Allmän motivering
Allmänt
Lagen om ordningsvakter (533/1999)
trädde i kraft den 1 september 1999 som en del av lagstiftningen
om mötesfrihet (FvUB 33/1998 rd — RP
148/1998 rd). För närvarande
finns det mer än 50 000 beslut om godkännande
som ordningsvakt.
Enligt utredning har den gällande lagen visat sig fungera
rätt bra när det gäller ordningsövervakning.
De största missförhållandena som lyfts fram är
dels att lagstiftningen är av så allmän
natur ur myndighetstillsynens perspektiv och dels att regleringen är
på fel nivå och att det inte finns något
krav på repetitionsutbildning inför ett förnyat
godkännande som ordningsvakt.
Ett av propositionens mål är att modernisera den
rättsliga regleringen av ordningsövervakningsverksamheten
i syfte att säkerställa ordningsvakternas yrkesskicklighet
och rättsskyddet för dem blir föremål
för säkerhetsåtgärder samt i
syfte att effektivisera myndighetstillsynen över verksamheten.
Syftet är också att eliminera den delvis överlappande
regleringen inom ordningsövervakningen och bevakningsrörelsen.
Samtidigt görs gränsdragningen mellan myndighetsverksamheten
och ordningsövervakningsverksamheten tydligare. Dessutom
avser reformen att till lagnivå lyfta upp den reglering som
för närvarande delvis endast finns på förordningsnivå på det
sätt som 80 § i grundlagen förutsätter.
Med hänvisning till propositionen och övrig utredning
anser utskottet att propositionen är behövlig
och motiverad. Utskottet tillstyrker lagförslagen med följande
anmärkningar och ändringsförslag.
Ordningsvaktsutbildningen
Regeringen föreslår att bestämmelserna
om anordnande av ordningsvaktsutbildning nu ska tas in på lagnivå.
Utbildningen kan liksom nu ordnas av polisinrättningarna
i häraden och dessutom av vissa juridiska personer, föreningar
och fysiska personer. Utskottet poängterar att det är viktigt
med en bra kvalitet på utbildningen. Vid sidan av de teoretiska
studierna behövs det praktisk undervisning med övningar
i att hantera problemsituationer. Dessutom är det en viktig
förbättring att införa repetitionsutbildning
för ordningsvakter så att de kan uppdatera kunskaperna och
repetera sakinnehållet i grundutbildningen.
Utbildaren måste vara separat godkänd av myndigheterna.
Den viktigaste ändringen är att utbildaren måste
uppfylla vissa konkreta krav på yrkesskicklighet. Kraven
avses förbättra och förenhetliga utbildningen,
vilket direkt inverkar på ordningsvakternas yrkesskicklighet
och rättsskyddet för dem som blir föremål
för deras åtgärder. Utskottet betonar
att de personliga egenskaperna hos den som ska godkännas
som ordningsvakt speciellt måste beaktas, så att
det på förhand är säkert att
personen är lämplig för uppgiften.
Polisskolan föreslås ordna utbildning för
dem som ska utbilda ordningsvakter. Detta avses tillförsäkra
alla utbildare en enhetlig grundutbildning. Polisskolan har goda
förutsättningar att ordna sådan utbildning.
Skolan ordnar också nu liknande utbildning för
utbildare i bevakningsrörelseverksamhet. Utbildningen har
upplevts som lyckad och lett till ökat samarbete mellan
myndigheter och utbildare.
Förbudet mot att tjänstgöra som
ordningsvakt
Enligt 1 § i polislagen (493/1995)
har polisen en allmän skyldighet att bl.a. upprätthålla
allmän ordning och säkerhet samt att förebygga
brott. En liknande skyldighet har ordningsvakterna på sina
tjänstgöringsområden enligt 2 § i
lagen om ordningsvakter. Ordningsvakterna ska också iaktta
befallningar och föreskrifter som polisen meddelar.
Utskottet anser det befogat att införa en bestämmelse
som i 2 a § 4 mom. i det första lagförslaget
att polismän, gränsbevakningsmän och tullmän
inte får vara ordningsvakter. När det gäller
polisen är det i stort sett fråga om en teknisk ändring.
Enligt polislagens 9 d § 2 mom., som införts genom
lag 525/2005, får en polisman nämligen
inte sköta en syssla som medför rättigheter
eller skyldigheter som kan stå i strid med en polismans
uppgifter (FvUB 10/2005 rd — RP
266/2005 rd). Av motiveringen till detta lagrum
i förvaltningsutskottets betänkande FvUB 10/2005
rd framgår att bestämmelsen hindrar
polismän från att tjänstgöra
som ordningsvakter. Överlag uppger regeringen adekvata
motiveringar till den nu aktuella lagändringen.
Polisen, gränsbevakningsväsendet och tullverket
har delvis liknande uppgifter och kan också utföra
uppgifter åt varandra. I den nya gränsbevakningslagen
(578/2005) föreskrivs för gränsbevakningsmän
mer omfattande uppgifter än förut när
det gäller att upprätthålla allmän ordning
och säkerhet samt att förebygga brott (FvUB
12/2005 rd — RP 6/2005
rd). I 19 § 2 mom. i lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning
(577/2005) föreskrivs i likhet med 9 d § 2
mom. i polislagen att inte heller en gränsbevakningsman
får sköta en uppgift som omfattar rättigheter
och skyldigheter som kan komma att stå i strid med de uppgifter
som föreskrivs för gränsbevakningsväsendet.
Tullagen (1466/1999) definierar inte så noggrant
begreppet tullman, som därför kan anses avse hela
personalen vid tullverket. Därför föreslår
förvaltningsutskottet att bestämmelsen preciseras
med "tullman som utför tullövervakning eller
tullbrottsbekämpning". Enligt utredning arbetar de
tullmän som utför tullövervakning bl.a. med
trafikövervakning, meddelar straffanspråk och
använder vissa polisregister.
Bestämmelsen i propositionen är viktig också därför
att man inte nödvändigtvis behöver ge
arbetsgivaren något meddelande om bisyssla om man sporadiskt
tjänstgör som ordningsvakt. Arbetsgivaren är
ofta inte ens medveten om att arbetstagaren tjänstgör
som ordningsvakt.
Förvaltningsbeslut
Enligt 14 § 2 mom. i den föreslagna lagen
om ordningsvakter får sökanden inte något
separat beslut eller någon besvärsanvisning om
ett godkännande som ordningsvakt meddelas i enlighet med
ansökan. Då får sökanden bara
ett ordningsvaktskort. Förvaltningsutskottet anser att
sökanden i sådana fall inte behöver få ett
separat beslut med tanke på rättsskyddet. Ett
förvaltningsbeslut har inte heller betydelse för övervakningen
av myndighetsverksamheten i detta sammanhang.
I sitt utlåtande uppmärksammar grundlagsutskottet
att det för rättssäkerheten för
den som godkänts som ordningsvakt är betydelsefullt
att beslutet kan förenas med villkoren och begränsningarna
i 12 § 2 mom i lagförslaget. Förvaltningsutskottet
menar att villkoren och begränsningarna innebär
att personen inte har blivit godkänd som ordningsvakt enligt
ansökan. Det betyder för sin del att ett separat
förvaltningsbeslut måste meddelas med besvärsanvisning.
Förvaltningsutskottet tillstyrker också bestämmelserna
i det andra lagförslagets 27 § 2 mom.
om godkännande som väktare och 39 § 2 mom.
om utförare av säkerhetsskyddsuppgifter i enlighet
med det som sagts ovan och i den form som de står i propositionen.
Utskottet konstaterar ytterligare att också 20 § i
passlagen (671/2006) föreskriver att sökanden
inte behöver få något separat förvaltningsbeslut
om passet beviljas i enlighet med ansökan (FvUB
13/2006 rd — GrUU 27/2005
rd — RP 25/2005 rd).
Detaljmotivering
1. Lag om ändring av lagen om ordningsvakter
2 a §. Utseende till ordningsvakt och tjänstgöring
som ordningsvakt.
I 10 § 2 mom. i den gällande lagen om ordningsvakter
föreskrivs att med beaktande av en tillställnings
omfattning och natur samt av andra särskilda skäl
kan polisinrättningen på den ort där
tillställningen ordnas, som ordningsvakt vid en enskild
tillställning godkänna också en person
som inte är utbildad ordningsvakt.
Motsvarande bestämmelse föreslås
nu bli införd i 2 a § 2 mom. kompletterad med
att en person som inte är utbildad ordningsvakt kan godkännas
som ordningsvakt vid likartade tillställningar som avses
i lagen om sammankomster (530/1999) och som ordnas av samma
arrangör på samma plats för högst
sex månader under ett kalenderår. En sådan
ordningsvakt har inte samma befogenheter som en utbildad ordningsvakt att
gripa personer eller hålla dem i förvar och inte
heller att bära maktmedelsredskap.
Trots att befogenheterna är begränsade är
ett halvt år enligt grundlagsutskottets åsikt
en ganska lång period. Den föreslagna bestämmelsen gör
det möjligt att placera ut ordningsvakter som saknar utbildning
för ordningsvakter nästan permanent vid tillställningar
som ordnas t.ex. under hela sommarsäsongen och bidrar den
vägen till att urholka utbildningskravet. Med beaktande dessutom
av att den grundläggande utbildningen för ordningsvakter
numera är en tre dagars kurs bör möjligheten
att godkänna en ordningsvakt som saknar utbildning för
uppgiften begränsas mycket mer, anser grundlagsutskottet.
Förvaltningsutskottet omfattar grundlagsutskottets
utlåtande på denna punkt och föreslår därför
att maximitiden om sex månader i 2 a § 2 mom.
minskas till fyra månader. Samtidigt föreslår
förvaltningsutskottet att tidsfristen ska infalla under
en ettårsperiod i stället för under ett kalenderår.
Förvaltningsutskottet anser att ansvaret för ordning
och säkerhet inte bör överlåtas
på enbart outbildade ordningsvakter vid en tillställning.
Därför föreslår utskottet att
2 a § 2 mom. ska föreskriva att det vid en tillställning
bör finnas ett tillräckligt antal ordningsvakter
som åtminstone har avlagt grundkursen. För tydlighetens
skull konstaterar utskottet att det också är möjligt
att utan några ordningsvakter alls hålla tillställningar
som avses i lagen om sammankomster.
Förvaltningsutskottet föreslår att
2 a § 2 mom. lyder enligt följande: "Med beaktande
av en tillställnings omfattning och natur samt av andra särskilda
skäl kan polisinrättningen på den ort där
tillställningen ordnas som ordningsvakt vid en enskild
tillställning enligt lagen om sammankomster eller vid likartade
tillställningar som ordnas av samma arrangör på samma
plats för högst fyra månader
under ett år godkänna också en
person som endast uppfyller kraven i 12 § 1 mom.
1 och 2 punkten. En sådan ordningsvakt har inte de befogenheter
som anges i 7 § 2 och 3 mom. Vid tillställningar
för vilka utses en i detta moment avsedd ordningsvakt skall
alltid också finnas ett tillräckligt antal ordningsvakter
som uppfyller villkoren i 12 § 2 eller 3 mom."
Av 2 a § 4 mom. i lagförslaget framgår
att en polisman, gränsbevakningsman eller tullman inte
kan tjänstgöra som ordningsvakt. Med hänvisning
till den allmänna motiveringen ovan i betänkandet
föreslår förvaltningsutskottet att "tullman"
i momentet preciseras enligt följande: "En polisman, en gränsbevakningsman
eller en tullman som utför tullövervakning
eller tullbrottsbekämpning får inte vara
ordningsvakt."
10 §. Maktmedelsredskap och hur de bärs.
I 1 mom. förtecknas
de tillåtna maktmedelsredskapen för ordningsvakter.
Med hänvisning till 11 kap. 2 § i lagen om behandlingen
av personer i förvar hos polisen (841/2006) föreslår
förvaltningsutskottet att också knippförband
av plast nämns i lagtexten utöver handklovar.
Eftersom förteckningen är avsedd att vara uttömmande
föreslår förvaltningsutskottet att 10 § 1
mom. formuleras så här: "Tillåtna
maktmedelsredskap för en ordningsvakt är
gasspray enligt 11 § i skjutvapenlagen (1/1998),
samt handklovar, knippförband av plast och högst
70 centimeter långa batonger."
20 §. Återkallande av godkännande
som ordningsvakt.
Enligt 20 § 2 mom. i lagförslaget "kan" ett
godkännande som ordningsvakt återkallas helt och
hållet eller för viss tid enligt förutsättningarna
i 1—3 punkten. Det är då fråga om
att personen inte längre uppfyller villkoren för
godkännande som ordningsvakt eller genom dom som har vunnit
laga kraft har dömts för ett brott som visar att
han eller hon är olämplig för sin uppgift
eller på ett väsentligt sätt har brutit mot
villkor eller begränsningar som förenats med godkännandet
som ordningsvakt. Utskottet föreslår att ordalydelsen
skärps så att godkännandet "bör" återkallas
om villkoren i 2 mom. uppfylls. För att oskäligheter
ska kunna undvikas kvarstår möjligheten enligt
3 mom. att utfärda en varning i stället för
att återkalla godkännandet.
26 §. Straff.
Med anledning av de ändringar som gjorts
i lagen om ordningsvakter genom lag 847/2006 föreslår
utskottet att det i 26 § 1 mom. 1 punkten i lagförslaget
tas in en hänvisning till 7 § 6 mom. om ordningsvaktens
rätt att placera den som tagits i förvar endast
i en tillåten förvaringslokal samt om ordningsvaktens
skyldighet att upprätta en anmälan om förvar
och lämna in den till polisinrättningen.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs om ordningsövervakningsförseelse.
Momentets 2 punkt gäller polismän, gränsbevakningsmän
och dessutom tullmän. I likhet med det som föreskrivs
i 2 a § 4 mom. föreslår
utskottet att "tullman" preciseras till "en tullman som utför
tullövervakning eller tullbrottsbekämpning".
28 §. Närmare bestämmelser.
Enligt 28 § 1 mom. 2 punkten
föreskrivs genom förordning av inrikesministeriet
om hållande i förvar och om lokaler som används
för detta ändamål. Grundlagsutskottet
konstaterar i sitt utlåtande att denna fullständigt öppna
regleringsfullmakt för ministeriet står helt klart
i strid med bestämmelsen i 7 § 3 mom. i grundlagen
om att rättigheterna för den som berövats
sin frihet ska tryggas genom lag. Förvaltningsutskottet
föreslår följaktligen att 1 mom. 2 punkten
stryks för att lagförslaget ska kunna behandlas
i vanlig lagstiftningsordning. Samtidigt blir 1 mom. 3—6
punkten i propositionen 1 mom. 2—5 punkten.
Förvaltningsutskottet påpekar att lagen om ordningsvakter
kompletterats med bestämmelser om en tillvaratagen persons
rättigheter och behandling genom lag ,
som trädde i kraft den 1 oktober 2006 (FvUB 14/2006
rd—RP 90/2005 rd).
Ikraftträdandebestämmelsen.
Utskottet föreslår att tidsfristen i 3 mom.
i propositionen förlängs till den 31 mars 2007.
Det innebär att en ordningsvakt som fullgjort
den kurs för ordningsvakter i användningen av
maktmedel som avses i inrikesministeriets föreskrift (SM-1999-911/Tu-53)
får fram till nämnda datum i ordningsövervakningsuppgifter
bära gasspray utan att på godkänt sätt
ha fullgjort den utbildning som avses i 10 § 2 mom.
Vidare föreslår utskottet i 4 mom. att ett
godkännande att anordna utbildning för ordningsvakter
och att vara utbildare vid denna utbildning som var giltigt när
lagen träder i kraft ger rätt att ordna grundutbildning
för ordningsvakter och repetitionsutbildning för
ordningsvakter samt att vara utbildare vid denna utbildning fram till
den 31 mars 2007 på det sätt som avses i beslutet.
2. Lag om ändring av lagen om privata säkerhetstjänster
Utskottet tillstyrker lagförslag 2 utan ändringar.
3. Lag om ändring av 18 § i lagen om sammankomster
18 §. Ordningsvakter.
I paragrafen föreskrivs det att arrangören
av en allmän sammankomst eller en offentlig tillställning
kan utse ordningsvakter som avses i lagen om ordningsvakter för den
allmänna sammankomsten eller offentliga tillställningen
och dess omedelbara närhet för att upprätthålla
ordningen och säkerheten vid sammankomsten eller tillställningen.
I lagen om sammankomster avses
med allmänna sammankomster demonstrationer eller andra tillställningar
som ordnas i syfte att utöva mötesfriheten och
i vilka även andra än de som uttryckligen inbjudits
kan delta eller följa (2 § 2 mom.).
Med offentliga tillställningar åter avses bl.a.
nöjestillställningar, tävlingar och uppvisningar
som är öppna för allmänheten
(2 § 3 mom.).
Grundlagsutskottet underströk i sin bedömning
av lagstiftningen om inkvarterings- och förplägnadsverksamhet
att begreppet "omedelbara närhet" måste tolkas
snävt (GrUU 49/2004 rd). Normalt
avses med begreppet ett litet område av gatan eller vägen
strax utanför entrédörren till en rörelse.
På samma sätt bör begreppet "omedelbara
närhet" tolkas snävt i annan lagstiftning om ordningsvakters
och liknande personers tjänstgöringsområde,
påpekar grundlagsutskottet i sitt utlåtande om
den nu aktuella propositionen. För tydlighetens vill förvaltningsutskottet
i egenskap av betänkandeutskott poängtera att
begreppet "omedelbara närhet" också snävt
tolkat givetvis måste bedömas utifrån
varje specifikt ordningsövervakningsuppdrag enligt lagen
om sammankomster. De allmänna sammankomster och offentliga
tillställningar som avses i lagen om sammankomster kan
vara helt olika till karaktären. Det essentiella här är
vilket område som i varje enskilt fall med hänsyn
till upprätthållandet av ordning och säkerhet
ska anses vara "omedelbara närhet".
Av grundlagsutskottets utlåtande framgår det också att
vid sporadiska offentliga tillställningar kan en ordningsvakts
tjänstgöringsområde på goda
grunder också omfatta de leder och parkeringsområden
som nämns i propositionen. Men med tanke på den
nämnda tolkningsprincipen och bestämmelsens noggranna
avgränsning är det problematiskt att hänvisa
till områdets omfattning med uttrycket "omedelbar närhet".
Därför anser grundlagsutskottet att lagförslaget
bör ses över och kompletteras med att en ordningsvakts
tjänstgöringsområde också kan
omfatta parkeringsområden som är nödvändiga
för en offentlig tillställning och infartsleder
till dem. Dessutom bör prövningsrätten
i bestämmelsen styras så att tjänstgöringsområdet
inte blir större än vad som är absolut
nödvändigt för att upprätthålla
den allmänna ordningen och säkerheten.
Förvaltningsutskottet föreslår att
18 § godkänns med följande lydelse: "Arrangören
av en allmän sammankomst eller en offentlig tillställning
kan utse ordningsvakter som avses i lagen om ordningsvakter för
den allmänna sammankomsten eller offentliga tillställningen och
dess omedelbara närhet för att upprätthålla ordningen
och säkerheten vid sammankomsten eller tillställningen. Ordningsvakter
kan också utses för parkeringsområden
som är nödvändiga för en allmän
sammankomst eller offentlig tillställning och infartsleder
till dem samt för andra likartade områden i anknytning
till tillställningen. Ordningsvakternas tjänstgöringsområde
får dock inte bli större än vad som är
absolut nödvändigt för att upprätthålla
ordningen och säkerheten vid en allmän sammankomst
eller offentlig tillställning och i dess omedelbara närhet
samt på parkeringsplatserna, på infartslederna
till dem och andra likartade områden i anknytning till
tillställningen. Bestämmelser om ordningsvakternas
befogenheter finns i den nämnda lagen. I fråga
om rätten att avbryta en allmän sammankomst eller
en offentlig tillställning eller rätten att bestämma
att den skall avslutas gäller dock bestämmelserna
i denna lag."
Utskottet vill för tydlighetens skull ännu
påpeka att det första nya stycket om parkeringsområden
och infartsleder till dem samt andra likartade områden
i anknytning till tillställningen inte bestämmer
innehållet i utrycket "omedelbara närhet" utan är
en fristående premiss. Den andra meningen som
utskottet fogat till 18 § innehåller en begränsande
klausul för rätten att utse ordningsvakter.
4. Lag om ändring av 10 § i lagen om sjöfartsskydd
på vissa fartyg och i hamnanläggningar som betjänar
dem och om tillsyn över skyddet
Utskottet tillstyrker lagförslag 4 utan ändringar.