Allmänt

Regeringen föreslår ändringar i bestämmelserna om hemliga metoder för inhämtande av information i 3 kap. i lagen om brottsbekämpning inom Tullen (623/2015). I lagen föreslås i tillämpliga delar motsvarande ändringar som de som tidigare gjorts i tvångsmedelslagen (FvUU 37/2022 rd — RP 217/2022 rd), polislagen (FvUB 42/2022 rd — RP 275/2022 rd) och lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet (FvUB 3/2023 rd — RP 7/2023 rd). Riksdagen behandlar för närvarande också en ändring av bestämmelserna om brottsbekämpning inom Försvarsmakten (FvUU 1/2024 rd — RP 82/2023 rd). 

Utskottet framhöll i de nämnda utlåtandena och betänkandena att det är motiverat att bestämmelserna om hemliga tvångsmedel och hemliga metoder för inhämtande av information ses över på ett enhetligt sätt och att bestämmelserna till denna bör vara så enhetliga som möjligt. Enligt utskottet är det viktigt att bestämmelserna om hemliga metoder för inhämtande av information i lagen om brottsbekämpning inom Tullen stämmer överens med motsvarande bestämmelser i tvångsmedelslagen, polislagen och lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet. 

Hemliga metoder för inhämtande av information kan huvudsakligen användas för förhindrande av brott på samma grunder som hemliga tvångsmedel kan användas för utredning av brott. Det är inte ändamålsenligt med omotiverade skillnader i regleringen av i sak samma metoder. Polisen, Tullen och Gränsbevakningsväsendet (PTG-myndigheterna) bedriver ett nära samarbete inom brottsbekämpningen. Med tanke på ett fungerande myndighetssamarbete är det viktigt med enhetliga bestämmelser om förundersökningsmyndigheternas metoder för inhämtande av information. Tydliga och konsekventa bestämmelser gör inte bara handläggningen effektivare, utan de främjar också likabehandlingen av dem som är föremål för metoder för inhämtande av information. Förvaltningsutskottet ser det som viktigt att se till att Tullen i likhet med andra brottsbekämpande myndigheter kan sköta sina uppgifter effektivt också i en omvärld som ständigt förändras. 

Lagen om brottsbekämpning inom Tullen tillämpas på sådana åtgärder för att förhindra, avslöja och utreda tullbrott och väcka åtal mot misstänkta för tullbrott som hör till Tullens uppgifter. Tullens befogenheter vid brottsbekämpning avgränsas av definitionen av tullbrott. Med tullbrott avses brott som innebär överträdelse av en sådan bestämmelse i tullagen (304/2016) eller någon annan lag vars iakttagande Tullen ska övervaka eller som Tullen ska verkställa, mot tullman riktat hindrande av tjänsteman och tredska mot tullman, olaga befattningstagande med infört gods samt sådant brott i vilket det ingår import eller export av egendom eller transitering av egendom genom Finland. Tullen är en sådan förundersökningsmyndighet som avses i förundersökningslagen. 

De viktigaste ändringsförslagen gäller beslut om teleövervakning, datanätsbaserat förtäckt inhämtande av information, så kallad tangentavlyssning och användning av överskottsinformation. Sammantaget anser förvaltningsutskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med de anmärkningar som framgår av betänkandet. 

Beslut om teleövervakning

I propositionen föreslås det inga ändringar i de förutsättningar för användning av teleövervakning som anges i 3 kap. 4 § i lagen om brottsbekämpning inom Tullen. I lagens 3 kap. 6 § om beslut om teleövervakning föreslås motsvarande ändringar som tidigare gjorts i tvångsmedelslagen, polislagen och lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet. Beslut om teleövervakning fattas även i fortsättningen av domstol på yrkande av en anhållningsberättigad tullman. Enligt förslaget begränsas i regel tillstånd till teleövervakning dock inte längre till vissa teleadresser eller teleterminalutrustningar som är kända vid tidpunkten för ansökan, utan domstolen kan bevilja ett allmänt tillstånd för de teleadresser eller teleterminalutrustningar som innehas eller används av en viss person. Tillstånd blir således personbundna, vilket bedöms minska antalet tillståndsbehandlingar vid domstolarna i någon mån. 

En anhållningsberättigad tullman ska fatta ett separat beslut om de adresser eller utrustningar som är föremål för åtgärden. I beslutet ska orsakerna till valet av adress eller utrustning uttryckligen motiveras. Motiveringsskyldigheten preciseras till denna del jämfört med nuläget. Dessutom preciseras bestämmelsen som gäller underrättelse om hemligt inhämtande av information så att underrättelsen om teleavlyssning eller teleövervakning till den som är föremål för inhämtande av information ska specificera de teleadresser och teleterminalutrustningar som åtgärden riktas mot. Det har betydelse med tanke på rättsskyddsgarantierna för den som är föremål för inhämtandet av information och med tanke på domstolens rätt att få information, eftersom den domstol som beviljat tillståndet även i fortsättningen skriftligen ska underrättas om saken. 

Datanätsbaserat förtäckt inhämtande av information

Enligt det föreslagna 3 kap. 11 § 4 mom. ska Tullen få rikta datanätsbaserat förtäckt inhämtande av information mot en person i syfte att förhindra tullbrott, om det på grund av personens yttranden eller uppträdande i övrigt med fog finns anledning att anta att personen kommer att göra sig skyldig till ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst två år. Utskottet har redan tidigare påpekat att förberedelse till sådana brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka i allt högre grad har flyttat över till datanäten och internationaliserats, vilket har gjort det svårare att förhindra och utreda brott. Även inom Tullens verksamhetsfält har den brottsliga verksamheten i rask takt flyttat över till datanäten och brott förbereds och begås med hjälp av dem. För att effektivt kunna förhindra den här typen av brott måste Tullen vara aktiv i datanäten och även ha tillgång till metoder för inhämtande av information i datanäten. 

Utskottet anser att den föreslagna befogenheten effektiviserar Tullens möjligheter att ingripa mot brott som förbereds i datanät, vilket bidrar till att förebygga brott som begås också i den fysiska världen. Tullen har redan nu med stöd av 10 kap. 14 § i tvångsmedelslagen möjlighet att utöva motsvarande befogenhet för utredning av brott. Utskottet ser det som viktigt att det med hjälp av tillräcklig utbildning säkerställs att de tullmän som arbetar med dessa uppgifter är förtrogna med hur befogenheterna utövas. 

Tangentavlyssning

Det föreslås att bestämmelserna om tangentavlyssning i lagen om brottsbekämpning inom Tullen ändras så att de motsvarar de nyligen ändrade bestämmelserna i tvångsmedelslagen, polislagen och lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet. Avsikten är att, för att utreda innehållet i ett meddelande, göra det möjligt att använda tangentavlyssning som teknisk avlyssning i de fall där avlyssningen enbart riktar sig mot en anordnings tangentbord och det inte genom avlyssningen går att få information om det utrymme där anordningen i fråga finns. Enligt den föreslagna bestämmelsen i 3 kap. 13 § 3 mom. får Tullen rikta sådan teknisk avlyssning som endast riktas mot en teknisk anordning mot anordningen oberoende av på vilken plats den finns. Teknisk avlyssning får i andra fall inte riktas mot utrymmen som används för boende av permanent natur. 

Användning av överskottsinformation

Med överskottsinformation avses information som fåtts genom teleövervakning, inhämtande av basstationsuppgifter och teknisk observation, när informationen inte har samband med ett brott eller avvärjande av fara eller när den gäller något annat brott än det för vars förhindrande tillståndet har getts eller beslutet fattats. Bestämmelserna i tvångsmedelslagen och polislagen har ändrats så att överskottsinformation får användas när de förutsättningar som anges i lagen är uppfyllda, också när det är fråga om narkotikabrott. Utskottet hänvisar till sitt betänkande om ändring av polislagen (FvUB 42/2022 rd), där det redogörs exempelvis för grundlagsutskottets utlåtandepraxis i frågan. Det är enligt utskottet motiverat att överskottsinformation på det sätt som föreslås också kan användas för att utreda sådana narkotikabrott som betraktas som tullbrott, om användningen av överskottsinformation kan antas vara av synnerligen stor vikt för utredning av brottet. 

De gällande bestämmelserna medger inte att sådan överskottsinformation som genererats vid teleavlyssning i samband med utredning av grova narkotikabrott används för utredning av sådana narkotikabrott som betraktas som tullbrott. Exempelvis kan en teleavlyssningsupptagning användas som bevis mot en person som anklagas för grovt narkotikabrott och som varit föremål för avlyssningstillståndet, men inte i fråga om narkotikabrott med anknytning till samma helhet. Utskottet påpekar att narkotikabrotten i många fall är relaterade till grövre brott eller till samma brottskomplex. De kan anses falla inom ramen för brott som äventyrar individens eller samhällets säkerhet enligt 10 § 4 mom. i grundlagen. Vid tullbrott som begås med hjälp av datanät delas försändelser upp i flera separata försändelser i syfte att minska risken för att förövaren åker fast. I en sådan situation känner den undersökande myndigheten, i synnerhet när fallet uppdagas och i början av utredningen, inte till hela vidden av brottskomplexet. För att myndigheten ska kunna gestalta och klarlägga helheten är det viktigt att överskottsinformation kan användas. 

Anmälningsskyldighet

Utskottet anser det vara viktigt att polisen, i egenskap av den myndighet som är allmänt behörig i brottsbekämpning, i tillräckligt god tid får kännedom om åtgärder som andra förundersökningsmyndigheter vidtar för att polisen ska kunna förhindra, avslöja och utreda allvarliga brott. Det är också viktigt att polisen får information om användningen av hemliga metoder för inhämtande av information och hemliga tvångsmedel så att man undviker överlappande verksamhet och kan skapa en lägesbild. Förvaltningsutskottet har också i övrigt lyft fram vikten av informationsutbyte mellan myndigheterna. 

Målet har varit att säkerställa informationen från andra myndigheter till polisen genom bestämmelser om anmälningsskyldighet. De sakkunniga har fäst utskottets uppmärksamhet vid att bestämmelserna om anmälningsskyldighet för olika brottsbekämpande myndigheter till vissa delar avviker från varandra. 

Tullen ska enligt 2 kap. 2 § i den gällande lagen underrätta polisen om ett misstänkt allvarligt brott som kommit till dess kännedom och om åtgärder som Tullen inlett för att utreda ett sådant brott. Tullen kommer tillsammans med polisen överens om vilka brott som omfattas av anmälningsskyldigheten och om det praktiska förverkligandet av anmälningsskyldigheten. Den gällande bestämmelsen berör uttryckligen inte åtgärder som Tullen vidtar för att förhindra tullbrott och inte heller användning av hemliga metoder för inhämtande av information. Regeringen föreslår inga ändringar i Tullens anmälningsskyldighet. 

Enligt 7 § i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet ska Gränsbevakningsväsendet underrätta polisen när det vidtar åtgärder för att förhindra och utreda brott och i samband med detta använder hemliga metoder för inhämtande av information och hemliga tvångsmedel. I den lagstiftning om brottsbekämpning inom Försvarsmakten som riksdagen för närvarande behandlar föreslås det att de tjänstemän vid Huvudstaben som sköter brottsbekämpningsuppdrag till polisen ska anmäla militära brott som Huvudstaben ska undersöka, en åtgärd som de har inlett för att avslöja och utreda brottet samt utan onödigt dröjsmål om de använder hemliga tvångsmedel eller hemliga metoder för inhämtande av information. Utskottet har vid behandlingen av lagförslaget konstaterat att tröskeln för anmälan måste vara tillräckligt låg för att polisen vid behov ska kunna utöva sin övertagningsrätt (FvUU 1/2024 rd). 

Av propositionsmotiven framgår att det i lagen om brottsbekämpning inom Tullen endast föreslås sådana ändringar som är nödvändiga för att harmonisera lagen med de ändrade bestämmelserna i tvångsmedelslagen, polislagen och lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet. Enligt den utredning som utskottet fått har det i samband med beredningen av propositionen ansetts att den gällande lagstiftningen samt de strukturer som polisen och Tullen har för ömsesidigt samarbete och informationsutbyte säkerställer ett tillräckligt informationsutbyte, också i fråga om användningen av hemliga metoder för inhämtande av information. Överlappande verksamhet ska i praktiken förebyggas till exempel genom månatliga samarbetsmöten och gemensamma informationssystem. 

Det är viktigt att samarbetet mellan polisen, Tullen och Gränsbevakningsväsendet kontinuerligt utvecklas. Utskottet ser det som motiverat att exempelvis i samband med det utvecklingsarbetet bedöma om de nuvarande bestämmelserna om anmälningsskyldighet är tillräckligt heltäckande för att skapa en gemensam lägesbild och undvika överlappande verksamhet också i den förändrade säkerhets- och regleringsmiljön, eller om bestämmelserna om anmälningsskyldighet för de brottsbekämpande myndigheterna till vissa delar bör samordnas. 

Övergångsbestämmelsen

I propositionsmotiven (s. 24) anges att det i lagen föreslås en övergångsbestämmelse enligt vilken bestämmelserna i den nya lagen ska tillämpas på sådana hemliga metoder för inhämtande av information som är i kraft vid lagens ikraftträdande. Enligt uppgift har övergångsbestämmelsen dock av misstag utelämnats ur lagförslaget. Utskottet konstaterar att en motsvarande övergångsbestämmelse också ingår i de lagar om ändring av polislagen (492/2023) och lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet (990/2023) som hänför sig till samma helhet. Utskottet föreslår att lagförslagets ikraftträdandebestämmelse kompletteras med en sådan övergångsbestämmelse.