Bristen på bostäder till skäligt pris är skriande både i huvudstadsregionen och i många andra regioner. Regeringens koncentrationspolitik har skapat ett bostadselände. På mindre orter står bostäder tomma och man rentav river husen. Det här blir dyrt för både samhälle och hushåll. De som flyttar till en annan ort för att ta jobb har försatts i en ohållbar sits. Ingen vill köpa deras bostad, och om någon mot förmodan köper den, räcker pengarna inte till en bostad i huvudstadsregionen.

Problemen på bostadsmarknaden i Helsingforsregionen har redan satt sina spår i den offentliga servicen, den ekonomiska tillväxten och näringslivet.

Det värsta problemet är att det inte längre byggs tillräckligt med hyresbostäder till rimligt pris. Över 40 000 hushåll står i kö i huvudstadsregionen för en ARA-finansierad hyresbostad.

Regeringen har lovat runt men hållit tunt i sin bostadspolitik. Hyresbostadsproduktionen skulle enligt löfte från minister Kiuru sexfaldigas. Hon lovade också att kvadratmeterhyrorna skulle sjunka med 3—4 euro och byggarbetena på ca 3 000 hyresbostäder inledas 2012. Men de utfästelserna kan vi se i månen efter. Hyrorna har stigit och byggnationen av nya hyresbostäder har rasat.

I fjol inleddes byggentreprenader för endast 340 ARA-finansierade hyresbostäder i huvudstadsregionen, vilket är betydligt färre än under tidigare år. Under de tre föregående åren byggdes mer än 1 000 bostäder per år.

Just nu ligger snitträntan för aravalån på 4 procent; den är med andra ord två gånger marknadsräntan. Stödet har alltså blivit ett ok.

Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet ARA:s verksamhet har ställts på ända. Centralen intäktsför 130 miljoner euro per år i statsbudgeten. Den summan står de låginkomsttagande invånarna i socialt stödda bostäder för.

Investerare som har det kapital som skulle behövas för bostadsbyggnation lockas inte av det 40-årsvillkor som gäller för statligt räntestöd för byggande av hyresbostäder till rimligt pris.

Regeringen har fattat många beslut som försvårar köp av ägarbostad och som får prisnivån att ligga på oskäligt hög nivå.

I Helsingfors är 60 procent av hushållen enpersonshushåll. Trots det byggs inga små bostäder, utan bostädernas medelstorlek drivs upp med bestämmelser. Överdrivna krav på parkeringsplatser och skyddsrum resulterar i onödigt höga bokostnader särskilt i huvudstadsregionen.

Ingen lyssnar till vad folk faktiskt vill ha. I Helsingforsregionen krävs snabba tag för att öka tomtutbudet och småhusbyggandet.

Det svider i bostadslåntagarnas skinn om rättten att dra av räntorna på bostadslån luckras upp. I och med att överlåtelseskatten vid bostadsköp skärps och skatten även ska betalas för husbolagets låneandel stiger bokostnaderna när kostnaderna för bostadsköp stiger.

I programmet för Jyrki Katainens regering finns många fagra löften som regeringen lyckats förtränga. Så här säger regeringen t.ex.: "Hissbyggande, renovering av bostäder och säkerheten i bostäder främjas". Och ändå har regeringen berövat denna sektor miljontals euro. Installation av hissar i efterhand och reparation av bostäder för äldre och funktionshindrade vore lönsamt ur både ekonomisk och mänsklig synvinkel. Till följd av regeringens agerande kommer hissinstallationerna att upphöra nästan helt och hållet.

Bostadslösheten är en skamfläck för vårt samhälle. I november i fjol fanns det 7 850 personer som inte hade någon bostad. De bostadslösa ökade med 3,7 procent från året innan. Också här kan man se hur handfallen regeringen är.

Regeringen driver ingen som helst regionpolitik. Statsministern anser att det är en föråldrad idé att hela landet ska vara befolkat. Regeringens koncentrationspolitik hindrar att man bygger till rimligt pris på landsbygden. På många ställen i glesbygden är det omöjligt att bygga till följd av en extremt stram tillståndspolitik.

Regeringens passivitet har lett till att bostadsproduktionen är låg och att närapå 26 000 byggarbetare går arbetslösa.