Motivering

Lagen om kundbetjäning vid gemensamma serviceenheter inom den offentliga förvaltningen () trädde i kraft den 1 oktober 1993 (FvUB 14/1993 rd — RP 52/1993 rd). Genom den nya lagen revideras bestämmelserna om samservice för att de är ska vara förenliga med grundlagen. Lagen syftar till att tillgodose tillgången till tjänster genom att möjliggöra ett brett samarbete inom den offentliga sektorn när det gäller att ordna kundservice.

I sitt svar på förvaltningsredogörelsen konstaterade riksdagen bl.a. att gemensamma tjänster framöver kommer att spela en viktig roll för en tryggad tillgång till offentliga tjänster. Tack vare samservicen kan vi ha kvar ett regionalt heltäckande servicenät och tillhandahålla tjänsterna effektivt. Serviceutbudet måste omfatta alla nödvändiga tjänster och tillgängligheten ligga på samma nivå vid alla samservicekontor, vilket bör beaktas extra. I större kommuncentra är det tack vare samservicen lättare att sätta in expertresurserna effektivare där de behövs (FvUB 2/2006 rd — SRR 2/2005 rd).

Också lagen om en kommun- och servicestrukturreform föreskriver att staten och kommunerna utvecklar och tar i bruk en samservicemodell som överskrider gränserna mellan organisationer och förvaltningsområden och som utnyttjar informations- och kommunikationstekniska lösningar (FvUB 31/2006 rd — RP 155/2006 rd). I det här sammanhanget vill utskottet också hänvisa till sitt betänkande FvUB 24/2006 rd om ändring av polisförvaltningslagen ().

Lagen om samservice inom den offentliga förvaltningen föreslås bli tillämpad när biträdande kundservicefunktioner som hör till statliga myndigheter, kommunala myndigheter och Folkpensionsanstalten ordnas och sköts genom samarbete mellan myndigheter. I lagen ingår den begränsningen för biträdande kundservicefunktioner att uppgifter som innebär utövande av beslutanderätt eller som enligt lag förutsätter personligt besök på den behöriga myndigheten inte får skötas inom ramen för samservice. Uppgifter får alltså inte skötas obegränsat inom ramen för samservice och det är inte fråga om att överföra behörighet som omfattar utövande av offentlig makt. De biträdande kundservicefunktioner som fullgörs inom ramen för samservice är adekvat definierade i lagen.

Utskottet välkomnar det projekt inrikesministeriet tillsatt för effektivare samservice. Målet med projektet är att urvalet av tjänster vid samservicekontoren ska bli betydligt större och enhetligare än vad det är nu. Det gör att tillgången till statlig service förbättras avsevärt runtom i landet.

I samservicen iakttas den allmänna och särskilda lagstiftning som gäller för respektive samservicefunktioner. Under beredningen av propositionen lär det inte ha framkommit några sådana särskilda skäl som hade krävt en komplettering eller ändring av den allmänna eller den särskilda lagstiftningen.

Utskottet understryker vikten av att samservicepersonalen får utbildning för uppdraget och att behövligt stödmaterial tas fram. I rådgivningssituationer bör också respektive behöriga myndigheter kunna konsulteras. Utskottet konstaterar att exempelvis språklagen () gäller för samservicetjänster och myndigheter som omfattas av den nya lagen. Utskottet vill lyfta fram den viktiga roll språkkunskapskraven i språklagen spelar för att medborgarnas språkliga rätttigheter ska bli tillgodosedda.

Enligt utredning till utskottet är samservicepersonalen anställd hos den myndighet som fått i uppdrag att ordna servicen. Bestämmelserna avser inte att inkräkta på arbetsgivarens direktionsrätt, samserviceparternas rätt att rekrytera personal eller personalens anställningsvillkor.

Med hänvisning till propositionen och övrig utredning finner utskottet propositionen behövlig och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar.