sådana de lyder, 10 § i sistnämnda
lag och i lag 483/2001, 12 § delvis ändrad
i nämnda lag 1204/1996 samt i lagarna 723/2002
och 1365/2004, 29 a § i nämnda lag 483/2001,
35 § 2 mom. och 53 h § i nämnda lag 1204/1996,
38 § 1, 2 och 4 mom. i lag 1373/2003 och 60 § 1
mom. i nämnda lag 1365/2004, samt
10 §
Arbetsgivaren är fri från sin försäkringsplikt, tills
antalet arbetsdagar som han låtit utföra under
kalenderåret överstiger 12.
Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund svarar
för att ett olycksfall i arbete som har drabbat den som är
anställd hos en arbetsgivare som avses i 1 mom. ersätts
enligt denna lag. Olycksfallsförsäkringsanstalternas
Förbund har rätt att av arbetsgivaren återkräva
skadestånd som förbundet betalat, dock högst
83,75 euro per olycksfall.
12 §
En försäkringspliktig arbetsgivare skall själv upp
till ett belopp av 167,50 euro betala skadestånd för
varje olycksfall i arbete, om inte försäkringen
frivilligt har utsträckts till att omfatta också denna
skadeståndsskyldighet. I försäkringsbrevet
skall det alltid antecknas om arbetsgivaren har någon självrisk
eller inte. Arbetsgivaren skall betala detta skadestånd
utan dröjsmål efter det att försäkringsanstalten
genom ett beslut har ansett att olycksfallet skall ersättas enligt
denna lag.
Underlåter en arbetsgivare att betala ett i 1 mom.
avsett skadestånd eller uppstår det meningsskiljaktighet
om skadeståndets belopp, är den försäkringsanstalt
hos vilken arbetstagaren har försäkrats för
olycksfall i arbete skyldig att betala detta skadestånd
i enlighet med lagen. Försäkringsanstalten har
rätt att av arbetsgivaren återkräva skadestånd
som den har betalat på detta sätt.
29 a §
Utöver vad som i lagen om försäkringsbolag föreskrivs
om Försäkringsinspektionens rätt att förbjuda
försäkringsbolags fusion, delning, flyttning av
hemort och överlåtelse av försäkringsbestånd,
får Försäkringsinspektionen inte ge sitt
samtycke till fusion, delning eller flyttning av hemort eller överlåtelse
av försäkringsbestånd enligt denna lag
när det gäller ett finskt försäkringsbolag
som bedriver försäkring enligt denna lag, om en
sådan åtgärd väsentligt försvagar
de försäkrades skydd eller äventyrar
verksamhetsförutsättningarna för försäkringssystemet
enligt denna lag eller dess förmåga att klara sina
förpliktelser. När Försäkringsinspektionen ger
sitt samtycke kan den till samtycket foga villkor som tryggar att
förutsättningarna uppfylls.
Försäkringsinspektionen skall innan ett sådant ärende
som avses i 1 mom. avgörs vid behov begära utlåtande
av arbetsgivarnas, arbetstagarnas och tjänstemännens
mest centrala centralorganisationer om åtgärdens
inverkan på de allmänna förutsättningarna
för verkställandet av försäkringssystemet
enligt denna lag.
Det som bestäms i 1 och 2 mom. gäller i tilllämpliga
delar också förutsättningarna för
samtycke enligt 64—66 § i lagen om utländska
försäkringsbolag.
35 §
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Försäkringspremiernas kalkyleringsgrunder skall
vara sådana att försäkringspremierna
står i skälig proportion till de kostnader som
försäkringarna medför, med beaktande
av risken för olycksfall och yrkessjukdom i det arbete
som försäkras. Om försäkringspremien
eller de skadestånd som betalas med stöd av försäkringen är tillräckligt
höga, skall också försäkringstagarens
egen olycksstatistik beaktas när försäkringspremien
bestäms (specialtarifferad försäkring).
Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet
utfärdas närmare bestämmelser om klassificering
av risker och bestämmande av försäkringspremien
enligt hur farligt yrket eller arbetet är samt om hur försäkringstagarens
egen olycksstatistik skall beaktas när försäkringspremien
bestäms.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
35 b §
Arbetsinkomster som skall inräknas i det lönebelopp
som försäkringspremien grundar sig på är
den lön, resultatpremie eller något annat vederlag
som har betalats eller avtalats att betalas som ersättning
för arbete. Ett sådant vederlag anses som arbetsinkomst även
då det betalas till arbetstagaren av ett konkursbo, av
en sådan myndighet som enligt lönegarantilagen (866/1998)
ansvarar för lönegarantin eller av någon
annan betalare (ställföreträdande
betalare) i stället för av arbetsgivaren.
Till arbetsinkomsten räknas också sådant
vederlag för arbete som enligt avtal helt eller delvis
skall gottgöras i form av
1) betjäningsavgifter eller gåvor
av allmänheten, som beaktas till samma belopp som vid den senaste
verkställda beskattningen, om inte annan tillförlitlig
utredning om deras belopp presenteras,
2) dagpenning som betalas av en sjukkassa enligt lagen
om försäkringskassor (1164/1992) och
som arbetstagaren får i stället för lön
som betalas med stöd av lag, kollektivavtal eller något
annat avtal, eller
3) stöd för privat vård
enligt lagen om stöd för hemvård och
privat vård av barn (1128/1996), eller något
annat motsvarande stöd som betalas av staten eller kommunen.
Som sådant vederlag för arbete
som avses i 1 mom. anses bland annat inte
1) en personalförmån som tillhandahållits
av arbetsgivaren,
2) en ränteförmån för
ett lån som erhållits på grundval av
ett anställningsförhållande,
3) en förmån som innefattar rätten
att på grundval av ett anställningsförhållande
teckna aktier eller andelar i en sammanslutning till ett lägre
pris än det gängse, om förmånen
kan utnyttjas av en majoritet av de anställda,
4) en i 66 § i inkomstskattelagen (1535/1992) avsedd
förmån som uppkommer genom användning
av en anställningsoption, eller en prestation som är
baserad på ett anställningsförhållande
och som fastställs enligt förändringen
av värdet på bolagets aktier,
5) en premie som ges i form av sådana aktier
i arbetsgivarbolaget eller ett annat bolag som hör till
samma koncern eller en annan liknande ekonomisk sammanslutning som
arbetsgivarbolaget och som noteras på en fondbörs
som övervakas av myndigheterna eller i form av en placeringsdeposition
eller på annat motsvarande sätt, eller helt eller
delvis i form av pengar i stället för aktier,
förutsatt att värdet på en sådan
förmån som fås i form av en premie beror
på hur värdet av aktierna utvecklas under en period
på minst ett år efter att premien utlovats,
6) dagpenning eller någon annan ersättning för
kostnader för arbetsresor,
7) lön för väntetid enligt
2 kap. 14 § 1 mom. i arbetsavtalslagen (55/2001),
8) ersättning eller något annat skadestånd som
betalas med anledning av att ett arbetsavtal upphävts,
9) i personalfondslagen (814/1989) avsedda vinstpremieandelar
som har överförts till en personalfond eller lyfts
kontant, eller en fondandel som har lyfts ur personalfonden,
10) poster som med stöd av bolagsstämmans beslut
betalas till en arbetstagare i form av vinstutdelning eller som
kontant vinstpremie, förutsatt att den kontanta vinstpremien
betalas till hela personalen och att syftet inte är att
med hjälp av den ersätta det lönesystem
som fastställts i ett kollektivavtal eller arbetsavtal,
och att grunderna för beräkning av den kontanta vinstpremien överensstämmer
med 2 § 2 mom. i personalfondslagen
och att bolagets fria kapital är större än
det sammanlagda beloppet av den kontanta vinstpremie och den utdelning
som skall betalas till aktieägarna och vilka fastställs vid
bolagsstämman, och inte heller
11) en vinstandel eller utdelning som en delägare
i ett bolag har lyft.
I de situationer som avses i 2 mom. 10 punkten förutsätts
dessutom att ett avtal som är bindande för arbetsgivaren
inte har ingåtts beträffande betalningen av vinstpremie
och att ägarna vid bolagsstämman efter räkenskapsperiodens utgång
fattar ett bindande beslut om utbetalning av kontant vinstpremie
och att vinstpremierna betalas därefter. En tilläggsförutsättning är
att ärendet behandlas i enlighet med lagen om samarbete
inom företag (725/1978) eller på något annat
motsvarande sätt.
Närmare bestämmelser om de arbetsinkomster
som skall inräknas i det lönebelopp som ligger
till grund för försäkringspremien utfärdas vid
behov genom förordning av statsrådet.
När en arbetstagare från Finland sänds
utomlands för att arbeta eller när arbetstagaren
anställs utomlands så att han eller hon omfattas
av tillämpningsområdet för denna lag,
betraktas med avvikelse från vad som föreskrivs
i 1 och 2 mom. som arbetsinkomst den lön som borde betalas
i Finland för motsvarande arbete. Om motsvarande arbete
inte finns i Finland, betraktas den lön som annars kan
anses motsvara nämnda arbete som arbetsinkomst.
38 §
På en försenad försäkringspremie
enligt denna lag och en avgift enligt 36 § skall arbetsgivaren
för dröjsmålstiden betala årlig
dröjsmålsränta enligt räntefoten
i 4 § 1 mom. i räntelagen (633/1982).
En försäkringspremie som drivs in i utsökningsväg
höjs med 10 procent i ett för allt. När
en försäkringsanstalt lämnar en försäkringspremie
till utsökning kan försäkringsanstalten dock
i stället för förhöjningen på sin
fordran bära upp en ovan nämnd dröjsmålsränta.
En försäkringsanstalt får inte påföra
arbetsgivaren en försäkringspremie efter det att
fem år har förflutit från det att utjämningspremien
för försäkringsperioden förföll
till betalning. Arbetsgivarens försäkringspremie
som fastställts enligt denna lag och en på premien
för tiden för betalningsdröjsmål
beräknad dröjsmålsränta enligt
1 mom. och en förhöjning av försäkringspremien
får sökas ut utan dom eller beslut på det sätt
som bestäms i lagen om indrivning av skatter och avgifter
i utsökningsväg (367/1961). Verkställbara
på samma sätt är de skadestånd och
avgifter som arbetsgivaren skall betala enligt 10 § 2 mom.
samt 11 och 36 §.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
En försäkringsanstalt och Olycksfallsförsäkringsanstalternas
Förbund får inte påföra en arbetsgivare
eller en försäkringsanstalt en premie eller avgift
enligt denna lag som grundar sig på 10 § 2 mom.,
11 §, 12 § 2 mom., 38 b och 38 c § eller
41 b § 6 mom. eller någon annan därmed jämförbar
premie eller avgift när tio år har förflutit
från det att försäkringsanstalten eller Olycksfallsförsäkringsanstalternas
Förbund fick kännedom om grunden för
premie- eller betalningsplikten. Om inte något annat bestäms
i denna lag, skall en sådan premie eller avgift uppbäras
inom fem år från ingången av året
efter det år då premien eller avgiften fastställdes.
41 f §
Försäkringsanstalten skall förvara
de handlingar som ansluter sig till ordnandet av försäkringsskydd
enligt denna lag eller ett skadeståndsärende på det
sätt som föreskrivs i arkivlagen (831/1994).
Om arkivverket inte har bestämt att handlingar skall förvaras
varaktigt, skall försäkringsanstalten förvara
handlingar och uppgifter enligt följande:
1) försäkringsansökan, försäkringsbrev,
anmälan om uppsägning av försäkring
och andra motsvarande handlingar och uppgifter om en försäkrings
början, giltighet och upphörande, anmälan
om olycksfall, utlåtanden, intyg, ställningstaganden
och undersökningsresultat av en yrkesutbildad person inom
hälso- och sjukvården beträffande den
skadades hälsotillstånd, behov av hjälp,
arbets- och funktionsförmåga, rehabilitering
och död, uppgifter om den skadades och hans eller hennes
förmånstagares inkomster, försäkringsanstaltens
beslut om försäkring och skadestånd samt
andra jämförbara handlingar och uppgifter som
gäller förhållandena under vilka olyckan
inträffat, rätt till skadestånd, skadestånd
och skadeståndets upphörande i minst 100 år,
2) handlingar om sökande av ändring
enligt denna lag i minst 50 år, om de inte enligt 1 punkten
skall förvaras under en längre tid,
3) handlingar och uppgifter om ägandeförhållanden
i försäkringstagarens företagsverksamhet,
försäkringstagarens inkomster som inverkar på den årliga
arbetsinkomsten vid försäkring enligt 57 §,
löner som försäkringstagaren betalar till
arbetstagarna och som behövs för fastställande
av försäkringspremien, försäkringstagarens
olycksstatistik och andra grunder för bestämmandet
av försäkringspremien, uppbörden av försäkringspremier,
förbud att utbetala skadestånd samt försäkringsanstaltens
regressrätt i minst 10 år,
4) övriga handlingar som gäller verkställandet
av denna lag i minst sex år.
Förvaringstiden för handlingar och uppgifter som
gäller skadestånd enligt denna lag börjar från
och med att anmälan om olycksfallet har inkommit till försäkringsanstalten
eller att ärendet anhängiggjorts på något
annat sätt vid försäkringsanstalten.
Förvaringstiden för en handling eller uppgift
som ansluter sig till en försäkring som tecknats
enligt denna lag börjar från och med att handlingen
eller uppgiften inkommit till försäkringsanstalten.
Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet
kan föreskrivas om en sådan metod för
lagringen av handlingar och uppgifter som bevarar sakinnehållet
i handlingarna och uppgifterna på ett tillförlitligt
sätt. Om inte något annat visas, anses handlingar
och uppgifter som lagrats på detta sätt motsvara
de ursprungliga.
53 h §
Vad detta kapitel föreskriver om försäkringsanstaltens
beslut gäller i tillämpliga delar beslut som Olycksfallsförsäkringsanstalternas
Förbund meddelar med stöd av denna lag. Försäkringsanstalten
får dock inte söka ändring genom besvär
i ett beslut som Olycksfallsförsäkringsanstalternas
Förbund eller en besvärsinstans har meddelat med
stöd av 41 b § 1—5 mom.
60 §
De belopp som avses i 10 § 2 mom., 11 §, 12 § 1
mom., 28 § 6 mom., 35 a §, 53 § 5 mom.
och 60 a § 4 mom. justeras kalenderårsvis
med den lönekoefficient som anges i 7 b § i lagen
om pension för arbetstagare, och de belopp som avses i 16 § 3 mom., 20 § 2—4
mom. och 20 a § 2—4 mom.
justeras kalenderårsvis med det arbetspensionsindex som
anges i 9 § i lagen om pension för arbetstagare.
De justerade beloppen avrundas så att de i 20 § 2—4
mom., 20 a § 2—4 mom. och 60 a § 4
mom. angivna beloppen avrundas till närmaste cent, de i
10 § 2 mom., 12 § 1 mom. och 35 a § angivna
beloppen avrundas till närmaste hela euro samt de i 11 §,
16 § 3 mom., 28 § 6 mom. och 53 § 5
mom. angivna beloppen avrundas till närmaste hela tio euro.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
_______________
Denna lag träder i kraft den
20 .
Vid tillämpningen av denna lag motsvarar de i 10 § 2
mom. och 12 § 1 mom. angivna beloppen indexnivån år
2004.