Motivering

Allmänna synpunkter

Den föreslagna lagen om elektroniska signaturer är en allmän lag och syftar till att främja användningen av elektroniska signaturer. Tack vare bestämmelser om kvalificerade certifikat och säkra anordningar för signaturframställning skall elektroniska signaturer vara rättsligt giltiga på samma sätt som egenhändiga underskrifter. Propositionen hänger samman med en proposition med förslag till lag om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (RP 17/2002 rd), som förvaltningsutskottet håller på att utarbeta ett betänkande om.

Propositionen utgår från att samma certifikat skall kunna användas både inom den privata sektorn och i myndigheternas verksamhet. Alla bestämmelser om certifiering och certifikat skall ingå i lagen om elektroniska signaturer. I övrigt skall den typ av elektronisk kommunikation   som ingår i förvaltningsutskottets ansvarsområde ingå i en lag om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet, som är en allmän lag. Då kan den gällande lagen om elektronisk kommunikation i förvaltningsärenden (1318/1999) och lagen om elektronisk telekommunikation i rättegångsärenden (594/1993) upphävas.

Den föreslagna lagen om elektroniska signaturer utgår från att certifikatutfärdarna inte längre är bundna av allmänna förvaltningsrättsliga författningar (jfr RP 153/1999 rd och FvUB 10/1999 rd). Den föreslagna regleringen motiveras med att elektronisk kommunikation behöver utvecklas och certifiering bli vanligare eftersom servicen inom den offentliga förvaltningen i avtalsrättsligt hänseende helt och hållet står utanför många av de områden där kommersiella certifikat används. Enligt propositionen har det i lagförslaget också tagits hänsyn till vilka krav den offentliga sektorn ställer på medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter och rättssäkerhet i relation till certifikatutfärdare som tillhandahåller kvalificerade certifikat. Förvaltningsutskottet påpekar att det är viktigt att den offentliga övervakningen bedrivs effektivt, men att det är minst lika viktigt att den som utfärdar kvalificerade certifikat besitter yrkeskompetens och är tillförlitlig samt framför allt är kapabel att ta ansvar för eventuella skador.

Det är angeläget att den offentliga sektorn satsar på att utveckla den elektroniska kommunikationen, anser utskottet. Därför omfattar förvaltningsutskottet lagförslagen i propositionen med avseende på sitt eget ansvarsområde, trots att propositionen innehåller vissa principiella förvaltningsrättsliga aspekter som avviker från den gällande lagstiftningen.

Detaljmotivering

Vid utfrågningen av de sakkunniga nämndes behovet av preciseringar i lagen om elektroniska signaturer på samma punkter som grundlagsutskottet lyftar fram i sitt utlåtande. Därför finns det ingen anledning att närmare gå in på dessa frågor i detta sammanhang. Däremot vill utskottet kommentera vissa andra detaljer i det första lagförslaget.

Utskottet menar att 14 § 3 mom. bör preciseras när det gäller offentligheten för spärrlistan. Av propositionen att döma kan offentlighet tolkas så att spärrlistan skall vara tillgänglig för alla även om det med avseende på certifieringen räcker med att listan finns tillgänglig för alla tillförlitliga parter. Enligt vad utskottet har erfarit kan faktureringsmöjligheten enligt 21 § i samband med kontroll av spärrlistan åtminstone i vissa typer av system försvåras av att spärrlistan är öppen för allmänheten. Certifikatutfärdaren måste kunna kontrollera hur spärrlistan är kontrollerad för att kunna fakturera.

Förvaltningsutskottet föreslår att 14 § 3 mom. ändras enligt följande: "Certifikatutfärdaren skall också föra ett (utesl.) register över återkallade kvalificerade certifikat (spärrlista) som är tillgänglig för tillförlitliga parter. På spärrlistan skall på lämpligt sätt och utan dröjsmål införas uppgift om att ett kvalificerat certifikat har återkallats samt exakt tidpunkt för återkallandet."

Vidare påpekar förvaltningsutskottet att "som avses i 1 mom." i 16 § 3 mom. inte behövs eftersom certifikatutfärdare nämns i det inledande stycket.

Dessutom föreslår utskottet att den sista satsen i 16 § 4 mom. för tydlighetens skull bryts ut och görs till ett fristående moment.