EU-kommissionen kräver i sin nya samlade energi-
och klimatlösning att medlemsstaterna ensidigt åtar
sig att minska sina växthusgasutsläpp med en femtedel
fram till 2020. Kommissionen vill att EU går i täten
med att reducera utsläppen.
Kommissionens mål är lovvärt. Klimatförändringen är
ett av de största hoten för hela jordklotet just
nu. Om vi inte får bukt med utsläppen kan konsekvenserna
bli katastrofala. Hundratals miljoner människor tvingas
flytta på grund av höjd havsyta och torka, sjukdomar
sprider sig, organismer dör ut och klimatuppvärmningen
ger upphov till förödande väderfenomen.
Det kostar betydligt mindre att förebygga klimatförändringen än
att inte göra någonting alls. Finland har utan
tvivel små chanser att direkt påverka de totala
totalutsläppen i världen. Men devisen "Think globally — act
locally" är fortfarande värd att upprepas. Om
till exempel Matti Vanhanen inte hade satt käppar i hjulet
för en utbyggnad av kärnkraften med sin riksdagskläm
1992 skulle vi i dag producera mycket mer miljövänlig
inhemsk energi.
Även om våra energibeslut är en minimal
faktor i ett globalt perspektiv behöver vårt inflytande
inte ligga i samma klass. Vi kan påverka med vår
egen insats, vårt exempel och våra handlingar
både i EU och i ett bredare internationellt sammanhang.
Socialdemokraternas och centerns rödmylleregering har
dessvärre bedrivit en oengagerad och obeslutsam energi-
och klimatpolitik. Utredningar har det nog beställts i
parti och minut, men slutsatserna lyser med sin frånvaro.
Samtidigt är allmänheten allt mer ovetande om
energiförsörjningen och energiprisutvecklingen.
Finland skulle ha kunnat gå i bräschen för
EU:s energipolitik, men det har regeringen Vanhanen inte känt
för.
Regeringen har under hela valperioden saknat ett målinriktat
program för att tillgodose vårt framtida energibehov
och tackla de problem som klimatförändringen oundvikligen
kommer att ställa oss inför. Oppositionen i riksdagen
har upprepade gånger krävt att vi omedelbart börjar förbereda
utsläppsfria energilösningar och kartlägga
och undanröja eventuella hinder i lagstiftningen. De här
besluten låter fortfarande vänta på sig
i regeringen.
Regeringen kom för ett drygt år sedan med
en energi- och klimatpolitisk redogörelse till riksdagen.
Den innehöll inte särskilt många nya
beslut utan byggde i långa stycken vidare på principer som
antagits redan under föregående valperiod. Regeringen
har dessutom låtit utföra flera utredningar bl.a.
om hur elmarknaden fungerar, men någon politisk sammanfattning
eller något beslut om nödvändiga åtgärder
har man inte hört talas om.
När den energi- och klimatpolitiska redogörelsen
godkändes i juni 2006 antog riksdagen åtta uttalanden
som förpliktade regeringen till aktiva insatser i klimatpolitiken.
Riksdagen krävde bl.a. att regeringen vidtar åtgärder
för att säkerställa tillgången
till energi till ett rimligt pris och se till att energiproduktionen är
diversifierad och i högsta möjliga mån
självförsörjande. Vidare krävde
riksdagen att regeringen under det finländska EU-ordförandeskapet
aktivt arbetar för en internationell klimatpolitik.
För att driva på frågorna och sätta
fart på regeringen uppmanade samlingspartiet redan i slutet
av november statsministern att komma med en upplysning om energifrågor
till riksdagen. Men än så länge har någon
upplysning inte blivit antecknad i riksdagens arbetsschema.
Vårt beroende av importerad energi får inte längre öka,
utan vi måste producera mer inhemsk energi. Vi måste
målmedvetet öka andelen utsläppsfria
energikällor i vår energiproduktion och utnyttja
hela potentialen i förnybara energikällor,
inte minst vattenkraft och bioenergi, fullt ut. Vi måste
också satsa på energisparande, decentraliserad
energiproduktion, förnybara energikällor och på forskning
och utveckling av nya energiproduktionsformer.
Men — det räcker inte på långa
nejder när för att tillgodose vårt nuvarande
energibehov, för att inte ens tala om det framtida. Ren
och säker inhemsk kärnkraft är ett bättre
alternativ för primärkraft än stenkol
eller ökad elimport t.ex. från Ryssland.
Regeringens energi- och klimatpolitik uppfyller inte de här
kraven. Regeringen saknar ett målinriktat program för
att tillgodose vårt framtida energibehov och stävja
klimatförändringen. Regeringens insatser för
ett intensivare internationellt klimatsamarbete lämnar
mycket övrigt att önska.
På grundval av det ovanstående
och med hänvisning till 43 § i Finlands grundlag
framställer vi följande interpellation till den
behöriga ministern:
Vad tänker regeringen göra för
att uppfylla de energi- och klimatpolitiska åtaganden som riksdagen
antog redan i somras och
hur tänker regeringen se till att vi har en diversifierad
energiproduktion och är i högsta möjliga
grad självförsörjande på energi
samt att konsumenterna har tillgång till el till ett rimligt
pris?