Denna sida använder kakor (cookies). Läs mer om kakor
Nedan ser du närmare vilka kakor vi använder och du kan välja vilka kakor du godkänner. Tryck till slut på Spara och stäng. Vid behov kan du när som helst ändra kakinställningarna. Läs mer om vår kakpolicy.
Söktjänsternas nödvändiga kakor möjliggör användningen av söktjänster och sökresultat. Dessa kakor kan du inte blockera.
Med hjälp av icke-nödvändiga kakor samlar vi besökarstatistik av sidan och analyserar information. Vårt mål är att utveckla sidans kvalitet och innehåll utifrån användarnas perspektiv.
Hoppa till huvudnavigeringen
Direkt till innehållet
Granskad version 2.0
Riksdagens talman sände den 4 december 2000 statsrådets skrivelse med anledning av ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om allmänhetens tillgång till miljöinformation (U 72/2000 rd) till stora utskottet för behandling och bestämde samtidigt att miljöutskottet skall lämna utlåtande i saken till stora utskottet.
Utskottet har hört
regeringssekreterare Mika Seppälä, miljöministeriet
specialrådgivare Eija Siitari-Vanne, justitieministeriet
dataförvaltningschef Marke Kaukonen, Nylands miljöcentral
Dessutom har utskottet fått ett skriftligt utlåtande av Finlands Kommunförbund.
Europeiska gemenskaperna kommissionen antog den 29 juni 2000 ett förslag till ett direktiv av Europaparlamentet och rådet om allmänhetens tillgång till miljöinformation (KOM (2000) 402 slutlig). Det nya direktivet ersätter det gällande direktivet om rätt att ta del av miljöinformation 90/313/EEG.
Målet med förslaget är
Förslaget gäller miljöinformationens allmänna offentlighet, till exempel handlingars offentlighet och aktiv information. I förslaget ingår bestämmelser om definitioner, om att ge information vid begäran, när en myndighet kan vägra tillgång till information, avgifter som myndigheter får ta ut för att tillhandahålla uppgifter, att säkerställa att en sökande kan söka ändring och aktiv spridning av miljöinformation.
Förslaget är ett minimidirektiv.
Regeringen anser att förslaget behövs och kan godkännas ur Finlands synvinkel. Till vissa delar bör förslaget dock förtydligas. För det första måste det i förslaget finnas en definition på när en handling kan anses vara färdig. Dessutom måste myndighetsbegreppet förtydligas. Några andra punkter i direktivet (bl.a. när en myndighet kan vägra tillgång till information, begreppet miljöinformation) motsvarar inte heller Århuskonventionen. Skillnadernas betydelse bör enligt regeringen utredas i den fortsatta behandlingen.
Vidare anser regeringen att det är viktigt att gemenskapens institutioner tillämpar samma öppenhet i fråga om miljöinformation som förslaget till direktiv.
Miljöutskottet omfattar statsrådets ståndpunkt att en översyn av rådets direktiv om tillgång till miljöinformation behövs. Utskottet konstaterade redan år 1998 (MiUU 5/1998 rd) att Europeiska gemenskapen bör ratificera den inom FN:s ekonomiska kommission för Europa utarbetade konventionen om tillgång till miljöinformation, allmänhetens deltagande i beslutsfattandet på miljöområdet och anhängiggörande och ändringssökande (sedanmera Århuskonventionen). Vidare framhöll utskottet i sitt utlåtande att rådets direktiv bör utvecklas i enlighet med principerna för konventionen, eftersom den säkerställer bättre möjligheter för medborgarna att få miljöinformation. Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att kommissionen har framställt ett förslag till ett nytt direktiv. Enligt förslaget skall gemenskapen säkerställa informationens offentlighet så att myndigheterna å ena sidan informerar aktivt och å andra sidan tryggar medborgarnas tillgång till information.
Regeringens allmänna bedömning är att kommissionens förslag kan godkännas ur Finlands synvinkel.
Miljöutskottet omfattar regeringens bedömning. Förslaget gäller ett minimidirektiv. Bestämmelserna i Finlands gällande offentlighetslagstiftning (Lag om offentlighet i myndigheternas verksamhet, 621/1999), som nyligen reformerades, är med tanke på öppenheten delvis mera omfattande än kommissionens förslag till grund för medlemsländernas lagstiftning om miljöfrågor.
Regeringen anser emellertid att kommissionens förslag bör preciseras. Preciseringsbehovet gäller främst skillnaderna mellan förslaget och Århuskonventionen.
Miljöutskottet omfattar regeringens ståndpunkt också i detta avseende. Under den fortsatta behandlingen har en del av skillnaderna redan avskaffats (bl.a. grunderna för när en myndighet kan vägra tillgång till information, begreppet miljöinformation), vilket innebär att kommissionens förslag nu ligger närmare regeringens ståndpunkt. Utskottet noterar detta med tillfredsställelse. Vid den fortsatta behandlingen bör också andra punkter som regeringen nämner i sin ståndpunkt preciseras, menar utskottet och betonar i synnerhet vikten av att myndighetsbegreppet och frågan när miljöinformation kan anses vara offentlig definieras.
Vidare konstaterar regeringen att det för ratificeringen av Århuskonventionen är viktigt att gemenskapens institutioner tillämpar samma öppenhet i fråga om miljöinformation som förslaget till direktiv.
Miljöutskottet omfattar regeringens ståndpunkt och vill framhålla vikten av öppenheten och offentligheten inom EU:s institutioner byggs ut.
Till sist vill utskottet fästa regeringens uppmärksamhet vid användning av e-post då uppgifter begärs av myndigheter både då det gäller direktivet och Finlands offentlighetslagstiftning. I detta fall är det i viss mån oklart hur den tid inom vilken myndigheterna skall tillhandahålla information räknas. Räknas tiden från den tidpunkt då begäran inkommit i tjänsteinnehavarens e-post eller från den tidpunkt tjänsteinnehavaren läser e-posten, till exempel efter en semester. Frågan måste utredas.
Miljöutskottet anför vördsamt som sitt utlåtande
att utskottet omfattar statsrådets ståndpunkt i saken och
att utskottet fäster uppmärksamhet vid ökad öppenhet och offentlighet också inom EU:s egna institutioner.
Helsingfors den 13 februari 2001
I den avgörande behandlingen deltog
Sekreterare vid behandlingen i utskottet var
utskottsrådet Salme Kandolin