2.1.1.1  Arbetarskyddslagen

Arbetarskyddslagen är en allmän lag som ska tillämpas på så gott som allt arbete. Avsikten med lagen är att förbättra arbetsmiljön och arbetsförhållandena för att trygga och upprätthålla arbetstagarnas arbetsförmåga samt förebygga och förhindra olycksfall i arbetet, yrkessjukdomar och andra olägenheter för arbetstagarnas fysiska och mentala hälsa som beror på arbetet och arbetsmiljön. 

I 8 § i arbetarskyddslagen föreskrivs det om arbetsgivarens allmänna omsorgsplikt och i 10 § om utredning och bedömning av riskerna i arbetet. Arbetsgivaren är skyldig att genom nödvändiga åtgärder sörja för arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet. Arbetsgivaren ska med beaktande av arbetets och verksamhetens art tillräckligt systematiskt reda ut och identifiera de olägenheter och risker som beror på arbetet, arbetstiderna, arbetslokalen, arbetsmiljön i övrigt och arbetsförhållandena samt, om olägenheterna och riskerna inte kan undanröjas, bedöma deras betydelse för arbetstagarnas säkerhet och hälsa.  

I 11 § i arbetarskyddslagen föreskrivs det om arbete som medför särskild fara. Enligt 2 mom. ska arbetsgivaren, om arbetet eller arbetsförhållandena kan medföra särskild fara för en gravid arbetstagare, arbetstagare som nyligen fött barn eller arbetstagare som ammar, vidta nödvändiga åtgärder för att avvärja faran. Om den särskilda faran inte kan elimineras, ska arbetsgivaren sträva efter att för den tid då arbetet eller arbetsförhållandena kan medföra särskild fara flytta arbetstagaren till arbetsuppgifter som lämpar sig för arbetstagaren. Genom att skydda de arbetstagare som avses i momentet skyddar man samtidigt också fostret och det födda barnet. Med stöd av bemyndigandet i 3 mom. har graviditetsskyddsförordningen utfärdats. Den innehåller närmare bestämmelser om faktorer som kan medföra risk i arbetet för en gravid arbetstagare, en arbetstagare som nyligen fött barn eller en arbetstagare som ammar och om hur riskerna kan identifieras, om exponeringens art, utredning och bedömning av riskerna, om information och anmälan samt om åtgärder för att avvärja riskerna. Arbetarskyddslagens 5 kap. innehåller tematiskt indelade bestämmelser om risker och olägenheter som förekommer på arbetsplatsen och om åtgärder genom vilka dessa kan avvärjas. 

2.1.1.2  Statsrådets förordning om skydd för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar mot faktorer som kan medföra risk i arbetet

Graviditetsskyddsförordningen, som utfärdades med stöd av arbetarskyddslagen, trädde i kraft den 5 april 2024 och ersatte förordningen om reproduktiv hälsa, som samtidigt upphävdes. Till skillnad från förordningen om reproduktiv hälsa gäller graviditetsskyddsförordningen specifikt skyddet av arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar. Genom graviditetsskyddsförordningen preciserades och förtydligades den nationella lagstiftningen, och jämfört med den tidigare förordningen genomför den på ett tydligare sätt de bestämmelser om säkerhet och hälsa på arbetsplatsen som finns i graviditetsskyddsdirektivet.  

I 2 § i graviditetsskyddsförordningen föreskrivs det om agenser och andra faktorer som medför risker och som åtminstone måste beaktas i den riskbedömning som avses i 1 §. Förordningens 2 § är indelad i fem punkter, i vilka de olika typerna av agenser och andra faktorer som medför risker specificeras: sådana kemiska ämnen och blandningar som avses i 1 punkten, andra än i 1 punkten avsedda kemiska agenser, biologiska agenser och vård- eller behandlingsåtgärder som krävs mot dem, fysikaliska och fysiska agenser och andra faktorer samt arbetsförhållanden. På samma sätt som i graviditetsskyddsdirektivet är förteckningen inte uttömmande. Bilaga I till graviditetsskyddsdirektivet innehåller en icke-uttömmande förteckning över de agenser, processer och arbetsförhållanden som det hänvisas till i artikel 4 i direktivet. Bestämmelserna i dessa utgör grund för 2 § i den nationella graviditetsskyddsförordningen, om än denna har kompletterats och preciserats till vissa delar.  

Dessutom föreskrivs det också i speciallagstiftning om flera av de agenser och andra faktorer som avses i 2 § i graviditetsskyddsförordningen, såsom kemiska agenser, cancerogena agenser, biologiska agenser samt vibration och buller. Specialbestämmelser om t.ex. joniserande strålning särskilt när det gäller gravida finns t.ex. i strålsäkerhetslagen (859/2018) och i statsrådets förordning om joniserande strålning (1034/2018). 

Enligt 3 § i graviditetsskyddsförordningen ska arbetsgivaren informera arbetstagarna om sådana agenser och andra faktorer som kan medföra särskild fara, om resultatet av riskbedömningen och om de allmänna åtgärder som ska vidtas med anledning av riskbedömningen. Enligt paragrafens 2 mom. ska arbetsgivaren påminna arbetstagare som utför arbete där det förekommer exponering för de agenser och andra faktorer som avses i graviditetsskyddsförordningen om att det är viktigt att den som är gravid, nyligen fött barn eller ammar informerar arbetsgivaren om sitt tillstånd. Det är viktigt att arbetsgivaren informeras i ett tillräckligt tidigt skede, eftersom arbetsgivarens individuella skyddsplikt enligt graviditetsskyddsförordningen inte aktiveras förrän arbetsgivaren har informerats om att en arbetstagare är gravid, nyligen fött barn eller ammar. Paragrafen grundar sig på artiklarna 2 och 4 i graviditetsskyddsdirektivet. 

I 4 § i graviditetsskyddsförordningen föreskrivs det om individuella åtgärder som arbetsgivaren ska vidta för att eliminera en risk som gäller en enskild arbetstagare samt om situationer där all form av exponering är förbjuden. Till denna del motsvarar paragrafen artiklarna 5 och 6 i graviditetsskyddsdirektivet. Enligt paragrafen ska en arbetsgivare som fått veta att en arbetstagare är gravid, nyligen har fött barn eller ammar på basis av riskbedömningen vidta behövliga åtgärder för att förebygga och förhindra att arbetstagaren i fråga exponeras för särskild fara. Arbetsgivaren ska begränsa arbetstagarens exponering för agenser som medför särskild fara så att exponeringen inte medför risker för arbetstagarens säkerhet, hälsa, graviditet eller amning. Åtgärderna anges i paragrafen i den ordning i vilken arbetsgivaren ska vidta dem. I första hand ska arbetsgivaren begränsa arbetstagarens exponering för agenser som medför särskild fara genom att temporärt ändra arbetsförhållandena eller arbetstiderna. Om det inte är tekniskt möjligt eller inte rimligen går att eliminera en risk genom att minska exponeringen, ska arbetsgivaren sträva efter att förflytta arbetstagaren till andra uppgifter som lämpar sig för arbetstagaren med beaktande av arbetstagarens yrkeskunskap och erfarenhet.  

Enligt 4 § 4 mom. i graviditetsskyddsförordningen ska arbetsgivaren sträva efter att ordna möjlighet för den arbetstagare som är gravid eller nyligen fött barn att övergå till dagarbete, om det i ett utlåtande i saken av den läkare som sköter företagshälsovården på arbetsplatsen eller en annan läkare som känner till arbetstagarens arbetsförhållanden anges att nattarbete medför risker för arbetstagarens säkerhet eller hälsa eller för graviditeten. En övergång till dagarbete kan i praktiken samtidigt innebära att arbetstagaren tillfälligt övergår till andra arbetsuppgifter som är lämpliga med hänsyn till arbetstagarens yrkeskunskap och erfarenhet. Till denna del grundar sig paragrafen på artikel 7 i graviditetsskyddsdirektivet. 

I 4 § 5 mom. i graviditetsskyddsförordningen föreskrivs det om sådana agenser som alltid medför en risk och som är särskilt farliga för arbetstagare som är gravida eller som ammar. I fråga om dessa agenser behöver det i praktiken inte separat bedömas hur betydande denna risk är, eftersom exponering för dessa agenser alltid är förknippad med en risk och den fara som de medför inte kan minskas tillräckligt genom riskhanteringsåtgärder. En arbetstagare som är gravid eller som ammar får aldrig exponeras för bly eller derivat av bly så att dessa kan hamna i arbetstagarens kropp. Arbetsgivaren får inte heller låta en gravid arbetstagare utföra arbete som förutsätter rök- eller kemikaliedykning, undervattensdykning med dykarutrustning eller arbete i miljö med högt övertryck (t.ex. i en övertryckskammare). Dessa bestämmelser grundar sig på artikel 6 i graviditetsskyddsdirektivet, där det föreskrivs om fall där exponering förbjuds, och på bilaga II till direktivet, som innehåller en icke-uttömmande förteckning över de agenser och arbetsförhållanden som det hänvisas till i artikeln i fråga. 

Om det inte är möjligt att genom de åtgärder som avses i 4 § eliminera en risk i arbete som utförs av en arbetstagare som är gravid, nyligen fött barn eller ammar, ska arbetsgivaren enligt artiklarna 5 och 11 i graviditetsskyddsdirektivet i sista hand bevilja arbetstagaren ledighet med bibehållen lön eller rätt till skälig ersättning.  

2.1.1.3  Arbetsavtalslagen

I 2 kap. 3 § 2 mom. i arbetsavtalslagen föreskrivs det att om en gravid arbetstagares arbetsuppgifter eller arbetsförhållanden äventyrar arbetstagarens eller fostrets hälsa och riskfaktorn inte kan elimineras i arbetet eller arbetsförhållandena, ska arbetsgivaren sträva efter att för graviditetstiden flytta arbetstagaren till andra uppgifter som är lämpliga med beaktande av arbetstagarens arbetsförmåga och yrkesskicklighet.  

Arbetsavtalslagens 4 kap. innehåller bestämmelser om familjeledighet. Enligt 1 § har en arbetstagare rätt till ledighet från arbetet på grund av graviditet eller förlossning, eller för vård av barn, under i sjukförsäkringslagen avsedda graviditetspenningsdagar (graviditetsledighet), särskilda graviditetspenningsdagar (särskild graviditetsledighet) och föräldrapenningsdagar (föräldraledighet). I 2 § konstateras det att med arbetsgivarens samtycke får arbetstagaren under 14 veckor från graviditetsledighetens början utföra endast sådant arbete som inte äventyrar arbetstagarens, fostrets eller det nyfödda barnets säkerhet. Såväl arbetsgivaren som arbetstagaren har rätt att när som helst avbryta arbete som utförs under denna tid. Under två veckor före den beräknade tidpunkten för nedkomsten och under två veckor efter nedkomsten får dock inget arbete utföras. 

Bestämmelser om arbetarskyddsfrågor och familjeledigheter med motsvarande innehåll som i arbetsavtalslagen ingår i lagen om sjöarbetsavtal (756/2011).  

Enligt arbetsavtalslagen är arbetsgivaren inte skyldig att betala arbetstagaren lön för tiden för familjeledigheter. Enligt de flesta kollektivavtalen ska arbetsgivaren betala lön för tiden för graviditetsledighet och för en del av tiden för föräldraledighet. Få kollektivavtal innehåller dock en överenskommelse om lön för särskild graviditetsledighet.  

2.1.1.4  Lagen om företagshälsovård

Enligt 1 kap. 4 § i lagen om företagshälsovård ska arbetsgivare på sin bekostnad ordna företagshälsovård för att förebygga och bekämpa risker och olägenheter för hälsan som beror på arbetet och arbetsförhållandena samt för att skydda och främja arbetstagarnas säkerhet, arbetsförmåga och hälsa. I lagens 3 kap. 12 § föreskrivs det närmare om företagshälsovårdens innehåll. Till företagshälsovården hör bl.a. att utreda, utvärdera och följa arbetsrelaterade risker och men för hälsan, arbetstagarnas hälsotillstånd samt arbets- och funktionsförmågan inklusive särskild risk för ohälsa på grund av arbetet och arbetsmiljön samt hälsoundersökningar som följer av ovan nämnda omständigheter med beaktande av arbetstagarens individuella egenskaper. Företagshälsovården ska också ge förslag på åtgärder genom vilka hälsoaspekterna och säkerheten i arbetet kan förbättras och arbetet vid behov kan anpassas. Det hör också till företagshälsovården att ge information, råd och vägledning i frågor som gäller hälsan och säkerheten i arbetet samt arbetstagarnas hälsa.  

Med stöd av lagen om företagshälsovård har statsrådet utfärdat en förordning om principerna för god företagshälsovårdspraxis, företagshälsovårdens innehåll samt den utbildning som krävs av yrkesutbildade personer och sakkunniga (708/2013) samt en förordning om hälsoundersökningar i arbete som medför särskild fara för ohälsa (1485/2001). 

2.1.1.5  Bestämmelserna om särskild graviditetspenning i sjukförsäkringslagen

Syftet med särskild graviditetspenning Fram till den 31 juli 2022 beviljades förmånen under namnet särskild moderskapspenning. är att ersätta inkomstbortfall för gravida personer som måste avstå från sitt förvärvsarbete för att skydda sin egen eller fostrets hälsa. Det föreskrivs om förutsättningarna för att särskild graviditetspenning ska beviljas i sjukförsäkringslagen och i statsrådets förordning om verkställighet av sjukförsäkringslagen (1335/2004). Genom bestämmelserna om särskild graviditetspenning genomförs bestämmelsen i graviditetsskyddsdirektivet om ersättning i samband med barnledighet. Särskild graviditetspenning, graviditetspenning och föräldrapenning är föräldradagpenningar som avses i sjukförsäkringslagen. En allmän förutsättning för att särskild graviditetspenning, liksom även andra förmåner enligt sjukförsäkringslagen, ska beviljas är att sökanden är försäkrad i Finland i enlighet med sjukförsäkringslagen, dvs. omfattas av lagens tillämpningsområde.  

Enligt 9 kap. 3 § i sjukförsäkringslagen har en försäkrad som är gravid och är i förvärvsarbete rätt till särskild graviditetspenning, om ett kemiskt ämne, strålning, en smittsam sjukdom eller någon annan motsvarande omständighet som hänför sig till den försäkrades arbetsuppgifter eller arbetsförhållanden äventyrar den försäkrades eller fostrets hälsa. Enligt bestämmelsen föreskrivs det genom förordning av statsrådet om när det kan bedömas att den försäkrades arbetsuppgifter eller förhållandena på arbetsplatsen äventyrar den försäkrades eller fostrets hälsa samt om vilka utredningar den försäkrade ska framlägga vid ansökan om särskild graviditetspenning.  

En förutsättning för att särskild graviditetspenning ska beviljas är att den försäkrade är arbetsförmögen. Med andra ord har en gravid person som konstaterats vara oförmögen inte rätt till särskild graviditetspenning. En annan förutsättning är att annat arbete inte kan ordnas för den försäkrade i enlighet med 2 kap. 3 § 2 mom. i arbetsavtalslagen eller 2 kap. 3 § 2 mom. i lagen om sjöarbetsavtal och att den försäkrade av den orsaken måste vara borta från arbetet. Vidare förutsätts att den försäkrade inte heller är i något annat förvärvsarbete eller i eget arbete, med undantag för arbete som utförs i det egna hushållet.  

En gravid arbetstagare har således rätt till särskild graviditetspenning endast om en riskfaktor som hänför sig till arbetet eller arbetsförhållandena inte kan elimineras eller om arbetstagaren inte kan förflyttas till andra lämpliga uppgifter. Med andra ord är arbetsgivarens arbetarskyddsrelaterade skyldigheter alltid primära i förhållande till särskild graviditetspenning och särskild graviditetsledighet.  

Enligt 9 kap. 4 § i sjukförsäkringslagen betalas särskild graviditetspenning för den tid under vilken en försäkrad är förhindrad att utföra sitt arbete på grund av en riskfaktor som hänför sig till den försäkrades arbetsuppgifter eller arbetsförhållanden, dock högst tills den försäkrades rätt till graviditetspenning uppkommer 9 kap. 2 § i sjukförsäkringslagen Graviditetspenningsperioden inleds enligt den försäkrades ansö-kan tidigast 30 och senast 14 vardagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten. Gravidi-tetspenningsperioden inleds dock alltid senast den första vardagen efter att graviditeten upphört. . Om graviditeten avbryts innan graviditetspenningsperioden börjar, betalas särskild graviditetspenning tills avbrottet sker.  

Den särskilda graviditetspenningen fastställs på samma sätt som de övriga dagpenningsförmånerna enligt sjukförsäkringslagen. Bestämmelser om hur de fastställs finns i 11 kap. i sjukförsäkringslagen. Beloppet av särskild graviditetspenning beräknas enligt den försäkrades årsinkomst, dvs. den löneinkomst som betalats under de 12 kalendermånader som föregår kalendermånaden före begynnelsetidpunkten för rätten till förmån. I de situationer som det föreskrivs om närmare i sjukförsäkringslagen kan man som grund för beräkningen av dagpenningen undantagsvis använda den löneinkomst som betalats under de tre kalendermånader som föregår kalendermånaden före begynnelsetidpunkten för rätten till förmån omvandlad till årsinkomst. I årsinkomsten beaktas den försäkrades löneinkomster, förmånsinkomster och ersättningar för inkomstbortfall samt en fastställd FöPL- eller LFöPL-arbetsinkomst. Beloppet av föräldradagpenningen kan också bestämmas i enlighet med den årsinkomst som legat till grund för en föregående föräldradagpenning, om det barn för vilket den föregående föräldradagpenningen har betalts inte har fyllt tre år före den beräknade tidpunkten för nedkomsten. Om den försäkrade inte har inkomster som ska beaktas i årsinkomsten eller endast har låga inkomster, betalas dagpenning alltid åtminstone till dagpenningsförmånens minimibelopp (31,99 euro/vardag 2025). 

Alla föräldradagpenningar som beviljas för samma barn bestäms på basis av samma årsinkomst, dvs. den årsinkomst utifrån vilken den första beviljade föräldradagpenningen har bestämts. Om den försäkrade har fått särskild graviditetspenning bestäms graviditetspenningen och föräldrapenningen med andra ord på basis av samma årsinkomst som den särskilda graviditetspenningen.  

2.1.1.6  Statsrådets förordning om verkställighet av sjukförsäkringslagen

Enligt 1 kap. 1 § 1 mom. i statsrådets förordning om verkställighet av sjukförsäkringslagen kan ett kemiskt ämne som hänför sig till den försäkrades arbetsuppgifter eller arbetsförhållanden bedömas äventyra den försäkrades eller fostrets hälsa så som avses i 9 kap. 3 § 1 mom. i sjukförsäkringslagen, om det kemiska ämnet är  

1) anestesigaser, 

2) bly eller blyföreningar, 

3) kvicksilver eller kvicksilverföreningar, 

4) cytostatika, 

5) kolmonoxid, dvs. kolos, 

6) bekämpningsmedel som har bedömts vara farliga för den försäkrades eller fostrets hälsa, 

7) organiska lösningsmedel som har bedömts vara farliga för den försäkrades eller fostrets hälsa, 

8) ett ämne som har klassificerats som reproduktionsstörande, cancerframkallande eller mutagent och vars emballage enligt de föreskrifter som meddelats med stöd av arbetarskyddslagen (738/2002) eller kemikalielagen (599/2013) ska förses med en påskrift i vilken riskfras H340, H341, H350, H350i, H351, H360, H360D, H360FD, H360Fd, H360Df, H361, H361d eller H361df ingår, 

9) ett cancerframkallande ämne som nämns i statsrådets förordning om avvärjande av cancerrisk i anslutning till arbete (1267/2019),  

10) tobaksrök i omgivningen. 

Vidare konstateras det i förordningen att vad som i 1 mom. bestäms om kemiska ämnen gäller dessutom 

1) joniserande strålning inklusive radionuklider,  

2) toxoplasmos, listerios, röda hund, herpes, vattkoppor, femte sjukan, hepatit B och C, cytomegalovirusinfektioner och HIV-infektion samt andra med dessa jämförbara smittsamma sjukdomar. 

I förordningen definieras det således på ett uttömmande sätt vilka kemiska ämnen eller vilken typ av strålning som kan berättiga till särskild graviditetspenning om den försäkrade exponeras för dessa. Förteckningen är inte uttömmande när det gäller smittsamma sjukdomar, och t.ex. under coronapandemin ansågs det att coronavirussjukdomen är en sjukdom som kan jämföras med de sjukdomar som nämns i bestämmelsen.  

Enligt förordningen kan andra motsvarande omständigheter i anslutning till den försäkrades arbetsuppgifter eller arbetsförhållanden bedömas äventyra den försäkrades eller fostrets hälsa, om det är fråga om underjordiskt gruvarbete, arbete i tryckreglerade utrymmen eller undervattensdykning. De andra motsvarande omständigheter som nämns i sjukförsäkringslagen har således i förordningen på ett uttömmande sätt fastställts gälla endast de ovannämnda arbetsförhållandena.  

Enligt förordningen ska till ansökan om särskild graviditetspenning fogas ett av den läkare som sköter företagshälsovården på arbetsplatsen eller av någon annan läkare som känner den försäkrades arbetsförhållanden avgivet utlåtande om den risk för den försäkrades eller fostrets hälsa som avses i 9 kap. 3 § i sjukförsäkringslagen samt en utredning av arbetsgivaren om att arbetstagaren är borta från arbetet och att arbetstagaren inte har kunnat flyttas till andra uppgifter på det sätt som bestäms i arbetsavtalslagen. En motsvarande utredning förutsätts i tillämpliga delar av dem som utför eget arbete. 

2.1.1.7  Rätt till föräldradagpenning enligt graviditetsskyddsdirektivet

I 9 kap. 9 § i sjukförsäkringslagen tryggas rätten till dagpenning under en sammanhängande barnledighet på minst 14 veckor, vilket förutsätts i graviditetsskyddsdirektivet. Trots vad som föreskrivs annanstans i 9 kap. har, när graviditeten varat i minst 154 dagar, en gravid person eller en förälder som har nedkommit rätt till graviditetspenning och föräldrapenning sammanhängande för minst 105 vardagar. För beviljande av föräldrapenning förutsätts under denna tid således inte t.ex. att föräldern har vårdnaden om eller sköter om barnet. Rätt till föräldradagpenning föreligger dock inte för den tid den försäkrade är i förvärvsarbete, eftersom syftet med direktivet uttryckligen är att trygga den försäkrades rätt att vara barnledig från sitt arbete. Den ovannämnda perioden på 105 vardagar är något längre än den minimiperiod på 14 veckor som krävs i direktivet, och den motsvarar de bestämmelser om moderskapspenning som gällde före den 1 augusti 2022.  

2.2.1.1  Organdonations- och transplantationsverksamhet

Organtransplantation är ett krävande ingrepp där ett helt organ eller en del av ett organ transplanteras i patientens kropp. En organtransplantation kan göras om patientens eget organ har slutat fungera (njurtransplantation) eller om patientens liv är hotat på grund av försämrad funktion i ett organ. De organ som ska användas för transplantation kan tas av både avlidna och levande givare. I Finland begränsar sig donationer av organ som inte återbildas från levande givare till ena njuren. Njurtransplantation från en levande givare innebär många fördelar för patienten. Ett större antal levande njurdonatorer kan avsevärt förbättra möjligheterna att erbjuda de patienter som väntar på en njurtransplantation kostnadseffektiv vård i rätt tid. Njurtransplantation är den kostnadseffektivaste vården av de vårdalternativ som erbjuds inom sjukvården Nationell handlingsplan för organdonations- och transplantationsverksamhet 2023–2033 . Innan en njurtransplantation kan utföras ska patienten genomgå vissa undersökningar. Hur länge dessa tar varierar från en individ till en annan. Själva operationen kräver sjukhusvård i 3–5 dygn, och konvalescenstiden är i allmänhet 4–6 veckor beroende på vad patienten arbetar med. Dessutom behöver patienten komma på uppföljningsbesök efter donationen HUS: , hämtat den 2 juni 2025. Njurtransplantation från en levande donator .  

I Finland har organtransplantationerna centraliserats till HUS. Organtransplantationsenheterna vid HUS ansvarar för uppföljningen av alla patienter som fått ett organtransplantat och erbjuder vård- och konsultationshjälp. Behandlingarna av komplikationer har centraliserats till HUS. För uppföljningsbesöken för levande organdonatorer och patienter som genomgått en organtransplantation ansvarar enheten för specialiserad sjukvård på patientens egen hemort . Nationell handlingsplan för organdonations- och transplantationsverksamhet 2023–2033 .  

2.2.1.2  Internationell reglering om transplantationsverksamhet

Europarådets konvention angående skydd av de mänskliga rättigheterna och människans värdighet med avseende på tillämpningen på biologi och medicin (nedan konventionen om biomedicin) innehåller förpliktelser i anslutning till tagandet av organ och vävnader av mänskligt ursprung för transplantation. Konventionen om biomedicin syftar till att alla människor ska få skydd för sitt mänskliga och individuella värde och till att garantera alla personlig integritet (personlig värdighet) utan diskriminering samt respekt för andra rättigheter och grundläggande friheter vid biologiska och medicinska tillämpningar. Till konventionen har fogats kompletterande och preciserande tilläggsprotokoll om förbud mot kloning av människor och om transplantation av organ och vävnader av mänskligt ursprung. Syftet med tilläggsprotokollet om transplantation av vävnader och organ av mänskligt ursprung är att skydda människans grundläggande rättigheter vid organ- och vävnadstransplantationer samt vid forskning i anslutning till sådana transplantationer. Finland ratificerade konventionen om biomedicin och tilläggsprotokollen den 13 november 2009, och de trädde i kraft i Finland den 1 mars 2010 (FördrS 24/2010). Konventionen och tilläggsprotokollen påför minimikrav för konventionsstaterna, men staterna kan även tillämpa ett mer omfattande skydd på nationell nivå.  

Artiklarna 21 och 22 i kapitel VI i tilläggsprotokollet innehåller bestämmelser om förbudet mot ekonomisk vinning. Enligt artikel 21 i protokollet får människokroppen och dess delar inte som sådan användas för uppnående av ekonomisk vinning eller motsvarande fördelar. Detta hindrar dock inte betalningar som inte ger ekonomisk vinning eller motsvarande fördelar, särskilt ersättning till levande givare för inkomstbortfall och för andra motiverade kostnader till följd av tagandet av organ eller vävnad eller medicinska undersökningar i anslutning därtill, betalning av en motiverad avgift för befogade medicinska eller därmed sammanhängande tekniska tjänster i samband med en organ- eller vävnadstransplantation eller ersättning för oförutsedd skada till följd av tagandet av organ eller vävnader från levande personer. I artikel 22 konstateras det att olaglig handel med organ och vävnader är förbjuden. Människohandeln strider mot flera av de centrala mänskliga rättigheterna. Kännetecknande för människohandeln är syftet att utnyttja offret till exempel för tvångsarbete eller prostitution, men det kan även gälla tagande av organ. Flera konventioner om bekämpande av människohandel och handel med organ har utarbetats inom ramen för FN och Europarådet. 

Europaparlamentet och rådet har antagit direktiv 2010/53/EU om kvalitets- och säkerhetsnormer för mänskliga organ avsedda för transplantation (det s.k. organdirektivet). Enligt artikel 13 i direktivet ska medlemsstaterna se till att donationer av organ sker frivilligt utan ekonomisk ersättning. Förbudet mot betalning ska dock inte hindra att kompensation utgår till levande donatorer, under förutsättning att kompensationen strikt utgår för utgifter och inkomstförlust i samband med donationen. För dessa fall ska medlemsstaterna fastställa enligt vilka villkor kompensation får beviljas, samtidigt som förekomsten av eventuella ekonomiska incitament eller fördelar för en potentiell donator undviks. Organdirektivet har genomförts i Finland genom de ändringar i lagen om användning av mänskliga organ, vävnader och celler för medicinska ändamål som trädde i kraft den 1 maj 2013 Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av lagen om användning av mänskliga organ, vävnader och celler för medicinska ändamål (RP 198/2012 rd). .  

Världshälsoorganisationen (WHO) har godkänt principer som ska styra organ- och vävnadstransplantationsverksamheten (Guiding Principles). De första principerna godkändes 1991, och sedan dess har de uppdaterats flera gånger, senast år 2010 WHO Guiding principles on human cell, tissue and organ transplantation, WHO/HTP/EHT/CPR/2010.01. .  

2.2.1.3  Vävnadslagen

I 2 kap. i vävnadslagen föreskrivs det om tagande av organ, vävnader och celler från levande givare för transplantation. Organ, vävnader och celler får tas bara om ingreppet inte vållar givaren allvarlig hälsorisk eller allvarlig olägenhet, om ingen annan lika effektiv behandling som transplantation står till buds för behandlingen av mottagaren samt om ett lämpligt organ, en lämplig vävnad eller lämpliga celler inte kan fås från en avliden givare eller om resultatet förväntas bli avsevärt bättre än vid transplantation från en avliden givare. Tagande av organ, vävnader eller celler förutsätter ett skriftligt, på vetskap baserat samtycke av givaren. Givaren har rätt att utan att uppge någon orsak återta sitt samtycke när som helst innan organet, vävnaden eller cellerna tas. 

En person som uppnått myndighetsåldern och som förmår besluta om sin egen behandling får för behandling av sjukdom eller kroppsskada hos en släkting eller någon annan närstående person donera organ eller vävnader som inte återbildas. Om ingen släkting eller annan närstående till mottagaren lämpar sig som givare, får också någon annan lämplig person som har uppnått myndighetsåldern och som förmår besluta om sin egen behandling donera organ eller vävnader.  

En minderårig eller handikappad får endast donera vävnad som återbildas eller en del av ett organ som återbildas för behandling av livshotande sjukdom eller kroppsskada hos ett syskon, om lämplig vävnad eller ett lämpligt organ inte kan fås från en avliden person eller en person som inte är omyndig. Om givaren är en minderårig som med hänsyn till sin ålder och utvecklingsnivå förmår besluta om sin egen behandling, kan mottagaren vara en nära anhörig eller någon annan närstående person. Celler får doneras även i andra än ovannämnda fall, om lämpliga celler inte kan fås från en avliden person eller en person som inte är omyndig. Om givaren är en minderårig eller en myndig person som på grund av en sjukdom, en mental störning eller någon annan orsak inte förmår bestämma själv om sin vård (person med funktionsnedsättning), ska samtycket till tagandet av vävnad som återbildas eller en del av ett organ som återbildas eller till tagandet av celler ges av en laglig företrädare som i fråga om en minderårig oftast är vårdnadshavaren, och i fråga om en person med funktionsnedsättning oftast en intressebevakare som förordnats för detta. Organ, vävnad eller celler får dock inte avlägsnas, om personen själv motsätter sig detta, och en läkare ska i den mån det är möjligt med hänsyn till givarens ålder och utvecklingsnivå utreda av vilken åsikt den minderåriga givaren eller givaren med funktionsnedsättning är. Regeringens proposition till riksdagen om förslag till lag om ändring av lagen om användning av mänskliga organ, vävnader och celler för medicinska ändamål (RP 54/2018 rd), s. 45–46. 

En potentiell givares lämplighet bedöms noggrant. För bedömning av givarens lämplighet ska det inom hälso- och sjukvården göras undersökningar och utredningar som syftar till att säkerställa donationens säkerhet och frivillighet och att donationen inte är förknippad med erhållande eller erbjudande av ekonomisk fördel. Kravet om att säkerställa att donationen är frivillig hänför sig till bestämmelserna om samtycke, medan kravet om att säkerställa att donationen inte är förknippad med erhållande eller erbjudande av ekonomisk fördel hänför sig till bestämmelserna i lagens 18 § som gäller förbudet mot att eftersträva ekonomisk vinning och mot att utlova eller betala ersättning. Det är viktigt att givaren fattar sina beslut helt frivilligt utan någon som helst påtryckning från den sjuke eller från de anhöriga, vårdpersonalen eller någon annan instans. Donationen får inte heller vara förknippad med strävan efter ersättning eller någon annan ekonomisk fördel, och inte heller med erhållande eller erbjudande av ekonomisk fördel Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av lagen om användning av mänskliga organ, vävnader och celler för medicinska ändamål (RP 54/2018 rd), s. 44. .  

Givarens hälsotillstånd ska övervakas efter donationen så att sådana allvarliga skadliga verkningar hos givaren som eventuellt kan bero på donationen och sådana omständigheter som eventuellt kan påverka det donerade organets kvalitet och riskfrihet samt mottagarens säkerhet ska kunna upptäckas, så att de ska kunna anmälas och så att övriga behövliga åtgärder ska kunna vidtas för att garantera givarens och mottagarens säkerhet. 

2.2.1.4  Bestämmelserna om donationsdagpenning i sjukförsäkringslagen

Rätten till donationsdagpenning grundar sig på vävnadslagen, och närmare bestämmelser om fastställandet och betalningen av donationsdagpenning finns i sjukförsäkringslagen.  

Enligt 18 § 2 mom. i vävnadslagen har en givare av organ, vävnad eller celler, som av den anledningen att organ, vävnad eller celler tas för ett livsviktigt transplantationsbehov och att anknytande nödvändiga undersökningar utförs, rätt till dagpenning enligt sjukförsäkringslagen för ersättande av det inkomstbortfall som dessa åtgärder orsakar. Enligt vävandslagen betalas dagpenning utan hinder av 8 kap. 7 § i sjukförsäkringslagen för samtliga vardagar. Med andra ord tillämpas inte självrisktiden för sjukdagpenning på donationsdagpenningen, utan donationsdagpenning kan fås för varje vardag för vilken inkomstbortfall har uppkommit. I vävnadslagen konstateras också att om arbetsgivaren betalar lön för tiden med arbetsoförmåga överförs rätten till dagpenning på det sätt som föreskrivs i 7 kap. 4 § 2 mom. i sjukförsäkringslagen.  

Bestämmelserna om dagpenningsförmåner i sjukförsäkringslagen gäller även donationsdagpenning. Med dagpenningsförmån avses enligt 1 kap. 4 § 6 punkten i sjukförsäkringslagen sjukdagpenning, partiell sjukdagpenning, föräldradagpenning, specialvårdspenning, dagpenning vid smittsam sjukdom enligt 82 § i lagen om smittsamma sjukdomar (1227/2016) samt donationsdagpenning enligt 18 § 2 mom. i lagen om användning av mänskliga organ, vävnader och celler för medicinska ändamål (101/2001).  

Enligt 8 kap. 1 § 2 mom. i sjukförsäkringslagen gäller vad som i sjukförsäkringslagen föreskrivs om sjukdagpenning i tillämpliga delar också donationsdagpenning. Det är delvis oklart vilka bestämmelser om sjukdagpenning som ska tillämpas också på donationsdagpenning.  

Inom praxisen för tillämpning av donationsdagpenning anses inkomstbortfall uppkomma för givare som med anledning av donationen eller nödvändiga undersökningar som hänför sig till den måste vara borta från sitt avlönade arbete eller arbete som företagare. Arbetslösa, studerande eller personer som sköter sitt eget hushåll har inte rätt till donationsdagpenning, eftersom de inte orsakas inkomstbortfall på grund av donationen. Om givaren är borta från arbetet på grund av nödvändiga undersökningar som hänför sig till donationen kan donationsdagpenning betalas om givaren är förhindrad att arbeta så gott som hela dagen. I bedömningen av frånvarons längd beaktas även den tid som går åt till resor. 

Enligt tillämpningspraxis tillämpas inte åldersgränserna för sjukdagpenning på donationsdagpenning, och därför har även givare under 18 år och givare över 68 år rätt till donationsdagpenning om de orsakas inkomstbortfall med anledning av donationen eller nödvändiga undersökningar som hänför sig till den. Om donationen har skett under semestern har donationsdagpenning enligt tillämpningspraxis betalats till givaren på motsvarande sätt som sjukdagpenning.  

Donationsdagpenningens belopp fastställs på basis av årsinkomsten enligt sjukförsäkringslagen. Enligt 11 kap. 1 § i sjukförsäkringslagen beräknas dagpenningsförmånens belopp enligt den årsinkomst som avses i 2 §. Med årsinkomst avses den löneinkomst som betalats under de 12 kalendermånader som föregår kalendermånaden före begynnelsetidpunkten för arbetsoförmågan eller rätten till förmån (granskningsperiod), företagarinkomst enligt en försäkring som gäller under granskningsperioden och lön för denna tid som avses i arbetspensionslagarna och som vid arbete utomlands betraktas som grund för den arbetsförtjänst som ska räknas till pensionslönen samt för pensionsavgifterna (försäkringslön) samt den ersättning för inkomstbortfall enligt 5 § som beviljats för granskningsperioden eller den förmånsbaserade inkomst som i enlighet med 6 § beräknats på basis av en förmån.  

På donationsdagpenning tillämpas den beräkningsformel för sjukdagpenning som varit i kraft före 2025 och som det föreskrivs om i 11 kap. 1 § 2 mom., om rätten till donationsdagpenning börjar senast den 31 december 2025. År 2025 är donationsdagpenningen 70 procent av trehundradelen av årsinkomsten, om denna inte överstiger 35 769 euro. På den överstigande delen är donationsdagpenningens belopp 20 procent av trehundradelen av årsinkomsten. 

Donationsdagpenningen betalas till arbetsgivaren, om arbetsgivaren betalar lön till arbetstagaren på basis av ett anställningsförhållande under tiden för donationen eller nödvändiga undersökningar som hänför sig till den. Donationsdagpenning betalas till arbetsgivaren till den del som motsvarar lönen.  

Enligt statsrådets förordning om verkställighet av sjukförsäkringslagen betalas donationsdagpenning betalningsperiodvis i efterskott på samma sätt som sjukdagpenning, partiell sjukdagpenning, specialvårdspenning och dagpenning vid smittsam sjukdom. I förordningen har det inte separat föreskrivits om vilka utredningar som ska läggas fram vid ansökan om donationsdagpenning. Enligt tillämpningspraxis ska i regel läkarintyg A bifogas ansökan om donationsdagpenning.  

5.1.1.1  Sverige

I Sverige ingår bestämmelserna om föräldraledigheter i socialförsäkringsbalken (2010:110) och i föräldraledighetslagen (1995:584). Föräldraledigheter i Sverige är graviditetsledighet, mammaledighet, pappaledighet/tillfällig ledighet i samband med barnets födelse eller adoption samt föräldraledighet. 

I Sverige är syftet med graviditetspenningen att skydda dem som på grund av arbetets art inte kan utföra sitt arbete i slutet av graviditeten. Bestämmelser om graviditetspenning finns i 10 kap. i socialförsäkringsbalken. I 10 kap. 2 § i socialförsäkringsbalken föreskrivs det om graviditetspenning på grund av ansträngande arbete. Enligt denna paragraf har en försäkrad som är gravid rätt till graviditetspenning om graviditeten sätter ned hennes förmåga att utföra sitt förvärvsarbete med minst en fjärdedel, och hon inte kan omplaceras till annat mindre ansträngande arbete enligt 19 § i föräldraledighetslagen.  

I 10 kap. 3 § i socialförsäkringsbalken föreskrivs det om graviditetspenning på grund risker i arbetsmiljön. Enligt denna paragraf har en försäkrad som är gravid rätt till graviditetspenning också om hon inte får sysselsättas i sitt förvärvsarbete på grund av en föreskrift om förbud mot arbete under graviditeten som har meddelats med stöd av arbetsmiljölagen, och hon inte kan omplaceras till annat arbete enligt 18 § föräldraledighetslagen. 

Således betalas graviditetspenning i Sverige till en gravid arbetstagare, som har 1) ett ansträngande arbete under de sista 60 dagarna före den beräknade nedkomsten eller 2) under den tid arbetstagaren på grund av förbudet mot arbete enligt arbetsmiljölagen inte får sysselsättas på grund av en risk i arbetsmiljön. Arbetsmiljöverket fastställer genom förordning vad som ska betraktas som riskfyllt arbete under graviditet. Gravida och ammande arbetstagare (AFS 2007:5), föreskrifter. https://www.av.se/arbetsmiljoarbete-och-inspektioner/publikationer/foreskrifter/upphavda-foreskrifter/gravida-och-ammande-arbetstagare-afs-20075-foreskrifter/# 

För beviljande av graviditetspenning förutsätts i bägge situationer också att den gravida arbetstagaren inte kan förflyttas till andra arbetsuppgifter. Arbetsgivaren bedömer om det är möjligt att omplacera den gravida arbetstagaren. Till ansökan om graviditetspenning ska fogas ett graviditetsintyg från mödrarådgivningen och ett utlåtande från arbetsgivaren. Av arbetsgivarens utlåtande ska det framgå om arbetstagaren kan omplaceras, och om en omplacering inte anses vara möjlig ska denna bedömning motiveras. Om ansökan gäller ansträngande arbete ska både arbetsgivaren och sökanden beskriva de fysiskt ansträngande uppgifterna och i vilken grad de förekommer i arbetet. Sökanden ska också beskriva hur graviditeten påverkar möjligheterna att utföra arbetsuppgifterna.  

När det är fråga om ansträngande arbete kan graviditetspenning betalas under de sista 60 dagarna före den beräknade nedkomsten tills det är 11 dagar kvar till den beräknade nedkomsten. Graviditetspenning betalas för varje dag som den gravidas arbetsförmåga är nedsatt. Under de sista tio dagarna före den beräknade nedkomsten kan den gravida få föräldrapenning.  

Om arbetsmiljölagen förbjuder att ett visst arbete utförs under graviditet på grund av en risk i arbetsmiljön har den gravida rätt till graviditetspenning för varje dag som förbudet gäller. Detta kan innebära hela graviditeten, men graviditetspenning betalas aldrig under de tio sista dagarna före den beräknade nedkomsten.  

I Sverige beviljas graviditetspenning av Försäkringskassan. Enligt statistik från Försäkringskassan fick sammanlagt 19 351 personer i Sverige graviditetspenning under 2023. Försäkringskassan. Socialförsäkringen i siffror 2024. https://www.forsakringskassan.se/download/18.214bed8e18fd69fcfd28d/1717740356750/socialforsakringen-i-siffror-2024.pdf Statistiken visar att endast en liten del av de gravida får graviditetspenning för mer än 60 dagar före den beräknade nedkomsten, men andelen ökar avsevärt under de sista två månaderna av graviditeten. Försäkringskassan. Gravidas socialförsäkringsskydd. Socialförsäkringsrapport 2022:2, s. 15. https://www.forsakringskassan.se/download/18.7fc616c01814e179a9f81c/1662473039324/gravidas-socialforsakringsskydd-socialforsakringsrapport-2022-2.pdf 

I Sverige har vardera föräldern rätt till hel ledighet tills barnet är 18 månader gammalt. Det är inte obligatoriskt att ansöka om föräldrapenning för föräldraledighetstiden. Efter att barnet har fyllt 18 månader kan föräldrarna dock få föräldraledighet endast om de samtidigt får föräldrapenning.  

I Sverige betalas föräldrapenning för 480 dagar per barn (cirka 16 månader). Om barnet har två föräldrar har vardera föräldern 240 dagar ledighet att ta ut (ensamförsörjare har 480 dagar). Av dessa dagar har 90 kvoterats för vardera föräldern, och de kan inte överföras från den enda föräldern till den andra. Av de 240 dagar som finns till förfogande är 195 inkomstrelaterade, och 105 dagar av dessa kan överföras till den andra föräldern genom ett undertecknat samtyckesformulär. Totalt 45 av de 240 dagarna betalas enligt en miniminivå, och dessa dagar kan också överföras till den andra föräldern. 

5.1.1.2  Norge

I Norge ingår bestämmelserna om föräldraledigheter i den nationella försäkringslagen (folketrygdloven Lov om folketrygd (folketrygdloven). https://lovdata.no/dokument/NL/lov/1997-02-28-19 ). I Norge är den totala längden på föräldraledigheten (foreldrepengeperioden) för vardera föräldern antingen 49 veckor (ersättning till 100 procent) eller 61 veckor och 1 dag (ersättning till 80 procent) beroende på ersättningsnivån för föräldraledighetsdagarna. För mamman är det obligatoriskt av hälsoskäl att vara föräldraledig i sex veckor efter förlossningen, och mamman kan ta ut tre veckors ledighet före den beräknade nedkomsten. Dessa veckor utgör en del av den öronmärkta föräldraledigheten för kvinnor, för vilken man använder termen mödrakvoten (mødrekvoten).  

I Norge har det genom förordning föreskrivits om förflyttning av gravida arbetstagare och arbetstagare som ammar till andra uppgifter, om arbetet medför en risk för den reproduktiva hälsan (reproductive harm). Forskrift om utførelse av arbeid, bruk av arbeidsutstyr og tilhørende tekniske krav (forskrift om utførelse av arbeid). Förordningen på engelska: Regulations concerning the performance of work, use of work equipment and related technical requirements Se Section 7-4 Relocation of em-ployees where there is a risk of reproductive harm. https://lovdata.no/dokument/SFE/forskrift/2011-12-06-1357 Enligt förordningen ska arbetsgivaren sörja för att gravida arbetstagare och arbetstagare som ammar förflyttas till andra uppgifter om arbetsmiljön är förknippad med exponering som kan medföra en risk för den reproduktiva hälsan. Om det inte är möjligt att förflytta arbetstagaren ska arbetsgivaren enligt förordningen dokumentera detta skriftligt.  

Den norska arbetarskyddsmyndigheten (Arbeidstilsynet) ger anvisningar om anpassning av arbetsuppgifterna för en gravid arbetstagare och om omplacering. https://www.arbeidstilsynet.no/arbeidsmiljo/graviditet-og-arbeidsmiljo/skjema-for-tilrettelegging-for-gravide/ Enligt anvisningarna ska arbetsgivaren sörja för att gravida arbetstagare inte exponeras för skadliga riskfaktorer i arbetsmiljön som kan leda till att den reproduktiva hälsan äventyras. Om det finns en sådan risk ska arbetsgivaren säkerställa att det görs behövliga anpassningar av den gravida arbetstagarens arbetsuppgifter eller att den gravida arbetstagaren omplaceras. Om det inte är möjligt att anpassa arbetet eller att omplacera arbetstagaren i andra arbetsuppgifter måste den gravida arbetstagaren tillfälligt avstå från sitt arbete.  

I de föreskrifter om utförande av arbete som arbetarskyddsmyndigheten har publicerat Arbeidsstilsynet. Forskrift om utførelse av arbeid. § 7-1. Risikovurdering av fare for forplant-ningsskade. https://www.arbeidstilsynet.no/regelverk/forskrifter/forskrift-om-utforelse-av-arbeid/ beskrivs vilka förhållanden i arbetsmiljön som kan leda eller bidra till att den reproduktiva hälsan äventyras. Som exempel kan anges kemiska förhållanden, fysiska förhållanden, biologiska förhållanden, psykosociala förhållanden samt förhållanden inom organisationen.  

Vissa riskfaktorer, som det särskilt ska tas hänsyn till, beskrivs i en kommentar av arbetarskyddsmyndigheten Arbeidsstilsynet. Forskrift om utførelse av arbeid. § 7-1. Risikovurdering av fare for forplant-ningsskade. https://www.arbeidstilsynet.no/regelverk/forskrifter/forskrift-om-utforelse-av-arbeid/ . I kommentaren finns en icke-uttömmande förteckning över riskfaktorer som särskilt bör beaktas när det gäller arbetstagare som är gravida, som nyligen fött barn eller som ammar. Dessa riskfaktorer är 1) Fysikaliska faktorer i arbetet, såsom tryck, stötar, vibrationer eller rörelser, manuell hantering av laster, som är förknippad med risker för särskilt rygg och höfter, buller, joniserande strålning (röntgenstrålning och radonstrålning), icke-joniserande strålning (elektromagnetiska fält), extrem kyla och hetta, stress, belastning som orsakar psykisk och fysisk utmattning; 2) Biologiska faktorer, såsom toxoplasmos, röda hund, parvovirus B 19, varicella zoster-virus, HIV, hepatit B och C-virus och morbillivirus; 3) Kemikalier, som har klassificerats och angetts vara cancerogena och farliga för den reproduktiva hälsan i förordningarna om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar (CLP), kvicksilver och kvicksilverföreningar, bly och blyföreningar, mitotiska hämmare, kolmonoxid, kemiska faktorer som konstaterats vara farliga för hälsan när de tränger in i huden; 4) Särskilda arbetsförhållanden, såsom underjordiskt arbete och svetsning.  

I den nationella försäkringslagen föreskrivs det också om en särskild graviditetspenning (svangerskapspenger) Folketrygdloven. Part V. Benefits related to life course and family situation. Chapter 14. Benefits in connection with pregnancy, childbirth and adoption. I. Maternity benefit. . Enligt lagen har arbetstagaren rätt till särskild graviditetspenning om arbetstagaren enligt lag eller förordning förbjuds att utföra sitt arbete på grund av graviditet, och arbetsgivaren inte kan förflytta arbetstagaren till andra lämpliga arbetsuppgifter. Om arbetsgivaren kan förflytta arbetstagaren till andra arbetsuppgifter eller anpassa arbetsförhållandena så att arbetstagaren kan fortsätta att arbeta i sin ursprungliga heltidsanställning, uppstår inte rätt till särskild graviditetspenning.  

Särskild graviditetspenning beviljas av den norska arbets- och välfärdsförvaltningen (Arbeids- og velferdsetaten, dvs. Nav) Se Nav. Svangerskapspenger. https://www.nav.no/svangerskapspenger . Flera förutsättningar måste uppfyllas för att särskild graviditetspenning ska kunna beviljas: 1) arbetet kan skada det ofödda barnet, 2) den gravida arbetar med uppgifter som kan medföra en risk/fara för fostret, 3) den gravida arbetstagaren har arbetat sammanhängande i minst fyra veckor innan arbetstagaren blivit tvungen att tillfälligt avstå från sitt arbete, 4) den gravida arbetstagaren har haft en årsinkomst på minst 62 014 norska kronor (5 399,19 euro) innan arbetstagaren blivit tvungen att tillfälligt avstå från sitt arbete, 5) frånvaron under graviditeten har orsakat ett inkomstbortfall, 6) den gravida arbetstagaren omfattas av det norska nationella försäkringssystemet. https://www.nav.no/svangerskapspenger#hvem-har-rett 

Särskild graviditetspenning kan beviljas från den dag då den gravida arbetstagaren måste avstå från sitt arbete. Särskild graviditetspenning kan betalas tills det är tre veckor kvar till den beräknade nedkomsten.  

År 2024 fick sammanlagt 8 674 kvinnor i Norge särskild graviditetspenning. Antalet mottagare av särskild graviditetspenning har ökat stadigt i Norge under de senaste tio åren. Jämfört med 2015 finns det i nuläget nästan 50 procent fler mottagare. Se tabellen nedan. Svangerskapspenger desember 2024. Alder, antall. https://www.nav.no/no/nav-og-samfunn/statistikk/familie-statistikk/tabeller/svangerskapspenger-desember-2024.alder-antall 

5.1.1.3  Danmark

I Danmark finns det bestämmelser om föräldraledigheter i lagen om rätt till föräldraledighet och dagpenning vid barnafödsel (Bekendtgørelse af lov om ret til orlov og dagpenge ved barsel (Barselsloven)) Bekendtgørelse af lov om ret til orlov og dagpenge ved barsel (Barselsloven). https://www.retsinformation.dk/eli/lta/2024/184 , i hälsovårdslagen (Bekendtgørelse af sundhedsloven) och i lagen om rättsförhållandet mellan arbetsgivare och löntagare (Bekendtgørelse af lov om retsforholdet mellem arbejdsgivere og funktionærer (Funktionærloven).  

I Danmark har båda föräldrarna rätt till föräldraledighet (orlov) i sammanlagt 52 veckor per barn. Mamman har rätt till 28 veckor ledighet, och 15 veckor av dessa är kvoterade för henne. Fyra veckor av dessa ska tas ut innan barnet föds. Pappan har rätt till 24 veckor ledighet, av vilka 11 veckor är kvoterade för honom. Av de kvoterade föräldraledigheterna för vardera föräldern ska två veckor tas ut efter att barnet har fötts, och nio veckor kan tas ut när som helst innan barnet fyller ett år. Till övriga delar kan den ena föräldern överföra dagar till den andra föräldern. Båda föräldrarna kan vara föräldralediga samtidigt. Kauhanen, Nyyssölä (2025). Selvitys vanhemmuuden kustannusten tasaisemmasta jakautumises-ta. Labore. https://labore.fi/julkaisu/selvitys-vanhemmuuden-kustannusten-tasaisemmasta-jakautumisesta/ 

I en förordning (Bekendtgørelse om arbejdets udførelse) Bekendtgørelse om arbejdets udførelse. https://www.retsinformation.dk/eli/lta/2023/1839 behandlas anpassning av arbetsuppgifterna för gravida arbetstagare och arbetstagare som ammar, och där nämns en situation i vilken en person inte kan förflyttas till andra uppgifter. Se § 8, 12. Det nämns dock inget om ersättning i en sådan situation. Danska arbetarskyddsförvaltningen (Arbejdstilsynet) har dessutom publicerat en icke-bindande anvisning Gravides og ammendes arbejdsmiljø. https://at.dk/regler/at-vejledninger/gravides-ammendes-arbejdsmiljoe-a-1-8 , där riskfaktorerna i anslutning till graviditet och amning har preciserats och anvisningar ges om riskfaktorer. I anvisningen rekommenderas det också att riskbedömningen alltid ska innefatta en allmän bedömning av riskerna i anslutning till graviditet och amning och att ett allmänt graviditetsprogram (policy) ska upprättas på förhand på basis av denna.  

Bestämmelser om gravida personers rätt till frånvaro och dagpenning (barseldagpenge) finns i en lag (barselsloven) Barselsloven. https://www.retsinformation.dk/eli/lta/2024/184 . Med stöd av 6 § i lagen har en kvinna rätt att avstå från att arbeta på grund av graviditet, när det är fyra veckor kvar till den beräknade nedkomsten. Den gravida har rätt att avstå från att arbeta före de sista fyra veckorna före den beräknade nedkomsten, 1) om en läkare bedömer att graviditetsförloppet medför en fara för kvinnans hälsa eller för fostret om hon fortsätter att arbeta (graviditeten har et sygeligt forløb) eller 2) om det är fråga om ett arbete av särskild art som medför en risk för fostret/graviditeten (arbejdets særlige karakter medfører risiko) eller om graviditeten förhindrar arbete på grund av särskilda bestämmelser (t.ex. bestämmelser om flygtrafik, arbete ombord på fartyg) och arbetsgivaren inte kan erbjuda annat lämpligt arbete.  

I lagens 20 § föreskrivs det om ersättning som ska betalas för frånvarotiden. Enligt paragrafen ska Udbetaling Danmark betala en dagpenning som beräknas enligt 9 kap. Udbetaling Danmark är en myndighet som ansvarar för förvaltningen, betalningen och övervakningen av flera offentliga förmåner i Danmark.  

De riskfaktorer som ligger till grund för ersättningen har inte definierats närmare i lagen. Lagen preciseras av bindande bestämmelser som utfärdas av ministeriet (Bekendtgørelse om ret til barselsdagpenge https://www.retsinformation.dk/eli/lta/2018/843 samt Bekendtgørelse om ret til barselsdagpenge for forældre til et barn, der er født eller modtaget fra den 2. august 2022 https://www.retsinformation.dk/eli/lta/2024/1707 ). I bestämmelserna anges inte närmare vilka exponeringsfaktorer som berättigar till frånvaro och ersättning.  

I en icke-bindande vägledning (Vejledning om ret til orlov og dagpenge ved barsel https://www.retsinformation.dk/eli/retsinfo/2020/10065 ) konstateras det att en förutsättning för ersättning är att det inte är möjligt att eliminera riskfaktorerna eller omplacera arbetstagaren i andra uppgifter. Riskfaktorerna kan enligt vägledningen vara kemiska, fysiska eller biologiska, och de ska bedömas utifrån både sin art och sin grad. Punkt 3.1.2.3. Arbejdets særlige karakter medfører risiko for fosteret. 

5.1.1.4  Island

På Island föreskrivs det om föräldraledighetsförmåner i en lag om familjeledighet (Lög um fæðingar- og foreldraorlof https://www.althingi.is/lagas/nuna/2020144.html, engelsk översättning. https://www.government.is/library/04-Legislation/Act_on_Maternity_Paternity_Leave_and%20Parental_Leave_No_144_2020.pdf ). På Island är föräldraledigheten för bägge föräldrarna sex månader. Det är obligatoriskt för den gravida föräldern att ta ut två veckor av ledigheten genast efter att barnet har fötts, och före den beräknade nedkomsten är det möjligt med en månads ledighet. Föräldraledigheten ska ha utnyttjats senast när 24 månader har gått från det att barnet föddes. Systemet är flexibelt, eftersom det är möjligt att vara föräldraledig på deltid eller heltid, under en sammanhängande period eller i flera kortare perioder. Dessutom kan föräldrarna efter eget önskemål ta ut sin föräldraledighet samtidigt, delvis samtidigt eller turvis under hela den period då föräldraledighet är möjlig.  

På Island kan särskild graviditetsledighet beviljas om den gravida arbetstagaren inte kan garanteras en sund arbetsmiljö eller om arbetstagaren blir tvungen att avstå från sitt arbete tidigare än en månad för den beräknade nedkomsten av hälsomässiga skäl i anslutning till graviditeten. I 16 § i lagen om familjeledighet föreskrivs det att om det enligt en särskild bedömning anses att säkerheten för och hälsan hos en arbetstagare som är gravid, som nyligen fött barn eller som ammar äventyras, ska arbetsgivaren vidta behövliga åtgärder för att säkerställa arbetstagarens säkerhet genom att göra tillfälliga ändringar i arbetstagarens arbetsförhållanden och/eller arbetstiden. Om detta inte är möjligt av tekniska eller andra giltiga orsaker ska arbetsgivaren ge arbetstagaren andra uppgifter eller befria arbetstagaren från arbetet för en så lång tid som behövs för att garantera arbetstagarens säkerhet och hälsa. Arbetstagaren har rätt till förlängd föräldraledighet och betalningar från föräldraledighetsfonden för perioden i fråga. 

Om en gravid arbetstagare behöver beviljas ledighet med stöd av 16 § har arbetstagaren rätt till förlängd föräldraledighet och betalningar i förhållande till den arbetsmängd för vilken befrielse har beviljats.