Motivering
Generell bedömning av redogörelsen
Miljöutskottet gör den bedömningen
att konventsmetoden inte var särskilt lyckad vid beredningen
av fördragsutkastet om man ser till öppenheten
och möjligheterna till demokratiskt medinflytande. Med
hänsyn till att den nya konstitutionen har sitt ursprung
i en önskan hos Europas medborgare och stater att bygga
sin gemensamma framtid gäller det att se till att möjligheterna
att påverka formuleringen av de gemensamma målen
tillgodoses i görligaste mån. Utskottet håller
med regeringen om att målet bör vara "ett överskådligt,
effektivt och begripligt system som ökar unionens öppenhet
och stärker gemenskapsmetoden". Det har framkastats för utskottet
att en folkomröstning skulle ge det konstitutionella fördraget
en starkare legalitet.
Innehållsligt motsvarar bestämmelserna om miljöpolitik
och miljö i allt väsentligt reglerna i de gällande
grundfördragen. Miljön hörde aldrig till
de högprioriterade frågorna under beredningen
i konventet, och därför har miljöreglerna inte
setts över trots den senaste tidens utveckling på området
utan formuleringen följer nuvarande mönster. Men
miljömålen har trots allt blivit skäligen
väl beaktade i fördragsutkastet med tanke på att
de helt fattades i de första utkasten. En hög
miljöskyddsnivå och en bättre miljö hör till
unionens mål enligt del I i utkastet (artikel 3). Principen
om integrering av ett miljöskyddsperspektiv finns
inskriven i början av del III (artikel III-4). Också stadgan
om de grundläggande rättigheterna har en artikel
om miljöskydd (II-37). Tack vare ett finskt initiativ fick
definitionen på hållbar utveckling också en
ekologisk dimension. Målen för åtgärderna
på den internationella arenan är bättre
formulerade än unionens egna mål (artikel III-193).
De nuvarande miljöartiklarna behandlades knappast alls
i konventet och finns nu införda i oförändrad
form i miljöpolitikavsnittet (artikel III-129—131).
Enligt punkt 3 i artikel 3 om unionens mål skall unionen
verka för Europas hållbara utveckling som bygger
på välavvägd ekonomisk tillväxt,
på en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft
där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas
samt på en hög miljöskyddsnivå och
en bättre miljö. I punkt 2 i samma artikel sägs
det att unionen skall erbjuda sina medborgare en inre marknad där
det råder fri och icke snedvriden konkurrens. Eftersom
principen om fri rörlighet för varor och en hög
miljöskyddsnivå har samma prioritet för
unionen på målnivå, är det viktigt
att miljö- och hälsomålen går
före fri rörlighet för varor i konfliktsituationer,
understryker miljöutskottet.
Regeringen utgår i redogörelsen från
att de föreslagna ändringarna kan godkännas
och att målen inte behöver rivas upp. Trots det
vore det enligt miljöutskottets mening av största
vikt att i synnerhet resultaten från FN-toppmötet
i Johannesburg införlivas i det nya fördraget
för att unionens miljöpolitik skall vara trovärdig.
Det nya konstitutionella fördraget har också i övrigt
siktet inställt på framtiden och en ny förhandlingsprocess
torde knappast bli aktuell inom en nära framtid. Därför
vore det angeläget att låta de kärnprinciper
som redan antagits på det internationella planet ingå i
fördraget. De miljöpolitiska målen förefaller
ha hamnat på efterkälken jämfört
med framstegen i andra substansfrågor. Ett tioårigt
ramprogram för hållbara konsumtions- och produktionsmönster
hörde till de viktigaste resultaten från Johannesburg.
Avsikten med programmet är att bryta sambandet mellan ekonomisk
tillväxt och skadlig naturpåverkan. Bland andra
mål man kom överens om kan nämnas en
utfasning av skadliga kemikalier till 2020 och en reducering av
förlusten av biodiversitet fram till 2010. Utskottet anser
att dessa åtaganden bör återspeglas i
utkastet till konstitution, åtminstone på ett
generellt plan, för att unionens miljöpolitik
skall kunna betraktas som godtagbar i substanshänseende.
Hållbara produktions- och konsumtionsmönster,
hushållning med naturresurser och reducering av förlusten
av biodiversitet borde höra till målen för
unionens miljöpolitik. Dessutom saknar fördragsutkastet
ett mål gällande djurens välbefinnande,
påpekar utskottet. Enligt protokoll 33 till Amsterdamfördraget
skall gemenskapen och medlemsstaterna vid utformning och genomförande
av gemenskapens politik i fråga om jordbruk, transport,
inre marknad och forskning fullt ut ta hänsyn till djurens
välfärd.
Bedömning av de avsnitt i redogörelsen som indirekt
påverkar miljön
Utskottet förhåller sig i likhet med regeringen kritiskt
till en särskild rådskonstellation för
lagstiftning särskilt med hänsyn till att den
verksamhet miljörådet i dag bedriver bör
kunna fortsätta. Miljörådet fattar vanligen
beslut om svåra saker efter ingående förhandlingar
där experter är med om att utforma kompromissförslag.
Trots det har miljörådet kunnat enas om beslut.
Ett lagstiftande råd skulle sannolikt leda till att tjänstemannaberedningen
får större utrymme i beslutsfattandet och att
lagstiftningsprocessen ytterligare bromsas upp när man
försöker avgöra frågorna innan
de går till behandling i det lagstiftande rådet.
I övrigt innebär konventets förslag
om kvalificerad majoritet i de flesta fall inte någon ändring
för miljöpolitikens vidkommande, eftersom så gott
som alla miljörättsakter redan nu godkänns
med kvalificerad majoritet i ett medbeslutandeförfarande.
Utskottet understryker att sett ur ett miljöperspektiv
har regeringen helt rätt i att beslutsfattandet i första
hand bör bottna i s.k. enkel dubbel majoritet (dvs. hälften
av medlemsstaterna och hälften av befolkningen). Miljön
har varit ett särskilt svårförhandlat
kapitel för de nya medlemsstaterna. I en utvidgad union
blir beslutsfattandet på miljölagstiftningens
område avsevärt besvärligare med en kvalificerad
majoritet som kräver tre femtedelar av befolkningen.
Specifika anmärkningar
Miljö- och energibeskattning
Beslut om miljö- och energiskattefrågor kräver
i dagsläget enhällighet (artikel III-62 och III-63). Utskottet
delar regeringens åsikt att man inom miljö- och
energibeskattningen absolut bör övergå till
beslut med kvalificerad majoritet i ministerrådet. Kravet
på enhällighet har gjort det omöjligt
att utnyttja ekonomiska styrmedel för att genomföra
miljöpolitiken. Utskottet har ansett (MiUU 5/1997
rd och MiUU 2/2000 rd) att Finland aktivt bör
driva på en harmonisering av energibeskattningen. Energiproduktionen är
den faktor som mest påverkar klimatförändringen, påpekar
utskottet. En hållbar energianvändning kräver
definitivt också energibeskattning på gemenskapsnivå.
Miljöbrott
Finland ambition vid regeringskonferensen är enligt
redogörelsen att få de områden av brottslighet
som skadar unionens allmänna intressen antecknade i en
uttömmande förteckning över områden
av särskilt grov brottslighet med ett gränsöverskridande
inslag (artikel III-172). Miljöbrott skulle höra
till dessa områden. Utskottet instämmer i regeringens
ståndpunkt och vill understryka hur angeläget
det är att miljöbrotten finns med i förteckningen.
Också om det finns anledning att vara något förbehållsam
till den straffrättsliga befogenhet som överförs
på unionen i och med att kravet på exakthet och
skarp avgränsning inte uppfylls på alla punkten,
kan kategoriseringen av miljöbrott trots allt tillstyrkas.
Utskottet har upprepade gånger uttryckt sin oro över
bristerna i påföljderna för olagliga
utsläpp i synnerhet i Östersjön. Skyddet
skulle effektiveras, särskilt när det gäller
föroreningar från fartyg, om EU hade uttryckliga
minimibestämmelser för miljöbrott.
Internationella avtal
I fördragsutkastet finns nya bestämmelser
om unionens befogenhet att ingå internationella avtal (artikel
I-12 respektive III-225—227). Det går att tolka
förslaget som att det de facto breddar unionens exklusiva
befogenhet avsevärt trots att syftet varit att bibehålla
uppdelningen i avtal där unionen har exklusiv befogenhet
och avtal där befogenheten är delad. Miljöavtal
hör till den senare gruppen, de är med andra ord
s.k. blandade avtal. Utskottet understryker att även om
det handlar om att göra en teknisk rättelse i en
misslyckad formulering, kan det få vittgående,
skadliga konsekvenser om korrigeringen inte görs.
Immateriella rättigheter
Artiklarna om den inre marknaden (artiklarna III-14—68)
har kompletterats med en rättslig grund för immateriella
rättigheter (artikel III-68). De immateriella rättigheterna
hör till området med delad befogenhet. Tydlighet
och ändamålsenlighet har anförts som
motiv till behovet av en egen rättslig grund. Syftet med
den nya rättsliga grunden är att möjliggöra åtgärder
för att skapa europeiska rättigheter som säkerställer ett
enhetligt skydd för immateriella rättigheter och
för att upprätta centraliserade system för
beviljande av tillstånd, samordning och kontroll. Regeringen
kan godkänna den rättsliga grunden med den tekniska
korrigeringen att den endast gäller industriella rättigheter
och beviljande och registrering av industriella rättigheter.
Utskottet är helt överens med regeringen och understryker att
den nya rättsliga grunden som den är formulerad
i fördragsutkastet kan leda till en med Nicefördraget
oförenlig utveckling. Unionens avtalsbefogenheter i fråga
om immateriella rättigheter sträcker sig bara
till handel med rättigheter men inte till att fastställa
innehållet i dem. Patent på liv eller människans
genetiska arv kan inte avgöras som en kommersiell fråga.
Ett absolut villkor för patentering av DNA och DNA-sekvenser
("patent på liv") är att det finns ett direkt
samband med en uppfinning. På denna punkt vill utskottet
hänvisa till sitt utlåtande till ekonomiutskottet
(MiUU 3/2000 rd). Artikeln måste definitivt preciseras,
menar utskottet.
Energi
Artikel III-157 i fördragsutkastet innehåller
en ny rättslig grund för energi. Utskottet poängterar
att den rättsliga grunden på intet sätt
hindrar att man utnyttjar miljöartiklarna för
exempelvis klimatpolitiska ändamål men att den
också tillåter rättsakter om energieffektivitet,
energisparande och utveckling av energi från nya och förnybara
energikällor. Utskottet instämmer i regeringens
ståndpunkt att artikeln inte bör tillämpas
på energins driftsäkerhet, eftersom frågan hör
till medlemsstaternas befogenheter.
Kärnavfall
Regeringen har också skrivit in i sin redogörelse att
beslut om placering av kärnavfall inte skall omfattas av
energiartikeln. Påpekandet är enligt utskottet
viktigt för att det inte skall bli tu tal om saken trots
att det i fördragsutkastet inte finns en enda rättslig
grund för att ålägga en medlemsstat att
ta emot kärnavfall mot sin vilja.