fullt belopp.
En sänkande faktor i statsandelsprocenten är också de ökade
skatteinkomster som kommunerna får som gottgörelse
för den post som enligt den föregående
justeringen av kostnadsfördelningen ska betalas 2008. De ökade
skatteinkomsterna beaktas nämligen permanent fr.o.m. 2007. Det
här kan inte anses befogat.
Ytterligare sänkande faktorer är reformen
av klientavgifterna inom social- och hälsovården och
den slopade gränsen mellan öppen och sluten vård.
Det är ofattbart att kommunernas extra inkomster från
de höjda klientavgifterna "återkrävs"
i det här sammanhanget, inte minst därför
att regeringen i sitt program uppger att avgifterna ska höjas
för att trygga tillgången till tjänster
och tjänsternas kvalitet. Nedskärningarna i statsandelarna
kommer att leda till rakt motsatt resultat.
Nästa år kommer statsandelarna för
driftskostnaderna inom den kommunala social- och hälsovården
att öka med ca 577 miljoner euro jämfört
med budgeten för innevarande år. Men av detta
beror 226 miljoner euro på att kostnadsfördelningen
mellan stat och kommuner ses över och 215 miljoner euro
hör samman med en höjning av statsandelarna på grund
av ändringar i kostnadsnivån. Av höjningen
enligt regeringsprogrammet får kommunerna bara 21,3 miljoner euro.
Syftet med ramlagen som startade kommun- och servicestrukturreformen
var att befästa kommunernas skattebas. Men de lösningar
som regeringen föreslår lättar inte upp
läget i kommunerna.
Den ekonomiska tillväxten har varit fortsatt positiv
i år och väntas förbli det nästa år
också. Drivkraften i ekonomin förbättrar
sysselsättningen och stärker den offentliga ekonomin. Kommunernas
skatteinkomster och statsandelar ökar men samtidigt ökar
också utgifterna mer än väntat.
Kostnaderna i kommunekonomin stiger mer än väntat
och kommer att strama åt kommunernas ekonomi i stor omfattning.
Staten gör det inte lättare för kommunerna
utan lämnar dem ensamma med sina problem.
Det skärpta ekonomiska läget leder till att kommunerna
inte kommer att kunna rekrytera ny personal de närmaste åren.
Det är möjligt att tillgången på arbetskraft
försämras också där det vore
nödvändigt att få ny personal.
Kommunerna kommer att bli tvungna att höja skattesatserna
mer än väntat de närmaste åren. Detta
trots att kommunernas skatteinkomster ökar i år.
Statsandelsprocenten för social- och hälsovården
bör förbli densamma som i år, 33,88. Kostnadseffekten är
uppskattningsvis 458 miljoner euro per år. Det här
ligger i linje med ramlagen som syftar till att stärka
kommunernas skattebas.
Kostnadstrycket ökar i alla kommuner. De ekonomiska
svårigheterna drabbar först kommuner med utflyttningsöverskott
och en relativt stor andel äldre bland befolkningen. Kommuner
av det här slaget har det svårare att kompensera
sin ökade självfinansieringsandel med skattehöjningar.
Oppositionspartiernas riksdagsgrupper har lämnat en gemensam
budgetmotion (BM 52/2007 rd) om ett
anslagstillskott på 600 miljoner euro för statsandelar
till driftskostnaderna för den kommunala social- och hälsovården.
Satsningen ska fördelas jämnt mellan kommunerna
enligt invånarantal. På så sätt
likabehandlas kommunerna oavsett ekonomiskt läge.
Vårt förslag till ökad statsandelsfinansiering möjliggör
en rättvis löneuppgörelse inom vård och
omsorg och bättre kvalitet på tjänsterna
bl.a. genom att personalen kan utökas. På så sätt
förbättras primärvården, äldreomsorgen
och tjänsterna för barnfamiljer, där
det nu förekommer brister. Tilläggsresurser behövs
också inom tjänsterna för handikappade,
bl.a. personliga assistenter, mentalvård, missbrukarvård
och tjänster för närståendevårdare.
Ytterligare finansiering behövs för att förbättra
socialarbetet och genomföra reformen av barnskyddslagen.
Regeringen har som mål att förbättra
systemet med statsandelar och göra det klarare och enklare.
Men målet är inte nått, för
systemet är fortfarande komplext. Det bör bli
avsevärt lättare att läsa och begripa.