Allmän motivering

Av de orsaker som framgår av propositionen och på grundval av erhållen utredning finner utskottet förslaget nödvändigt och lämpligt. Utskottet tillstyrker förslaget, men med följande anmärkningar och ändringsförslag.

Det allmänna skall se till att de mänskliga rättigheterna för barn efterföljs och stödja de som svarar för omsorgen om barn för att de skall kunna trygga barnens välfärd och individuella uppväxt. Syftet med propositionen är att minska risken för att barn utsätts för sexuella övergrepp eller våld eller lockas att börja använda narkotika. Ett barn är särskilt utsatt när det inte kan övervakas av sin vårdnadshavare och när hotet mot dess säkerhet kommer från en person som barnet har ett förtroendefullt förhållande till genom vård, omsorg, uppfostran eller undervisning. Målet att skydda barns fysiska och sexuella integritet är viktigt, menar utskottet. Därför är det skäl att godkänna förslaget trots att det är förknippat med vissa problem, anser utskottet.

I motiveringen till propositionen refererar regeringen till en studie. Den visar att det i 98 % av alla fall av övergrepp mot barn som anmälts till myndigheterna var män som misstänktes. Av dem hade 4 % tidigare dömts för sexuella övergrepp mot barn. Yrkesutbildade personer som arbetar med barn stod för 2 % (17 personer) av de misstänkta. Av dem var en dömd för sexuellt utnyttjande av barn. Mot bakgrunden av detta material hade lagförslaget kunnat ha effekt i cirka 1,3 promille av fallen. Detta visar att man inte kan förvänta sig att lagen har särskilt stor preventiv effekt på sexuella övergrepp mot barn. Merparten av övergreppen sker i barnens närmaste omgivning, och där har lagförslaget ingen direkt effekt. Att anta lagförslaget visar dock att lagstiftaren är oroad över barnens säkerhet och anser det nödvändigt att vidta åtgärder för att förebygga övergrepp mot barn. Lagförslaget får förhoppningsvis vårdnadshavarna och andra vuxna i barnens närmaste omgivning att vara uppmärksamma på saken och skrida till åtgärder om något misstänkt sker.

I motiveringen till propositionen påpekar regeringen att den frivilliga verksamheten bland barn är mycket omfattande och påpekar att det inom frivilligarbetet förekommer den typ av interaktion som kan vara grogrund för sexuellt utnyttjande av barn. Men frivillig verksamhet omfattas inte av förfarandet i lagförslaget. Under behandlingens gång har många experter anfört kritik mot propositionen och påpekat att den bara tar tag i en liten del av problemen, eftersom kontrollen av brottslig bakgrund inte gäller frivilligt arbete med barn utanför ordinarie anställning och tjänst. Ändå är risken för sexuella övergrepp i många fall betydligt större vid fritidsaktiviteter på frivillig bas än till exempel på daghem där vanligen flera vuxna tillsammans arbetar med barnen. Frivilligarbetet är så omfattande och mångfacetterat att denna proposition inte kan utsträckas till att omfatta frivilligsektorn. I stället bör frågan utredas separat. Därför föreslår utskottet att riksdagen godkänner ett uttalande. I uttalandet uppmanas regeringen att utreda möjligheterna att genom lagstiftning eller på annan väg utreda hur sexuella övergrepp mot barn kan förebyggas i frivilligarbete.

Lagförslaget gäller inte bara sexualbrott utan också vålds- och narkotikabrott. Risken för återfall är som regel större vid sexualbrott än vid andra brott. Därvid ökar också risken för övergrepp mot barn. Principen i vårt straffrättsliga påföljdssystem är att ett brott inte skall spela någon roll efter att brottet har avtjänats. Lagförslaget ingriper i procedurerna för anställning av personal på ett sätt som är främmande för våra rättsprinciper. Förfarandet har vissa drag av yrkesförbud. Förfarandet är mycket exceptionellt, påpekar utskottet. Enda skälet till att det kan accepteras är att det har nära samband med ett stort socialt intresse att skydda barn. Däremot bör förfarandet inte tillämpas på andra situationer i arbetslivet. Med hänvisning till förslagets exceptionella karaktär och de anknytande exakthets- och diskrimineringsproblemen och andra missförhållanden anser utskottet det viktigt att regeringen noga följer upp effekterna av lagförslaget och vidtar åtgärder, om det uppstår problem med tillämpningen.

Enligt propositionen är det arbetsministeriet som i samråd med andra ministerier skall sprida information om lagen. Det kommer att komma in uppskattningsvis 20 000 ansökningar om utdrag ur straffregistret på grund av lagen. Det betyder att lagen har konsekvenser för en stor grupp människor, för arbetssökande, arbetstagare och vissa myndigheter. Därför understryker utskottet särskilt vikten av att det sprids information om lagens innebörd för att problem med tillämpningen skall undvikas. Samordnade anvisningar och effektiv information om lagens innebörd är nödvändiga åtgärder dels med avseende på alla dem som är skyldiga att utreda kommande anställdas kriminella bakgrund, dels för de som utredningen gäller. Tystnadsplikten måste dessutom understrykas extra i informationen. Den som hanterar utdrag ur straffregistret är skyldig attse till att personuppgifter om arbetssökande är skyddade. I utbildningen och informationen är det extra viktigt att påpeka att lagen inte inför anställnings- eller verksamhetsförbud, utan att arbetsgivaren och tillståndsmyndigheten har prövningsrätt. Vidare understryker utskottet att lagen inte är till för att sätta käppar i hjulet för anställning, till exempel när en person som i sin ungdom dömts för narkotikabrott får ett jobb eller när en anmärkning i straffregistret inte har något samband med det arbete som personen söker. Arbetsgivarna och tillståndsmyndigheterna bör få undervisning i att tolka uppgifterna i straffregistret rätt. Då är det speciellt viktigt att de blir informerade om hur gemensamma straff skall tolkas.