Motivering

Allmänt

Utskottet anser det viktigt att Europeiska unionen i sin verksamhet och sina bestämmelser bekämpar organiserad, allvarlig och till sin natur internationell sexuell exploatering av barn och barnpornografi. Den europeiska integrationen, den växande fria rörligheten för personer och informationsteknologin, speciellt Internet, lyfter fram betydelsen av internationellt samarbete. Utskottet menar att det i samband med sådana brott också är motiverat att medlemsstaternas lagstiftning tillnärmas genom EU:s rambeslut. I rambeslutet föreslås dock att också sådana brott som vanligtvis inte är internationella till sin natur eller som inte begås i en organiserad form skall omfattas av beslutet. Enligt utskottets mening är det inte motiverat att sådana brott intas i rambeslutets tillämpningsområde.

Bestämmelserna i rambeslutet gäller de viktigaste personliga rättsgoda. Därför är det naturligt att de gärningar som medlemsstaterna enligt rambeslutet är skyldiga att kriminalisera till största delen är straffbara enligt strafflagen. Strafflagens bestämmelser om straff för sexualbrott och barnpornografi reviderades 1999. De största skillnaderna mellan bestämmelserna i strafflagen och rambeslutet gäller åldersgränsen 18 år för barnpornografi och kriteriet för verklighetstroget bildmaterial samt rekvisiten för grova gärningsformer och straffskalorna för brotten. Bestämmelserna i strafflagen täcker inte nödvändigtvis alla skyldigheter, eftersom den allmänna sexuella skyddsåldersgränsen i den är 16 år medan rambeslutet med barn avser varje människa som är under 18 år.

Sexuell exploatering av barn

Utskottet har fått en utredning om den fortsatta beredningen av förslaget till rambeslut i rådets arbetsgrupp. Utifrån utredningen konstaterar utskottet att det inte har någonting att anmärka mot statsrådets ställningstaganden. Artikel 2 som avser sexuell exploatering av barn måste ytterligare preciseras och bör också gälla då ett barn som är yngre än 18 år exploateras på grund av sin utsatta eller svagare ställning och omognad. Bestämmelsen bör preciseras på ett sådant sätt att tillämpningsområdet inte omfattar normala sexuella relationer mellan unga.

Enligt förslaget bör ramavtalets artikel 2.a gälla pornografiska föreställningar. Prostitution och pornografiska föreställningar är inte sinsemellan jämförbara. Det bör dock övervägas att rambeslutets tillämpningsområde också skall gälla grövre gärningsformer som att tvinga ett barn till pornografiska föreställningar och dra nytta av dem.

Barnpornografi

Enligt regeringens uppfattning bör rambeslutet tillåta att en lägre åldersgräns på 16 år slås fast för barnpornografi. Den sexuella skyddsåldersgränsen är 16 år i Finland och i vissa i lag fastställda situationer 18 år. I 17 kap. 18 § strafflagen (spridning av pornografisk bild) eller 19 § (innehav av barnpornografisk bild) finns ingen fastställd åldersgräns. Utskottet menar att det utifrån motiveringen till paragraferna är möjligt att som åldersgräns tilllämpa 16 år enligt 20 kap. 6 § strafflagen när bestämmelsen tolkas.

Enligt utskottets uppfattning är det inte skäl att avvika från förslaget till rambeslut och sträva efter en åldersgräns på 16 år i definitionen av barnpornografi. Även om en 16-åring ur straffrättslig synpunkt kan anses vara tillräckligt mogen för att besluta om och överväga betydelsen av sitt sexuella beteende, måste det bedömas på ett annat sätt om ett barn uppträder på pornografiska bilder. Det är motiverat att höja skyddsåldersgränsen till 18 år när bildmaterial framställs för spridning eller till exempel sprids via saluföring eller uthyrning eller på något annat sätt. Det viktigaste i artikel 3 i rambeslutet bör vara att skydda barn under 18 år från att utnyttjas av dem som producerar och sprider barnpornografi.

I motsats till 17 kap. 19 § strafflagen förutsätter rambeslutet inte att det pornografiska bildmaterial som innehas skall vara verklighetstroget. Rambeslutet bör bedömas med hänsyn till grundlagsutskottets och lagutskottets ställningstaganden om den paragraf som gäller innehav av barnpornografisk bild (GrUU 23/1997 rd och LaUB 3/1998 rd).

Enligt regeringens förslag (RP 6/1997 rd) skall ett innehav av barnpornografiskt material avse en verklighetsbaserad bildupptagning. Grundlagsutskottet konstaterade att det måste anses exceptionellt att blotta innehavet blir straffbart. Det kan emellertid vara motiverat i detta fall, eftersom det är fråga om ett verklighetsbaserat bildmaterial som har kunnat uppstå genom att barn har utnyttjats sexuellt, menade utskottet.

Lagutskottet konstaterade att kravet på att bildmaterialet skall vara verklighetsbaserat i praktiken skulle ha gett upphov till svåra bevisnings- och tolkningsproblem. Bildmaterial som ser autentiskt ut kan ju tillverkas till exempel med datorteknik, konstaterade lagutskottet. Därför ville utskottet, trots grundlagsutskottets utlåtande, utvidga rekvisitet till att gälla verklighetstroget bildmaterial. Således gäller bestämmelsen i strafflagen upptagningar där ett barn har använts vid framställningen eller verklighetstrogna bildupptagningar som har tillverkats med dator- eller videoteknik eller på något annat tekniskt sätt. Härmed avses material som ser verklighetsbaserat ut och inte kan särskiljas från äkta bildupptagningar där människor används som modeller. Till exempel teckningar och målningar omfattas inte av definitionen.

Utskottet anser att utgångspunkten i den fortsatta beredningen av förslaget till rambeslut i fråga om bildmaterialets kvalitet bör vara bestämmelsen i den gällande strafflagen och ovannämnda ställningstaganden.

Enhetliga straffskalor

Lagutskottet har i år tagit ställning till frågan om enhetliga straffskalor och definieringen av grova gärningsformer genom ramavtal (LaUU 5/2001 rd och LaUU 6/2001 rd). Lagutskottet upprepar de allmänna synpunkterna om att förenhetliga straffskalorna som anförts i tidigare utlåtanden. En del av de i detta rambeslut föreslagna minimilängderna för maximistraff avviker i hög grad från straffskalorna i den gällande strafflagen.

Motiveringen till de stränga straffen är bland annat att de möjliggör polissamarbete och straffrättsligt samarbete inom Europeiska unionen. Utskottet anser att straffskalorna och förutsättningarna för samarbete bör behandlas som separata frågor. Utskottet finner det motiverat att regeringen har vissa förbehåll för sådana maximistraff som tydligt avviker från straffnivån i strafflagen.