2.1  Huvudmålen för finansieringen

Enligt förslaget fokuserar Europeiska havs- och fiskerifonden på fyra prioriteringar, som är att 1) främja hållbart fiske och bevarandet av marina biologiska resurser, 2) bidra till livsmedelstryggheten genom vattenbruk och marknader som präglas av konkurrenskraft och hållbarhet, 3) göra det möjligt för en hållbar blå ekonomi att växa och främja välmående kustsamhällen samt 4) stärka den internationella världshavsförvaltningen och möjliggöra trygga, säkra, rena och hållbart förvaltade hav. I dag finansieras motsvarande havs- och fiskeripolitiska åtgärder ur Europeiska havs- och fiskerifonden 2014–2020.  

För medlemsländernas så kallade delade förvaltning föreslås ett anslag på 5,311 miljarder euro och det riktas till de fyra ovan nämnda prioriteringarna samt tekniskt stöd.  

I förslaget fastställs för unionens alla prioriteringar så kallade stödområden (areas of support), enligt vilka medlemsländerna fördelar finansieringen på nationell nivå. Under den nuvarande programperioden har det fastställts väl avgränsade åtgärder som ska finansieras och detaljerade villkor som anknyter till dessa. Enligt motiveringarna är det nya förslaget flexiblare och ger ett större nationellt spelrum. Medlemsstaterna bestämmer själva i åtgärdsprogrammet de åtgärder som är nödvändiga för att uppnå målen. Stödområdena som fastställs i artiklarna i förslaget verkar dock vara mycket noggrant definierade åtgärder och det är oklart i vilken grad de kan tillämpas på nationell nivå.  

Inom fondens första prioritering, det vill säga hållbart fiske och bevarande av marina biologiska resurser, kan finansiering i begränsad omfattning beviljas unga fiskare för köp av deras första fartyg, byte av fiskefartygets motor, åtgärder i anknytning till permanent nedläggning av fiskeverksamheten, det vill säga så kallade skrotningsstöd, ersättningar för fiskebegränsningar på exceptionella grunder samt åtgärder i anknytning till bevarande och återställande av marina biologiska resurser. Dessa stödformer gäller även på insjöområden, med undantag av fartygens skrotningsstöd och ersättningar för fiskebegränsningar. Dessutom kan man inom prioriteringen för fiske finansiera myndighetsåtgärder som gäller övervakning av och insamling av information om fiske. Stödmöjligheterna för övervakning och informationsinsamling förblir oförändrade. Jämfört med tidigare fastställs inte för övervakning och informationsinsamling öronmärkta anslag, utan medlemsstaten ska till dessa myndighetsåtgärder anvisa minst 15 procent av programmets unionsfinansiering. Den första prioriteringen omfattar även ett krav på att upprätta en handlingsplan gällande fartyg för småskaligt kustfiske (action plan), men det förblir oklart huruvida åtgärderna i handlingsplanen kan finansieras ur havs- och fiskerifonden.  

Den första prioriteringen omfattar även bestämmelser om ersättning av extra kostnader som uppstår i avlägsna områden inom Europeiska unionen. Ersättningssystemet bygger på rådets förordning (EG) nr 791/2007 och gäller vissa produkter av producenter i Azorerna, Madeira, Kanarieöarna, Guadalupe, Franska Guyana, Martinique, Mayotte, Réunion och Saint-Martin.  

Av de stödformer för fiske som är i bruk under den nuvarande programperioden verkar man ha avskaffat bland annat ersättning för säl- och skarvskador, investeringsstöd för sälsäkra redskap och selektiva fångstmetoder, stödformer för innovation, rådgivningstjänster, olika nätverk och diversifiering av verksamheten. Det är dock möjligt att ovan nämnda stödformer kan förekomma delvis eller helt, men förslaget till förordning är mycket flertydigt i denna fråga. I och med de allmänna principerna är det förbjudet att finansiera nya fiskehamnar, landningsplatser och saluhallar. 

Förslagets andra prioritering gäller vattenbruk och marknader som präglas av konkurrenskraft och hållbarhet. Förslaget avskaffar direkta investeringsstöd för produktionsmässiga vattenbruksinvesteringar, det vill säga för åtgärder som siktar till att förbättra tillväxt och miljöeffektivitet. Dessa kan i framtiden endast främjas med hjälp av finansiella instrument, det vill säga låne- och räntestödsinstrument. Förädling kan endast stödas via finansiella instrument. Stödformerna för marknadsföring av vattenbruks- och fiskeprodukter förblir oförändrade. I förslaget nämns inte några möjligheter att finansiera forsknings- och innovationsåtgärder i fråga om vattenbruk och fiskförädling. Således är det möjligt att de stryks från åtgärdsurvalet.  

Förslagets tredje prioritering är att göra det möjligt för en hållbar blå ekonomi att växa och främja välmående kustsamhällen. Finansieringen kan riktas till hållbar utveckling av lokala ekonomier och gemenskaper genom en lokalt ledd utveckling. Lokalt ledd utveckling definieras närmare i den allmänna förordningen. I denna fondförordning styrs det lokala utvecklandet till att dra nytta av möjligheterna med blå ekonomi. Ett annat stödområde gäller främjande av insamling och användning av information om havet. Prioriteringens båda stödområden ingår i den nuvarande fondens åtgärdsurval. Skillnaden är att åtgärder för lokalt ledd utveckling inte begränsas så noggrant som i den nuvarande förordningen, utan de riktas mera övergripande till utnyttjandet av den blå ekonomins möjligheter.  

Den fjärde prioriteringen gäller marina områden som förvaltas på ett hållbart sätt. Inom ramen för denna prioritering är det möjligt att finansiera övervakning till sjöss samt åtgärder som utförs av kustbevakningen. Under nuvarande finansieringsperiod har inte den havspolitiska finansieringen definierats så här noggrant, med undantag av insamling av information om haven, övervakning till sjöss och åtgärder som utförs av kustbevakningen. Dessutom har den nuvarande havspolitiken öronmärkta anslag som ett medlemsland inte kan ändra. Enligt förslaget kan ett medlemsland i framtiden fritt anslå finansiering för att främja fiskeri- och havspolitiska mål, med undantag av fiskeövervakning och insamling av fiskeinformation, på vilket tillämpas en minimigräns på 15 procent, samt åtgärder gällande fartygs skrotningsstöd och tillfällig nedläggning av fiskeverksamheten, vilka tillsammans uppgår till högst 6 miljoner euro eller 10 procent av medlemslandets EU-finansiering. 

Beloppet som direkt förvaltas av kommissionen uppgår till 829 miljoner euro och det fördelas enligt de motsvarande fyra prioriteringarna. I den första prioriteringen används den finansiering som förvaltas av kommissionen för att främja de gemensamma fiskeripolitiska målen, bland annat för att främja användningen av vetenskaplig rådgivning och information inom förvaltningen av och beslutsfattandet om fiskeresurser, utveckla övervakningen av fisket inom unionen, rådgivande kommittéer samt frivilliga bidrag till internationella organisationer som anknyter till den gemensamma fiskeripolitiken. Dessa finansieringsmål är desamma som under nuvarande finansieringsperiod. Ett nytt finansieringsmål är främjandet av rena och sunda hav samt främjandet av genomförande av EU:s plaststrategi.  

Inom den andra prioriteringen kan kommissionens finansiering användas för att förbättra marknadsinformationen om fiske- och vattenbruksprodukter. Detta är en fortsättning på uppföljningen av fiskeprodukter som kommissionen inledde under den nuvarande finansieringsperioden (The European Market Observatory for fisheries and aquaculture).  

I den tredje prioriteringen riktas finansieringen till hållbart främjande av unionens havspolitik och blå ekonomi. Denna finansiering kan användas för att finansiera bland annat främjandet av blå ekonomi, genomförandet av havsområdesplanering, främjandet av strategier och samarbete för enskilda havsbassänger, främjandet av forskning och innovation inom blå ekonomi samt utvecklandet av marin kunskap. 

Ur den fjärde prioriteringen finansieras åtgärder gällande övervakningen till sjöss och säkerhet samt internationell förvaltning av havsområden. Finansieringen kan användas bland annat för informationsutbyte samt främjande av samarbete mellan kustbevakningen och andra myndigheter. Dessutom kan finansieringen riktas till att utveckla det internationella samarbetet inom havsforskning och användning av anknytande information, främja partnerskap mellan EU och andra havsaktörer, främja internationellt samarbete i fråga om Förenta nationernas havslag och bidra till att uppfylla agendan för hållbar utveckling samt användas för frivilliga bidrag till internationella organisationer som anknyter till havsförvaltningen. 

Kommissionen godkänner via genomförandeakter ett årligt arbetsprogram, där man beskriver användningsändamålen för kommissionens finansiering enligt de fyra prioriteringarna. Detta motsvarar nuvarande förfarande för förvaltning av kommissionens finansiering. 

2.2  Förvaltning av handlingsprogrammet

Enligt förslaget ska varje medlemsland ha ett handlingsprogram. Handlingsprogrammet omfattar inte åtgärder som direkt förvaltas av kommissionen. Den föreslagna förordningen kompletterar innehållet i handlingsprogrammet som fastställs i den allmänna förordningen så att det nationella handlingsprogrammet för havs- och fiskerifonden ska innehålla såväl de innehållskrav som fastställs i den allmänna förordningen som en SWOT-analys samt en handlingsplan för småskaligt kustfiske. Enligt förslaget upprättar Europeiska kommissionen en havsspecifik analys, vars slutsatser ska tas i beaktande vid upprättandet av de nationella handlingsprogrammen.  

Den allmänna förordningen som gäller alla fonder innehåller även många bestämmelser om godkännande av programmen, deras innehåll och förvaltning. Enligt dessa ska ett handlingsprogram ha en förvaltningsmyndighet och en tillsynsmyndighet samt en uppföljningskommitté. Dessutom tas bland annat en resultatreserv i bruk som utgör en viss andel av handlingsprogrammets EU-finansiering och som styrs till handlingsprogrammet först när programmet har uppnått de fastställda delmålen. 

2.3  Överföring av befogenhet

I förslaget ingår bestämmelser om överföring av befogenhet till kommissionen med användning av delegerade akter (delegering av befogenheter) och genomförandeakter (det rådgivande förfarandet och granskningsförfarande). Genomförandeakterna behandlas i Europeiska havs- och fiskerikommittén som ska inrättas. Generellt sett begränsas innehållet i de delegerade akterna och gäller en närmare definition av bestämmelserna som ges i rådets förordning. Vanligtvis föreskrivs närmare om till exempel de finansierade åtgärdernas rätt till stöd eller ansökningarnas mottagningsduglighet genom delegerade akter, medan bestämmelser om upprättande av handlingsprogram och förvaltningen ges med genomförandeakter.  

4.1  Konsekvenser för lagstiftningen i Finland

Förordningen är direkt tillämplig i unionens medlemsstater. För den nuvarande programperioden har man stiftat lagen om det nationella genomförandet av den europeiska förordningen om Europeiska havs- och fiskerifonden (1093/2014). Lagen är inte direkt tillämplig på förvaltningen av den nya fonden, utan det behövs ny lagstiftning för den nya programperioden som tar i beaktande alla gemensamma bestämmelser om fonderna och specialbestämmelser om Europeiska havs- och fiskerifonden. Om projekt som stöds med unionslagstiftning och om förutsättningar för dessa projekt föreskrivs närmare i handlingsprogrammet som godkänns genom Europeiska kommissionens beslut.  

4.2  Ekonomiska konsekvenser

För fonden reserveras för programperioden 2021–2027 6,140 miljarder euro enligt nuvarande priser ur unionens budget. Av detta belopp anvisas 5,311 miljarder euro till medlemsstaterna. Detta är 438 miljoner euro, det vill säga cirka 8 procent mindre än under programperioden 2014–2020. Med beaktande av inflationen är minskningen betydligt större. För kommissionens direkta förvaltning reserveras ur fonden totalt 829 miljoner euro. Finansieringsandelen som kommissionen förvaltar ökar enligt förslaget med 22 procent, det vill säga 182 miljoner euro jämfört med den nuvarande programperioden. 

Förslaget minskar användningen av offentligt stöd för investeringar i fiskenäringens värdekedja, särskilt på grund av att direkta investeringsstöd i praktiken begränsas till att främja investeringar i småskaligt fiske. Istället för direkta investeringsstöd föreslås det att man tar i bruk så kallade finansiella instrument som avser instrument i form lånegarantier och räntestöd. Detta har en betydande inverkan på utvecklingsmöjligheterna inom vattenbruk och förädlingssektorn och främjandet av ibruktagandet av nya innovationer. Däremot förvränger inte finansieringsverktyg i form av lån marknads- och konkurrensläget lika mycket som direkta stöd. 

Beloppet av den EU-finansiering som Finland får under programperioden 2021–2027 minskar enligt förslaget från nuvarande 74,4 miljoner euro till 71,8 miljoner euro, det vill säga med cirka 3,5 procent. Finlands EU-finansieringsnivå sjunker relativt mindre än för andra medlemsländer, då EU-finansieringen för medlemsländerna är 8 procent i genomsnitt. 

Under den nuvarande programperioden har förhållandet mellan EU-finansieringen och den nationella finansieringen i huvudsak inte reglerats exakt i unionslagstiftningen, utan förhållandet har varierat mellan 20 och 75 procent. Andelen av EU-finansieringen under den kommande perioden kan vara högst 50–85 procent beroende på stödområde. EU-finansieringsandelen som gäller avbrott i fiskeverksamheten är högst 50 procent, andra åtgärder gällande fiskenäringens värdekedja och havspolitiken uppgår till högst 75 procent och förbättring av den marina miljöns tillstånd till 85 procent. Storleken på fondens nationella finansiering bestäms av rambesluten för statsekonomin och budgeten. Frågor gällande den nationella budgeten behandlas och ställning till dem tas i processerna för den nationella planen för de offentliga finanserna och statsbudgeten. Den statliga finansiering som åtgärderna kräver genomförs inom ramarna för statsbudgeten. 

Andelen av det offentliga stödet som beviljas stödmottagare är i regel högst 50 procent av de stödberättigade utgifterna. Ett undantag till detta är bland annat köpet av första fartyget för unga fiskare samt byte av fiskefartygs motorer. Det högsta tillåtna stödet för dessa är 30 procent. Säkerhetsinvesteringar i fiskefartyg som överstiger de i lagstiftningen fastställda gränserna kan stödjas med högst 75 procent. Åtgärder som genomförs av myndigheter kan stödjas med högst 100 procent.  

4.3  Konsekvenser för fiskeriet och miljön

Förslagets direkta konsekvenser för fiskeriet och miljön är svåra att uppskatta på grund av förordningsförslagets flertydighet. I förslaget fastställs för unionens alla prioriteringar så kallade stödområden (areas of support), enligt vilka medlemsländerna fördelar finansieringen på nationell nivå. I princip möjliggör detta ett flexiblare tillvägagångssätt och ökar det nationella spelrummet att fastställa stödområdens mål och deras tillämpningsområden. Detta är ett mycket bra och eftersträvansvärt mål, eftersom det gör det möjligt att finansiera fiskeriet och miljöfrågor angående fiske med beaktande av nationella utgångspunkter enligt de strategiska målen.  

Enligt artiklarna i förslaget är stödområdena i synnerhet gällande fiskeriet väl avgränsade och det verkar i hög grad som att finansieringsmöjligheterna för fiskeriet i själva verket minskar betydligt. Detta beror på att man vanligtvis förhåller sig mycket kritiskt till fiskestöd, eftersom flera fiskbestånd runt om i världen är överfiskade. Situationen kring de för kommersiellt fiske i Finland viktigaste fiskbestånden, till exempel pelagiska strömmings- och vassbuksbestånden, är bra. Situationen kring vissa fiskbestånd (till exempel gös och sik) är inte tillfredsställande och kräver särskilda åtgärder.  

För Finlands del är det särskilt problematiskt att det är oklart huruvida det längre är möjligt att stödja utveckling och investeringar gällande bekämpning av säl- och skarvskador. På motsvarande sätt är det oklart huruvida man kan ersätta sälskador inom fiskeriet. Även finansieringsmöjligheterna som anknyter till fiskeriets lönsamhet och konkurrenskraft är oklara på samma sätt möjligheterna att stödja utvecklingen av befintliga fiskehamnar och landningsplatser. Ifall dessa åtgärder inte kan stödjas i framtiden kommer verksamhetsförutsättningarna för särskilt småskaligt kustfiske att försvagas betydligt. Denna form av fiske upplever redan nu stora svårigheter och en avsevärd minskning av finansieringsmöjligheterna kommer sannolikt att ha en negativ effekt på näringens framtid. 

Förslaget avskaffar helt direkta investeringsstöd för produktionsmässiga vattenbruksinvesteringar och förädlingsinvesteringar, det vill säga för åtgärder som siktar på att förbättra tillväxt och miljöeffektivitet. Dessa kan i framtiden endast främjas med hjälp av finansiella instrument, det vill säga låne- och räntestödsinstrument. Detta försvagar ytterligare den primära fiskproduktionens konkurrenskraft jämfört med andra primärproduktionsformer, om investeringarna förblir oförändrade för de andra primärproduktionsformerna. Primärproduktionen inom fisket erhåller inte några direkta inkomststöd, utan verksamheten kan utvecklas med hjälp av forskningsprojekt samt investeringsstöd som gäller tillväxt och konkurrenskraft. Under den nuvarande finansieringsperioden har finansieringsmöjligheterna inom fiskförädlingssektorn varit rätt begränsade. Avskaffandet av begränsade stödmöjligheter kan ha en helande effekt på konkurrens- och marknadsläget inom fiskhandeln och förädlingen. Det är oklart huruvida det är möjligt att ur fonden finansiera forsknings- och utvecklingsåtgärder för vattenbruk och fiskförädling. Finansieringsmöjligheten för dessa åtgärder är mycket viktig med tanke på förnyelse av näringsgrenarna och en bättre konkurrenskraft. Särskilt innovationsåtgärder inom vattenbruk är viktiga, eftersom man letar efter möjligheter att öka den globala fiskproduktionen särskilt inom vattenbruk som är en den snabbast växande formen av primär livsmedelsproduktion i världen. 

Fonden medför nya möjligheter att stödja utvecklingen av fiskeförvaltningen samt gör det möjligt att genomföra iståndsättnings- och skyddsåtgärder enligt det nuvarande stödet. Finansieringsmöjligheter för myndighetsåtgärder inom fisket – fiskeövervakning och insamling av fiskeinformation förblir oförändrade. Finansieringsmöjligheterna inom havspolitiken är lika de nuvarande och gör det möjligt att bland annat finansiera havsplanering och åtgärder för den marina miljön. Det verkar dock som att möjligheterna att genomföra havspolitiska åtgärder är mera begränsade än vad de är i dag.  

Fondens målsättning överensstämmer med de skyldigheter som föranleds av internationella avtal och havsvårdsplanen och åtgärdsprogrammet som EU:s havsstrategidirektiv förutsätter samt strategin för Östersjöregionen.