Allmän motivering

Utskottet framhåller att syftet med propositionen bland annat är att införa den jordbruksrådgivning som krävs enligt förordningen om samlat gårdsstöd ((EG) nr 1782/2003) med en fungerande och förenklad administration. Rådgivningen ska i första hand gälla tvärvillkoren enligt förordningen om samlat gårdsstöd eftersom de är en förutsättning för att få EU-stöd. Rådgivningen till jordbrukarna är av stor betydelse eftersom det påverkar stöden hur de följer tvärvillkoren.

I punkt 8 i inledning till förordningen om samlat gårdsstöd framhåller rådet att systemet för jordbruksrådgivning bör hjälpa jordbrukare att bli mer medvetna om sådana materialflöden och processer på gården som berör normer för miljö, livsmedelssäkerhet, djurhälsa och djurskydd. Samtidigt framhåller rådet att detta bör ske utan att på något sätt påverka jordbrukarnas skyldighet och ansvar att följa normerna. Jordbruksrådgivningen avser således inte att öka kraven på jordbrukarna utan är uteslutande till för att hjälpa dem att få den kunskap de behöver i sitt arbete. Det är helt frivilligt för jordbrukarna att delta i rådgivningen.

Av propositionen framgår det att man i samband med beredningen av jordbruksrådgivningen har utvärderat en modell baserad på rådgivningscheckar, en modell baserad på konkurrensutsättning av rådgivningsorganisationerna och en modell som föreslås och innebär att alla godkända rådgivningsorganisationer får tillhandahålla jordbruksrådgivning. I den föreslagna modellen kan jordbrukarna få stöd för rådgivningen. Det är administrativt sett enklare än att införa rådgivningscheckar. Över lag ansågs modellen vara enkel att tillämpa både för jordbrukarna och för förvaltningen.

Utskottet har upplysts om att det nuvarande rådgivningssystemet lätt kan anpassas till det nya systemet med jordbruksrådgivning. Redan nu finns det tjänster och program som ger rådgivning om bland annat odlingsplanering, näringsberäkning och utfodringsrekommendationer. På senare år har tjänsterna kompletterats med information om miljökonsekvenser och mätningar av djurens välfärd och produktionsförhållandena. Rådgivningen består huvudsakligen av service som tillhandahålls vid besök på gårdarna.

Den information utskottet har fått understryker att jordbruksrådgivningen enligt kommissionens ståndpunkt i första hand ska ges vid besök på gårdarna. I dagsläget har förvaltningen inte tillräckligt stora resurser för att tillhandahålla den planerade rådgivningen. Med hänvisning till det som sägs ovan menar utskottet att jordbruksrådgivningen med fördel kan inrättas på det sätt som regeringen föreslår, det vill säga att rådgivningen tillhandahålls av rådgivningsorganisationer och enskilda rådgivare. Samtidigt framhåller utskottet att jordbruksrådgivningen inte får ha den effekten att myndigheternas skyldighet enligt förvaltningslagen att tillhandahålla rådgivning minskar eller ändras. Jordbruksrådgivningen får inte heller leda till större ansvar eller skyldighet för jordbrukarna att följa vissa bestämmelser. Utskottet understryker kraftfullt att rådgivningen i inget som helst fall får jämställas med övervakning. Jordbruksrådgivningen är uteslutande till för att ge de jordbrukare som vill ha information större medvetenhet om tvärvillkoren.

I information till utskottet har det framhållits att jordbrukarna fortfarande kan få rådgivning av tjänstemännen i enlighet med 8 § i förvaltningslagen (434/2003), om de inte vill ha den föreslagna jordbruksrådgivningen. Målet bör vara att jordbrukarna tack vare rådgivningen kan få visshet om att de håller sig till reglerna och på så sätt slipper påföljder till exempel på grund av oavsiktliga fel.

I lagen föreslås 7 § få ett nytt 2 mom. Där anges bland annat vem som övervakar efterlevnaden av verksamhetskraven i bilaga III i förordningen om samlat gårdsstöd. Enligt momentet är det Livsmedelssäkerhetsverket, arbetskrafts- och näringscentralerna, kommunalveterinärerna, länsstyrelserna och tjänsteveterinärer förordnade av länsstyrelsen som står för övervakningen. I betänkandet (JsUB 2/2006 rd — RP 203/2005 rd) om regeringens proposition med förslag till de ändringar som inrättandet av Livsmedelssäkerhetsverket förutsätter i vissa lagar uppmärksammar utskottet de kommunala veterinärernas roll i övervakningen. Veterinärerna anser sig vara jäviga när de övervakar sina kunder. I och med att 9 § i den gällande veterinärvårdslagen (685/1990) föreskriver om kommunalveterinärtjänster ansåg utskottet det nödvändigt att frågan om jäv för kommunalveterinärer måste behandlas i den pågående stora veterinärmedicinska reformen.

Enligt det nya 7 § 2 mom. ska det genom förordning av statsrådet kunna föreskrivas närmare bestämmelser om övervakning och övervakningsförfarandet. För att få direkt stöd, miljöstöd för jordbruket, kompensationsbidrag och stöd för djurens välbefinnande måste jordbrukarna uppfylla verksamhetskraven. Utskottet påpekar att tvärvillkoren från och med 2007 också gäller arealstöd som delfinansieras av EU. Då blir det ännu viktigare med övervakning av tvärvillkoren. Enligt utskottet är det ytterst viktigt att övervakningen av de lagstadgade verksamhetskraven görs i samband med annan övervakning av gårdarna för att inspektionerna inte ska bli fler.

Med hänvisning till skälen i propositionen och annan information finner utskottet förslaget nödvändigt och lämpligt. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men föreslår följande ändringar.