1 §
Lagens syfte
Syftet med denna lag är att öka arbetstagarnas
motivation och arbetshälsa med hjälp av kortvarig
frånvaro från arbetet och samtidigt skapa bättre
sysselsättningsförutsättningar för arbetslösa
arbetssökande genom att erbjuda dem tidsbundna arbetserfarenheter.
2 §
Tillämpningsområde
Denna lag tillämpas på heltidsanställda
och på anställda, vilkas arbetstid överstiger 75 procent
av arbetstiden för en heltidsanställd i branschen.
Denna lag tillämpas också på dem som är
anställda i tjänsteförhållande
eller därmed jämförbar anställning
hos staten, kommunerna och andra offentligrättsliga samfund.
I denna lag avses med arbetsgivare också samfund enligt
1 mom.
Denna lag tillämpas emellertid inte på en
sådan person som betraktas som företagare enligt 1 kap.
6 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa ( /2002)
och som genom sitt arbete i företaget inte har rätt
till arbetslöshetsförmån.
3 §
Definitioner
Med alterneringsledighet avses ett arrangemang genom
vilket en anställd, i överensstämmelse
med ett alterneringsavtal som han eller hon ingått med
sin arbetsgivare, för viss tid befrias från de
uppgifter som hör till anställningen och arbetsgivaren
samtidigt, för motsvarande tid, förbinder sig
att anställa en person som är arbetslös
arbetssökande vid en arbetskraftsbyrå.
Med den alterneringslediga avses i denna lag den som
tar ut alterneringsledighet och med vikarie den arbetslösa
arbetssökande vid en arbetskraftsbyrå som har
anställts för den tid alterneringsledigheten varar.
4 §
Arbetshistoria som villkor för alterneringsledighet
Ett villkor för alterneringsledighet är att
den anställda innan alterneringsledigheten börjar sammanlagt
i minst tio år har utfört arbete som ger rätt
till i 8 § 4 mom. lagen om pension för
arbetstagare (395/1961) avsedd grundpension eller annan
jämförbar pension som grundar sig på arbets-
eller tjänsteförhållande. När
tiden beräknas tillgodoräknas också arbete
som den anställda har utfört innan han eller hon
har fyllt 23 år. Om den anställda redan tidigare
har använt sig av möjligheten att ta ut alterneringsledighet, skall
den anställda utföra ovan avsett arbete fem år
från utgången av den tidigare alterneringsledigheten.
Som med tid i arbete jämställd tid beaktas
den tid under vilken den anställda har fått moderskaps-,
särskild moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning
eller specialvårdspenning enligt sjukförsäkringslagen
(364/1963) men inte tjänat in sådan pension
som avses i 1 mom. Som jämställd tid beaktas även
den tid som den anställda varit vårdledig enligt
lag eller arbets- eller tjänstekollektivavtal eller fullgjort
beväringstjänst eller civiltjänst. Av
tiden kan högst en fjärdedel vara sådan
jämställd tid som avses ovan.
5 §
Tid i arbetet som villkor för alterneringsledighet
Ett villkor för alterneringsledighet är att
den alterneringslediga omedelbart innan alterneringsledigheten börjar
har varit i sådant arbete som avses i 2 § hos
och stått i anställningsförhållande
till samma arbetsgivare i minst ett år utan avbrott. Tidsperioden
om ett år kan omfatta en oavlönad frånvaro
om sammanlagt högst 30 kalenderdagar, förutsatt
att den alterneringslediga under de tretton senaste månaderna
har arbetat hos samma arbetsgivare i minst tolv månader. Frånvaro
på grund av sjukdom eller olycksfall jämställs
med tid i arbete när denna bestämmelse tillämpas.
Då den tid i arbetet som avses i 1 mom. räknas
ut beaktas även den tid som den alterneringslediga har
stått i anställningsförhållande
till en i 1 kap. 10 § arbetsavtalslagen (55/2001)
avsedd överlåtare av rörelse eller till
ett offentligrättsligt samfund som är föremål
för en omorganisering som kan jämställas
med överlåtelse.
6 §
Alterneringsledighetens längd
Alterneringsledigheten varar minst 90 kalenderdagar utan avbrott
och sammanlagt högst 359 kalenderdagar.
7 §
Periodisering av alterneringsledighet och förlängning
av avtalad alterneringsledighet
I alterneringsavtalet skall överenskommas om periodisering
av alterneringsledigheten innan den börjar. Varje period
skall omfatta minst 90 kalenderdagar.
Vid förändrade förhållanden
för den alterneringslediga eller dennes familj eller av
andra motsvarande särskilda skäl kan en överenskommelse
om periodisering eller förlängning av en redan
avtalad alterneringsledighet träffas senare, dock innan
alterneringsledigheten avslutas och senast två månader
innan en ny period börjar. Perioderna får inte
sammanlagt överskrida den maximala längden för
alterneringsledigheten.
8 §
Alterneringsavtal
Arbetsgivaren skall med den alterneringslediga ingå ett
skriftligt alterneringsavtal i vilket arbetsgivaren förbinder
sig att anställa en vikarie. Avtalet samt ett arbetsavtal
eller någon annan tillförlitlig utredning om att
en vikarie har anställts för tiden för
alterneringsledigheten skall lämnas till arbetskraftsbyrån
innan alterneringsledigheten börjar. En motsvarande utredning skall
lämnas till arbetskraftsbyrån då alterneringsledigheten
periodiseras eller förlängs på det sätt
som avses i 7 § 2 mom.
9 §
Vikarier
När en vikarie anställs skall företräde
ges i 1 kap. 7 § 1 mom. 4 punkten lagen om offentlig arbetskraftsservice
(
/2002) avsedda unga personer eller
i 1 kap. 7 § 1 mom. 5 punkten avsedda långtidsarbetslösa
eller personer som nyligen avlagt högskole- eller yrkesexamen
som är arbetslösa arbetssökande vid en
arbetskraftsbyrå och som bedöms ha tillräcklig
yrkesskicklighet för uppgiften. Bedömningen skall
göras av arbetskraftsmyndigheten och arbetsgivaren i samarbete.
Om det inte finns en ovan avsedd lämplig arbetslös
arbetssökande för uppgiften, skall som alterneringsvikarie
i mån av möjlighet anställas den vars
behov av arbete är störst och vars sysselsättningsförutsättningar
kan bedömas öka genom ett arbete för
viss tid.
Arbetstiden för vikarien skall vara minst lika lång
som den ordinarie arbetstiden för den alterneringslediga.
Om någon som är deltidsanställd hos arbetsgivaren
såsom arbetslös arbetssökande vid en
arbetskraftsbyrå söker heltidsarbete och anställs
han eller hon för det arbete som blivit ledigt på grund
av alterneringsledigheten, kan alterneringsledigheten utan hinder
av 2 kap. 5 § arbetsavtalslagen ordnas så att
en arbetslös arbetssökande vid arbetskraftsbyrån
anställs för det arbete som på detta
sätt blir ledigt. Den sammantagna arbetstiden för
dessa anställda skall då vara minst lika lång
som den ordinarie arbetstiden för den alterneringslediga.
10 §
Avbrytande av alterneringsledigheten
Arbetsgivaren och den alterneringslediga skall avtala om förtida
avslutande av alterneringsledigheten.
Alterneringsledigheten anses ha avslutats om den alterneringslediga
har rätt till moderskaps-, särskild moderskaps-,
faderskaps- eller föräldrapenning enligt sjukförsäkringslagen
eller har beviljats ledighet för havandeskap och barnsbörd eller
för vård av barn eller får specialvårdspenning. Om
rättigheten eller ledigheten dock varar högst
12 vardagar, anses alterneringsledigheten vara avbruten under denna
tid.
11 §
Verkningar av att vikariens anställning upphör
Om vikariens anställning upphör
före utgången av alterneringsledigheten, skall
anställningens upphörande inte anses stå i
strid med alterneringsavtalet i det fall att
1) arbetsgivaren utan dröjsmål och
senast inom två månader från det att
vikariens anställning upphörde anställer
en i 9 § avsedd vikarie i stället, eller
2) arbetskraftsbyrån inte kan anvisa någon som är
lämplig som vikarie i stället för den
tidigare.
12 §
Den alterneringsledigas rätt att återgå till
sitt tidigare arbete
Efter alterneringsledighetens slut har den alterneringslediga
rätt att i första hand återgå till sitt
tidigare arbete. Om detta inte är möjligt skall den
alterneringslediga erbjudas ett arbete som motsvarar det tidigare
arbetet och som överensstämmer med arbetsavtalet
eller anställningen, och om inte heller detta är
möjligt, något annat arbete som överensstämmer
med avtalet.
13 §
Rätt till alterneringsersättning
Den alterneringslediga har rätt till alterneringsersättning
för den tid alterneringsledigheten varar.
Rätten till alterneringsersättning kvarstår
enligt avtalet också i det fall att vikariens anställning
upphör före utgången av alterneringsledigheten.
14 §
Begränsningar i rätten till ersättning
Den alterneringslediga har inte rätt till
alterneringsersättning för den tid han eller hon
1) av sin i 2 § avsedda arbetsgivare får
lön eller semesterlön eller andra ersättningar
eller vederlag vilka den alterneringslediga kan ta ut i ledig tid,
2) fullgör beväringstjänst
eller frivillig militärtjänst för kvinnor
eller civiltjänst,
3) avtjänar frihetsstraff i en straffanstalt,
4) är heltidsanställd över
två veckor hos någon annan arbetsgivare än
den som avses i 2 §,
5) bedriver sådan företagsverksamhet
som huvudsyssla som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa,
eller
6) får en förmån som avses
i 3 kap. 3 § 1 mom. eller 4 § 2
mom. 1—3, 5 eller 6 punkten lagen om utkomstskydd för
arbetslösa.
Som lön enligt 1 mom. 1 punkten anses inte utbildning
som arbetsgivaren bekostar, om förmånen inte betraktas
som skattepliktig inkomst för den anställda, och
inte heller de naturaförmåner som enligt alterneringsavtalet
erhålls även under alterneringsledigheten.
15 §
Alterneringsersättningens storlek
Alterneringsersättningens fulla belopp är 70 procent
av den arbetslöshetsdagpenning som personen, om han eller
hon var arbetslös, skulle ha rätt till enligt
5 kap. 2—5 § samt 6 kap. 1, 2 och
4 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Ersättningens belopp är 80 procent om den alterneringslediga
har minst 25 år arbetshistoria enligt 4 § innan
alterneringsledigheten börjar. När alterneringsersättningen
fastställs beaktas inte barnförförhöjning
enligt 6 kap. 6 § lagen om utkomstskydd för
arbetslösa.
När den i 1 mom. avsedda arbetslöshetsdagpenningen
fastställs skall vad som i 4 kap. 1—5 samt 7 och
8 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa
bestäms om arbetslöshetsdagpenning tillämpas
på lagstadgad förmån, lön och
annan arbetsinkomst som den alterneringslediga får under
alterneringsledigheten. Alterneringsersättningens belopp
påverkas emellertid inte av sådana andra ersättningar
eller vederlag som intjänats före alterneringsledigheten
och som betalas ut under ledigheten och för vilka den alterneringslediga
inte får motsvarande fritid och inte heller av sådana
naturaförmåner som inte medräknas i löneinkomsterna
och som enligt alterneringsavtalet erhålls även
under alterneringsledigheten.
Utan hinder av vad som i 6 kap. 4 § lagen om utkomstskydd
för arbetslösa och med stöd av den bestäms
om fastställande av lön som läggs till
grund för inkomstrelaterad dagpenning skall, när
den löneinkomst som skall anses som stabiliserad fastställs,
löneinkomsterna för de 52 veckor som föregår
alterneringsledigheten beaktas, dock så att de naturaförmåner
som enligt alterneringsavtalet erhålls även under
alterneringsledigheten inte medräknas i löneinkomsterna.
16 §
Ansökan om alterneringsersättning
Alterneringsersättning skall sökas hos Folkpensionsanstalten
eller behörig arbetslöshetskassa.
17 §
Arbetskraftspolitiskt utlåtande
Arbetskraftsbyrån eller arbetskraftskommissionen lämnar
ett för Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassan
bindande utlåtande om de förutsättningar
för alterneringsersättning som avses i 5—8 §,
9 § 2 mom., 11 § och 14 § 1 mom.
5 punkten samt om de förutsättningar för återkrav
som avses i 19 § 1 mom.
Om inte annat följer av denna lag skall på det arbetskraftspolitiska
utlåtandet tillämpas vad som föreskrivs
i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och med
stöd av den.
18 §
Anmälningsskyldighet
Arbetsgivaren skall utan dröjsmål underrätta arbetskraftsbyrån
om anställandet av en vikarie för den tid alterneringsledigheten
varar samt om väsentliga ändringar i dennas anställning.
19 §
Återkrav av alterneringsersättning
Är det på grund av omständigheter
som hänför sig till alterneringsarrangemanget
uppenbart att avsikten inte har varit att genomföra arbetsalternering
enligt denna lag, skall alterneringsersättningen återkrävas,
om återkrav inte skall anses uppenbart oskäligt.
Har alterneringsersättning annars betalts utan grund
eller till ett för stort belopp, skall den överbetalda
ersättningen återkrävas. Återkravet kan
frångås helt eller delvis, om detta anses skäligt
och det att ersättningen betalades utan grund inte berodde
på svikligt förfarande eller grovt oaktsamhet
från den alterneringsledigas sida eller om det belopp som
betalts utan grund är litet.
Vid återkrav av ersättning iakttas i tillämpliga
delar vad som i 11 kap. 10 § 3 och 4 mom. lagen
om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs om återkrav
av arbetslöshetsdagpenning.
Om en alterneringsledig har fått alterneringsersättning
för samma tid för vilken han eller hon retroaktivt
beviljas dagpenning enligt sjukförsäkringslagen,
dagpenning eller olycksfallspension enligt lagen om olycksfallsförsäkring (608/1948)
eller sådan förmån som avses i 11 kap.
14 § 1 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa,
får Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan återkräva
det belopp som betalts utan grund för denna tid från
den förmån som skall betalas retroaktivt. Om återkrav
gäller dessutom i tillämpliga delar 11 kap. 14 § 2
mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
20 §
Sökande av ändring
Den som är missnöjd med Folkpensionsanstaltens
eller arbetslöshetskassans beslut om alterneringsersättning
får söka ändring i det hos arbetslöshetsnämnden
genom skriftliga besvär senast den trettionde dagen efter
den dag då han eller hon fick del av beslutet.
Den som är missnöjd med arbetslöshetsnämndens
beslut får söka ändring i det hos försäkringsdomstolen
genom skriftliga besvär senast den trettionde dagen efter
den dag då ändringssökanden fick del
av beslutet.
Ändringssökanden anses ha fått del
av ett beslut som avses i 1 och 2 mom. den sjunde dagen efter att
beslutet postades under den adress han eller hon uppgett, om inte
något annat visas.
I ett utlåtande som avses i 17 § får ändring inte
sökas genom besvär.
21 §
Tillämpning av lagen om utkomstskydd för arbetslösa
och lagen om arbetslöshetskassor
Om inte något annat bestäms i denna lag skall lagen
om utkomstskydd för arbetslösa och lagen om arbetslöshetskassor
(603/1984) tillämpas i fråga om ansökan
om alterneringsersättning, avslag på grund av
för sent inlämnad ansökan, betalningssätt,
tillfälligt avbrott i betalningen eller betalning till
lägre belopp, antalet förmånsdagar per
vecka, beslut om alterneringsersättning, undanröjande
av beslut och självrättelse, skyldighet att lämna
uppgifter, rätt att få uppgifter och utmätningsmans
rätt till information, erhållande och utlämnande
av uppgifter samt arbetslöshetsnämnden.
Vad som i lagen om utkomstskydd för arbetslösa
bestäms om utmätning av grunddagpenning gäller även
för alterneringsersättning som beviljas på basis
av grunddagpenningen enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
22 §
Finansiering
De kostnader som alterneringsersättningen orsakar arbetslöshetskassorna
och Folkpensionsanstalten finansieras med iakttagande av vad lagen
om finansiering av arbetslöshetsförmåner
(555/1998) och 14 kap. 3 § lagen om utkomstskydd
för arbetslösa föreskriver om arbetslöshetsdagpenning.
23 §
Verkställande organ
Verkställigheten av alterneringsledigheten leds, styrs
och utvecklas av arbetsministeriet såsom högsta
myndighet. Lagen om utkomstskydd för arbetslösa
och lagen om arbetslöshetskassor tillämpas på Folkpensionsanstaltens
och arbetslöshetskassornas övervakning.
24 §
Tillsyn
Arbetskrafts- och arbetarskyddsmyndigheterna övervakar
i samarbete iakttagandet av denna lag.
25 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003 och gäller
till den 31 december 2007.
Denna lag tillämpas på alterneringsledigheter för
vilka alterneringsavtal ingås medan lagen är i kraft
och som tas ut före den 31 december 2008.
Åtgärder som verkställigheten av
lagen förutsätter får vidtas innan lagen
träder i kraft.
26 §
Övergångsbestämmelser
På alterneringsavtal som ingåtts före
denna lags ikraftträdande tillämpas lagen om försök med
alterneringsledighet (1663/1995).
Vid beräkning av arbetshistoria enligt 4 § och tid
i arbetet enligt 5 § beaktas även tiden före denna
lags ikraftträdande. I denna lags 4 § avsedd arbetshistoria
om fem år som villkor för alterneringsledighet
då någon är alterneringsledig på nytt
tillämpas även på alterneringsledigheter som
upphör medan denna lag är i kraft.
Om det i någon annan lag eller i bestämmelser
som utfärdats med stöd av den hänvisas
till lagen om försök med alterneringsledighet,
skall hänvisningen anses avse denna lag, om inte något
annat följer av denna lag.