Inre säkerhet och invandring

Övergripande säkerhet och resurser för myndigheterna för inre säkerhet

Finlands säkerhetspolitiska miljö har förändrats i grunden och för en lång tid framöver. Förändringarna har varit snabba och de är allt svårare att förutse. Enligt förvaltningsutskottet måste säkerhetsfrågorna granskas som en omfattande helhet för att faktorer och fenomen som påverkar Finlands säkerhet samt sambanden mellan dem ska kunna upptäckas så effektivt som möjligt. En tydlig åtskillnad mellan yttre och inre säkerhet kan inte längre göras. 

Utskottet har upprepade gånger betonat vikten av att se till att myndigheterna för den inre säkerheten har verksamhetsförutsättningar och att trygga finansieringsbasen hållbart och långsiktigt över valperioderna. Utskottet betonar att det är viktigt också med tanke på den övergripande säkerheten att de myndigheter som svarar för den inre säkerheten har tillräckliga resurser. Den övergripande säkerheten i samhället kan tryggas endast genom att man ser till att alla säkerhetsmyndigheter har de resurser de behöver för att sköta sina uppgifter. 

Enligt utskottet är satsningarna på den inre säkerheten nödvändiga i den förändrade omvärld där myndigheterna utöver tidigare säkerhetshot står inför allt fler nya hot. Utskottet framhåller att myndigheterna för den inre säkerheten — i synnerhet polisen, Gränsbevakningsväsendet och Tullen — ansvarar för den första insatsen i alla säkerhetsrelaterade situationer, också i de flesta hybridsituationer. De är första insatsmyndigheter vid oklara hot och händelser så länge hoten inte kan tolkas eller identifieras som militära hot. Förändringarna i den säkerhetspolitiska omgivningen, de identifierade riskerna och förmågekraven förutsätter att säkerhetsmyndigheternas resurser säkerställs så att man proaktivt och målmedvetet kan skapa beredskap för oförutsedda förändringar och kriser. 

I budgeten för 2026 föreslås under inrikesministeriets huvudtitel ett anslag på sammanlagt cirka 2,1 miljarder euro, vilket är omkring 135 miljoner euro mindre än i budgeten för innevarande år. Minskningarna beror bland annat på minskade mottagningsutgifter, slopade engångshöjningar och sparbeslut. 

Förvaltningsutskottet ser det som ytterst motiverat att anslagsnivån inom inrikesministeriets förvaltningsområde har höjts genom tidigare beslut. Läget i de offentliga finanserna möjliggör dock sannolikt inte någon betydande ökning av finansieringsnivån under de närmaste åren. Utskottet anser också därför att det är viktigt att principen om övergripande säkerhet framöver sätter starkare prägel på fördelningen av säkerhetsmyndigheternas finansiering och till exempel i form av gemensam upphandling. 

Informationssystemen är en integrerad del av myndigheternas prestationsförmåga. Utskottet fäster för alla myndigheters del uppmärksamhet vid IKT-systemens kvalitet, livstid och funktion samt vid hanteringen av driftskostnaderna under hela deras livscykel. Utskottet fäster i synnerhet uppmärksamhet vid ledningen av omfattande projekt som gäller informationssystem. Projekten måste kunna genomföras så att systemen är till faktisk nytta för utvecklingen av verksamheten. Utskottet konstaterar att den ökande förekomsten av hybridpåverkan framhäver vikten av fungerande och informationssäkra informationssystem. 

Den allmänna höjningen av kostnadsnivån ökar utgiftstrycket särskilt i fråga om IKT- och lokalkostnader, vilket till och med snabbt kan öka underskottet i myndigheternas finansiering. Enligt utskottets uppfattning innebär den allmänna höjningen av kostnadsnivån utmaningar för alla myndigheter. Utskottet menar att det är angeläget att de medel som behövs för IKT- och lokalkostnader kan säkras på lång sikt så att omkostnadsanslaget för personal- och förvaltningsutgifter inte samtidigt minskar. Med tanke på bland annat en förutsägbar finansiering påpekar förvaltningsutskottet att redogörelsen om den inre säkerheten (SRR 6/2025 rd), som nyligen lämnades till riksdagen, lägger fast följande: "När det gäller Polisens och Gränsbevakningsväsendets driftskostnader och Gränsbevakningsväsendets investeringar borde det införas en årlig indexjustering, som skulle korrigeras i efterhand för att motsvara den faktiska höjningen av kostnadsnivån." 

I rambeslutet våren 2025 (FvUU 8/2025 rd — SRR 2/2025 rd) har det fattats beslut om anslagsökningar i anslutning till förberedelser och beredskap som gäller stärkande av polisens, Gränsbevakningsväsendets, skyddspolisens och befolkningsskyddets resurser samt förberedelser inför omfattande hot. Utskottet anser att dessa tilläggsresurser är nödvändiga för att höja polisens, Gränsbevakningsväsendets och skyddspolisens kapacitet och trygga den strategiska prestationsförmågan. Tillskotten enligt rambeslutet ingår i budgetpropositionen för 2026. 

Regeringen har beslutat om anpassningsåtgärder, av vilka över 400 miljoner euro gäller statliga ämbetsverk. Inrikesministeriets förvaltningsområdes andel av detta uppgår 2026 till sammanlagt cirka 19 miljoner euro. Av den nya omkostnadsbesparing som beslutades vid ramförhandlingarna (130 miljoner euro från och med 2026) riktas dessutom 16,4 miljoner euro till inrikesministeriets förvaltningsområde. Förvaltningsutskottet anser att det i det nuvarande säkerhetsläget är nödvändigt att man strävar efter att beakta säkerhetsmyndigheternas centrala roll i sparbesluten. Regeringen har till exempel beslutat att antalet poliser och gränsbevakare inte ska minskas. Också tryggandet av skyddspolisens strategiska funktionsförmåga har med fog prioriterats. Det innebär att sparåtgärderna i huvudsak gäller stödåtgärder, förvaltning och andra myndigheter inom förvaltningsområdet. 

Polisen

Anslagsnivån för polisens omkostnader har höjts betydligt under innevarande regeringsperiod. Utskottet välkomnar att höjningen av anslagsnivån möjliggör långsiktig planering av polisens verksamhet. Antalet anställda inom polisen har ökat stadigt sedan 2017, men tidigare ökningar har i huvudsak varit av engångsnatur. Målet är att antalet anställda i polisens operativa uppgifter under ramperioden ökar med 500 årsverken till mer än 8 000 årsverken. Enligt uppgift kommer målet att nås. Utskottet anser det nödvändigt att polisens anslag hålls minst på den nivå som fastställts i de senaste besluten. 

Målet att öka den operativa personalen kan nås endast om polisutbildningen också i fortsättningen får tillräckligt många sökande som lämpar sig för polisyrket och uppfyller utbildningskraven. Utskottet konstaterar att det i polisyrket bland annat krävs tillräckliga grundläggande fysiska färdigheter och annan lämplighet för polisarbete. Det är viktigt att det finns tillräckligt med sökande som uppfyller utbildningskraven och att nybörjarplatserna vid polisutbildningen också tillsätts. Polisutbildningen ska även i fortsättningen svara mot de behov som framtidens arbetsliv och samhällsutveckling medför. Därför måste polisutbildningen kontinuerligt utvecklas. Samtidigt måste man sörja för polisyrkets attraktions- och kvarhållningsfaktorer, såsom högklassig personalledning, främjande av arbetshälsan, tillräcklig arbetshandledning och arbetarskyddet. 

Det föreslagna anslaget för polisens omkostnader är cirka 1,02 miljarder euro. I budgeten för 2025 har polisen anvisats anslagsökningar bland annat för skolpolisverksamhet (2 miljoner euro), förebyggande av grå ekonomi (3,5 miljoner euro) och bekämpning av ungdoms- och gängbrottslighet (5 miljoner euro). Förvaltningsutskottet anser det motiverat att vårens rambeslut innehåller permanent finansiering för dessa ändamål under hela ramperioden. Den långvariga finansieringen möjliggör till exempel utveckling av kriminalunderrättelseinhämtning, tilläggsresurser för utredning av ekonomiska brott och tryggande av kontinuiteten i skolpolismodellen. Samtidigt konstaterar utskottet att narkotikabruket har ökat på lång sikt och att utbudet har blivit bredare. Det krävs resurser och sektorsövergripande samarbete för att ta itu med det växande problemet. 

Utskottet anser det viktigt att kapaciteten vid polisens beredskapsenhet stärks i budgeten för 2026 med ett tilläggsanslag på 5 miljoner euro. Anslaget höjs stegvis före utgången av ramperioden så att det uppgår till cirka 8 miljoner euro 2029. Satsningen stärker polisens förmåga att snabbt reagera på allvarliga externa hot och hantera krävande specialsituationer. Utskottet konstaterar att den eftersträvade förmågan förutsätter tillräckligt med utbildad personal samt ändamålsenlig utrustning och materiel. 

Trots höjningen av anslagsnivån åläggs också polisen sparbeting genom anpassningsåtgärder inom de offentliga finanserna. I polisens omkostnader görs en produktivitetsbesparing på sammanlagt 15 miljoner euro 2026. Polisens produktivitetsåtgärder består i att dämpa kostnaderna, utveckla förvaltnings- och stödåtgärderna och nyttiggöra digitaliseringen. Utskottet anser det vara viktigt att tyngdpunkten i produktivitetsprogrammet ligger på att effektivisera och utveckla verksamheten. Utskottet anser att produktivitetsbesparingarna bör genomföras så att de inte inverkar på polisens operativa verksamhet. Det är också viktigt att förmedla detta budskap till personalen. I synnerhet i det rådande säkerhetsläget är det nödvändigt att ökningen av antalet anställda i operativa uppgifter inom polisen genomförs i enlighet med regeringsprogrammet och tidigare beslut. Utskottet konstaterar dessutom att också kostnaderna för polisens verksamhet ökar kraftigt och att det beviljade tilläggsanslaget inte räcker till för att täcka de kommande årens utgiftsbehov. Också av denna orsak bör man se till att polisens knappa resurser så effektivt som möjligt kan användas för kärnuppgifterna. 

Utskottet anser att det är viktigt att polisens närvaro i hela landet tryggas. Höjningen av nivån på polisens omkostnader bör göra polisen mer synlig också i glesbygdsområden och utanför landskapscentrum, framhåller utskottet. Det förutsätter bland annat att tillräckligt med personal kan rekryteras till alla polisinrättningar. Utskottet har redan tidigare påpekat att det till exempel i östra Finland och Österbotten varit svårt att få tillräckligt med ansökningar för alla lediga polisbefattningar. 

Gränsbevakningsväsendet

Förvaltningsutskottet har redan en längre tid uttryckt sin oro över nivån på Gränsbevakningsväsendets basfinansiering, som i synnerhet i det förändrade säkerhetsläget har visat sig vara otillräcklig. Förvaltningsutskottet anser det nödvändigt att säkra Finlands gränssäkerhet och se till att Gränsbevakningsväsendet har tillräckliga resurser, materiel och teknik, vilket också konstateras i regeringsprogrammet. Gränsförvaltning, säkerheten i havsområdena samt den territoriella integriteten och försvarsberedskapen måste kunna tryggas under alla förhållanden. Gränsbevakningsväsendet måste ha tillräckliga resurser också för att fullt ut utnyttja nya befogenheter och kapaciteter. 

Det har fattats beslut som gett Gränsbevakningsväsendet tilläggsanslag för omkostnader i anknytning till den operativa verksamheten (lokaler, IKT-utgifter, nya fartyg och flygplan samt hinder vid östgränsen). Enligt utredning till utskottet räcker dessa anslagsökningar inte till för att täcka det finansieringsunderskott som följer av de tidigare anpassningsåtgärderna, den höjda kostnadsnivån och de ökande kostnaderna för att ta i bruk nya kapaciteter. Tilläggsfinansieringen har i huvudsak varit av engångsnatur. 

Gränsbevakningsväsendet måste anpassa sin verksamhet ytterligare. Det föreslagna anslaget möjliggör endast 3 020 årsverken för Gränsbevakningsväsendet, medan omställningarna i omvärlden enligt Gränsbevakningsväsendets bedömning förutsätter minst 3 100 årsverken för att trygga gränssäkerheten och en tillräcklig funktionsförmåga och resiliens. 

Gränsbevakningsväsendets anpassningsåtgärder inriktas på upphandling, utveckling och stödfunktioner. Ersättningsanskaffningarna av materiel skjuts fram, minskas eller avbryts och utvecklingsverksamheten fördröjs, vilket försvagar Gränsbevakningsväsendets prestationsförmåga på lång sikt och höjer kostnaderna för underhållet. 

Utskottet konstaterar att man i det nuvarande säkerhetsläget på ett mångsidigt sätt bör söka metoder för att trygga tillräcklig finansiering, såsom ökat samarbete med inhemska företag. Sakkunniga har lyft fram till exempel den planerade drönarmuren, som kräver fördomsfritt samarbete mellan ministerierna, ämbetsverken och företagen för att få nationell finansiering och EU-finansiering samt för att höja kapaciteten snabbt. 

Tullen

Utskottet påpekar dock att Tullen inte har jämställts med säkerhetsmyndigheterna vid beslut om besparingar inom statsförvaltningen, till skillnad från vad som anges i regeringsprogrammet och till exempel i den föregående redogörelsen för den inre säkerheten. Utskottet ser det som viktigt att också Tullens kapacitet och verksamhetsförutsättningar som central PTG-myndighet tryggas. 

Utskottet konstaterar att Tullens anslag enligt nuvarande beslut minskar avsevärt redan år 2026, samtidigt som andra säkerhetsmyndigheter har tilldelats tilläggsresurser. Detta är inte hållbart i en situation där Tullen åläggs ökade kostnader bland annat till följd av underhåll av det förnyade tullklareringssystemet och en ökning av de lagstadgade uppgifterna (t.ex. sanktionstillsyn). Tullen kommer också att få helt nya lagstadgade uppgifter för vilka det ännu inte har reserverats finansiering. Också antalet tulldeklarationer har ökat betydligt särskilt i och med att e-handelsleveranserna från Asien har ökat. Förvaltningsutskottet betonar i detta sammanhang dessutom hamnsäkerhetens betydelse och Tullens viktiga roll i att motverka allvarlig och organiserad brottslighet i hamnar (se även FvUB 11/2025 rd). Utskottet anser att regeringen bör ompröva de besparingskrav som riktas mot Tullen för att säkerställa att myndigheten har tillräckliga resurser för att fullgöra sina uppgifter. 

Räddningsväsendet

Förvaltningsutskottet ser det som nödvändigt att tillräckligt med personal utbildas för uppgifterna vid myndigheterna för den inre säkerheten så att antalet utbildad personal så väl som möjligt motsvarar de aktuella behoven inom respektive sektor. Finland behöver under de närmaste åren betydligt mer personal särskilt inom räddningsväsendet för att de räddningstjänster som är nödvändiga för säkerheten ska kunna tryggas även i fortsättningen. Målet är 1 000 nya räddningspersoner 2032. 

Räddningsinstitutet har fått tilläggsresurser för att öka räddningsutbildningen. Utskottet anser det viktigt att det uppställda målet för antalet nya räddningspersoner uppnås. Statens produktivitetsåtgärder får inte äventyra detta mål. Utskottet påpekar att satsningarna på att öka räddningsutbildningen leder till att Räddningsinstitutet tvingas minska annan utbildning för yrkesutbildad personal inom räddningsväsendet (underbefäls- och befälsutbildning) samt utbildningen för avtalspersonal. Räddningsinstitutet måste tillförsäkras tillräckliga resurser för att kunna fullgöra sina lagstadgade utbildningsuppgifter. 

Utskottet framhäver att syftet med att öka antalet studieplatser vid räddningsutbildningen är att lösa bristen på räddningspersonal, som i värsta fall kan leda till att räddningstjänsternas kvalitet äventyras. Utskottet betonar betydelsen av samarbete mellan olika aktörer för att finna lösningar. Detta kan också kräva att nya samarbetsformer utvecklas. Det är också viktigt att sörja för räddningsbranschens attraktions- och hållkraft. 

Utskottet anser det viktigt att välfärdsområdena säkerställer att nyutexaminerad räddningspersonal kan rekryteras för uppgifter inom räddningsverksamheten i enlighet med behovet. Välfärdsområdenas svåra ekonomiska situation och behov av anpassningsåtgärder påverkar naturligtvis även räddningsväsendet. Det är nödvändigt att kunna trygga högklassiga räddningstjänster i hela landet. Utskottet behandlar övriga frågor som rör välfärdsområdenas finansiering längre fram i utlåtandet. 

Förvaltningsutskottet välkomnar att det har reserverats mer resurser för utveckling av befolkningsskyddet. Med hänvisning till sitt senaste ramutlåtande noterar utskottet dock att tilläggsanslagen endast delvis täcker de identifierade utvecklingsbehoven inom befolkningsskyddet, eftersom det sammanlagt behövs cirka 40 miljoner euro 2026—2029 för att stärka befolkningsskyddet. I fråga om räddningsväsendet lyfter utskottet dessutom fram behovet av att trygga den nödvändiga finansieringen av räddningsväsendets riksomfattande informationssystem. 

Utskottet understryker avtalsbrandkårernas centrala roll i räddningsväsendets servicesystem och påpekar att deras ställning och verksamhetsförutsättningar måste tryggas genom olika åtgärder. 

Nödcentralsverket

Också Nödcentralsverket måste göra besparingar enligt produktivitetsprogrammet. Utskottet framhåller att Nödcentralsverkets verksamhet och prestationsförmåga inte kan tryggas utan tillräckliga personalresurser. Bristen på personal har under en längre tid återspeglats i en hög sjukfrånvaro och påverkar direkt myndighetens servicenivå och medborgarnas möjlighet att få hjälp. Utskottet betonar att en fungerande nödcentralsverksamhet har direkt betydelse för de myndigheter som använder nödcentralstjänster (polis, Gränsbevakningsväsendet, räddningsväsendet, social- och hälsovården) och deras möjligheter att fullgöra sina lagstadgade uppgifter och tillhandahålla tjänster — och därmed för människors säkerhet. Därför bör de i och för sig nödvändiga sparåtgärderna inte riktas mot den operativa jourpersonalen. 

För närvarande utbildas det inte tillräckligt många nödcentralsoperatörer i förhållande till behovet. Utskottet anser därför att det är viktigt att det finns finansiella resurser för den extra regionala kurs för nödcentralsoperatörer som planeras för hösten 2026. Den extra kursen har enligt uppgift stor betydelse för att säkerställa Nödcentralsverkets personalstyrka. Den regionala kursen skulle också ha en positiv inverkan på antalet svenskspråkiga nödcentralsoperatörer. Utskottet har redan tidigare menat att det är viktigt att trygga den svenskspråkiga polis- och räddningsutbildningen. 

Migrationsverket

Migrationsverkets omkostnadsnivå sjunker betydligt under ramperioden. Den besparing i omkostnader som riktas mot verket har dock justerats jämfört med tidigare beslut, så att Migrationsverket tilldelas 5,1 miljoner euro för åtgärder för att påskynda tillståndsbehandlingen år 2026 och 8,2 miljoner euro från och med år 2027. Trots detta måste verket börja anpassa sin verksamhet redan år 2026. Migrationsverket har anvisats en betydande del (5,8 miljoner euro, 35 %) av de extra besparingarna i statsförvaltningens omkostnader inom inrikesministeriets förvaltningsområde. 

Regeringsprogrammet innehåller flera mål för att effektivisera Migrationsverkets tillståndssystem och förkorta handläggningstiderna för ansökningar samt ett betydande antal utvecklingsprojekt som syftar till att skärpa utlänningslagstiftningen jämfört med nuläget. Förvaltningsutskottet har redan behandlat en betydande del av dessa propositioner. Utskottet konstaterar att de föreslagna lagändringarna medför ett ökat resursbehov för Migrationsverket under ramperiodens början i form av ökade uppgifter, men om målen för ändringarna uppnås, förväntas i synnerhet antalet asylansökningar minska på längre sikt. Dessutom måste det beaktas att lagstiftningen enligt EU:s reform av migrations- och asylpolitiken börjar tillämpas sommaren 2026. Lagändringarna och andra effektiviseringsåtgärder enligt regeringsprogrammet kräver tillräckliga resurser för Migrationsverket. Utskottet ser det som angeläget att de tillgängliga resurserna också fördelas ändamålsenligt inom verket. 

Migrationsverket har under de senaste åren satsat kraftigt på att effektivisera tillståndsprocesserna och särskilt på utveckling av automation och IT, med målet att bland annat förkorta handläggningstiderna och öka kostnadseffektiviteten. Dessa utvecklingsåtgärder har redan börjat ge resultat. Utskottet anser det viktigt att Migrationsverket i sina olika processer utnyttjar automation och andra teknologiska lösningar så effektivt som möjligt inom ramen för lagstiftningen. Det är också värt att undersöka möjligheterna att utnyttja AI i större utsträckning än idag. Om anslaget för Migrationsverkets omkostnader sänks alltför mycket finns risken att de besparingar som eftersträvas genom automation och andra utvecklingsåtgärder inte uppnås enligt plan. Handläggningstiderna för ansökningarna hotar att förlängas om inte tillräckliga resurser anvisas för handläggningen. 

Välfärdsområdena

Finansieringen av välfärdsområdena

Enligt budgetpropositionen uppgår den generella statliga finansieringen av välfärdsområdena till sammanlagt cirka 27,1 miljarder euro 2026. Den kalkylerade finansieringen för social- och hälsovården är cirka 26,6 miljarder euro. För räddningsväsendets del uppgår den kalkylerade finansieringen till cirka 589,8 miljoner euro. Finansieringen av välfärdsområdena ökar med cirka 0,9 miljarder euro från 2026 till 2025. 

Nivån på den finansiering som staten beviljar välfärdsområdena höjs årligen på riksnivå med beaktande av den förväntade ökningen av servicebehovet, höjningen av kostnadsnivån och uppgiftsändringarna inom social- och hälsovården. Genom efterhandsjusteringen 2026 avdras cirka 184 miljoner euro utifrån välfärdsområdenas bokslut för 2024. 

Indexhöjningen av välfärdsområdenas finansiering är 3,25 procent, och förändringen i kostnadsnivån ökar finansieringen med cirka 853 miljoner euro, varav beloppet av den indexhöjning som ingår i efterhandsjusteringen är cirka 36 miljoner euro. Utifrån de beräknade kostnaderna för ökat servicebehov inom social- och hälsovården höjs finansieringen med cirka 248 miljoner euro, varav andelen kostnader för ökat servicebehov som ingår i efterhandsjusteringen är cirka 10 miljoner euro 2026. 

Till följd av ändringar i uppgifterna minskar de finansiella resurserna med sammanlagt omkring 72 miljoner euro. De ändrade uppgifter som innebär avdrag i finansieringsnivån är bland annat utvecklingen av personaldimensioneringen med hjälp av teknik och utnyttjande av teknik inom hemvården, ökade besparingar i anslutning till arbetsfördelningen inom den specialiserade sjukvården på sjukhus och jourer, ändring och precisering av tillämpningsområdet för lagen om funktionshinderservice samt minskning av den så kallade demokratipengen. Som tillägg har beaktats bland annat höjningen av nivån på arvodet för närstående- och familjevård, utvidgningen av behandlingen av datamaterial (lagen om sekundär användning) och höjningen av ersättningen för olägenhet i samband med assisterad befruktning. Dessutom ökar finansieringen till följd av andra tidigare författningsändringar med 10,6 miljoner euro. 

Övergångsutjämningarna för 2026 minskar finansieringen med cirka 29 miljoner euro. För tilläggsfinansiering enligt 11 § i lagen om välfärdsområdenas finansiering (617/2021) har det reserverats en miljon euro. Tilläggsfinansiering beviljas på basis av förfarandet enligt 26 § i finansieringslagen. 

Utsikterna för välfärdsområdenas ekonomi

År 2024 var välfärdsområdenas sammanlagda underskott 1,1 miljarder euro. Resultatet var något bättre än väntat. Det totala underskottet ökade dock redan till 2,4 miljarder euro. Positivt var att kostnadsökningen avtog till omkring 2,9 procent. De regionala skillnaderna i kostnadsutvecklingen och det ackumulerade underskottet var dock stora. För nästan alla välfärdsområden (med undantag av Helsingfors, Västra Nyland) uppfylldes minst ett av kriterierna för utvärderingsförfarande. 

Enligt bokslutsprognosen för 2025 beräknas överskottet för hela landet 2025 uppgå till cirka 230 miljoner euro, vilket på riksnivå motsvarar budgetarna. Välfärdsområdenas underskott minskar till 2,2 miljarder euro. Den ekonomiska förbättringen beror främst på efterhandsjusteringen av finansieringen och anpassningsåtgärderna i områdena. 

I sin prognos, som är en kalkyl över utgiftstrycketUtöver den allmänna ekonomiska utvecklingen och befolkningsutvecklingen beaktar prognosen effekterna av de beslutsbaserade åtgärder som det nu finns kännedom om., räknar finansministeriets ekonomiska avdelning med att välfärdsområdenas sammanlagda nettokostnader ökar med cirka 4,0 procent 2026. Räkenskapsperiodens resultat uppvisar ett överskott på cirka 400 miljoner euro 2026. Utgiftsökningen beror främst på den snabba prisökningen. Personalkostnaderna ökar snabbare än den allmänna inkomstnivån på grund av avtalade löneförhöjningar och löneprogram. Prognosen är försiktig när det gäller välfärdsområdenas egna anpassningsåtgärder (ca 150 miljoner euro). Anpassningstrycket förblir dock stort på grund av underskotten under de första åren. Beräkningen för 2026 är försiktig i förhållande till områdenas egna planer, och prognosen är således förenad med flera risker. 

Av de utredningar som förvaltningsutskottet fått framgår att den operativa och ekonomiska differentieringen i välfärdsområdena fortfarande är kraftig. En del av områdena klarar sig bra, medan andra ställs inför kumulerade och ökade utmaningar. Förvaltningsutskottet förstår välfärdsområdenas oro över hur finansieringen ska räcka till, men konstaterar att det behövs incitament för att utveckla verksamheten. De åtgärder som vidtagits verkar ge effekt i de områden som har kunnat förnya sig och utveckla sin verksamhet. Utskottet noterar att de områden där åtgärder har vidtagits och utvecklingen går åt rätt håll bör få hjälp genom mekanismer som gör det möjligt att åtgärda underskotten. 

Utskottet anser att det är viktigt att välfärdsområdena lyckas hantera sina kostnader på lång sikt för att stabilisera ekonomin. Finansieringssystemet behöver samtidigt vara stabilt, sporrande och förutsägbart. 

Den kommunala ekonomin

Budgetpropositionen ur kommunekonomisk synvinkel

I budgetpropositionen för 2026 föreslås cirka 3,55 miljarder euro i statsandel för kommunal basservice. Statsandelen ökar med cirka 185 miljoner euro jämfört med den ordinarie budgeten för 2025. 

År 2026 ökar justeringen av kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna statsandelen med cirka 127 miljoner euro, när man beaktar de kostnader och intäkter som överförts från kommunerna till välfärdsområdena i samband med överföringskalkylen. Indexhöjningen (3,5 %) ökar statsandelen med cirka 111 miljoner euro, där man i enlighet med regeringsprogrammet har beaktat den besparing som motsvarar en indexhöjning med en procentenhet (cirka 32 miljoner euro). 

Nettoeffekten av ändringarna i statsandelsuppgifterna ökar statsandelen med cirka 69 miljoner euro. Den finansiellt sett största uppgiftsförändringen är reformen av stödet för lärande och skolgång, som trädde i kraft 2025 och vars effekt är cirka 53,5 miljoner euro 2026. Ändringarna i invånarantalet och beräkningsfaktorerna ökar den kalkylerade statsandelen (med cirka 13 miljoner euro), likaså ändringen av tilläggsdelarna till statsandelen (med cirka 7 miljoner euro). 

Statsandelen för kommunal basservice minskas permanent med 75 miljoner euro, vilket beslutades vid ramförhandlingarna våren 2025 som en del av finansieringen av tillväxtåtgärderna. Det föreslås att minskningen 2026 med avvikelse från etablerad praxis ska genomföras som ett procentuellt avdrag (cirka 2 %) från den statsandel som varje kommun får (RP 100/2025 rd). Enligt budgetpropositionen höjs statsandelen för kommunal basservice trots detta från 25,02 procent till 25,73 procent 2026. 

Sammantaget kan det konstateras att kommunernas statsbidrag (kalkylerade statsandelar + kompensation för ändringar i beskattningsgrunderna + övriga statsunderstöd) ökar med cirka 3 procent jämfört med 2025 och uppgår 2026 till sammanlagt cirka 5,9 miljarder euro. Ökningen beror framför allt på att de kalkylerade statsandelarna ökar. De kalkylerade statsandelarna (FM, UKM) är totalt 4,9 miljarder euro 2026. Största delen av finansieringen av småbarnspedagogiken samt förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen ingår i finansministeriets huvudtitel som en del av finansieringssystemet för kommunal basservice. Undervisnings- och kulturministeriets huvudtitel innehåller viktiga tillägg bland annat för att stärka småbarnspedagogiken och den grundläggande utbildningen. 

I budgetpropositionen ingår många åtgärder som påverkar den kommunala ekonomin och vilkas nettoeffekt på den kommunala ekonomin varierar. Förvaltningsutskottet menar att det är ytterst viktigt att det för nya eller mer omfattande uppgifter och skyldigheter anvisas en statsandel på 100 procent och att kommunerna kompenseras för konsekvenserna av sådana ändringar i beskattningsgrunderna som staten beslutat om. Den sammantagna effekten av regeringens åtgärder försvagar den kommunala ekonomin med cirka 170 miljoner euro 2026 jämfört med 2025. När man granskar konsekvenserna av de beslutsbaserade åtgärderna under hela valperioden, stärks ändå den kommunala ekonomin med sammanlagt cirka 200 miljoner euro netto 2026. 

Kommunernas ekonomiska utsikter

Av budgetpropositionen framgår att återhämtningen i Finlands ekonomi har varit långsam. På medellång sikt förväntas ekonomin dock växa måttligt. Utskottet konstaterar att läget i de offentliga finanserna återspeglas i kommunernas ekonomi. Läget inom den kommunala ekonomin försämrades som väntat 2024 och väntas ytterligare försämras 2025 och 2026. Kommunernas omkostnader ökar bland annat på grund av löneförhöjningarna inom kommunsektorn och arbets- och näringsservicereformen, som trädde i kraft vid ingången av 2025. I reformen överfördes ansvaret för ordnandet av arbets- och näringsservicen till kommunerna och de samarbetsområden som kommunerna bildat. Samtidigt utvidgades kommunernas finansieringsansvar för arbetslöshetsförmånerna. Finansieringen av ordnandet av arbetskraftsservicen överfördes från arbets- och näringsministeriets huvudtitel till statsandelen för kommunal basservice. 

Enligt utredning till utskottet har antalet klienter inom sysselsättningsområdena och kommunernas utgifter för utkomstskyddet för arbetslösa ökat kraftigare än väntat i och med den ökade arbetslösheten. Understödsutgifterna har höjts i prognosen utifrån utfallet av arbetslöshetsutgifterna under första halvåret. Förvaltningsutskottet påpekar i alla fall att det har bedömts att reformen inte har tilldelats tillräckliga resurser (även FvUU 8/2025 rd). Utskottet noterar att sysselsättningsutvecklingen efter arbets- och näringsreformen har fått större betydelse för kommunernas ekonomi, eftersom kommunerna nu har ett större finansieringsansvar för sysselsättningsåtgärder. Den kommunala ekonomin är således känsligare än tidigare för konjunkturväxlingar i ekonomin, när inte bara inkomsterna utan också utgifterna reagerar direkt på sysselsättningsutvecklingen. Dessutom kan reformen komma att öka skillnaderna mellan kommunerna, eftersom sysselsättningsläget varierar mellan kommunerna. 

Utvecklingen av kommunernas skatteinkomster väntas bli starkare 2026 och nå upp till en ökning på cirka 5,2 procent i och med att konjunkturläget förbättras, medan utvecklingen jämnas ut 2027–2029 till i genomsnitt något under 4 procent per år. Enligt den kalkyl över utgiftstrycket som presenteras i programmet för kommunernas ekonomi räcker inkomsterna inom den kommunala ekonomin dock inte till för att täcka de ökande utgifterna, och årsbidraget räcker inte till för nettoinvesteringarna de kommande åren. Investeringarna i den kommunala ekonomin stannar kvar på en hög nivå, även om skillnaderna mellan kommunerna är betydande. Lånestocken inom den kommunala ekonomin beräknas öka från cirka 20,5 miljarder euro 2024 till cirka 26,5 miljarder euro 2029. 

Granskat enligt kommunstorleksgrupper blir kassaflödet för verksamhet och investeringar, som beskriver balansläget i ekonomin, negativt i alla kommunstorleksgrupper mot slutet av ramperioden. Av programmet för kommunernas ekonomi framgår att det finns stora skillnader mellan grupperna. Minimum är cirka -417 euro per invånare i gruppen av kommuner med mindre än 2 000 invånare och maximum -93 euro per invånare i gruppen av kommuner med 40 000–100 000 invånare. Anpassningstrycket bedöms också utifrån trycket att höja den kalkylerade kommunalskattesatsen. På riksnivå ökar det kalkylerade trycket på att höja skattesatsen klart under granskningsperioden. Det största skattehöjningstrycket finns i små kommuner med färre än 5 000 invånare. Det finns också till denna del stora skillnader mellan kommunstorleksgrupperna och också inom grupperna. I vissa kommunstorleksgrupper och enskilda kommuner kan det under granskningsperioden rentav finnas en kalkylerad möjlighet att sänka skattesatsen. 

Förvaltningsutskottet konstaterar att de ekonomiska förutsättningarna varierar kraftigt mellan enskilda kommuner, och att det finns tecken på både ekonomisk och funktionell differentiering inom kommunfältet. Det ekonomiska utgångsläget för enskilda kommuner försvåras av utjämningsposter kopplade till social- och hälsovårdsreformen. Differentieringen mellan kommunerna förstärks av befolkningsutvecklingen och den ojämna fördelningen av ekonomisk tillväxt inom landet. Även de framtida utmaningarna skiljer sig åt mellan kommunerna, till exempel vad gäller tillgång till arbetskraft, urbanisering och utvecklingen av födelsetalen. Även investeringsutsikterna varierar kraftigt. I vissa kommuner förväntas investeringarna minska under de kommande åren, medan investeringsbehoven i tillväxtcentra och stora städer bedöms förbli höga. 

Förvaltningsutskottet betonar att det vid reglering av kommunernas uppgifter måste säkerställas att kommunerna har faktiska förutsättningar att fullgöra sina skyldigheter i enlighet med finansieringsprincipen. Statens fulla finansieringsansvar förutsätter att effekterna av nya eller utvidgade uppgifter och skyldigheter på kommunalekonomin bedöms realistiskt. I konsekvensbedömningarna av reformerna bör man också fästa uppmärksamhet vid personalkonsekvenserna av uppgifts- och skyldighetsändringarna, eftersom pensioneringarna bland löntagarna inom kommunsektorn ligger på hög nivå och arbetskraftssituationen varierar efter bransch och region. Reformernas kostnadseffekter och finansieringens tillräcklighet bör följas noggrant. 

Förvaltningsutskottet konstaterar att det trots social- och hälsovårdsreformen råder en strukturell obalans mellan inkomster och utgifter i den kommunala ekonomin över valperioderna. Även differentieringen mellan kommunerna tilltar. Dessutom är läget i de offentliga finanserna en utmaning för kommunstrukturen. Det blir därför allt viktigare att trygga den kommunala ekonomins hållbarhet på lång sikt. Det är angeläget att en övergripande översyn av den kommunala finansieringen och statsandelssystemet genomförs så att de motsvarar kommunernas nya roll och läget efter att social- och hälsovårdsreformen trätt i kraft och arbets- och näringsreformen genomförts. Även avregleringen bör målmedvetet drivas vidare.