Allmän motivering

Allmänt

Av de orsaker som framgår av propositionens motivering och med stöd av erhållen utredning finner utskottet propositionen nödvändig och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslaget men med följande anmärkningar och ändringsförslag.

Propositionen avser att främja en spridning av bredbandiga dataöverföringstjänster, näthandel och användning av förmånliga informationssamhällstjänster. Målet är särskilt att öka konkurrensen vad gäller abonnentledningar och att på detta sätt göra förmånliga fasta Internetförbindelser tillgängliga för hushåll och småskaliga användare.

Enligt planerna skall målet uppnås genom att obligatorisk roaming från ett tredje generationens mobiltelenät tillåts i GSM-nät och genom att det telenätföretag som äger telefonnätet förpliktas att hyra ut ledig förmedlingskapacitet i abonnentledningen till konkurrenterna för parallell användning. Bestämmelserna om roaming går ut på att sänka kostnaderna och förbättra servicen genom snabbare utbyggnad av tredje generationens mobiltelenät och ökad konkurrens. Möjligheten till parallell användning av ett fast accessnät förväntas sätta fart på konkurrensen när det gäller utbudet av Internetförbindelser och därigenom leda till att priserna sjunker och användningen av datanät ökar.

Utskottet finner regeringens mål i propositionen högst motiverade och angelägna. Obligatorisk roaming underlättar för nya tredje generationens mobilteleföretag att få tillträde till branschen och hindrar gamla mobilföretag från att snedvrida konkurrensen med hjälp av sina GSM-nät. Därtill minskar roaming behovet av en flerdubbel infrastruktur i glesbygderna, vilket är både miljömässigt och samhällsekonomiskt rationellt.

Det fasta telenätet är fortfarande mycket viktigt för utbudet av teletjänster. Det erbjuder lokal-, fjärr- och utlandsteletjänster. Också merparten av Internet- och datatjänsterna går via det fasta telenätet. Lokala operatörer i traditionell mening innehar fortfarande en monopolställning i det fasta telenätet och utbudet av lokala teletjänster i det. Ett flertal sakkunniga har i sina utlåtanden påtalat de lokala telenätföretagens försök att genom oskäliga och diskriminerande villkor och priser för tillträde till nätet förhindra och försvåra konkurrensen bland annat i fråga om Internettjänster. Därför är delat tillträde till accessnät enligt utskottets uppfattning absolut nödvändigt för att göra det lättare för nya operatörer att få tillträde till branschen och för att öka konkurrensen och alternativen för kunderna.

Telemarknadslagen i förhållande till EG:s förordning om tillträde till accessnät

Europaparlamentets och rådets förordning om tillträde till accessnät trädde i kraft den 31 december 2000. Förordningen gäller samma sak som 15 § i den föreslagna ändringen i telemarknadslagen, nämligen parallell användning av abonnentförbindelser. Förordningen är direkt tillämplig rätt i samtliga EU-medlemsstater och därmed förpliktande också för Finland.

I gemenskapens rättsliga ordning kan förordningar karakteriseras som övernationell lagstiftning. De har allmän giltighet och är enligt artikel 249 i EG-fördraget direkt tillämpliga i varje medlemsstat. Förvaltningsmyndigheterna och domstolarna i medlemsstaterna är alltså skyldiga att tillämpa bestämmelserna i förordningen utan att den nationella lagstiftaren först har förvandlat dem till nationella normer. I regel får förordningar inte förtydligas eller tolkas med hjälp av nationella bestämmelser.

I undantagsfall har medlemsstaterna dock rätt att utfärda bestämmelser om införande av förordningar, när detta framgår av enskilda förordningar. På förslag av Finland har förordningen om tillträde till accessnät kompletterats med en ny artikel 1.4, där det heter: "Denna förordning påverkar inte medlemsstaternas rättigheter att i enlighet med gemenskapslagstiftningen behålla eller införa bestämmelser med mer detaljerade föreskrifter än i denna förordning och/eller som inte omfattas av denna förordning bl.a. när det gäller andra typer av tillträde till lokala infrastrukturer." Tack vare den av Finland pådrivna ändringen kan bestämmelserna i förordningen om tillträde till accessnät i undantagsfall förtydligas genom nationell lagstiftning typ regeringsproposition.

Förordningen saknar bestämmelser om skydd för telenätföretagens egendom. Förordningen är ytterst begränsad och schematisk och innehåller bara fem artiklar. Enligt artikel 3.2 skall "anmälda operatörer ... bevilja rimliga framställningar från de berättigade om tillträde till deras accessnät och tillhörande faciliteter på villkor som är klara och tydliga, rättvisa och icke-diskriminerande". Enligt artikeln får ansökningar avslås endast "på grundval av objektiva kriterier som hör samman med teknisk jämförbarhet eller nödvändigheten av att bevara nätverksintegriteten."

För att säkerställa att förordningen och lagförslaget tolkas på samma sätt begärde utskottet ett nytt utlåtande i saken av grundlagsutskottet (GrUU 5/2001 rd). I sitt utlåtande menar grundlagsutskottet att kravet på att ägarens nuvarande och rimliga framtida behov skall tillgodoses också i EG kan härledas från egendomsskyddet. Enligt en tolkning som gynnar de grundläggande rättigheterna ingår kravet också i artikel 3.2 i förordningen. Utskottet menar därför att propositionens formuleringar i 15 § 1 mom. 2 a och 2 b punkten telemarknadslagen innehållsligt harmonierar med nämnda punkt i förordningen tolkad så att den gynnar de grundläggande rättigheterna och att lagförslaget till denna del bör godkännas enligt propositionen.