(1) Propositionen ingår i helheten ”En internationell och aktiv Natomedlem” i regeringsprogrammet. Den har beretts av en arbetsgrupp tillsatt av försvarsministeriet för uppdraget att bedöma behovet av ändringar i lagstiftningen till följd av Finlands anslutning till Nordatlantiska fördragsorganisationen och bereda behövliga utkast till författningar inom försvarsministeriets ansvarsområde. Arbetsgruppen behandlar ändringsbehoven i anslutning till olika helheter enligt hur brådskande och viktiga de är. 

(2) Syftet med propositionen är att förtydliga Försvarsmaktens uppgifter genom att uttryckligen föreskriva om den uppgift som hänför sig till Nordatlantiska fördragsorganisationens kollektiva försvar. Utifrån inkommen utredning konstaterar utskottet att ändringarna i bestämmelserna i sig inte påverkar Försvarsmakten, eftersom lagen redan nu gör det möjligt att begära och lämna bistånd samt att delta i samverkan med Nordatlantiska fördragsorganisationen. 

(3) Genom anslutningen till Nato har det skett en grundläggande förändring i hur Finlands försvar organiseras. Det innebär att Finlands försvar och Finlands försvarsförmåga i fortsättningen upprätthålls, utvecklas och används som en del av alliansen och dess kollektiva försvar. Natos viktigaste kärnuppgift är alliansens avskräckning och försvar och därför gäller de praktiska konsekvenserna av Natomedlemskapet särskilt försvarsförvaltningen. I och med den militära alliansen har Försvarsmakten, i enlighet med försvarsministeriets styrning, till uppgift att planera och genomföra uppgifter inom Natos avskräckning och försvar. Mot denna bakgrund är det enligt utskottet motiverat att deltagandet i Natos gemensamma försvar tydligt anges som en lagstadgad uppgift för Försvarsmakten. 

(4) Propositionen syftar också till att tillgodose de praktiska behov som i och med Natomedlemskapet och försvarssamarbetet följer av utländska truppers tilltagande verksamhet i Finland. Målet är att förbättra Försvarsmaktens förmåga att ta emot utländskt bistånd och att öva mottagandet som en del av försvarssamarbetet och Nordatlantiska fördragsorganisationens kollektiva försvar. Utöver ändringarna i lagen om försvarsmakten föreslår regeringen också att åtta andra lagar ändras. 

(5) Sammantaget tillstyrker försvarsutskottet propositionen, men med följande anmärkningar och ändringsförslag. Propositionen remitterades till grundlagsutskottet (GrUU 9/2025 rd) och utrikesutskottet (UtUU 2/2025 rd) för utlåtande. Lagförslagen kan enligt grundlagsutskottets utlåtande behandlas i vanlig lagstiftningsordning. 

Grundlagsutskottets och utrikesutskottets kommentarer om propositionen

(6) I sitt utlåtande går grundlagsutskottet särskilt in på förordnande av värnpliktiga att delta i Natouppdrag samt förbud mot och begränsningar i den tillfälliga nyttjanderätten till fastigheter och i rätten att röra sig på områden som används av Försvarsmakten. 

(7) Det föreslås att 62 § i värnpliktslagen ändras så att en värnpliktig som fullgör beväringstjänst eller deltar i en repetitionsövning kortvarigt kan förordnas till tjänstgöring utomlands, om personen i enlighet med sitt uttryckliga samtycke deltar i en uppgift inom Nordatlantiska fördragsorganisationens kollektiva försvar, när det inte är fråga om det militära försvaret av Finland. Värnpliktigas deltagande har begränsats till andra än farliga uppgifter. Enligt grundlagsutskottet uppfyller förslaget de krav som ställs på denna typ av reglering. 

(8) Försvarsutskottet konstaterar att utgångspunkten för värnpliktigas tjänstgöring utomlands förblir oförändrad i fråga om den föreslagna ändringen av bestämmelsen. Att anlita värnpliktiga som fullgör beväringstjänst eller deltar i en repetitionsövning till andra ändamål än Finlands militära försvar kräver fortfarande uttryckligt samtycke. Värnpliktiga får inte över huvud taget anlitas till farliga uppgifter om det inte är fråga om militärt försvar av Finland. Reservister kan med stöd av den gällande lagen om försvarsmakten anställas i arbetsavtals- eller tjänsteförhållande vid Försvarsmakten, varvid begränsningarna inte gäller dem (FsUU 11/2022 rd, stycke 11). Utskottet påpekar att en omfattande användning av reservister i Natouppgifter kräver inte bara ändringar i lagstiftningen, utan också genomgång av anställningsvillkoren. Det här arbetet pågår för närvarande. 

(9) I propositionen föreslås det att 14 § 1 mom. i lagen om försvarsmakten kompletteras med en möjlighet att tillfälligt använda fastigheter också för försvarssamarbetet och verkställandet av Nordatlantiska fördragsorganisationens kollektiva försvar. Enligt gällande lagstiftning har Försvarsmakten rätt att tillfälligt använda andra fastigheter än dem som Försvarsmakten stadigvarande förfogar över, om det är nödvändigt med tanke på militär övningsverksamhet eller en höjning av försvarsberedskapen. Den föreslagna ändringen utvidgar användningsändamålet för fastigheter som används tillfälligt. Lagförslaget är av betydelse med tanke på bestämmelserna om egendomsskydd i 15 § i grundlagen. 

(10) Grundlagsutskottet anser att det till den föreslagna utvidgningen av grunderna för nyttjanderätten finns ett nödvändigt och vägande samhälleligt behov som hänför sig till det militära försvaret. Den föreslagna regleringen tryggar enligt utskottets bedömning också kraven på exakthet och noggrann avgränsning med beaktande av att det är omöjligt att helt exakt förutse de framtida formerna av försvarssamarbete och att definitionen av grunderna måste omfatta också framtida samarbetsformer. 

(11) I 15 § i lagen om försvarsmakten föreskrivs det om Försvarsmaktens rätt att förbjuda obehöriga att röra sig på ett område eller en plats som används av Försvarsmakten eller att begränsa rätten att röra sig där. Den föreslagna regleringen är enligt grundlagsutskottet av betydelse med tanke på bestämmelserna om rörelsefrihet i 9 § i grundlagen. Enligt dess 1 mom. har finska medborgare samt utlänningar som lagligen vistas i landet rätt att röra sig fritt inom landet och att där välja bostadsort. 

(12) Utskottet noterar att det i lagförslag 1 föreslås att man i 15 § 1 mom. stryker den gällande lagens krav om att det ska vara nödvändigt att förbjuda eller begränsa rätten att röra sig. Ändringen motiveras inte i propositionen. I ljuset av den utredning som grundlagsutskottet fått kan det anses motiverat att ändra regleringen enligt förslaget, och den föreslagna regleringen är inte till denna del konstitutionellt problematisk. Den föreslagna ändringen och de motiv som ligger till grund för den borde emellertid med beaktande av grundlagsutskottets gällande bedömning av 15 § ha behandlats betydligt mer ingående i propositionen och man borde ha beaktat utskottets tidigare bedömning på behörigt sätt. 

(13) Försvarsutskottet instämmer i att motiveringen till ändringen av bestämmelsen är otillräcklig och konstaterar följande. Inom de områden som Försvarsmakten använder finns det sprängämnen och där förekommer i praktiken alltid skjutverksamhet och annan verksamhet som är farlig för liv och hälsa. Enligt erhållen utredning kan kravet på nödvändighet anses problematiskt särskilt i den förändrade säkerhetspolitiska miljön och i och med att hybridpåverkan och bredspektrig påverkan mot Finland ökar. 

(14) I nuläget förutsätter förbuden och begränsningarna i rätten att röra sig på områdena att nödvändigheten konstateras och motiveras. Detta ökar den administrativa bördan och den mängd arbete som följer med den i en situation där det i praktiken alltid meddelas förbud och begränsningar för rätten att röra sig på Försvarsmaktens områden. Utskottet påpekar att man i fråga om fastigheter som Försvarsmakten tillfälligt börjar använda bör beakta att ibruktagandet av fastigheterna också i fortsättningen är kopplat till nödvändighetskravet (14 §). 

(15) Försvarsutskottet anser att den föreslagna ändringen kan ha smärre konsekvenser med avseende på rörelsefriheten enligt 9 § i grundlagen, närmare bestämt den så kallade allemansrätten. Med avseende på de grundläggande fri- och rättigheterna gäller begränsningarna utanför områden som varaktigt förvaltas av Försvarsmakten i första hand områden som tillfälligt är i Försvarsmaktens besittning, varvid också begränsningarna är tillfälliga. Försvarsmaktens verksamhet är dessutom av den typen att det finns ett vägande samhälleligt behov av begränsningar, och begränsningarna är motiverade med tanke på skyddet av liv och hälsa. 

(16) I sitt utlåtande om propositionen noterar utrikesutskottet att Nordatlantiska fördragsorganisationen lämpligen bör nämnas uttryckligen i bestämmelsen med beaktande av dess betydelse för Finlands nuvarande försvarssystem. Utrikesutskottet instämmer i den övergripande bedömningen i propositionen, att Natomedlemskapet har betydande konsekvenser för försvarsförvaltningen och försvarspolitiken. Samtidigt understryker utrikesutskottet att konsekvenserna av Natomedlemskapet utöver försvarspolitiken också gäller utrikes- och säkerhetspolitiken och att den nationella beredningen av Natoärenden förutsätter en övergripande utrikes-, säkerhets- och försvarspolitisk granskning. 

(17) Utrikesutskottet konstaterar vidare i sitt utlåtande att det i propositionen inte föreslås några ändringar i lagen om beslutsfattande om internationellt bistånd, samverkan eller annan internationell verksamhet. Behovet av att ändra den lagen behöver bedömas övergripande när man har fått erfarenhet av dels tillämpningen av lagen under Natomedlemskapet, dels Natos arbetssätt och beslutsprocesser. 

(18) Utrikesutskottet betonar vikten av att noggrant bereda en mer övergripande proposition som ska lämnas senare. Bland annat bör det bedömas om det nuvarande beslutsförfarandet enligt lagen om beslutsfattande om internationellt bistånd, samverkan eller annan internationell verksamhet lämpar sig oförändrat för Natos verksamhet eller om det behöver ses över. Försvarsutskottet instämmer i utrikesutskottets bedömning att en övergripande granskning behövs och att ärendet bör beredas omsorgsfullt innan en eventuell proposition föreläggs riksdagen. 

Riksdagsbehandlingen av Natoärenden

(19) När Finland ansökte om medlemskap i Nato våren 2022 bedömde grundlagsutskottet propositionen i ärendet (GrUU 80/2022 rd). Natomedlemskapet påverkar enligt grundlagsutskottets bedömning inte direkt behörighetsförhållandena och beslutsförfarandena för de finska statsorganen. Utskottet noterade ändå att medlemskapet kan ha betydande indirekta konsekvenser för maktförhållandena mellan statliga organ. Grundlagsutskottet anser att statsrådet bör bedöma konsekvenserna och behovet av att se över grundlagens bestämmelser. Försvarsutskottet konstaterar att justitieministeriets förstudie om detta snart kommer att bli klar. 

(20) Försvarsutskottet betonar att den grundlagsenliga rätten att få information bör tillgodoses fullt ut i Natosamarbetet mellan statsrådet och riksdagen. Grundlagsutskottet behandlar detta ingående i ett utlåtande i frågan (GrUU 30/2020 rd). Där står det att av riksdagens ställning som högsta statsorgan samt som statsorgan som utövar lagstiftningsmakt och statsfinansiell makt följer att riksdagen måste få tillförlitlig och omfattande information till grund för sitt beslutsfattande. Det är en nödvändig förutsättning för de grunder för en demokratisk regeringsform som anges i grundlagen. 

(21) Riksdagen och dess utskott måste enligt grundlagsutskottet kunna lita på att det i regeringspropositioner och andra ärenden som kommer in för behandling ges all information som är relevant med tanke på riksdagens beslutsfattande och att utskotten vid sakkunnigutfrågningar erbjuds all den information som utskottet begär eller som annars visar sig vara betydelsefull med tanke på utskottsarbetet. Grundlagsutskottet betonar att bedömningen av om informationen behövs eller inte hör till riksdagens exklusiva behörighet. Rätten att få information påverkas inte av att de upplysningar ett utskott behöver är sådana till sin juridiska karaktär att de borde hållas hemliga. Försvarsutskottet framhåller att statsrådet bör fästa särskild uppmärksamhet vid att ministerierna på eget initiativ och i rätt tid lämnar utskotten all information som är väsentlig för behandlingen av ärendena på det sätt som 47 § i grundlagen förutsätter. 

(22) I och med Finlands militära allians blir också en del av de frågor som före medlemskapet hörde till utrikespolitikens område vardag, står det i propositionsmotiven (s. 12). Det omfattande samarbetet inom Nato har blivit en vardaglig förpliktelse och således är den utrikespolitiska betydelsen och signaleffekten i anslutning till exempelvis internationell övningsverksamhet i många fall mindre än under alliansfriheten (OKV/2158/22/2024, s. 3). Beredning och beslutsfattande i fråga om ärenden i anslutning till Nato hör till statsrådet och där till det berörda sektorsministeriet (OKV/2158/22/2024, s. 7). Utskottet påpekar att försvarsministeriet svarar för största delen av statsrådets beredning av Natoärenden. 

(23) I och med Natomedlemskapet ökar och framhävs också försvarspolitikens betydelse, noterar utskottet. I och med medlemskapet har Finlands försvar blivit en del av Natos kollektiva försvar. Försvarsutskottet har tidigare (FsUU 2/2020 rd) bedömt innehållet i definitionen av försvarspolitik. Utskottet menar i utlåtandet att det inte finns någon enda vedertagen definition av begreppet försvarspolitik, men termen inbegriper upprätthållande, utveckling och användning av försvarsförmågan. Försvarspolitiken handlar om att främja statens och befolkningens säkerhet, stödja statsledningens beslutsfattande och delta i det internationella beslutsfattandet och samarbetet. Försvarspolitiken stöder målen för utrikes- och säkerhetspolitik. Målet för Finlands försvarspolitik är att upprätthålla försvarsförmågan i förhållande till Finlands säkerhetsmiljö och resurser, utveckla försvaret som en del av den övergripande säkerheten och fördjupa det internationella försvarssamarbetet. 

(24) Utskottet konstaterar att granskningen av de finska statsorganens behörighetsförhållanden och beslutsförfaranden i Natoärenden också inbegriper granskning av utrikesutskottets och försvarsutskottets roll i riksdagens beslutsprocesser. Man måste å ena sidan gå in på om Natoärenden i första hand är utrikespolitik eller försvarspolitik och å andra sidan på vilket utskott som ska inta en ledande ställning i behandlingen av de Natoärenden som kommer till riksdagen. Efter Finlands anslutning till Nato har ett viktigt utrikes- och säkerhetspolitiskt linjebeslut fattats: i och med medlemskapet har Finland en omfattande skyldighet att delta i alliansens verksamhet. Då framhävs det faktum att besluten med anknytning till Natomedlemskapet inte längre, jämfört med under partnerskapstiden, utgör några särskilda utrikespolitiska signaler. Natofrågorna blir till största delen vardagspolitik när Finland, huvudsakligen tjänstemän inom försvarsförvaltningen, deltar i Natos olika arbetsgrupper och kommittéer i Bryssel. 

(25) Sammantaget konstaterar utskottet att beredningen av och besluten om försvarspolitiken måste bli en uppgift för en enda ansvarig aktör i riksdagen. Försvarsutskottet bör ha huvudansvaret för Natoärendena när Natofrågor som tydligt hör till ansvarsområdet för försvarspolitiken behandlas. Deltagandet i Natos försvar och avskräckning handlar uttryckligen om försvarspolitik. Utskottet påpekar att bestämmelser om utskottens arbetsrutiner finns i riksdagens arbetsordning och i utskottshandboken. 

Säkerhetsuppgifter

(26) Enligt 18 a § 1 mom. i lagförslag 1 ska Försvarsmakten ha rätt att garantera säkerheten på allmän plats också för sådana experter i behov av särskilt skydd som representerar en främmande stat eller en internationell organisation och som är Försvarsmaktens gäster. Paragrafens nya 2 mom. kompletteras med en rätt för Försvarsmakten att på allmän plats utföra säkerhetsuppgifter också för att garantera immuniteten vid transport av en främmande stats väpnade styrkors eller Nordatlantiska fördragsorganisationens särskilda tillgångar eller för en främmande stats trupper. 

(27) Grundlagsutskottet tog i sitt utlåtande inte ställning till säkerhetsuppgifterna eller Försvarsmaktens arbetsfördelning med polisen. Grundlagsutskottet har i tidigare utlåtanden påpekat att ett lagfäst bemyndigande för en annan myndighet än polisen att göra intrång i de grundläggande fri- och rättigheterna inte utan vidare är förenligt med det nödvändighetskrav som ingår i förutsättningarna (se GrUU 10/2016 rd, s. 3, GrUU 49/2014 rd, s. 2/I, GrUU 37/2002 rd, s. 1—2, och GrUU 2/1996 rd, s. 3/I). 

(28) Försvarsutskottet konstaterar att bestämmelser om Försvarsmaktens säkerhetsuppgifter utfärdades 2017 med grundlagsutskottets medverkan (18 a—18 d § i lagen om försvarsmakten). Försvarsutskottet menade då i sitt betänkande (FsUB 1/2017 rd, s. 4—5) att behovet av att utveckla lagstiftningen om olika säkerhetsmyndigheter måste bedömas mot bakgrund av utvecklingen i den säkerhetspolitiska miljön. Bestämmelserna om myndighetssamarbete kan inte till alla delar bemöta de nya hotbilderna. Utskottet såg det i sitt betänkande som nödvändigt att säkerhetsmyndigheternas befogenheter under normala tider räcker till för att hantera störningar under normaltid. 

(29) Att genomföra Försvarsmaktens säkerhetsuppgifter med en handräckningsstruktur enligt den nuvarande lagstiftningen är enligt utskottets mening inte det operativt mest effektiva sättet, står det dessutom i betänkandet. I synnerhet utanför normalförhållanden kan övriga myndigheters — särskilt polisens — begränsade resurser vara bundna till andra uppgifter som är av betydelse med tanke på samhällets funktion. Då måste Försvarsmakten kunna skydda vissa centrala personer som hör till de anställda och förflyttningen av försvarsmateriel på behörigt sätt (FsUB 1/2017 rd, s. 5). 

(30) Försvarsutskottet förutsatte i sitt betänkande att en utredning om den nya regleringen lämnas före utgången av 2018. I en utredning som försvarsministeriet gjort i samarbete mellan Huvudstaben och de behöriga myndigheterna står det att man utifrån återkopplingen kan konstatera att samarbetet mellan Försvarsmakten och polisen har fungerat väl. Yrkeskompetensen har utvecklats genom gemensamma kurser. Dessutom har det upprättats ett separat samarbetsavtal om säkerhetsuppgifter mellan Försvarsmakten och polisen. 

(31) Vid utfrågningen gällande den nu aktuella propositionen framgick det att samarbetsskyldigheten mellan polisen och Försvarsmakten har fungerat smidigt och att säkerhetsuppgifter meddelas polisen på etablerade sätt. Utskottet anser att samarbetsskyldigheten i fortsättningen blir allt viktigare, eftersom garanterandet av immuniteten vid transport av särskilda tillgångar och för en främmande stats trupper kan ske på allmän plats, det vill säga där Försvarsmakten normalt inte arbetar. Befogenheter enligt 22 b § i lagförslag 1 utövas normalt av polisen på allmän plats. 

(32) Sammanfattningsvis konstaterar försvarsutskottet att uppgifterna inom allmän ordning och säkerhet entydigt hör till polisen. I och med den föreslagna ändringen kan Försvarsmaktens säkerhetsuppgifter fortfarande anses vara tämligen begränsade, med exakta mål att skydda vissa personer och transporter. I enlighet med den gällande regleringen har Försvarsmakten ett nära samarbete med polisen kring säkerhetsuppgifter, och polisen kan vid behov åta sig uppdraget. Utskottet anser att syftet med propositionen framför allt är att säkerställa att den allmänna ordningen och säkerheten inte äventyras på grund av garanterandet av säkerheten för en främmande stats väpnade styrkor (s. 89). 

Ändring av 20 § i lagen om militär underrättelseverksamhet

(33) Regeringen föreslår också att 20 § i lagen om militär underrättelseverksamhet ändras. Paragrafen gäller internationellt samarbete, och bestämmelsen kompletteras med en möjlighet att utbyta underrättelser med Nordatlantiska fördragsorganisationen eller någon annan organisation eller med Europeiska unionen. Vid utfrågningen i utskottet fästes uppmärksamhet vid övervakningen av underrättelser som inhämtats genom samarbetet enligt 20 §. 

(34) Enligt det aktuella lagförslaget ska Huvudstabens underrättelsechef besluta om internationellt samarbete. Samarbetet ska alltid vara förenligt med Finlands nationella intressen. Utskottet konstaterar att samarbete i underrättelsefrågor förutsätter ett starkt förtroende mellan parterna. Dessutom kommer parterna alltid noggrant överens om all underrättelseverksamhet. Verksamheten övervakas i allt väsentligt av underrättelsetillsynsombudsmannen, som med stöd av lag har omfattande granskningsrätt och tillgång till all behövlig information.