Motivering

Av de orsaker som framgår av propositionens motivering och med stöd av erhållen utredning finner utskottet propositionen behövlig och lämplig. Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar.

Lagförslaget gäller cirka 50 projekt. Bland de stora som också förekommit i massmedierna, kan nämnas följande:

1. Förbättring av riksväg 8 på sträckan Hemstrand—Stormossen inklusive regleringar för allmänna vägar i Vasa och Korsholm. Vägplanen fastställdes 1993 och giltighetstiden förlängdes i december 1997 med fyra år. Vägplanen för projektet förfaller vid årets slut.

2. Förbättring av riksväg 8 på sträckan Åbo—Marjamäki i Åbo och Reso.

3. Förbättring av stamväg 45 på sträckan Birkala planskilda korsning—Lakalaiva i Tammerfors och Birkala ("Tammerfors västra omfartsväg).

   Vägplanerna för projekten 2 och 3 har fastställts 1994 och giltighetstiden för dem förlängts i december 1998 med fyra år, alltså till utgången av 2002.

4. Förbättring av riksväg 14 på sträckan Aholahti—Mertala i Nyslott. Projektet bygger på en vägplan och en plan för anslutning av enskilda vägar. Vägplanen fastställdes 1995 och giltighetstiden förlängdes i december 1999 med fyra år till utgången av 2003.

5. Förbättring av riksväg 20 på sträckan Hintta—Korvenkylä inklusive vägregleringar i Uleåborg och Kiminge. Planerna har fastställts i två etapper, och giltighetstiden har förlängts till utgången av 2002 respektive 2003.

De övriga projekten går ut på att förbättra trafiksäkerheten och bygga gång- och cykelvägar runtom i Finland. Dessa projekt genomförs av vägdistrikten med anslag för basväghållningen.

Enligt utredning till utskottet krävs det inte ett förfarande enligt lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning () för de fem vägplaner som föreslås få förlängd giltighetstid, eftersom parterna har hörts före den 14 januari 1994. En bestämmelse om detta finns i 27 § lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning. Miljökonsekvenserna bedömdes i planeringsskedet. Enligt utredningen har det kontrollerats att miljöutredningarna är tidsenliga också då giltighetstiden för vägplanerna förlängdes.

Utskottet har informerats om att markägarna för alla vägplaners del har hörts enligt 26 a § lagen om allmänna vägar och 13—14 § förordningen om allmänna vägar. Anmärkningarna mot projekten har mestadels varit fastighetsspecifika och handlat om en justering av linjeföringen, placeringen av anslutningar, underfarter, placering av busshållplatser med mera. I samtliga fall har kommunerna och länsstyrelserna (numera förbunden på landskapsnivå och de regionala miljöcentralerna) tagit ställning till anmärkningarna på behörigt sätt. Enligt utredningen har vissa av anmärkningsställarnas förslag kunnat beaktas redan innan planen fastställts. En del anmärkningar leder i ett vägförrättningsförfarande till vägersättningar. Ibland har den som gjort en anmärkning sökt ändring i fastställelsebeslutet hos högsta förvaltningsdomstolen.

Utskottet framhöll i sitt utlåtande om budgetpropositionen för 2002 (TrUU 17/2001 rd) att anslagen för utveckling av vägnätet minskar. Utskottet bedömde att bara de viktigaste av utbyggnads- och nyinvesteringarna kan starta, till exempel motorväg E18 mellan Lojo och Lojo åsen. Det finns många andra välgrundade projekt för utveckling av vägnätet, påpekade utskottet och aviserade att det kommer att yttra sig mer ingående om dessa behov i samband med behandlingen av den nu aktuella propositionen.

Utskottet fäster speciellt uppmärksamhet vid att vägplanen för Tammerfors västra omfartsväg bör genomföras med det snaraste.