Motivering

Allmänt

Syftet med överenskommelsen om brottsbekämpning mellan Finland och Förenta staterna är att ytterligare effektivisera samarbetet mellan dessa länders brottsbekämpande myndigheter när det gäller att förebygga och bekämpa grov brottslighet, särskilt terrorism. Samtidigt bidrar överenskommelsen till måluppfyllelse när det gäller den globala kampen mot terrorism och andra allvarliga brott. Vidare stöds ländernas gemensamma mål om att man ska kunna resa säkert och utan hinder mellan Finland och Förenta staterna.

Genom överenskommelsen skapas en rättslig grund för utbyte av uppgifter om fingeravtryck och av DNA-profiler. De tekniska och förfarandemässiga detaljerna för informationsutbytet kommer att regleras separat genom genomförandeavtal mellan avtalsparternas myndigheter.

Informationsutbyte

Överenskommelsens tillämpningsområde omfattar gärningar som med stöd av de avtalsparternas nationella lagstiftning uppfyller rekvisitet för brott där det föreskrivs en frihetsberövande påföljd på mer än ett år eller ett strängare straff. Information får utbytas bara när den får registreras enligt Finlands gällande lagstiftning. Bestämmelserna i överenskommelsen påverkar inte de brottsbekämpande myndigheternas kriterier för registrering av fingeravtrycksuppgifter och DNA-uppgifter. Befogenheterna för att göra de sökningar överenskommelsen avser får användas endast för att förebygga, avslöja och undersöka brottslighet.

Utbytet av fingeravtrycksuppgifter och DNA-uppgifter genomförs fallvis enligt den nationella lagstiftningen i den avtalsslutande stat som gör sökningen. Automatisk jämförelse av referensuppgifter visar om DNA-profiler eller fingeravtryck finns registrerade i den andra staten. Jämförelsen ska göras enligt principen träff/ingen träff. Det går inte identifiera personen i fråga enbart utifrån referensuppgifterna.

Om de profiler eller avtryck som jämförs stämmer överens med varandra, kan avtalsparterna be om identifierande personuppgifter eller andra närmare uppgifter i enlighet med den nationella lagstiftningen i den avtalsslutande stat som gjort sökningen. Motsvarande system för informationsutbyte i två steg ingår i ordningen enligt Prümfördraget (FvUB 36/2006 rd). Uppgifterna översänds via ett särskilt nationellt kontaktställe.

Utskottet ser det som viktigt att överenskommelsen innehåller bestämmelser om behandling och skydd av personuppgifter som borgar för en tillräcklig nivå på dataskyddet. Överenskommelsen innebär att exempelvis dataombudsmannen har befogenhet att idka tillsyn över att personuppgifterna behandlas i enlighet med vår nationella lagstiftning. Dessutom går det bl.a. att förbjuda vidareförmedling av uppgifter, om inte den avtalspart som lämnat ut uppgifterna ger sitt samtycke till vidareförmedlingen.

Genomförandeavtal

Enligt överenskommelsen avtalas de tekniska och förfarandemässiga detaljerna för utbytet av fingeravtrycksuppgifter och DNA-profiler särskilt i genomförandeavtal mellan myndigheter. Avsikten är då inte att avtala om sådant som gäller överenskommelsens innehåll eller materiella förpliktelser eller sådant som enligt grundlagen ingår i riksdagens behörighet.

Överenskommelsen anger inte vilken eller vilka myndigheter som ingår sådana avtal för Finlands del. När det gäller det europeiska samarbetet för brottsbekämpning är det enligt 53 § 2 mom. i polislagen () uttryckligen inrikesministeriet som har befogenhet att ingå motsvarande avtal. Frågan har i enlighet med grundlagsutskottets utlåtande principiell betydelse och koppling till de grundläggande fri- och rätttigheterna. Därför föreslår förvaltningsutskottet att det även i fråga om överenskommelsen om brottsbekämpning mellan Finland och Förenta staterna ska vara inrikesministeriet som får befogenhet att ingå genomförandeavtal. Utskottet föreslår att de relevanta bestämmelserna ska ingå i en ny 2 § i ikraftträdandelagen, varvid 2 § i den föreslagna lagen blir 3 §.

Sammanfattning

Sammantaget sett anser utskottet propositionen vara behövlig och angelägen. Utskottet tillstyrker överenskommelsen.

Ändringen av grundlagens 95 § 1 mom. om sättande i kraft av internationella förpliktelser trädde i kraft den 1 mars i år (). Efter det ska de bestämmelser i en internationell förpliktelse som inte hör till området för lagstiftning i regel sättas i kraft genom en förordning av statsrådet. I analogi med detta bestämmer statsrådet genom förordning om ikraftträdande av en lag som sätter i kraft en internationell förpliktelse. Därför föreslår utskottet utöver vad det föreslår om genomförandeavtal att 3 § i ikraftträdandelagen (2 § i propositionen), där republikens president bemyndigas att utfärda förordning, ändras på följande sätt: "Om sättande i kraft av de övriga bestämmelserna i överenskommelsen och om ikraftträdandet av denna lag bestäms genom förordning av statsrådet".

Behandlingsordning

Det framgår av grundlagsutskottets utlåtande att beslutet om att godkänna överenskommelsen kan fattas med enkel majoritet. Förslaget om att sätta i kraft överenskommelsen kan vidare behandlas i vanlig lagstiftningsordning, eftersom förvaltningsutskottet på behörigt sätt har beaktat grundlagsutskottets konstitutionella anmärkning till ikraftträdandelagen.