Motivering

De viktigaste syftena med ändringarna i medborgarskapslagen är att underlätta för utlänningar som är permanent bosatta i Finland att anpassa sig genom att de snabbare får möjlighet till medborgarskap.

I 5 § 1 mom. i grundlagen sägs det att barn får finskt medborgarskap vid födelsen och genom föräldrarnas medborgarskap enligt vad som närmare bestäms genom lag. Enligt grunder som bestäms i lag kan medborgarskap också beviljas efter anmälan eller på ansökan. I förarbetena till grundlagsreformen framhålls det att den statsförfattningsrättsliga betydelsen av finskt medborgarskap har minskat väsentligt efter att bestämmelserna i grundlagen om de grundläggande fri- och rättigheterna genom en reform 1995 utsträcktes till att i regel omfatta alla personer inom Finlands jurisdiktion (se RP 1/1998 rd, s. 78/I). Medborgarskapet kan ändå fortfarande sägas utgöra ett viktigt band mellan den enskilde och staten. Det är alltså både rättsligt och de facto en viktig institution för den enskilda människan (GrUB 2/2008 rd).

Sammanfattningsvis anser utskottet att propositionen är behövlig och motiverad. Utskottet tillstyrker lagförslaget med följande anmärkningar och ändringsförslag.

Detaljmotivering

13 §. Allmänna villkor för naturalisation.

Språkkunskapsvillkoret för naturalisation är enligt föreslagna 13 § 1 mom. 6 punkten att utlänningen har nöjaktig förmåga att i tal och skrift använda finska eller svenska eller i stället för muntliga språkkunskaper motsvarande kunskaper i finskt eller finlandssvenskt teckenspråk.

Enligt 17 § 3 mom. i grundlagen ska rättigheterna för dem som använder teckenspråk tryggas genom lag. Teckenspråk kan som språkligt system jämställas med talade språk (RP 309/1993 rd). Den föreslagna formuleringen särbehandlar dem som använder teckenspråk i relation till andra sökande eftersom de måste ha kunskaper i två språk: teckenspråk och skriftliga kunskaper i finska eller svenska. Därför föreslår utskottet att språkkunskapsvillkoret ändras så att nöjaktiga kunskaper i finskt eller finlandssvenskt teckenspråk är ett alternativ till nöjaktig förmåga att i tal och skrift använda finska eller svenska.

14 §. Boendetidens början, 15 §. Vistelse som godkänns som boendetid och 16 §. Avbrott i oavbruten boendetid.

Lagförslagets 14 § 2 mom. föreskriver på vilka grunder som en tidigare vistelse innan den sökandes identitet har utretts kan godkännas som boendetid. I sitt betänkande om medborgarskapslagen påpekade grundlagsutskottet att det på grund av 5 § i grundlagen måste föreskrivas genom lag om villkoren för att få medborgarskap. En alltför långtgående prövningsrätt harmonierar inte med detta. Beslut om medborgarskap kan därför inte i sista hand vara beroende av lämplighetsprövning utan är i alla delar bundet av lag (GrUB 8/2002 rd). Därför föreslår utskottet att ordalydelsen i föreslagna 2 mom. ändras så att den blir mer förpliktande. Utskottet föreslår också motsvarande ändringar i 15 § 2 mom. (vistelse som godkänns som boendetid) och 16 § 1 mom. (avbrott i oavbruten boendetid).

17 §. Bevis på språkkunskaper.

Med stöd av 1 punkten ska det gå att visa att språkkunskapsvillkoret är uppfyllt genom att avlägga en allmän språkexamen på färdighetsnivå tre. Enligt utredning har översynen av den allmänna språkexamen som nämns i motiven till propositionen (s. 36/I) kommit så långt att den finska termen "yleistaitotaso" bör ändras till "taitotaso". Ändringen påverkar inte den svenska texten.

18 b §. Undantag från språkkunskapsvillkoret.

Enligt den föreslagna 1 mom. 2 punkten kan den sökande beviljas finskt medborgarskap trots språkkunskapsvillkoret om han eller hon har fyllt 65 år och i Finland har flyktingstatus, status som alternativt skyddsbehövande eller uppehållstillstånd på grund av humanitärt skydd. Paragrafens 2 mom. föreslås föreskriva om undantag från språkkunskapsvillkoren för personer som inte är läs- och skrivkunniga samt för personer som fyllt 65 år och som har beviljats uppehållstillstånd på någon annan grund än med stöd av 18 b § 1 mom. 2 punkten. Avvikelse från villkoret kan göras om den sökande kan påvisa att han eller hon har elementära färdigheter att förstå och tala finska eller svenska eller regelbundet har deltagit i studier i finska eller svenska.

De föreslagna bestämmelserna bygger till viss del på den sökandes ålder och måste därför granskas mot bakgrund av 6 § 2 mom. i grundlagen. Paragrafen föreskriver att ingen får särbehandlas utan godtagbart skäl på grund av bland annat ålder. Grundlagsutskottet har nyligen tagit ställning till åldersrelaterad särbehandling (GrUU 44/2010 rd). Enligt utskottets praxis är det inte i sig konstitutionellt tvivelaktigt att ange åldersgränser, men det kräver någon godtagbar orsak med tanke på de grundläggande fri- och rättigheterna. De godtagbara argumenten måste också stå i ett sakligt och nära samband med lagens syfte.

I propositionen motiveras inte den föreslagna åldersgränsen vid 65 år. En hög ålder kan enligt utskottets uppfattning påverka språkinlärningen på ett sätt som med fog bör vägas in i beslutet om avvikelse från språkkunskapsvillkoret. Åldersgränsen står alltså i sakligt samband med bestämmelsens syfte att underlätta för äldre sökande att få finskt medborgarskap trots språkkunskapsvillkoret. Därför anser utskottet att en bestämmelse som bygger på åldern är godtagbar. Det är också värt att notera att 1 mom. 4 punkten föreskriver att avvikelse från språkkunskapsvillkoret får göras av synnerligen vägande skäl. Bestämmelsen möjliggör undantag från villkoret också i fråga om andra äldre sökande än de som fyllt 65 år. Den föreslagna åldersgränsen vid 65 år ingår också i den gällande lagen och kan anses vara relativt hög åtminstone när det gäller sökande vars funktionsförmåga är väsentligt nedsatt och vars förväntade livslängd i genomsnitt avviker betydligt från finländarnas t.ex. på grund av förhållandena i ursprungslandet. Utskottet ser det som viktigt att undersöka hur åldern påverkar språkinlärningen och analysera bestämmelserna om ålder när medborgarskapslagen ses över.

19 §. Undantag från oförvitlighetsvillkoret.

Enligt 3 mom. kan man vid bedömningen av ett undantag från oförvitlighetsvillkoret också beakta en dom som meddelats utomlands, om det straff som dömts ut inte strider mot straffsystemet i Finland. Momentet motsvarar gällande 19 § 1 mom.

När man bedömer oförvitligheten i fråga om personer som söker finskt medborgarskap är det väsentligt om de sökande i utlandet har straffats för en gärning som enligt lag är straffbar i Finland också. Huruvida straffet och dess längd i utlandet motsvarar det finländska straffsystemet har främst betydelse när en väntetid bestäms enligt föreslagna 19 a §. Det här syftet med bestämmelsen framgår också av motiveringen till den gällande bestämmelsen (RP 235/2002 rd). Utskottet föreslår att ordalydelsen ändras så att momentet svarar mot det här syftet.

24 §. Naturalisation av barn.

Enligt 1 mom. 2 punkten kan barn beviljas finskt medborgarskap på ansökan av vårdnadshavaren eller intressebevakaren om det annars finns vägande skäl för naturalisation. Utskottet föreslår en språklig korrigering i den finska texten och en precisering som innebär att det vägande skälet för naturalisation ska relatera till barnets bästa.

Motioner

Lagmotion LM 5/2007 rd.

Utskottet har ovan föreslagit att det ska gå att visa att språkkunskapsvillkoret är uppfyllt genom att avlägga en allmän språkexamen på färdighetsnivå tre. Därför föreslår utskottet att lagmotionen förkastas.

Åtgärdsmotion AM 55/2007 rd.

Utskottet ställer sig bakom förslaget att huvudregeln för boendevillkoret i 22 § 1 mom. i medborgarskapslagen förblir densamma som nu. Huvudregeln lindras av de föreslagna ändringarna i bestämmelserna om avbrott i oavbruten boendetid och undantag från boendetidsvillkoret. Utskottet föreslår därför att åtgärdsmotionen förkastas.