Motivering
Den kommunala ekonomin
Finansministeriet bedömer att den kommunala ekonomin
kommer att vara fortsatt god ännu 2009, trots att den ekonomiska
tillväxten avtar. De positiva utsikterna till trots inger
utvecklingen en viss oro. Osäkerheten inom den internationella
ekonomin är för tillfället större än
normalt. De ekonomiska prognoserna har under den allra senaste tiden
på många håll justerats neråt
och även kommunerna räknar med att det behövs åtgärder
mot en recession. Trots att de försvagade konjunkturerna
har ökat riskerna för en skärpning av
den kommunala ekonomin, är det precis nu som kommunerna
bör satsa på åtgärder som kan
lindra en lågkonjunktur, till exempel starta byggprojekt
och andra projekt och att stödja renoveringar.
Kommunernas och samkommunernas sammanräknade årsbidrag ökar
enligt tillgängliga kalkyler 2008 med 700 miljoner euro
till 3,1 miljard euro i och med att inkomsterna av både kommunalskatten
och samfundsskatten har ökat i snabb takt. Årsbidraget
beräknas bli ännu lite bättre 2009 och
stiga till omkring 3,2 miljarder euro. Men ett grundläggande
villkor för att balansen ska bevaras är att ökningen
i omkostnader bromsas upp. Nettoinvesteringarna beräknas hålla
sig på 3 miljarder euro och lånestocken uppgå till
omkring 9,5 miljarder euro nästa år, och därmed
beräknas årsbidraget räcka till för
att finansiera nettoinvesteringarna, vilket minskar trycket på att öka
upplåningen. Även om nettoinvesteringarna håller
sig kring beräknade 3,0 miljarder euro, räcker årsbidraget ändå inte
för att täcka nettoinvesteringarna fullt ut efter
2010. Om man inte lyckas dämpa ökningen av utgifterna
inom driftsekonomin och om investeringarna inte kan dimensioneras
och inplaneras på ett hållbart sätt,
hotar den kommunala ekonomin åter att försvagas.
Trots att finansieringen inom den kommunala ekonomin för
tillfället är i balans, uppvisar den betydande
kommunvisa, regionvisa och kommungruppsvisa skillnader. De finansiella
problemen, som kännetecknas av ökad skuldsättning
och höjda skattesatser, koncentreras i första
hand till kommuner med färre invånare än 6 000
och regionalt till norra och östra Finland. Det finns kommuner
med svag utveckling också på andra håll
i landet, närmast inom områden som ligger långt
borta från regionala centra och som kännetecknas
av starkt minskad befolkning och förändrad åldersstruktur
bland befolkningen. Differentieringen förväntas öka
inom den närmaste framtiden trots att den kommunala ekonomin
i det stora hela blir bättre. För de kommuner
som befinner sig i den svåraste situationen bör
man eventuellt överväga ett särskilt
utvecklingsprogram.
Relationerna mellan kommunerna kommer att förändras
genom den reform av statsandelar till kommunerna som är
under beredning. Att genomföra reformen kostnadsneutralt
ger inte det bästa slutresultatet, utan för det
behövs det att statsandelarna höjs totalt. Förvaltningsutskottet påpekar
ytterligare att när staten nu genom omläggning
av beskattningen minskar kommunernas skatteintäkter, måste
den se till att skattelättnaderna kompenseras fullt ut
i de kommuner som står som förlorare.
Förvaltningsutskottet ser med oro på att de behovsprövade
finansiella bidragen nästa år föreslås
minska med 5 miljoner till 15 miljoner euro. Det är motiverat
att bibehålla den tidigare bidragsnivån. Om man
i framtiden avstår från behovsprövade
finansiella bidrag, bör någon ersättande
stödform tas fram för de kommuner som inte har
möjlighet att stabilisera sin ekonomi enbart genom sina
egna åtgärder. Utskottet noterar att behovsprövade
finansiella bidrag till kommunerna har använts t.ex. för
att kompensera ekonomiska förluster för kommunerna
av naturkatastrofer. För sådana ändamål
behövs det särskild finansiering.
Syftet med kommun- och servicestrukturreformen är att
förstärka kommun- och servicestrukturen, ta fram
bättre sätt att producera och organisera servicen,
se över kommunernas finansierings- och statsandelssystem
och uppgiftsfördelningen mellan kommuner och stat för att
förstärka den strukturella och ekonomiska basen
när det gäller att ordna och producera tjänster
som kommunen har ansvar för och att utveckla kommunerna.
Ambitionen är att höja produktiviteten och dämpa ökningen
i kommunernas utgifter och att skapa förutsättningar
för en bättre styrning av de tjänster
som kommunen ordnar. Utskottet understryker betydelsen av att kommun-
och servicestrukturreformen genomförs effektivt utifrån
ramlagen och förvaltningsutskottets riktlinjer (FvUB
31/2006 rd). Utskottet kommer fortsatt att hålla
ett vakande öga på reformprocessen. Dessutom behövs
det adekvata anslag till bidrag för ett fördjupat
samarbete mellan kommunerna.
Det är nödvändigt att staten också i
fortsättningen åtar sig att genomföra
en långsiktig och stabil kommunpolitik för att
tillgången och kvaliteten på den kommunala basservicen
ska kunna tryggas i hela landet med en skälig skatte- och avgiftsbelastning.
Regionutveckling och strukturfonder
Förvaltningsutskottet konstaterar att syftet med de
kommunala specialprogrammen och den nationella strukturfondsstrategin
rent allmänt är att främja regionernas
internationella konkurrenskraft, minska skillnaderna i utveckling
mellan regionerna och trygga basservice och kommunikationer för
medborgarna i hela Finland. Kommuner och landskap måste
kunna dra full nytta av denna finansiering i sina egna utvecklingsprojekt.
Utskottet ser med oro på att landskapsutvecklingspengarna
minskar med 1,5 miljoner euro från årets nivå till
31,656 miljoner euro 2009. En anslagsminskning i ett allt kärvare
ekonomiskt läge är inte motiverad. Man bör
ge akt på utvecklingspengarna för Kajanaland och
att se till att de generellt står i samma proportion till anslagen
för motsvarande uppgifter på annat håll i
landet. Utskottet ger för sin del akt på vilka
effekter utvecklingspengarna för Kajanaland får för
resultaten av förvaltningsförsöket i
landskapet.
Invandring
Inrikesministeriet har sedan början av 2008 haft en
enhet som svarar för invandring och integrering. Den består
av invandringsavdelningen och Migrationsverket, som är
underställt avdelningen. Utskottet framhåller
att man med invandringspolitiken vill främja laglig invandring,
ge internationellt skydd, bekämpa olaglig invandring och
människohandel och främja integrering och goda
etniska relationer. Migrationspolitiken måste vara enhetlig, övergripande
och aktiv. Den ska också tillgodose de mänskliga
och grundläggande rättigheterna.
I budgetpropositionen för 2009 har omkostnadsanslaget
för Migrationsverket sänkts med 675 000 euro jämfört
med årets budget. Också ramen minskar. Med hänsyn
till den ökade efterfrågan och möjligheterna
att genomföra nya uppgifter och projekt på tillbörligt
vis, går det inte att minska på personalen utan
att servicekapaciteten försämras.
Förvaltningsutskottet oroar sig också för
hur integreringsanslagen ska räcka till. I ramprogrammet
för integrationen för 2008—2011 anges
hur stora resurser som behövs för att nå målen.
En lyckad integrering är ett villkor för ökad arbetsrelaterad
invandring, men för det krävs det en omvärdering
av de personella och övriga resurserna. Med nuvarande allokering
av resurserna finns det risk för att vi hamnar i samma
problem som andra länder i Europa. För att främja integreringen
har man nu avsatt inte bara arbetskraftspolitiska utbildningspengar
utan också ett anslag för förberedande
utbildning för grundläggande utbildning och pengar
för att ersätta kommunerna för att de
tar emot flyktingar och andra jämförbara personer.
De olika anslagen bör samlas under ett och samma moment
under inrikesministeriets huvudtitel och samtidigt bör
det ses till att anslagsvolymen bättre svarar mot växlingarna
i invandringen. Förvaltningsutskottet påpekar
samtidigt att kommunerna i olika sammanhang har uttryckt sin oro
för att ersättningarna till kommunerna inte ska
räcka till och krävt att grunderna för
att beräkna dem måste förtydligas.
Det står inskrivet i regeringsprogrammet att huvudstadsregionen, Åboregionen
och andra betydande invandringsområden i samråd
med staten och kommunerna i regionerna ska få ett pilotprogram
för att främja integrering och sysselsättning
av invandrare. Målet är att genomföra pilotprogrammet
2009 och 2010. Helsingfors, Vanda, Esbo, Tammerfors och Åbo
städer har berett förslag till nya förfaranden
som kompletterar de nuvarande åtgärderna. Pilotprogrammet kräver
2,5 miljoner euro i extra finansiering på årsnivå i
statsbudgeten.
År 2009 införs ett nytt elektroniskt system
för att behandla utlänningsärenden. Programmet
har delvis finansierats genom produktivitetsfrämjande insatser.
Trots att inrikesministeriet och. Migrationsverket redan har åtagit
sig att minska personalen med 30 årsverken för
att främja produktiviteten, räcker det inte till,
utan det bör avsättas 985 000 euro extra för
att finansiera det elektroniska systemet för behandling
av ärenden.
Det är viktigt att migrationspolitiken och migrationsförvaltningen
samlas. Arbetet pågår men det är viktigt
att det slutförs så snabbt som möjligt
(se till exempel FvUU 18/2008 rd).
Intern säkerhet
Polisväsendet.
Polisens omkostnadsanslag netto föreslås vara
660 miljoner euro. Anslaget är nästan 18,5 miljoner
euro större än årets sammanräknade
omkostnadsanslag, tilläggsbudgetarna medräknade.
Vidare föreslås ett förslagsanslag på 2,5
miljoner euro för utgifter för transporter i samband
med avlägsnande ur landet och hämtning.
Vad det gäller polisens omkostnadsmoment har budgetpropositionen
för 2009 upprättats i enlighet med statsrådets
rambeslut i mars 2008. I sitt utlåtande om statsrådets
redogörelser om ramar för statsfinanserna för
2009—2012 noterar förvaltningsutskottet med tillfredsställelse
att anslaget för att stabilisera polisens verksamhet och
anställa arbetslösa poliser har ökat
(FvUU 9/2008 rd).
Utskottet konstaterar att anslagen för nästa år betyder
att antalet polismän kan hållas på nuvarande
nivå, det vill säga minst 7 580 polismän. Det
möjliggör för polisen att anställa
nyutexaminerade och arbetslösa polismän. Men anslaget räcker
inte till för att sysselsätta alla utbildade och
tjänstgöringsvilliga personer. Men det är viktigt
att man 2009 precis som i år kan anställa polismän
permanent eller för viss tid, om det av ekonomiska skäl
inte är möjligt att permanenta tjänster.
Sysselsättningsläget ser redan ut att få återverkningar
för intresset för polisutbildning. År
2008 har det inte längre funnits tillräckligt många
bra sökande för det tillgängliga antalet utbildningsplatser.
Utskottet påpekar att några indexjusteringar
i polisens lokalitetsutgifter, som är bundna utgifter,
inte har beaktats i budgetpropositionen för nästa år
trots principen om budgetens fullständighet. Indexjusteringarna
i gällande hyreskontrakt kommer att höja kostnaderna
i början av nästa år med 2,4 miljoner
euro.
Vad gäller övriga kostnader och investeringar är
inflationseffekten totalt ungefär likadan som för
lokalitetskostnaderna. I det här sammanhanget kan det vara
bra att notera att det allmänna kostnadstrycket på grund
av den stegrade kostnadsnivån är detsamma inom
hela statsförvaltningen. Finansieringen av investerings-
och utvecklingsprojekt kan 2009 förmodligen hållas på samma
nivå som i år. Men samtidigt måste det framhållas
att investeringar för att förbättra produktiviteten
bara har kunnat genomföras i mycket begränsad
omfattning under de senaste åren.
Inom polisförvaltningen pågår en
omfattande omstrukturering av lokalförvaltningen. Näst
i turen står en reform av polisens central- och regionalförvaltning.
Också lagstiftningen om polisens uppgifter och befogenheter
måste tas upp till genomgripande granskning och beredning. Dessutom
finns det en arbetsgrupp som under ledning av polisöverdirektör
Mikko Paatero ska kartlägga resursbehovet under kommande år.
Utskottet understryker att resultatet av arbetsgruppens arbete ska
utgöra den långsiktiga grunden för dimensioneringen
av polisens personella resurser under kommande år.
Förvaltningsutskottet lyfter än en gång
fram de specialuppgifter som polisinrättningen i Helsingfors
har i sin egenskap av polisinrättning för huvudstadsregionen.
Internationella besök och evenemang och riksomfattande
uppdrag ger ständigt upphov till avsevärda kostnader.
Polisinrättningen i Helsingfors härad har upprepade gånger
varit tvungen att finansiera sådana specialuppgifter med
pengar inom sin normala finansieringsram, vilket har försvårat
andra uppgifter. Utskottet anser att polisinrättningen
i Helsingfors bör få öronmärkt
finansiering för särskilda utgifter.
Den preliminära ramen för skyddspolisen är 5 procent
snävare 2009 än för i år. Det
betyder att nuvarande verksamhetsnivå inte kan upprätthållas.
I budgetpropositionen nämns som samhälleliga effektmål
för skyddspolisen att hindra framväxten av extremiströrelser,
bekämpa nätbrottslighet och bekämpa terrorism.
Det som är särskilt oroväckande är
att den preliminära ramen inte möjliggör
en utvidgning av det nödvändiga internationella
samarbetsnätverket för bekämpning av
terrorism.
Den allmänna ökningen i kostnadsnivån, ökade
internationella åtaganden, fortsatta ökning i efterfrågan
på experttjänster inom brottsutredning, ökade
kostnader för brottsbekämpning, oförutsedda
omfattande brottsutredningar och neddragningar av produktivitetsskäl
kräver en allt strängare prioritering av centralkriminalpolisens
verksamhet. Genom att gallra i verksamheten kan man få till
stånd kortsiktiga besparingar, men sådana lösningar
blir ofta dyra för samhället över en
längre period. Enligt utskottets uppfattning betalar sig
till exempel samhällets satsningar på bekämpning
av organiserad brottslighet mångdubbelt tillbaka.
Utifrån polisens interna resursfördelning
ser anslaget för rörliga polisen för
2009 inte ut att möjliggöra en lika stor personal
som idag. Om antalet polismän minskar, betyder det i praktiken
mindre trafikkontroll. Trenden har varit sjunkande för
rörliga polisens resurser allt sedan 2004. Det går
inte heller att förnya fordon och båtar och kontrollapparatur
enligt behovet.
Utskottet inskärper att också de här
specialenheterna inom polisen spelar en viktig roll för
att upprätthålla den interna säkerheten
och att det därför måste ses till att
finansieringen balanseras upp mot de krav som uppgifterna ställer.
Gränsbevakningsväsendet.
Gränsbevakningsväsendet har på ett
exemplariskt sätt anpassat sin verksamhet till en mycket
snäv anslagsram. Omkostnadsramarna har under de senaste åren
blivit allt snävare. Nödvändiga investeringar
och projekt har måst skjutas fram och gallras ut i vissa
delar. Anpassningen till de tillgängliga anslagen har genomförts
på det enda möjliga sättet, genom att
minska på personalen. Gränsbevakningsväsendet
har med framförhållning gjort de personalneddragningar
som ingår i produktivitetsmålen för 2006—2011.
Förvaltningsutskottet har redan i ett tidigare sammanhang
ansett att personalneddragningarna har kommit till vägs ände
(FvUU 9/2008 rd). Utskottet vill här
poängtera hur viktigt det är att genomföra
den övergripande planen för teknisk övervakning.
Merparten av gränsbevakningsväsendets fastighetsförmögenhet
har övertagits av Senatsfastigheter i början av
2008. En del av fastigheterna, till exempel sjöbevakningsstationer
ute på öar, har emellertid blivit kvar hos gränsbevakningsväsendet
mot dess vilja. Kostnaderna för att renovera och utveckla
den fastighetsförmögenhet som finns kvar hos gränsbevakningsväsendet
uppgår till omkring 2,3 miljoner euro 2008. Kostnaderna
ingår inte i budgeten för 2008. I budgetpropositionen
för 2009 föreslås ett anslag på bara
700 000 euro för utgifter för fastighetsförmögenheten
och 400 000 euro för hyror för små investeringar.
Fastighetsutgifterna utgör i detta nu en växande
andel, 35 procent, av gränsbevakningsväsendets övriga
omkostnader. Enligt erhållen utredning kan verket sätta
stopp för ökningen i fastighetsutgifter på 2—3 år
genom att fortsatt göra sig av med en stor del av sina
lokaliteter. Också upphandlingen av nödvändiga
nya inventarier har upprepade gånger skjutits fram. Om
den tilltänkta nya gränsbevakningsmodellen tidigareläggs,
beräknas den ge vissa inbesparingar i och med att gränsbevakningsstationer
kan slås ihop, men åtgärderna verkar
med en viss fördröjning och täcker in
bara en del av de ökade kostnaderna.
För att ekonomin ska kunna balanseras upp på det
sätt som förutsätts i budgetpropositionen måste
uppskattningsvis 50—60 årsverken bort 2009 och
investeringar i inventarier och den operativa verksamheten skäras
ner. Dessutom måste en del av personalen uppenbarligen
flyttas från de nordliga bevakningssektionerna till sydöstra
Finland och huvudstadsregionen. Detsamma gäller också 2010,
om finansieringen inte fås i balans.
Utöver det som sägs ovan hänvisar
förvaltningsutskottet till sina tidigare överväganden FvUU
15/2007 rd och FvUU 9/2008
rd och uttalandet i finansutskottets betänkande FiUB 25/2007
rd, som förpliktar regeringen att redan i sin
budgetproposition fullt ut kompensera extrakostnaderna för överföringen
av gränsbevakningsväsendets fastighetsförvaltning
till Senatfastigheter. Det betyder att gränsbevakningsväsendet
i nästa års budget måste anvisas inte
bara de 2,3 miljoner euro som inte budgeterats för 2008
utan också pengar för kostnaderna för
renovering och utveckling av fastighetsförmögenheten
2009 oavkortade.
Räddningsinstitutet.
Utskottet ser positivt på att man med anslagen för
Räddningsinstitutet kommer att kunna garantera tillgången
på behörig räddningspersonal också i
framtiden. Dessutom stiger anslagen för civil krishantering
till en nivå som möjliggör för
Finland att skicka ut omkring 150 experter på civil krishantering
på olika uppdrag. Anslaget i budgetpropositionen för
2009 innebär också en extra satsning på den
nationella beredskapen för civil krishantering.
Nödcentralsverket.
Riksdagen godkände i början av året
förvaltningsutskottets betänkande om genomförande
av nödcentralsreformen (FvUB 3/ 2008 rd — SRR
3/2007 rd). Hur nödvändigt det är
att utveckla Nödcentralsverket framgår av redogörelsebetänkandet
och förvaltningsutskottets utlåtande FvUU
19/2008 rd (MINU 6/2008 rd).
Det är regeringens skyldighet att se till att reformen
fortsätter i enlighet med betänkande FvUB
3/2008 rd. Det betyder bland annat att personalen
på nödcentralerna inte bör minskas i
linje med produktivitetsprogrammet. Nödcentralsverket klarar
inte av sina lagfästa uppgifter utan extra finansiering.
Budgeten medger inte insatser för att få personalen
att stanna kvar, utbilda den och garantera konkurrenskraftiga löner.
Att permanenta nödcentralssystemet och att förnya datasystemen är åtaganden
som måste genomföras så snabbt som det
mänskligt sett är möjligt.
Tullen.
Tullen hör i centrala delar ihop med utskottets ansvarsområde
till den del det är fråga om tullen som intern
säkerhetsmyndighet. Utskottet noterar i sammanhanget att
utrikeshandeln, inte minst transittrafiken med Ryssland, fortsatt
beräknas öka. Det betyder stora utmaningar också för
tullkontrollen och undersökningen av tullbrott. Antalet
brott som tullen har avslöjat har minskat trots att trafikströmmarna har ökat.
En analys av resultaten av brottsbekämpning och kontroll
pekar på att också tullen behöver resurser.
Produktiviteten i offentlig sektor och statens personalpolitik
Utifrån regeringens rambeslut i mars 2000 ska produktiviteten
förbättras med hjälp av en god personalpolitik.
Insatserna ska anpassas till målen för att trygga
personalens anställningar, garantera arbetets kontinuitet
och senarelägga pensioneringen samt utveckla arbetslivskvaliteten. På grund
av det stora rekryteringsbehovet och den skärpta konkurrensen
om arbetskraft understryker regeringen i rambeslutet att det behövs konkurrenskraftiga
anställningsvillkor.
Utskottet ser det som nödvändigt att regeringen
arbetar för att främja produktiviteten i offentlig
sektor. Det faktum att det totala arbetskraftsutbudet minskar bromsar
upp tillväxten i samhällsekonomin under kommande år,
om vi inte samtidigt lyckas höja produktiviteten i arbetet. Det ökade
utgiftstrycket till följd av en ökad efterfrågan
på tjänster framför allt på grund
av befolkningens åldrande gör att man inom offentlig sektor
måste se närmare på arbetsprocesser och uppgifternas
organisering. Genom att höja produktiviteten i offentlig
sektor kan man hjälpa upp problemet med minskad tillgång
på arbetskraft och samtidigt trygga villkoren för
en ekonomisk tillväxt.
Utskottet framhåller att produktivitet främst handlar
om att organisera arbetsuppgifter, leda, utnyttja modern teknik
och samarbete med andra aktörer. Om produktiviteten kan
höjas på rätt sätt, förbättrar
den också arbetslivskvaliteten och uppgifternas attraktivitet.
I offentlig sektor pågår samtidiga viktiga
utvecklings- och reformprocesser som i hög grad berör
personalen. Bland de största projekten kan nämnas
kommun- och servicestrukturreformen i kommunal sektor och projektet
ALKU, som är under beredning och som gäller hela
vår regionalförvaltning. Dessutom pågår
många andra viktiga metodologiska och organisatoriska reformer.
Utskottet pekar på hur viktigt det är med en bra
arbetsgivarpolitik också vid omställningar. De
ska beredas med beaktande av gällande samarbetsförpliktelser
och personalens representanter ska engageras i beredningen. Med
tanke på eventuella omställningar är
det motiverat att de viktigaste avtalsorganisationerna och staten
sinsemellan upprättar lönegarantiavtal och samarbetsavtal
för hela den statliga sektorn. De behövs bland
annat för att slutföra de pågående tväradministrativa
projekten för utveckling av förvaltningen.
Produktivitetsprojekten bör vara realistiska och framför
allt ta fasta på insatsernas effektivitet. I annat fall är
det lätt hänt att servicen urholkas och att förvaltningens
produktivitet de facto minskar. För tillfället
uppfattas produktivitetsprogrammet fortfarande i alltför
hög grad som ett projekt för att sanera bort personal
och spara i ett totalekonomiskt perspektiv utan hänsyn
till kostnaderna. Utskottet kan inte acceptera detta. Beslut som
gäller personalen måste kopplas dels till bestämning
av uppgifterna, dels till verkliga produktivitetshöjande
projekt och processer. Utifrån detta ska behovet av personal
bedömas med hänsyn till en skälig individuell
arbetsmängd.
I detta sammanhang kan polisens, gränsbevakningsväsendets
och Nödcentralsverkets uppgifter nämnas som sådana
operativa uppgifter som, om personalen skärs ner, mycket
lätt leder till svårigheter med att klara av också lagfästa uppgifter
och samtidigt till sämre service. Inom polisförvaltningen
har man till exempel redan varit tvungna att flytta polismän
från operativt arbete till uppgifter inom tillståndsförvaltningen,
där personalen har skurits ner. Utskottet anser att uppgifterna
inom polisen, gränsbevakningsväsendet och Nödcentralsverket
liksom invandringsförvaltningen helt ska befrias från
personalnedskärningar enligt produktivitetsprogrammet.
Det kan dessutom vara bra att påminna att riksdagen
i samband med behandlingen av förvaltningsredogörelsen
godkände ett uttalande som förpliktar regeringen
att se till bl.a. när ramarna för statsfinanserna
slås fast att statens personal inte beräknas utifrån
en schematisk matematisk formel utan med hänsyn till statens uppgifter
och nyttan av produktivitetsfrämjande projekt och processer
(FvUB 2/2006 rd).
I sitt rambeslut har regeringen bestämt att en enhet
för personalservice ska inrättas vid Statskontoret
för att tillhandahålla experttjänster
för ministerier, ämbetsverk och inrättningar
som står inför personalomställningar.
Enheten har till uppgift att stödja det tilltänkta
personalsamordnarnätverket för olika förvaltningsområden
och ämbetsverk. Tanken är att personalomställningar
och tilldelningen av personella resurser till följd av
olika utvecklingsinsatser inom statsförvaltningen ska kunna
ledas och genomföras på ett sakkunnigt och effektivt
sätt enligt god ledningssed och med iakttagande av en god
personalpolitik.
Vad gäller den förestående universitetsreformen är
det enligt utskottet viktigt att vi också i framtiden har
kvar ett regionalt heltäckande universitetsnät
och att universitetscentrens framtid tryggas genom nödvändiga
anslag i statsbudgeten för universiteten för att
de ska kunna upprätthålla centren. Detta är
också av betydelse för kommunernas ekonomi, påpekar
utskottet.
Avslutningsvis vill förvaltningsutskottet lyfta fram
dataombudsmannens kontinuerligt ökade och utvidgade uppgifter.
Alla de frågor som har med skyddet av personuppgifter att
göra är viktiga för både medborgare
och myndigheter, men samtidigt är de ofta mycket komplicerade. Det är
till exempel viktigt att främja det nödvändiga
informationsutbytet mellan myndigheter. Enligt utskottets uppfattning
bör expertisen på dataombudsmannens byrå förstärkas
och dataombudsmannens arbetsbelastning också i övrigt lindras.