Motivering
Avgränsning av utlåtandet
Lagutskottet har begränsat behandlingen av budgetpropositionen
till anslagen för fångvården och kriminalvården,
som faller inom justitieministeriets förvaltningsområde.
Lagutskottet behandlar som bäst två propositioner
som har samband med budgetpropositionen, nämligen RP
98/2002 rd och RP 101/2002 rd.
I samband med behandlingen av dem kommer utskottet att göra
en bedömning av vilka verkningar reformerna av skuldsanering
för privatpersoner och försäkringsdomstolen
får för budgetpropositionen.
Anslagen för fångvården
Antalet fångar har ökat under de senaste åren. Det
dagliga genomsnittet för antalet fångar torde
i år nå upp till ca 3 450, vilket är över
300 fler eller ca 10 procent mer än året innan. Ökningen beror
bl.a. på att rättspraxis har blivit strängare och
på att det finns fler narkotikabrottslingar, utländska
fångar och personer som avtjänar förvandlingsstraff.
I budgetpropositionen räknar regeringen med att antalet
fångar nästa år kommer att vara ca 3
450 i snitt. Det framgår inte på vilka grunder ökningen
i antalet fångar väntas stanna upp.
Antalet fångar i de flesta slutna anstalter är för
tillfället större än det fastställda
antalet fångplatser. Ett program för utveckling
av fångvårdens anstalter har utarbetats år
2000. Det utgår från att fångarna är
3 000. Efter programmet har antalet fångar lagt sig på en
högre nivå. Utvecklingsprogrammet måste
justeras, om antalet fångar permanent stannar på en
hög nivå.
Enligt erhållen utredning uppgick övriga disponibla
anslag än löneanslag per fånge 1998 till 13
379 euro. Budgetpropositionen ger 10 000 euro som disponibelt anslag
per fånge. Utskottet anser att de sänkta anslagen
står i strid med fångarnas ökade behov
av hälso- och sjukvård, rehabilitering och drogförebyggande åtgärder
samt underhåll och utveckling av programmen för
att minska återfall i brott.
Under denna valperiod har lagutskottet redan två gånger
påtalat behovet av att se över utbildningen inom
fångvården och lönegrunderna för fängelsetjänstemän
i motsvarighet till kraven i uppgifterna och utbildningen (LaUB
13/2000 rd och LaUB 21/2001
rd).
Lagutskottet menar att de föreslagna anslagen är
otillräckliga.
Utskottet föreslår därför
att anslagen höjs för att fångvårdsväsendet
på sikt skall kunna utveckla fångvården
på behörigt vis med målet att ordna rehabilitering
för fångarna, minska fångarnas rusmedelsberoende
och återfall i brott samt se till att det finns tillräckligt
med personal som är behörigen avlönad.
I förklaringen konstateras att den snabba ökningen
i antalet utländska fångar kräver effektivare åtgärder
för att återföra framför allt
estniska fångar till deras hemland för att avtjäna
sitt straff. Samtidigt skall samarbetet mellan åklagarmyndigheterna
i Estland och Ryssland effektiviseras.
Om överföring av utländska fångar
till en annan stat föreskrivs i lagen om internationellt samarbete
vid verkställighet av vissa straffrättsliga påföljder.
Dessutom har Europarådet slutit en konvention med tilläggsprotokoll
om överföring av fångar. Den nuvarande
lagstiftningen och de konventioner som Finland och bl.a. Estland
har tillträtt möjliggör under vissa förutsättningar
en överföring av verkställigheten från
en stat till en annan också utan den dömdes samtycke.
I varje enskild fånges fall förutsätter
en överföring alltid den verkställande
statens samtycke.
I september 2002 fanns det 129 estniska fångar i finländska
fängelser. Justitieministeriet uppskattar att en överföring
av verkställigheten i praktiken vore möjlig i
fråga om 32 av fångarna. Tills nu har justitieministeriet
fattat beslut om att en fånge skall överföras
till Estland.
I lagutskottets ögon är det en överoptimistisk uppfattning
att utländska fångar i finländska fängelser
i någon större omfattning skulle kunna flyttas
till sitt hemland (LaUB 2/2001 rd).
Det finns ingen orsak att revidera denna bedömning utifrån
erfarenheterna hittills. En flyttning av fångar utanför
Norden kommer åtminstone inte på kort sikt att
ha någon betydelse för överbelastningen
i fängelserna eller fångvårdsväsendets
anslag. Utskottet anser att Finland bör försöka
främja fångförflyttningar genom internationellt
samarbete.
Finland har en sambandsåklagare i Estland. Målet är
att inom den närmaste tiden ingå ett avtal med
Ryssland om en sambandsåklagare i S:t Petersburg. Utskottet
har den uppfattningen att sambandsåklagare spelar en stor
praktisk roll för det straffrättsliga samarbetet
i närområdena. Systemet bör om möjligt
byggas ut och utvecklas. Målet bör vara att samarbeta
om att åtala dem som misstänks för brott
i deras hemland och på det viset undvika en krånglig
och tidsödande överföring av straffverkställigheten.
Systemet är effektivt också med tanke på det
brottsförebyggande arbetet och fångvården.
Kriminalvårdsverkets anslag
Förvaltningen av straffverkställigheten har
reviderats i lagstiftning som trädde i kraft 2001. Verkställigheten
av samhällspåföljder har flyttats från
den offentligrättsliga Kriminalvårdsföreningen
till Kriminalvårdsverket, som sorterar under justitieministeriets
förvaltningsområde. Kriminalvårdsverket
skall övervaka unga som dömts till villkorliga
straff, villkorligt frigivna samt samhällstjänst
och ungdomsstraff.
Enligt utredning till utskottet avser justitieministeriet att
bevilja Kriminalvårdsverket 12,6 miljoner euro för
utgifter under nästa år. Beloppet är
ungefär lika stort som årets anslag. Det räcker
möjligen till för i stort sett nuvarande funktioner
men inte för en innehållslig utveckling av övervakningen
eller samhällstjänsten eller ungdomsstraffet.
Bestämmelserna om villkorligt fängelsestraff har
setts över 2001. Övervakning som tilläggspåföljd
vid villkorligt fängelsestraff åtgärdades inte
av kostnadsskäl. Lagutskottet ansåg att det inte
går att avfärda en utveckling av det straffrättsliga
påföljdssystemet bara med att det kostar. Det är
klart att ett mera meningsfullt och heltäckande övervakningssystem
kostar pengar (LaUB 8/2001 rd).
I samband med omorganiseringen flyttade största delen
av Kriminalvårdsföreningens personal över
i statens tjänst. Men personalens löner har inte
anpassats till det statliga lönesystemet som bygger på löneklasser,
eftersom arbetsgivaren vill gå direkt över till
ett nytt lönesystem. Att lönereformen har skjutits
fram har inneburit att Kriminalvårdsverkets personal har
lägre löner än motsvarande tjänstemän
t.ex. inom fångvårdsväsendet.
Straffverkställighetsreformen har visat sig vara lyckad
för Kriminalvårdsverkets vidkommande. Ett rättvist
och sporrande lönesystem är ett viktigt led i
omorganiseringen men det har inte genomförts.
Enligt lagutskottets mening är det viktigt att
det nya statliga lönesystemet genomförs i brådskande
ordning.