Det mest centrala bland de tre kommissionens förslag som utgör den övergripande reformen av EU:s tullunion är förslaget om inrättandet av unionens tullkodex och Europeiska unionens tullmyndighet. I förhållande till det är förslaget till ändring av tullfrihetsförordningen och förordningen om tulltaxa samt förslaget till ändring av mervärdesskattedirektivet tillägg.
3.1
Kommissionens förslag om inrättande av unionens tullkodex och Europeiska unionens tullmyndighet samt upphävande av den nuvarande tullkodexen (EU) 952/2013 (COM(2023) 258 final)
Den föreslagna förordningen om inrättande av unionens nya tullkodex och EU:s tullmyndighet ska liksom den gällande tullkodexen innehålla grundläggande bestämmelser om unionens tullverksamhet. Genom den föreslagna förordningen upphävs och ersätts unionens gällande tullkodex (EU) 952/2013. Tullkodexen innehåller grundläggande bestämmelser i tullagstiftningen som tillämpas på import och export av varor. I kodexen föreskrivs bland annat om unionens tullområde, deklarationer om varor, tullövervakning och tullkontroller, importörens och exportörens rättigheter och skyldigheter, tullförfaranden som tillämpas på varor och förutsättningar för dem, grunder för fastställande av tullar, uppkomsten och upphörandet av tullskuld i olika situationer, uppbärande och betalning av tull samt ändringssökande. Unionens tullunion ska moderniseras och göras tydligare, smartare och tryggare genom att starkt lägga dess grund i effektivt utnyttjande av digitalisering och data, delvis genom att centralisera funktioner.
Förslaget ska i hög grad utgå från unionens gällande tullkodex. Den största delen av den nuvarande kodexens materiella bestämmelser har inkluderats i förslaget, men på grund av det nya digitala och centraliserade tillvägagångssättet har de i stor omfattning justerats och moderniserats. Det finns totalt 288 artiklar i den gällande kodexen. Av dessa är 206 egentliga materiella bestämmelser, när däremot 82 gäller överföring eller delegering av genomförandebefogenheten till kommissionen. Jämförelsetabellen, som följer som bilaga till den nya tullkodexen, har inga hänvisningar till 35 materiella bestämmelser i den nuvarande kodexen. Med andra ord ska den största delen av de materiella bestämmelserna i den gällande kodexen (171) i en eller annan form ingå i den föreslagna nya tullkodexen. Dessutom ska den nya tullkodexen innehålla 85 bestämmelser som är nya jämfört med den nuvarande tullkodexen. Det digitala tillvägagångssättet ska bland annat möjliggöra förnyelse av sätten att anmäla uppgifter som gäller varor som ska tulklareras och förenkling av förtullningsförfaranden samt effektivare utnyttjande av information i riskhanteringen av varor som importeras till unionen och exporteras och deras leveranskedjor. Det ska även möjliggöra ett enhetligare och mer centraliserat ordnande av tullverksamhet i hela unionsområdet. Till exempel ska importörers, exportörers och andra aktörers roller och skyldigheter samt de tullformaliteter och -förfaranden som tillämpas göras tydligare och anpassas till den del som det är nödvändigt. Tullklareringsförfarandet för import som utgår från distansförsäljning inom elektronisk handel ska förenklas och harmoniseras med förfaranden för mervärdesskatt. För ekonomiska aktörer ska inrättas en ny Trust and Check trader-kategori som ska möjliggöra långtgående lättnader i tullförfaranden, när aktören uppfyller strikta villkor för pålitlighet och transparens. Även EU:s tulldatacentral samt EU:s tullmyndighet, som inrättas med förslaget, har en stor inverkan på innehållet i den gällande regleringen. De ska bli betydande aktörer för att öka tullkapaciteten i hela unionen och för att enligt målet ta tullunionen till nästa nivå.
Den nya tullkodexen ska innehålla 265 artiklar som är uppdelade i 15 kapitel. Nya regleringshelheter jämfört med den gällande kodexen är kapitlet som gäller EU:s nya tulldatacentral (III), kapitlet som gäller restriktiva åtgärder och krishanteringsmekanismen (XI), kapitlet med bestämmelser om EU:s nya tullmyndighet (XII), kapitlet om tullsamarbete (XII) samt kapitlet om tullöverträdelser och andra än straffrättsliga påföljder (XIV).
Förordningen ska ha en bilaga. Den ska innehålla unionens gällande tullkodex och förslagets jämförelsetabell för bestämmelser.
3.1.1
EU:s nya tullmyndighet
Genom förslaget inrättas EU:s tullmyndighet. Den ska vara ett nytt unionsorgan som styr, samordnar och stöder nationella tullmyndigheter. EU:s tullmyndighet ska inrättas 2026, men den ska inleda sin verksamhet fullt ut från och med början av 2028. På den tillämpas motsvarande unionens rättsakter och bestämmelser som gäller bland annat juridiska personer, personal, privilegier och friheter, skadeståndsansvar, handlingsoffentlighet, dataskydd, övervakning av finansförvaltning och bekämpning av bedrägeri som på unionens andra organ, byråer och inrättningar.
Den centrala uppgiften för EU:s tullmyndighet är att svara för riskhantering på EU-nivå. Den ska kunna ge nationella tullmyndigheter övervakningsrekommendationer baserat på riskanalys på unionsnivån. Nationella tullmyndigheter beslutar emellertid fortfarande om utförandet av tullkontroller. Om den nationella tullmyndigheten inte genomför en rekommenderad övervakningsåtgärd, ska den motivera varför den inte följer rekommendationen. Riskhantering på EU-nivå ska vara i interaktion med den nationella riskhanteringen som genomförs av medlemsstaternas tullmyndigheter och som skräddarsys enligt den nationella riskprofilen, och de ska stödja varandra. Gemensam riskhantering och enhetligare tillämpning av tullkontroller effektiviseras övervakningen av godstrafik och jämlika konkurrensförutsättningar i hela unionen.
EU:s tullmyndighet ska också ha en betydande roll i genomförandet av nya bestämmelser som gäller restriktiva åtgärder och tullunionens krishantering och som ingår i XI kapitel i förslaget. Den ska utarbeta verksamhetsregler och förfaranden för olika krisscenarier och säkerställa tillämpningen av dem genom att bland annat koordinera operativ verksamhet.
EU:s tullmyndighet ska dessutom ha flera andra uppgifter för att öka tullverksamhetens enhetlighet och tullkapaciteten i hela unionen. Den ska genomföra samarbete på EU-nivå med andra byråer, organ och nätverk, såsom Europol, Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex), Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) eller Europeiska kemikaliemyndigheten. Den kan också främja samarbetet mellan medlemsstaternas tullförvaltningar samt ge dem operativt stöd på många olika sätt, till exempel genom att utveckla utbildning och gemensamma standarder, ta fram verksamhetshandböcker och ge rekommendationer om bästa praxis, koordinera forskning och stödja inrättandet av särskilda kunskapscenter och personalutbyte mellan tullförvaltningar. EU:s tullmyndighet ska kunna genomföra en mätning av tullunionens prestationsförmåga och stödja kommissionen i bedömningen av tullunionens prestationsförmåga. Kommissionen ska också kunna låta den genomföra utveckling och upprätthållande av EU:s tulldatacentral.
EU:s tullmyndigheter ska ledas av en verkställande direktör (Executive Director). Han eller hon utses av myndighetens förvaltningsråd (Management Board), där alla medlemsstater och kommissionen är representerade. Direktionen (Executive Board) stöder förvaltningsrådet.
EU:s tullmyndighet har en självständig budget som består av inkomster som fås från unionens allmänna budget och medlemsstaternas frivilliga finansieringsandelar. Det är möjligt för EU:s tullmyndighet att också få inkomster från överenskommelser om medverkan och bidragsöverenskommelser enligt rambudgetförordningen (EU) 2019/715 samt från avgifter som tas ut för EU:s tullmyndighets publikationer och andra tjänster. Enligt förslaget ska unionens lagstiftare, i detta fall rådet och parlamentet tillsammans, fastställa hemorten för EU:s tullmyndighet. Enligt det avgörande som unionsdomstolens utfärdade i de förenade målen C-59/18 och 743/19 hör befogenheten att besluta om nya organs orter till skillnad från rådets tidigare praxis inte till medlemsstaterna, utan till unionens lagstiftare som ska handla enligt samma rättsgrund och samma förfarande, där man beslutar om inrättandet av själva organet.
Bestämmelser om EU:s tullmyndighet ska finnas i kapitel XII i den nya tullkodexen (art. 205–238).
3.1.2
EU:s nya tulldatacentral
EU:s nya tulldatacentral som ska inrättas med den nya tullkodexen ska vara en modern, unionsomfattande, cybersäker centraliserad helhet av tullsystem och -tjänster som kan utnyttja artificiell intelligens och maskininlärning. I EU:s tulldatacentral ska man integrera och den ska med tiden ersätta den nuvarande informationsteknikinfrastrukturen som består av sammanlagt 111 separata informationssystem som används i medlemsstaterna. EU:s tulldatacentral ska vara en central möjliggörare av förenklade tullförfaranden och stärkande av tullövervakningen.
Med hjälp av EU:s tulldatacentral förnyas sättet att samla in, använda och dela uppgifter som behövs i tullklareringen och -övervakningen. Tulluppgifter som gäller varor och deras leveranskedjor behöver bara lämnas in till EU:s tulldatacentral. Uppgifterna ska kunna lämnas in genom ett gemensamt gränssnitt genom anslutning direkt till EU:s tulldatacentral. Oföränderliga (grundläggande) uppgifter kan lämnas in en gång, varefter de kan användas på nytt i senare import eller export. Tulldatacentralen ska möjliggöra anmälan av nödvändiga uppgifter som gäller samma varuparti från flera olika källor i olika skeden av leveranskedjan.
EU:s tulldatacentral ska samla in, behandla, slå samman och spara alla relevanta nödvändiga uppgifter. Tulldatacentralen ska göra en riskanalys på unionsnivån. Medlemsstaternas tullmyndigheter ska emellertid fortfarande fatta beslut som gäller tullklarering och -kontroll av varor. I sitt beslutsfattande ska de utnyttja uppgifter som EU:s tulldatacentral har behandlat och analyserat.
EU:s tulldatacentral kommer att betydligt underlätta och förbättra informationsutbytet jämfört med nuläget. Centralen ska kunna utbyta information med andra myndigheter samt andra informationssystem, informationsmiljöer och plattformar i syfte att förbättra uppgifternas kvalitet. Förutom EU:s tullmyndighet ska nationella myndigheter, såsom skattemyndigheterna samt kommissionen, OLAF, Europeiska åklagarmyndigheten (EPPO) och med vissa förutsättningar Europol och Frontex ha tillträde till EU:s tulldatacentral.
Personuppgifter ska behandlas enligt unionens dataskyddslagstiftning, dvs. enligt bestämmelserna i den allmänna dataskyddsförordningen (EU) 2016/679, förordningen om behandling av personuppgifter i unionens organ (EU) 2018/1725 eller dataskyddsdirektivet som gäller polismyndigheter och straffrättsliga myndigheter (EU) 2016/680 på var och ens tillämpningsområde.
EU:s tulldatacentral ska införas stegvis från och med början av 2028. Den ska kunna tillämpas på det förenklade förfarandet för distansförsäljning inom elektronisk handel från och med mars 2028. I fråga om annan import och export kan aktörerna, om de vill, använda EU:s tulldatacentral från och med början av mars 2032. Användningen av EU:s tulldatacentral blir obligatorisk för alla aktörer från och med början av 2038, då senast användningen av deklarationsförfaranden enligt den nuvarande lagen ska upphöra. Kommissionen ska kunna besluta att EU:s tullmyndighet ska administrera och upprätthålla EU:s tulldatacentral.
Bestämmelser om inrättandet av EU:s tulldatacentral ska finnas i III kapitel i unionens nya tullkodex (art. 29–40). Bestämmelser om tidsplanen för början av tillämpningen av EU:s tulldatacentral ska finnas i kapitel XV i förordningens sista artikel.
3.1.3
Förenkling som gäller distansförsäljning inom elektronisk handel
Genom reformen skapas ett särskilt tullklareringsförfarande för distansförsäljning inom elektronisk handel för att förenkla det nuvarande systemet och harmonisera det med momsreglerna för elektronisk handel.
I unionens nya tullkodex föreskrivs att digitala plattformar inom elektronisk handel är importörer i stället för konsumenter (så kallad förmodad importör inom distansförsäljning) och de ska ansvara för efterlevnad av bestämmelser, alla tullformaliteter och avgifter. De ska uppbära tullar vid försäljningstillfället av varor och betala dem till vederbörande medlemsstater på samma sätt som de redan gör i fråga om mervärdesskatt. Användningen av förfarandet förutsätter användning av EU:s tulldatacentral. Detaljerade bestämmelser om arrangemangets verksamhet ska ingå i kapitlen I–V och IX–X I artikel 5 (13) fastställs den förmodade importören inom distansförsäljning och bland annat artiklar 20, 21, 42, 59, 67, 156, 159, 169, 181 och 186 ska innehålla specialbestämmelser som gäller förenklingens verksamhet till exempel om skyldigheterna för den förmodade importören inom distansförsäljning, det tullkontor som övervakar förfarandet, uppkomsten av tullskuld, tullskuldansvaret, grunderna för bestämmande av tull och fastställandet samt tidsfristen för betalning av tull..
Den förenkling som föreskrivs i den nya tullkodexen ska kompletteras med en ändring av den gemensamma tulltaxan. Den ska möjliggöra förenklat förfarande för att beräkna de importtullar som tillämpas på varor. I tulltaxan ska de varor som importerats inom distansförsäljning delas upp i fem olika ’korgar’. På var och en av dem tillämpas en fast tull av olika storlekar. Enligt den allmänna tulltaxan ska tullfria varor fortfarande vara tullfria. Det ska emellertid vara frivilligt att använda detta förenklade förfaringssätt för fastställande av tull. Precis som i fråga om mervärdesbeskattning ska det emellertid inte tillämpas på varor som omfattas av punktskatt. Dessutom föreskrivs det i rådets tullfrihetsförordning i syfte att bekämpa oegentligheter som gäller elektronisk handel att den särskilda tullfriheten för varor med ett värde på högst 150 euro ska avvecklas.
Användningen av det förenklade förfarande som utnyttjar EU:s tulldatacentral förväntas gottgöra särskilt den förmodade importören inom distansförsäljning för den ökning av den administrativa bördan som systemet eventuellt orsakar. Eftersom tullmyndigheterna i och med det föreslagna systemet ska få betydande uppgifter om all försäljning, ger de nya reglerna tullmyndigheterna möjligheten att bättre övervaka efterlevnaden av bestämmelser som gäller import av varor. Dessutom skulle det föreslagna förfarandet förtydliga de ansvarsområden som gäller import och dessutom öppenheten inom elektronisk handel. Detta skyddar EU-medborgare mot tråkiga överraskningar, såsom oförutsedda kostnader och tunga tullformaliteter. Konsumenterna ska öppet få kännedom om alla kostnader som anknyter till nätköpet och kunna betala dem på en gång, såsom de redan gör i fråga om mervärdesskatt.
Det förenklade importförfarandet för distansförsäljning inom elektronisk handel införs den 1 mars 2028.
3.1.4
Restriktiva åtgärder och krishanteringsmekanism
I kapitel XI i förslaget (artiklar 201–204) föreskrivs om tullmyndighetens uppgifter i genomförandet av de restriktiva åtgärder som avses i artikel 215 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) samt om tullunionens krishanteringsmekanism.
Unionens tullagstiftning innehåller inga nuvarande bestämmelser om dessa frågor. I synnerhet coronaviruspandemin samt de sanktioner som infördes på grund av Rysslands orättfärdiga anfallskrig mot Ukraina har visat vilken viktig roll tullmyndigheterna har i genomförandet av krishanteringsåtgärder och restriktiva åtgärder samt behovet av koordination på unionsnivå.
EU:s tullmyndighet ska följa upp efterlevnaden av de restriktiva åtgärder som rådet fastställer med stöd av artikel 215 i EUF-fördraget och den ska kunna ge tullmyndigheterna anvisningar för effektivisering av genomförandet och bekämpning av kringgåendet av restriktioner. De nationella tullmyndigheterna ska genomföra de nödvändiga åtgärder, som hör till deras befogenhet för att verkställa restriktiva åtgärder, och beakta anvisningar som EU:s tullmyndighet ger. De ska även meddela EU:s tullmyndighet och kommission om de misstänker eller observerar åtgärder som kringgår restriktioner.
I den föreslagna krishanteringsmekanismen för tullunionen ska EU:s tullmyndighet också ha en central roll. Den ska utveckla och bereda för olika krisscenarier praktiska åtgärder och arrangemang som kommissionen kan införa i krissituationer. De nationella tullmyndigheterna ska genomföra de nödvändiga åtgärderna. EU:s tullmyndighet ska säkerställa och koordinera genomförandet samt upprätthålla krisberedskap med hjälp av en krisberedskapsenhet som den inrättat och som är tillgänglig under hela krisen.
3.1.5
Tullsamarbete
I kapitel XII i förslaget (artiklar 239–244) föreskrivs om ett gemensamt ramverk för tullsamarbete som genomförs nationellt, på unionsnivå och internationellt. Bestämmelserna i kapitlet ska vara nya i unionens tullagstiftning.
I kapitlet föreskrivs om ömsesidigt samarbete mellan medlemsstaternas tullmyndigheter, kommissionen och EU:s tullmyndighet. I bestämmelserna konstateras förtydligande bland annat att medlemsstaternas tullmyndigheter kan tillåta att tjänstemän tillfälligt arbetar i uppgifter hos en annan medlemsstats tullmyndighet. EU:s tullmyndighet ska kunna koordinera samarbetet mellan medlemsstaternas tullmyndigheter. Dessutom föreskrivs det att kommissionen, OLAF och EU:s tullmyndighet kan utbyta information som samarbetet förutsätter, till exempel riskuppgifter.
I kapitlet föreskrivs även om ett ramverk för tullmyndigheternas systematiska samarbete med andra myndigheter. Vid övervakning av efterlevnaden av begränsningar, förbud och krav som föreskrivs i annan lagstiftning än tullagstiftningen är det viktigt att tullmyndigheter samarbetar med olika myndigheter, såsom marknadsövervakningsmyndigheter, hälso- och växtskyddsmyndigheter, brottsbekämpande myndigheter eller skattemyndigheter. Det föreslagna ramverket för samarbete ska strukturera och stärka detta samarbete på den nationella nivån och unionsnivån. Målet är att främja utvecklingen av det regelverk som tillämpas, utbyte av information, övervakningsstrategier samt operativt samarbete, såsom gemensamma kontroller. Samtidigt definieras även vilken roll EU:s tullmyndighet har i detta samarbete. Den ska bland annat planera och koordinera gemensamma övervakningsoperationer som genomförs på unionsnivån.
För att förtydliga samarbetet mellan tullmyndigheter och andra myndigheter föreskrivs i kapitlet om en förteckning med tio punkter över åtgärder som tullmyndigheten ska kunna utföra för att genomföra annan än unionens tullagstiftning. Dessutom förpliktas kommissionen att utarbeta en förteckning som uppdateras regelbundet över de unionens rättsakter som fastställer uppgifter för tullmyndigheten att övervaka varor.
Dessutom föreskrivs i kapitlet om den rättsliga grunden för informationsutbyte med tredjeländer. Kommissionen, medlemsstaternas tullmyndigheter och EU:s tullmyndighet ska inom ramen för tullsamarbetet utbyta information med tullmyndigheter och andra myndigheter i tredjeländer, om det föreskrivs om informationsutbyte i ett internationellt avtal med unionen eller i unionens lagstiftning, förutsatt att konfidentiell information respekteras och personuppgifter skyddas. Dessutom tillåts i den nya tullkodexen att EU:s tullmyndighet kan avtala, efter att ha fått lov från kommissionen, om ett icke-juridiskt bindande arbetsarrangemang (working arrangements) med tredjeländer och internationella organisationer.
3.1.6
Gemensamma bestämmelser om tullförseelser och andra än straffrättsliga påföljder
I den gällande kodexen föreskrivs i fråga om tullförseelser och påföljder för dem endast att varje medlemsstat ska föreskriva om effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner för överträdelser av tullagstiftningen. Med stöd av detta föreskrivs nationellt om tullförseelser och påföljder för dem, särskilt i 14 kap. i tullagen (304/1996).
I kapitel XIV i förslaget (artiklar 245–254) föreskrivs om tullförseelser och deras administrativa påföljder betydligt mer detaljerat än i nuläget. I kapitlet fastställs för det första en förteckning över tullförseelser och andra än straffrättsliga påföljder som åläggs för dem. Olika gärningar som strider mot de skyldigheter som föreskrivs i unionens tullagstiftning eller försummelser av skyldigheter anses vara tullförseelser. I fråga om påföljder fastställs minimiregler om deras art och antal. Det är fråga om minimireglering som inte hindrar medlemsstaterna från att fastställa mer omfattande och strängare sanktioner för tullförseelser. Kommissionen ska underrättas om nationella bestämmelser.
I kapitlet föreskrivs även om gemensamma principer som gäller tullförseelser och påföljder för dem, till exempel om bedömningen av en gärning eller försummelse som anses vara en tullförseelse (uppsåtlighet/uppenbar oaktsamhet) samt om mildrande och försvårande omständigheter. Medlemsstaterna ska fastställa en preskriptionstid som ska vara minst fem och högst tio år. Enligt förslaget ska även medhjälp och anstiftan till tullförseelse samt försök till tullförseelse anses vara tullförseelser. Kapitlet innehåller även bestämmelser om medlemsstaternas behörighet och samarbete när förseelsen har skett i flera medlemsstater. Rättsakter som gäller tullförseelser samt alla beslut som gäller tullförseelser ska förutom de tullövervakningsresultat som gäller förseelser föras in i EU:s tulldatacentral.
3.1.7
Ikraftträdande
Den föreslagna unionens nya tullkodex ska träda i kraft och tillämpas den tjugonde dagen efter att den har publicerats i unionens offentliga tidning.
I kapitel V som gäller hänförande av varor till tullförfarande föreskrivs om övergångstider för inlämnande av tulldeklarationer. Bestämmelsen förtydligar vilken betydelse den reglering som gäller inledandet av tillämpningen av EU:s tulldatacentral har för tullklareringen. Utgångspunkten är att tulldeklarationer enligt den gällande kodexen lämnas fram till mars 2032. Därefter kan behövliga uppgifter anges till EU:s tulldatacentral. Tulldeklarationer enligt den gällande kodexen kan inte längre lämnas in efter 2037, då det ska vara obligatoriskt att använda EU:s tulldatacentral i alla situationer.
I förslagets sista artikel föreskrivs separat om inledning av tillämpandet av vissa bestämmelser i den nya tullkodexen. Den föreskriver bland annat:
– EU:s tullmyndighet ska inrättas 2026, men den ska inleda sin verksamhet fullt ut den 1 januari 2028.
– EU:s tulldatacentral ska införas stegvis från och med början av 2028.
– Förenklat förtullningsförfarande som tillämpas på elektronisk distansförsäljning inom varuhandeln införs från och med början av mars 2028. EU:s tulldatacentral ska tillämpas från och med samma tidpunkt i det förenklade förtullningsförfarandet för distansförsäljning. I fråga om annan import och export ska aktörerna, om de vill, kunna använda EU:s tulldatacentral från och med början av mars 2032 och användningen av EU:s tulldatacentral blir obligatorisk för alla aktörer från och med början av 2038, då senast användningen av anmälningsförfaranden enligt den nuvarande lagen ska upphöra.
– Nationella tullmyndigheter ska bedöma de tillstånd som de har beviljat med stöd av den gällande tullkodexen på nytt mellan den 1 januari 2035 och 31 december 2037.
– Kommissionen ska före slutet av 2035 lämna till Europaparlamentet och rådet en rapport, där den bedömer effektiviteten med en verksamhetsmodell som utgår från ställningen för en pålitlig och verifierad aktör (Trust and Check trader), särskilt med tanke på upptäckt och förebyggande av bedrägerier samt indirekt beskattning. Enligt förslaget har kommissionen rätt att genom en delegerad förordning besluta om verksamhetsmodellen ska fortsätta och om man också ska ordna tullövervakning av andra aktörer på basis av var de har etablerat sig.
3.2
Förslag till rådets förordning som ändrar förordningen EEG 2658/87 för att införa förenklad tullbehandling för distansförsäljning av varor och förordningen (EG) 1186/2009 om att inrätta ett system för tullbefrielser för att avskaffa värdegränsen för tullbefrielse (COM(2023) 259 final)
Kommissionen föreslås att kapitel V i rådets tullbefrielseförordning (EG) 1186/2009, som föreskriver om tullbefrielse för varor av ringa värde, ska tas bort. Med varor av ringa värde avses varor vars verkliga totala värde inte överskrider 150 euro per försändelse. Syftet med ändringen är att bekämpa missbruk av gränsen för tullbefrielse, särskilt inom import som utgår från elektronisk handel, och främja jämlika konkurrensförutsättningar mellan företagare i unionen och tredjeländer. Tullbefrielse ska avvecklas både för varor av ringa värde som importerats som distansförsäljning inom elektronisk handel och för andra varor som är värda högst 150 euro och som sänds till unionen.
Kommissionen föreslår även att den första artikeln i rådets förordning om tulltaxa (EEG) 2658/87 samt bilaga I till förordningen ska ändras. I artikeln föreskrivs om varunomenklaturen (den kombinerade nomenklaturen). Nomenklaturen och bland annat tullsatsen för den gemensamma tulltaxan fastställs i bilaga I till förordningen.
Med kommissionens förslag läggs till i bilaga I en ny punkt G som föreskriver om förenklad taxering för distansförsäljning. Enligt den ska varor delas upp i fem ’korgar’, och på var och en tillämpas en fast tull på olika nivåer. I varje korg specificeras de varor som hör till den med en hänvisning till varugrupper enligt del II i bilagan samt den tull som uppbärs för de varor som hör till korgen. De korgar som föreslås är i huvuddrag följande: värdetull 0 procent (till exempel böcker, trycksaker, konstverk), 5 procent (till exempel leksaker, musikinstrument, bestick), 8 procent (till exempel siden- och bomullsprodukter, keramikprodukter, fotograferingsprodukter), 12 procent (till exempel läderprodukter, resväskor) och 17 procent (till exempel skor, glasprodukter). Varor, som enligt den allmänna tulltaxan är tullfria, ska fortfarande vara tullfria också vid tillämpningen av förenklad distansförsäljning.
En fast tull ska i fråga om en enskild vara kunna vara lite högre än den tull som tillämpas på den i normalt förfarande. Korgsystemet beaktar inte varornas ursprungsbesked. Om importörerna emellertid vill tillämpa vanliga eller lägre tillämpliga autonoma tullar eller tillämpa varornas ursprungsbesked genom att påvisa förmånstullar, ska de kunna tillämpa normala förfaranden. Det ska vara frivilligt att använda förenklad tulltaxering.
Genom förslaget läggs nya 1.4 och 1.5 till i artikel 1 i förordningen om tulltaxa. I den första föreskrivs om möjligheten att använda förenklad tulltaxering som föreskrivs i punkt G i bilagan. Enligt den nya artikel 1.4 när det är fråga om varor som importerats på basis av distansförsäljning som avses i mervärdesskattedirektivet, uppbärs importtull på importörens begäran enligt den förenklade tullbehandling som fastställs i nya G i bilaga I och som gäller distansförsäljning. I den nya artikel 1.5 däremot föreskrivs om situationer, där nämnda förenklade tulltaxering av distansförsäljning inte kan tillämpas. Enligt den ska varor som omfattas av punktskatt lämnas utanför förenklingen, och likaså även varor på vilka man tillämpar antidumpnings- eller utjämningstullar eller andra motsvarande skyddsåtgärder. Till slut lämnas varor som hör till grupperna 73, 98 och 99 i den kombinerade nomenklaturen utanför förfarandet (järn- och stålprodukter, kompletta industrianläggningar och varor som har importerats eller exporterats under särskilda förhållanden). Enligt kommissionen bör importen av dessa inte förenklas på grund av varornas karaktär.
De föreslagna ändringarna träder i kraft den tjugonde dagen efter att den har publicerats i Europeiska unionens offentliga tidning och ska tillämpas från och med början av mars 2028.
3.3
Kommissionens förslag till ändring av mervärdesskattedirektivet gällande mervärdeskatteregler för beskattningsbara personer som möjliggör distansförsäljning av importerade varor och tillämpningen av den särskilda ordningen för distansförsäljning av varor importerade från ett tredjeterritorium eller ett tredjeland och särskilda ordningar för deklaration och betalning av mervärdeskatt vid import (COM(2023) 262 final)
Kommissionen föreslår att tillämpningsområdet för förfaranden som förenklar mervärdesbeskattningen och som infördes i samband med momspaketet för e-handel ska utvidgas som en del av den tullreform som nu föreslås. Enligt kommissionen är det motiverat att i och med de ändringsförslag som gäller tullsystemet avstå från den gräns på 150 euro för importerade varusändningar som har begränsat användningen av importsystemet och specialarrangemangen för import samt tillämpningsområdet för särskild skattskyldighet som tillämpas på elektroniska gränssnitt.
Genom momspaketet för e-handel reformerades mervärdesbeskattningen under 2021 så att näringsidkare, som möjliggör elektroniska gränssnitt för försäljning av andra näringsidkares varor genom användningen av en marknadsplats, plattform, portal eller ett motsvarande verktyg, deltar i att uppbära mervärdesskatt. Upprätthållaren av ett elektroniskt gränssnitt anses med vissa villkor köpa varan av försäljaren och sälja den vidare till köparen. Denna särskilda skattskyldighet för upprätthållaren av ett elektroniskt gränssnitt tillämpas för närvarande bland annat när det är fråga om distansförsäljning av importerade varor och varornas faktiska värde hör till försändelser på högst 150 euro. Upprätthållaren av ett elektroniskt gränssnitt kan för närvarande i sådana situationer, om den vill, registrera sig som användare i importsystemet. Kommissionen föreslår att den särskilda skattskyldigheten för upprätthållaren av ett elektroniskt gränssnitt ska tillämpas på distansförsäljning av importerade varor oberoende av värdet på de varor som försändelsen innehåller. Dessutom föreslår kommissionen i sitt förslag om moms i den digitala tidsåldern (8.12.2022) att användning av importsystemet i fortsättningen ska vara obligatoriskt för den upprätthållare av gränssnitt som möjliggör import av varor för konsumenter i gemenskapens territorium.
Enligt kommissionens förslag ska importsystemet för mervärdesskatt i fortsättningen kunna tillämpas på distansförsäljning av importerade varor oberoende av värdet på de varor som försändelsen innehåller. Med distansförsäljning av importerade varor avses försäljning av varor som transporterats från länder utanför gemenskapen till privatpersoner eller köpare som kan jämställas med dem i någon medlemsstat. Importsystemet möjliggör deklaration och betalning av mervärdesskatt genom en åtkomstpunkt så att den skattskyldiga inte behöver momsregistrera sig i alla EU-länder där den genomför distansförsäljning av varor till konsumenter. Vid användning av importsystemet är import av varan momsfri och försäljaren redovisar mervärdesskatten för försäljning genom importsystemet.
På motsvarande sätt kan specialarrangemang för import, som kan tillämpas när distansförsäljaren inte använder importsystemet, enligt kommissionens förslag tillämpas oberoende av värdet på försändelsens varor. Specialarrangemanget för import möjliggör att den instans, som i ställer för mottagaren av varorna lägger fram varorna för tullmyndigheterna, såsom transportföretaget, ska kunna deklarera och betala mervärdesskatt på mottagarens vägnar enligt det förenklade förfarandet.
Varor som omfattas av punktskatt ska emellertid fortfarande lämnas utanför ovan beskrivna förfaranden.
Den föreslagna ändringen av mervärdesskattedirektivet träder i kraft den tjugonde dagen efter att den har publicerats i Europeiska unionens offentliga tidning och den ska tillämpas från och med början av mars 2028.