Motivering

Utskottet konstaterade i sitt tidigare utlåtande att förslagen till bestämmelser är nödvändiga men att de med avseende på detaljerna ännu inte är sådana att de kan godkännas. I utlåtandet togs tre faktorer upp: det lägsta maximistraffets oskäliga stränghet, straffskärpningsgrundernas schablonmässighet och innehåll och avsaknaden av grunder för befrielse från ansvar av humanitära skäl. I fråga om de två sistnämnda kan det konstateras att förslaget till denna del har korrigerats genom att de problematiska straffskärpningsgrunderna gallrats bort och genom att grunderna för befrielse från ansvar kompletterats med verksamhet som baserar sig på humanitära skäl.

Med avseende på bedömningen av förslagen till bestämmelser är det enligt utskottet av betydelse vilka rättsobjekt bestämmelserna de facto vill skydda. Av förslaget framgår inte klart om det primära målet är att förplikta staterna att föreskriva om stränga straff för brott mot bestämmelser om inresa och resehandlingar eller för äventyrande av sådana personers liv och hälsa som olagligt försöker komma in i landet eller för grovt ekonomiskt utnyttjande av deras ställning.

De nuvarande straffskärpningsgrunderna i förslaget, d.v.s. strävan efter ekonomisk nytta, begående av brott i egenskap av medlem i en organiserad grupp och äventyrande av liv är motiverade och godtagbara. De två första är sådana straffskärpningsgrunder som nämns i 6 kap. 2 § strafflagen. Många av straffbestämmelserna i strafflagen skyddar liv och hälsa. Äventyrande av liv eller hälsa är dessutom straffskärpningsgrund till exempel vid grov våldtäkt och grovt frihetsberövande.

Av regeringens ståndpunkt framgår att ett godkännande av rambeslutet i dess nuvarande form förutsätter att bl.a. 17 kap. strafflagen kompletteras med en bestämmelse om den grova gärningsformen ordnande av olaglig inresa. Maximistraffet för grov gärningsform bör enligt det föreslagna rambeslutet vara minst sex år. Detta är högt jämfört med maximistraffet två år enligt det 1998 införda grundrekvisitet och övriga bestämmelser i 17 kap. strafflagen. Maximistraffet är detsamma som vid grovt dödsvållande men högre än till exempel vid vållande av fara, vars rekvisit kan jämföras med en av straffskärpningsgrunderna. Ett maximistraff på sex år innebär också en avvikelse från de enhetliga straffskalor som var utgångspunkten för totalreformen av strafflagen. Utskottet menar dock att maximistraffet på sex år i motsats till det tidigare förslaget inte är överdrivet. Det kan inte heller anses strida mot proportionalitetsprincipen, om brottsrekvisitet och straffskärpningsgrunderna är tillräckligt exakta och klart understryker grovheten i gärningen. Enligt utskottet är det viktigt att förpliktelserna i rambeslutet kan verkställas utifrån det skrivsätt som iakttagits vid totalreformen av strafflagen. Kvalificeringsgrunderna för grov gärning vid begånget brott måste definieras exakt och uttömmande i lagen. Gärningen måste dessutom som helhet betraktad vara grov. Det nuvarande förslaget innehåller inget villkor om en helhetsbedömning.