1 §
Skattelättnad
Ett aktiebolag som är allmänt skattskyldigt
i Finland och som hyr ut bostäder befrias från
inkomstskatt i enlighet med vad som bestäms i denna lag.
2 §
Villkor för beviljande av skattefrihet
Skattefrihet enligt denna lag beviljas på ansökan
ett bolag som avses i 1 §, om
1) bolaget inte bedriver annan verksamhet än uthyrning
av utrymmen som bolaget äger eller förfogar över
med stöd av aktieinnehav, sedvanlig disponents- och underhållsverksamhet
i anslutning till uthyrningsverksamheten, byggherreverksamhet för
egen räkning samt sådan medelsförvaltning
som verksamheten i fråga kräver,
2) minst 80 procent av tillgångarna enligt
bolagets balansräkning vid utgången av det föregående
skatteåret utgörs av fastigheter som huvudsakligen är
i varaktigt bostadsbruk, aktier i bostadsaktiebolag eller aktier
som berättigar till besittning av en bostadslägenhet
i något annat ömsesidigt fastighetsaktiebolag
vars verksamhet enbart består av att äga och besitta
fastigheter och byggnader som hör till fastigheterna,
3) bolaget inte äger några tillgångar
utöver dem som krävs för den verksamhet
som avses i 1 punkten eller utöver sådana
investeringstillgångar som avses i 15 § 2 mom.
3—6 punkten i lagen om fastighetsfonder (1173/1997),
4) det främmande kapitalets belopp inte överskrider
80 procent av balansomslutningen i bolagets koncernbokslut som avses
i 18 § 2 mom. eller, om bolaget inte
ska upprätta ett koncernbokslut, i bolagets bokslut,
5) varje enskild delägare äger mindre än
tio procent av bolagets aktiekapital, och
6) lagen om fastighetsfonder tillämpas på bolaget.
En fastighet anses vara huvudsakligen i bostadsbruk om bostadslägenheterna
utgör minst 50 procent av den sammanlagda lägenhetsytan för
de byggnader som hör till fastigheten. En obebyggd tomt
som angetts som bostadstomt i detaljplanen anses likaså vara
huvudsakligen i bostadsbruk.
Det som i 1 mom. 2 punkten bestäms om bostadsaktiebolag
och ömsesidiga fastighetsaktiebolag tillämpas
också på motsvarande bolag och sammanslutningar
med hemvist i en annan stat som hör till Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet.
3 §
Skattefrihetens början och upphörande
Skattefriheten börjar vid ingången av det skatteår
som inleds efter att ansökan har lämnats in.
På begäran av bolaget börjar
skattefriheten vid ingången av det skatteår under
vilket ansökan har lämnats in, om
1) villkoren för beviljande av skattefrihet
har varit uppfyllda vid utgången av det skatteår
som föregår ansökan, eller
2) bolaget har bildats för att bedriva sådan verksamhet
som avses i denna lag eller till följd av delning eller
fusion har uppkommit under det skatteår då ansökan
har lämnats in och om villkoren för skattefrihet är
uppfyllda vid utgången av det skatteår under vilket
ansökan har lämnats in.
Skattefriheten upphör vid utgången av det skatteår
under vilket beslutet om återkallelse av skattefriheten
har fattats. Om återkallelsebeslutet har fördröjts
på grund av att bolaget inte har uppfyllt sin föreskrivna
anmälningsplikt, upphör skattefriheten vid utgången
av det år under vilket grunden för återkallelse
av skattefriheten har uppkommit.
Om de villkor för skattefrihet som föreskrivs
i 15 § 1 mom. inte uppfylls under det första skatteår
som hör till skattefrihetsperioden eller om skattefriheten
har beviljats på basis av felaktiga uppgifter som bolaget
har gett, återkallas skattefriheten retroaktivt från
och med ingången av det nämnda året.
4 §
Övergången till skattefrihet för
ett bolag som redan bedriver hyresverksamhet
När ett bolag som bedriver hyresverksamhet övergår
till att omfattas av skattefriheten räknas det sannolika överlåtelsepriset
för dess tillgångar som bolagets skattepliktiga
inkomst för det skatteår som föregår
skattefrihetens början. Det överlåtelsepris
som räknats som bolagets inkomst betraktas som tillgångarnas
anskaffningsutgift då skattefriheten börjar.
Om bolaget har en sådan bostadshusreservering som avses
i lagen om bostadshusreservering vid beskattningen (846/1986)
eller en sådan återanskaffningsreservering för
lokaliteter som avses i 43 § 2 mom. i lagen om beskattning
av inkomst av näringsverksamhet (360/1968) räknas dess
belopp också till bolagets inkomst för det skatteår
som föregår skattefrihetens början.
Av den skatt som påförs bolaget för
det skatteår som föregår skattefrihetens
början debiteras på bolagets begäran
i lika stora årliga betalningsposter under de följande
tre skatteåren ett belopp som motsvarar en mot samfundsskattesatsen
svarande del av skillnaden mellan det sannolika överlåtelsepriset
för bolagets tillgångar och den anskaffningsutgift
som inte har avskrivits vid beskattningen och av det belopp som räknats
som inkomst med stöd av 2 mom.
5 §
Kalkylmässiga avskrivningar under skattefrihetsperioden
På anskaffningsutgiften för nyttigheter som hör
till bolagets anläggningstillgångar görs
under skattefrihetsperioden varje skatteår sådana kalkylmässiga
avskrivningar som motsvarar det största belopp som kunde
ha avdragits vid inkomstbeskattningen.
6 §
Överlåtelse av bostadstillgångar
under skattefrihetsperioden
Om bolaget överlåter sådana tillgångar
som avses i 2 § 1 mom. 2 punkten och som bolaget har ägt
i mindre än fem år, eller om mindre än
tio år har förflutit efter att fastighetens, bostadsaktiebolagets
eller det ömsesidiga fastighetsaktiebolagets byggnader
togs i bruk, åläggs bolaget att betala ett belopp
som motsvarar 26 procent av skillnaden mellan överlåtelsepriset
och den anskaffningsutgift som inte har avskrivits vid beskattningen.
Beloppet debiteras oberoende av de nämnda tidsfristerna,
om en byggnad som hör till den överlåtna
fastigheten eller som ägs av bostadsaktiebolaget eller
det ömsesidiga fastighetsaktiebolaget har renoverats och
renoveringen har medfört utgifter som överstiger
30 procent av den anskaffningsutgift för fastighetens byggnader
som inte har avskrivits vid beskattningen och om överlåtelsen
sker innan fem år förflutit från det
att renoveringen slutfördes.
Om bolaget under skatteåret överlåter
tillgångar till ett värde som överskrider
tio procent av värdet på de tillgångar
som avses 2 § 1 mom. 2 punkten och som
bolaget ägde vid ingången av skatteåret,
frånsett de tillgångar som nämns i 1 mom.
i denna paragraf, åläggs bolaget för
den överstigande delen att betala ett belopp som motsvarar
26 procent av skillnaden mellan de tillgångar som överlåtits
under skatteåret och den anskaffningsutgift som beräknats
för dem enligt 5 § och som inte har avskrivits
vid beskattningen.
Den i 1 och 2 mom. avsedda anskaffningsutgift som inte har avskrivits
vid beskattningen beräknas i enlighet med 5 §.
7 §
Vinstutdelningskrav
Bolaget ska dela ut minst 90 procent av räkenskapsperiodens
vinst som vinstutdelning för skatteåret, om inte
något annat följer av de bestämmelser
i aktiebolagslagen (624/2006) som begränsar bolagets
vinstutdelning av orsaker som hör samman med beloppet av
bolagets eget kapital eller bolagets solvens. Till räkenskapsperiodens
vinst ska inte hänföras icke-realiserade värdeförändringar.
Bolaget får dock lämna högst 40 procent
av räkenskapsperiodens vinst outdelad för att
under de följande sju räkenskapsperioderna användas
för anskaffning av sådana tillgångar
som avses i 2 § 1 mom. 1 punkten.
Till den del det belopp av räkenskapsperiodens vinst
som med stöd av 2 mom. har lämnats outdelad inte
i enlighet med 2 mom. under de följande sju räkenskapsperioderna
har använts för anskaffning av sådana
fastigheter eller aktier i ett bostadsaktiebolag eller ömsesidigt
fastighetsbolag vars byggnader har tagits i bostadsbruk under de
tre år som föregår anskaffningen, åläggs
bolaget att betala ett belopp som motsvarar tio procent av den andel
som har lämnats outdelad med stöd av 2 mom.
Den del av det belopp som med stöd av 2 mom.
har lämnats outdelat och som inte senast under den sjunde
räkenskapsperioden har använts för anskaffning
av sådana tillgångar som avses i 2 § 1
mom. 2 punkten, ska delas ut som vinst för den nämnda
räkenskapsperioden, utöver det belopp
som ska delas ut enligt 1 och 2 mom., om inte något
annat följer av de bestämmelser i aktiebolagslagen
som nämns i 1 mom.
8 §
Beskattning av vinstutdelningen
Med avvikelse från vad som bestäms om beskattning
av vinstutdelning i inkomstskattelagen (1535/1992) och
i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet,
utgör bolagets vinstutdelning under skattefrihetsperioden
i sin helhet skattepliktig inkomst för mottagaren.
Om en delägares ägarandel motsvarar minst tio
procent av bolagets aktiekapital på vinstutdelningens avstämningsdag, ålägger
Skatteförvaltningen bolaget att betala en mot samfundsskattesatsen
svarande del av vinstutdelningen till utdelningsmottagaren.
9 §
Hyresinkomsternas minimiandel
Om hyresinkomsterna av bolagets bostadslägenheter som
avses i 2 § under skatteåret underskrider 80 procent
av bolagets alla inkomster, ålägger Skatteförvaltningen
bolaget att betala ett belopp som motsvarar 20 procent av det belopp med
vilket de nämnda hyresinkomsterna underskrider 80 procent
av bolagets alla inkomster. Till bolagets inkomster räknas
dock inte överlåtelsepriset för de tillgångar
som avses i 2 § 1 mom. 2 punkten.
10 §
Fusion och delning
Bolaget anses inte bli upplöst vid beskattningen om
bolaget på det sätt som avses i 52 a § i
lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet fusioneras
med ett annat bolag som har beviljats skattefrihet med stöd
av denna lag eller då två sådana bolag
fusioneras genom att bilda ett nytt bolag som beviljas skattefrihet.
Vid fusionen iakttas i tillämpliga delar 52 b
och 52 h § i lagen om beskattning av
inkomst av näringsverksamhet.
Bolaget anses inte bli upplöst vid beskattningen om
det delas i enlighet med 52 c § 1 mom.
i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet
och det bolag eller de bolag som uppkommer till följd av
delningen har beviljats skattefrihet med stöd av denna
lag eller beviljas skattefrihet under delningsåret. Vid
delningen iakttas i tillämpliga delar 52 c och
52 h § i lagen om beskattning av inkomst
av näringsverksamhet.
Det som bestäms i 52 b § i lagen om beskattning
av inkomst av näringsverksamhet tillämpas inte,
om ett annat bolag än ett sådant som med stöd
av denna lag har beviljats skattefrihet fusioneras med
ett skattefritt bolag som avses i denna lag.
11 §
Upplösning av bolaget
När bolaget upplöses ska till inkomsterna
för bolagets sista skatteår hänföras
dess outdelade vinstmedel och de belopp som under skattefrihetsperioden
har överförts från vinstmedlen till posterna
för övrigt eget kapital. Dessutom tilllämpas
det som i 51 d § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet
bestäms om de belopp som hänförs till
det beskattningsbara överlåtelsepriset för
det bolag som upplöses.
Det som bestäms i 1 mom. tillämpas även
på andra fusioner och delningar än sådana
som avses i 10 § 1 och 2 mom.
12 §
Beskattning av bolaget efter att skattefriheten upphört
Till inkomsterna för skatteåret efter det
att skattefriheten upphört hänförs de
outdelade vinstmedel bolaget har vid utgången av det föregående
skatteåret och de belopp som under skattefrihetsperioden
har överförts från vinstmedlen till posterna
för övrigt eget kapital, minskade med vinstutdelningen
för det nämnda skatteåret.
Från och med ingången av skatteåret
efter det att skattefriheten upphört verkställs
bolagets beskattning med iakttagande av bestämmelserna om
inkomstbeskattning. Vid inkomstbeskattningen är det inte
möjligt att dra av sådana utgifter, räntor
eller förluster som hänför sig till skattefrihetsperioden
och som kunde ha dragits av vid bolagets beskattning under skattefrihetsperioden,
om bolaget då skulle ha beskattats med stöd av
bestämmelserna om inkomstbeskattning.
Bolagets vid beskattningen fastställda förluster
och outnyttjade gottgörelser för bolagsskatt som
bolaget hade då skattefriheten började får dras
av under skatteåren efter att bolagets skattefrihet har
upphört, i enlighet med vad som bestäms i inkomstskattelagen
och i lagen om upphävande av lagen om gottgörelse
för bolagsskatt (725/2004). De tidsfrister inom
vilka förlusterna ska dras av och gottgörelserna
utnyttjas löper också under skattefrihetsperioden.
Som en sådan utgiftsrest som avses i 30 § i
lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet betraktas
vid ingången av skatteåret efter att skattefriheten
upphört det sammanlagda belopp som de i 4 § avsedda
utgiftsresterna utgjorde när skattefriheten upphörde.
Som oavskriven anskaffningsutgift vid beskattningen av nyttigheter
som hör till anläggningstillgångarna betraktas
det belopp som beräknats enligt 5 §.
13 §
Ansökningsförfarandet
En ansökan om beviljande av skattelättnad ska
lämnas till Skatteförvaltningen före
utgången av det skatteår för vilket skattelättnad
söks.
Ansökan ska innefatta behövliga uppgifter och
handlingar som gäller bolagets verksamhet och som visar
att de villkor som föreskrivs för skattefrihet
i 2 § 1 mom. är uppfyllda. På begäran
av Skatteförvaltningen ska bolaget dessutom lämna
in övriga uppgifter och handlingar som behövs
för att ärendet ska kunna avgöras.
14 §
Godkännande av ansökan om skattefrihet
Skatteförvaltningen godkänner en ansökan om
skattefrihet, om de villkor som föreskrivs i 2 § 1 mom. är
uppfyllda. Ansökan godkänns dock inte om det är
uppenbart att de villkor för skattefrihet som föreskrivs
i 15 § 1 mom. inte kommer att uppfyllas under
det första skatteår som hör till skattefrihetsperioden.
15 §
Villkor för att skattefriheten ska vara gällande
För att skattefriheten ska vara gällande
förutsätts det, utöver att de villkor
som föreskrivs i 2 § 1 mom. 1—4
och 6 punkten är uppfyllda, att
1) bolaget delar ut åtminstone det belopp
som avses i 7 § som vinstutdelning för skatteåret,
2) bolagets aktier under skatteåret är
föremål för handel på en reglerad
marknad inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller
på ansökan av bolaget har blivit föremål
för multilateral handel inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
3) bolaget delar ut medel endast i form av vinstutdelning,
och att
4) bolaget och dess dotter- eller intressebolag som
avses 2 § 1 mom. 2 punkten inte är delaktiga i
affärstransaktioner eller arrangemang som uppenbart har
vidtagits i avsikt att undgå skatt.
Vad som bestäms i 1 mom. 2 punkten tillämpas
inte under de två första skatteåren av
bolagets skattefrihetsperiod, om bolaget framställer ett
skriftligt krav på detta senast före utgången av
det första skatteåret. Om kravet i 2
punkten inte uppfylls senast under det tredje skatteåret, iakttas
3 § 4 mom.
16 §
Återkallelse av skattefriheten
Skatteförvaltningen ska återkalla beslutet
om godkännande av en ansökan om skattefrihet,
om de villkor som föreskrivs i 2 § 1 mom.
1—4 och 6 punkten samt i 15 § 1 mom.
inte är uppfyllda.
Innan godkännandet återkallas ska bolaget ges
tillfälle att bli hört. Bolaget ska också ges tillfälle
att avhjälpa bristen inom en skälig tidsfrist
som Skatteförvaltningen fastställer, om det inte är
uppenbart att de villkor som avses i 1 mom. inte kommer
att uppfyllas.
Om bolagets förfarande har varit planmässigt eller
bolaget genom förfarandet har eftersträvat avsevärd
ekonomisk nytta, ska godkännandet återkallas trots
att bolaget har avhjälpt bristen. Bolaget kan då inte
på nytt beviljas skattefrihet.
17 §
Tillämpning av skattebestämmelser
Skatteförvaltningen kontrollerar årligen att
de villkor som föreskrivs i 2 § 2 mom. och 15 § 1 mom. är
uppfyllda och verkställer vid behov de debiteringar som
avses i 6—9 §.
På debitering av skatt, skattegranskning, ändring
av beskattningen, skatteförhöjning och samfundsränta
tillämpas lagen om beskattningsförfarande (1558/1995).
På uppbörd av debiterat belopp tillämpas
lagen om skatteuppbörd (609/2005).
På de belopp som med stöd av denna lag debiterats
för skattefrihetsperioden tillämpas det som bestäms
om inkomstskatt i lagen om offentlighet och sekretess i fråga
om beskattningsuppgifter (1346/1999).
Det debiterade beloppet betalas till staten.
18 §
Bolagets deklarationsskyldighet
Bolaget ska trots skattelättnaden lämna in
en skattedeklaration till Skatteförvaltningen, med iakttagande
av det som annanstans i skattelagstiftningen bestäms om
skyldigheten att deklarera för skattepliktig inkomst. Bolaget
ska samtidigt lämna en utredning att de villkor som i 2 § och
15 § 1 mom. föreskrivs för att skattefriheten ska
vara gällande har varit uppfyllda under skatteåret.
Skatteförvaltningen föreskriver närmare om
vilka uppgifter som är nödvändiga med
avseende på övervakningen.
Koncernbokslutet ska bifogas till skattedeklarationen. Koncernbokslutet
ska innehålla en sammanställning av boksluten
för alla de i bokföringslagen (1336/1997)
avsedda dotterbolag som nämns i 2 § 1 mom. 2 punkten.
Bolaget ska utan dröjsmål underrätta
Skatteförvaltningen om sådana förändringar
som är av betydelse med avseende på de villkor
som föreskrivs för att skattefrihet ska beviljas
eller för att skattefriheten ska vara gällande.
19 §
Förhandsavgörande
Skatteförvaltningen kan på skriftlig ansökan av
den skattskyldige meddela ett förhandsavgörande
om tillämpningen av denna lag.
I ansökan ska sökanden specificera den fråga
i vilken förhandsavgörande söks och lägga
fram den utredning som behövs för att ärendet
ska kunna avgöras.
Ett lagakraftvunnet förhandsavgörande ska
på yrkande av sökanden iakttas med bindande verkan
på det sätt som bestäms i förhandsavgörandet.
Ett ärende som gäller ett förhandsavgörande ska
behandlas skyndsamt vid Skatteförvaltningen, förvaltningsdomstolen
och högsta förvaltningsdomstolen.
20 §
Ändringssökande
I beslut som Skatteförvaltningen har fattat med stöd
av denna lag, frånsett beslut som avses i 2 mom.,
får ändring sökas i enlighet med lagen om
beskattningsförfarande.
I beslut som gäller godkännande av en ansökan
om skattefrihet eller återkallelse av godkännande
får ändring sökas genom besvär
hos Helsingfors förvaltningsdomstol i enlighet med förvaltningsprocesslagen
(586/1996). Besvären ska behandlas skyndsamt.
Besvär över ett förhandsavgörande
får anföras hos Helsingfors förvaltningsdomstol
av den skattskyldige eller av någon annan som har rätt att
söka ändring i förhandsavgörandet.
På ändringssökandet tillämpas
i övrigt det som i lagen om beskattningsförfarande
bestäms om sökande av ändring i beskattning.
Besvär ska anföras senast 30 dagar efter delfående
av beslutet. I ett beslut om att förhandsavgörande
inte meddelas får ändring inte sökas
genom besvär.
21 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms
genom förordning av statsrådet.
Lagen tillämpas första gången vid
beskattningen för det skatteår som inleds under år
2009.
Under skatteåren 2009—2012 ska den ägarandel
som avses i 2 § 1 mom. 5 punkten och 8 § 2 mom.
underskrida 30 procent av bolagets aktiekapital.