Statsminister Matti Vanhanen (översättning): Jag är medveten om att ni, många kolleger, har erfarit att vi inte i dag borde behandla sådana här mera världsliga frågor. Regeringen har däremot i dag gjort en särskild bedömning av Tehy:s arbetstvist och situationen i förhandlingarna och kommit till att den nu måste vidta vissa åtgärder. Även medierna kommer att informeras om dessa åtgärder efter statsministerns upplysning. Jag ansåg dock att det var nödvändigt att riksdagen i dag ges översiktlig information om det aktuella läget. I morgon, när regeringen avger sin proposition, följer en mera ingående föredragning.

Höstens avtalsrunda på arbetsmarknaden har genomförts på förbundsbasis, huvudsakligen utan några större problem. Tvisten mellan Tehy och Kommunala arbetsmarknadsverket har utgjort ett undantag. Situationen tillspetsades för tre veckor sedan när Tehy varslade om en ny typ av stridsåtgärder, nämligen massuppsägningar som riktar sig till de mest kritiska funktionerna vid sjukhusen.

Arbetsministeriet tillsatte den 26 oktober en förlikningsnämnd under ledning av arkiater Risto Pelkonen för att finna en lösning på arbetstvisten. Jag har i morse träffat förlikningsnämndens företrädare, inbegripet de båda avtalsparternas företrädare. Vid middagstid meddelade riksförlikningsman Juhani Salonius regeringen på förlikningsnämndens vägnar att nämndens arbete fram till dess inte hade lett till något resultat. Med beaktande av den exceptionella situationen bad jag förlikningsnämndens ordförande om tillstånd att informera riksdagen om förhandlingssituationen, så att den är medveten om alla aspekter i frågan. Texten i den information som jag nu ger om förhandlingssituationen har hela förlikningsnämnden godkänt.

Meningsskiljaktigheterna gäller storleken av den löneförhöjning som ska förverkligas utöver den allmänna avtalslösningen inom kommunsektorn och som avser gälla både kommunsektorns innevarande avtalsperiod och tiden efter den. Gapet mellan parternas syn på löneförhöjningarna, som har varit 15 procent, har under förlikningen minskat med några procentenheter. Parternas syn på hur kravet på en förhöjning ska förverkligas också med beaktande av linjen för de allmänna avtalsförhöjningarna skiljer sig också avsevärt från varandra. Frågan om Tehy rf:s avtalsrättsliga ställning i kommunsektorns avtalssystem, i synnerhet frågan om ett eget avtal, tillför förlikningen ett ytterligare principiellt problem. Det här är den text som nämnden i dag godkände som en beskrivning av meningskiljaktighetens och tvistens omfattning: skillnaden uppgår fortsättningsvis till klart över 10 procentenheter i lönen förutom tvisten om avtalsrätten.

Det är beklagligt att parternas ståndpunkter fortfarande ligger långt från varandra. Jag har bett arkiater Risto Pelkonen att fortsätta nämndens arbete och vädjar till parterna att de anstränger sig till det yttersta för att få till stånd ett förhandlingsresultat. Nämnden har lovat fortsätta i sitt uppdrag, man har överenskommit om tider för möten och arbetet kommer att fortsätta.

Efter förlikningsnämndens underrättelse hölls i dag på eftermiddagen regeringens överläggning, dit man som sakkunniga bjöd in förlikningsnämndens ordförande och riksförlikningsmannen samt även företrädare för social- och hälsovårdsministeriet. Social- och hälsovårdsministeriet som den högsta myndighet som svarar för sjukvården framhöll vid regeringens överläggning att om uppsägningarna genomförs på föreslaget sätt kommer de att äventyra patienters liv och hälsa och oundvikligen leda till förluster av människoliv eller allvarliga skador. Risken finns att flera människor dör redan under de första timmarna. Utifrån denna uppgift har social- och hälsovårdsministeriet berett ett lagförslag om säkerställande av patientsäkerheten i en arbetskonfliktsituation.

Regeringen överenskom vid överläggningen i dag att den i morgon överlämnar till riksdagen ett lagförslag för att trygga patientsäkerheten. Avsikten med detta är att lagen ska vara färdig för den händelse att ett förhandlingsresultat inte nås och Tehys aviserade stridsåtgärder genomförs.

Under de senaste veckorna har allvarliga saker inte alltid diskuterats med deras rätta namn. Frågor som gäller människors liv och död ska behandlas ödmjukt men uppriktigt. Vid normala arbetskonflikter har vi i vårt land en lång tradition av att ordna skyddsarbete för att trygga medborgarnas liv och hälsa. En ny lag behövs eftersom det är fråga om en exceptionell arbetskonflikt som medför livsfara för de mest försvarslösa i samhället såsom prematurer och patienter i behov av intensivvård. Om våra lagstiftare accepterar detta, vad är då längre förbjudet? Man kan också fråga sig vad som sker med samhället om en sådan modell sprider sig. I Finlands grundlag garanteras var och en mötes- och föreningsfrihet, vilket även innefattar rätt att organisera sig fackligt och vidta stridsåtgärder. De mänskliga rättigheterna och grundläggande fri- och rättigheterna tryggas även genom många internationella överenskommelser med början från FN:s världsomspännande deklaration om de mänskliga rättigheterna från år 1948. I själva verket har hela den moderna demokratiska staten utvecklats i en riktning som tryggar frihet för sina medlemmar. I likhet med 7 § i Finlands grundlag garanterar olika länders konstitutioner sina medborgare primärt det organiserade samhällets allra äldsta och tyngsta rätt, dvs. rätten till liv. I demokratiska länder har medborgarna gett staten i uppdrag att skydda sina medlemmar och besluta vilken grundläggande rättighet som ska prioriteras om fri- och rättigheterna måste vägas mot varandra.

Det lagförslag som regeringen överlämnar till riksdagen i morgon innebär att riksdagen som högsta statsorgan beslutar att sätta sjukhuspatienternas människovärde och liv framom andra värden. Denna grundläggande fråga får var och en ledamot ta ställning till i morgon. "Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om säkerställande av patientsäkerheten vid arbetskonflikt inom hälso- och sjukvården", som överlämnas i morgon, syftar endast och enbart till att våra försvarslösa medmänniskor lämnas utanför den inkomstfördelningstvist som förs mellan oss friska vuxna människor. I propositionen har gränserna fastställts enbart med tanke på att skydda patienternas liv och hälsa. Förutom all övrig beredskap ger denna lag myndigheterna möjlighet att utifrån grunder och gränser som närmare preciseras i lagen förordna yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården att utföra arbetsuppgifter.

Då riksdagsledamöterna nu bereder sig på att behandla lagen har de samma information som regeringen då den fattade beslut om propositionen — samma information och bedömning av förhandlingssituationen om hur sannolikt och möjligt det kan vara att nå ett förhandlingsresultat — eller så blir vi tvungna att för säkerhets skull använda den kommande veckan till att få också en lag som utväg.

Samtidigt som riksdagen börjar behandla propositionen vädjar jag till parterna i tvisten. Lagen kan skydda medborgarnas liv och hälsa, men den löser inte själva arbetstvisten, som enbart kan lösas genom avtal. Nämnden har överenskommit om och lovat fortsätta sitt arbete. Den har överenskommit om dagar för förhandlingar under nästa vecka, och allas vårt mål är att ett avtal kan fås till stånd i god tid. I en sådan situation avbryts naturligtvis behandlingsprocessen och den nya lagen återtas.