Motivering

Lag om säkerhetsskydd i riksdagen

Allmänt

Det finns inga regler på lagnivå om säkerhetsåtgärder i riksdagen. Säkerhetskontrollerna har hittills byggt på frivillighet. Besökarna har vanligen på en direkt fråga uppgett namn och i vissa fall verifierat sin identitet. Om maktmedel behövts har man stött sig på den allmänna rätten att gripa enligt 1 kap. 1 § i tvångsmedelslagen. Men att gripa eller avvisa en person kan kräva maktmedel.

Syftet med lagmotionen är att lyfta upp reglerna för säkerhetsåtgärder i riksdagen till rätt nivå. I lagförslag 1 finns detaljerade bestämmelser om identitetskontroll (3 §), säkerhetskontroll (4 §), kroppsvisitation (5 §), kontroll av fordon (6 §), kontroll av försändelser (7 §), omhändertagande och förvaring av förbjudna artiklar (8 §), vägrande av tillträde och avvisning (9 §), gripande (10 §), maktmedel (11 §), säkerhetskontrollörer (12 §) och handräckning (13 §).

För närvarande är kanslikommissionens beslut (23.3.1990) om säkerhetskontroller rättslig grund för säkerhetsövervakningen, men det räcker inte till för säkerhetskontroller och utövning av offentlig makt, som kan inbegripa användning av våld. Enligt 2 § 3 mom. i grundlagen ska all utövning av offentlig makt bygga på lag. Eftersom de föreslagna befogenheterna gör intrång i grundläggande rättigheter, såsom den personliga integriteten enligt grundlagens 7 § samt skyddet för privatlivet och hemligheten i fråga om förtroliga meddelanden enligt grundlagens 10 §, måste de regleras i lag (RP 309/1993 rd, s. 32/I, och GrUB 25/1994 rd, s. 5/I). Grundlagsutskottet bedömer att lagstiftningen i motionen har en godtagbar grund och uppfyller kravet på bestämmelser i lag.

1 §. Lagens syfte och tillämpningsområde

Enligt 1 mom. är syftet med lagen att skydda arbetet och ordningen i riksdagen. Beskrivningen av rättsgrunden för befogenheterna att utföra säkerhetskontroll är enligt utskottets mening ganska vag. Därför bör skrivningen preciseras med att syftet med lagen är att skydda arbetet i riksdagen och säkerställa att ordning och säkerhet upprätthålls där.

Lagen ska enligt 2 mom. tillämpas inom ett skyddsområde som omfattar inte bara riksdagens hus och andra lokaler som riksdagen förfogar över utan också områden i dessas omedelbara närhet. Utskottet har i ett annat sammanhang gett begreppet "omedelbara närhet" en snäv tolkning. I det då aktuella fallet avsågs ett litet område av gatan eller vägen strax utanför entrédörren till en rörelse (GrUU 49/2004 rd, s. 3/I).

I det här fallet bör området i omedelbar närhet av riksdagens hus och andra lokaler som riksdagen förfogar över självfallet bedömas ur ett annat perspektiv. Faktorer som man då bör ta särskild hänsyn till är riksdagens säkerhetsbehov och status som högsta statsorgan men också Riksdagshusets symbolvärde och storlek (jfr GrUU 1/2008 rd, s. 3/I). Skyddsområdet bör enligt utskottet omfatta gatuområdet nedanför trappan till huvudentrén ("Övre Mannerheimvägen"), Riksdagsgatan, Ainogatan, den del av Auroragatan som går förbi Riksdagsbibilotekets entré och området utanför entréerna till Lilla parlamentet.

Lagmotionen avser att komplettera lagstiftningen om allmän ordning och säkerhet genom att tillåta att riksdagen i förekommande fall vidtar säkerhetsåtgärder när det annars skulle vara polisens sak att upprätthålla ordningen. Men riksdagen behöver inte alltid vidta åtgärder. Enligt andra meningen i 2 § 1 mom. får intrång i den enskildes rättigheter göras med stöd av den aktuella lagen bara i den utsträckning som krävs för att skydda arbetet och säkerheten i riksdagen. När det t.ex. ordnas demonstrationer eller liknande manifestationer på gatan strax utanför Riksdagshuset, är det polisen som efter att ha fått en anmälan enligt lagen om sammankomster upprätthåller ordningen.

Lagen gäller enligt 2 mom. personer som kommer till eller uppehåller sig inom skyddsområdet. Utskottet anser att meningen för tydlighetens skull bör flyttas till början av nästa moment.

I 3 mom. sägs det att lagen inte gäller riksdagsledamöter. Bestämmelsen står i samklang med grundlagens 30 § 1 mom. som föreskriver att en riksdagsledamot inte får förhindras att utöva sitt uppdrag som riksdagsledamot. Det är helt klart, menar utskottet, att lagen inte heller gäller republikens president. Fallet är detsamma med ministrar som inte är riksdagsledamöter, riksdagens justitieombudsman och justitiekanslern i statsrådet, som alla enligt 48 § i grundlagen har rätt att närvara i plenum

3 §. Säkerhetskontrollörer

Utskottet föreslår att det i paragrafen ska föreskrivas om säkerhetskontrollörer och deras utbildning. Enligt lagmotionens 14 § får kanslikommissionen utfärda närmare bestämmelser om den utbildning inom säkerhetsbranschen som krävs och därmed också om t.ex. de språkkunskaper som krävs för uppdraget. Av motiven till lagmotionen framgår det att polisförvaltningen, fångvården, gränsbevakningen och den privata säkerhetssektorn var för sig ordnar utbildning för branschen. Utbildningen för riksdagens säkerhetskontrollörer bör lämpligen uppdras åt polisförvaltningen, menar utskottet.

Eftersom säkerhetskontrollörerna har rätt att använda maktmedel enligt 11 §, kräver rättsskyddet för dem som blir föremål för dessa att säkerhetskontrollörerna går att identifiera. Den föreslagna lagen saknar sådana bestämmelser och bör följaktligen kompletteras med varsitt moment om tjänstekort för säkerhetskontrollör respektive klädsel (jfr 34 § och 32 § 1 mom. i lagen om privata säkerhetstjänster).

Utskottet föreslår ett nytt 2 mom. om att den som i enlighet med 1 mom. godkänts som säkerhetskontrollör ska få ett tjänstekort för säkerhetskontrollör av riksdagens säkerhetsenhet. När säkerhetskontrollörer handhar säkerhetskontrollörsuppdrag ska de ha med sig kortet och på begäran visa upp det.

I ett nytt 3 mom. föreslår utskottet en bestämmelse om att säkerhetskontrollörer i uppdrag ska vara iförda säkerhetskontrollörsuniform.

Utskottet anser att bestämmelsen om säkerhetskontrollörer bör placeras in i början av lagen. Lämpligast är att sätta in den som 3 §, vilket betyder att nuvarande 3—11 § måste omnumreras.

6 (5) §. Kroppsvisitation

I den föreslagna 5 § föreskrivs det att en person får kroppsvisiteras för att ta reda på vad han eller hon har i sina kläder eller annars bär på sig, om det till följd av säkerhetskontrollen eller annars finns skäl att misstänka att han eller hon bär med sig en förbjuden artikel. Bestämmelsen måste bedömas mot bakgrund av 7 § i grundlagen. Enligt 1 mom. i den paragrafen har alla rätt till personlig frihet och integritet. I 3 mom. står det att den personliga integriteten inte får kränkas och ingen berövas sin frihet godtyckligt eller utan laglig grund.

Att en person och de föremål som han eller hon har med sig kontrolleras med metalldetektor eller någon annan liknande apparat innebär enlig grundlagsutskottets tidigare ståndpunkt ett mycket begränsat intrång i den personliga integriteten och är alltså inget problem med tanke på skyddet för de grundläggande fri- och rättigheterna (GrUU 16/2004 rd, s. 5/I, GrUU 2/1999 rd, s. 2). Kroppsvisitationen är villkorad med att det till följd av säkerhetskontrollen eller annars "finns skäl att misstänka" att personen bär med sig en förbjuden artikel. Ur proportionalitetssynvinkel vore det trots allt bättre att i likhet med 22 c § och 5 § i lagen om säkerhetskontroller vid domstolar kräva att det finns "grundad" anledning att misstänka att en person har med sig ett förbjudet ämne (GrUU 2/1999 rd, s. 2/II och GrUU 28/2001 rd, s. 3/II). Bakom kroppsvisitationen ligger behovet att se till att ordningen och arbetet i riksdagen inte störs, vilket måste ses som ett särskilt tungt vägande skäl för att göra intrång i den personliga integriteten enligt 7 § 1 mom. i grundlagen. Bestämmelsen följer också förbudet mot godtycke i grundlagens 7 § 3 mom. och tillgodoser kravet på proportionalitet.

7 (6) §. Kontroll av fordon

Fordon som befinner sig eller kör in på säkerhetsområdet får enligt förslaget säkerhetskontrolleras med hjälp av en metalldetektor eller annan teknisk anordning eller på annat lämpligt sätt för att ta reda på om det finns förbjudna artiklar i fordonet. Utskottet menar att kontrollen av fordon måste spjälkas upp i tre kategorier. För det första kommer det varu- och livsmedelsleveranser av olika slag till riksdagen. Enligt utskottet får sådana transporter alltid kontrolleras. Däremot bör man vara restriktiv när det gäller taxibilar och bussar och bara i undantagsfall kontrollera fordonet. Även om det inte tas in en särskild passus om det i lagen, får persontransportfordon kontrolleras bara om det finns skäl att misstänka att det finns förbjudna artiklar i fordonet. Det tredje fallet, som även nämns i motiven till lagförslaget, gäller när en bil står parkerad inom skyddsområdet och den kan misstänkas orsaka allvarlig fara för egendom. Då är det skäl för riksdagens säkerhetskontrollörer att vända sig till polisen i enlighet med 16 och 17 § i polislagen för att förhindra en farlig gärning eller händelse.

14 §. Närmare bestämmelser

Paragrafen ger kanslikommissionen rätt att utfärda närmare bestämmelser om hur verksamheten ska ordnas, om tekniska detaljer och om den utbildning inom säkerhetsbranschen som 12 § kräver. Det finns regler om riksdagens kanslikommission och dess uppgifter i 72 och 73 § i riksdagens arbetsordning. Med tanke på vad de närmare bestämmelserna gäller, måste kanslikommissionen anses vara bäst lämpad att utfärda dem. De bestämmelser som avses i lagen kan jämställas med de föreskrifter och övriga anvisningar enligt 66 § 2 mom. i riksdagens arbetsordning som kanslikommissionen utfärdat för upprätthållande av ordningen och som publiken på riksdagens läktare ska följa. Bestämmelser om hur verksamheten ska ordnas betyder enligt utskottet bl.a. att vissa personer eller persongrupper som regelbundet besöker riksdagen enligt prövning kan befrias från säkerhetskontroll.

15 §. Ikraftträdande

Datum för lagens ikraftträdande har i 15 § lämnats öppet. Utskottet anser den 1 september 2008 vara lämpligt, för det lämnar tillräcklig tid för utbildning.

Övrigt

Utskottet har gjort en del tekniska ändringar och justeringar i en rad paragrafer.

Lag om ändring av 4 och 19 § i lagen om säkerhetsutredningar

I lagförslag 2 föreslår motionsställarna att 19 § i lagen om säkerhetsutredningar ska kompletteras med ett nytt 3 mom. Enligt det kan en begränsad säkerhetsutredning också göras i fråga om en person som arbetar i lokaler som riksdagens förfogar över eller som annars i sitt arbete har eller skulle ha tillträde till dem. Utskottet anser att bestämmelsen behövs men att den bör utgöra en egen 19 a §. Dessutom bör vissa tekniska preciseringar göras i paragrafrubriken och själva texten. Som en följdändring görs smärre preciseringen även i den gällande 20 §.

Ikraftträdandedatum, som lämnats öppet i lagförslaget, blir den 1 september 2008.

Utskottet tillstyrker lagmotionen med anmärkningarna ovan och ändringsförslagen nedan.