Allmän
motivering
Propositionen
Ekonomiutskottet föreslår att förslaget
till lag om inkvarterings- och förplägnadsverksamhet och
till lag om ändring av 15 § i hälsoskyddslagen
godkänns med utskottets ändringar och att det
tredje lagförslaget, lagen om ändring av 1 § i lagen
om ordningsvakter, godkänns enligt propositionen.
De nya bestämmelserna gör reglerna för
inkvarterings- och förplägnadssektorn enhetliga och
förenklar de administrativa procedurerna. Den nya lagen
gäller utan undantag all inkvarterings- och förplägnadsverksamhet
som bedrivs yrkesmässigt. Det är helt motiverat
att reglera detta område på lagnivå,
eftersom bestämmelserna gäller saker som tangerar
de grundläggande rättigheterna.
I 6 § i den gällande förordningen
om inkvarterings- och förplägnadsrörelser
föreskrivs det att inkvarterings- och förplägnadsverksamhet som
avses i förordningen ska bedrivas under uppsikt och ledning
av en ansvarig föreståndare. Den ansvarige föreståndaren
kan vara en enskild näringsidkare eller någon
annan fysisk person. Förordningen anger inte vilka uppgifter
den ansvarige föreståndaren har eller vilka de
eventuella påföljderna av försummelser är.
När det gäller den ansvarige föreståndaren
för ett ställe med alkoholservering och dennes
ställföreträdare finns det bestämmelser
om dem i 21 b § i alkohollagen. Ett serveringsställe
ska ha en ansvarig föreståndare och ett tillräckligt
antal ställföreträdare för denne,
vilka utses av innehavaren av serveringstillståndet. Lagen
föreskriver vilka krav som gäller för
dem.
I förslaget till lag om inkvarterings- och förplägnadsverksamhet
finns inte några bestämmelser om ansvariga föreståndare
för inkvarterings- och förplägnadsrörelser.
Enligt propositionsmotiven beror det på att regleringen
inte handlar om tillståndspliktig inkvarterings- och förplägnadsverksamhet
och att det inte heller annars ansetts behövas en ansvarig
föreståndare för att övervaka
att affärsverksamheten utövas lagenligt.
Utskottet ser ingen anledning till att det i lagen särskilt
föreskrivs om ansvariga föreståndare
för inkvarterings- och förplägnadsrörelser.
I den nya lagen finns bestämmelser om vilket ansvar och
vilka rättigheter de som bedriver inkvarteringsverksamhet
har. Inkvarterings- och förplägnadsverksamhet
kan bedrivas i många olika former där den ansvariga
näringsidkaren kan specificeras. I lagen föreskrivs
också om straff för brott mot bestämmelserna
om öppettider och försummelse av resandeanmälan.
Polisen ges i uppdrag att övervaka att lagen följs.
Utskänkning av alkoholdrycker kräver tillstånd.
Varken de krav alkohollagstiftningen ställer på den
ansvarige föreståndaren för ett serveringsställe
eller utskänkningen av alkoholdrycker tas upp i detta sammanhang.
Lagmotionen
Utskottet föreslår att lagmotionen om ändring
av alkohollagen förkastas. De bestämmelser om öppettiden
för utskänkningsrörelser med alkoholutskänkning
som motionsställarna föreslår i alkohollagen
finns inskrivna i den nya lagen om inkvarterings- och förplägnadsverksamhet.
Lagen ersätter förordningen om inkvarterings-
och förplägnadsrörelser, som för
närvarande reglerar öppettiderna för
förplägnadsrörelser med alkoholutskänkning.
Detaljmotivering
1. Lag om inkvarterings- och förplägnadsverksamhet
Ändringarna i lagen bygger huvudsakligen på utlåtandena
från grundlagsutskottet och förvaltningsutskottet.
1 §.
I paragrafen föreskrivs om lagens räckvidd.
Den 1 mars 2006 träder en ny livsmedelslag (23/2006)
i kraft. Därför hänvisas i paragrafens 2
mom. 2 punkt och 6 mom. till livsmedelslagen och dess bestämmelser
om livsmedelslokaler och förfarandet vid godkännande
av dem.
Lagen om sammankomster avses också bli tillämpad
på sådana offentliga tillställningar
på restauranger som inte hör till restaurangens
normala verksamhet eller som arrangeras av någon annan än
den som ansvarar för restaurangens normala verksamhet och
separat från den normala verksamheten. En restaurangs normala
verksamhet kan finnas angiven till exempel i anmälningar
som lämnas till myndigheterna när verksamheten
inleds samt i serveringstillstånd enligt alkohollagstiftningen.
Till följd av det ovan sagda har paragrafen kompletterats
med ett nytt 4 mom. om att lagen om sammankomster tillämpas
på offentliga tillställningar som ordnas i inkvarterings-
och förplägnadsrörelser i det fall att
tillställningen inte hör till rörelsens
normala verksamhet.
4 §.
I propositionen finns bestämmelser om anmälan
om förlängning av en förplägnadsrörelses öppettider.
En förplägnadsrörelse får utifrån
anmälan hålla öppet också mellan
klockan 2 och 5, om alkoholdrycker inte serveras under denna tid. Lagförslaget
kräver ingen orsak till förlängning av öppettiden.
Utskottet har i paragrafen skrivit in villkoren för
förlängd öppettid. Orsakerna till förlängningen
ska uppges i den anmälan om förlängning
av öppettid som lämnas in till polisinrättningen
i den härad där förplägnadsrörelsen finns.
Ett villkor för förlängd öppettid är
att alkohol inte serveras eller dricks under den förlängda
tiden. När förplägnadsrörelsen
stängs som sereveringsställe ska alkoholdryckerna
tas undan.
5 §.
Paragrafen, som handlar om rätt att välja kunder
och tryggande av ordningen, har kompletterats med en hänvisning
till förbudet mot diskriminering i lagen om lika behandling.
6 §.
I paragrafen anges vilka uppgifter som ska antecknas i resandeanmälan.
Det ska bl.a. anges om inkvarteringen hänför sig
till fritid, arbete, möte eller något annat (punkt
7).
Det har ansetts att uppgiften om syftet med inkvarteringen bör
bygga på frivillighet, och därför har
punkten strukits, och i stället har paragrafen kompletterats
med ett nytt 2 mom. med bestämmelser om frivillig anmälan.
Enligt 1 mom. 5 punkten ska i resandeanmälan antecknas
numret på resandens resedokument. I 3 mom. i propositionen
står det att detta inte gäller resande som är
bosatta i Finland.
Med hänsyn till att passfriheten tillåter
nordiska medborgare att komma till Finland utan pass har
3 mom. ändrats så att nordiska medborgare inte
behöver uppge numret på sitt resedokument i resandeanmälan.
7 §.
I motiven till 7 punkten i föregående paragraf
påpekas det att syftet med inkvarteringen är viktig
information för statistikföringen, eftersom fritidsresor
görs av andra orsaker och till andra resmål än
arbets- och mötesresor.
Till 7 §, som har regler för vad uppgifterna
om resande och resanderegistret används för, har lagts
till, uppgifterna också får användas
för att upprätta statistik. Paragrafen har dessutom
fått ett nytt 2 mom. om att uppgifterna kan användas för
kundservice och direktmarknadsföring, om den resande inte
har förbjudit det.
Till följd av att 6 § fått ett nytt
2 mom. har hänvisningen till 6 § 1 mom. i 7 § kompletterats med
en hänvisning även till 2 mom.
8 §.
Paragrafen innehåller regler för utlämnande av
uppgifter om resande till polisen. Enligt 2 mom. har polisen rätt
att av en utövare av inkvarteringsverksamhet få uppgifter
om också andra resande än utlänningar.
Eftersom bestämmelsen är alltför vag
har den kompletterats med att polisen har rätt att få uppgifter
om resande också i fråga om andra än
utlänningar, när detta är nödvändigt
för tjänsteuppdragen.
I det nya 2 mom. i 7 § föreskrivs om användning
av resandeuppgifter och resanderegister för kundservice
och direktmarknadsföring. Lagens 8 § 3 mom. kräver
att utövaren av inkvarteringsverksamhet ska förvara
resandeanmälningarna och uppgifterna om resande i ett år
från den dag då resandeanmälningarna
undertecknades. Efter det ska de utplånas. Det kan vara
viktigt för en utövare av inkvarteringsrörelse
att föra ett kundregister, och därför
har utskottet kompletterat 3 mom. med att kravet på utplåning
efter ett år inte gäller uppgifter som används
för kundservice och direktmarknadsföring utan
för dem gäller 29 § i personuppgiftslagen.
Den paragrafen säger att den registeransvarige utan obefogat dröjsmål
på eget initiativ eller på yrkande av den registrerade
ska rätta, utplåna eller komplettera en personuppgift
som ingår i ett personregister och som med hänsyn
till ändamålet med behandlingen är oriktig,
onödig, bristfällig eller föråldrad.
10 §.
Till följd av ändringarna i 6 § har
hänvisningen till 6 § 2 mom. i 10 § 2
mom. ändrats till 6 § 3 mom.
13 §.
I paragrafen anges straffet för den som uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet bryter mot bestämmelserna om skyldighet
att göra reseanmälan enligt 6 § 1 mom.
Enligt 6 § 1 mom. ansvarar en utövare av inkvarteringsverksamhet
för att det görs en anmälan om resanden.
Utskottet har tydliggjort 13 § 1 mom. 2 punkten såtillvida
att straffet gäller den som åsidosätter
den i 6 § 1 mom. föreskrivna ansvarsskyldigheten
för att resandeanmälan görs.
14 §.
Ändring i ett beslut med stöd av denna lag söks
hos förvaltningsdomstolen. Ett i denna lag avsett beslut
av polisinrättningen om ett högst tre månader
långt verksamhetsförbud för viss tid ska
iakttas även om det överklagas, om inte besvärsmyndigheten
bestämmer något annat.
För att överklaganderätten inte bara
ska bli ett formellt rättsskyddsmedel, har utskottet kompletterat
2 mom. med att besvärsmyndigheten är skyldig att
behandla ett ärende som gäller verksamhetsförbud
för viss tid i brådskande ordning.
2. Lag om ändring av 15 § i hälsoskyddslagen
Ingressen.
Numren i författningssamlingen har ändrats
efter de gällande lagarna.
15 §.
Regeringen föreslår i propositionen att paragrafen
kompletteras med ett nytt 3 mom. med bestämmelser om skyldigheten
att göra anmälningar om inkvarteringslokaler och
sådana livsmedelslokaler där förplägnadsverksamhet
utövas.
I samband med översynen av livsmedelslagstiftningen
gjordes också i hälsoskyddslagen en rad ändringar
som träder i kraft den 1 mars 2006 (24/2006).
Eftersom bestämmelserna om anmälningsförfarandet
i fråga om livsmedelslokaler lyfts ut ur hälsoskyddslagen
bör också i det nu föreslagna 15 § 3
mom. strykas bestämmelsen om att polisen och räddningsmyndigheterna
ska meddelas om sådana livsmedelslokaler där förplägnadsverksamhet
utövas och om eventuella inspektionsbesök i sådana
lokaler.