Motivering
Jordbruk
Utskottet ser det som viktigt att främja jordbrukets
och landsbygdens konkurrenskraft och strukturutveckling. Jordbrukspolitiken
bör bidra till att verksamheten på aktiva gårdar är
lönsam, att odlarnas inkomster utvecklas positivt och att
produktionen av livsmedel med inhemska råvaror förblir
på dagens nivå. Det är viktigt att utveckla
ett jordbruk som bygger på familjejordbruk med målet
att höja produktiviteten och förbättra
konkurrenskraften. Gårdarna bör få en ny
inkomstkälla på så sätt att
de börjar sälja energi i alla former.
I redogörelsen nämns det att minimiräntan
på de räntestödslån som gårdarna
tagit 2000—2007 ska sänkas för att underlätta
för de gårdar som gjort investeringar. Utskottet
ser det som nödvändigt att åtgärden
genast sätts i kraft för att de gårdar
som lider av ekonomiska problem verkligen ska ha nytta av den.
Bland annat i sitt utlåtande om redogörelsen om
ramarna för statsfinanserna 2010—2013 (JsUU 8/2009
rd—SRR 3/2009 rd) påpekade utskottet
att odlarna i södra Finland kommer att gå miste
om stora delar av sin inkomst under avtalsperioden till följd
av att förhandlingsresultatet i fråga om artikel
141 i anslutningsfördraget genomförs som sådant.
Fullmakterna att betala inkomststöd kommer stegvis att
sjunka under stödperioden 2008—2013 från
högst 93,9 miljoner euro 2008 till högst 62,93
miljoner euro 2013. Om det inte avdelas tillräckliga medel
för strukturutveckling kommer tillgången på inhemska råvaror
för livsmedelsindustrin att minska och landets försörjningsberedskap
att riskeras. Därför är det nödvändigt
att regeringen i enlighet med sitt program bevakar förändringarna
i jordbrukets lönsamhet och odlarnas inkomstnivå och bl.a.
med hjälp av beskattningen ser till att inkomstutvecklingen är
positiv.
Enligt utredning beräknas 120—130 miljoner euro
per år behövas i bidrag för jordbruksinvesteringar
under verksamhets- och ekonomiplaneperioden 2011—2014.
Statslån från Gårdsbrukets utvecklingsfond
ska fortfarande beviljas endast för åtgärder
enligt lagen om finansiering av renhushållning och naturnäringar
eller skoltlagen. Fondens medel används också för
forskning och utveckling inom jordbruk, landsbygd, renhushållning
och naturnäringar. Med fondmedel betalas dessutom lånekostnader
till kreditinstitut för statslån och
utgifter för att förvärva och förvalta
jordegendom. För de här övriga utgifterna
beräknas det behövas sammanlagt omkring 13 miljoner
euro per år. Fondens behov av medel kommer således
att vara i genomsnitt 133—143 miljoner euro per år.
Enligt utredning har fonden ca 200 miljoner euro att använda
2010. Ungefär hälften är så kallade
egna inkomster (amorteringar, räntor och EU-medfinansiering)
och resten överförs från budgeten och året
innan. År 2011 kommer det fortfarande att finnas tillräckligt
med disponibla medel bl.a. på grund av överföring
från budgeten och överförda poster. Men
i takt med att de egna inkomsterna ständigt minskar väntas
det finnas bara ca 61 miljoner euro att använda 2014. Enligt
beräkningar kommer det att finnas i genomsnitt 83 miljoner
euro disponibelt årligen 2012—2014. Det årliga
finansieringsbehovet är omkring 138 miljoner euro, så fonden
behöver i genomsnitt 55 miljoner euro per år i
tilläggsfinansiering. Det är nödvändigt
att tillförsäkra fonden verksamhetsmöjligheter
bl.a. genom att undersöka nya former av finansiering.
Utskottet ser det som ytterst viktigt att stödet ska
omfatta skiften som för närvarande inte kan beviljas
stöd på gårdar som förbundit
sig att följa miljöstödsvillkoren. Sådana
skiften har röjts före 2004, alternativt har de
börjat eller börjar odlas på nytt (bl.a.
efter att olika avtal om att inte odla åkrarna eller avtal
om särskilda miljöstöd gått
ut) och har blivit utan miljöstöd fastän
de i varje fall måste efterleva miljöstödsvillkoren. Andelen åkrar
av det här slaget kan vara stor på en gård,
som alltså då drabbas av stora stödförluster.
Eftersom åkrarna i fråga tidigare har fått status
som åker godkänd av myndigheterna ser utskottet
det som viktigt att de för konsekvensens och rättvisans
skull får fullt stöd när de börjar
odlas igen.
Utskottet ser det som mycket viktigt att forskningen kring jordbruk
och landsbygd tilldelas de anslag den behöver för
att hålla samma nivå som förut och att
de ekonomiska regionerna med landsortskaraktär säkert
kan tillhandahålla heltäckande utbildning och
rådgivning som landsbygdsföretagen behöver
och som bildar en stabil kunskapsbas för landsbygdsutvecklingen.
Utskottet vill också här lyfta fram att det
i olika sammanhang har visat sig att ämbetsverk och inrättningar
som är kunder hos Senatfastigheter tyngs av problem med
lokalkostnader. Därför är det viktigt
att de här ämbetsverken och inrättningarna
har tillräckligt med anslag för att klara av lokalkostnaderna,
så att anslagen för egentlig verksamhet inte behöver
användas för det ändamålet.
Med hänvisning till sitt betänkande om den landsbygdspolitiska
redogörelsen (JsUB 4/2010 rd—SRR 5/2009
rd) menar utskottet att det är mycket angeläget
att se till infrastrukturen och tjänsterna på landsbygden.
Tillgängligheten är viktig för invånarna
såväl som för verksamhetsmöjligheterna
för och utvecklingen av näringslivet. Utskottet
betonar vikten av att avdela adekvata anslag för underhållet
av trafikleder, det sekundära vägnätet
och stödet till enskilda vägar. Vi bör
också hålla järnvägsnätet
i skick och satsa på utveckling av sjötransporter
och insjöfarleder.
Skogsbruk
Utskottet påpekar att finansieringen av hållbart skogsbruk
(Kemera) i de nya ramarna har sänkts med 10 miljoner euro
2011—2013. Minskningen bygger på tillskottet med
12 miljoner euro som beviljats under momentet i den andra tillläggsbudgeten
för 2009. Villkoren för tillskottet var att anslaget
och fullmakten under momentet i ramarna sänks med totalt
10 miljoner euro de kommande åren (statsrådets
principbeslut den 25 juni 2009). I de nya ramarna är ca
73 miljoner euro per år disponerat för Kemera-stöd.
Utskottet ser minskningen som mycket problematisk,
eftersom de disponibla anslagen i proportion till verksamhetens
omfattning är så knappt tilltagna sedan tidigare.
Exempelvis användes sammanlagt 79 miljoner euro i stöd
2009 och dessutom överfördes totalt 19 miljoner
euro för att betalas ut under innevarande år eftersom anslaget
tog slut. Anslagsbehovet ökade i synnerhet därför
att energivirket från ungskog ökade kraftigt.
Utskottet påpekar dessutom att det behövs extra
anslag därför att användningen av energivirke
planeras öka till 15 miljoner kubikmeter fast mått
per år från 8—10 miljoner kubikmeter
fast mått som tidigare var målet i det nationella
skogsprogrammet 2015. Finland har åtagit sig att få upp
de förnybara energikällornas andel från
nuvarande 28 till 38 procent senast 2020. Skogsflis ska utgöra
en andel som motsvarar mer än hälften av det här
målet. Det fattas ungefär 20 miljoner euro i årligt
anslag 2010 jämfört med detta.
Om de arbeten som omfattas av Kemera-stöd håller
samma volym som 2009 och inget tillskott beviljas under momentet
i tilläggsbudgetarna, kommer stödpengarna att
ta slut redan i sommar. Av anslaget för 2010 var 28 miljoner euro,
dvs. 38 procent, använt redan vid utgången av
mars. De utbetalningar som överförs till 2011
beräknas uppgå till ca 35 miljoner euro. Det betyder
att hälften av anslaget enligt ramarna går åt
till detta 2011. Anslagen har alltså i de senaste årens
statsbudgetar varit för små och är det
också i år och därför ser utskottet
det som nödvändigt med en anslagsökning
i ramarna för finansiering av hållbart skogsbruk.
Finansieringen av arbetet för att främja vård av
skogsnaturen (moment 30.44.45) ska stiga från dagens nivå,
10 miljoner euro, till 12 miljoner i genomsnitt 2011—2014.
Utskottet påpekar att anslagsbehovet beräknas
vara 12,8 miljoner euro i handlingsplanen för mångfalden
i skogarna i södra Finland, som statsrådet har
godkänt för 2008—2016.
Skogsforskningsinstitutet kommer att stå inför
stora problem 2011 på grund av produktivitetsprogrammet.
Då kommer så mycket som 73 årsverken
av den totala nedskärningen med 154 årsverken,
som bestämts för den period som går ut
2011, att genomföras. Personalens åldersstruktur
gör att bara 13 årsverken kan dras in genom naturlig
avgång. Resten (60 årsverken) måste genomföras
genom uppsägningar. Samarbetsförhandlingarna inför
uppsägningarna inleds i maj 2010. Utskottet anser att problemet bör
lösas på så sätt att institutet
får mer tid på sig att genomföra nedskärningarna,
till 2015. Då kan alla de berörda årsverkena
dras in genom naturlig avgång.
Statsbidragsorganisationerna för skogsbruk, dvs. skogscentralerna
och Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio, är förpliktade
att skära ner sin personal med sammantaget 160 årsverken
senast 2015. Av årsverkena ska 60 vara indragna senast
2011. Enligt rambeslutet den 30 mars 2010 ska nedskärningen
av 100 årsverken under den period som går ut 2015
infalla 2012 (30 årsverken) och 2013 (70 årsverken).
I synnerhet nedskärningsmålet för 2013 är
så stort att organisationerna inte kommer att kunna nå det
enbart genom naturlig avgång. Uppsägningsbehovet
väntas motsvara 40 årsverken 2013. Samma år
infaller startfasen för två viktiga produktivitetsåtgärder:
reformen av organisationer som främjar skogsbruk och utvecklingen
av e-tjänsterna. Utskottet påpekar att en komplett
startfas kräver tillräckliga, tillfälligt
rentav utökade, personella resurser.