Motivering
Förberedelser inför en ny förhandlingsrunda
Världshandelsorganisationen WTO lyckades inte vid sitt
tredje ministermöte i Seattle få till stånd
en överenskommelse om att inleda en ny förhandlingsrunda.
Beslutet stupade på meningsskiljaktigheter om agendan
för förhandlingsrundan framför allt mellan
de viktigaste länderna och ländergrupperna, som
Europeiska unionen, Förenta staterna och utvecklingsländerna.
Frivilligorganisationerna och folkrörelserna visade också stor
aktivitet under mötet i Seattle.
Europeiska unionen har fortfarande precis som inför
ministermötet i Seattle ambitionen att få i gång
en bred och allomfattande förhandlingsrunda. Detta fastslogs
senast av Europeiska rådet i Stockholm, som framhöll
att Europeiska gemenskapen fortsätter sin aktiva insats
för att ministermötet i Doha skall nå samförstånd
om en ny bred förhandlingsrunda. Europeiska rådet
ansåg att den nya rundan bör tillgodose alla WTO-medlemmars,
inte minst utvecklingsländernas intressen och att den bör
förberedas på ett öppet och övergripande
sätt i dialog med medborgarsamhället. Utskottet
omfattar Europeiska rådets ambition på denna punkt.
En ny förhandlingsrunda som ser till helheten är
bra för Finland, menar utskottet. De snabba förändringarna
i världsekonomin, framför allt den snabbt ökade
gränsöverskridande handeln med varor och tjänster,
gör det ytterst angeläget att få till
stånd en så omfattande överenskommelse
som möjligt om gemensamma spelregler. Med hjälp
av den multilaterala handelsordningen och som medlem i Europeiska
unionen har Finland bättre möjligheter att bevaka
också sina egna handelsintressen och uppnå sina
andra mål inom den internationella handeln. Ensamt är Finland
inte tillräckligt starkt för att utverka några
betydande fördelar av de övriga medlemmarna i
förhandlingarna.
Förhandlingar om jordbruket
Enligt vad utskottet har erfarit blir jordbruket en nyckelfråga
för Europeiska unionen i nästa förhandlingsrunda.
Förhandlingar om jordbruket har inletts i mars 2000 utifrån
de beslut som fattades i den föregående rundan,
Uruguayrundan, men för att få i gång
nästa runda är det förmodligen nödvändigt
att ta in dem som ett centralt element också i den nya
rundan. En öppning i förhandlingarna om jordbruket
påverkas dessutom av att den särskilda ordningen
för behandling av jordbruksstödet utifrån
olika WTO-avtal (t.ex. "fredsklausulen", Peace Clause)
löper ut 2003. Efter detta kan t.ex. WTO:s bindande tvistlösningsmekanismer
i allt fler fall tillämpas på frågor
som anknyter till EU:s gemensamma jordbrukspolitik.
Djursjukdomsepidemierna inom unionens område har drivit
jordbruket in i en mycket trängd situation. De insatser
som krävs för att utreda dessa kriser kan visa
sig svårförenliga med trycket på EU utifrån
att liberalisera handeln med jordbruksvaror. Utskottet understryker
att det måste gå att bedriva ett hållbart
jordbruk inom hela Europeiska unionen, Finland medräknat,
också efter en eventuell ny förhandlingsrunda.
Utskottet vill att den europeiska modellen för ett
multifunktionellt jordbruk, som tar hänsyn till faktorer
som miljö- och landskapsvård samt livsmedelssäkerhet
och djurs välbefinnande, garanteras i förhandlingarna.
Det är viktigt att länderna har kvar rätten
att förbjuda import av livsmedel eller produkter vars hälsoeffekter
inte är kända eller som befunnits skadliga för
människor.
Utvecklingsländerna i WTO
Utskottet omfattar uppfattningen att bättre villkor
för utvecklingsländerna inom världshandeln bör
lyftas fram som nyckelfråga i nästa förhandlingsrunda.
Det är absolut nödvändigt att uppnå ett
resultat som på ett avgörande sätt kan
förbättra utvecklingsländernas möjligheter
att delta i den globala handeln och därmed främja
deras egen hållbara utveckling.
Det kräver betydande eftergifter från de industrialiserade
ländernas sida att öppna marknaden för
import av u-landsprodukter. EU:s initiativ "Allt utom vapen" är
enligt utskottets mening en god början. Det innebär
att EU öppnar för import från de minst
utvecklade s.k. MUL-länderna. För socker, ris
och bananer är övergångsperioderna visserligen
rätt långa. De övriga viktiga handelspartnerna
bör involveras i denna utveckling för att det
i förhandlingsrundan skall kunna ske ett genombrott i marknadstillträdet
för de fattigaste länderna.
WTO-förhandlingsmekanismen och själva regelverket är
ytterst komplicerade och förutsätter fortsatt
aktivt engagemang av medlemsländerna vid uppföljningen
och förhandlingarna för att bevaka sina egna intressen.
Det är mycket viktigt att u-länderna med det snaraste
i en eventuell förhandlingsrunda ges bättre möjligheter
till heltäckande och effektiv medverkan i WTO. En tänkbar
modell vore ekonomiskt stöd från i-länderna
vilket skulle medge fler ständiga förhandlare
för u-länderna i WTO. Utskottet noterar med tillfredsställelse
att det juridiska center för u-länderna
som utskottet lyft fram i sitt utlåtande UtUU
9/1999 rd delvis med finländskt bistånd
har kunnat inleda sitt arbete.
Nya frågor på förhandlingsagendan
Med ambitionen att få i gång en omfattande
förhandlingsrunda har Europeiska unionen arbetat för
att föra upp bl.a. grundläggande arbetsnormer
(core labour rights) och miljöfrågor
på Världshandelsorganisationens agenda. Utskottet
tillstyrker denna ambition.
U-länderna har vissa reservationer beträffande
dessa frågor. De anser att om frågorna tas upp i
WTO, öppnar det för i-länderna en möjlighet att
skydda sina egna handelsintressen genom protektionistiska åtgärder.
Utskottet menar att det vid förberedelserna inför
förhandlingsrundan är viktigt att övertyga
u-länderna om att behandlingen av dessa frågor
inte leder till protektionism utan till att handeln liberaliseras
till nytta för alla parter tack vare gemensamt överenskomna
spelregler som garanterar en socialt och miljömässigt
hållbar utveckling.
En fråga som får allt större betydelse
i takt med att Världshandelsorganisationen utvecklas är
relationen mellan organisationens regelverk och andra internationella
avtalsmekanismer. Det är viktigt att WTO:s avtalsmekanismer
för att främja fri handel inte kan åberopas
som förevändning för en urholkning av
andra befintliga internationella avtal.
I utvecklingen av WTO:s verksamhet är det enligt utskottet
viktigt att se till att regelverket är förenligt
med andra internationella konventioner, som miljökonventionerna
och konventionerna om arbetslivsnormer. Utskottet anser vidare att
WTO bör eftersträva ett närmare samarbete
med internationella organisationer på området,
som Internationella arbetsorganisationen ILO, för att därmed
i görligaste mån förebygga konflikter
mellan olika avtalsmekanismer. Utskottet tillstyrker att Finlands
regering arbetar för att WTO:s allmänna råd
skall beordra organisationen att utarbeta ett målprogram
för hållbar utveckling.
Restriktionerna i EU:s gemensamma handelspolitik och förhandlingarna
Den gemensamma handelspolitiken är en av unionens viktigaste
befogenheter. Kommissionen har från första början
haft en central roll i att utarbeta den.
Genom Nicefördraget preciserades gemenskapens gemensamma
handelspolitik i relation till offentliga tjänster som
utbildningstjänster samt sociala tjänster och
tjänster som rör människors hälsa.
I artikel 133.6 konstateras att handeln med dessa tjänster
omfattas av delad behörighet mellan gemenskapen och dess
medlemsstater. Utskottet ser det som särskilt viktigt att Europeiska
unionen i förhandlingarna håller fast vid restriktionerna
beträffande offentliga tjänster och att handeln
med dem inte öppnas som ett led i WTO:s avtalsmekanism
på ett sätt som är till skada för
utbudet av och principerna för offentliga tjänster
i medlemsstaterna.
Offentlig upphandling
En del av WTO:s medlemmar har åtagit sig att följa
gemensamma regler om offentlig upphandling inom ramen för
ett särskilt s.k. plurilateralt avtal om offentlig upphandling.
Utskottet anser att också aspekter på de mänskliga
rättigheterna och sociala och miljörelaterade
frågor måste lyftas fram vid eventuella förhandlingar
om detta avtal.
Öppenheten i förhandlingsrundan och i WTO:s
verksamhet samt hörande av riksdagen
Det faktum att de frågor som har med Världshandelsorganisationen
att göra i centrala delar omfattas av Europeiska gemenskapens
kompetens och att WTO-reglerna har betydande verkningar för
de flesta samhällsområden ställer enligt
utskottets mening alldeles särskilda krav på förberedelserna
inför förhandlingarna både i Finland och
EU.
Utskottet understryker att statsrådet måste
gå in för största möjliga öppenhet
i förberedelserna inför och i förhandlingarna
gentemot medborgarsamhället och olika intresseorganisationer. Finland
bör ge sitt uttalade stöd åt ambitionerna att
ta upp öppenheten i WTO gentemot medborgarsamhället
och till exempel medlemsstaternas parlament, menar utskottet. Det
tillstyrker strävandena för att finna vägar
till ett meningsfullt engagemang av medborgarsamhället
i WTO-förhandlingarna och WTO:s verksamhet över
lag.
I relation till riksdagen måste 8 kap. grundlagen om
riksdagens deltagande i den nationella beredningen av ärenden
som gäller Europeiska unionen ovillkorligen följas.
En betydande del av förhandlingsfrågorna skulle
om Finland inte hade gått med i EU ha omfattats av riksdagens lagstiftningsbehörighet,
vilket understryker behovet av att riksdagen aktivt deltar i förberedelserna
för en eventuell förhandlingsrunda och följer
upp själva förhandlingarna och själva
ministermötet som fattar besluten.