Allmän motivering

Utskottet håller med regeringen om det generella målet att förtydliga lagstiftningen om växtskyddsmedel och så kallade övriga bekämpningsmedel. Lagen om bekämpningsmedel har reviderats ett flertal gånger och det är därför lämpligt att införa en genomgripande reform. Den nya lagen ska säkerställa god sundhet och kvalitet hos växter genom att säkerställa att växtskyddsmedlen på marknaden är effektiva och lämpade för sitt ändamål när de används på korrekt sätt. Dessutom ska lagen säkerställa att medlen inte medför olägenhet för människors eller djurs hälsa eller oskälig olägenhet för miljön.

I likhet med regeringen anser utskottet det viktigt att handläggningen och beslutsfattandet i anknytning till att ett växtskyddsmedel godkänns ska grunda sig på bästa tillgängliga sakkunskap. Systemet ska vara effektivt och funktionellt sett av hög kvalitet. Dessutom måste det tillföras adekvata och relevanta resurser. Vidare är det angeläget att systemet är flexibelt och kan anpassas efter kommande och föränderliga behov.

Växtbekämpningsmedel ska godkännas enligt ett alternativ med centralisering. Det innebär att Livsmedelssäkerhetsverket beslutar om godkännande av ett medel efter att i förekommande fall först ha hört olika utvärderingsinstanser. Enligt gällande regelverk fattas beslutet av bekämpningsmedelsnämnden. Enligt propositionen har nackdelarna med det nuvarande förfarandet bland annat varit att handläggningen är långsam samt att samordning och strategisk utveckling är svåra att genomföra. Samma aktörer som redan tidigare har yttrat sig om saken sitter också i nämnden. Däremed uppstår det oklarhet om gränsdragningen mellan riskbedömning och riskhantering.

När bekämpningsmedelsnämnden dras in tillsätter jord- och skogsbruksministeriet en delegation med uppgift att bevaka utvecklingen när det gäller växtbekämpningsmedel, yttra sig om frågorna på området och lägga fram förslag och initiativ. Delegationen spelar en stor roll bland annat för kontrollen av att godkännandeförfarandet fungerar, framhåller utskottet.

Vår växtproduktion måste stå sig i konkurrensen på EU-marknaden, framhåller utskottet vidare. Priset på och tillgången till insatsvaror spelar en stor roll för vår konkurrenskraft. I information till utskottet framhålls bland annat att växtskyddsmedlen ofta är dyrare hos oss än i de övriga EU-länderna. Det beror delvis på att den finländska marknaden är så liten. Av samma orsak saknas vissa växtskyddsmedel helt och hållet inom odlingssektorer med små arealer.

Enligt uppgifter till utskottet uppgick den samlade arealen för frilandsodling av grönsaker 2005 till 8 400 hektar. Samma år odlades bär på sammanlagt 6 881 hektar och frukt på 679 hektar. Växthusodlingen av grönsaker uppgick till cirka 240 hektar och av blommor till 160 hektar. I Finland är odlingsarealerna så små att varken tillverkarna eller importörerna av växtskyddsmedel på långt när alltid registrerar sina medel för användning på dessa växter i Finland.

I detta sammanhang vill utskottet också påpeka att den samlade växthus- och frilandsarealen för skogsplantskolorna 2005 enligt uppgifter var 120 hektar. Det är ett problem för skogsplantskolorna att utbudet på verksamma ämnen och preparat inom området växtskyddsmedel har krympt. Därför är det angeläget att inte ytterligare försvåra marknadstillträdet för preparat som är lämpade för skogsplantskolor. Nedan föreslår utskottet ändringar i den föreslagna lagen om växtskyddsmedel för att avgifterna för godkännande ska kunna sänkas också för skogsodlingsmaterial.

I dagsläget tar staten ut en avgift i samband med anhållan om registrering av växtskyddsmedel och så kallade övriga bekämpningsmedel. Avgiften är 840 euro per preparat. Dessutom tas det ut en årlig avgift av skattekaraktär som uppgår till 3,5 procent av preparatens försäljningsvärde. Avgiften av skattekaraktär är en skatt i konstitutionellt hänseende och lagtekniskt måste grundlagens bestämmelser om skatter beaktas.

I 81 § 2 mom. i grundlagen sägs att bestämmelser om avgifter samt de allmänna grunderna för storleken av avgifter för de statliga myndigheternas tjänsteåtgärder, tjänster och övriga verksamhet utfärdas genom lag. Enligt propositionen ska ansökan om nationellt godkännande av preparat vara avgiftsbelagd. Detsamma gäller ändringar av godkännandet. Avgifterna läggs fast enligt lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992).

I 6 § i lagen om grunderna för avgifter till staten sägs att storleken på avgifter som staten tar ut för en offentligrättslig prestation ska motsvara beloppet av statens totalkostnader för prestationen (självkostnadsvärde). Men det får också bestämmas att en avgift allmänt tas ut till ett lägre belopp än självkostnadsvärdet eller att ingen avgift alls tas ut, om det finns grundad anledning till det av orsaker som hänför sig till till exempel hälso- och sjukvård, miljövård, utbildningsverksamhet eller allmän kulturverksamhet eller av andra därmed jämförliga orsaker. Vidare får det av särskilda skäl bestämmas att en avgift till ett lägre belopp än självkostnadsvärdet eller ingen avgift alls tas ut av vissa grupper. I propositionen föreskrivs att bestämmelser om avgifterna och storleken på dem utfärdas med stöd av lagen om grunderna för avgifter till staten genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

För att trygga tillgången till växtskyddsmedel med liten åtgång som framför allt används inom trädgårdsodlingen föreslås lagen föreskriva om lägre avgift för godkännande i dessa fall. Beroende på odlingsarealen är nedsättningen mellan 50 och 80 procent. Avgiftsnedsättningarna syftar till att trygga marknadstillträdet för nya specialpreparat med liten efterfrågan. Dessutom ska godkännande kunna anhållas med hänvisning till ömsesidigt erkännande. När ett medel har godkänts i något annat land enligt växtskyddsmedelsdirektivet godkänns det i Finland utan ny bedömning under förutsättning att undersökningarna har gjorts i Finland eller någon annanstans där det råder liknande förhållanden beträffande jordbruk, växters sundhet och miljö. Växthusmiljö anses vara likvärdig i hela Europa.

Med hänvisning till det som sägs ovan anser utskottet det mycket viktigt att reformen inte har negativa effekter för registreringen av preparat med liten efterfrågan. Förslaget får inte leda till minskad registrering av preparat med liten efterfrågan för den finska marknaden och den vägen försvåra växtskyddet i produktionen av specialväxter. Dessutom är det viktigt att priserna på preparat med liten efterfrågan inte är så höga att de blir ett hinder för att använda nya, eventuellt effektivare och miljöbättre medel.

Utskottet förutsätter att effekterna av lagen om växtskyddsmedel följs upp, särskilt beträffande utbudet på medel, och att jord- och skogsbruksutskottet får en utredning om resultaten av uppföljningen senast vid utgången av 2008 (Utskottets förslag till uttalande).

Med hänvisning till propositionen och annan utredning finner utskottet förslaget nödvändigt och lämpligt. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men anför följande anmärkningar och ändringsförslag.