Allmänt

I propositionen föreslås det i enlighet med regeringsprogrammet för regeringen Orpo att åldersgränsen för eftervård inom barnskyddet enligt barnskyddslagen (417/2007) sänks med två år från nuvarande 25 år. Enligt propositionen ska ändringen träda i kraft den 1 januari 2024. Välfärdsområdets skyldighet att ordna eftervård upphör alltså i fortsättningen när den unga personen fyller 23 år. I enlighet med regeringsprogrammet eftersträvas genom sänkningen av åldersgränsen en besparing på 12 miljoner euro i statsfinanserna 2024 och en besparing på 24 miljoner euro från och med 2025. 

Dessutom föreslås det att lagen om småbarnspedagogik (540/2018) preciseras i fråga om skyldigheten att ordna småbarnspedagogik för barn som placerats med stöd av barnskyddslagen samt att det föreskrivs om kostnadsansvaret mellan kommunerna när barnets småbarnspedagogiska verksamhet ordnas någon annanstans än i barnets hemkommun. Propositionen innehåller också ändringar som korrigerar de fel av teknisk karaktär som kvarstod i barnskyddslagen i och med ikraftträdandet av vårdreformen. 

Social- och hälsovårdsutskottet ställer sig bakom propositionens mål att balansera de offentliga finanserna och förtydliga kommunernas organiseringsansvar och kostnadsansvar för småbarnspedagogiken för placerade barn och tillstyrker lagförslagen. Också kulturutskottet tillstyrker i sitt utlåtande (KuUU 8/2023 rd) de föreslagna ändringarna. 

Social- och hälsovårdsutskottet fäster dock i likhet med grundlagsutskottet (GrUU 12/2023 rd, stycke 12) uppmärksamhet vid att lagar bör stiftas med en generell strävan efter konsekvens och stabilitet. Åldersgränsen för eftervård inom barnskyddet höjdes från 21 till 25 år i samband med den ändring av barnskyddslagen som trädde i kraft den 1 januari 2020 (542/2019, RP 237/2018 rd) utifrån en lagmotion (LM 86/2019 rd). Enligt grundlagsutskottet kan det med tanke på god lagstiftningssed inte anses helt problemfritt att det föreslås en ändring av åldersgränsen för eftervård bara kort efter det att den föregående ändringslagen trädde i kraft. Social- och hälsovårdsutskottet konstaterar också att det på grund av att den nuvarande åldersgränsen för eftervården har varit i kraft i så kort tid inte finns några forskningsrön om dess effekter. 

Sänkningen av åldersgränsen för eftervård

Med eftervård avses det övergripande stöd som erbjuds ett barn eller en ung person efter det att en placering i vård utom hemmet eller i långvarig öppenvård har avslutats. Syftet med eftervården är att stödja barnets återvändande till hemmet efter placeringen och att hjälpa den unga personen att utveckla tillräckliga färdigheter för att börja ett självständigt liv. De unga som omfattas av eftervården är på grund av sin bakgrund utsatta. Genom stödåtgärder inom eftervården strävar man efter att de faktiskt ska få samma möjligheter som unga utan placeringsbakgrund. 

Rätten till eftervård är enligt barnskyddslagen en subjektiv rättighet, det vill säga välfärdsområdet ska på basis av det individuella behovet ordna eftervård för unga oberoende av budgetmedlens storlek. Eftervården består inte av ett separat tjänsteutbud, utan servicebehovet hos en ung person som omfattas av eftervården bedöms alltid individuellt och stödet ordnas enligt behov. En del unga klarar sig med hjälp av de grundläggande tjänsterna, en del behöver riktat särskilt stöd inom något delområde av livet och en del behöver krävande sektorsövergripande stöd. Jämfört med sina jämnåriga har de unga som får eftervård statistiskt sett betydligt fler traumatiska erfarenheter, psykiska utmaningar, missbruksproblem och även neuropsykiatriska utmaningar. De har likaså låg utbildningsnivå och riskerar att dö i förtid. Eftervården är också ett stöd för föräldraskapet, eftersom de unga som omfattas av eftervården oftare än andra jämnåriga blir föräldrar redan när de är unga, och deras sociala stödnätverk är ofta tunt. 

Utskottet betonar eftervårdens betydelse för att förebygga utslagning av placerade unga och generationsöverskridande utslagning. Utskottet ser det som positivt att åldersgränsen för eftervård också efter den sänkning som görs för att uppnå sparmålen för statsfinanserna fortfarande är två år högre än före den höjning som trädde i kraft vid ingången av 2020. Efter den föreslagna ändringen kan en ung person som fyllt 18 år vid behov fortfarande omfattas av stödåtgärder inom eftervården i 5 år. 

Sakkunniga har framfört att de olika välfärdsområdena ordnar stödåtgärder inom eftervården på mycket varierande sätt, i fråga om såväl kvaliteten som innehållet. Utskottet betonar att sänkningen av åldersgränsen för eftervården ytterligare ökar behovet av att utveckla eftervårdstjänsterna utifrån forskningsrönen så att de blir innehållsmässigt effektiva och enhetliga och bättre än för närvarande förebygger utslagning och stöder de ungas utbildnings- och studiemöjligheter samt etableringen på arbetsmarknaden (se även ShUB 18/2019 rd). Utskottet betonar också vikten av tillräckliga mentalvårds- och missbrukartjänster under tiden för vård utom hemmet och eftervård. Social- och hälsovårdsutskottet håller också med kulturutskottet (KuUU 8/2023 rd, s. 4) om att unga som omfattas av eftervården bör få hjälp genom behövliga stödåtgärder för att söka sig till och slutföra studier samt gå vidare ut i arbetslivet. 

Enligt propositionen (s. 36) blir de unga inte utan tjänster när eftervården avslutas, utan de ungas servicebehov ska tillgodoses med hjälp av hela det sektorsövergripande servicesystemet för unga, inklusive social- och hälsovårdstjänsterna samt de sociala trygghetsförmånerna. De unga ska alltså med stöd av annan social- och hälsovårdslagstiftning också i fortsättningen få stöd och tjänster enligt sina servicebehov. Socialvårdslagen (1301/2014) förpliktar också till att utse en särskild kontaktperson för en ung person. Kontaktpersonen för en ung person som behöver särskilt stöd ska vara socialarbetare. I propositionen (s. 18—19) konstateras det att eftersom unga som har fått en placering inom barnskyddet är särskilt utsatta på grund av sin bakgrund, är en del av dem som får eftervård sannolikt i behov av det särskilda stöd som avses i 3 § i socialvårdslagen. För att stödja dem föreskrivs särskilda skyldigheter i socialvårdslagen, och särskild uppmärksamhet ska fästas vid att deras servicebehov tillgodoses inom socialvården och hälso- och sjukvården. 

Sakkunniga har framfört att sänkningen av åldersgränsen för eftervård till 23 år kan öka utslagningen av unga och därmed också kostnaderna, om unga som behöver mycket stöd de facto inte kan få anslagsbundna tjänster i samma utsträckning som i nuläget, när eftervården är en subjektiv rättighet. Sakkunniga har också påpekat att praxis för att definiera en person som är i behov av särskilt stöd enligt 3 § i socialvårdslagen varierar i de olika välfärdsområdena. 

Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande (GrUU 12/2023 rd) bedömt förslaget om att sänka åldersgränsen för eftervård med avseende på rätten till tillräckliga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster enligt 19 § 3 mom. i grundlagen. Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande (stycke 7) att det hör till lagstiftarens prövningsrätt att avgöra i vilken utsträckning den socialservice som avses i barnskyddslagen ska utsträckas till myndiga personer, så länge servicen är tillräcklig. Det väsentliga med avseende på kraven i 19 § 3 mom. i grundlagen är att personer som tidigare har varit klienter inom barnskyddet och i anslutning till det varit utsatta ska garanteras tillräckliga social- och hälsotjänster som de behöver i framtiden på något annat sätt än i form av den eftervård som avses i barnskyddslagen. Enligt grundlagsutskottet är det också i de nu aktuella bestämmelserna viktigt att unga som enligt förslaget inte omfattas av eftervården fortfarande när eftervården avslutas har rätt till sådana andra förmåner och tjänster som avses 19 § i grundlagen. De föreslagna bestämmelserna är därför inte problematiska med avseende på 19 § 3 mom. i grundlagen. 

Grundlagsutskottet noterar dock i sitt utlåtande (stycke 8) att propositionen inte innehåller någon särskilt exakt bedömning av hur det övriga servicesystemet i praktiken klarar av att tillgodose behoven i synnerhet hos unga som behöver mycket och krävande stöd och som övergår från eftervården, i det fall att åldersgränsen för eftervård sänks. Social- och hälsovårdsutskottet håller med grundlagsutskottet om att statsrådet måste bevaka konsekvenserna av den sänkta åldersgränsen för eftervård och servicesystemets förmåga och resurser att tillgodose de individuella behoven hos de unga som berörs av den sänkta åldersgränsen. Utskottet föreslår ett uttalande om detta. (Utskottets förslag till uttalande) 

Social- och hälsovårdsutskottet konstaterar att sänkningen av åldersgränsen för eftervården förutsätter att tjänsterna inom det sociala arbetet för vuxna utvecklas så att de bättre motsvarar behoven hos unga vuxna efter avslutad eftervård. Sänkningen ökar också behovet av det sociala arbete för vuxna som bekostas genom den generella finansieringen till välfärdsområdena. Utskottet noterar att flera sakkunnigyttranden lyfter fram svårigheten att bedöma de ekonomiska inbesparingarna och osäkerheten i fråga om dem. Enligt utredning från social- och hälsovårdsministeriet har man i propositionens sparkalkyler inte beaktat kostnaderna för att en del av de unga börjar omfattas av tjänster inom socialarbetet för vuxna. 

Social- och hälsovårdsutskottet anser det vara viktigt att särskild uppmärksamhet fästs vid att eftervården avslutas kontrollerat och att den unga vid behov hänvisas till tjänsterna inom socialarbetet för vuxna och annan socialservice. När eftervården upphör är socialarbetaren enligt 76 § 2 mom. i barnskyddslagen skyldig att vid behov tillsammans med den unga personen göra upp en plan som tar upp de tjänster och stödåtgärder som är tillgängliga när eftervården avslutats. Social- och hälsovårdsutskottet betonar i likhet med grundlagsutskottet (GrUU 12/2023 rd, stycke 10) vikten av att i synnerhet under övergångsperioden utarbeta en plan för att trygga kontinuiteten i tjänsterna. Social- och hälsovårdsutskottet betonar att man vid utarbetandet av planen också bör beakta skyldigheten till sektorsövergripande samarbete enligt 41 § i socialvårdslagen vid bedömningen av den ungas servicebehov och tillhandahållandet av tjänster. 

Enligt regeringsprogrammet (s. 44—45) är avsikten att barnskyddslagen ska ses över som en del av servicereformen enligt regeringsprogrammet. Utskottet anser det vara viktigt att man i samband med reformen fäster särskild vikt vid att stärka de förebyggande tjänsterna och tjänsterna inom öppenvården. I samband med reformen bör man vid utvecklingen av stödet för övergången till vuxenlivet och för ökad självständighet bedöma förslagen från den arbetsgrupp som behandlade en reform av barnskyddets eftervård (SHM:s rapporter och promemorior 2019:43). Utskottet anser det vara viktigt att stödet för övergången till vuxenlivet granskas som en helhet så att alla unga och vuxna som behöver stöd får det, oberoende av om de har varit placerade eller inte. Dessutom betonar utskottet vikten av förebyggande barn- och familjearbete i välfärdsområdena och samarbete med kommunerna när det gäller att stödja barn, unga och familjer och minska behovet av barnskyddsåtgärder. 

Ekonomiska konsekvenser för en ung person i eftervård

Inom eftervården ges enligt propositionen åtminstone tre former av ekonomiskt stöd: förebyggande och kompletterande utkomststöd, ekonomiskt stöd i eftervård och medel för eget hushåll. Om en ung person i eftervården inte har rätt till grundläggande utkomststöd eller behöver något som inte kan fås som utkomststöd, kan personen beviljas ekonomiskt stöd i eftervård eller använda medel för eget hushåll. När en otillräcklig försörjning, bristfälliga boendeförhållanden eller avsaknad av bostad är ett väsentligt hinder för rehabiliteringen av ett barn eller en ung person i eftervården, ska välfärdsområdet enligt 76 a § i barnskyddslagen utan dröjsmål ordna ett tillräckligt ekonomiskt stöd samt ordna en behovsenlig bostad. De medel för eget hushåll som avses i 77 § i barnskyddslagen ska i princip ges till ett barn eller en ung person som håller på att bli självständig när eftervården avslutas. 

Sakkunniga har påpekat att den ungas ekonomiska situation kan försämras i och med sänkningen av den övre åldersgränsen för eftervård, eftersom separat ekonomiskt stöd inom eftervården eller stöd för boende inte längre beviljas. Sänkningen av åldersgränsen för eftervården kan också inverka på beloppet av det grundläggande utkomststödet till unga, eftersom en ung person i eftervården enligt Folkpensionsanstaltens anvisningar inte behöver ansöka om studielån för att trygga sin försörjning under studierna. Efter eftervården beaktas studielånet som inkomst i kalkylen över grundläggande utkomststöd, på samma sätt som för andra studerande. Dessutom tidigareläggs beaktandet av medlen för eget hushåll i kalkylen över utkomststöd i och med sänkningen av den övre åldersgränsen. 

Utskottet konstaterar att de vars eftervård upphör har rätt till samma sociala trygghetsförmåner som andra unga. Välfärdsområdena kan också enligt prövning bevilja förebyggande och kompletterande utkomststöd. Utskottet betonar att när eftervården upphör ska man vid behov hitta fungerande lösningar på den ungas boende inom ramen för välfärdsområdets övriga tjänster och i samarbete med kommunen. 

Utskottet noterar dock att ekonomin för unga i eftervården också påverkas av de andra ändringar i de sociala trygghetsförmånerna som avses träda i kraft under 2024, särskilt ändringarna i bostadsbidraget (RP 74/2023 rd), rehabiliteringspenningen (RP 60/2023 rd), utkomstskyddet för arbetslösa (RP 73/2023 rd) och utkomststödet (RP 58/2023 rd) samt indexfrysningarna av förmåner som är bundna till folkpensionsindex (RP 75/2023 rd). De sammantagna konsekvenserna av ändringarna i den sociala tryggheten gäller enligt social- och hälsovårdsministeriets bedömning (Vuoden 2024 sosiaaliturvamuutosten yhteisvaikutusten arviointi, social- och hälsovårdsministeriet 2023, på finska) i störst utsträckning de yngre åldersklasserna. Utskottet konstaterar att man i propositionen inte har bedömt hur de föreslagna nedskärningarna i den sociala tryggheten och indexfrysningarna påverkar ställningen för de unga vars rätt till eftervård upphör till följd av sänkningen av åldersgränsen. 

Övergångsbestämmelsen

Lagförslaget ger en övergångstid på sex månader, vilket betyder att eftervården upphör först den 30 juni 2024 för de unga som är 23 år eller äldre när lagen träder i kraft. Det är positivt att övergångsbestämmelsen säkerställer att de unga under kontrollerade former styrs vidare till behövliga tjänster och förmåner. I övergångsbestämmelsen beaktas också de förvaltningsbeslut om stödåtgärder inom eftervården som meddelats före lagens ikraftträdande. Därmed är välfärdsområdena skyldiga att ordna beslutsenliga stödåtgärder inom eftervården även när de sträcker sig längre än den föreslagna övergångsperioden. 

Grundlagsutskottet noterar i sitt utlåtande (stycke 12) att övergångsbestämmelsen i lagförslag 1 om ändring av barnskyddslagen i enlighet med sin ordalydelse gäller beslut som välfärdsområdet fattar. Enligt uppgifter till grundlagsutskottet har dock beslut som fortfarande är av betydelse för tillämpningen av bestämmelsen fattats också i kommunerna, före välfärdsområdesreformen. Enligt grundlagsutskottets utlåtande bör social- och hälsovårdsutskottet försäkra sig om att övergångsbestämmelsen också omfattar beslut som fattats av kommunerna. 

Social- och hälsovårdsutskottet föreslår med anledning av grundlagsutskottets utlåtande att 2 mom. i övergångsbestämmelsen i lagförslag 1 preciseras så att det utöver beslut som fattas av välfärdsområdena också gäller beslut som fattas av kommunerna. 

Förslaget till ändring av lagen om småbarnspedagogik

Regeringen föreslår att det till 6 § 1 mom. lagen om småbarnspedagogik fogas en bestämmelse om att den kommun där barnet på grund av barnskyddsåtgärden faktiskt bor är skyldig att ordna småbarnspedagogik. Dessutom föreslås 60 § i den lagen om småbarnspedagogik få en bestämmelse om att barnets hemkommun är skyldig att till den kommun som ordnar småbarnspedagogik för barnet betala en ersättning som motsvarar kostnaderna för småbarnspedagogiken. 

Enligt den gällande lagen grundar sig skyldigheten att ordna småbarnspedagogik för andra barn än de som är bosatta i kommunen på 6 § 3 mom. i lagen om småbarnspedagogik, det vill säga att skyldigheten uppstår om fallet är brådskande eller när omständigheterna annars kräver det. Kulturutskottet anser i sitt utlåtande (KuUU 8/2023 rd, s. 2) att förslaget förtydligar ansvaret för att ordna småbarnspedagogik och stärker tillgodoseendet av den subjektiva rätten till småbarnspedagogik för barn som omfattas av barnskyddet samt anser att kostnadsansvaret behöver preciseras. Social- och hälsovårdsutskottet instämmer till denna del i kulturutskottets uppfattning.