Allmän motivering

Allmänt

I lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården föreskrivs om klienternas rätt att få högkvalitativ socialvård. En primär förutsättning för hög kvalitet är att tjänsterna tillhandahålls av kvalificerad personal och att verksamheten leds professionellt. Statsrådets principbeslut om tryggande av framtiden inom det sociala området innehåller en rad projekt som gäller tillgång till personal, personalens kompetens och satsningar på bättre arbetsförhållanden. Den föreslagna lagen är ett led i denna projektverksamhet. Redan nu har ett delprojekt genomförts i och med att fortbildningen för personal inom socialvården har blivit lagstadgad. I projektverksamheten ingår bland annat ett program för ledarskapsutbildning inom det sociala området och kommande riktlinjer för tydligare arbetsfördelning mellan personalgrupperna och en översyn av arbetsuppgifterna inom det sociala området.

Det är ett viktigt projekt att se över behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården, framhåller utskottet. Reformen ska ta hänsyn till de ändrade behoven inom arbetslivet. Den gällande förordningen om personalens behörighet är föråldrad på många punkter, vilket försvårar för kommunerna att rekrytera personal. På grund av den föråldrade lagstiftningen har de tidsbegränsade anställningarna blivit fler när personer med examen enligt det nya utbildningssystemet inte har kunnat anställas för fasta tjänster eller anställningsförhållanden. Därmed har kommunerna gått miste om den kompetens som de nya examina tillför.

Utskottet ställer sig bakom förslagen till alla delar. Syftet med propositionen är att se till att det finns högkvalificerad personal för olika arbetsuppgifter inom socialvården. Dessutom vill regeringen se över lagstiftningen som är föråldrad och inte stämmer överens med det nya utbildningssystemet. Reformen hjälper i synnerhet utexaminerade från yrkeshögskolor att komma ut i arbetslivet. Enligt utskottet är det också viktigt att översynen av behörighetsvillkoren också medför en översyn av utbildningen inom det sociala området och att reformen ska medverka till att utbildningen i större utsträckning tar hänsyn till behoven i arbetslivet.

En sak som är värd att notera extra är att författningarna i stor utsträckning kommer att gälla kommunal, statlig och privat socialvård oavsett under vilken förvaltning den lyder. En bra sak är dessutom att lagen får minimibestämmelser om socialombudsmännens uppgifter. Utredningar har visat att det är många personer utan adekvat utbildning eller kompetens som arbetar som socialombudsmän, när behörighetsvillkoren inte är reglerade. Socialombudsmännens yrkeskompetens spelar en väsentlig roll för klienternas rättssäkerhet.

En brist i lagförslaget är att bestämmelserna inte omfattar elevvård eller familjeomsorg, till exempel vård och omsorg på familjehem. Nyligen startade en revidering av lagstiftningen om elevvård. I samband med översynen ska bland annat behörigheten för skolkuratorer behandlas. Också behovet av att se över reglerna för familjevård inklusive behörighetsvillkoren för personalen ingår i reformen. Utskottet menar att utredningarna bör göras så snart som möjligt.

Yrkesbeteckningar

I lagförslaget ingår generella behörighetsvillkor för de viktigaste yrkena inom socialvård och de anges enligt utbildningsnivå och utbildningsområde. Propositionen ger uttryck för en uppfattning av vilken sakkunskap yrkesgrupperna inom det sociala området behöver. Denna strategi är riktig enligt utskottets sätt att se. Lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården har inte ambitionen att lösa problemen med uppgiftsområdena och arbetsfördelningen inom den sociala sektorn. I principbeslutet om tryggande av framtiden inom det sociala området säger regeringen att arbetsfördelningen mellan personalgrupperna kommer att preciseras genom rekommendationer till kommunerna att se över arbetsuppgifterna inom socialvården för att de ska stämma överens med klienternas behov och personalens kompetens. Den föreslagna lagen samordnar yrkesbeteckningarna och klargör vilken behörighet respektive utbildningsområde ger. Därmed bereder bestämmelserna marken för rekommendationer angående arbetsfördelningen och en översyn av arbetsområdena.

När behörighetsvillkoren bara gäller de viktigaste yrkena inom socialvården återstår det rum för flexibilitet och andra yrkesbeteckningar som tar avstamp i arbetslivets behov. När reglerna bara gäller de viktigaste yrkesbeteckningarna kommer arbetsgivarna framöver att ha allt fler arbetsuppgifter där utbildningskraven kan anges allt efter behov. Arbetsuppgifterna kan variera stort inom olika sektorer och på olika arbetsplatser. Beteckningarna kan i förekommande fall ändras när arbetsuppgifterna och kraven ändras.

Socialhandledare

Största delen av de föreslagna yrkesbeteckningarna är vedertagna och har använts redan länge. De flesta yrkesbeteckningarna inom det sociala området är handledare (fi ohjaaja) och olika kombinationer av handledare. Av dem har socialhandledare på senare år tagits i bruk på flera orter för arbetsuppgifter där det krävs den kompetens som yrkeshögskolorna inom det sociala området ger. Vid behandlingen i utskottet anfördes det en viss kritik över att yrkesbeteckningen socialhandledare ska tas in i lagen. Ett alternativ som föreslogs var socionom och förslaget motiverades med att de som utexamineras från en yrkeshögskola har socionomexamen och att socionom därför bättre beskriver utbildningsnivån. Utskottet menar att yrkesbeteckningen socialhandledare är motiverad som allmän yrkesbeteckning eftersom det sociala området innefattar så många olika arbetsuppgifter och flera olika examina ger behörighet. Å andra sidan talar omstruktureringarna inom social- och hälsovårdsutbildningen för nya yrkesbeteckningar som bättre beskriver arbetsuppgifterna. Inom till exempel socialt klientarbete, handikappomsorg, missbrukarvård och äldreomsorg utbildas det fackfolk som inte bara handleder utan som också har kapacitet att planera, genomföra, utvärdera och utveckla arbetet och inneha expertuppdrag. Som regeringen säger i motiveringen kan arbetsgivarna i förekommande fall också använda examensbenämningar i stället för yrkesbeteckningen socialhandledare, till exempel socionom, gerionom och rehabiliteringsledare.

Barnträdgårdslärare

Lagförslaget uppdaterar de lagstadgade behörighetsvillkoren för barnträdsgårdslärare. Förslaget ändrar inte i nämnvärd grad på nuläget. Enligt förordningen om universitetsexamina ingår det studier som ger yrkesfärdigheter för uppgifter inom småbarnsfostran och förskoleundervisning omfattande minst 60 studiepoäng i utbildningen för barnträdgårdslärare. Enligt 7 § i den föreslagna lagen omfattar behörighetsvillkoren för barnträdgårdslärare minst pedagogiekandidatexamen, där det ingår utbildningen för barnträdgårdslärare, eller yrkeshögskoleexamen inom hälsovård och det sociala området, där det ingår studier med inriktning på förskolepedagogik och socialpedagogik. Enligt motiven till propositionen krävs det också för yrkeshögskoleexamen studier i småbarnspedagogik och socialpedagogik omfattande 60 studiepoäng.

Enligt utskottet är det viktigt att personer som arbetar med småbarnspedagogik har den nödvändiga utbildningen och kompetensen. De har ett särskilt ansvar för omsorgen, fostran och undervisning av små barn. Högutbildad personal är ett viktigt kvalitetskriterium inom förskolepedagogiken. De ständigt ökande kraven måste mötas med högkvalitativ utbildning och bättre expertis på barns växt och utveckling. Det är angeläget att kravet på ett visst mått av studier i småbarnspedagogik och socialpedagogik, enligt vad som sägs i propositionen, tas in i förordningen. Följaktligen föreslår utskottet en komplettering av paragrafen.

Närvårdare

Enligt 8 § i lagförslaget är behörighetsvillkoren för närvårdare för uppgiften lämplig grundexamen inom social- och hälsovårdsbranschen, med examensbeteckningen närvårdare, eller någon annan motsvarande examen. Vid behandlingen i utskottet anfördes kritik över att examensbeteckningen närvårdare används som yrkesbeteckning. Kritiken motiverades framför allt med att yrkesbeteckningen närvårdare är namnskyddad med stöd av lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården. Enligt lagen har personer som har avlagt utbildning för närvårdarexamen eller liknande utbildning rätt att använda yrkesbeteckningen närvårdare i hälso- och sjukvården.

Utskottet påpekar att yrkesbeteckningen närvårdare allt oftare används som yrkesbeteckning inom socialvården. Inom barnomsorgen används fortfarande den gamla examensbeteckningen barnskötare. Detsamma gäller examensbeteckningen hemvårdare inom hemtjänsten. Med annan motsvarande examen avses i paragrafen grundexamen i barn- och familjearbete, som kommer i fråga företrädesvis vid anställning inom barnskyddet och barnomsorgen. Utskottet menar att det i den typen av arbete lämpligen kunde användas en yrkesbeteckning som kanske tydligare än beteckningen närvårdare beskriver vad arbetet går ut på.

Specialarbetare

Enligt 9 § krävs det den grundutbildning som förutsätts för uppgiften och dessutom lämplig specialiseringsutbildning eller påbyggnadsutbildning för behörighet som specialarbetare. Kraven skärps i och med att det utöver grundexamen krävs specialiseringsutbildning eller påbyggnadsexamen.

I kraven för specialbarnträdgårdslärare har ingått studier som ger yrkesfärdigheter för specialundervisning omfattande minst 35 studieveckor. Studierna har kunnat ingå i magisterexamen för speciallärare eller har kunnat avläggas som fristående studier. Enligt 19 § i den förordning av statsrådet om universitetsexamina som träder i kraft den 1 augusti 2005 krävs det för specialbarnträdgårdslärare studier som ger yrkesfärdigheter inom specialundervisning omfattande minst 60 studiepoäng. Studierna kan ingå i pedagogiekandidatexamen eller pedagogie magisterexamen, men också i andra lämpliga lägre eller högre högskoleexamina. Studierna kan också avläggas fristående efter examen. Utskottet anser det nödvändigt att de utbildningskrav för specialbarnträdgårdslärare som nämns i propositionen tas in i förordningen. Följaktligen föreslår utskottet ett bemyndigande i 9 §. Enligt tilllägget kan det genom förordning i förekommande fall föreskrivas närmare om specialiseringsutbildning eller påbyggnadsexamen också för andra specialarbetare inom socialvården.