Vi kan inte acceptera regeringens förslag att frysa folkpensionsindex, eftersom det i praktiken betyder att skära ned på grundtrygghetsförmånerna. Regeringen har genom sina åtgärder försvagat ställningen för låginkomsttagare, ökat ojämlikheten och fördjupat fattigdomen. Höjningarna av de förmåner som är bundna till folkpensionsindex har varit frysta under hela regeringsperioden, och det har dessutom gjorts nedskärningar i förmånerna. Frysningarna gäller alla grundtrygghetsförmåner och sänker nästa år grundtryggheten med cirka 68 miljoner euro. De år efter år återkommande indexfrysningarna och andra nedskärningarna, exempelvis i fråga om läkemedelsersättningar och bostadsbidrag, samt höjningarna av klientavgifterna slår hårt mot de mest utsatta i samhället. Ändringen av indexjusteringarna avses bli bestående och ska inte kompenseras i samband med kommande indexjusteringar av pensionerna. Förmånerna kommer alltså i fortsättningen att vara lägre än tidigare. 

Regeringsperiodens nedskärningar har slagit hårdast mot utkomstskyddet för arbetslösa; dessutom har längden för den inkomstrelaterade dagpenningen förkortats, och utkomstskyddets nivå sänkts tämligen slumpartat genom den så kallade aktiveringsmodellen. Också folkpensionen och dess tillägg, änkepensionerna, barnpensionerna, handikappstöden, ett flertal vårdbidrag, militärunderstödets grundunderstöd och bostadsbidragen försvagats. Ett särskilt groteskt drag i regeringens nedskärningspolitik är att frysningarna också slår mot frontmanna- och veterantilläggen. Det betyder att frontmanna- och veterantillägget till våra veteraner, liksom deras folkpensioner och vårdbidrag, kommer att vara lika stora år 2019 som de var år 2016, trots att levnadskostnaderna har stigit. 

Enligt de sakkunniga utskottet hört kommer de föreslagna indexfrysningarna i kombination med tidigare indexsänkningar att öka det långvariga behovet av den sista utvägen, utkomststödet. Samtidigt försvagas möjligheterna för de mest utsatta hushållen att nå upp till en skälig minimikonsumtion. Grundtryggheten är låg i relation till både utkomststöd och minimibudget. Inkomsterna för en ensamstående som får arbetsmarknadsstöd 2018 stannar cirka 20 procent under det som betraktas som en skälig minimikonsumtion. De föreslagna indexfrysningarna försvagar ytterligare konsumtionsmöjligheterna för den som får arbetsmarknadsstöd med 1—2 procent. Regeringens upprepade indexfrysningar och nedskärningar kommer på längre sikt att leda till att tyngdpunkten inom den sociala tryggheten förskjuts mot utkomststödet, som är avsett att vara tillfälligt och komma i sista hand. Den utvecklingen förstärks av att indexjusteringen av maximiboendekostnaderna i anknytning till bostadsbidraget har varit fryst sedan 2015 och att justeringen binds till levnadskostnadsindex i stället för hyresindex. Ett långvarigt beroende av behovsprövat utkomststöd som komplement till försörjningen minskar motivationen att arbeta, ökar den byråkrati de arbetslösa utsätts för och får människorna att fastna i en fattigdomsfälla, rentav i flera generationers tid. 

Det blir allt svårare för regeringen att ens med egna argument motivera sin politik, eftersom Finland upplevt en kraftig ekonomisk tillväxt med ökad sysselsättning efter nolltillväxten år 2015. Vidare måste det noteras att regeringen också under åren med svagare tillväxt såg sig ha råd att göra olika skattesänkningar till fördel för de välbärgade. 

Vi kan inte acceptera regeringens ständiga nedskärningar i grundtryggheten. De drabbar upprepat samma människor och driver in dem i fattigdom och i rollen som mottagare av utkomststöd. Vi föreslår att indexjusteringarna av de förmåner som är bundna till folkpensionsindex görs enligt den permanenta lagstiftningen, varvid poängtalet för 2019 är 1681. 

Regeringen föreslår att det stiftas en lag om indexjustering av folkpensionen och vissa andra förmåner år 2019. Dessutom föreslår regeringen i propositionen att lagen om folkpensionsindex och lagen om utkomststöd ändras. Folkpensionsindexet föreslås bli fryst på 2018 års nivå. 

Sannfinländarnas utskottsgrupp kan inte understöda förslag som försvagar förmånerna till pensionstagare och familjer. Försvagningen nämns också i propositionsmotiven (RP 160/2018 rd, s. 9—10). Samtidigt bör det konstateras att propositionens bedömning av konsekvenserna för medborgarna inte är tillräcklig som underlag för beslutsfattande. 

Social- och hälsovårdsutskottets betänkande tar inte heller på lämpligt sätt hänsyn till grundlagsutskottets utlåtande, enligt vilket utredningar visar att de föreslagna indexfrysningarna i kombination med de tidigare indexnedskärningarna på sikt kommer att öka behovet av att ty sig till den sista utvägen, utkomststödet (GrUU 40/2018 rd — RP 160/2018 rd). Utskottet har fått samma budskap också i sakkunnigyttrandena. 

Förslagen i kombination med tidigare indexfrysningar fortsätter att slå mot samma människor och samma befolkningsunderlag, vilket ytterligare ökar risken för utarmning. Sannfinländarna menar att vi måste undvika en sådan utveckling. 

Hösten 2016 föreslog regeringen att det stiftas en lag om indexjustering för 2017 av folkpensionen och vissa andra förmåner. Enligt den föreslagna lagen frystes folkpensionsindex med avvikelse från den permanenta lagstiftningen på 2016 års nivå. Dessutom sänktes folkpensionsindex med 0,85 procent i budgeten för 2017 på så sätt att det sjönk från 1 631 till 1 617 poäng. I budgeten för 2019 föreslår regeringen en fortsatt indexfrysning på 2016 års nivå, där index alltså redan är nedskuret. 

Ändringen gäller i stor omfattning låginkomsttagarna i Finland. Frysningen av indexet ska gälla folkpensioner, garantipension och övriga förmåner som ses över enligt folkpensionsindex eller i övrigt är kopplade till folkpensionen. Bland de övriga förmånerna märks handikappförmåner, fronttillägg, grunddagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, arbetsmarknadsstödet och barnförhöjningen. Ändringen ska också gälla kriterierna för förmåner bundna till folkpensionsindex och vissa belopp, bland annat gränsen för den årliga självrisken vid läkemedelsersättningar. 

I statens räkenskaper drabbar indexnedskärningarna följande kategorier: statsandelar till kommunerna, barnbidrag, statsandelar enligt sjukförsäkringslagen (minimidagpenningar), statsandel enligt folkpensionslagen (boendeutgifter), statsandel enligt folkpensionslagen, statsandelar för alterneringsersättning, statsandelar för vuxenutbildningsstöd, statsandelar för arbetsmarknadsstöd, statsandelar för grunddagpenning, statsandelar för inkomstrelaterad dagpenning, bostadsbidrag, fronttillägg, statsandel enligt folkpensionslagen (slopande av sänkningen av boendeutgifterna) och statsandelar för arbetsmarknadsstöd. 

Nedskärningen med 0,85 procent av indexjusteringarna avsågs bli bestående och ska inte kompenseras i samband med kommande justeringar enligt folkpensionsindex. Det handlar således om en bestående försämring i låginkomsttagarnas vardag. 

De gröna anser att regeringens indexnedskärningar och frysningar saknar hållbara grunder och inte bör accepteras. Vi anser att det varken är hållbart eller skäligt med indexbesparingar som drabbar särskilt barnfamiljer, arbetslösa, pensionärer, studerande, personer med funktionsnedsättning, värnpliktiga och sjuka finländare samtidigt som regeringen driver på ett konkurrenskraftsavtal med skattesänkningar som gynnar höginkomsttagarna och miljöförorenande verksamhet föreslås få många slags skattestöd. Åtgärderna försvagar låginkomsttagarnas köpkraft, vilket försvagar den inhemska efterfrågan och tillväxtutsikterna för inhemska företag. 

Inför 2017 gjordes nedskärningar i ett flertal grundtrygghetsförmåner. Det gällde bland annat grunddagpenningen för arbetslösa, folkpensionerna, handikappstöden, stöd för hemvård av barn och andra förmåner som är bundna till folkpensionsindex. 

År 2016 lät regeringen dessutom poängtalet för folkpensionsindex sjunka, vilket är ytterst sällsynt i Finlands historia. Regeringen har fryst index också för 2018 och 2019, det vill säga underlåtit att genomföra de höjningar som föreskrivs i den permanenta lagstiftningen. Vid en granskning av de samlade effekterna av regeringens åtgärder under 2016—2019 ser man att ett flertal förmåner som är bundna till folkpensionsindex reellt har sänkts med 3,4 procent i förhållande till den normala utvecklingen. Om regeringen hade höjt folkpensionsindex på normalt vis under valperioden, bibehållit index för 2016 vid föregående års nivå och avstått från nedskärningen 2017, hade indexvärdet nästa år varit 1674. Till följd av regeringens beslut är poängtalet nästa år endast 1617. Dessutom bör det också observeras att vid samordning av olika förmåner kan nedskärningen bli avsevärt större än nämnda 3,4 procent. 

Jag föreslår att de indexnedskärningar och indexfrysningar som försvagat grundtryggheten återtas och att förmånerna höjs. Det betyder avsevärda höjningar av exempelvis arbetsmarknadsstödet, grunddagpenningen, folkpensionen och handikappstödet. 

För att motverka fattigdom bland pensionärer och en ojämlik behandling av dem föreslår jag att folkpensionen och garantipensionen höjs med 50 euro i månaden (höjningen blir 41 euro jämfört med regeringens budgetförslag, där en höjning med 9 euro ingår). I Vänsterförbundets modell genomförs höjningarna på så sätt att folkpensionsindex återinförs samtidigt som garantipensionen höjs med 14,67 euro och folkpensionen med 27,83 euro enligt nivån för 2019. Därigenom uppgår de nästa år till 825,27 och 678,85 euro i månaden. (Reservationens förslag till uttalande) 

Jag föreslår att lagförslag 1 ändras så att de indexnedskärningar som redan gjorts för åren 2016—2019 samt de nu föreslagna nedskärningarna i förmåner som är bundna till folkpensionsindex återtas genom ändring av det poängtal som föreslås i den föreslagna lagen om folkpensionsindex. Utan regeringens nedskärningar skulle poängtalet vara 1674. 

Vidare föreslår jag att lagförslag 2 ändras så att den divisor som används för beräkning av folkpensionsindex är 1,192. Genom ändring av denna divisor vill jag förhindra att index försvagas under kommande år. 

Regeringens nedskärningarna har framför allt slagit mot hushåll med låga inkomster och lett till ökad överlappning mellan grundtrygghet och utkomststöd. De tidigare föreslagna ändringarna i sjukförsäkringslagen syftade till att stärka grundtryggheten, men den nu aktuella propositionen försämrar grundtryggheten väsentligt. 

Svenska riksdagsgruppen föreslår därför att folkpensionen höjs. Åtgärden gäller de pensionärer som inte berörs av den höjda garantipensionen men som i varje fall lever på mycket små pensionsinkomster. Höjningen motsvarar den indexhöjning på 0,9 procent som saknas. Rent konkret innebär detta att folkpensionen undantas från den indexfrysning som regeringen planerar i fråga om inkomstöverföringar och socialförmåner 2019. Vi föreslår därför att det aktuella momentet ökas med 76 miljoner euro. 

Garantipensionen tryggar i nuläget en minimipension på 775,27 euro i månaden för personer som är bosatta i Finland. Garantipensionens belopp är enligt lagen om garantipension för närvarande 624,24 euro i månaden. De pensionärer som är beroende av garantipension hör till de mest utsatta i samhället. I 2019 års budget föreslår regeringen att garantipensionen ska höjas med 9 euro i månaden. Svenska riksdagsgruppen anser att den här höjningen inte räcker till. Vi vill höja garantipensionen med ytterligare 10 euro i månaden utöver den höjning som regeringen föreslår. Vi föreslår därför att det aktuella momentet ökas med 11 miljoner euro. 

Barnfattigdomen i Finland ökar. Samtidigt som den allmänna inkomstnivån stigit har fattigdomen bland barnfamiljer ökat. Antalet barn i mindre bemedlade familjer har nästan tredubblats på tjugo år. 

Barnfattigdom är vanligast i familjer med endast en försörjare. I ungefär 20 procent av samtliga familjer finns det bara en försörjare, och i de flesta fall (86 %) är det mamman som försörjer familjen. I dag är 20 procent av ensamförsörjarfamiljerna låginkomstfamiljer. I mitten av 1990-talet var andelen cirka 10 procent. För jämförelsens skull kan vi konstatera att 7 procent av familjerna med två försörjare hör till låginkomsttagarna. Att ensamförsörjarna har så låga inkomster beror på såväl arbetslösheten som indexfrysningen av inkomstöverföringar. De universella förmånerna och tjänsterna utgör grunden för bekämpningen av fattigdom bland barnfamiljer. Vi vill stärka situationen för ensamförsörjare ytterligare genom att anvisa 17 miljoner euro för barnbidragets ensamförsörjartillägg. 

I nuläget påverkar ensamförsörjartillägget också utkomststödets belopp. Kommunen tar alltså det som staten ger. Undersökningar visar att ensamförsörjarhushåll är mer beroende av utkomststödet än andra barnfamiljer. För att ensamförsörjarhushåll, som är synnerligen utsatta i ekonomiskt avseende, ska kunna dra nytta av barnbidragets ensamförsörjartillägg, måste tilläggets koppling till utkomststödet brytas. Eftersom ändringen i lagen om utkomststöd medför tilläggsutgifter för kommunerna i form av höjda kostnader för utkomststöd bör kommunerna kompenseras genom en motsvarande höjning av statsandelarna för kostnader i anslutning till det grundläggande utkomststödet. Genom den här ändringen vill vi stödja ensamförsörjarna, som utgör en av de mest utsatta grupperna i vårt samhälle. Vi föreslår alltså en extra satsning på 28 miljoner euro för det grundläggande utkomststödet.